Rädda internet från EU:s länkskatt och nätcensur!

Den 20-21 juni 2018 kan internet som vi känner det komma att förändras, till det sämre. Då håller Europaparlamentets utskott för juridiska frågor (JURI) sin nyckelvotering om EU:s nya direktiv om upphovsrätt.

Bland annat kan en avgift komma att införas när man länkar till upphovsrättsskyddat material som tidningsartiklar (artikel 11). Dessutom kommer man att införa automatisk filtrering för att stoppa uppladdning av upphovsrättsskyddad information som text, bilder, video, ljud och kod (artikel 13).

Konsekvenserna kan bli dramatiska.

Artikel 11: ”Länkskatten”

Att kunna länka till en artikel, ett nyhetsinslag eller annat material för att debattera, kritisera, parodisera eller uppmärksamma människor på viktiga händelser är viktigt i ett öppet och demokratiskt samhälle. Det är ett centralt inslag i det offentliga samtalet.

Om detta blir omöjligt eller belagt med krångliga, tidsödande och kostsamma licensförfaranden kommer ett svart hål att skapas i samhällsdebatten.

Förslaget är också märkligt, då det leder till att de stora mediehusen kommer att få färre besökare på sina nätsidor, vilket i sin tur kommer att leda till färre annonsvisningar och minskade intäkter. Några större inkomster kommer länkskatten inte heller att ge. När systemet prövats i Tyskland har dess avgifter inte dragit in mer än ungefär 5 000 euro per år, totalt. Det kostar helt enkelt gammelmedia mer än det smakar.

Möjligen kan man ana att detta har att göra med en för tillfället populär filosofi i mediebranschen som säger att det inte är klick (med tillhörande annonsvisningar) utan betalande prenumerationer som skall utgöra intäktsbasen. Men hur det skall gå till när dessa media gör sig själva osynliga är svårt att förstå. Istället kommer folk att länka till andra, alternativa nyhetssajter och bloggar som inte är med i länkskattesystemet. Så det finns skäl att tro att mediehusen just är i färd med att binda ris åt egen rygg.

Att gå vidare på EU-nivå med något som misslyckats kapitalt när det prövats i Tyskland och Spanien skulle kunna tyda på vansinne. Men vad mediehusen nu gör är att sätta allt på ett kort – och hoppas det går bättre om man upprepar det hela i större skala, över hela Europa, omfattande så gott som all etablerad media. Tillåt mig tvivla.

Allt man kommer att åstadkomma är att strypa det fria flödet av information i vårt samhälle.

Artikel 13: ”Censurmaskinen”

Förslaget om att alla plattformar som publicerar användagenererat material skall filtrera alla uppladdningar för att identifiera och stoppa allt upphovsrättsskyddat material (text, bilder, video, ljud, kod m.m.) känns igen. Det är en variant på vad man försökte få igenom med ACTA-avtalet, i vilket internetoperatörerna skulle tvingas bli nätpoliser. Det väckte så starkt motstånd att hela avtalet föll på mållinjen.

Något undantag för vad som i USA kallas “fair use” (citaträtt för samhällsdebatt, konst, parodi etc.) finns inte heller i förslaget. Därav det berättigade påståendet om att direktivet bland annat kommer att döda alla memes.

Särskilt allvarligt är att denna censur kommer att skötas automatiskt, av algoritmer som skall försöka gissa sig fram till vad som kan utgöra intrång i någons upphovsrätt eller inte. Det kommer inte att fungera, vilket vi sett många exempel på vad gäller Youtubes liknande system för att hindra användning av copyrightskyddad musik.

Av det otal problem som kommer att uppstå kan särskilt nämnas kodning och kodsnuttar som idag kan utbytas rätt fritt, ofta med upphovsmannens goda minne. Vad vi ser kan alltså komma att bli en ny variant av det mjukvarupatent som EU redan en gång har avfärdat.

