Spaning

Vi skådar in i framtiden.

Chat Control 2 – förhandlingarna återupptas

21 september 2026 av Henrik Alexandersson

• Nästa vecka återupptas EU:s trilogförhandlingar om Chat Control 2.
• Ministerrådet diskuterar sin position denna vecka.
• Europaparlamentet (utom EPP) säger nej till generell skanning av meddelanden utan misstanke.

Tisdag den 29 september återupptar EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet sina trilogförhandlingar om Chat Control 2. Det är sjätte förhandlingsrundan.

Redan nu på onsdag den 23 september sammanträder EU-ländernas ambassadörer i ministerrådets COREPER II för att diskutera rådets position inför förhandlingarna.

Tyvärr verkar det som att underlaget för detta möte ännu inte nått offentlighetens ljus. (Vi vet dock att dokumentet är registrerat med diarienummer 13158/26 LIMITE och lades fram den 17 september.)

Uppdatering: Dokumentet finns nu att ladda ner med denna länk. Det bekräftat i allt väsentligt vad som rapporteras i denna bloggpost.

Ministerrådets förhandlingsposition tycks dock fortfarande vara att operatörerna skall kunna utföra generell skanning av användarnas meddelanden, fast på frivillig basis. Som med Chat Control 1.

Frågan om client-side scanning (spionprogram), där meddelanden granskas på användarens enhet innan de krypteras, uppges fortfarande ha stöd bland vissa medlemsstater.

Nästa möte på ministernivå i EU:s ministerråd för rättsliga och inrikes frågor äger rum 1-2 oktober.

Om en uppgörelse inte nås under det irländska ordförandeskapet tar Litauens roterande ordförandeskap i rådet (januari 2027) över ansvaret för att leda medlemsstaternas förhandlingar.

Inifrån Europaparlamentet meddelas att alla partigrupper utom borgerliga EPP säger nej till frivillig generell meddelandeskanning – och vill i stället att sådan endast skall inriktas mot personer eller grupper där misstanke föreligger. (Viss splittring sägs även finnas i den socialdemokratiska och liberala partigruppen.)

Denna låsta position gäller sedan de senaste tre mötena med parlamentets grupper. Vilket är en smula anmärkningsvärt eftersom så gott som hela parlamentet redan 2023 sa nej till Chat Control i dess centrala delar. Fast det var ju innan EU-valet…

Europaparlamentet vill skydda totalsträckskryptering (E2EE) och motsätter sig därför även att krypteringen kringgås genom att meddelanden granskas på användarens enhet (client-side-scanning).

Med tanke på att Chat Control 1 (frivillig skanning) under försommaren förlängdes under ett uppseendeväckande »skyndsamt förfarande« är uppfattningen hos personer med insyn i processen att det inte är någon brådska.

Några ytterligare trilogförhandlingar är inte inplanerade ännu. Tekniska förhandlingar på tjänstemannanivå fortsätter dock inom och mellan institutionerna

Just nu tycks processen ha gått i långbänk, igen. Vi fortsätter att bevaka och rapportera vad som sker.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU

14 september 2026 av Henrik Alexandersson

Efter att ha fått sitt förslag om 15-årsgräns för sociala medier stoppat av det franska författningsrådet ber president Macron nu EU införa en sådan.

Det är ett klassiskt knep bland EU:s medlemsstater: Om det är något du inte kan få igenom på hemmaplan – se då till att genomföra det i EU istället.

För en månad sedan sa Frankrikes författningsråd nej till regeringen Macrons 15-årsgräns för sociala medier. Rådet slog fast att:

• Ett sådant förbud förutsätter i praktiken att alla användare, även vuxna, måste bevisa sin ålder. Då krävs tydliga rättsliga ramar och integritetsskydd.

• Ett generellt och odifferentierat förbud mot sociala medier för alla under 15 år är ett oproportionerligt ingrepp i minderårigas yttrande- och informationsfrihet.

President Macron gav då sin premiärminister i uppdrag att skriva om förslaget. Målet är enligt Élyséepalatset att få ett nytt system på plats före våren 2027.

Men ett sådant förslag måste respektera de begränsningar författningsrådet just satt upp.

Samtidigt växlar Macron upp EU-spåret och uppmanar i ett brev EU och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att införa en enhetlig 15-årsgräns för hela unionen.

von der Leyen har själv aviserat att kommissionen skall presentera förslag om barns tillgång till sociala medier efter sommaren. Vilket sammanfaller lägligt med det State of the Union-tal som hon skall hålla i Europaparlamentet på onsdag.

Som vi redan rapporterat sägs bland annat en gemensam åldersgräns och den nya EU-appen för ålderskontroll lyftas fram i talet. Initiativet kallas EU Kids Act.

Vi lyssnar och återkommer med en rapport på onsdag.

• Macron Seeks EU Law After France Rejects Under 15 Social Media Ban »

Relaterat:
• Början till slutet för åldersgränser online »
• Åldersgränser online och AI-frågor på gång i EU »

CC0

Mer övervakning. Men blir vi säkrare?

