EU: AI och övervakning – regler med många undantag

EU-kommissionens förslag till reglering av artificiell intelligens (AI) har läckt ut via olika media.

Bloomberg rapporterar följande:

  • AI systems used to manipulate human behavior, exploit information about individuals or groups of individuals, used to carry out social scoring or for indiscriminate surveillance would all be banned in the EU. Some public security exceptions would apply.
  • Remote biometric identification systems used in public places, like facial recognition, would need special authorization from authorities.
  • AI applications considered to be ‘high-risk’ would have to undergo inspections before deployment to ensure systems are trained on unbiased data sets, in a traceable way and with human oversight.
  • High-risk AI would pertain to systems that could endanger people’s safety, lives or fundamental rights, as well as the EU’s democratic processes — such as self-driving cars and remote surgery, among others.
  • Some companies will be allowed to undertake assessments themselves, whereas others will be subject to checks by third-parties. Compliance certificates issued by assessment bodies will be valid for up to five years.
  • Rules would apply equally to companies based in the EU or abroad.

Särskilt intressant är att titta på undantagen. Till exempel kommer dessa regler inte att gälla för militär verksamhet. Vidare är »public security exceptions« en brasklapp som i praktiken kan öppna för vad som helst.

Medias rubriker talar om att EU skulle införa ett förbud mot AI-stödd ansiktsigenkänning. Vilket inte är vad som står i den läckta texten. Istället talas om »special authorization from authorities« – vilket är ytterligare en brasklapp som ger politiker och myndigheter stort svängrum.

Läckta texter är ofta arbetstexter som kan komma att ändras innan de läggs fram, så det ovanstående kan komma att ändras. I detta fall väntas ett skarpt förslag från EU-kommissionen den 21 april. Förslaget skall sedan knådas och godkännas av medlemsstaterna och av Europaparlamentet.

Relaterat: EDRi om AI och grundläggande rättigheter (PDF) »

Europaparlamentet fortsätter brottas med datalagringen

Idag har Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter (LIBE) debatterat datalagringen.

Inte för att det finns något konkret förslag att ta ställning till. EU-kommissionen och ministerrådet har flaggat för att de vill ha ett nytt datalagringsdirektiv. Men man har ännu inga konkreta idéer om hur det skulle kunna se ut. Framförallt har man ingen klar uppfattning om hur datalagring skall kunna vara laglig – med tanke på att det förra direktivet upphävdes av EU-domstolen.

EU-domstolen har upprepade gånger slagit fast att urskiljningslös lagring av data om alla medborgares tele- och datakommunikationer inte får förekomma – och att övervakning måste begränsas till konkreta misstankar om brott.

Europaparlamentet står och stampar på samma plats som kommissionen och ministerrådet. De stora partigrupperna menar att datalagring behövs – men har ingen aning om hur detta kan ske utan att kollidera med EU-domstolens dom. Mindre partigrupper som liberalerna och de gröna/piraterna försöker påpeka detta, men utan att någon verkar bry sig.

Trots att Europaparlamentets egen utredningstjänst kommit fram till att det inte finns någon direkt koppling mellan datalagring och uppklarningsprocent för brott, upprepar många påståenden om det motsatta.

Under debatten framkom till och med åsikten att det vore diskriminerande (!) att bara lagra data när det finns en misstanke om brott.

Så vad händer nu? En välgrundad gissning är att man kommer att försöka få till en rapport (ej lagstiftning) där Europaparlamentet ger kommissionen och ministerrådet sin välsignelse vad gäller att fortsätta arbetet med ett nytt datalagringsdirektiv.

Men så länge man inte adresserar kärnfrågan – urskiljningslös datalagring av allt, utan brottsmisstanke – kommer man inte att komma någonstans. Då kommer EU-domstolen även att upphäva det nya direktivet och vi är tillbaka på ruta ett igen.

En sak att hålla ögonen på är att det finns tecken (bl.a. från Europol) om att myndigheterna kan vilja ha direktåtkomst till data som finns lagrad hos operatörerna, utan att behöva bry sig om att gå via respektive operatör. I Sverige har det redan gjorts sådana framstötar från polisens sida.

Detta kommer att bli en utdragen process, under vilken det är viktigt att hålla ögonen på bollen: Datalagring strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens – vilket har fastslagits av EU-domstolen.

