Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Censur

I denna kategori publicerar vi nyheter som rör inskränkningar av yttrandefriheten såväl online som i den fysiska världen. Vi ägnar speciell uppmärksamhet åt förslag om förhandscensur på nätet. Principen bör vara att den som publicerar något olagligt på nätet också bör vara ansvarig för det - och att detta ansvar kan utkrävas först när publicering har skett.

Mer nätcensur i EU:s Digital Services Act – blockering av web-platser föreslås

av Lämna en kommentar

Det börjar bli tjatigt, men det kommer ständigt fler förslag om nätcensur i EU:s Digital Services Act (DSA). Det senaste är blockering av nätplattformar som bryter mot förordningen. Så väl vanlig blockering som DNS-blockering diskuteras.

Huvudrapportören i Europaparlamentet för the Digital Services Act, den danska socialdemokraten Christel Schaldemose, vill nu att man skall kunna blockera till exempel nätplattformar som inte följer reglerna. Tidigare har sådant kunnat ske i princip bara vad gäller visst uppenbart olagligt innehåll och vid nätförsäljning av direkt hälsovådliga saker som förfalskade läkemedel.

Ett alternativ är vanlig omdirigering, vilket lätt kan kringgås med VPN. Men det diskuteras även DNS-blockering. Verfassungsblogg skriver:

»The compromise proposal goes further and allows DSA supervisory authorities to order registries and registrars to block websites. Registries and registrars manage the mapping of domain names to numeric IP addresses. If a registry or registrar removes the link between domain and IP address, a website is no longer accessible to anyone under its name. Thus, this measure is not limited to Internet access providers in a particular jurisdiction, but has a global impact.«

Det tycks varesig finnas något krav på föregående rättslig prövning eller någon möjlighet att överklaga.

I sammanhanget skall nämnas att det redan föreslagits mycket kraftfulla ekonomiska straff för nätplattformar som bryter reglerna. Och nu vill man alltså lägga blockering ovanpå detta.

Förslaget missar för övrigt användarnas rättigheter. Låt säga att en plattform blir blockerad på grund av någon form av regelbrott. Det innebär i så fall att inte bara det innehåll det handlar om blir blockerat, utan även massor av helt legitimt material på samma site. Plus att alla användare då blir av med sina inlägg, diskussioner och kontakter.

Dessutom vill man ha rätt att beordra borttagning av appar hos t.ex. Google och Apple.

Detta skall läggas till redan presenterade förslag till nätcensur i DSA, som trusted flaggers (nätcensorer) och uppladdningsfilter.

Slutlig votering om DSA sker i det ansvariga utskottet (IMCO) i december och i Europaparlamentets plenum i januari. Sedan blir det förhandlingar mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen. Resultatet av dessa förhandlingar måste därefter godkännas av såväl rådet som parlamentet – men så dags är det i princip för sent att ändra något.

• Verfassungsbogg: Digital Services Act – European Parliament discusses website blocking against platforms »

Facebook: Whistleblower eller megafon?

av Lämna en kommentar

Facebooks whistleblower, Frances Haugen, har naturligtvis exponerat en hel del saker som är besvärande för företaget.

Men hur man än vänder och vrider på frågan, så efterlyser hon samma sak som Zuckerberg – nämligen lagstiftning.

Lagstiftning kan skydda användare. Men den kan även skydda Facebook, som då kan ta sig ur principiellt viktiga frågeställningar om yttrandefrihet och grundläggande fri- och rättigheter – med hänvisning till att man bara följer lagen.

Vilket leder oss till frågan om vi kan lita på lagen, eller snarare lagstiftarna. Det är oklart om de har allmänhetens eller sitt eget bästa för ögonen.

Mer övervakning och begränsad yttrandefrihet tycks vara politikens ständiga approach.

UK: Två års fängelse för fake news eller känslomässigt lidande online

av Lämna en kommentar

Det är inte bara EU som håller på att stifta nya nätlagar. I Storbritannien förbereds lagstiftning som kan ge upp till två års fängelse för den som spider falsk information eller orsakar känslomässig skada online.

