Femte juli

Nätet till folket!

Datalagring

EU-domstolen har flera gånger sagt nej till urskiljningslös lagring av data om allas alla tele- och datakommunikationer utan misstanke om brott. Ändå har såväl Sverige som flera andra EU-länder datalagring som strider mot domstolens beslut. I Sverige utreds nu frågan nu en gång till och i EU funderar man på hur man bäst skall kunna kringgå domstolens beslut.

Belgisk domstol upphäver datalagring

av

I slutet av förra veckan upphävde den belgiska författningsdomstolen landets lag om datalagring. Vilket är i linje med att EU-domstolen redan för sex år sedan upphävde EU:s datalagringsdirektiv. Motiveringen är den samma: Man får inte urskiljningslöst övervaka eller samla metadata om alla medborgares alla telekommunikationer utan misstanke om brott.

Enligt uppgift skall domen ha orsakat stor oreda inom den belgiska polisen. Men med tanke på vad som beslutats i EU-domstolen borde detta inte komma som någon överraskning för någon.

Nu tycks belgarna försöka det svenska tricket: Att skriva en ny lag för att kringgå EU-domstolens dom. Sverige har gjort detta ett par gånger. Första gången fick vi smäll på fingrarna av domstolen, igen. Och enda skälet till att vi ändå har en ännu nyare, ytterligare justerad svensk lag om datalagring är att den inte har prövats rättsligt. Om det skulle ske, då skulle den falla på samma sätt som den tidigare.

Påhejad av ministerrådet håller EU-kommissionen nu på att ta fram ett nytt datalagringsdirektiv. Hur man tänkt förena idén om lagring av all teledata med EU-domstolens tidigare domar är än så länge oklart.

Länk: Constitutional Court throws out data retention law »

Europaparlamentet fortsätter brottas med datalagringen

av

Idag har Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter (LIBE) debatterat datalagringen.

Inte för att det finns något konkret förslag att ta ställning till. EU-kommissionen och ministerrådet har flaggat för att de vill ha ett nytt datalagringsdirektiv. Men man har ännu inga konkreta idéer om hur det skulle kunna se ut. Framförallt har man ingen klar uppfattning om hur datalagring skall kunna vara laglig – med tanke på att det förra direktivet upphävdes av EU-domstolen.

EU-domstolen har upprepade gånger slagit fast att urskiljningslös lagring av data om alla medborgares tele- och datakommunikationer inte får förekomma – och att övervakning måste begränsas till konkreta misstankar om brott.

Europaparlamentet står och stampar på samma plats som kommissionen och ministerrådet. De stora partigrupperna menar att datalagring behövs – men har ingen aning om hur detta kan ske utan att kollidera med EU-domstolens dom. Mindre partigrupper som liberalerna och de gröna/piraterna försöker påpeka detta, men utan att någon verkar bry sig.

Trots att Europaparlamentets egen utredningstjänst kommit fram till att det inte finns någon direkt koppling mellan datalagring och uppklarningsprocent för brott, upprepar många påståenden om det motsatta.

Under debatten framkom till och med åsikten att det vore diskriminerande (!) att bara lagra data när det finns en misstanke om brott.

Så vad händer nu? En välgrundad gissning är att man kommer att försöka få till en rapport (ej lagstiftning) där Europaparlamentet ger kommissionen och ministerrådet sin välsignelse vad gäller att fortsätta arbetet med ett nytt datalagringsdirektiv.

Men så länge man inte adresserar kärnfrågan – urskiljningslös datalagring av allt, utan brottsmisstanke – kommer man inte att komma någonstans. Då kommer EU-domstolen även att upphäva det nya direktivet och vi är tillbaka på ruta ett igen.

En sak att hålla ögonen på är att det finns tecken (bl.a. från Europol) om att myndigheterna kan vilja ha direktåtkomst till data som finns lagrad hos operatörerna, utan att behöva bry sig om att gå via respektive operatör. I Sverige har det redan gjorts sådana framstötar från polisens sida.

Detta kommer att bli en utdragen process, under vilken det är viktigt att hålla ögonen på bollen: Datalagring strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens – vilket har fastslagits av EU-domstolen.

