Länktips

Vi använder kategorin länktips dels när vi vill tipsa om något intressant, dels när vi publicerar andra poster med många och/eller bra länkar.

Stoppa Chat Control 2 – skriv en rad

4 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Sänd ett brev eller vykort till ledamöterna i Europaparlamentet och be dem hålla fast vid parlamentets tidigare nej till centrala delar av Chat Control 2.

Folk brukar fråga vad de kan göra för att stoppa Chat Control 2. Får vi rekommendera en favorit i repris? Förra sommaren sjösatte vi en minikampanj, som vi nu i efterhand vet noterades i Europaparlamentet. Så låt oss göra samma sak igen. Så här:

Det finns skäl att anta att vissa av Europaparlamentets ledamöter är på väg att överge den mycket starka position om Chat Control 2 som man – i stor enighet – beslutade om 2023, innan EU-valet. Trilogförhandlingar pågår mellan parlamentet, medlemsstaterna i ministerrådet och kommissionen.

Kärnfrågan, där förhandlingarna tycks ha kört fast handlar om riktad övervakning mot misstänkta eller allmän massövervakning.

Parlamentets ståndpunkt är sedan 2023 att övervakning skall endast riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande.

Parlamentet uttalade då även stöd för rätten till totalsträckskrypterad kommunikation och rätten att vara anonym.

Nu till vad du kan göra för att skapa yttre tryck. Som vi förklarade redan förra sommaren:

Något som brukar bita är fysisk post. Tusentals e-postmeddelanden är vardagsmat när det hettar till i Europaparlamentet. Men 25 fysiska brev betraktas som en folkstorm.

Sänd ett brev eller vykort. Så att ledamöterna vet att vi ser dem – och vad de gör.

Någon mall har vi inte, eftersom effekten ökar om varje brev eller vykort är unikt och individuellt utformat. Och handskrivet ger mer effekt än utskrifter.

Det behöver inte vara långt och krångligt. Fokusera på att uppmuntra ledamöterna att hålla fast vid sin position från 2023, enligt ovan. Var positiv, artig, saklig och kortfattad.

I september är parlamentets ledamöter tillbaka i Bryssel efter semestern. Och vecka 38 (14-17 september) är de på session i Strasbourg. Hälsa dem välkomna åter till jobbet med ett brev eller vykort.

Båda adresserna finns längst ner på ledamöternas respektive sida hos Europaparlamentet. Länk »

Många små insatser kan ge stora resultat.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

USA: Ålderskontroll för operativsystem

3 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Separata ålderskontroller online kan komma att ersättas av obligatorisk åldersverifiering på systemnivå i telefoner, surfplattor och datorer.

Idén om åldersgränser för sociala medier håller på att ta ett tekniskt kliv. ID-kontroller, biometrisk åldersanalys, digitalt ID och appar för åldersverifiering tycks vara på väg att ersättas med kontroll på systemnivå.

I USA har ett partiöverskridande lagförslag – Digital Age Assurance Act – lagts fram i senaten. Idén är att operativsystem inte skall kunna användas om man inte har ett konto. Och ett konto kräver att man verifierar sin ålder.

Det vill säga ålderskontroll på operativsystemsnivå.

Detta är något som bland andra Meta har drivit kampanj för. Med kontroll på systemnivå slipper sociala medieplattformar med flera att själva ordna och ta ansvar för verifiering av användarnas ålder.

Detta är tänkt att gälla all slags enheter från telefon till dator. Det amerikanska lagförslaget talar om allt som har ett operativsystem. Och det skall kunna fungera gentemot bland annat appar, appbutiker, webbläsare och webbplatser som är skyldiga att kontrollera användarnas ålder.

I sin nuvarande utformning kan förslaget göra det svårt eller omöjligt att lagligt erbjuda vissa Linuxdistributioner, GrapheneOS och andra operativsystem som saknar centrala användarkonton eller vägrar samla in åldersuppgifter. Det finns inget undantag för fri eller öppen källkod.

En öppen fråga är om den tekniska lösningen kan göra det möjligt att knyta besök på olika webbplatser till samma användarkonto eller enhet. Lagförslaget innehåller visserligen förbud mot profilering och mot att kombinera ålderssignalen med andra personuppgifter, men mycket beror på hur systemet utformas i praktiken.

