Femte juli

Nätet till folket!

Censur

I denna kategori publicerar vi nyheter som rör inskränkningar av yttrandefriheten såväl online som i den fysiska världen. Vi ägnar speciell uppmärksamhet åt förslag om förhandscensur på nätet. Principen bör vara att den som publicerar något olagligt på nätet också bör vara ansvarig för det - och att detta ansvar kan utkrävas först när publicering har skett.

Nätcensur i Polen

av

En ny polsk lag skall göra det möjligt för myndigheter att beordra blockering av innehåll på internet. Presidenten gör motstånd.

I Polen har parlamentet antagit en ny lag som ger myndigheterna utökade befogenheter att beordra blockering av innehåll på internet, i vissa fall utan föregående domstolsprövning.

Det sker inom ramen för landets nationella tillämpning av EU:s Digital Services Act (DSA), men går längre än vad EU-förordningen uttryckligen kräver.

EU:s Digital Services Act (DSA) har inte i sig givit medlemsstaterna rätt att blockera webbsidor. Den möjligheten fanns redan i nationell rätt och annan EU-lagstiftning.

Men när medlemsstaterna anpassar sina lagar till förordningen kan de samtidigt välja att ge sina myndigheter nya befogenheter som går längre än vad EU kräver.

Den aktuella lagstiftningen omfattar 15 kategorier av brott, bland annat olaga hot, politiskt motiverade hot, hets mot folkgrupp, propaganda för totalitära ideologier och olika sexualbrott mot barn.

Vissa kategorier skall prövas av domstol, medan andra kan hanteras genom myndighetsbeslut (som kan överklagas till domstol i efterhand).

Beslut om blockering av olagligt innehåll som skall avgöras direkt av domstol: Propaganda för nazism, kommunism, fascism och andra totalitära system. Hets mot grupper på grund av nationalitet, etnicitet, ras eller religion. Offentlig förolämpning av personer eller grupper på grund av nationalitet, etnicitet, ras eller religion.

Blockering av innehåll där telekommyndigheten UKE eller medieregulatorn KRRiT kan fatta administrativa beslut om blockering: Våld eller olaga hot på grund av till exempel politisk tillhörighet, etnicitet eller religion. Därutöver bland annat olaga hot, identitetsmissbruk, människohandel, uppmaning till självmord och vissa sexualbrott mot barn.

Det märkliga är att lagen skiljer mellan olika slags yttrandebrott. Propaganda för totalitära ideologier och vissa former av hets med politiska förtecken kräver domstolsbeslut. Men vid olaga hot på grund av exempelvis politisk tillhörighet skall en myndighet kunna besluta om blockering utan föregående domstolsprövning.

Lagen öppnar för blockering av hela domäner, inte bara enskilda inlägg. Internetleverantörer skall då blockera åtkomsten inom 48 timmar. Därmed riskerar även lagligt innehåll att bli otillgängligt. (Efter ändringar i senaten kan sådana beslut i vissa fall verkställas omedelbart.)

Parlamentet avslutade behandlingen den 22 oktober och lagförslaget ligger nu hos presidenten för undertecknande. Dock skall man notera att presidenten tidigare i år vägrade att godkänna en snarlik lagstiftning.

Enligt Reclaim the Net skall presidenten då ha sagt att…

»As president, I cannot sign a bill that effectively amounts to administrative censorship. (…) A situation in which a government official decides what is permitted on the Internet is reminiscent of the Ministry of Truth in Orwell’s 1984.«

President Karol Nawrocki upprepade sin kritik mot lagen så sent som 15 oktober 2026, i en intervju med Interia och Polsat News.

Fortsättning följer.

• RtN: Poland Approves New Internet Blocking Powers »

• Polska regeringen: DSA – co zmienią nowe przepisy »
• UKE: New Responsibilities for the UKE President in the DSA Oversight System »
• Interia: Nawrocki stawia warunek w sprawie głośnej ustawy. ”Rząd ma pewną tendencję” »

CC0

Frankrike förberedde att släcka sociala medier

av

Frankrikes regering förberedde att stänga av sociala medier under helgens demonstrationer.

Frankrikes premiärminister Sébastien Lecornu skickade den 22 oktober ett brev till landets fyra största teleoperatörer.

Enligt brevet skulle operatörerna förbereda möjligheten att tillfälligt blockera TikTok, Instagram och Snapchat under demonstrationerna den 24–25 oktober. Även X skall senare ha lagts till.

Avstängningen var tänkt att starta omkring klockan 14 den 24 oktober och kunna pågå i upp till tolv timmar.

Regeringen hänvisade till att sociala medier använts för att samordna våldsamheter och plundring under tidigare demonstrationer.

Planen var att använda DNS-blockering, om möjligt begränsad till mobil uppkoppling och vissa geografiska områden.

Vid ett möte den 23 oktober skall operatörerna ha invänt att åtgärden var juridiskt problematisk, tekniskt svår att avgränsa och enkel att kringgå med VPN.

Operatörerna krävde ett formellt beslut. Regeringen menade att individuella instruktioner till varje operatör räckte, utan publicering i den officiella franska författningspublikationen Journal officiel.

Ingen avstängning genomfördes.

Här finns en intressant koppling till ett tidigare fall. Frankrike blockerade TikTok under oroligheterna i Nya Kaledonien 2024.

Den 1 april 2025 upphävde landets högsta förvaltningsdomstol, Conseil d’État, beslutet.

Domstolen konstaterade att tillfälliga avstängningar kan vara tillåtna under exceptionella omständigheter, men bara när de är absolut nödvändiga, mindre ingripande alternativ saknas och avstängningen är strikt tidsbegränsad.

I fallet Nya Kaledonien ansåg domstolen att en initial avstängning kunde vara motiverad. Men den totala blockeringen hade beslutats på obestämd tid och var därför oproportionerlig och olaglig.

CC0

Vem skall bestämma vad AI får svara?

av

AI formas av den information som används för träning, av utvecklarnas värderingar och av politiska och kommersiella påtryckningar. Vem skall bestämma vad AI får veta och vad den får svara?