Det förefaller också som om systemet inte kommer att ta hänsyn till alternativa licenser som Creative Commons, i vilka upphovsmannen vill att materialet skall kopieras och delas. I sammanhanget kommer bland andra samhällsviktiga plattformar som Wikipedia och Wikimedia att drabbas av stora problem.

Att bygga system för nätcensur är också kostbart. Endast Youtubes system för musik har kostat 50 miljoner USD att utveckla. System som är tänkta att täcka all form av information kommer att bli betydligt dyrare. Sådana kostnader kan kanske nätjättar som Google och Facebook bära. Men de kommer att sätta en ribba som är orimligt hög för nya aktörer som vill ta sig in på marknaden. De kommer helt enkelt att välja att etablera sig i någon annan jurisdiktion, utanför EU. Och med det sticker man även kniven i det “svenska IT-undret”.

Ännu värre är att de nya upphovsrättsreglerna inte är en EU-reglering (lika regler för alla aktörer i alla länder) utan ett direktiv (som skall tolkas och sedan inkorporeras i de olika medlemsstaternas lagstiftning). Det innebär att vi inte kommer att få en uppsättning regler för uppladdningsfilter, utan 28. Detta kommer få, om ens någon aktör på området att kunna förhålla sig till. EU straffar på så sätt ut sig som en marknad för entreprenörer på IT-marknaden.

Det finns många ytterligare problem med detta förslag. Se länken till samlingssidan över kritik, längst ner i denna bloggpost.

Ett juridiskt träsk

Som om denna fråga inte är komplicerad nog står upphovsrättsdirektivet i strid med annan lagstiftning och praxis i EU. Till exempel säger E-handelsdirektivet att operatörer och nätaktörer inte skall kunna hållas ansvariga för vad användarna gör i deras system. EU-domstolen har uttalat att svepande övervakning och filtrering utan brottsmisstanke inte är tillåten. Och i det nya dataskyddsdirektivet (GDPR) sägs att beslut som rör data som kan kopplas till enskilda individer ej får ske automatiskt.

Det verkar som om man inte gjort någon konsekvensanalys, alls. Så kommer förslaget också att leda till många oförutsedda och oönskade konsekvenser.

EU:s nya upphovsrättsdirektiv måste helt enkelt stoppas. I vart fall måste de värsta delarna bort. Och det är bråttom. Nyckelvoteringen i Europaparlamentet äger som sagt rum den 20-21 juni.

Gör din röst hörd genom att kontakta dina ledamöter i Europaparlamentet, speciellt de som sitter i utskottet för juridiska frågor.

Men sätt även press på deras partier här på hemmaplan. Här är det värt att notera att samtidigt som till exempel regeringspartiet Miljöpartiet säger nej till förslagen i Europaparlamentet, så röstade den svenska regeringen ja till uppladdningsfiltret i EUs ministerråd. Uppenbarligen vet den ena handen inte vad den andra gör.

Och se till att uppmärksamma folk på vad som sker, innan det är för sent.

/ HAX

Länksamling

Länksamling med artiklar och resurser för dig som vill veta mer eller göra din röst hörd.

Verktyg för dig som vill protestera

Podcastavsnitt

Upphovsrättsdirektivet har varit en följetong i 5 juli-podden. Här är ett axplock av avsnitt där vi (Henrik Alexandersson och Karl Andersson) kommenterar förslaget:

Avnitt 44 om censurmaskinen från 22.34:

Avsnitt 56 och 57 (upphovsrättsdirektivet första tema i båda avsnitten):

Avsnitt 63 från 9.50 till 17.57, bl a om hur förslaget slår undan fötterna för Creative Commons:

Henrik Alexandersson, HAX, i Berlin Kreuzberg, augusti 2017. Foto Karl Andersson.

HAX: Censur, kontroll och brott utan offer i nytt regeringsförslag

Regeringen tänker ”avreglera” spelmarknaden, vilket i sig är på tiden. Men det förslag som presenterades väcker frågor som bland annat rör informationsfrihet och internets öppenhet.