Enligt det amerikanska lagförslaget skall användare under 17 år ha sitt konto länkat till en förälder eller vårdnadshavare. Kravet kan skapa särskilda problem för barn som lever med en kontrollerande eller våldsam förälder, eftersom föräldern får en central roll i barnets tillgång till digitala tjänster.

Förslaget bygger på Kaliforniens Digital Age Assurance Act, som antogs 2025 och skall börja tillämpas den 1 januari 2027. Det federala förslaget går dock i vissa avseenden längre.

Om detta blir verklighet kan vi räkna med att metoden kommer att rullas ut globalt, då de större operativsystemen är amerikanska. EU lär knappast ha något att invända.

Läs mer på Reclaim the Net:
• Senate Bill Would Put Age Checks in Every US Operating System »

CC0

Fler EU-regler som kan begränsa yttrandefriheten

31 juli 2026 av Henrik Alexandersson

I höst kommer flera skarpa EU-förslag som kan begränsa yttrandefriheten online och i sociala medier ytterligare. Låt det inte ske i tysthet.

På höstens att-göra-lista finns att hålla koll på EU:s arbete med dess »demokratisköld« och uppdateringen av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD).

• Demokratiskölden bygger på premissen att Europas demokratier utsätts för desinformation, utländsk påverkan, cyberattacker, hybridkrigföring samt manipulation av val och samhällsdebatt. Vilket säkert kan stämma. Det knepiga är att skilja sådant från helt legitim opinionsbildning, speciellt sådan som EU ogillar.

Som vi tidigare påpekat är ett problem med begrepp som desinformation, missinformation, informationsmanipulation, utländsk påverkan, skadliga narrativ och demokratiska risker att de saknar skarpa juridiska gränser.

Sådan otydlighet är ett mönster som känns igen från EU:s Digital Services Act, som instruerar de största plattformarna att identifiera och motverka brett formulerade »systemiska risker«. Lagstiftningen anger ett antal riskkategorier, men lämnar stort utrymme för tolkning. Plattformarna måste själva bedöma vad som omfattas och hur riskerna skall motverkas. Om EU-kommissionen anser att de misslyckats kan de drabbas av gigantiska bötesbelopp.

Därför är det viktigt att demokratisköldens olika åtgärder omgärdas av starka garantier för rättssäkerhet och yttrandefrihet när de nu utvecklas och genomförs. Europaparlamentet röstar om sin rapport i plenum efter sommaruppehållet.

• Uppdateringen av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD) är kopplad till demokratiskölden och förbereds just nu. Ett skarpt förslag väntas i slutet av året.

Det är inom ramen för denna uppdatering som man bland annat diskuterar att tvinga plattformar som visar användargenererad video (till exempel YouTube, TikTok, Instagram, Twitch, Kick, Rumble, Dailymotion och X) att lyfta fram betrodda aktörer (»media services of general interest«) – som public service – i användarnas flöden. Vilket innebär att alla andra innehållsskapare får minskad synlighet.

Detta väcker både principiella och praktiska frågor. Idén har stöd från delar av vänstern, där man efterfrågar mer kontroll över informationsmiljön – och från delar av högern, där frågan ofta ses ur ett nationellt säkerhetsperspektiv.

Det är också möjligt att AVMSD-översynen kommer att leda till utökad reglering av stora kanaler på YouTube & Co. Professionellt drivna kanaler kan redan i vissa fall betraktas som audiovisuella medietjänster, och det har höjts röster för att fler innehållsskapare skall omfattas av krav liknande dem som gäller för traditionella tv-kanaler.

Men översynen av AVMSD befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium. Det är därför viktigt att granska processen innan institutionerna låser sig vid dåliga förslag. Ett första steg är att uppmärksamma och diskutera det som sker.

Utvecklingen i EU går generellt sett mot mer övervakning, mindre frihet online och en stegvis allt mer begränsad yttrandefrihet – i något slags enkelriktat flöde. Och i höst kommer viktiga policybeslut att fattas som kan få stor betydelse för vem som får synas, vad som får spridas och hur den offentliga debatten på nätet skall gå till. Låt det inte ske i tysthet och bakom stängda dörrar.

Relaterat:
• EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll? »
• EU vill ha mer SVT på Youtube »

CC0

Chat Control 1: Grönt ljus i EU:s ministerråd

26 juli 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd har nu godkänt den nya, tillfälliga förordning som återinför Chat Control 1 – till den 3 april 2028, i väntan på att Chat Control 2 antas och börjar tillämpas.