Det finns olika förhållningssätt till de träningsdata och de skyddsräcken som omger AI.

Aktörer inom upphovsrättsindustrin är som regel tydliga med att de inte vill att AI skall kunna tränas på deras material. I vart fall inte gratis. I spåren av detta har det vuxit fram en global infrastruktur för »opt-out«, där publicister använder maskinläsbara koder för att aktivt blockera AI-skrapare.

Andra är angelägna om att göra sin information tillgänglig och nå så många som möjligt – och vill därför att deras innehåll skall fångas upp av AI.

Vi tillhör den gruppen. Våra texter är märkta CC0. Det är ett verktyg från Creative Commons genom vilket vi avstår från våra upphovsrättsliga anspråk så långt lagen medger. Det innebär att materialet får kopieras, spridas, bearbetas och användas fritt, utan krav på att ange upphovspersonen. Det gäller alla – enskilda, kreatörer, företag, medier och AI.

En tredje grupp är särintressen som vill ålägga AI-företag riktlinjer för hur deras språkmodeller skall behandla deras hjärtefrågor. Ofta handlar det om aktörer med en politisk agenda. Men det kan även vara fråga om myndigheter och halvofficiella organisationer.

Detta är en principiellt viktig fråga. För i takt med att allt fler använder AI för att söka information, förstå omvärlden och bilda sig en uppfattning om samhällsfrågor får de som utformar språkmodellernas begränsningar också ett växande inflytande över informationsflödet.

Vid efterträning av språkmodeller används bland annat mänsklig återkoppling (RLHF) och andra metoder för att belöna önskvärda svar och motverka oönskade. Utvecklarna kan också lägga till separata säkerhetsfilter och instruktioner. Därmed får de som utformar reglerna ett betydande inflytande över vad modellerna svarar, hur de uttrycker sig och vilka frågor de vägrar besvara.

Här uppstår en risk för ett sluttande plan som kan leda till såväl censur som påbjudet innehåll. Medan skyddsräcken mot instruktioner för grov brottslighet är mindre kontroversiella, blir gränsdragningen problematisk när systemen kalibreras för att navigera i komplexa samhällsfrågor. Vilket gör att språkmodellernas opartiskhet och trovärdighet kan ifrågasättas.

Organisationer/NGO:er som driver frågor kring exempelvis mänskliga rättigheter, klimat och minoriteters rättigheter försöker påverka AI-företagens policy och säkerhetsarbete. Det väcker frågan var gränsen går mellan legitima säkerhetskrav och försök att påverka vilka politiska eller moraliska perspektiv som språkmodellerna skall förmedla.

Att språkmodeller kan ha olika ideologiska slagsidor framgår av forskningen. En studie publicerad i Nature undersökte 19 språkmodellers beskrivningar av närmare 4.000 politiskt relevanta personer.

Forskarna fann tydliga skillnader mellan modellerna. Googles Gemini tenderade vid mättillfället att vara mer positiv till personer förknippade med progressiva värderingar, inkludering och hållbarhet, medan xAI Grok var mer positiv till personer förknippade med nationell suveränitet och ekonomisk självförsörjning.

Forskarna drar slutsatsen att språkmodeller i viss utsträckning återspeglar sina skapares världsbilder. De varnar också för att politiska försök att tvinga fram ideologiskt »neutral« AI kan missbrukas och hota yttrande- och informationsfriheten.

I sammanhanget bör påpekas att om en modell har en politisk slagsida är det inte i sig bevis för att någon avsiktligt styrt den dit.

En vetenskaplig studie publicerad 2024/25 visade att ChatGPT, Google Bard/Gemini och Bing Chat gav olika svar på politiskt känsliga frågor beroende på vilket språk som användes. Forskarna fann bland annat fler felaktiga uppgifter i ryska och ukrainska svar än i engelska. Vissa av modellernas begränsningar uppvisade dessutom likheter med censurmönster i auktoritära stater.

Detta illustrerar hur språkmodellernas svar kan påverkas av både språklig och politisk kontext.

Sedan har vi de statliga aktörerna.

Den kinesiska cyberrymdsmyndigheten (CAC) har strikta regler som kräver att generativ AI måste återspegla »socialistiska kärnvärden« och inte innehålla material som undergräver statens makt.

Även i väst försöker politiker påverka AI:s förhållningssätt. EU:s AI Act ställer bland annat krav på riskhantering och transparens. I USA har president Trump genom en presidentorder från juli 2025 krävt att språkmodeller som används av federala myndigheter skall vara sanningssökande och ideologiskt neutrala, med särskild udd mot vad administrationen betraktar som vänsterorienterad ideologisk påverkan.

Det illustrerar ett grundläggande problem: Även försök att göra AI politiskt neutral förutsätter att någon bestämmer vad som skall räknas som neutralitet.

Eftersom sådana regelverk ofta har extraterritoriell verkan (det vill säga att de måste följas av alla system som vill verka på respektive marknad) kan enskilda regioners lagstiftning sätta ramarna för hur AI fungerar globalt.

EU:s Digital Services Act (DSA) har haft stor och mätbar inverkan. Lagen skapades ursprungligen för att reglera traditionella sociala medier och e-handelsplattformar. Men i takt med AI-boomen har den blivit ett av EU:s skarpaste verktyg för att styra över generativ AI och de stora språkmodellerna (LLM).

Enligt DSA artikel 40.3 kan kommissionen eller behörig tillsynsmyndighet kräva förklaringar av algoritmiska systems utformning, logik, funktion och testning.

DSA reglerar tjänsternas funktion och risker på plattformsnivå. Medan EU AI Act reglerar AI-modeller och AI-system, den bakomliggande tekniken, hur de tränas samt användningsområden och skyldigheter för olika aktörer.

EU-kommissionen klassificerade den 31 augusti 2026 ChatGPT som en mycket stor sökmotor (VLOSE) enligt DSA. Med 159 miljoner genomsnittliga månatliga aktiva användare i EU ligger tjänsten långt över gränsen på 45 miljoner för sådana.