Studie: Länder med datalagring löser färre brott

Trots EU-domstolens upprepade beslut om att datalagring (lagring av data om alla medborgares alla telefonsamtal, meddelanden, nätuppkopplingar, mobilpositioner m.m.) inte får ske urskiljningslöst och inte utan misstanke om brott – så envisas EU:s medlemsstater med att vilja ha ett nytt datalagringsdirektiv.

Senast för en månad sedan upprepade unionens justitie- och inrikesministrar detta krav.

Men fungerar datalagringen över huvud taget? En studie från Europaparlamentets utredningsservice visar att:

  • Trots att länder som Österrike, Nederländerna och Tyskland inte har allmän datalagring (efter att EU-domstolen upphävt datalagringsdirektivet) har uppklarningsprocenten av brott ökat i dessa länder.
  • I Italien, Spanien och Sverige – som trotsar EU-domstolen och fortsätter med datalagring – har uppklarningsprocenten minskat.

Det verkar alltså inte finnas något belägg för att datalagring är den patentlösning mot brottslighet som polis och åklagare vill göra gällande. Snarare gäller det omvända.

(I Sverige är uppklarningsprocenten i grova drag hälften jämfört med Nederländerna, en tredjedel jämfört med Österrike och en fjärdedel jämfört med Tyskland.)

 

EU-rapport vill blockera ful-streamad sport på nätet, snabbt och utan föregående rättslig prövning

Europaparlamentet håller på att behandla en rapport om ful-streamning av sport.

Bland annat vill man att icke-auktoriserade liveströmmar skall blockeras av internetoperatörerna inom 30 minuter (vilket är hälften så lång tid som föreslagits vad gäller terror-relaterat innehåll). Vilket dels är praktiskt svårt för små ISP:ar som inte har dygnet-runt-bemanning med beslutsfattare som kan göra ett informerat ställningstagande om att stänga ner trafik. Dels är blockering ett trubbigt verktyg, som lätt kan kringgås.

Det hela blir särskilt märkligt då EU:s föreslagna Digital Services Act (DSA) redan föreskriver att olagligt innehåll skall avlägsnas skyndsamt, men att det krävs någon form av formell motivering. Samtidigt vill rapporten att de statligt godkända ”ordningsmän” på nätet – trusted flaggers – som föreslås i DSA skall kunna beordra blockering även om det är oklart om materialet är lagligt eller ej.

Det känns som om denna rapport är det direkta resultatet av lobbying från sportkanalernas sida, då den bryter loss en enskild företeelse ur DSA och stressar fram en separat rapport.

Den piratpartistiske, tyske ledamoten av Eutopaparlamentet Patrick Breyer kommenterar:

“This text appears to have been dictated by industry lobbyists, it threatens fundamental digital rights”, comments MEP Patrick Breyer (Pirate Party). “It is completely at odds with the European Parliament’s position on the Digital Services Act which is sufficient to deal with illegal content. A 30 minute delay would be even shorter than what will be required for taking down terrorist content, and much too short outside business hours. Allowing private ‘flaggers’ with vested interests to have content removed without an assessment by an independent judicial authority would result in the over-blocking of legal content.“

Breyer elaborates: „And requiring ISPs to block access is easy to circumvent by changing DNS servers. Blocking access to an entire IP address results in massive collateral damage on valuable legal content. All in all, the profit-driven quest for ever more draconian measures ignores the obvious: the best way of reducing illegal streaming is to ensure that there is universal and affordable legal access to sport event broadcasts, both subscription-based and pay-per-view.”

Man kan även notera att rapporten är ytterligare ett steg i utvecklingen mot nätcensur utförd av privata aktörer. utan föregående rättslig prövning. Vilket är problematiskt.

Man kommer att rösta om rapporten i Europaparlamentets rättsliga utskott (JURI) vid sitt möte nu på måndag.

Länk: Doubts about European Parliaments ideas to crack down on illegal livestreams of sports events »

USA: HD-domare menar att Twitter är en kollektiv nyttighet som alla har rätt att använda

I USA ger HD-domaren Justice Clarence Thomas uttryck för åsikten att sociala plattformar och nätjättar med dominerande ställning (Twitter, Facebook, Google m.fl.) är kollektiva nyttigheter, närmast att jämföra med telekom-infrastruktur. Därmed skall de även vara skyldiga att tillhandahålla sina tjänster till alla.