I veckan som gick gav EU:s ministerråd sitt slutliga godkännande till en ny tillfällig förordning som i praktiken återinför Chat Control 1 (meddelandetjänsternas frivilliga kontroll av innehållet i användarnas meddelanden). Ungern röstade emot och Belgien avstod.

Detta efter en teknisk fint där Europaparlamentet förmåddes acceptera det »nygamla« förslaget, trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna röstade nej till en sådan.

Den goda nyheten är att ministerrådet gick med på Europaparlamentets krav på att undanta totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden. Vilket inte var någon större uppoffring, eftersom man inte kommer åt dem ändå.

Dock finns det skrivningar som eventuellt kan öppna för att innehåll i meddelanden kan granskas före kryptering eller efter dekryptering på användarens enhet (client-side-scanning). Det är dock mindre troligt att så kommer att ske. Men det är något att hålla koll på.

Krypteringsundantaget ändrar dock inte att Big Tech nu får kontrollera innehållet i användarnas meddelanden. Detta trots att det mesta av det innehåll som flaggas inte är kriminellt relevant eller består av bilder på sig själva som tonåringar frivilligt skickar till varandra.

Nu är det dags att fokusera på Chat Control 2 (den permanenta lag som är tänkt att efterträda CC1) och de trilogförhandlingar som pågår mellan EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet.

Där går förhandlingarna enligt uppgift trögt. Parlamentets position antogs redan 2023 och går i korthet ut på följande…

Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.
Övervakning skall endast få riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare.
Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
Rätten till anonym kommunikation skall garanteras. Inga generella ålders- eller ID-krav.

Förhandlingarna väntas återupptas i september, efter EU:s sommaruppehåll.

• Patrick Breyer (ex-MEP, PP, DE): EU governments adopt return of Chat Control 1.0 – Breyer: “The true losers are our children” »

• Fighting child sexual abuse online: interim measure protecting children now reinstated »

• Antagen text Chat Control 1 (PDF) »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Rödflaggning hör inte hemma i en demokratisk rättsstat

23 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Jag har svårt att släppa det där med att regeringen just tillsatt en utredning om »rödflaggning« av människor som kan antas ha »samröre« med kriminella organisationer.

Att man håller ett öga på folk som faktiskt misstänks för att ägna sig åt något brottsligt är en sak. Men att inskränka grundläggande rättigheter för anhöriga och andra personer som inte dömts för brott och som kanske inte ens varit medvetna om någon annans brottslighet är något helt annat.

Att begränsa vilka personer den flaggade får ha kontakt med, vilka områden personen får röra sig inom, dennes möjlighet att bedriva näringsverksamhet, inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner är straff till sin verkan, vad staten än väljer att kalla dem.

I en demokratisk rättsstat skall ingripande sanktioner beslutas under rättssäkra former och kunna prövas av en oberoende domstol. Ingen skall straffas för något han eller hon inte gjort. Ingen skall heller hållas ansvarig för någon annans handlingar enbart på grund av släktskap eller bekantskap. Det är grundläggande.

Ändå tillsätts en utredning vars direktiv är att se om man kan låta myndigheterna göra just detta. Av en borgerlig regering, som i en rimlig värld borde stå upp för rättssäkerhet och individens fri- och rättigheter.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger…

»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.« (…)

Den slår även fast att var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.

Gör man avsteg från detta öppnar man för godtycke, rättsövergrepp och rättslöshet. Vilket helt enkelt inte är acceptabelt.

Mediernas intresse är minimalt. Och med en begynnande valrörelse förväntas partifolket sitta ner i båten. Således kommer man undan med detta utan att någon bryr sig.

Skall det verkligen gå att göra karottunderlägg av våra grundläggande fri- och rättigheter i tysthet? Tänker de borgerliga partiernas väljare och medlemmar acceptera att deras ledare vaskar grunderna för hela den västerländska rättstraditionen?

Detta är förvisso »bara« ett utredningsdirektiv. Låt oss hoppas att utredningen kommer fram till att »rödflaggning« är olämpligt och oförenligt med grundläggande lagstiftning och konventioner. Å andra sidan brukar utredningar lydigt följa sina direktiv och leverera vad politiken beställt.

Rödflaggning är ett uselt och rättsvidrigt förslag som måste uppmärksammas i tid. Innan vi ställs inför fullbordat faktum.