OpenAI kommer därmed att omfattas av särskilt långtgående krav på riskbedömning, riskbegränsning, granskning och transparens, liknande dem som gäller för Google Search och Bing.

Det innebär bland annat att OpenAI måste bedöma och begränsa »systemiska risker«, dokumentera sina åtgärder och underkasta sig särskild granskning. DSA:s riskkategorier är visserligen angivna i artikel 34, men är så breda att hur de tolkas kan få stor betydelse för hur tjänsten utformas.

Detta väcker en principiell fråga: Vem skall avgöra vad som utgör en risk för samhällsdebatten, och när övergår riskhantering i styrning av vilka uppgifter och perspektiv användarna får tillgång till?

EU:s omfattande teknikreglering har också skapat osäkerhet kring lanseringen av nya AI-funktioner. Vissa amerikanska teknikföretag har hänvisat till europeiska regelverk när de senarelagt produktlanseringar i EU. Det är dock inte alltid tydligt vilken lagstiftning som orsakat förseningarna eller om även tekniska och kommersiella skäl spelat in.

Till exempel meddelade Apple den 8 juni 2026 att företaget inte kunde lansera nya Siri AI på iPhone och iPad i EU samtidigt som på övriga marknader. Apple hänvisade uttryckligen till EU:s Digital Markets Act (DMA).

Till detta kommer AI-företagens egna kommersiella intressen. Även utan politiska påtryckningar kan de begränsa kontroversiella svar för att undvika rättsprocesser, negativ publicitet eller konflikter med viktiga kunder och myndigheter. Det innebär att även privata affärsbeslut kan påverka vilka perspektiv som når användarna.

Frågan är alltså vem som skall bestämma vad AI får svara.

Det är rimligt att språkmodeller inte skall hjälpa människor att begå grova brott. Men när säkerhetsreglerna börjar omfatta politiska uppfattningar, kontroversiella samhällsfrågor och vad som anses vara lämpliga åsikter blir gränsdragningen betydligt svårare.

Det finns en risk att AI blir ett verktyg för att befästa rådande politiska, kommersiella och kulturella föreställningar snarare än att utmana dem.

Öppna språkmodeller som användarna själva kan köra och anpassa erbjuder ett visst alternativ till den centrala kontrollen. Men även dessa påverkas av sina träningsdata och utvecklarnas val.

Om AI skall bli ett verktyg för kunskap och fri åsiktsbildning måste användarna kunna ställa även obekväma frågor, pröva olika perspektiv och ifrågasätta etablerade sanningar.

Det gäller oavsett vem som för tillfället anser sig veta vad som är rätt att tycka.

CC0

Macron vill »återställa sanningen« online

av

President Macron vill att EU:s Digital Services Act skall användas oftare, snabbare och med mer kraft för att kontrollera innehåll och opinionsbildning på nätet.

Frankrikes president Emmanuel Macron har hållit ett anförande med efterföljande frågestund på Universidad Complutense de Madrid om demokrati, sociala medier och digitalisering.

Han tycks mena att yttrandefrihet förutsätter gränser, eftersom den enes frihet begränsas av den andres. För att illustrera resonemanget jämförde Macron förolämpningar med att slå någon eller vandalisera gemensam egendom. Vilket är att blanda samman yttranden med handlingar.

Detta är det förhållningssätt som länder som Tyskland och Storbritannien har till det fria ordet online: Att ord kan vara rättighetskränkningar som motsvarar något slags våld.

Andra länder har en tydligare skillnad mellan ord/åsikter och handlingar.

(Detta är även relevant mot bakgrund av diskussionen om att göra hatiska yttranden och hot till så kallade EU-brott. Det ger EU möjlighet att fastställa gemensamma minimiregler för brottsdefinitioner och påföljder.)

Sedan utvecklade Macron ett resonemang om att det är den som postar något olämpligt som är ansvarig för sitt yttrande – samtidigt som han pressade på för att hålla sociala medier ansvariga under Digital Services Act (DSA).

Den franske presidenten menar att DSA måste användas »mycket mer, mycket snabbare, mycket kraftfullare«. Vilket han framfört till EU-kommissionen.

Han jämför med traditionella medier, där en journalist som publicerar felaktiga eller rättsstridiga uppgifter kan tvingas till genmäle eller rättelse och i vissa fall dömas. Han använder själv det vardagliga uttrycket n’importe quoi – ungefär »strunt« eller »nonsens« – när han beskriver sådant innehåll.

»Så länge vi inte utkräver ansvar av de människor som sprider innehåll på sociala medier kommer vi inte att kunna reglera det.«

Men exakt vilka yttranden han menar att sociala medier och deras användare skall hållas ansvariga för lämnas oklart.

Förenklat finns här två olika mekanismer:
1) Att den som publicerar ett olagligt yttrande i efterhand kan ställas till rättsligt ansvar.
2) Att plattformarna åläggs att förebygga och begränsa spridningen av vissa typer av innehåll och systemrisker (vilket i någon mening är förhandscensur).
Macron vill uppenbarligen använda båda.

Faktagranskare/trusted third parties skall i Macrons värld ges en särskild roll för att »återställa sanningen« eller »återställa fakta« (»restaurer la vérité«). Detta så att »människor kan ställa dessa fakta mot de teorier de utsätts för«.

Ett annat exempel på dubbla eller motstridiga budskap är att Macron vill att de som postar på sociala medier skall vara verkliga människor, vilket kräver någon form av ID-kontroll.

Samtidigt säger han att det är viktigt att människor får vara anonyma online. Det låter snarare som verifierad pseudonymitet: Du får vara anonym inför allmänheten, men någon aktör skall kunna knyta kontot till en verklig människa. Vilket ger ett betydligt svagare anonymitetsskydd för exempelvis en visselblåsare.