Bakgrunden är att Högsta Domstolen upphävt en dom i en lägre rätt, som kommit fram till att president Trump handlade i strid med konstitutionen när han blockerade folk på Twitter. Den upphävda domen menar att då kontot @realdonaldtrump tillhörde presidenten, var ett publikt forum och att presidenten därför inte hade rätt att inskränka det fria ordet där. Skälet till att HD upphävde domen var – ironiskt nog – att Twitter stängt av Trump och att han därmed inte kan anses ha full kontroll över kontot.

Protocol rapporterar:

»Thomas states that in order for an account like @realdonaldtrump to be truly classified as government controlled, ”the power of a platform to unilaterally remove a government account” would have to be ”reduced.”«

Detta är intressant i sig. Och Justice Thomas stannar inte där:

»Thomas argues that while private companies aren’t subject to the First Amendment, common carriers are unique to other private businesses in that they do not have the ”right to exclude.” Thomas suggests that large tech platforms with substantial market power should be bound by the same restrictions. ”If the analogy between common carriers and digital platforms is correct, then an answer may arise for dissatisfied platform users who would appreciate not being blocked: laws that restrict the platform’s right to exclude,” Thomas writes.

Such a restriction would substantially curb tech giants’ ability to moderate content, a proposal that both tech giants and those on the left who want to see more aggressive content moderation online would almost certainly reject.«

Han ansluter sig alltså till dem som menar att nätjättarnas dominerande ställning gör att de inte kan behandlas som vanliga förtag, som är fria att göra affärer med vem de vill. Snarare gör deras ställning att de inte skall ha rätt att utestänga användare.

»”It changes nothing that these platforms are not the sole means for distributing speech or information. A person always could choose to avoid the toll bridge or train and instead swim the Charles River or hike the Oregon Trail,” Thomas writes. ”But in assessing whether a company exercises substantial market power, what matters is whether the alternatives are comparable. For many of today’s digital platforms, nothing is.”«

Oavsett om man håller med eller inte finns alltså tecken på att USA:s högsta juridiska instans lutar åt att det är möjligt med lagstiftning som hindrar plattformarna från att blockera användare. Vilket är en signal till lagstiftarna.

Frågan blir om det alls skall vara möjligt att stänga av någon. En snarlik diskussion uppstod i samband med behandlingen av EU:s telekompaket 2009. Då ville fransmännen och upphovsättsindustrin kunna stänga av fildelare från internet helt och hållet. Det ledde till att det etablerades en princip om att ingen får stängas av från nätet utan föregående rättslig prövning. Något liknande kan nu kanske bli aktuellt i USA, men med nätjättarna i fokus.

Länk: Justice Thomas argues for making Facebook, Twitter and Google utilities »

Moderat krav på mer övervakning är i princip redan verklighet

Efter Encrochat vill Moderaterna ha större möjligheter till avlyssning och övervakning. »Nu behöver svensk lagstiftning ta ett ordentligt kliv framåt för att ge vår egen polis samma möjligheter som den franska.« skriver partiets rättspolitiske talesman Johan Forsell. Han menar vidare att det är ett problem att det i Sverige inte är lagligt att »avlyssna en hel meddelandetjänst«. Han vill vidare sänka ribban för användning av hemlig dataavläsning. Och så till hans huvudnummer:

»En verkligt mönsterbrytande åtgärd mot gängbrottsligheten skulle vara att göra det möjligt att använda hemliga tvångsmedel mot aktiva gängmedlemmar även utan konkret brottsmisstanke.«

Konkret vill han sänka ribban för hemlig dataavläsning. Jag vill minnas att vi varnade för ändamålsglidning redan när den lagen infördes.

Advokat Thomas Olsson har skrivit en replik. Låt oss lyfta fram och reflektera över några delar.

»För det andra verkar Johan Forssell inte riktigt förstå innebörden av att hemliga tvångsmedel riktas mot en ”meddelandetjänst”. En sådan åtgärd innebär att alla som använder ”meddelandetjänsten” blir föremål för övervakning, och det alldeles oavsett om de är ”gängkriminella” eller inte.«

Frågan är hur det alls är tänkt. Encrochat finns inte längre. Så det måste handla om vanliga meddelandetjänster. Och där är Forsell inte först på bollen. EU vill redan avkryptera och skanna alla meddelanden och så mycket av e-posttrafiken som möjligt. Fast i namn av kampen mot övergrepp mot barn. Men det kan ju lätt utökas.