I Storbritannien arbetar parlamentet just nu med en Online Safety Bill. Att medvetet sprida falsk information blir olagligt. Det blir också olagligt att orsaka känslomässig, psykologisk eller fysisk skada för andra online.

Det senare – fysisk skada – är en no-brainer, eftersom man inte i något sammanhang (annat än självförsvar) får utöva eller uppvigla till våld mot andra. Men i övrigt är förslaget märkligt.

Vad gäller känslomässig eller psykologisk skada måste man rimligen utgå från den drabbades personliga, subjektiva upplevelse. Hur det är tänkt att omsättas i något slags objektiv och allmängiltig lagstiftning skall bli intressant att se.

Straffet för den som bryter mot den nya lagen (som läggs fram för parlamentet den 10 december) kan bli upp till två års fängelse.

Som ett eko av vad som pågår i EU:s ministerråd vill man även sätta stopp för icke olagligt skadligt innehåll.

Frågan blir densamma i såväl UK som EU: Hur har man tänkt sig förbjuda icke olagligt innehåll? Antingen är information tillåten eller förbjuden. Om den är laglig kan den knappast samtidigt vara olaglig.

För att komma runt detta kan politikerna möjligen utöva påtryckningar mot sociala media att skärpa sina användarvillkor och att plocka bort visst material inom ramen för dessa. På så sätt kan politikerna de facto hindra viss information från att spridas – utan att behöva trötta sig själva med stökiga saker som en demokratisk beslutsprocess, debatt, kritik och lagstiftning. Vilket är direkt olämpligt ur en demokratisk synvinkel.

• The Guardian: TechScape: what to expect from the online safety bill »
• Wikipedia: Online Safety Bill »

DSA: Skall den nya nätcensuren även omfatta media?

av Lämna en kommentar

Här är en intressant och problematisk frågeställning kopplad till EU:s Digital Services Act (DSA): Skall den nya nätcensuren även omfatta media?

Bakgrunden är ett ändringsförslag från Europaparlamentets rättsliga utskott, JURI – som säger att innehåll som kommer från media inte skall omfattas av den moderering som föreskrivs i DSA. Skälet är att värna pressens frihet och oberoende.

Detta har väckt reaktioner från grupperingar som menar att det i så fall öppnar dörren för fake news och desinformation från källor som förvisso är att betrakta som media, även om de driver en viss agenda och finansieras av politiska intressen.

I ett brev till det huvudansvariga utskottet vädjar ett antal institutioner och organisationer om att man skall avslå detta undantag för media.

Värt att notera är att ett antal av de organisationer som skrivit under själva är potentiella trusted flaggers – det vill säga sådana statligt godkända nätcensorer som föreslås i DSA.

Det finns naturligtvis exempel på hur medveten desinformation sprids förklädd till vanlig media. En del av den kan misstänkas syfta till att destabilisera samhället.

Inte desto mindre är det problematiskt om myndigheter, institutioner, intresseorganisationer och självutnämnda faktagranskare får rätt att censurera media på olika nätplattformar. Det är i grunden en fråga om tryckfrihet.

Till att börja med måste man fråga sig om de nya nätcensorerna själva har en agenda.

Man kan även notera att en del stora, etablerade och respekterade mediehus enligt egen uppgift ägnar sig åt agenda-driven journalistik. Kommer man i så fall även att granska dem – eller handlar detta bara om att ge sig på alternativmedia? Kommer vad som objektivt sett kan anses korrekt respektive felaktigt att överskuggas av vem avsändaren är och vilka åsikter denne antas ha?

Detta väcker frågor om vad som är sant och falskt, vem som förväntas avgöra det, på vilka grunder – och hur det rent praktiskt skall gå till. Vilket kompliceras av att information som avfärdats som fake news och desinformation emellanåt, med tiden visat sig vara korrekt.

Någonstans i allt detta finns även en tanke om att vanligt folk inte vet sitt eget bästa – och att den information som når allmänheten därför måste filtreras. Vilket känns tveksamt, på flera sätt.

