EU:s upphovsrättsdirektiv: Dags för riksdagens partier att visa sina kort

Som vi tidigare rapporterat börjar regeringen i morgon torsdag (18 juli) Edit: 18 juni sitt arbete med att göra EU:s nya upphovsrättsdirektiv till svensk lag. Först håller man ett samråd med ett antal intresserade parter, varav ett överväldigande flertal är intresserade av en strängare upphovsrättsregim online – även om detta sker på bekostnad av yttrandefriheten och det fria ordet.

Men hur är det politiska läget?

Regeringen fick som bekant bakläxa av resten av riksdagen i EU-nämnden – och tvingades ändra sitt ja till upphovsrättsdirektivet i ministerrådet till ett nej. Till och med Miljöpartiet, som ju sitter i regeringen, gick emot justitieminister Morgan Johansson (S).

Frågan är om detta bara var ett spel för att knipa röster i EU-valet, eller om motståndet är äkta.

Nu börjar det bli dags att visa korten. Hur tänker de partier som var emot upphovsrättsdirektivet i EU-nämnden göra? Hur tänker de stoppa eller mildra kraven på »länkskatt« och uppladdningsfilter? Finns det någon plan?

Det vore allt för enkelt för dem att lägga sig platt med undanflykten att nu är direktivet klubbat – och att det därför inte finns något att göra åt saken. Men så lätt skall de inte få komma undan. Det finns ett visst tolknings- och handlingsutrymme. Och det finns möjlighet att samarbeta med de andra EU-länder som också röstade nej till direktivet.

Vi får väl se. Men än så länge råder en olycksbådande tystnad.

I väntan på EU:s uppladdningsfilter

På torsdag samlar regeringen ett stort antal särintressen – myndigheter, upphovsrättsindustrin och nätjättarna – till samråd inför att EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall integreras i svensk lagstiftning. Men det finns grupper som i princip helt lyser med sin frånvaro i detta samtal: användare och nätpublicister.

PRV, Kulturrådet, domstolarna, Facebook, Filmproducenterna, Google, Klys, Bonniers, Microsoft, Rättighetsalliansen, Filminstitutet, Svenska föreningen för immaterialrätt, Författarförbundet, Public service och Telia… Alla kommer de att få vara med och diskutera hur EU:s nya upphovsrättsdirektiv – som bland annat innehåller »länkskatt« och uppladdningsfilter – skall göras till svensk lag.

Några representanter för nätanvändare eller nätpublicister finns dock inte på listan. Inte Wikipedia / Wikimedia. Inte Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter. Det närmaste man kan komma är en organisation – Creative Commons Sverige. Men de lär ha fullt upp med att försvara konceptet att frivillig delning och användning fortsatt skall vara tillåten.

Regeringen tycks verkligen inte ha lärt något från striden och debatten om EU:s upphovsrättsdirektiv. Nu när det nu skall bli svensk lag – då är det bara Big Entertainment, Big Media, Big Data och Big Government som har något att säga till om. Plus ett antal organisationer som också företräder särintressen, i god korporativistisk anda.

Alla andra får – och måste – göra sin röst hörda på annat sätt. I den allmänna debatten. På kultur- och debattsidorna. I sociala media. På nätet. Och på gator och torg.

Det är med andra ord dags för nästa stora strid mot uppladdningsfilter och nätcensur.

Länkar:
• Regeringen: Genomförande av EU:s nya upphovsrättsdirektiv »
• Piratpartiet: Genomförandet av upphovsrättsdirektivet har inletts »

Uppdatering: Enligt uppgift har svenska Wikimedia lyckats bjuda in sig själva. Och Kgl. Ingenjörsvetenskapsakademien – som säger nej till uppladdningsfilter – är också med. Vilket ju är bra. Men fortfarande inga användare eller innehållsproducenter.

Så havererade »länkskatten« i Tyskland och Spanien

Jag hittade en saklig och intressant text om hur EU:s nya »länkskatt« (artikel 11 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv) fungerat när den prövats i Tyskland och Spanien. Eller, rättare sagt, inte fungerat. Det blev pannkaka av alltihop. Och nu vill man alltså upprepa sina misstag i EU-skala. (Texten är från förra året, men beskriver ändå saken väl.)

Länk: The ”Link tax” in the Experiences of Germany, Spain and the Article 11 of the EC Proposal for the New Copyright Directive »

Tyskland:

  • Google tvingades stänga ute de media som krävde att man måste betala för att länka till dem.
  • Trafiken till tidningarnas siter minskade med 40%.
  • De media som stämt Google drog tillbaka sin stämning och beslutade att licensiera sitt material till Google utan kostnad.