Tanken är att licensiera vissa spelbolag, som då får vara verksamma på den svenska marknaden. (För att sedan kunna lägga en ny skatt på dem.)

Detta innebär att endast ett litet fåtal av alla de spelbolag som finns på nätet tillåts verka i Sverige.

Frågan är hur detta är tänkt att gå till. Hur har politikerna tänkt sig att stoppa spel på ickelicensierade sajter?

Kommer man att försöka blockera dem? I så fall beträder man en farlig väg. Då öppnar man dörren för att politiker skall kunna blockera allt möjligt som de ogillar på nätet. Då införs, de facto, ett slags censur. Och då måste man lägga sig i och kontrollera vilka olika webbsidor människor besöker. Det vore att strypa den frihet och öppenhet som gör internet så fantastiskt.

Dessutom kommer det inte att fungera. Alla som verkligen vill kommer snabbt och enkelt att kunna gå runt en sådan blockering.

Ett annat verktyg för staten kan vara att blockera betalningar till ickelicensierade spelsajter. Det blir i så fall en evig katt-och-råtta-lek som kräver en omfattande kontrollapparat. På ett principiellt plan bör man även ställa frågan om det är lämpligt att staten lägger sig i vart människor sänder pengar. Och i ett rättssäkerhetsperspektiv blir det ytterligare en glidning mot ett ”pre-crime”-tänk, som i slutändan försvagar individens ställning mot överheten.

Min känsla är att regeringen är i färd med att lägga fram ytterligare ett ogenomtänkt förslag – som blir svårt att upprätthålla och som kan komma att hota såväl rättssäkerheten som informationens frihet och nätets öppenhet. Ännu en gång håller man (i sin iver att beskatta) på att skapa ett brott utan offer – och en förbudspolitik som kommer att få både oförutsedda och oönskade konskevenser.

Att bygga nationella staket på ett globalt internet är bara dumt. På så många sätt.

Avreglering, sa regeringen. Censur, kontroll och en ny sorts kriminalitet är vad den skapar. Varför är jag inte förvånad?

Vill man avreglera, så avreglera då på riktigt i stället!

/HAX

Not: Det här inlägget skrev Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, daterat 6 april 2018. Bilden är tagen i Berlin Kreuzberg i augusti 2017, dagarna innan HAX fängslades för brott mot staten.

Henrik Alexandersson aka HAX i Berlin Kreuzberg

HAX: I skuggan av facebookskandalen

Den som följt våra bloggar och podcaster vet att nästan allt som nu rapporteras i den så kallade facebookskandalen är gamla nyheter. Det gäller även Cambridge Analyticas verksamhet.

Det som är nytt är reaktionen, inte det som skett. Vilket är intressant i sig. Varför först nu? Varför just nu?

Ett skäl kan vara att Cambridge Analytica har kopplats till ett par valresultat som alla inte är nöjda med. Det ena är Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet. Det andra är den brittiska folkomröstningen som ledde fram till Brexit.

Det finns många som vill ifrågasätta dessa vals legitimitet. Och här finns ett sätt att försöka göra just detta – även om det fortfarande inte är helt kristallklart vart kritiken riktar sin udd i sak. Inte heller vad man vill göra i sak. Förbjuda riktad eller målgruppsanpassad annonsering på nätet? Eller vad? Jag är inte övertygad om att frågan är helt genomtänkt.

Sedan har vi naturligtvis det ständigt pågående kriget mellan ”gammelmedia” och de nya nätplattformarna om annonsörernas pengar. Finns det en chans att fula ut de nya aktörerna, då kommer medieetablissemanget att ta den. Denna misstanke stärks av att drevet fokuseras på Facebook snarare än på dem som möjligen kan vara skyldiga till övertramp, nämligen Cambridge Analytica.

Därmed inte annat sagt än att all information som folk godtroget och obetänksamt lämnar ifrån sig till nätjättarna på flera sätt kan vara ett integritetsproblem.