• Regeringen tillsätter en utredning om en särlagstiftning för gängkriminella och ett mer effektivt kronvittnessystem »

• Regeringen: Riktade insatser mot kriminella organisationer – en särlagstiftning för gängkriminella Dir. 2026:67 »

• Rödflaggning – ett straff utan rättslig prövning »

• Dagens Juridik: Rödflaggning riskerar leda till godtycke och rättsosäkerhet »

CC0

Lurade Moderaterna väljarna om Chat Control?

16 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Var Europaparlamentets nej till Chat Control 2 år 2023 bara ett knep för att få bort frågan ur EU-valrörelsen 2024? Och hur kommer det sig att M, KD, S och C röstar annorlunda nu än då?

Den svenske ledamoten av Europaparlamentet Tomas Tobé (M) var drivande för förlängningen av Chat Control 1 härom veckan. Förslaget baxades igenom trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna röstade emot en förlängning.

Sedan dess har Tobé fått mycket skäll, speciellt i sociala medier. Han försvarar sig med att detta inte är Chat Control, utan bara en förlängning av en redan tidigare existerande lag. Vilket är att vilseleda utan att ljuga.

• 2021 beslutade EU:s institutioner om ett undantag från ePrivacy-direktivet. Detta undantag – Chat Control 1 – gav tjänsteoperatörer möjlighet men inte skyldighet att skanna innehållet i sina användares meddelanden.

Då detta var kontroversiellt och känsligt ur ett integritetsperspektiv tidsbegränsades lagen och har sedan förlängts ett par gånger.

• Hösten 2023 antog Europaparlamentet i ovanligt stor enighet en position om EU-kommissionens förslag till en ny lag – Chat Control 2 – som är tänkt att permanent ersätta Chat Control 1. Man beslutade då, enkelt uttryckt, följande:

– Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.

– Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.

– Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.

– Ingen skanning efter (skriftligt) olagligt innehåll i elektroniska konversationer.

Vilket i allt väsentligt är ett nej till Chat Control i de olika varianter som lagts fram.

Tomas Tobé och hans kollegor i Moderaterna och den borgerliga EPP-gruppen röstade då alltså NEJ till Chat Control tillsammans med resten av parlamentet.

Vilket Moderaterna sedan använde för att värva röster på ett NEJ till Chat Control i EU-valet, försommaren 2024. (Trots att M+KD+L-regeringen samtidigt drev ett JA i EU:s ministerråd.)

• Nu, 2026, har Tobé och EPP gjort allt för att en förlängning av Chat Control 1 inte skall villkoras med något eller några av de krav parlamentet ställde upp 2023. Krav som de då själva röstade för.

Vid den senaste omröstningen drev Tobé och EPP (m.fl.) igenom en tvåårig förlängning (eller snarare en nyintroduktion) av Chat Control 1, trots att en majoritet av parlamentets närvarande ledamöter röstade nej till en sådan.

Dock med skillnaden att EPP tvingades acceptera en absolut parlamentsmajoritets undantag för totalsträckskrypterade meddelanden, för att få igenom sin förlängning.

• Således tycks Tobé och EPP inte längre stå bakom de principer de röstade för 2023.

Det stämmer visserligen att det då handlade om Chat Control 2. Men om parlamentets krav från 2023 var nödvändiga för att skydda medborgerliga rättigheter och rättssäkerheten då – varför är samma krav plötsligt oacceptabla när det gäller en förlängning av Chat Control 1 nu?

Detta får mig att undra om beslutet 2023 bara var ett knep för att vilseleda väljarna i EU-valet 2024 om vad man egentligen tycker om Chat Control.

Det minsta man kan kräva är ett svar på frågan om Tobé, Moderaterna och EPP fortfarande står bakom parlamentets i stort sett enhälliga position om Chat Control 2 från 2023.

Det vore också intressant att få veta varför de intensivt motarbetat exakt samma krav vad gäller en förlängning av Chat Control 1.

Samma frågor kan för övrigt ställas till en stor del av den socialdemokratiska partigruppen, speciellt dess svenska ledamöter. De har klarat sig allt för lätt undan genom att hålla en låg profil, trots att de helt uppenbart är anhängare av Chat Control i dess olika former.