Spanien:

  • Lagstiftaren beslutade att man inte skall kunna licensiera rätten att länka utan kostnad.
  • Google News stängde ner i Spanien, då lagen gjorde dess verksamhet olönsam och omöjlig.
  • Besöken på stora medias siter minskade med 6% och för små publikationer med 14%.
  • På detta sätt förlorade spansk media c:a 10 miljoner euro per år.

En intressant detalj är att de spanska erfarenheterna visar att små och nya media är de som drabbas hårdast.

Den länkade texten påpekar också att EU:s förslag kan bryta mot artikel 10 i Bern-konventionen (den internationella konventionen om upphovsrätt). Det betyder att om EU går vidare med idén om »länkskatt« – då kan vi vända oss till världshandelsorganisationen WTO för att försöka få den upphävd.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att »länkskatten« har prövats – och visat sig vara misslyckad. Det vore märkligt att upprepa misstaget, speciellt i en större skala över hela EU.

/ HAX

Relaterade länkar:
• Artikel 11: EU:s märkliga länkskatt »
• Artikel 13: Allt om EU:s uppladdningsfilter »
• The text of Article 13 and the EU Copyright Directive has just been finalised »
• Stoppa EU:s digitala järnridå! (video) »

EU:s länkskatt och nätcensur rycker allt närmare

Efter ett tillfälligt avbrott i ministerrådet är EU:s nya direktiv om upphovsrätt åter på banan. Med »länkskatt«, uppladdningsfilter och allt. Och det är illa.

Frankrike och Tyskland har nu tagit över processen och enats om artikel 13, uppladdningsfiltret.

De krav som kommer att leda fram till att allt som alla laddar upp måste filtreras, analyseras och i förekommande fall censureras föreslås gälla alla nätplattformar med användargenererat innehåll utom de som uppfyller samtliga dessa tre kriterier :

  • Varit tillgänglig för allmänheten i mindre än tre år.
  • Har en årlig omsättning på mindre än 10 miljoner euro.
  • Har mindre än fem miljoner unika användare per månad.

Detta kommer direkt att drabba alla etablerade plattformar som Youtube, Facebook, Instagram, Snapchat, Pintrest, Patreon, WordPress, reddit samt alla media som har någon slags kommentarsfält. Detta för att bara nämna några få.

Och den första punkten gör att i princip alla plattformar och siter kommer att drabbas – direkt, eller om de är nystartade, inom tre år. Detta innebär att till exempel varenda blogg, varenda nätpublikation och alla startup-plattformar kommer att hållas ansvariga om användare lägger upp text, bild, ljud eller video som kan misstänkas vara skyddade av upphovsrätten. Det vill säga allt – eftersom varenda nedkladdade anteckning på en servett är skyddad av upphovsrätten.

Den tyska ledamoten av Europaparlamentet Julia Reda (Pp) skriver:

In summary: France’s and Germany’s compromise on Article 13 still calls for nearly everything we post or share online to require prior permission by “censorship machines”, algorithms that are fundamentally unable to distinguish between copyright infringement and legal works such as parody and critique. It would change the web from a place where we can all freely express ourselves into one where big corporate rightholders are the gatekeepers of what can and can’t be published. It would allow these rightholders to bully any for-profit site or app that includes an upload function. European innovation on the web would be discouraged by the new costs and legal risks for startups – even if they only apply when platforms become successful, or turn 3 years old. Foreign sites and apps would be incentivised to just geoblock all EU users to be on the safe side.

Blir detta verklighet är det slutet för internet som vi känner det, i vart fall i EU.

Det är ett avsteg från principen om budbärarimmunitet – som innebär att nätoperatörer och plattformar inte kan hållas ansvariga för vad deras användare har för sig. Precis som posten inte kan hållas ansvarig för vad folk skickar i brev eller Trafikverket för de brottslingar som använder våra vägar.

Det är att gå tillbaka till den värld vi hade innan internet – när de som vill sprida sitt budskap till andra var tvingade att fråga om lov, passera grindvakter och finna sig i att mycket man har att säga aldrig blir sagt.

Med denna uppgörelse har förmodligen den blockerande minoriteten i EU:s ministerråd fallit. Nu blir det grönt ljus där – och sedan en sista trialog mellan EU:s instutitioner, i vilken det finns en majoritet för både artikel 11 (»länkskatten«) och artikel 13 (uppladdningsfiltret).

Allt pekar med andra ord på att dessa förslag måste stoppas i Europaparlamentets plenum. Om så krävs får hela direktivet skrotas.