Det är för övrigt intressant att se hur EU nu tar tillfället i akt för att klämma åt nätjättarna vad gäller skatten. Vi kan lämna frågan om var dessa företag skall vara skattskyldiga åt sidan. Mer intressant är den specialskatt på deras verksamhet som nu aviseras. Hur är den egentligen tänkt att fungera? En skatt riktad mot vissa specifika företag? Det känns juridiskt problematiskt och är ett avsteg från principen om lika regler för alla. Eller kommer det att bli en skatt riktad mot vissa typer av verksamhet på nätet? Då kommer många fler företag att drabbas – från nätjättar till små startups. (Här ska man komma ihåg att det i EU redan har diskuterats till exempel att beskatta användargenererat innehåll, vilket vore en riktigt dålig idé.)

Vad vi ser kan mycket väl vara ett försök från EUs sida att lansera något slags allmän internetskatt. Då blir det slut på nätet som något som är fritt, gratis och öppet för alla. Kom ihåg att du läste det här först.

För övrigt är det intressant att betrakta bullret kring Facebook ur perspektivet kampen om makten över informationen. Vilket i förlängningen är en kamp om makten som sådan. I den striden är insatserna oerhört stora och alla metoder tillåtna.

Till sist: Tro inte för ett ögonblick att Cambridge Analytica är den enda ljusskygga aktören i branschen. Det finns många, många fler – både kommersiella och statskontrollerade.

/HAX

Not: Detta inlägg skrev Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, daterat 22 mars 2018.

Bild: HAX i Berlin Kreuzberg under en filminspelning.

Läs även Karls kommentar till facebookskandalen.

Övervakning - nej tack!

HAX: Du har en moralisk rätt att skydda dig mot övervakning!

I ett samhälle som omfattar demokratins djupare värden och principer ska vanliga, laglydiga medborgare ha rätt att bli lämnade i fred av staten. Denna rätt till privatliv och privat korrespondens är så viktig att den anses vara en grundläggande rättighet, som till exempel (i vart fall i teorin) skyddas av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

När staten kränker denna rätt till privatliv, då sker det på principiellt tveksamma grunder.

Generellt sett bör man kunna hävda att ett kollektiv, en grupp av människor, inte ska kunna gå bortom de rättigheter som gäller för en enskild individ. Människor har rättigheter, inte kollektiv. För hur och på vilka grunder skulle kollektiva rättigheter uppstå?

Varför skulle de rättigheter som gäller i samspelet människor emellan plötsligt upphävas eller förändras bara för att många gör så tillsammans?

En individs rättigheter ska bara kunna begränsas om hon av egen fri vilja ingår ett avtal om detta.

Ändå kränker staten på bred front medborgarnas rätt till privatliv. Vilket den gör på rent auktoritära grunder, för att den kan, för att våra politiska ledare säger så.

De skäl som anges kan variera. Men nästan allt går att motivera. Till exempel skulle kameraövervakning av alla rum i våra hem reducera mängden relationsbrott. Ändå vore det inte proportionerligt eller rätt.

Min poäng är att staten inte har någon given rätt att snoka i folks privatliv. Det finns inget moraliskt eller principiellt stöd för sådant. Överheten har helt enkelt inte någon naturlig rätt att göra så.

Jag vill därför hävda att massövervakningen av oss och våra kommunikationer är omoralisk.

Därmed har vi medborgare också rätt att vidta mått och steg för att skydda oss mot övervakning.

Det kan vara värt att hålla i minne – i dessa tider då överheten vill göra allt från att övervaka och registrera våra kommunikationer till att spionera i våra datorer och förbjuda kryptering.

/HAX

Not: Detta inlägg skrev Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, daterat 4 februari 2018.

transportstyrelsen

HAX: It-skandal i Sverige – det nya normala i EU?

EUs ministerråd vill se ”fri rörlighet för data”. Företag och myndigheter i ett EU-land skall fritt kunna använda molntjänster i ett annat EU-land.

Som vi redan rapporterat välkomnas detta av industrin – medan till exempel den tyska regeringen är skeptisk.

Frågan är hur Sverige ställer sig i frågan.