13 september 2026 av Henrik Alexandersson

Så har ytterligare en valrörelse passerat utan att någon brytt sig om övervakningsfrågorna.

Det är inte bara politikerna som duckar ämnet. Den ständigt växande övervakningsstaten har brett folkligt stöd – eftersom människor är rädda.

Visst, det är nya tider nu – med en del påtagliga hot mot vår säkerhet. Men vi har inte ens stannat upp för att fundera över om mer övervakning fyller sitt syfte och vilket slags övervakning som i så fall är lämplig.

Alla torde vara överens om att människor som på konkreta grunder misstänks för allvarliga brott skall kunna övervakas. Den som begår brott kränker andras rätt till säkerhet och egendom och bryter mot lagen. Det tillhör statens kärnuppgifter att utreda brott, lagföra gärningsmän och skydda andra från deras framfart. Frågan är dock hur träffsäker denna övervakning är.

Enligt regeringens årliga redovisning hade hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation bidragit till åtal i en tredjedel av de redovisade fallen. För hemlig rumsavlyssning var motsvarande siffra 42 procent. Det innebär inte att all övrig avlyssning är fel eller meningslös. Men siffrorna pekar på att man långt ifrån alltid kan utgå från att ens övervakning där man utreder ett konkret brott träffar rätt.

Man kan även fundera över kontrollmekanismerna. Inte en enda begäran om tillstånd för hemlig rumsavlyssning (över 500) har avslagits av domstol sedan 2022. Och då finns ändå allmänna ombud som skall bevaka den enskildes integritetsintresse i processen.

Dagens Juridiks chefredaktör William Eriksson skriver i en krönika…

»Antingen är åklagarnas bedömningar alltid perfekt avvägda. Eller så fungerar inte kontrollmekanismen och de rättssäkerhetsgarantier som vår justitieminister alltid framhåller när han pratar om utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning.«

Ett uppenbart problem med hemliga tvångsmedel är deras indirekta konsekvenser. Ta till exempel hemlig dataavläsning (spionprogram på misstänktas digitala enheter). En metod för att ta sig in i sådana enheter är att utnyttja säkerhetsluckor i mjuk- och hårdvara.

Om myndigheterna känner till en sådan sårbarhet uppstår ett dilemma: Rapporterar man den så att den kan åtgärdas, eller håller man den hemlig för att kunna fortsätta använda den? I det senare fallet kan samma säkerhetslucka även utnyttjas av kriminella, främmande makt eller andra angripare. Vilket i sin tur gör oss alla mindre säkra.

Det bredare problemet är massövervakningen. Det vill säga när man övervakar alla, utan brottsmisstanke. För att informationen kan vara bra att ha.

För att parafrasera EU-domstolen när den upphävde EU:s datalagringsdirektiv: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Det är ett hinder EU:s institutioner nu försöker ta sig runt. EU-kommissionen arbetar med att ta fram ett nytt datalagringsdirektiv. Ett skarpt förslag sägs komma innan nästa sommar.

En svensk lagrådsremiss föreslår till och med att datalagring skall utökas från metadata till innehåll – och att detta innehåll skall kunna överlämnas till myndigheterna i läsbar (av-krypterad) form. Efter att tunga remissinstanser som försvarsmakten sågat förslaget har det dock lagts på is för tillfället. I vart fall till efter valet.

Även Chat Control hör hemma i denna diskussion. Förslaget öppnar för granskning av innehåll i privata elektroniska meddelanden hos människor som inte är misstänkta för brott. Ändå vill staten kontrollera din privata elektroniska korrespondens.

Övervakningsstaten sväller ständigt i något slags enkelriktat flöde. Nya befogenheter läggs till gamla, medan diskussionen om den samlade effekten på den personliga integriteten är så gott som obefintlig.

Frågan är hur mycket mer övervakning vårt samhälle tål innan det blir ett demokratiskt och praktiskt problem.

CC0

EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket?

9 september 2026 av Henrik Alexandersson

Blir EU:s nya demokratisköld ett skydd mot yttre krafter som vill skada oss – eller ett verktyg för att kontrollera och styra informationslandskapet?

På tisdag förmiddag nästa vecka (15/9) skall Europaparlamentet debattera slutrapporten från specialutskottet för en europeisk demokratisköld (2025/2069(INI)). Någon tid för votering framgår dock inte av parlamentets dagordning i skrivande stund.

Den europeiska demokratiskölden har den ädla ambitionen att skydda oss mot otillbörliga påverkansförsök från yttre aktörer som vill oss illa – men också mot desinformation och manipulation av informationsmiljön i vidare mening. Och det är den senare delen som väcker frågor.

Den europeiska demokratiskölden är ett märkligt djur. Detta är huvudsakligen ett handlingsprogram, inte ett enskilt lagförslag. Kommissionens egen tracker klassar den uttryckligen som ett »non-legislative initiative« som redan är antaget. En del kan genomföras administrativt, medan sådant som kräver ny lagstiftning senare får gå den vanliga lagstiftningsvägen.