Vi håller ögonen på vad som sker i frågan. Till dess: Kom ihåg att all information har en avsändare och att i princip alla avsändare har ett syfte med sin information.

Nätcensur och uppladdningsfilter i EU – viktig omröstning innan årsskiftet

av Lämna en kommentar

Trots en mindre försening är EU:s Digital Services Act på väg mot viktiga nyckelvoteringar i Europaparlamentet. Resultatet kan till exempel bli nätcensur, uppladdningsfilter, granskning av privata meddelanden och att andra länder får makt över vad som får finnas på svenska servrar.

I går skulle Europaparlamentets utskott för den inre marknaden – IMCO – ha röstat om EU:s nya Digital Services Act (DSA). Detta har dock skjutits upp till förmån för en utskottsöverskridande utfrågning med Facebooks visselblåsare Frances Haugen.

Då IMCO är huvudansvarigt utskott för DSA innebär detta förmodligen att omröstningen med sina totalt 2.297 ändringsförslag först kommer att ske nästa månad och att huvudvoteringen i parlamentets plenum skjuts fram från december till januari. Därefter kan förhandlingar börja mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen.

Detta ger oss lite mer tid att diskutera och opinionsbilda kring DSA. Och det saknas inte kontroversiella inslag.

Till exempel diskuteras att utöka DSA till att inte bara gälla innehåll som görs allmänt tillgängligt, utan även privat kommunikation. Det vill säga att man vill lägga sig i vad enskilda individer kommunicerar sinsemellan. Vilket i sin tur innebär att all privat kommunikation måste granskas.

Idén om Trusted Flaggers håller på att expandera. Från början handlade det om att företrädare för ”kollektiva intressen” skulle få en gräddfil till sociala media – för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort. Detta har nu svällt till att dessa Trusted Flaggers skall få rätt att beordra borttagning av innehåll, automatiskt och utan granskning.

Man har även dammat av idén om att myndigheterna i ett EU-land skall kunna beordra nedtagning av innehåll på plattformar i andra länder. Vilket innebär att till exempel polska eller franska myndigheter skall kunna censurera innehåll på svenska servrar.

En annan viktig fråga gäller uppladdningsfilter. Sådana förordas av bland andra parlamentets rättsliga utskott – JURI. Tanken är att maskiner och deras algoritmer skall se till att hålla innehåll som en gång plockats ner borta för alltid. Maskiner och algoritmer som varken förstår kontext, humor eller kritik.

Detta är bara några av alla saker som är problematiska med DSA. Om du håller med om vår kritik, då kan du nu ha fått en månad till för att bilda opinion mot förslagen – innan parlamentets huvudvotering.

Länkar:
• EDRi: Digital Services Act: The EDRi guide to 2,297 amendment proposals »
• EDRi: Digital Services Act / Digital Markets Act: Document pool »
• EFF: Europe’s Digital Services Act: On a Collision Course With Human Rights »
• Piratpartiet: DSA: Resultat från omröstningen i JURI »
• Vilka blir EU:s nya nätcensorer? »
• Stoppa den nya nätcensuren! »
• Det är nu staten tar kontroll över sociala media »
• Video: Varning för nätcensur i EU:s nya Digital Services Act »

Trusted Flaggers – EU:s nya hot mot yttrandefriheten

av Lämna en kommentar

Läs min krönika om nätcensur, trusted flaggers och uppladdningsfilter i Bulletin, innan den hamnar bakom betalvägg:

EU:s nya hot mot yttrandefriheten »

”EU vill göra företrädare för ”kollektiva intressen” till statligt godkända nätcensorer och införa uppladdningsfilter för sociala media. Trots dessa uppenbara inskränkningar i yttrandefriheten förekommer ingen debatt i frågan.”

Vilka blir EU:s nya nätcensorer?

av 3 kommentarer

Utan att någon verkar bry sig om saken håller EU på att införa statligt godkända nätcensorer. Vilka kommer de att vara, hur skall de utses och av vem? Och vilka befogenheter kommer de att få? Som det ser ut just nu är risken att de kommer att få betydligt större makt än man från början tänkt sig, vilket kan bli problematiskt.