Hela grunden för allt hallå om Transportstyrelsen bygger ju på att känslig svensk data lagrats och hanterats i (bland andra) andra EU-länder. Nu tycks alltså EU mena att sådant skall vara det nya normala.

Oaktat frågan i sak skulle det vara väldigt intressant att få veta hur regeringen ställt sig och handlat i ministerrådet.

Är det kanske som vanligt, att regeringen håller sig med olika måttstockar och principer i inrikespolitiken respektive i EU? Det skulle knappast vara förvånande.

Se där en fråga för media och riksdagens EU-nämnd att sätta tänderna i. Om nu någon bryr sig.

/HAX

Not: Detta inlägg skrev Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, daterat 23 januari 2018.

HAX: Kampen om verklighetsbilden

I Frankrike har president Macron meddelat att man tänker lagstifta mot ”falska nyheter” – och att speciella lagar kommer att gälla för internet i samband med allmänna val. Detta väcker flera viktiga frågor om lagstiftning, teknik, yttrandefrihet och själva ”sanningens” väsen.

Låt mig börja med frågan om att lagstiftning så långt som möjligt bör vara teknikneutral.

Grundprincipen skall vara att samma lagar och regler skall gälla såväl i den fysiska världen som i den elektroniska.

Så är till exempel ärekränkning ett brott oavsett tekniskt medium i de flesta utvecklade länder. Det finns även (visserligen ofta tvivelaktig) lagstiftning mot att uttrycka vissa former av hat och hets, i så gott som alla EU-länder. Dessa lagar gäller oavsett informationsbärande medium – tal, tryck och på nätet. Så oavsett vad man tycker om dessa lagar, så tillämpas de i vart fall oftast konsekvent.

Men att peka ut och särskilja ett medium – internet – är vanskligt och kommer att skapa en märklig obalans. Då börjar man mäta med olika måttstockar.

En annan och kanske ännu viktigare fråga är hur man tänkt sig skilja på ”sann” och ”falsk” information – och vem som skall fatta detta beslut.

Om vi utgår från att frågan kommer att underställas demokratiska beslutsformer – då blir det förr eller senare en fråga om majoritetsbeslut. Det vill säga att den eller de som har makten kommer att få bestämma vad som är tillåten respektive förbjuden information.

Vilket är ett skott mot yttrandefrihetens själva mening och kärnprincip.

Yttrandefriheten är som viktigast när det gäller rätten att framföra åsikter och framlägga information som överheten ogillar. Och den skall vara en garanti för minoriteters rätt att göra sina röster hörda. Den skall värna det obekväma och det kontroversiella. Vilket rimmar mycket illa med att ge den politiska makten och dess funktionärer rätt att bestämma vilken information som skall vara tillåten respektive förbjuden.

Om sådana verktyg sätts i överhetens händer – då får vi verkligen hoppas att de styrande är kloka, goda, ödmjuka, demokratiskt sinnade – utan en egen eller en dold agenda och som sätter allmänintresset före de egna maktambitionerna. Och att det inte bara är så i dag, utan även i framtiden.

Jag är skeptisk.

Sedan har vi den bredare frågan om vad som är ”sant” eller ”falskt”. Den som någon gång haft förstahandsinformation om ett skeende som sedan rapporterats av traditionella media vet att nästan all sådan rapportering i någon grad är felaktig.

Vidare måste man vara medveten om att all information har en avsändare – och att denna avsändare som regel har ett syfte eller en agenda. (Vilket även gäller till exempel våra myndigheter.) Objektiv information är helt enkelt väldigt sällsynt.

Naturligtvis kan man önska att information skall överensstämma med observerbara fakta och förhållanden – och att den skall vara rimligt logisk. Men ett sådant krav lever inte ens våra politiska ledare upp till.

Att lagstifta om att information skall vara sann och korrekt är helt enkelt ett både olämpligt och hopplöst företag – som garanterat kommer att få både oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Hur skall man då hantera information som medvetet syftar till att destabilisera vårt samhälle?