Europaparlamentets rapport är egentligen bara en åsiktsyttring. Men den avslöjar hur man tänker och den kan ge kommissionen dumma idéer. I delar går rapporten längre än vad kommissionen föreslagit. Den är framtagen av ett tillfälligt specialutskott, med den svenske moderaten Tomas Tobé som rapportör.

Så vad är det då som föreslås i parlamentets rapport?

TLDR: EU:s demokratisköld börjar som ett försvar mot främmande makts hemliga påverkansoperationer. Men Europaparlamentets rapport går längre. Den vill bland annat använda EU:s Digital Services Act för att motverka även inhemsk »desinformation«, begränsa vissa rekommendationsalgoritmer, ge större synlighet åt »verifierade källor« och demonetarisera innehåll som klassificeras som desinformation.

Några nedslag:

• Man vill ge det nyinrättade European Centre for Democratic Resilience en bindande rättslig grund, egen budget och en styrningsmodell där medlemsstaterna är representerade.

• European Centre for Democratic Resilience skall integreras i eller knytas samman med bland annat databaser över utländsk påverkan (FIMI), EU:s Rapid Alert System, EUvsDisinfo, European Digital Media Observatory och andra EU-organ. Det innebär i praktiken att olika system för att upptäcka informationspåverkan och för plattformstillsyn knyts närmare varandra.

• Demokratiskölden omfattar också ett europeiskt nätverk av faktagranskare och stöd till European Digital Media Observatory (EDMO). Problem kan uppkomma om EU-finansierade eller EU-erkända bedömningar används för att påverka synlighet, rekommendationer eller modereringsbeslut på privata plattformar.

• Rapporten vill skydda undersökande journalister och fria, oberoende medier samt ge ambitiös finansiering genom EU-programmet AgoraEU. Här uppstår frågor om politisk styrning genom finansiering och principen om armlängds avstånd mellan politik och media.

• Rapporten kopplar demokratisk motståndskraft till ett starkare civilsamhälle och vill även där använda AgoraEU-finansiering. Den öppna frågan är: Vilka organisationer betraktas som demokratistärkande, vem väljer dem och efter vilka kriterier?

• Man vill se skärpta regler och ökad transparens vad gäller politisk annonsering och politisk finansiering.

• Rapporten vill att Digital Services Acts (DSA) riskhantering skall kunna användas för att begränsa engagemangsbaserade rekommendationsalgoritmer och efterlyser samtidigt »due prominence« för oberoende pluralistiska medier och »verified sources«. Man nöjer sig alltså inte med att kräva transparens kring algoritmer, utan öppnar för att påverka hur lagligt innehåll rangordnas och vilka källor som skall ges större synlighet. (Den frågan kommer upp i samband med översynen av Direktivet om audiovisuella medietjänster, AVMSD.)

• Rapporten talar uttryckligen om att »demonetise disinformation«. Ekonomiska incitament kring det som klassificeras som desinformation skall begränsas.

• EU:s »Code of Practice on Disinformation« har integrerats i DSA-systemet och beskrivs som ett relevant riktmärke vid bedömningen av om plattformarna uppfyller DSA. Det som började som en frivillig uppförandekod har därmed blivit betydligt mindre frivillig när den används som måttstock inom ett regelverk där kommissionen kan utdöma mycket stora böter.

• Kommissionens planerade »DSA incidents and crisis protocol« välkomnas. Plattformar skall reagera snabbt med »preventive and corrective measures« vid manipulation eller valpåverkan, och myndigheter skall snabbt ingripa vid bristande efterlevnad. Att reagera på och bemöta otillbörlig påverkan är naturligtvis bra. Men förebyggande ingripanden i informationsflöden kring politiskt känsliga händelser känns som en betydligt knepigare fråga. Vad? Hur?

• Rapporten vill motverka koordinerade falska konton och låta plattformarna kontrollera att en människa finns bakom ett konto. Men den säger samtidigt att anonymitet online skall bevaras för bland annat journalister, aktivister, visselblåsare, dissidenter och politiska motståndare. Även satiriska konton skall få finnas kvar.

• Kommissionen och tillsynsmyndigheterna skall systematiskt undersöka och offentligt exponera dolda desinformationskampanjer som utnyttjar generativ AI. EU:s AI Office skall dessutom bidra med metoder och säkerhetsarbete kring stora språkmodeller.

• Man pekar särskilt ut meddelande-appen Telegram. Rapporten vill undersöka dess roll i bland annat kriminalitet, valpåverkan, spridning av desinformation, extremism och terroristinnehåll samt vill att alla tillämpliga EU-regler om bland annat innehållsmoderering tillämpas.

Och mycket annat. Ömsom vin, ömsom vatten.

Om jag skall plocka ut en sak är det att vi ser konturerna av en EU-politik där frågan inte längre är vilket innehåll som skall tas bort, utan också vilket innehåll och vilka källor som skall ges större synlighet. Det vill säga att vissa – av staten definierade medier eller typer av medieinnehåll – lyfts fram framför annat innehåll.