En ljuspunkt är att detta kommer att ske under EU-valrörelsen, då politikerna är mer känsliga än vanligt för vad väljarna har att säga.

Länkar:
• Julia Reda: Article 13 is back on – and it got worse, not better »
• Techdirt: Article 13 Is Back On – Germany Caves To France As EU Pushes Forward On Ruining The Internet »
• Pp: Överenskomelse om censurfilter i ministerrådet – nu är det upp till oss att stoppa artikel 13 i upphovsrättsdirektivet! »

EU:s länkskatt – ett förbud mot gratis nyheter?

EU:s nya upphovsrättsdirektiv (som nu bereds i en trialog) har massor med lösa trådar.

IGEL skriver följande om artikel 11, den så kallade länkskatten…

The Parliament’s proposal makes it clear that press publishers should receive financial compensation from search engine providers in particular when they display links to publishers’ websites. Member States, however, could now come up with the idea that this goal could be achieved most effectively if publishers could not waive their right to remuneration.

För den som följt debatten från start är detta kanske ingen nyhet. Men det är klart oroväckande.

Kontentan är att all media (hur man nu tänkt sig definiera media) tvingas vara med i systemet med länkskatt. Även de som inte vill. Det kommer alltså inte att vara möjligt för en publicist som så önskar att tillåta gratis länkning till eget material.

Som redan konstaterats kan detta t.ex. leda till att det blir omöjligt att publicera nyheter (och eventuellt även annat innehåll) under Creative Commons-licenser som tillåter fri kopiering och delning.

Man inför alltså något slags förbud mot att ge bort nyheter och information gratis.

IGEL fortsätter…

What a remuneration obligation leads to could and still can be observed in Spain. The Spanish ancillary copyright for press publishers provides for exactly such an obligation since its introduction in 2014. As a reaction to this, Google News was closed which has severely affected small publishers in particular. As they are less known, their websites are less often visited deliberately. That’s why they are much more dependent on redirects by search engines, social media & Co. than the big news portals.

Så även om länkskatten kommer att leda till färre besök på de stora mediehusens webplatser – så kommer det att drabba nya, små och oberoende nyhetskanaler ännu hårdare. Vill man vara konspirationsteoretisk skulle man kunna anta att detta är en medveten strategi.

Läs mer hos Initiative Against an Ancillary Copyright (IGEL) »

EU Censorship Machine

EU ett steg närmare länkskatt och nätcensur

I dag var det dags för Europaparlamentet att göra ett omtag i frågan om EU:s nya direktiv om upphovsrätt. I juli stoppades förslaget, på grund av massiva protester mot bland annat den så kallade länkskatten och nätcensur.

Men idag röstade man tyvärr ja. Detta innebär att Europaparlamentet nu kan gå in med dessa ingångsvärden i förhandlingar med EU:s ministerråd och EU-kommissionen. Förhandlingar som för övrigt sker bakom stängda dörrar.

Länkskatten innebär att det kommer att krävas licens och att man måste betala pengar för att få länka till de stora mediehusens nyheter och övrigt material.

Nätcensuren handlar om automatisk filtrering för att stoppa användare från att ladda upp upphovsrättsskyddat material.

Vi har i tidigare texter förklarat varför detta är dåliga och farliga förslag.

Dessutom innehåller förslaget ett förbud mot att filma sportevenemang (även om det bara sker med mobiltelefon) och ett förbud mot att publicera bilder som innehåller upphovsrättsskyddade element (t.ex. ett konstverk eller en arkitektritad byggnad). Och mycket annat ogenomtänkt.

Vad händer nu?

Europaparlamentet, EU:s ministerråd och EU-kommissionen går in i förhandlingar. Dessa sker bakom stängda dörrar. Sedan kan flera olika saker hända. Regelverket är snårigt, men vad jag förstår är de två mest troliga alternativen som följer.

  1. Om ministerrådet och kommissionen helt ställer sig bakom parlamentets position, då kan direktivet antas utan ytterligare beslut. Detta är dock mindre troligt, eftersom man så gott som alltid är inne och pillar i framlagda förslag. Men – det kan vara en väg för institutionerna att smussla förslaget genom systemet utan mer bråk.
  2. Mer troligt är att förhandlingarna – trialogen – landar i en kompromiss som innehåller förändringar. I så fall måste den slutligen godkännas av Europaparlamentet. Då kommer en ny chans att stoppa förslaget. Men då lär det bli fråga om att fälla hela direktivet, vilket är svårt. Men sådant har hänt förr, till exempel när det gällde ACTA-avtalet.