Macrons tal väckte nya frågor, innehöll en del självmotsägelser och är extra intressant då Frankrike och Spanien just nu driver på för hårdare reglering av sociala medier i EU.

• RtN: Macron Attacks Free Speech and Urges the EU to Censor Online Posts Faster »

• Élysée-palatset: Démocratie jeunesse et réseaux sociaux, relever les défis du numérique : échanges du Président de la République avec les étudiants de l’Université Complutense. »

CC0

Europaparlamentet ger EU:s demokratisköld grönt ljus

av

Europaparlamentet säger ja till en europeisk demokratisköld. Frågan är om den kommer att vara vänd utåt eller inåt.

Med röstsiffrorna 420-220 (26 avstod) har Europaparlamentet i dag godkänt en rapport om EU:s nya demokratisköld. Detta är inte lagstiftning, utan mer av en handlingsplan för EU – och parlamentets rapport är i huvudsak en åsiktsförklaring. Rapportör är den svenske moderaten Tomas Tobé.

Lagstiftning ger konkreta befogenheter och rättsliga gränser. Demokratiskölden är betydligt mer lös i kanterna: Ett politiskt ramverk under vilket en rad befintliga och nya verktyg skall samlas och utvecklas, men utan tydliga regler. Vilket är något dess kritiker (partier till höger och vänster plus yttrandefrihetsvänner) varnar för.

En central utgångspunkt är att skydda EU mot otillbörlig påverkan från yttre aktörer – som Ryssland och andra fientligt sinnade stater. Vilket förvisso är angeläget. Men frågan är om man gör det bäst genom att skapa ännu en byråkratisk apparat.

Det börjar bli något av ett mönster att man vill stoppa information som anses skadlig istället för att bemöta den. För detta bygger man upp en ny byråkrati som även kan användas för att begränsa andra åsikter som man för tillfället finner icke önskvärda.

En byråkrati som i fel händer (eller av missriktad välvilja eller oförstånd) kan användas mot inre mål. I parlamentets debatt nämndes särskilt inhemsk desinformation – och populistiska politiska partier som fått stort stöd i opinion och valresultat som problem i sammanhanget.

Om man utvecklar den tanken bör man även fråga sig hur demokratiskölden kan komma att användas av ovan nämnda populistiska partier, om de tar sig till makten. Speciellt som man menar att de inte är demokratiskt pålitliga. Detta är ett tveeggat svärd.

The Bad Man Principle: En frihetsinskränkande befogenhet bör bedömas utifrån hur den kan användas av en framtida regering som man inte litar på – inte utifrån dagens regerings deklarerade goda intentioner.

Men nu är vi ändå där. Den så kallade demokratiskölden leder bland annat till hårdare tillämpning av redan problematiska regler som EU:s Digital Services Act; ett europeiskt nätverk av faktagranskare; mer mikrostyrning av sociala medier; stöd till etablerade medier, civilsamhällesorganisationer och andra aktörer som anses stärka den demokratiska motståndskraften – med mycket mera. (Läs mer »)

Kritiker varnar för att detta i förlängningen kan minska friheten online och ge politiska institutioner större inflytande över informationsmiljön.

EU:s demokratisköld visar alla tecken på att vara ytterligare ett politiskt initiativ med goda intentioner som med tiden riskerar att drabbas av oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Det avgörande blir därför inte vad demokratiskölden kallas, utan vilka konkreta befogenheter och verktyg som så småningom placeras bakom den.

(Samtliga svenska ledamöter i Europaparlamentet förutom de tre från SD röstade ja till rapporten.)

• Europaportalen: EU-parlamentet vill stärka demokratiförsvaret – var tredje röstade nej »

• EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket? »

• EU: 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »

CC0

EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket?

av

Blir EU:s nya demokratisköld ett skydd mot yttre krafter som vill skada oss – eller ett verktyg för att kontrollera och styra informationslandskapet?

På tisdag förmiddag nästa vecka (15/9) skall Europaparlamentet debattera slutrapporten från specialutskottet för en europeisk demokratisköld (2025/2069(INI)). Någon tid för votering framgår dock inte av parlamentets dagordning i skrivande stund.

Den europeiska demokratiskölden har den ädla ambitionen att skydda oss mot otillbörliga påverkansförsök från yttre aktörer som vill oss illa – men också mot desinformation och manipulation av informationsmiljön i vidare mening. Och det är den senare delen som väcker frågor.

Den europeiska demokratiskölden är ett märkligt djur. Detta är huvudsakligen ett handlingsprogram, inte ett enskilt lagförslag. Kommissionens egen tracker klassar den uttryckligen som ett »non-legislative initiative« som redan är antaget. En del kan genomföras administrativt, medan sådant som kräver ny lagstiftning senare får gå den vanliga lagstiftningsvägen.

Europaparlamentets rapport är egentligen bara en åsiktsyttring. Men den avslöjar hur man tänker och den kan ge kommissionen dumma idéer. I delar går rapporten längre än vad kommissionen föreslagit. Den är framtagen av ett tillfälligt specialutskott, med den svenske moderaten Tomas Tobé som rapportör.

Så vad är det då som föreslås i parlamentets rapport?

TLDR: EU:s demokratisköld börjar som ett försvar mot främmande makts hemliga påverkansoperationer. Men Europaparlamentets rapport går längre. Den vill bland annat använda EU:s Digital Services Act för att motverka även inhemsk »desinformation«, begränsa vissa rekommendationsalgoritmer, ge större synlighet åt »verifierade källor« och demonetarisera innehåll som klassificeras som desinformation.

Några nedslag:

• Man vill ge det nyinrättade European Centre for Democratic Resilience en bindande rättslig grund, egen budget och en styrningsmodell där medlemsstaterna är representerade.

• European Centre for Democratic Resilience skall integreras i eller knytas samman med bland annat databaser över utländsk påverkan (FIMI), EU:s Rapid Alert System, EUvsDisinfo, European Digital Media Observatory och andra EU-organ. Det innebär i praktiken att olika system för att upptäcka informationspåverkan och för plattformstillsyn knyts närmare varandra.