Redan begreppet »informationsmiljöns integritet« väcker en principiell fråga: Är statens uppgift att skydda människor mot främmande makts manipulation – eller att skydda själva informationsmiljön från information som myndigheterna anser vara felaktig eller obekväm?

Vi har tidigare beskrivit EU:s Demokratisköld som ett försök att bemöta desinformation med byråkrati. Vilket känns som en tveksam idé, då det på riktigt är viktigt att identifiera och bemöta utomstående krafters försök att skada oss, destabilisera vårt samhälle och sprida felaktig information om viktiga saker.

Kommer alla dessa olika, samverkande nya administrativa enheter att kunna sköta uppdraget på ett effektivt sätt – med respekt för grundläggande fri- och rättigheter? Eller kommer det att bli samma ineffektiva byråkrati som vanligt?

Kommer man att kunna motstå frestelsen att kontrollera och styra informationslandskapet för egna syften?

Europaparlamentets rapport om EU:s demokratisköld väcker fler frågor än den besvarar.

• Europaparlamentet: Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield (2025/2069(INI)) »

• Europaparlamentet: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »

Tidigare bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? (november 2025) »
• EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll? (juni 2026) »

CC0

Chat Control: Blandade signaler från partierna

6 september 2026 av Henrik Alexandersson

Båda de dominerande regeringsalternativen är splittrade om Chat Control. Bahnhofs valenkät visar att såväl Moderaterna som Socialdemokraterna undviker att ge ett tydligt svar.

Internetoperatören Bahnhof har genomfört en intressant enkät om nätfrågor bland de politiska partierna. En av frågorna rör Chat Control. Men för att sätta in svaren i sitt sammanhang kommer här först lite bakgrundsinformation.

Hösten 2023 enades Europaparlamentet – med mycket bred politisk uppslutning – om en position som i centrala delar säger nej till EU-kommissionens förslag om Chat Control 2.

Från höger till vänster enades man om att övervakning endast skall riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande. Parlamentet uttalade även stöd för rätten till totalsträckskrypterad kommunikation och rätten att vara anonym.

Detta var innan EU-valet 2024. Det är lätt att misstänka att parlamentets beslut var ett sätt att få bort frågan från EU-valrörelsen. Till exempel stod Socialdemokraterna bakom parlamentets position – trots att de uttalat stöd för Chat Control 2 både före och efter detta beslut.

I EU:s ministerråd har den svenska regeringen (M+KD+L) under processen stött olika kompromisser om Chat Control. Detta trots att M+L kampanjade på ett nej till Chat Control inför EU-valet.

Efter en del organisatoriska finter med formalia blev resultatet i Europaparlamentet i juli i år att Chat Control 1 kunde förlängas (frivillig skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden). M+KD+S+C röstade för en förlängning. L+V+SD röstade nej till en förlängning. MP avstod.

Nu till Bahnhofs enkät. Man frågar bland annat…

»Om ert parti får regeringsinflytande efter valet, kommer ni att verka för att Sverige i ministerrådet säger nej till Chat control, generell massövervakning och förslag som försvagar eller i praktiken omöjliggör totalsträckskryptering? Varför/varför inte?«

Centern: Vi kan (…) lova att vårt parti säger nej till förslag som inkluderar generell massövervakning och försvagar kryptering i ministerrådet och i EU-förhandlingarna.

Kristdemokraterna: Om frågan aktualiseras på nytt i ministerrådet är utgångspunkten (…) att Sverige ska verka för lösningar som effektivt bekämpar övergrepp mot barn utan att införa generell övervakning eller försvaga grundläggande integritets- och rättssäkerhetsprinciper.

Liberalerna: Under nästa mandatperiod kommer Liberalerna (…) verka för att utformningen av utkastet till CSAM-förordning revideras ytterligare i syfte att stärka den personliga integriteten.

Miljöpartiet: [Det är] vår förhoppning att förhandlingarna kommer att resultera i ett förslag till förordning som Miljöpartiet kan stödja. Det förutsätter att förslaget om Chat Control hålls utanför förordningen.

Moderaterna: Vi vet inte (…) hur den tekniska utvecklingen kommer se ut framöver. Vi kan därför inte ge ett definitivt svar på denna fråga.

Piratpartiet: Piratpartiet kommer att verka för att ministerrådet säger nej till alla av dessa punkter.

Socialdemokraterna: Genom en väl avvägd lagstiftning med inbyggda skyddsmekanismer skulle många brott både kunna förhindras och lagföras. Vi kommer alltid stå på barnens sida.

Sverigedemokraterna: Vi kommer att säga nej i ministerrådet, vi kommer inte godkänna några förslag som innebär att krypteringen försvagas.

Vänsterpartiet: [Vi motsätter oss] förslag om generell övervakning och storskalig skanning av människors privata kommunikation. Vi anser att Sverige även fortsättningsvis ska stå upp för rätten till privata, krypterade samtal och skydd för journalisters viktiga arbete.