Följ utvecklingen här hos 5 juli-stiftelsen.

/ HAX

HAX: FREE THE INTERNET!

På onsdag står ännu en avgörande strid om EU:s länkskatt och nätcensur

I juli tog Europaparlamentet en paus för eftertanke vad gäller EU:s nya direktiv om upphovsrätt. Speciellt var det artikel 11 (”länkskatt”) och 13 (uppladdningsfilter) som var problematiska.

Nästa onsdag, den 12 september 2018, kommer frågan upp på nytt i Europaparlamentets plenum. Den här gången har partigrupper och ledamöter kunnat lämna in ändringsförslag. Vilket inte nödvändigtvis har förändrat saken till det bättre.

Artikel 11: Länkskatten

Vad gäller artikel 11, som säger att de stora mediehusen skall ha betalt om man länkar till deras artiklar och material, föreslår borgerliga EPP att det skall vara tillåtet att länka till och citera ”enstaka ord” i en artikel. Vilket fortfarande kommer att göra en standardlänk omöjlig att publicera utan ett licensavtal med det aktuella medieföretaget.

Den liberala gruppen ALDE är inne på ett liknande spår. Gröningarna vill ”underlätta licensiering”. EFDD (som bland annat rymmer UKIP, italienska Femstjärnerörelsen och tyska AfD) vill skrota artikeln helt och hållet.

Artikel 13: Uppladdningsfiltret

Artikel 13, som stadgar filtrering av allt användargenererat innehåll på olika nätplattformar, har också fått en mängd ändringsförslag. EPP kan tänka sig att undanta de allra minsta plattformarna. ALDE vill fortfarande ha filtrering men vill hålla medie- och underhållningsföretagen ansvariga för grundlösa anmälningar om upphovsrättsintrång, samt att klagomål skall granskas av människor istället för maskiner.

Sossarna i S&D är inne och petar i detaljer utan att för den sakens skull ta sig an huvudfrågan. Gröningarna och de två huvudansvariga utskotten vill se ett förbud mot lagar och avtal som kräver uppladdningsfilter, men att nätplattformarna ändå måste ha ”rättvisa” licensavtal. EFDD och vänstern i GUE vill stryka artikel 13 helt.

Skrota artikel 11 och 13

Utöver detta finns en lång rad detaljfrågor med ytterligare ändringsförslag.

Vad man gjort är alltså att överösa direktivet med ändringsförslag, varav de flesta missar problemets kärna. Sedan blir det votering där i stort sett vad som helst kan hända. Jag har en känsla av att inget kommer att bli speciellt mycket bättre.

Därför finns det bara en hanterbar linje. Det är att avslå artikel 11 och 13 rakt av.

/ HAX

Läs mer

Pirate MEP Julia Reda har alla detaljer:

Testa censurmaskinen

Plenum, vote screen

Delseger i upphovsrättsfrågan

Europaparlamentet röstade i dag nej, med siffrorna 318–278, till det kontroversiella upphovsrättsdirektivet.

Omröstningen gällde huruvida parlamentets rättsliga utskott Juri skulle få mandat att förhandla direkt med EUs medlemsländer om direktivet. Så kommer nu alltså inte att ske. I stället kommer Europaparlamentet rösta om upphovsrättsdirektivet den 10-13 september 2018.

Därmed är såväl uppladdningsfiltret (”censurmaskinen”) och den så kallade länkskatten tillbaka på ritbordet.

Det blev alltså en kamp till slut! Efter att ha varit en följetong för de närmast sörjande under ett par år – vi diskuterade det till exempel ofta i 5 juli-podden – nådde upphovsrättsdirektivet, eller rättare sagt kritiken av det, till slut ut till allmänheten.

Både vi som under lång tid försökt uppmärksamma de ickedemokratiska delarna av direktivet, och de som slöt upp på målsträckan för att protestera, ska ha kudos för att ha fått europaparlamentarikerna att rösta nej i dag. Tillsammans vann vi mot upphovsrättsindustrin. I alla fall en delseger.

Låt oss nu njuta av sommaren och ta nya tag när omröstningen i september närmar sig!

Bild av Leonardo Veneziano.

Tidningsutgivare

HAX: Svågerpolitiken som hotar internet

Den så kallade länkskatten (som är en central del i EU:s omstridda direktiv om upphovsrätt) är inte bara en dålig idé i sig. Den går på tvärs mot internets själva sätt att fungera.

I normala fall är folk angelägna om att andra skall länka till deras sidor på nätet. Det ger besökare, inkomster och bättre placering i olika sökmotorer.