• Demokratiskölden omfattar också ett europeiskt nätverk av faktagranskare och stöd till European Digital Media Observatory (EDMO). Problem kan uppkomma om EU-finansierade eller EU-erkända bedömningar används för att påverka synlighet, rekommendationer eller modereringsbeslut på privata plattformar.

• Rapporten vill skydda undersökande journalister och fria, oberoende medier samt ge ambitiös finansiering genom EU-programmet AgoraEU. Här uppstår frågor om politisk styrning genom finansiering och principen om armlängds avstånd mellan politik och media.

• Rapporten kopplar demokratisk motståndskraft till ett starkare civilsamhälle och vill även där använda AgoraEU-finansiering. Den öppna frågan är: Vilka organisationer betraktas som demokratistärkande, vem väljer dem och efter vilka kriterier?

• Man vill se skärpta regler och ökad transparens vad gäller politisk annonsering och politisk finansiering.

• Rapporten vill att Digital Services Acts (DSA) riskhantering skall kunna användas för att begränsa engagemangsbaserade rekommendationsalgoritmer och efterlyser samtidigt »due prominence« för oberoende pluralistiska medier och »verified sources«. Man nöjer sig alltså inte med att kräva transparens kring algoritmer, utan öppnar för att påverka hur lagligt innehåll rangordnas och vilka källor som skall ges större synlighet. (Den frågan kommer upp i samband med översynen av Direktivet om audiovisuella medietjänster, AVMSD.)

• Rapporten talar uttryckligen om att »demonetise disinformation«. Ekonomiska incitament kring det som klassificeras som desinformation skall begränsas.

• EU:s »Code of Practice on Disinformation« har integrerats i DSA-systemet och beskrivs som ett relevant riktmärke vid bedömningen av om plattformarna uppfyller DSA. Det som började som en frivillig uppförandekod har därmed blivit betydligt mindre frivillig när den används som måttstock inom ett regelverk där kommissionen kan utdöma mycket stora böter.

• Kommissionens planerade »DSA incidents and crisis protocol« välkomnas. Plattformar skall reagera snabbt med »preventive and corrective measures« vid manipulation eller valpåverkan, och myndigheter skall snabbt ingripa vid bristande efterlevnad. Att reagera på och bemöta otillbörlig påverkan är naturligtvis bra. Men förebyggande ingripanden i informationsflöden kring politiskt känsliga händelser känns som en betydligt knepigare fråga. Vad? Hur?

• Rapporten vill motverka koordinerade falska konton och låta plattformarna kontrollera att en människa finns bakom ett konto. Men den säger samtidigt att anonymitet online skall bevaras för bland annat journalister, aktivister, visselblåsare, dissidenter och politiska motståndare. Även satiriska konton skall få finnas kvar.

• Kommissionen och tillsynsmyndigheterna skall systematiskt undersöka och offentligt exponera dolda desinformationskampanjer som utnyttjar generativ AI. EU:s AI Office skall dessutom bidra med metoder och säkerhetsarbete kring stora språkmodeller.

• Man pekar särskilt ut meddelande-appen Telegram. Rapporten vill undersöka dess roll i bland annat kriminalitet, valpåverkan, spridning av desinformation, extremism och terroristinnehåll samt vill att alla tillämpliga EU-regler om bland annat innehållsmoderering tillämpas.

Och mycket annat. Ömsom vin, ömsom vatten.

Om jag skall plocka ut en sak är det att vi ser konturerna av en EU-politik där frågan inte längre är vilket innehåll som skall tas bort, utan också vilket innehåll och vilka källor som skall ges större synlighet. Det vill säga att vissa – av staten definierade medier eller typer av medieinnehåll – lyfts fram framför annat innehåll.

Redan begreppet »informationsmiljöns integritet« väcker en principiell fråga: Är statens uppgift att skydda människor mot främmande makts manipulation – eller att skydda själva informationsmiljön från information som myndigheterna anser vara felaktig eller obekväm?

Vi har tidigare beskrivit EU:s Demokratisköld som ett försök att bemöta desinformation med byråkrati. Vilket känns som en tveksam idé, då det på riktigt är viktigt att identifiera och bemöta utomstående krafters försök att skada oss, destabilisera vårt samhälle och sprida felaktig information om viktiga saker.

Kommer alla dessa olika, samverkande nya administrativa enheter att kunna sköta uppdraget på ett effektivt sätt – med respekt för grundläggande fri- och rättigheter? Eller kommer det att bli samma ineffektiva byråkrati som vanligt?

Kommer man att kunna motstå frestelsen att kontrollera och styra informationslandskapet för egna syften?

Europaparlamentets rapport om EU:s demokratisköld väcker fler frågor än den besvarar.

• Europaparlamentet: Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield (2025/2069(INI)) »

• Europaparlamentet: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »

Tidigare bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? (november 2025) »
• EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll? (juni 2026) »

CC0

GRANITE ACT – USA:s motdrag mot utländsk nätcensur

av

USA:s GRANITE Act är tänkt att skydda amerikanska medborgare och företag mot utländsk censur. Det kan fungera för små onlineplattformar. Men de stora sociala medierna sitter ändå fast i EU:s regelverk.

I USA börjar nu behandlingen av lagförslaget om en »GRANITE Act«.

Tanken är att hindra utländska myndigheter från att använda amerikanska domstolar för att tvinga fram censur mot amerikanska medborgare och företag.

Enligt förslaget förbjuds amerikanska domstolar att erkänna eller verkställa utländska domar, böter, order eller krav vilka grundar sig på utländska censurlagar som krockar med det amerikanska grundlagsskyddet för yttrandefrihet (First Amendment).

Lagen omfattar inte bara domstolsbeslut utan även administrativa böter och krav som skickas direkt från utländska tillsynsmyndigheter (exempelvis brittiska Ofcom eller EU).

Amerikanska personer eller plattformar som drabbas av utländska censurkrav får rätt att stämma den utländska myndigheten i en federal amerikansk domstol, för att få fastslaget att kravet inte får verkställas i USA.