Studie: Länder med datalagring löser färre brott

av

Trots EU-domstolens upprepade beslut om att datalagring (lagring av data om alla medborgares alla telefonsamtal, meddelanden, nätuppkopplingar, mobilpositioner m.m.) inte får ske urskiljningslöst och inte utan misstanke om brott – så envisas EU:s medlemsstater med att vilja ha ett nytt datalagringsdirektiv.

Senast för en månad sedan upprepade unionens justitie- och inrikesministrar detta krav.

Men fungerar datalagringen över huvud taget? En studie från Europaparlamentets utredningsservice visar att:

  • Trots att länder som Österrike, Nederländerna och Tyskland inte har allmän datalagring (efter att EU-domstolen upphävt datalagringsdirektivet) har uppklarningsprocenten av brott ökat i dessa länder.
  • I Italien, Spanien och Sverige – som trotsar EU-domstolen och fortsätter med datalagring – har uppklarningsprocenten minskat.

Det verkar alltså inte finnas något belägg för att datalagring är den patentlösning mot brottslighet som polis och åklagare vill göra gällande. Snarare gäller det omvända.

(I Sverige är uppklarningsprocenten i grova drag hälften jämfört med Nederländerna, en tredjedel jämfört med Österrike och en fjärdedel jämfört med Tyskland.)

 

Ny datalagring i EU – med speciellt intresse för IP-adresser

av

Vi vet redan att EU-kommissionen och EU:s ministerråd vill se ett nytt datalagringsdirektiv.

Det förra datalagringsdirektivet upphävdes av EU-domstolen på grund av att det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation.

Enkelt uttryckt menar domstolen att man inte urskiljningslöst får lagra all data om alla medborgares alla tele- och datakommunikationer. Det måste finnas ett konkret syfte, misstänkta och en tidsram.

Nu har det dykt upp ett internt arbetspapper från ministerrådets portugisiska ordförandeskap. I detta vill man diskutera med de andra medlemsstaterna hur man skall tacka frågan. (PDF »)

Speciellt vill man diskutera IP-adresser:

1. Do Member States interpret the possibility of retention of source IPs addresses, established in the recent case law of the Court, as including both static and dynamic IPs? Would or should this include source-port numbers? What are the views on only retaining source but not destination IP addresses?

2. Do Member States consider it to be in line with the jurisprudence of the ECJ that Internet Protocol addresses, strictly needed to identify a subscriber, should include first login IP, last login IP or the login IP used at a specific moment in time? Should this be considered as ’subscriber’ or ’traffic’ data if the IP address is used solely to identify a person?

Det skall bli intressant att se vad som kommer ut av detta. Hur som helst är det klart att processen för att ta fram ett nytt datalagringsdirektiv har börjat.

Vi kan möjligen räkna med ett förslag till nytt direktiv redan i år. Fast det kommer att kräva mycket trixande för att komma runt EU-domstolens ställningstagande – som ju i princip underkänner hela konceptet med datalagring.

EU-domstolen: Data om mobilpositioner får endast användas för att bekämpa allvarlig brottslighet

av

EU-domstolen har idag meddelat dom i ett fall som gäller myndigheternas användning av data om mobilpositioner. I sitt pressmeddelande (PDF) skriver domstolen:

Att i brottsutredande syfte ge tillgång till en mängd trafik- och lokaliseringsuppgifter från elektronisk kommunikation, vilka gör det möjligt att dra specifika slutsatser om de berörda personernas privatliv, är tillåtet endast för att bekämpa grov brottslighet eller förebygga allvarliga hot mot allmän säkerhet.

Till att börja med betyder detta att data om mobilpositioner inte får användas för att utreda mindre brott. Intrånget i medborgarnas rätt till privatliv anses inte stå i proportion till vad man kan vinna i dessa fall.

I Sverige har datalagringen (som omfattar trafikdata om allas alla tele- och datakommunikationer) bland annat använts för att jaga fildelare och för att låta Skatteverket undersöka människors privatliv. Med denna dom bör det rimligen vara slut med det, då brott / misstanke inte kan anses vara tillräckligt allvarliga för att motivera integritetskränkningen.