Även KD (EPP) och Centern (Renew) sänder dubbla signaler.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Rödflaggning – ett straff utan rättslig prövning

15 juli 2026 av Henrik Alexandersson

En utredning skall undersöka om myndigheterna kan begränsa människors fri- och rättigheter utan att de dömts för brott – och i vissa fall även vad gäller brott de inte ens känner till.

Regeringen har tillsatt en utredning om »rödflaggning« av personer, företag och andra aktörer som har koppling till kriminella sammanslutningar.

Man vill försvåra för personer som deltar i eller har samröre med en kriminell sammanslutning, oavsett om personerna i fråga är dömda för något brott eller inte.

Rödflaggning kan innebära befogenhet för myndigheter att begränsa vilka personer den flaggade får ha kontakt med, vilka områden personen får röra sig inom, dennes möjlighet att bedriva näringsverksamhet, inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner.

Den som rödflaggas kan även få sina deklarationer särskilt noggrant granskade och begränsad tillgång till ekonomiska förmåner.

Detta gäller inte bara personer som deltar i – eller har samröre med – kriminella sammanslutningar.

Det gäller både fysiska och juridiska personer (företag, organisationer m.m.) samt »anhöriga och andra personer som har koppling till personer som deltar i eller har samröre med kriminella sammanslutningar«.

Rödflaggning kan därför komma att drabba personer (och företag) – som själva aldrig gjort eller känner till något fel. De kan till exempel få problem med F-skatt eller bli av med sitt bankkonto.

Det är lätt att se vad man vill åstadkomma med detta. Det handlar om att bekämpa välfärdsbrottslighet, släktbaserade kriminella nätverk, korruption, infiltration och gängbrottslighet. Det är förvisso vällovliga syften. Men rödflaggning slår bredare.

Med kriminella sammanslutningar tycks man mena all kriminell verksamhet med mer än en inblandad. Vilket är väldigt mycket mer än den brottslighet som är kopplad till en förändrad demografi. Rödflaggning kan komma att användas brett.

Man bör också hålla i minnet att vad som för tillfället är »kriminellt« ytterst bara är en fråga om politiskt mode. Åsiktsbrott tycks för tillfället trenda. EU vill göra hat till ett »EU-brott« och den svenska hetslagstiftningen är redan problematisk ur ett principiellt perspektiv. Det är inte som att det saknas politiska krafter som vill klämma åt dem som tycker fel.

Om man tänker efter uppstår flera nya problem och principiella frågor.

I Dagens Juridik sätter organisationen Företagarnas policychef Patrick Krassén fingret på den ömma punkten…

»Rödflaggningen ska kunna leda till att personernas grundläggande rättigheter begränsas, utan att faktisk brottslighet konstaterats eller lagakraftvunnen dom föreligger.«

Det är den första invändningen. Ingen skall få sina grundläggande fri- och rättigheter begränsade utan att först ha fått saken rättsligt prövad. Människor som inte misstänks för brott skall lämnas ifred.

Vidare har vi varken arvssynd eller kollektiv bestraffning i vår demokratiska rättsstat. Krassén:

»Direktiven nämner också att anhöriga till personer som har samröre med kriminella sammanslutningar – och kriminella personer – kan komma i fråga för rödflaggning. Utredningen ska undersöka om det kan ske även om sådana anhöriga inte är medvetna om att man bidrar till att möjliggöra någon annans brottslighet.« (…)

»En grundläggande princip i en rättsstat är att sanktioner ska riktas mot personer utifrån vad de gör, inte vilka de råkar känna eller vara anhöriga till.«

Notera att den som rödflaggas inte ens behöver känna till den i sammanhanget misstänkta eller förekommande brottsligheten.

Nu är detta än så länge »bara« ett utredningsdirektiv. Det intressanta är vad man kommer att lämna för skarpa förslag. Det skall också bli intressant att se i vilken mån utredaren kommer att värna rättsstatens principer och grundläggande fri- och rättigheter.

I vanlig ordning vill vi även påpeka att detta är ett fantastiskt verktyg för mindre finkänsliga framtida makthavare som vill klämma åt oliktänkande och oppositionella.

• Regeringen: Regeringen tillsätter en utredning om en särlagstiftning för gängkriminella och ett mer effektivt kronvittnessystem »

• Regeringen: Riktade insatser mot kriminella organisationer – en särlagstiftning för gängkriminella Dir. 2026:67 »

• Dagens Juridik: Rödflaggning riskerar leda till godtycke och rättsosäkerhet »

CC0

Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla

13 juli 2026 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har gjort åldersgränser för sociala medier till sitt personliga prestigeprojekt.