Lagen ger dock inte rätt till skadestånd eller beslag av utländska tillgångar.

Detta är alltså framför allt en amerikansk verkställighetsspärr, inte ett förbud mot utländsk reglering. Den försvarar amerikanskt territorium och amerikanska domstolar mot att användas som indrivnings- eller verkställighetsorgan.

Den löser däremot inte problemet med den så kallade Brysseleffekten, där amerikanska plattformar ändrar sina globala regler för att slippa sanktioner eller behålla tillgången till den europeiska marknaden.

GRANITE Act har lagts fram som ett direkt svar på att utländska internetregleringar, framför allt Storbritanniens Online Safety Act, har börjat tillämpas globalt.

Den brittiska mediemyndigheten Ofcom har utfärdat hundratals kravbrev till amerikanska teknikbolag och bötfällt amerikanska sajter som 4chan, vilket i USA ses som ett direkt hot mot deras konstitutionella rättigheter.

Även EU:s Digital Services Act, dess extraterritoriella räckvidd och möjligheten till böter på upp till sex procent av den globala årsomsättningen hör till den politiska bakgrunden. Det innebär dock inte att varje DSA-beslut automatiskt kan betraktas som ett censurbeslut enligt GRANITE Act.

Här kan man notera att de flesta större sociala medier har europeiska dotterbolag, ofta på Irland. Och de lär knappast skyddas av den nya amerikanska lagen.

Om ett beslut under DSA riktas mot ett europeiskt koncernbolag, en europeisk etablering eller tillgångar som tillhör den ansvariga juridiska personen, kan det fortfarande verkställas inom EU. GRANITE Act skyddar alltså inte koncernens europeiska verksamhet eller tillgångar mot europeiska sanktioner.

Då GRANITE Act inte tillåter beslag av utländska tillgångar som motåtgärd, lämnas dotterbolag i till exempel EU alltså fortfarande öppna för europeiska sanktioner.

Vilket innebär att sociala medier och andra plattformar inte skyddas så väl av den nya lagen som man först kan få intryck av.

Eftersom lagen bara skyddar verksamheten i USA, tvingas de stora teknikbolagen i praktiken att välja mellan tre spår om EU:s krav blir alltför hårda:

Geografisk blockering: Att helt stänga av vissa funktioner eller blockera specifikt innehåll för användare i Europa, medan det förblir fritt tillgängligt i USA.

Separata system: Att helt skilja på den amerikanska och den europeiska versionen av plattformen, så att europeiska censurregler inte smittar av sig på vad amerikaner får se.

Lämna marknaden: För mindre plattformar (som 4chan, Kiwi Farms, Rumble och Gab) är det ofta för dyrt att anpassa sig eller driva rättsprocesser i Europa. De kan då välja att dra sig ur den europeiska marknaden och lita på det amerikanska skyddet mot verkställighet. (Om de fortsätter att rikta sina tjänster till EU omfattas de dock fortfarande formellt sett av DSA.)

För de stora teknikjättarna (som Meta, Google, Microsoft och Apple) är det extremt svårt att undvika EU:s regelverk.

DSA innehåller visserligen inget enkelt förfarande för att permanent förbjuda en utländsk plattform. Däremot kan en nationell domstol under vissa förutsättningar besluta om tillfälliga, förlängningsbara begränsningar av åtkomsten till tjänsten.

Och om en plattform klipper alla band med EU och vägrar inställa sig i rättsprocesser, blir de tillfälliga blockeringarna och de ekonomiska sanktionerna ett permanent tillstånd som i praktiken stänger dem ute från marknaden.

Vidare tjänar de stora bolagen miljarder på europeiska annonsörer och prenumeranter.

Om de fysiskt drar sig ur EU kan europeiska företag förbjudas att köpa annonser på plattformarna. Europeiska banker och kreditkortsföretag kan tvingas stoppa betalningar. Och Apple App Store och Google Play Store i Europa skulle tvingas ta bort respektive plattforms appar.

Enligt artikel 13 i Digital Services Act måste en plattform som saknar etablering i EU men erbjuder tjänster inom unionen utse en rättslig representant här. Om man vägrar bryter man mot förordningen. Det ger medlemsstaterna (och för de största plattformarna även kommissionen) möjlighet att ingripa och utfärda sanktioner.

Så att »fly« till USA kan kanske fungera för mindre plattformar som drivs av ideologi och som inte är beroende av den europeiska annonsmarknaden.

Men för de börsnoterade jättarna är den europeiska marknaden helt enkelt för lönsam för att de skall stänga dörren och flytta ut.

VPN kan hjälpa användarna att kringgå geografiska spärrar, men löser inte plattformarnas juridiska eller kommersiella problem.

Jokern i leken är hur allt detta passar in i de aktuella transatlantiska relationerna och i vilken mån USA ser DSA (med mera) som handelshinder. Det är ju väl känt att den amerikanska administrationen har åsikter om yttrandefriheten i Europa.

• Federal GRANITE Act Aims to Shield Americans From Foreign Censorship »

CC0

Med DSA tar EU kontroll över ChatGPT

av

Open AI:s ChatGPT tvingas in under EU:s Digital Services Act. Kommer vi i Europa att få en urvattnad AI-light på grund av politisk styrning och mer byråkrati?

EU-kommissionen meddelar:

»Today, the Commission has designated ChatGPT as a Very Large Online Search Engine (VLOSE), as well as Reddit and Roblox as Very Large Online Platforms (VLOPs), under the Digital Services Act (DSA). These services declared that they reach at least 45 million average monthly users in the EU and thus meet the threshold for designation.

Following the notification of the designations, these services have four months, i.e. by January 2027, to comply with the additional DSA obligations for VLOPs and VLOSEs, such as assessing and mitigating the systemic risks stemming from their service and algorithmic systems related to the dissemination of illegal content, the negative effects on minors, users’ physical and mental well-being, fundamental rights, electoral processes and public security.«

DSA vs. Reddit kan bli annorlunda och intressant. Men låt mig här fokusera på DSA vs. ChatGPT.