Frågan kan även kopplas till den allmänna datalagring som bedrivs av många EU-länder – trots att EU-domstolen upphävt datalagringsdirektivet, då den anser att urskiljningslös lagring av data om alla medborgares alla telekommunikationer strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv. Som domstolen vid flera tillfällen påpekat får datalagring endast användas för att utreda allvarlig brottslighet och måste då fokuseras på de personer som kan anses vara misstänkta för något brottsligt.

Detta bör rimligen påverka EU-kommissionens arbete med ett nytt datalagringsdirektiv, som aviserats av EU-kommissionär Ylva Johansson.

Domstolen meddelar även följande:

Unionsrätten utgör dessutom hinder mot nationell lagstiftning som ger åklagarmyndigheten behörighet att bevilja offentliga myndigheter tillgång till dylika uppgifter inom ramen för en brottsutredning.

Man anser med andra ord att åklagare inte är en oberoende myndighet som kan fatta objektiva beslut, då man som regel är part i målet. Istället skall beslut om tillgång till mobil- och positionsdata fattas av t.ex. en domstol.

Länk: Pressmeddelande (PDF) »

Aktuella EU-planer som kan inskränka friheten online

av

Det är mycket nu. Här är en listning av några saker som är på gång i EU när det gäller internets frihet, yttrandefrihet och övervakning:

Chat control

EU vill att alla användares alla meddelanden skall avkrypteras och grankas i jakt på olagligt innehåll. Förmodligen omröstning i Europaparlamentets plenum i april. Länk »

TERREG / TCO

EU vill införa censur för åsikter. Visserligen handlar det om terroristpropaganda, men det kan lätt utökas till andra områden. Förordningen kräver nedtagning av flaggat material inom en timma, ger medlemsstaternas myndigheter rätt att beordra nedtagning av material på servrar i andra länder – och återuppladdning av flaggat material får inte ske, vilket i praktiken kommer att kräva uppladdningsfilter. Länk »

Uppladdningsfilter (copyright)

EU:s redan beslutade upphovsrättsdirektiv håller nätplattformarna ansvariga om upphovsrättsskyddat material publiceras. I praktiken innebär detta automatiserade uppladdningsfilter som granskar allt som alla laddar upp – och som inte förstår i vilken kontext sådant material publiceras. Detta skall vara införlivat i svensk lagstiftning senast i sommar.

Länkskatt (copyright)

I EU:s upphovsrättsdirektiv ingår även idén om länkskatt – det vill säga att närplattformarna tvingas betala traditionell media för att länka till dess siter. Även detta skall vara svensk lag senast i sommar.

Trusted Flaggers (DSA)

I EU:s föreslagna Digital Services Act föreslås bland annat att organisationer som »företräder kollektiva intressen« skall upphöjas till statligt godkända nätgranskare, vars anmälningar till nätplattformarna skall prioriteras. En del säkerhetsspärrar finns, men detta kommer att bli kontroversiellt. Länk »

Nytt datalagringsdirektiv

EU-kommissionen o0ch ministerrådet vill gå fram med ett nytt datalagringsdirektiv – efter att EU-domstolen ogiltigförklarat det förra, då det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv. Vad det handlar om är lagring av data om alla medborgares alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar, mobilpositioner m.m.

Code of Conduct on countering illegal hate speech online

EU-kommissionär Ylva Johansson har flaggat för att en ny EU-gemensam uppförandekod skall sättas upp vad gäller hat och hot på nätet. Detta är ett kontroversiellt ämne som säkert kommer att skapa debatt. Dock är det oklart om denna uppförandekod kommer att beslutas inom ramen för de demokratiska institutionerna – eller om den kommer att fastställas med partsintressen, bakom stängda dörrar till exempel i EU:s Internet Forum.

Övrigt

Det pågår även arbete vad gäller frågor som automatiserad ansiktsigenkänning och utökad registrering av resenärer (PNR). Därtill kommer naturligtivs frågan om ett digitalt corona-pass för resor och fri rörlighet i samhället. Detta är av intresse även om dessa frågor inte direkt berör friheten online.