Den breda enigheten från Europaparlamentet 2023 har spruckit. Men Bahnhofs enkät visar samtidigt ett betydande motstånd mot generell meddelandeskanning och försvagad kryptering.

Mycket är förutsägbart. Det är dock värt att notera att SD (som vill sitta i regering med M+KD+L) är beredda att säga nej till Chat Control 2 i EU:s ministerråd. Och att KD vacklar. Vilket i så fall betyder att en eventuell ny Tidö-regering är splittrad i frågan.

Även en eventuell rödgrön regering kommer att vara splittrad. Om frågan till slut avgörs i riksdagens EU-nämnd blir det svårt för de respektive regeringsunderlagen att hålla ihop.

Chat Control splittrar alltså båda regeringsalternativen – men framför allt vill Moderaterna och Socialdemokraterna inte säga nej. Och de har tillsammans en majoritet i riksdagens EU-nämnd.

Ministerrådets nuvarande förhandlingsposition innehåller visserligen inte kommissionens ursprungliga förslag om obligatoriska spårningsorder. Men den slutliga förordningen är fortfarande föremål för förhandling mellan EU:s ministerråd och Europaparlamentet – och frågan om skanning av privat kommunikation är inte avgjord.

Motståndet måste fortsätta. Nu väntar vi dels på att EU:s förhandlingar om Chat Control kommer igång igen efter sommaren, dels på besked om vilket slags regering vi kommer att få efter valet.

• Bahnhof: Så tycker partierna om Sveriges digitala framtid »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Åldersgränser online och AI-frågor på gång i EU

2 september 2026 av Henrik Alexandersson

EU återstartar efter sommaren. Kommissionsordförande Ursula von der Leyens linjetal i Europaparlamentet förväntas bland annat handla om åldersgränser online och unionens AI-politik.

Nu börjar EU-apparaten vakna till liv igen efter sommaruppehållet. Europaparlamentet startar med två veckor utskottsarbete och vi väntar på besked om när trilogförhandlingarna om Chat Control 2 skall återupptas.

Den 14-17 september sammanträder Europaparlamentet i Strasbourg.

Kl 09:00 onsdagen den 16 september håller EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sitt årliga »State of the Union«-tal.

Då väntas hon – bland mycket annat – presentera ett konkret förslag om åldersrestriktioner för sociala medier och vissa andra digitala tjänster.

Man kan också räkna med besked om hur medlemsstaternas nationella versioner av EU:s app för ålderskontroll, en så kallad mini-wallet, skall rullas ut och användas i praktiken. Dess autentiseringsskydd har dock redan kunnat kringgås.

Samtidigt har idén om åldersgränser för sociala medier stött på patrull och blivit allt mer ifrågasatt i olika länder som aktualiserat den.

AI sägs också få en framträdande plats i talet. Då kan vi kanske få besked om hur EU:s AI Act skall hanteras – efter att EU nyligen antog sitt »AI Omnibus«-paket för att förenkla de tidigare antagna reglerna, minska administrationen och göra förordningen mer innovationsvänlig.

Det kan även komma mer information om EU:s »Apply AI Strategy« som är tänkt att öka användningen av AI i Europa – och dess »AI-first policy«, som innebär att företag och myndigheter uppmanas att först överväga om och hur AI kan användas när de utvecklar nya system och tjänster.

Sedan har vi »RAISE – Resource for AI Science in Europe«, ett slags virtuellt europeiskt institut som skall samordna datorkraft, data, kompetens och finansiering för AI-baserad forskning. Detta omfattar bland annat 600 miljoner euro för tillgång till datorkraft samt planer på att öka Horizon Europes årliga AI-investeringar till över tre miljarder euro.

Även det nya lagförslaget »Cloud and AI Development Act« (CADA), som kommissionen lade fram i juni, kan komma upp. Det syftar bland annat till europeisk moln- och AI-suveränitet. Förslaget går ut på att minst tredubbla EU:s kapacitet för datacentrum inom fem till sju år.

Vi har också EU:s »AI Continent Action Plan« som bland annat omfattar EU-stödda »AI Factories« kring europeiska superdatorer och ett mindre antal betydligt större »AI Gigafactories« för träning av mycket avancerade modeller.

Sedan har vi den nyligen presenterade »Action Plan on Cybersecurity and AI«. Den är ett samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och cybersäkerhetsorganet ENISA. Syftet är att utöka Europas kapacitet att utvärdera avancerade AI-modeller, skydda AI-system mot angrepp och använda AI för att upptäcka cyberhot.

Och så har vi förra veckans beslut att klassificera ChatGPT som en mycket stor sökmotor enligt EU:s Digital Services Act, med de ytterligare skyldigheter och konsekvenser som följer av detta.

Nu återstår att se om von der Leyen lyckas ta något slags helhetsgrepp på denna djungel av AI-reglering och AI-initiativ. Bli inte förvånad om hon flaggar för mer reglering.