I EU-kommissionens förslag till Digital Services Act (Förordningen om digitala tjänster) introduceras begreppet trusted flaggers. Dessa är tänkta att bli statligt godkända nätgranskare – med en gräddfil till sociala medias abuse-avdelningar som på deras rekommendationer kan plocka bort innehåll.

• Vilka kan bli trusted flaggers?

I artikel 19 i DSA slås fast att trusted flaggers skall ”representera kollektiva intressen”. I recital 46 slås fast att trusted flaggers skall vara ”entiteter” och inte enskilda individer. En trusted flagger kan vara till exempel en myndighet, ”semi-offentliga” organ eller icke-statliga organisationer.

Organisationer skall kunna ansöka hos respektive medlemsstats Digital Services Coordinator (en ny befattning som föreslås i DSA) för att bli trusted flaggers.

Ett problem är att organisationer och andra som representerar kollektiva intressen som regel har en agenda. Det finns nästan alltid en mening med föreningen. Ofta är agendan mer eller mindre politisk. Ibland är sådana organisationer rena särintressen.

Räkna med att det kommer att bildas en kö av olika intresseorganisationer som vill bli statligt godkända nätpoliser – med makt att censurera och styra information inom sina respektive intresseområden.

Till sin själva konstruktion är alltså modellen med trusted flaggers inte objektiv – utan öppnar för att ge makt åt allehanda partiska organisationer och särintressen att styra över vad folk får uttrycka och posta på nätet.

Vad kan möjligen gå fel?

• Hur skall trusted flaggers utses?

Ur artikel 19 i DSA:

»The status of trusted flaggers under this Regulation shall be awarded, upon application by any entities, by the Digital Services Coordinator of the Member State in which the applicant is established…«

Varje medlemsland utser sin egen Digital Services Coordinator. Denne utser sedan trusted flaggers.

Vilket innebär att regeringen i länder som Polen och Ungern kommer att utse den som i sin tur utser trusted flaggers. Skulle Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna få makten i Sverige, då blir det de som ytterst får makten över de nya nätpoliserna.

I slutändan ligger makten över den nya nätcensuren alltså hos den för tillfället sittande regeringen i respektive medlemsstat. Vilket kanske inte alltid är helt lyckat. I vart fall inte ur ett demokrati- och yttrandefrihetsperspektiv.

Vad kan möjligen gå fel?

• Steget från trusted flaggers till riktiga nätcensorer

I kommissionens förlag till DSA får trusted flaggers som sagt en gräddfil till sociala medias abuse-avdelningar. Men det är ändå hos respektive plattform som det slutliga beslutet om att ta bort material ligger. Än så länge.

I Europaparlamentet har ett ändringsförslag börjat vinna mark (i bl.a. JURI) som säger att innehåll som anmäls av trusted flaggers alltid skall plockas ner. Punkt.

I så fall får vi skarp nätcensur, på riktigt.

Vad kan möjligen gå fel?

• Med uppladdningsfilter hålls oönskat innehåll borta för alltid

Samtidigt finns det krafter i EU-apparaten som vill att uppladdningsfilter skall införas som något slags allmänt verktyg i DSA. Syftet är att information som plockats ner en gång inte skall kunna laddas upp igen.

Till att börja med innebär det att allt som alla skriver eller postar (länkar, bilder, ljud, videos m.m.) måste granskas av maskiner innan det kan publiceras – eller stoppas.

Dessutom kan det leda till att sådant som censurerats av till exempel politiska skäl kan komma att hållas borta från nätet för alltid. Även om informationen i fråga med tiden skulle visa sig vara korrekt eller av allmänintresse.

Tankarna går till George Orwells 1984.

Vad kan möjligen gå fel?

EU och statligt godkända nätcensorer

av Lämna en kommentar

Skall yttrandefrihetens gränser sättas av lag – eller skall olika särintressen tillåtas censurera sociala media? Den frågan är plötsligt högaktuell vad gäller EU:s Digital Services Act.