För det är ju så internet fungerar. Man borrar sig ner i ett ämne och leds hela tiden vidare genom länkar till ny information, nya kontakter och fördjupad kunskap.

Man kan säga att länkarna är internets nervsystem. Det är med dem allt binds samman och blir till en helhet som ställer mänsklighetens kunskap och kreativitet till den enskilda individens förfogande.

Utan länkar vore internet som ett telefonnät, eller på sin höjd som ett kabel-tv-nät. Det vill säga en död struktur av sinsemellan isolerade noder, med mycket begränsat användningsområde.

En död struktur kan mycket väl vara vad de stora mediehusen och underhållningsindustrin vill ha. Ett nät för envägskommunikation, genom vilket de sänder utvald information som de sedan kan ta betalt för av enskilda (och isolerade) användare. Det är ju deras traditionella affärsmodell.

Denna affärsmodell tänker de uppenbarligen hålla fast vid, om det så leder till att de ödelägger hela internet.

Här får de hjälp av våra politiker, som villigt stiftar lagar som syftar till att ge ett döende affärskoncept konstgjord andning. Politiker som, för övrigt, inte är överdrivet positiva till fria informationsflöden.

Överhetens krig mot internet kommer visserligen aldrig att hålla i längden. Men frågan är hur mycket skada staten och kapitalet kommer att lyckas orsaka – innan dessa otidsenliga affärsmodeller till sist faller.

Marknaden förändras ständigt. Konsumenternas demografi ändras. Köpmönster ändras. Det går mode i vissa saker. Annat blir obsolet och plockas bort ur sortimentet. Allt sådant verkar medie- och nöjesindustrin förstå. Men de vägrar ändå att begripa att de även måste anpassa sig till en föränderlig teknisk verklighet.

Länkskatt, uppladdningsfilter och allt vad de nu hittar på… kommer inte att fungera i långa loppet. Allt man åstadkommer är att försvåra och försena nödvändiga strukturförändringar i dessa branscher. Och då kommer fallet, när det kommer, att bli väldigt hårt.

Samtidigt drabbas resten av samhället av kringskuren information, tillbakahållen teknisk utveckling och av att talanger och entreprenörer söker sig till andra platser eller andra branscher.

Framgångsrika företag inser tvärtemot att man måste anpassa sig till verkligheten och att man måste omfamna konsumenternas fria val och beteende. Framgångsrika företag motverkar inte fria flöden av information och kunskap, utan lär sig att surfa på dem. Framgångsrika företag räds inte teknisk utveckling och framtiden, utan ser detta som en möjlighet.

På så sätt är kampen för ett fritt och öppet internet också en kamp för en fri marknad och en öppen ekonomi.

/HAX

I morgon, 5 juli 2018, röstar EU-parlamentet om upphovsrättsdirektivet. Gör din röst hörd på #SaveYourInternet och skriv under petitionen.

Googleskatten sågas av medieanalytiker

Den så kallade länkskatten, som vissa mediehus i EU vill att Google och andra som länkar till deras artiklar ska betala till dem, är ett av förslagen i EUs upphovsrättspaket. Ämnet har varit en ständig följetong i 5 juli-podden (främst avsnitt 43, 57 och 60).

Nu har den danske medieanalytikern Thomas Baekdal tröttnat på de dåliga argumenten, framförallt den principiella idén att just tidningar och inga andra sajter (bloggar med mera) skulle ha rätt till betalning, samtidigt som tidningarna i sin tur inte betalar källorna till sina nyhetsartiklar:

This whole argument makes no sense. Either the rules apply to all, or to nobody. The idea of creating a law that only applies to newspapers illustrates a level of entitlement that is simply shameful.

I en lång bloggpost går Baekdal igenom vad förslaget skulle innebära i praktiken. Hans beräkningar visar att Googles vinst per sökning är minimalistisk, närmare bestämt 0,0056 dollar:

Publishers think Google is making a lot of money, and they are as a whole. But on a per search basis, the profit is negligible. They just have immense scale.

Om man tar i beaktande att denna vinst kommer från sökningar där Google placerat annonser, och att nyhetssökningar sällan genererar annonser på samma sätt som produktsökningar, blir den vinst som tidningarna vill ha del av ännu lägre.

Enligt Baekdals beräkningar skulle en tidning som danska Politiken bara få in ungefär 140 dollar per månad på en länkskatt. Han konstaterar därför:

Why are we even having this discussion? The whole idea about a Google snippet tax makes no financial sense.

This is a complete waste of everyone’s time.