Är det något sådant Johan Forsell vill göra om han blir inrikesminister? Eller hade han tänkt sig att FRA skall hacka WhatsApp, G-mail och Telegram? Förslaget lämnar massor av frågetecken.

»För det fjärde är det intressant att Johan Forssell konstaterar att det som fransmännen gjort är olagligt i Sverige. Anledningen till att det är olagligt är att Frankrike saknat tillstånd från en svensk domstol att utföra åtgärden på svenskt territorium. Och, precis som Johan Forssell konstaterar, skulle Frankrike aldrig kunnat få ett sådant tillstånd, eftersom åtgärden inte är tillåten enligt svensk lag.«

Detta pekar på ett större problem. Det är inte ovanligt att länder som inte har rätt att övervaka sina egna medborgare (utan brottsmisstanke) låter andra länder göra det. Vilket är att kringgå lagen.

(För övrigt har FRA tillgång till ”spionernas Google” – databasen XKeyscore. Då den enligt Snowden-läckan innehåller det mesta av smått och gott som USA, UK, Australien, Nya Zeeland och Kanada samlat in i sin globala massövervakning – då innehåller den med säkerhet även information om svenskar och svenska förhållanden.)

Låt mig slutligen kommentera Johan Forsells krav på hemliga tvångsmedel även utan konkret brottsmisstanke.

Någonstans måste det gå en gräns mellan vilka staten får övervaka och vilka den inte får övervaka. Idag går den i stort sett vid att det måste finnas en misstanke om brott. Det är en princip som bland annat väglett EU-domstolen när den upphävde EU:s datalagringsdirektiv. Skall det förekomma övervakning, då måste det finnas något lags misstanke. Vanligt hederligt folk skall inte övervakas. Rätten till privatliv är en grundläggande mänsklig rättighet.

I detta fall handlar det om individer i (och kring?) kriminella nätverk. Man kan tycka att om ett gäng är att betrakta som kriminellt, då bör det rimligen också finnas något slags misstankar om kriminalitet. Frågan är hur konkreta dessa misstankar behöver vara. Om ett brott är förestående är svaret rätt enkelt. Men om det inte finns misstanke om att någon tänker göra något kriminellt? Var har Forsell i så fall tänkt dra gränsen?

Det känns tryggare om vi inriktar övervakningen och polisens resurser mot människor som faktiskt är misstänkta för brottslig verksamhet – och lämnar alla andra ifred.

Moderaternas utspel känns lite krystat, som att de säger något bara för att de måste. Och hemlig dataavläsning får faktiskt redan användas i brottsmisstänktas fysiska och sociala närmiljö, även om det kan drabba oskyldiga. Så det känns lite som om man sparkar in en öppen dörr. Vi är redan där. Tyvärr.

• Johan Forsell, M: Ge svensk polis samma möjligheter som i Frankrike »
• Thomas Olsson: Moderaternas förslag slår mot allas integritet »

EU satsar 5M€ på att knäcka 5G-kryptering

Bloggaren Matthias Monroy skriver:

»The EU Commission announces new efforts to break end-to-end encrypted communications. This is according to the work programme of the Horizon 2020 research framework programme, which proposes numerous new projects in the area of „Civil Security for Society“ for the next two years. According to this, the Commission wants to spend five million euros on a platform for penetrating encrypted telephony.

The focus is on intercepting connections of the fifth mobile phone generation, which makes encrypted and anonymised connections technically possible.«

Vad man vill komma runt är att telefonens och SIM-kortets ID-nummer enligt uppgift krypteras i 5G-systemet. Vilket gör det svårt att sortera ut de kommunikationer som myndigheterna är intresserade av.

Den nya projektgrupp som skall sköta detta skall tydligen även fundera kring lösningar vad gäller kvantdatorer och avlyssning.

Länk: Security research – EU Commission to fund technology to decrypt 5G connections »

Problemen med automatiserad ansiktsigenkänning

Man måste hålla isär saker och ting när man talar om automatiserad ansiktsigenkänning.

Det kan handla om verktyg som i efterhand går igenom till exempel övervakningsfilm kopplad till en brottsplats för att utreda om vissa personer befunnit sig där. Detta är i stort sett oproblematiskt, då det handlar om att automatisera något som annars hade utförts ändå, fast av människor. (Även om datorerna inte kan göra samma breda analys av en bild och dess allmänna kontext som en människa, vilket kan leda till att annat som är av intressant i en utredning missas.)