Vi har tidigare rapporterat om behandlingen av EU:s Digital Services Act – Förordningen om digitala tjänster – i Europaparlamentet. Ju mer man gräver i materialet, ju mer anmärkningsvärt blir det. I sin genomgång hittar Piratpartiet ytterligare en anmärkningsvärd detalj från parlamentets rättsliga utskott, JURI.

Det handlar om så kallade Trusted Flaggers – som skall vara statligt utsedda nätgranskare som företräder ”kollektiva intressen” och som skall ha en gräddfil till sociala medias abuse-avdelningar.

»JURI vill i sin tur ta detta redan problematiska koncept ännu längre, och föreslår att det material som rapporteras av ”trusted flaggers” ska tas bort automatiskt, utan granskning. Det vore – utan minsta överdrift – att inrätta statligt godkända censorer av internet.«

I sammanhanget kan det vara värt att fundera lite över begreppet ”kollektiva intressen” ovan. Vad är det? Vilka är det?

Rimligen lär det handla om intresseorganisationer – som även kan betraktas som särintressen. En intresseorganisation har som regel en agenda. Och nu vill man alltså ge dem makt att censurera sociala media, utan vidare granskning.

Frågan är om det är så lämpligt att låta särintressen censurera nätet. Om vi alls skall ha nätcensorer på nationell nivå – då bör de givetvis vara oberoende, opartiska och höjda över all misstanke om att driva en egen agenda.

Hela frågan om trusted flaggers känns som ett typexempel på missriktad välvilja som kan få oväntade och oönskade konsekvenser.

I en demokratisk rättsstat skall gränserna för yttrandefriheten sättas av lag och i förekommande fall genomgå en opartisk bedömning i domstol. Inte bestämmas av olika intresseorganisationer.

Stoppa den nya nätcensuren!

av 3 kommentarer

Utan att någon tycks ta någon direkt notis om saken är vi på väg att införa förhandscensur på internet. Inom kort kan maskiner och algoritmer bestämma vad du tillåts säga och uttrycka.

I Sverige är förhandscensur av pressen uttryckligen förbjuden i grundlagen. Vilket är en bra princip. Man skall inte behöva få ett godkännande av staten innan man publicerar information och åsikter. Skulle något olagligt publiceras, då blir det en rättslig fråga i efterhand.

Samma princip bör gälla för alla som publicerar sig online. Så kommer dock inte att vara fallet nu när EU:s nya upphovsrättsdirektiv blir svensk lag. De krav den nya lagstiftningen ställer kommer att leda till uppladdningsfilter. Alltså automatiska filter som granskar och godkänner eller stoppar innehåll innan publicering skett. Det vill säga förhandscensur.

Förhandscensur handlar alltså om att information stoppas innan den nått andra. Vilket är en påtaglig inskränkning av yttrandefriheten.

Upphovsrättsdirektivet är bara början. Förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG) ställer också krav som endast kan mötas med automatiska uppladdningsfilter. Och i EU:s nya Digital Services Act vill många se uppladdningsfilter som något slags allmänt verktyg för att hålla oönskat material borta från nätet.

Till att börja med bör alla som använder sociala media och andra nätplattformar vara medvetna om att allt vi laddar upp kommer att granskas av censurmaskinerna. Skall man kunna stoppa vissa former av innehåll, ja då måste man ju skanna allt.

Sedan har vi frågan om vad som skall censureras av algoritmerna. Den gränsen kommer inte nödvändigtvis att dras vid vad som är lagligt respektive olagligt. I ministerrådet finns krafter (t.ex. Frankrike) som även vill censurera icke olagliga uttryck som kan anses hatiska eller hotfulla. Det vill säga censur utan lagligt stöd. Vilket är oacceptabelt. Plus att det inte är självklart eller oomstritt vad som kan betraktas som hatiskt.

Slutligen det uppenbara: Om man ger staten rätt att införa förhandscensur och att bestämma dess former – då kan detta komma att missbrukas av ondsinta eller inkompetenta politiker och deras funktionärer.

Nu är frågan om svenska folket kommer att protestera när det införs förhandscensur – eller om vi skall vänta tills det är för sent.