Följ nät- och övervakningsfrågorna här på bloggen.

Mer övervakning men få nyheter i Ylva Johanssons EU-plan mot terrorism

av

För den som följer övervakningsfrågorna i EU var det något förvånande när EU-kommissionär Ylva Johansson i radionyheterna i morse meddelade att hon kommer att lägga fram ett förslag för att ge myndigheterna möjlighet att snabbt plocka ner terror-relaterad information och propaganda på internet.

Ett sådant förslag finns nämligen redan: EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO). Och där pågår förhandlingar mellan kommissionen, rådet och parlamentet. Tanken är att morgondagens trilog-förhandlingar skall vara de sista. Men fortfarande är positionerna låsta. De viktigaste frågorna man förhandlar om gäller:

  • Ministerrådet vill att oönskat material skall plockas bort inom en timma, vilket Europaparlamentet menar är orealistiskt.
  • Ministerrådet vill att myndigheter i en medlemsstat skall kunna beordra nedtagning av innehåll på servrar i andra medlemsstater (eller tredje land).
  • Ministerrådet vill inte se något undantag för journalistik, kultur, forskning, dokumentation etc.
  • Ministerrådet vill se uppladdningsfilter, det vill säga automatiserad nätcensur – vilket parlamentet säger nej till.

Detta är alltså inte något nytt, utan ett ärende som redan dragits i långbänk. Vad det handlar om är att Ylva Johansson försöker öka trycket på parlamentet inför morgondagens förhandlingar.

På det hela taget är det väldigt lite nytt som presenteras i den Counter-Terrorism Agenda for the EU som EU-kommissionen presenterade idag.

Därmed inte annat sagt än att dokumentet listar ett antal kontroversiella åtgärder, även om de i allt väsentligt redan är kända. Exempel:

  • Automatiserad ansiktsigenkänning för identifiering, lokalisering och övervakning av individer.
  • EU:s nya Digital Services Act kommer att presentera en »horisontell« approach till olagligt innehåll online.
  • Ökad kontroll av resenärer genom PNR och samkörning av databaser.
  • Förstärkning av Europols mandat.
  • Man vill kringgå kryptering av privata meddelanden.
  • Förenklat utbyte av digitala bevis mellan medlemsstater.
  • Ett nytt datalagringsdirektiv.

Några nyheter finns dock:

  • 2021 kommer man att uppdatera EU:s Code of Conduct on countering illegal hate speech online.
  • 2021 kommer kommissionen att lägga fram ett förslag om »interconnected bank account registers« – det vill säga en central funktion för att kunna kontrollera alla bankkonton och transaktioner (i detta sammanhang relevant vad gäller terror-finansiering).
  • Man planerar att tillsätta en »Counter-Terrorism Coordinator«.

Även om dagens dokument främst fokuserar på radikal, militant islamism – så omfattar det även höger- och vänsterextremism.

Man har också en uppmaning till medlemsstaterna:

»Ensure that projects which are incompatible with European values or pursue an illegal agenda do not receive support from public funds.«

Ylva Johanssons 25-sidiga handlingsplan innehåller som sagt mest redan kända förslag. Den känns mer som ett papper för att avleda eventuell kritik mot att EU gör för lite för att bekämpa terrorism än som något nytt i sak. Men det kan naturligtvis vara bra att vi nu får EU:s planer på området sammanfattade i ett dokument.

Länkar:
• EU-kommissionens pressmeddelande »
• Counter-Terrorism Agenda for the EU (PDF) »

Storebror och rätten till privatliv – vad gäller?

av

EU har två uppsättningar  regler för mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter. Dels handlar det om att EU anslutit sig till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Dels har vi EU:s egen stadga om de grundläggande rättigheterna.

Europakonventionen är huvudsakligen inriktad på människans naturliga rättigheter, medan EU-stadgan går längre och kan sägas vara mer politisk. Dock innehåller båda dokumenten tydliga skrivningar om rätten till privatliv.

