Censur

Den nya tyska regeringen vill förbjuda falsk information online – vilket väcker frågan vem som skall bestämma vad som är sant och falskt.

Den nya tyska regeringen (CDU/CSU & SPD) har en del intressanta saker om yttrandefriheten online i sitt kolationsfördrag:

• Yttrandefriheten ska bevaras, men har gränser vid desinformation, hot och hets.
• Medveten spridning av falsk information är inte skyddad av yttrandefriheten.
• Plattformar får ökade krav på att ta bort olagligt innehåll och samarbeta med myndigheter.
• Det kan också bli ökade ansvarskrav för plattformarna vad gäller innehåll.
• Plattformar måste ha snabba, automatiserade gränssnitt till polisen för att överföra relevant data.
• Staten vill ge oberoende medietillsyn laglig grund att agera mot manipulation, hat och hets – men inom ramen för yttrandefriheten. (!)
• Desinformation, hat och hets ska aktivt bekämpas genom lagar och teknik.
• En »Digitales Gewaltschutzgesetz« (digital våldsskyddslag) ska införas, speciellt inriktad på utsatta grupper.
• Anonyma konton med brottsligt innehåll ska kunna blockeras snabbare.
• Man vill vill förbjuda systematisk användning av bots och falska konton som används för att sprida desinformation och manipulation.
• Man vill utveckla och strikt tillämpa EU:s Digital Services Act (DSA).

Detta med reservation för eventuella missuppfattningar och översättningsfel. Fördraget är rykande färskt.

Det fria ordet är redan hårt hållet i Tyskland. Förolämpningar (Beleidigung) är tydligt olagliga genom indirekt stöd i grundlagen. Det juridiska skyddet för personlig ära och värdighet är starkare än i till exempel Sverige (där förolämpning också är olaglig men nästan aldrig lagförs).

Det kan räcka med att säga att någon är en idiot. Eller att återposta ett sådant yttrande. Den som fälls kan dömas til böter eller fängelse. Att förolämpa någon online betraktas som värre än att göra det i den fysiska världen.

Årligen går tiotusentals fall till åklagare i Tyskland. Även hot om våld (Bedrohung) och hets (Volksverhetzung), speciellt mot folkgrupper, är också förbjudna yttranden. (En viss oklarhet om beteckningarna »hat« och »hets« tycks råda.)

Men åter till den nya regeringens koalitionsfördrag.

»Meinungsfreiheit ist ein hohes Gut – sie endet dort, wo Hass, Hetze und Desinformation unsere offene Gesellschaft zerstören.«

»Freedom of expression is a valuable asset – but it ends where hate, incitement and disinformation begin to destroy our open society.«

Se där en formulering som är värt ett helt seminarium. Hur man än vänder och vrider på saken öppnas för ett betydande mått av subjektiv bedömning. Hur skall detta gå till? På vilka grunder? Och vem skall bestämma vad som får sägas?

»Die bewusste Verbreitung falscher Tatsachenbehauptungen ist durch die Meinungsfreiheit nicht gedeckt.«

»The deliberate spread of false factual claims is not protected by freedom of expression.«

Även i detta fall är utrymmet för subjektiva bedömningar och maktmissbruk stort.

I Svensk Tidskrift skriver den tyske historikern och författaren Rainer Zitelmann:

»Tesen att falska faktapåståenden inte skyddas av yttrandefriheten är problematisk eftersom det under senare år har funnits en ökande tendens att förringa avvikande åsikter som ”hatpropaganda” och att presentera vissa åsikter som obestridliga sanningar, även när de inte är det.

Tricket: Avvikande åsikter stämplas som ”hatpropaganda” för att sedan kunna hävda att ”hat inte är en åsikt”. Dessutom framställs falska påståenden som sanningar och fakta likställs med spridandet av hatpropaganda, precis som i Orwells 1984 eller under auktoritära regimer som DDR.«

Detta väcker naturligtvis starka reaktioner med tanke på Tysklands efterkrigshistoria, där statsfientlig och annan agitation som stred mot det offentliga narrativet var förbjuden i förtryckets Östtyskland (DDR).

Under rubriken associationer till DDR är det även värt att notera hur inrikesminister Nancy Faeser (SPD) i den utgående regeringen har uttryckt sig:

»Diejenigen, die den Staat verhöhnen, müssen es mit einem starken Staat zu tun bekommen.«

»De som hånar staten kommer att få med en stark stat att göra.«

Formuleringen har väckt oro bland kritiker, som ser paralleller till §106 i den östtyska strafflagen, som förbjöd »Staatsfiendliche hetze«, det vill säga statsfientlig agitation.

Låt oss nu gå tillbaka till redan gällande tysk lag. I ett intressant fall blev en nätprofil anmäld efter att ha kritiserat den tyska regeringens bistånd till Afghanistan i en tweet. Han menade att vi lever i »ett dårhus«. Vilket regeringen inte uppskattade – och därför anmälde honom.

Kammergericht Berlin fastställde ett föreläggande som förbjöd honom att göra sådana uttalanden. Vilket senare upphävdes av den tyska författningsdomstolen, som menade att staten inte har något grundlagsskyddat anspråk på skydd av sin ära och att den måste tåla även skarp och polemisk kritik.

Här kan man ana olika förhållningssätt mellan den verkställande och den högsta dömande makten. Vilket möjligen kan båda gott när den tillträdande tyska regeringen nu vill begränsa yttrandefriheten ytterligare.

Detta skall bli intressant att följa.

• Koalitionsfördrag CDU/CSU & SPD (PDF) «

Relaterade länkar:
• Yttrandefriheten i EU: Tyskland – NetzDG »
• Rainer Zitelmann: I Tyskland vill regeringen kunna avgöra vad som är sant »

CC0