På måndagen presenterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen en rapport om sociala medier och barn, författad av två experter som EU utsett (Special Panel on the Protection of Minors Online).

I en något haltande jämförelse säger hon:

»Just as we do not give our children keys to the car before they have their licence or let them buy alcohol until they are legally allowed, we need to set the age at which they can legally access social media.«

Det centrala är att man vill se en åldersgräns på 13 år för »Sociala medier+«. Enskilda medlemsstater skall kunna införa en högre gräns, upp till 16 år.

Vad står då plus i »Sociala medier+« för? Exempel är AI-chattbotar, onlinespel, sociala spelplattformar, appbutiker, videoplattformar med mera.

Rapporten förordar att barn introduceras till sociala medier och onlinevärlden stegvis: Ingen skärmtid för barn upp till tre års ålder. Endast skärmtid tillsammans med vuxen för 4-6-åringar. Endast begränsad och övervakad användning av åldersanpassade tjänster för unga upp till 13 års ålder. Gradvis ökad autonomi och tillgång till tjänster som är »barnsäkra som standard« för 13-18-åringar.

Man vill även se begränsningar av automatisk uppspelning, hur långt man kan scrolla och användning av »likes«. Kontroll av ålder är enligt kommissionen tänkt att ske med EU:s nya app för åldersverifiering.

Tidigare har utgångspunkten varit att myndigheterna måste visa att en digital tjänst orsakar skada innan den regleras. Nu föreslås i stället att plattformarna ska behöva bevisa att deras tjänster är säkra för barn för att yngre användare ska få tillgång till dem.

Det höjs redan röster som menar att experternas rekommendationer inte är så mycket värda, eftersom man redan på förhand bestämt vad de förväntas komma fram till. Politico rapporterar:

»Opponents of a blanket ban aren’t impressed by the process. “Usually it is better to explain the problem and find hopefully the best solution to the problem. If you have already said that we are going for a ban and we are looking for a way how to do it, then this is a little bit biased,” Estonian Justice and Digital Affairs Minister Liisa-Ly Pakosta told POLITICO.«

Sedan kan man notera att 438 andra forskare samlats i ett upprop som förklarar varför åldersgränser för sociala medier är en dålig idé. De påpekar att det inte finns några tydliga belägg för att åldersgränser gör barn säkrare online. Tvärtom kan unga då istället drivas till internets mörkare, mer insynsskyddade och totalt okontrollerade domäner. De menar också att ålderskontroller hotar internets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll.

I sammanhanget är det också värt att peka på Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (och korresponderande del i EU:s rättighetsstadga) som säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Vilket rimligen även gäller minderåriga. Så här säger Barnkonventionen – som är svensk lag och som man brukar hänvisa till i alla möjliga sammanhang:

»Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet; denna rätt innefattar frihet att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, oberoende av gränser, antingen muntligen, skriftligen eller i tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

Vilket rimligen står i konflikt med åldersgränser för sociala medier. Det gäller alltså barns rätt att ta emot såväl som att sprida information.

Slutligen är det värt att understryka att åldersgränser för sociala medier innebär att alla kommer att tvingas identifiera sig – på ett eller annat sätt – för att få använda sociala medier. Det tycks som att detta inte riktigt sjunkit in hos en bredare allmänhet ännu.

• Politico: Inside von der Leyen’s push for an EU social media ban »

EU-kommissionen:
• Special panel on child safety online »
• Statement by President von der Leyen with the Co-Chairs of the Special Panel on child safety online »

• 438 forskare: Joint statement of security and privacy scientists and researchers on Age Assurance »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Chat Control 1 och EU:s demokratiska underskott

12 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Förra veckans votering om Chat Control 1 var inte bara ett exempel på EU:s demokratiska underskott. Det var organisatoriskt fulspel som satte den normala beslutsprocessen ur spel.

EU lider rent allmänt av ett demokratiskt underskott som brukar definieras ungefär så här:

EU har flyttat politisk makt från institutioner med tydliga nationella ansvarskedjor till en överstatlig nivå där ansvarsutkrävande, opposition och möjligheten att byta politisk kurs är svårare och otydligare. Ledande företrädare utses indirekt istället för genom demokratiska val. Maktutövningen flyttas längre bort från medborgarna och döljs bakom snåriga regler och byråkrati.