CC0

Med DSA tar EU kontroll över ChatGPT

31 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Open AI:s ChatGPT tvingas in under EU:s Digital Services Act. Kommer vi i Europa att få en urvattnad AI-light på grund av politisk styrning och mer byråkrati?

EU-kommissionen meddelar:

»Today, the Commission has designated ChatGPT as a Very Large Online Search Engine (VLOSE), as well as Reddit and Roblox as Very Large Online Platforms (VLOPs), under the Digital Services Act (DSA). These services declared that they reach at least 45 million average monthly users in the EU and thus meet the threshold for designation.

Following the notification of the designations, these services have four months, i.e. by January 2027, to comply with the additional DSA obligations for VLOPs and VLOSEs, such as assessing and mitigating the systemic risks stemming from their service and algorithmic systems related to the dissemination of illegal content, the negative effects on minors, users’ physical and mental well-being, fundamental rights, electoral processes and public security.«

DSA vs. Reddit kan bli annorlunda och intressant. Men låt mig här fokusera på DSA vs. ChatGPT.

EU-kommissionen tänker alltså reglera ChatGPT med en lag som skrevs innan modellen ens existerade. Dessutom omfattas OpenAI redan av AI Act, som har ett delvis annat regelverk och en annan tillsynsstruktur.

Låt oss börja med att fråga oss hur detta är tänkt att gå till.

DSA föreskriver inte exakt hur ChatGPT skall förändras. Men dess breda och vaga krav på att begränsa systemrisker ger kommissionen och OpenAI starka incitament att välja försiktiga, restriktiva och byråkratiskt försvarbara lösningar.

För att motverka systemrisker, desinformation och olagligt innehåll kommer modellen att behöva tränas grundligt med mänsklig feedback. Så att den vägrar svara på skadliga instruktioner. I sammanhanget måste någon avgöra vad som skall anses vara sant respektive falskt, vilket inte alltid är helt uppenbart. Men det sker väl redan i någon mening.

Ett automatiserat system behöver skanna användarens fråga innan den når AI:n och skanna AI:ns svar innan det visas för användaren. Detta för att blockera till exempel skadligt eller olagligt innehåll och hatretorik.

När ChatGPT söker på webben kommer algoritmerna att behöva prioritera att hämta information från betrodda nyhetsmedier och officiella källor – för att förhindra spridning av rykten, speciellt i samband med val.

Risken är alltså att AI-modellen i högre grad kommer att prioritera regulatorisk riskminimering framför maximal nytta för användaren.

Detta kan även skapa tryck på OpenAI att införa ålderskontroller och särskilda begränsningar för minderåriga. I värsta fall kan sådana kontroller utvecklas till ett allmänt ID-krav för att få tillgång till vissa svar.

Compliance kommer att kräva ett helt nytt lager av byråkrati. Oberoende (men av EU godkända) externa revisorer kommer minst en gång om året att behöva granska OpenAI:s efterlevnad, riskbedömningar och riskbegränsande åtgärder. De skall ges tillgång till relevanta data och lokaler. Kommissionen kan dessutom kräva förklaringar av algoritmsystemens konstruktion, logik, funktion och testning.

Det är ännu oklart hur DSA:s traditionella system för anmälningar, motiveringar och överklaganden skall kunna överföras till en tjänst som genererar nya svar i realtid.

Det finns skäl att tro att detta blir tungrott.

Traditionella plattformar modererar genom att ta bort specifika inlägg eller blockera användare. En LLM genererar unikt innehåll i realtid baserat på sannolikheter.

Kritiker menar att det är tekniskt omöjligt för OpenAI att garantera att modellen aldrig genererar »skadligt innehåll«, eftersom ett unikt genererat svar inte kan modereras på samma sätt som ett redan publicerat foruminlägg.

DSA kan även tvinga OpenAI att lämna ut interna data till myndigheter och forskare. Vilka ChatGPT-data detta kan omfatta är ännu oklart. Eftersom tjänstens rådata kan bestå av privata konversationer väcker reglerna särskilt känsliga frågor om personuppgifter, anonymisering och företagshemligheter.

Man kan i sammanhanget notera att ChatGPT på grund av sin popularitet drabbas av fler regler och mer byråkrati än mindre konkurrenter som inte når DSA:s tröskelvärde.

Nu är frågan om ChatGPT kommer att räta in sig i EU-ledet. I så fall är nästa fråga om man kommer att göra de aktuella förändringarna globalt eller om vi i EU kommer att få något slags urvattnad, modererad och begränsad light-variant.

Ju mer styrning vi får, desto färre tankar, idéer och metoder kan prövas mot varandra. Vilket rimligen påverkar utvecklingen negativt.

Men politikernas kontrollbehov tycks vara oändligt.

»Det är viktigt att politiken tar kontroll över utvecklingen«, som Magdalena Andersson sa om internet.

• EU-kommissionen: Commission designates ChatGPT, Reddit, Roblox under Digital Services Act »

EU behöver fler bråkstakar

20 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Det måste bli ett slut på att EU fattar ogenomtänkta beslut som sedan måste rullas tillbaka – när skadan redan är skedd.