Sedan har vi poliser som på eget bevåg använder Clearview-appen för att identifiera folk med hjälp av aggregerad information från sociala media m.m. Vilket inte är och inte bör vara tillåtet. Skall ansiktsigenkänning alls användas, då skall det ske under ordnade och rättssäkra former med myndighetens egna verktyg.

Vi har också företag som använder ansiktsigenkänning för att kunna identifiera sina kunder och därmed förbättra kundupplevelsen. Och Big Data som vill kunna kartlägga oss och våra vanor, i utbyte mot användbara gratis tjänster som mail, online-dokument, lagring, kommunikation och sociala plattformar. Vilket delvis är en annan och större fråga.

Sedan har vi kameraövervakning i realtid kopplad till automatiserad ansiktsigenkänning. Det vill säga att man inte nödvändigtvis söker efter någon speciell person – utan är mer intresserade av om någon av intresse skulle dyka upp i folkströmmarna. Sådan övervakning kan även användas för att punktbevaka en enskild individ, om det finns tillräckligt mycket kameror (som i t.ex.London). Detta är problematiskt.

För det första innebär det att man övervakar hederliga medborgare, som inte är misstänkta för något brott. Att behandla alla som potentiella brottslingar och att urskiljningslöst övervaka alla som råkar befinna sig på allmän plats hör inte hemma i en demokratisk rättsstat.

Det handlar även om att fritt kunna röra sig i det samhälle man lever i, utan att ständigt behöva känna sig övervakad.

Sedan är detta ett verktyg som lätt kan användas av staten för att förtrycka sin befolkning, kartlägga oppositionella och förfölja oliktänkande. Det behöver inte handla om ondska. Det kan lika gärna vara fråga om överdriven ambition, missriktad välvilja eller inkompetens.

Medborgarrättsaktivister har framfört kritik mot denna utveckling under lång tid. EU har i årtionden finansierat utvecklingsprojekt som INDECT – vars mål har varit just kameraövervakning med automatiserad ansiktsigenkänning i realtid, kopplad till beteendeanalys och myndigheternas olika register. Och nu befinner vi oss vid den punkt där dessa system är klara att rullas ut.

Reclaim your face har en lista över hur automatiserad ansiktsigenkänning används på olika, problematiska sätt runt om i Europa. Där kan man även skriva under ett Europeiskt Medborgarinitiativ som kräver att EU reglerar användningen på ett sätt som respekterar individens rätt till privatliv.

Nygammal tysk lag om massövervakning klubbad

2013 avslöjade Edward Snowden den globala massövervakningen. Dessa avslöjanden rörde inte bara USA, utan även samarbetsländer som Tyskland (och Sverige).

Trots all kritik som följde på avslöjandet fortsatte Tyskland sin verksamhet – genom att man antog en ny lag som i stora drag gjorde sådant som var förbjudet och kontroversiellt lagligt. Denna lag underkändes dock av den tyska författningsdomstolen.

Nu har man antagit en ny lag som påminner väldigt mycket om den förra, med närmast kosmetiska förändringar.

Den nya lagen innebär bland annat:

  • Man får rätt att samla in, processa och exportera ofantliga mängder data. Det talas om en kapacitet på upp till en tredjedel av alla globala telekommunikationer.
  • Man kommer att få lov att i hemlighet hacka nätföretag som Facebook, Google, Appole, Amazon och Microsoft.
  • Man får även rätt att övervaka inrikes kommunikationer i Tyskland, med undantag för kommunikationer mellan två fysiska personer. Vilket är en gummi-paragraf, eftersom en stor del av all kommunikation betraktas som kommunikaterion mellan människa och maskin, snarare än människa och människa.

CDU/CSU och SPD röstade för den nya lagen och hela oppositionen (FDP, Grüne, Linke & AfD) emot. Kritik kommer även från Amnesty och Reportrar utan gränser.

Detta kommer med säkerhet – återigen – att bli en fråga för den tyska författningsdomstolen.

Länk: Bundesnachrichtendienst erhält so viele Überwachungsbefugnisse wie noch nie »

Chat Control – slutet för privat korrespondens online

»The EU wants to have all private chats, messages, and emails automatically searched for suspicious content, generally and indiscriminately. The stated aim: To prosecute child pornography. The result: Mass surveillance through fully automated real-time messaging and chat control and the end of secrecy of digital correspondence.«

Patrick Breyer, ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet, DE.

Länk: Messaging and chat control – The End of the Privacy of Digital Correspondence »