Europakonventionen (artikel 8): Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Dock med följande brasklapp: Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

EU-stadgan (artikel 7): Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.

Både konventionen och stadgan ingår i det som allmänt kallas EU:s fördrag. Och då Sverige skrivit in EU-medlemskapet i grundlagen har båda även grundlags ställning i Sverige. Ytterst är detta regler som är till för att skydda individen mot staten.

Vilket kan vara bra att känna till nu när EU vill återlansera datalagringen (lagring av data om alla människors alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar, mobilpositioner och övriga teledata). Det gäller även EU:s planer på att bereda sig tillgång till medborgarnas krypterade meddelanden.

Även om det finns undantag (se ovan) så måste huvudregeln ändå vara huvudregel och undantagen endast undantag.

Om man planerar att lagra data om alla medborgares alla telekommunikationer – då bryter man uppenbart mot huvudregeln och inga undantag kan rimligen anses gälla alla medborgare alltid.

Detsamma gäller om man vill kunna bereda sig tillgång till alla medborgares alla krypterade meddelanden. (Det skulle inte ens vara lagligt även om dessa meddelanden vore okrypterade.)

När både EU och Sverige nu rullar ut allt mer övervakning och kontroll är det viktigt att ha de grundläggande principerna klara för sig. Politiker och tjänstemän är som regel skickliga på att motivera sina frihetsinskränkningar. Men våra konventionsskyddade fri- och rättigheter har de svårare att ta sig runt. I vart fall ser det väldigt illa ut om de försöker. Därför kan det vara en god idé att bygga argumentationen mot övervakningsstaten på just dessa grundpelare.

I sammanhanget finns det två rättsliga instanser att vända sig till om politikerna går över gränsen: Europadomstolen (Europakonventionen) och EU-domstolen (EU-stadgan).

• Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (PDF) »
• EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (PDF) »

Storebrors-staten rullas ut i pandemins skugga

av

Nätcensur med automatiska uppladdningsfilter och bakdörrar till medborgarnas krypterade meddelanden – det är vad som ligger på bordet i EU den närmaste tiden. Båda förslagen kan vara verklighet innan årsskiftet.

Ändå finns det i princip ingen offentlig debatt om dessa förslag. I vart fall inte i Sverige. Vilket är märkligt. Vår grundlag förbjuder förhandscensur. Och vårt näringsliv, vår förvaltning och vanliga människor är beroende av säker, krypterad elektronisk kommunikation.

Ändå är det tyst. Möjligen kan det bero på att EU-kommissionen och ministerrådet gömmer sina förslag bakom kampen mot terrorism och mot sexuellt utnyttjande av barn. Vem vill eller vågar protestera då? Den som så mycket som öppnar munnen offentligt kan räkna med att bli utfulad, misstänkliggjord och stigmatiserad.

EU-kommissionär Ylva Johansson säger att hon inte ser någon motsättning mellan att bereda sig tillgång till medborgarnas privata kommunikation och vår rätt till privatliv (som skyddas i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna). Vilket är en helt absurd position. Lite Orwell och lite Kafka på samma gång.

Inte blir processen lättare att följa i corona-tider. Möten flyttas, ställs in och hålls på digitala plattformar som trilskas. Många nyckelpersoner jobbar hemifrån och de vanliga beslutsprocesserna frångås. Vilket ofta leder till långa perioder av tystnad, följda av mer eller mindre skarpa förslag som kan stressas igenom utan den grundliga och öppna demokratiska process de kräver. Never waste a good crisis.

Just när detta skrivs sitter medlemsstaternas ständiga representanter i COREPER och klubbar en önskelista som förutom censur och knäckt kryptering även innehåller ett nytt datalagringsdirektiv. Allt på en gång. Vilket ökar risken för att i vart fall något av detta blir verklighet. Möjligen allt, om inte motståndet väcks illa kvickt.

Video: Datalagringen 2

av

Gång på gång har EU-domstolen sagt att man inte får ägna sig åt svepande datalagring utan misstanke om brott. Men medlemsstaterna struntar i domstolen. Och nu vill EU-kommissionen och ministerrådet se ett helt nytt datalagringsdirektiv.

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.