EU-kommissionen tänker alltså reglera ChatGPT med en lag som skrevs innan modellen ens existerade. Dessutom omfattas OpenAI redan av AI Act, som har ett delvis annat regelverk och en annan tillsynsstruktur.

Låt oss börja med att fråga oss hur detta är tänkt att gå till.

DSA föreskriver inte exakt hur ChatGPT skall förändras. Men dess breda och vaga krav på att begränsa systemrisker ger kommissionen och OpenAI starka incitament att välja försiktiga, restriktiva och byråkratiskt försvarbara lösningar.

För att motverka systemrisker, desinformation och olagligt innehåll kommer modellen att behöva tränas grundligt med mänsklig feedback. Så att den vägrar svara på skadliga instruktioner. I sammanhanget måste någon avgöra vad som skall anses vara sant respektive falskt, vilket inte alltid är helt uppenbart. Men det sker väl redan i någon mening.

Ett automatiserat system behöver skanna användarens fråga innan den når AI:n och skanna AI:ns svar innan det visas för användaren. Detta för att blockera till exempel skadligt eller olagligt innehåll och hatretorik.

När ChatGPT söker på webben kommer algoritmerna att behöva prioritera att hämta information från betrodda nyhetsmedier och officiella källor – för att förhindra spridning av rykten, speciellt i samband med val.

Risken är alltså att AI-modellen i högre grad kommer att prioritera regulatorisk riskminimering framför maximal nytta för användaren.

Detta kan även skapa tryck på OpenAI att införa ålderskontroller och särskilda begränsningar för minderåriga. I värsta fall kan sådana kontroller utvecklas till ett allmänt ID-krav för att få tillgång till vissa svar.

Compliance kommer att kräva ett helt nytt lager av byråkrati. Oberoende (men av EU godkända) externa revisorer kommer minst en gång om året att behöva granska OpenAI:s efterlevnad, riskbedömningar och riskbegränsande åtgärder. De skall ges tillgång till relevanta data och lokaler. Kommissionen kan dessutom kräva förklaringar av algoritmsystemens konstruktion, logik, funktion och testning.

Det är ännu oklart hur DSA:s traditionella system för anmälningar, motiveringar och överklaganden skall kunna överföras till en tjänst som genererar nya svar i realtid.

Det finns skäl att tro att detta blir tungrott.

Traditionella plattformar modererar genom att ta bort specifika inlägg eller blockera användare. En LLM genererar unikt innehåll i realtid baserat på sannolikheter.

Kritiker menar att det är tekniskt omöjligt för OpenAI att garantera att modellen aldrig genererar »skadligt innehåll«, eftersom ett unikt genererat svar inte kan modereras på samma sätt som ett redan publicerat foruminlägg.

DSA kan även tvinga OpenAI att lämna ut interna data till myndigheter och forskare. Vilka ChatGPT-data detta kan omfatta är ännu oklart. Eftersom tjänstens rådata kan bestå av privata konversationer väcker reglerna särskilt känsliga frågor om personuppgifter, anonymisering och företagshemligheter.

Man kan i sammanhanget notera att ChatGPT på grund av sin popularitet drabbas av fler regler och mer byråkrati än mindre konkurrenter som inte når DSA:s tröskelvärde.

Nu är frågan om ChatGPT kommer att räta in sig i EU-ledet. I så fall är nästa fråga om man kommer att göra de aktuella förändringarna globalt eller om vi i EU kommer att få något slags urvattnad, modererad och begränsad light-variant.

Ju mer styrning vi får, desto färre tankar, idéer och metoder kan prövas mot varandra. Vilket rimligen påverkar utvecklingen negativt.

Men politikernas kontrollbehov tycks vara oändligt.

»Det är viktigt att politiken tar kontroll över utvecklingen«, som Magdalena Andersson sa om internet.

• EU-kommissionen: Commission designates ChatGPT, Reddit, Roblox under Digital Services Act »

Slut på rättslösheten för YouTubes kreatörer?

av

Amerikanska FTC undersöker om YouTube följer sina egna användarvillkor när företaget begränsar innehåll eller stänger av kanaler. Samtidigt kräver EU att användarna skall kunna överklaga sådana beslut.

Man ser ibland hur människor som driver YouTube-kanaler kan få dem stängda utan någon rimlig motivering. (Ibland på grund av organiserade och felaktiga massanmälningar.)

Frågan granskas nu av det amerikanska tillsynsorganet FTC. Myndigheten inledde förra året en bred granskning av hur plattformar har stängt av, demonetiserat, nedprioriterat eller på andra sätt begränsat användare. Som politisk bakgrund finns bland annat modereringen under pandemin och efter det amerikanska presidentvalet 2020.

Nu uppges FTC utreda om YouTube har brutit mot konsumentskyddslagstiftningen genom att stänga av konton eller nedprioritera innehåll i strid med sina egna regler.

Vilket är ett problem som drabbar många vanliga Youtube-kreatörer. Reglerna är otydliga och de tillämpas inte konsekvent. Människor lämnas rättslösa.

Den rättsliga princip som FTC tycks utgå från är att YouTube måste följa de användarvillkor som företaget presenterar för sina användare. Man betraktar det alltså främst som en fråga om konsumentskydd, snarare än yttrandefrihet.

Myndigheten granskar därför om YouTubes användarvillkor har fått kreatörer att tro att visst innehåll är tillåtet, för att de sedan plötsligt får sina videor raderade eller sina kanaler nedstängda.

FTC-ordföranden Andrew Ferguson har sammanfattat principen ungefär så här: Ett företag får i stor utsträckning bestämma sina egna regler, men måste sedan följa de regler som det har presenterat för konsumenterna.

Om FTC väljer att gå vidare måste myndigheten visa att YouTube har vilselett eller behandlat användarna på ett oskäligt sätt. YouTube kan då behöva förklara och dokumentera hur reglerna har formulerats och tillämpats och hur överklagandena faktiskt har hanterats.