Svaret ligger i att ge folk tillgång till mer information, inte mindre. Att låta fler röster höras, inte färre. Att vara uppmärksam och att uppmuntra källkritik (vilket internet för övrigt är väldigt bra på). Att ta debatten. Att stå upp för våra fri- och rättigheter. Att hålla sig med principer. Och att exponera trollfabrikerna.

Om vi vill försvara demokratins större och djupare värden, människans naturliga rättigheter, rimlighet och logik – då är yttrandefrihet och fria informationsflöden av avgörande betydelse.

/HAX

Not: Det här inlägget skrev Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, poststämplat i Sverige den 8 januari 2018. En passande video klipptes in från HAX privata youtubekanal.

Henrik Alexandersson (HAX) under en inspelning av 5 juli-podden, september 2016

HAX: Kampen mot Storebror – ett flerfrontskrig

Kampen mot massövervakningen är bara en del av kampen mot Storebrorsstaten. Den berör det faktum att överheten vill veta vad vi säger, skriver, tycker och gör. Detta är viktiga verktyg för makthavare som vill kunna kontrollera folket och öka sin makt.

Men Storebrorsstaten handlar om så mycket mer än övervakning. Det handlar även om rätten och möjligheten att fritt uttrycka sig. Det är verktyg som kan användas för att inskränka denna rätt som vi nu ser med det i EU föreslagna uppladdningsfiltret, i Europols långsamt växande mandat att övervaka vad folk uttrycker för åsikter på nätet, och i en hetslagstiftning som allt mer inskränker yttrandefriheten.

Storebrorsstaten handlar även om vad folk skall få veta. Inte för mycket, tycks våra herrar tycka. Här finns för övrigt en ohelig allians mellan den politisk-byråkratiska klassen och ”gammelmedia” – mot alternativa röster, uppstickare och obekväm information.

Ett fritt och öppet internet är en garant för fria flöden av information, kors och tvärs, där vi alla ofta kan vara både avsändare och mottagare. Vilket i sin tur är en garanti mot auktoritära och totalitära tendenser i vårt samhälle, strömningar vars främsta vapen är konformism.

Men i stället är vi nu på väg mot en situation där alla våra kommunikationer övervakas, det fria ordet begränsas och information filtreras.

I grunden är detta en fråga om samhällssyn, om ”värdegrund” om man så vill. Är staten till för medborgarna – eller är det tvärtom? Är folket fria individer – eller undersåtar?

Makthavarna samlar på makt. Information är makt. Det är därför den härskande politiska klassen så hett avskyr fri information.

/HAX

Not: Det här inlägget skickade Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, daterat 29 december 2017. Bilden togs under en podcastinspelning i Berlin Kreuzberg – lyssna och prenumerera på Soundcloud eller Itunes.

HAX: Två minuter från fängelset

Snart drar vi igång 5 juli-podden igen – med HAX på telefon från ett svenskt fängelse. Här en kort teaser från vår första telefonkontakt:

Teaser: HAX poddar från fängelset! (MP3)

Ett riktigt avsnitt följer inom kort! Frågor till HAX kan mejlas till karl at femtejuli.se.

Uppdatering: Lyssna på fängelsepoddarna här:

5 juli-podden gjordes av Karl Andersson och Henrik ”HAX” Alexandersson varje tisdag under ett års tid. Du hittar alla avsnitt under kategorin Podcast.

Henrik Alexandersson (HAX)

HAX: Hemlig dataavläsning – låt er inte luras!

Så har då utredningen om hemlig dataavläsning presenterats. Den föreslår att myndigheterna skall få installera spionprogram på folks datorer, plattor och telefoner. Med stor sannolikhet kommer regeringens proposition att ligga mycket nära utredarens förslag.

Det sägs att detta mycket integritetskränkande verktyg bara skall få användas för att bekämpa allvarlig brottslighet. Känns det igen? Det sa man om datalagringen också – som sedan kom att användas till exempel för att jaga fildelare och för att låta skattemyndigheterna snoka i folks privatliv.