Till det kan man lägga den arrogans, de härskartekniker och den uppblåsta självbild som EU:s makthavare lagt sig till med.

Det som nyligen skedde i Europaparlamentet illustrerar detta på ett närmast skolboksmässigt sätt.

Torsdagens omröstning om massövervakning – Chat Control 1 – i Europaparlamentet var ett demokratiskt lågvattenmärke.

Chat Control 1 hade redan fallit, två gånger.

Första gången eftersom ministerrådet inte accepterade parlamentets tillägg om de villkor som fastställs i EU:s människorättsstadga (rätten till privatliv) – och EU-domstolens praxis: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra hela tiden.

Andra gången röstade parlamentet nej till den ändrade text som låg på bordet efter att nya ändringar antagits i plenum, bland annat om skydd för totalsträckskryptering. (Den borgerliga EPP-gruppen röstade därför nej till den förlängning de själva ville ha.)

Därmed löpte den tillfälliga lagen (ett undantag från EU:s ePrivacy-direktiv, vilket möjliggör granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden) ut i april. Och förslaget om en förlängning hade fallit. Enligt alla normala rutiner hade det varit slut där.

Men medlemsstaterna i ministerrådet, den borgerliga EPP-gruppen i Europaparlamentet och parlamentets talman (också EPP) lät sig inte stoppas.

För att återuppliva frågan antog ministerrådet en ny, i huvudsak identisk, ståndpunkt, vilket formellt inledde ett nytt skede i lagstiftningsprocessen.

Detta är ett mycket ovanligt förfarande som avviker från den normala lagstiftningsprocessen i EU.

Även i ett förnyat förfarande skall – som alltid annars – förslaget beredas i ett ansvarigt utskott (i detta fall LIBE) i Europaparlamentet och sedan fastställas i plenum.

Någon utskottsbehandling skedde dock inte denna gång, med hänvisning till regel 170 i parlamentets arbetsordning och vad den har att säga om brådskande förfarande (urgent procedure).

Att arbetsordningen medger undantag innebär inte att varje användning av sådana är okontroversiell. Frågan är om villkoren för undantaget verkligen var uppfyllda.

Regel 170 får bara användas när ett lagförslag blivit brådskande på grund av oförutsedda händelser (»unforeseen developments«).

Några sådana oförutsedda händelser verkar inte ha inträffat. Det enda som väsentligen förändrats var att ministerrådet vägrade acceptera parlamentets tidigare förhandlingsposition – och nu försökte få parlamentet att pröva frågan på nytt.

Samt att parlamentet en gång röstat ner sin egen text efter att den ändrats. Vilket i båda fallen är sådant som närmast är vardag i EU:s beslutsmaskineri.

Ett brådskande förfarande handlar om ett slags undantagsregler när saker händer snabbt och beslut inte kan vänta.

Att ministerrådet och EPP inte fått som de vill kan i sammanhanget knappast betraktas som tillräckligt skäl för denna extraordinära procedur.

Och egentligen skall man ha utskottsbehandling även då. Vilket det inte fanns tid för om det nya förslaget skulle kunna drivas igenom innan sommaruppehållet.

Att behandla Chat Control 1 i ny skepnad utan utskottsbehandling bygger i sin tur på ett särskilt undantag (170.6) från ovan nämnda regel om brådskande förfarande (170).

Alltså att det är ett extra brådskande brådskande förfarande. Ett undantag från undantaget. Regeln är uppenbart avsedd för extraordinära situationer.

Inte för att medlemsstaterna och EPP vill få snoka runt i medborgarnas e-post och elektroniska meddelanden.

Genom att använda detta förfarande kom parlamentet att rösta enligt regler där ett avslag eller ändringar kräver en absolut majoritet av parlamentets samtliga ledamöter (361 av 720). Däremot räcker det med en vanlig enkel majoritet bland de närvarande för att bifalla förslaget.

Således fick det faktum att 117 ledamöter var frånvarande i praktiken samma effekt som om de hade röstat för förslaget.