Här i Europa har vi EU:s Digital Services Act (DSA), som bland annat kräver att YouTube (m.fl.) lämnar en klar och konkret motivering till varför innehåll begränsas eller ett konto stängs av. Användaren skall även erbjudas en kostnadsfri intern överklagan som behandlas omsorgsfullt och inte enbart avgörs med automatiserade medel.

Det finns även möjlighet till extern tvistlösning. I en tidig redovisning från Appeals Centre Europe fick användarna rätt i mer än tre fjärdedelar av de avgjorda ärendena mot Facebook, TikTok och YouTube. (I vissa fall berodde det på att plattformen inte hade lämnat över det aktuella materialet för prövning.) Tvistlösningsorganens beslut är dock inte bindande.

Vittnesmål om vaga standardsvar och närmast automatiska avslag tyder på att YouTube åtminstone delvis ignorerar DSA:s krav. Vilket förmodligen beror på den mycket stora mängden ärenden.

Än så länge har EU-kommissionen inte offentliggjort något konkret ingripande mot just YouTubes hantering av kanalstängningar och överklaganden. Vid systematiska överträdelser kan kommissionen dock besluta om böter på upp till sex procent av företagets globala årsomsättning.

Det intressanta är att FTC:s utredning och EU:s DSA utgår från samma grundläggande princip: Plattformarna måste ha tydliga regler, följa dem och erbjuda en verklig möjlighet till rättelse.

CC0

Tyskland: Skall man få förolämpa politiker?

av

I Tyskland debatterar man att skrota förbudet mot att förolämpa politiker – som visat sig få rätt orimliga konsekvenser.

I Tyskland diskuterar man att avskaffa paragraf 188 i strafflagen, som utökar det redan befintliga förbudet mot förolämpning till ett särskilt straffansvar för att offentligt förolämpa politiker.

Frågan har fått ny aktualitet sedan enskilda medborgare blivit föremål för rättsliga förfaranden efter att ha kallat förbundskansler Friedrich Merz för bland annat »Pinocchio« och »Lügenfritz«.

Utredningen om »Pinocchio« lades ned, medan »Lügenfritz« ledde till en omdiskuterad dom i första instans. Kritiker menar att ledande politiker måste tåla sådana polemiska tillmälen.

Under 2025 färdigutredde den tyska polisen närmare 4.800 misstänkta brott mot § 188 och överlämnade dem till åklagare. Hur många enskilda personer som utreddes, åtalades eller dömdes särredovisas inte i någon samlad nationell statistik.

Lagstiftningens rötter kan sökas tillbaka till 1931, då rikspresident Paul von Hindenburg införde en nödförordning med syfte att motverka förgiftningen av det offentliga livet genom förtal och uppvigling i den politiska kampen. Vilket man så här i efterhand kan säga gick sådär.

Tyskland har sedan 1951 haft ett särskilt förstärkt skydd för politiker mot offentligt förtal och medvetet falska sakpåståenden. År 2021 utvidgades skyddet till att även omfatta rena förolämpningar och nedsättande värdeomdömen, samtidigt som kommunalpolitiker uttryckligen inkluderades och möjligheten till åtal utan politikerns egen begäran utökades.

Paragraf 188 omfattar alltså inte bara förolämpning utan även förtal och medvetet falska, ärekränkande uppgifter. Det diskuteras både att fullständigt avskaffa paragrafen och att begränsa den till att bara gälla kommunalpolitiker.

Dock tycks det vara svårt att komma överens om vad som skall ändras. Regeringspartierna CDU/CSU och SPD låg själva bakom 2021 års skärpning.

Den genomfördes som en del av ett större paket mot högerextremism och hatbrott, bland annat mot bakgrund av mordet på CDU-politikern och regionalpresidenten Walter Lübcke samt omfattande hot mot kommunalpolitiker.

Kritik mot politikerna för åtgärder under pandemin, för migrationspolitiken och andra kontroversiella beslut kan också ha spelat in. Nu har man svårt att komma fram till vad som bör ändras.

Högerradikala AfD har föreslagit att paragraf 188 skall avskaffas. Partiets första lagförslag avvisades av förbundsdagen i januari 2026, men ett nytt och snarlikt förslag lades fram i juni och har överlämnats till utskottsbehandling.

Tillämpningen av paragraf 188 skapar återkommande konflikter med den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Den tyska grundlagen skyddar även hård politisk polemik, överdrifter, satir, sårande värdeomdömen och respektlös kritik mot makthavare.

För ett par år sedan kom den tyska författningsdomstolen fram till att den politiska makten generellt sett får finna sig i att bli hånad. Vilket kan sättas i relation till att den förra tyska inrikesministern Nancy Faeser (SPD) uttalat att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra. (»Diejenigen, die den Staat verhöhnen, müssen es mit einem starken Staat zu tun bekommen.«)

I sammanhanget bör noteras att Tyskland redan har ett generellt förbud mot förolämpning. Enligt paragraf 185 kan den som förolämpar någon annan dömas till böter eller fängelse, medan paragraferna 186 och 187 gäller nedsättande respektive medvetet falska sakuppgifter.

Paragraf 188 innebär alltså inte att endast politiker skyddas, utan att personer i det politiska livet ges ett särskilt förstärkt straffrättsligt skydd.

Under 2024 registrerade polisen totalt drygt 250.000 misstänkta förolämpnings- och närliggande ärekränkningsbrott (§ 185-188). Vad gäller fällande domar dömdes närmare 30.000 personer för förolämpningsbrott 2021, vanligtvis till böter. Någon samlad statistik över hur många av ett visst års polisärenden som leder till åtal och fällande dom finns inte.

• Politico: Germany rethinks law protecting politicians from insults »

Relaterat:
• Yttrandefriheten i EU: Tyskland – NetzDG (mars 2025) »
• Tyskland: Böter för att gilla poster på sociala media (juli 2025) »

CC0