Ger man staten sådana här verktyg – då är det inte en fråga om ifall utan när ändamålsglidningen kommer att ske.

Den lilla debatt som alls förekommit i media har mest handlat om detaljer. Men – vad jag har kunnat se – har den inte alls berört den stora frågan: Att det är en dålig idé att skapa bakdörrar som undergräver allas vår it-säkerhet.

Vi har redan sett hur sådana verktyg har hamnat i orätta händer efter att ha läckts från amerikanska myndigheter. Även om Sverige skulle ta fram en helt egen ”statstrojan” är det – återigen – inte en fråga om om utan när den läcker och hamnar i händerna på till exempel kriminella och främmande makt.

Dessutom bygger sådana här verktyg så gott som alltid på sårbarheter och säkerhetsluckor som är kända eller på väg att bli kända. Vilket innebär att andra mycket väl kan komma att utnyttja den bakdörr till våra datorer som politikerna nu vill öppna.

Svenska staten håller med andra ord på att bli ett hot mot svensk it-säkerhet.

Slutligen kan man konstatera att en proposition från regeringen i denna fråga kommer att bli ännu ett svek från (regeringspartiet) Miljöpartiet i integritetsfrågorna. Dess svek är nu totalt.

Låt oss se till att få upp en debatt om hemlig dataavläsning på banan så snart som möjligt – medan det fortfarande är möjligt att påverka med sakliga argument och innan positionerna blir alltför låsta.

Och vill regeringen och övervakningspartierna ha en integritetsdebatt lagom till valåret 2018 – då ska de också få en.

Battle stations!

/HAX

Not: Det här inlägget skickade Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, daterat 19 november 2017. Bilden togs under en tågresa till Prag 2016. Foto: TE.

Henrik Alexandersson (HAX) på taket till tyska Bundestag.

HAX: Ett annat slags informationsbubbla

Det här med att sitta fängslad har sina sidor. Inte minst vad gäller tillgång till information.

Visst, vi har dagstidningar, radio och teve. Det vill säga mainstreammedia. Och det vet man ju att dessa inte alltid är objektiva sanningsvittnen – och att de mest rapporterar ur ett ovanifrånperspektiv.

Den fria debatten, de alternativa nyheterna, de fria analyserna på internet har vi inte tillgång till. Vilket är svårt irriterande och frustrerande. På något sätt känns det som man är satt till politisk ”reformering” av PK- och sossesverige. (Vilket naturligtvis inte kommer att fungera.)

Ännu värre är att man är utelämnad till mainstreammedias snäva nyhetsurval och sållning av ämnen. Det är sällan gammelmedia rapporterar något av intresse när det gäller till exempel övervakningsfrågorna, nätfrihet, yttrandefrihetsdebatten eller de stora rättighets- och demokratifrågorna.

För tillfället är jag sysselsatt med att kämpa mot kriminalvårdens byråkrati för att i vart fall få tillgång till riksdagens, regeringens, Europaparlamentets och EU-kommissionens hemsidor. Detta för att kunna följa och delta i den demokratiska processen – vilket är alla medborgares rätt.

Så länge jag har rätt att rösta och kandidera i allmänna val måste jag ju rimligen också ha rätt att ta del av den information detta förutsätter. I grund och botten är det en demokratifråga.

Det skall bli intressant att se vilka skäl de anför för att säga nej. Och skulle de – mot förmodan – säga ja, då måste detta rimligen gälla även för alla andra i kriminalvårdens omsorg. I rättvisans namn. Vilket de aldrig kommer att gå med på.

Så även om jag känner mig uttråkad och intellektuellt understimulerad – så roar jag mig i vart fall med att plåga byråkrater.

/HAX

Not: Det här inlägget skickade Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, daterat 5 november 2017. Bilden föreställer HAX på taket till Bundestag (Tysklands parlament) i Berlin den 1 juni 2017. Lyssna på HAX i vårt podcastavsnitt från Bundestag.