Vi har skrivit en del om EU:s nya förpackningsförordning och hur den dödar småskalig e-handel över gränserna. [ 1 | 2 ] Det större problemet är att detta inte är det enda exemplet på orimliga beslut.

Det sker hela tiden. Vanligtvis reagerar folk inte förrän i sista minuten – eller när det redan är för sent och vi ställs inför fullbordat faktum.

Någon närmare granskning av det löpande lagstiftningsarbetet i EU existerar i princip inte i svenska medier. Så ingen kan reagera i tid mot sådant vi inte vet att vi inte vet.

Ibland går det att stoppa dåliga beslut i tid. Det kräver såväl hård granskning som starkt yttre tryck från allmänhet och media – och gärna några allierade inne i systemet.

Ofta fattas ogenomtänkta beslut ändå. Sedan möter de verkligheten, varpå oväntade och oönskade konsekvenser uppstår.

Vilket ibland leder till att man måste städa upp i lagstiftningen i efterhand. Men då är skadan som regel redan skedd. Och som vi ser med förpackningsförordningen är det inte som att man stressar ihjäl sig för att laga det man haft sönder.

EU lyssnar som regel mer på dem som vill driva igenom något nytt, lovvärt och trendriktigt projekt som passar kommissionens politiska ambitioner – än på dem som granskar förslagen och pekar på orimliga konsekvenser.

Detsamma gäller när EU hittar helt nya domäner att reglera – som internet. Regleringar går alltid att motivera, även när de egentligen inte behövs.

Varnande röster avfärdas som störningsmoment. Och innan vi vet ordet av har till exempel vår yttrandefrihet begränsats. Eller någon ny form av massövervakning rullats ut.

Problemet är att det finns för få bråkstakar i Europaparlamentet.

De borgerliga partierna älskar EU och vill inte bråka eller framstå som EU-kritiker. Så de släpper igenom nästan vad som helst. Inte sällan är de pådrivande, för att framstå som duktiga.

S och MP ser EU som ett verktyg för att få igenom sin politik, i större skala. V hamnar ofta rätt i övervakningsfrågorna. SD driver en rimlig linje både vad gäller massövervakning och yttrandefrihet på EU-nivå.

Det måste in fler kritiskt tänkande människor i systemet som kan följa frågorna från ruta ett. Medan det fortfarande går att påverka, innan positionerna är låsta och uppgörelserna gjorda.

Människor som är beredda att ta strid för grundläggande fri- och rättigheter, när andra vill inskränka eller kompromissa bort dem i namn av det ena eller andra.

Vi behöver ledamöter i Europaparlamentet som struntar i om andra tycker att de är besvärliga. Vi behöver folk som käftar emot, ifrågasätter, identifierar svagheter, bryter grupptänkandet och som ställer de kniviga frågorna: Hur skall detta fungera i praktiken? Vad kan gå fel? Behövs detta över huvud taget?

Tills dess fortsätter allt som vanligt. Först beslutar EU. Sedan tar man reda på fakta. Därefter diskuterar man saken.

Nästa EU-val är 2029.

CC0

Ingen räddning för EU:s e-handel i sikte

19 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU-förordningen som dödar den småskaliga gränsöverskridande e-handeln kommer knappast att ändras i år, om alls.

Förra veckan skrev vi om hur EU:s nya förpackningsförordning (PPWR EU 2025/40) dödar den småskaliga gränsöverskridande e-handeln.

På grund av groteska och kostsamma byråkratiska krav [1] med olika rutiner och på olika språk i de 27 medlemsstaterna blir det i stort sett omöjligt för de nästan två miljoner [2] små web-butiker i EU som säljer över gränserna att fortsätta sin verksamhet.

Det handlar om specialiserade butiker, hantverkare, konstnärer, komponent- och kontrakttillverkare, författare som ger ut på eget förlag, smyckeskonstnärer, klädskapare, instrumentmakare, säljare av lokalproducerade produkter – och väldigt många andra som försörjer sig helt eller delvis på småskalig postorder och e-handel till eller inom EU.

Det går inte ens att sälja något till andra EU-länder på eBay längre (se nedan) utan att ange sina registreringsuppgifter (Extended Producer Responsibility Packaging Registration Number) för varje nationell marknad där produkten skall erbjudas. Detsamma gäller den som säljer via plattformar som Etsy, Amazon, Fyndiq och Zalando. Även om det bara handlar om ett paket.

Vad som började som en frihandelsunion har nu utvecklats till ett byråkratiskt monster som hindrar handel över gränserna, i namn av en överordnad grön omställning.

Så vad händer nu? EU kan ju vara blixtsnabbt och runda hörn när det gäller sådant dess makthavare vill ha, som Chat Control.

Svaret är att det knappast blir någon förändring i år, om någon alls.

Enligt Die Welt har en hög EU-tjänsteman uppmanat medlemsstaterna att tills vidare inte tillämpa de nya reglerna strikt och att avstå från sanktioner. Men något sådant uttalande ändrar inte den gällande lagstiftningen.