Med detta antogs det nygamla förslaget om Chat Control 1, trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna i Europaparlamentet röstat emot. (314-276)

(Dock med ett tillägg som ändå drevs igenom, som skyddar totalsträckskrypterad kommunikation. Vilket var en av orsakerna till att EPP röstade ner förslaget i plenum förra gången. Men den här gången svalde de alltså förtreten. Tillägget kan leda till att det ändå måste till nya förhandlingar mellan EU:s institutioner och möjligen ytterligare en votering i ministerrådet och Europaparlamentet innan en »förlängning« av Chat Control 1 kan bli lag. Eller så jämkar sig rådet. Vi får se.)

Det som skedde i veckan var inte bara ett exempel på EU:s demokratiska underskott.

Det var organisatoriskt mygel som satte parlamentets tidigare beslut ur spel.

Det var en uppvisning i arrogant maktpolitik.

Det var ett exempel på att EU:s maktspelare så gott som alltid hittar sätt att få sin vilja igenom.

Vill vi verkligen ha det så?

Just nu är EU i full färd med att skapa nya regler som rör rätten till privatliv, yttrandefriheten och internets frihet.

Då borde det snarare vara extra höga krav och trösklar för att begränsa våra grundläggande fri- och rättigheter – inte för att försvara dem.

(OBSERVERA att allt det ovanstående gäller en förlängning av den tillfälliga lagen Chat Control 1 i högst två år. Samtidigt pågår förhandlingar mellan EU:s institutioner om den permanenta lagen – Chat Control 2 – som skall komma sedan.)

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 1: När ett nej ändå blir ett ja

9 juli 2026 av Henrik Alexandersson

I dag antog Europaparlamentet en förlängning av Chat Control 1 – trots att en majoritet av ledamöterna röstade emot en sådan.

Som vi tidigare beskrivit är frågan om en förlängning av Chat Control 1 ett demokratiskt haveri. Genom att tänja på formalia har man nu genomfört en extraordinär tredje behandling under specialregler om en »brådskande procedur« i parlamentets arbetsordning (107.6).

Förmodligen är detta ovanliga förfarande formellt korrekt, men väldigt osnyggt.

Detta specialförfarande innebär att det krävs en majoritet (361) av det totala antalet ledamöter i Europaparlamentet (720) för att ändra eller säga nej till förslaget.

Det avgörande yrkandet gällde ett ändringsföslag om att avslå förlängningen. Det fick stöd av en klar majoritet av de röstande ledamöterna, 314 mot 276 – men föll ändå eftersom det inte nådde upp till 361 röster.

Således:
För avslag (Nej till CC1): 314 röster
Mot avslag (Ja till CC1): 276 röster
Avstod: 17 röster
Frånvarande: 113 ledamöter
Krav för att stoppa förslaget p.g.a. specialregler: 361 röster

Svenskarna tycks ha röstat så här…
Nej till förlängning: L+V+SD
Ja till en förlängning: M+KD+S+C
Avstod: MP

Trots att nej-sidan »vann« voteringen lyckades man alltså inte stoppa Chat Control 1.

Europaparlamentet har således tvingats rösta om och om igen, tills det röstar »rätt«. Och då endast genom att man trixar med formalia i en omröstning vid parlamentets sista session före sommaruppehållet, där man visste att många ledamöter skulle vara frånvarande. (Det går förstås inte att veta hur de skulle ha röstat, men de kan mycket väl ha avgjort saken.)

Dagens ljuspunkt är att parlamentet ändå lyckades få igenom ett tillägg som säger »Denna förordning är inte tillämplig på interpersonell kommunikation på vilken totalsträckskryptering tillämpas, har tillämpats eller kommer att tillämpas.«

Således får Chat Control 1 inte användas för att skanna totalsträckskrypterade meddelanden.

Alltid något. Tack alla som engagerat sig i motståndet mot förlängningen.

Så nu är det som det är med Chat Control 1. Detta undantag från EU:s ePrivacy-direktiv förlängs till april 2028. Nu måste vi fokusera på den permanenta lag som är tänkt att komma sedan, Chat Control 2. Som också handlar om att låta meddelandetjänster granska innehållet i medborgarnas elektroniska kommunikationer. Denna lagstiftning är nu föremål för trilogförhandlingar mellan EU:s institutioner – som enligt uppgift går trögt.

(Tillägg: Nu måste förvisso även ministerrådet godkänna att parlamentet beslutat att totalsträckskryptering inte får omfattas av Chat Control 1. Vilket inte borde vara något problem, då det inte ingick i förslaget. Men vem vet, det kanske blir en fjärde votering…)

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0