Vilken företagare vågar verka på en marknad under så diffusa förutsättningar? Och marknadsplatserna vi nämnde ovan har ju redan stängt den möjligheten.

Vad är det för slappt lagstiftningsarbete som till synes saknar all verklighetskontakt och konsekvensanalys? Vad är det för lagstiftare som tyckte att detta var en bra idé? Hur tänkte de då?

Redan i december 2025 insåg kommissionen att kravet på lokala auktoriserade ombud kunde bli ett problem. Därför föreslog den att just detta krav skulle skjutas upp för EU-baserade företag till den 1 januari 2035. (COM(2025) 982) Men det kräver beslut i EU:s ministerråd och i Europaparlamentet. Och alla andra krav ligger kvar.

En stor majoritet av medlemsstaterna i rådet skall enligt uppgift ha motsatt sig förslaget. Rådets behandling av frågan lades åt sidan den 24 juni i år.

Europaparlamentet fortsätter dock att behandla ett nedbantat förslag, med undantag för företag med högst 49 anställda och högst 10 miljoner euro i årsomsättning. En utskottsomröstning väntas tidigast i början av oktober.

Det är därför oklart om parlamentet kommer till skott innan årsskiftet. Om alls. Och om ministerrådet fortsätter att sätta sig på tvären kan processen dra ut på tiden hur länge som helst.

Under tiden går många små postorder- och e-handelsföretag under – och den fria rörligheten för varor inom EU hindras.

• Commission tells member states to ignore its own new packaging rules and skip penalties »

• Experten: Nya EU-reglerna kommer knäcka småföretagen: ”Flera kommer att lägga ner” »

• En dödsstöt för gränsöverskridande e-handel »

[1] Om du säljer förpackade varor till kunder i ett annat EU-land kan du, beroende på mottagarlandets system och hur reglerna slutligen genomförs, behöva:
• Registrera dig i varje enskilt mottagarlands producentregister.
• Ansluta dig till varje enskilt mottagarlands återvinnings- eller producentansvarssystem.
• Redovisa förpackningarnas mängder och materialslag i varje enskilt mottagarland.
• Betala miljö- eller återvinningsavgifter i varje enskilt mottagarland.
• Utse ett auktoriserat ombud för producentansvaret i varje mottagarland där du inte är etablerad.
Det finns inget gemensamt EU-register utan 27 olika nationella system med olika register, olika blanketter och språk, olika rapporteringsperioder, olika definitioner och undantag, olika återvinningsorganisationer, olika avgifter och olika krav på lokala ombud.

[2] EU har cirka 24 miljoner små och medelstora företag. 22 procent av dessa säljer sina varor via en egen webbplats eller app. En tredjedel av dessa säljer sina varor över gränserna.

Not: Elva av Sveriges 21 Europaparlamentariker röstade ja (S+V+MP+L) till den slutliga förpackningsförordningen. Fem röstade nej (C+SD+Folklistan) och fem avstod (M+KD). När frågan därefter slutligt avgjordes i ministerrådet röstade den svenska regeringen ja.

CC0

Brysseleffekten

17 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s regleringar av internet och IT drabbar inte bara oss européer. Till exempel får människor i andra delar av världen sin yttrandefrihet inskränkt till följd av de lagar som stiftas här.

EU har ambitionen att bli världsledande på IT-reglering. Som om det vore ett självändamål.

Eftersom internet är globalt kommer EU:s klåfingriga regler att få konsekvenser överallt. EU anser att dess förordningar har extraterritoriell räckvidd och att man har rätt att bötfälla utländska företag med astronomiska belopp om de bryter mot unionens regler.

Så det är enklast att göra som EU säger. När globala tjänster väljer att införa samma system överallt kan även användare utanför EU drabbas av övermoderering och förändrade krav på innehåll och algoritmer. Det vill säga få sin yttrandefrihet begränsad.

EU har tvingat fram maskinläsbar märkning av AI-genererad text. Anthropic låter meddela att det är ogörligt att anpassa modellen efter olika länders olika regler. Så man vattenmärker i princip allt som kommer ut ur maskinen som AI-genererat – oavsett var i världen användaren befinner sig. Det gäller även om du bara använt tjänsten för att redigera en text som du själv skrivit.

Eller ta frågan om Chat Control. Idén om client-side scanning är fortfarande inte avskriven bland vissa medlemsstater i EU:s ministerråd. Det vill säga spionprogram på system- eller applikationsnivå som granskar innehållet på din telefon, platta eller dator innan det krypteras och sänds.

Detta är något som i så fall riskerar att bli en allmänt accepterad standard – vilket kan göra det svårare, farligare eller omöjligt för oppositionella i auktoritära stater att kommunicera genom krypterade meddelandeappar. Det handlar om människors liv och frihet.

Att EU ofta går för långt framgår tydligt genom att man gång på gång tvingas backa från tidigare beslut på olika områden. Men då är skadan ofta redan skedd.

CC0