Spaning

Vi skådar in i framtiden.

Att tysta missnöje förvärrar polariseringen

22 juli 2026 av Henrik Alexandersson

När politiker försöker tysta missnöje i stället för att hantera dess orsaker förvärras polariseringen. Att lägga locket på löser inget. Det ökar bara trycket.

Politiker ser ofta internet som ett problem. Nätet ger människor en plattform där de kan ifrågasätta, kritisera, faktagranska, lägga sig i och käfta emot. Vilket är jobbigt för våra makthavare.

Man hör också politiker klaga över att nätet bidrar till polarisering och hat. Det känns som en halvfärdig tanke som inte ställer den i sammanhanget relevanta frågan: Varför?

Är det att människor reagerar på de problem de anser sig uppleva som är problemet? Eller är det de bakomliggande problemen som är problemet?

När partiboken, ideologin och den utopiska visionen får gå först kan det vara omöjligt för en politiker att erkänna – eller ens se – själva problemet. Då återstår bara att slå ner på reaktionen.

Det känns som en klen plan – som inte löser något, men möjligen gör saker värre.

Att avfärda människors oro eller irritation ökar polariseringen. Att lägga locket på ökar trycket. Tills man får något slags omstörtande motreaktion, som kunde ha undvikits om man hanterat sakfrågan i tid.

På så sätt kan politiker ironiskt nog komma att stärka politiska krafter som de själva avskyr.

Även när den som uttrycker sitt missnöje har uppenbart fel måste man ta debatten. Kanske speciellt just då. Att tysta folk stärker dem bara i sin uppfattning, även om den är felaktig.

EU är fullt sysselsatt med att bygga upp ett system för politisk och administrativ styrning av innehåll på nätet. I Tyskland och Storbritannien kan yttranden i sociala medier leda till polisbesök, husrannsakan, åtal och i vissa fall fängelse. Det gäller speciellt yttranden av politisk karaktär, samtidigt som gränsen mellan vad som anses vara brottsliga angrepp och legitim kritik inte alltid är självklar.

Men politiker och myndigheter tycks inte vara intresserade av att ta debatten i sak.

Att försöka kontrollera reaktionen i stället för att diskutera orsaken är ett närmast auktoritärt förhållningssätt. Och så vill vi väl ändå inte ha det?

CC0

De många små stegens samlade förtryck

20 juli 2026 av Henrik Alexandersson

När EU reglerar uppstår oväntade och oönskade konsekvenser när olika regler förstärker varandra.

Det finns gott om politiska förslag i EU och Sverige om yttrandefrihet, övervakning, internets frihet med mera, som är oroväckande i sig. Men en än större fara ligger i hur dessa förslag kan komma att förstärka varandra. Några exempel…

Förra veckan skrev vi om en ny utredning som skall titta på att begränsa människors fri- och rättigheter utan att de dömts för brott – och i vissa fall även vad gäller brott de inte ens känner till. I namn av att bekämpa brottslighet.

Om du är släkt med eller direkt eller indirekt bekant med någon som misstänks för att ingå i en kriminell sammanslutning kan du rödflaggas och få kontakt- och rörelsebegränsningar, begränsningar av dina möjligheter att bedriva företag, förbud mot att inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner.

Vilket är anmärkningsvärt nog i sig. Kombinera sedan detta med EU:s nya digitala plånbok / e-legitimation som börjar rullas ut i slutet av året. Om den digitala plånboken med tiden blir den normala nyckeln till offentliga och privata tjänster skapas också en teknisk infrastruktur genom vilken olika begränsningar kan verkställas omedelbart i stora delar av samhället.

Detta sker samtidigt som antalet övervakningskameror ökar, tillståndskravet för myndigheters kamerabevakning har avskaffats och polisen får använda automatisk ansiktsigenkänning i realtid i vissa situationer. Lägg därtill växande register och en allt mer omfattande samkörning av data mellan myndigheter.

Ta ett steg tillbaka och betrakta helheten. Det är inte ett kinesiskt socialt kreditsystem. Ännu. Men några centrala beståndsdelar börjar kunna urskiljas: omfattande datainsamling, myndighetsgemensam riskklassificering, skuld genom association och automatiserad verkställighet.

Eller ta EU:s förslag om Chat Control. Har man väl börjat granska innehållet i människors elektroniska meddelanden i jakt på vissa saker kan syftet lätt utökas.

Erfarenheten visar att övervakningssystem som införts för ett snävt och behjärtansvärt ändamål ofta drabbas av politiska krav på utvidgning. När tekniken väl finns blir tröskeln lägre för att använda den även mot andra brott.

Kombinera det med att EU är på väg att göra »hat« till ett EU-brott med gemensam definition och gemensamma minimiregler om påföljder. Hur lång tid kommer det att ta innan sådant kommer att omfattas av vad Chat Control förväntas söka efter i våra personliga meddelanden?

När infrastrukturen för automatisk granskning av privata meddelanden väl finns på plats blir det tekniskt enklare – och sannolikt politiskt mer lockande – att genom senare lagstiftning utvidga vilka brott och vilket innehåll den skall söka efter.

Resultatet kan bli att yttranden som i dag endast kan bestraffas när de sprids offentligt även upptäcks, registreras och blir föremål för myndighetsåtgärder när de förekommer i privata konversationer.

Ett annat exempel är åldersgränser för sociala medier. Alla kommer då – i något led – att bli tvingade att identifiera sig.

Några långsiktiga garantier för att detta inte kommer att kopplas till vem som uttrycker vissa åsikter eller gör vissa yttranden finns inte. När systemet väl finns på plats kan reglerna ändras i en handvändning.

Tillsammans med konton, IP-adresser, enhetsidentifierare och loggar kan ålderskontroller ytterligare försvaga möjligheten att uppträda anonymt eller under pseudonym.

Hur långt detta kan gå ser vi i Tyskland och Storbritannien – där människor har fått polisen bultande på dörren i gryningen, gripits eller åtalats för yttranden på nätet. Ibland för uttalanden som möjligen varit grova eller osmakliga, men utan att något konkret hot eller någon uppmaning till våld uttalats.

EU:s Trusted Flaggers (organisationer som certifierats av nationella myndigheter och vars anmälningar om påstått olagligt innehåll skall behandlas med förtur av plattformarna) och EU:s finansiering och institutionalisering av olika nätverk för faktagranskning hamnar i ett delvis nytt ljus – om man betänker EU:s planer på att innehåll från public service skall lyftas fram på bekostnad av annat innehåll på plattformar som Youtube.

Sammantaget blir det ett avsteg från yttrandefrihetens pricnip om att alla skall ha rätt att dela och ta emot tankar, åsikter och information utan offentlig myndighets inblandning.

Varje system har sitt eget behjärtansvärda syfte och sina formella skyddsräcken. Men när systemen kopplas samman kan resultatet bli ett samhälle där staten vet vem du är, vad du säger, var du befinner dig, vilka du träffar – och med ett knapptryck kan begränsa vad du får göra. Helheten blir då mer problematisk och hotfull än summan av delarna.

CC0

Lurade Moderaterna väljarna om Chat Control?

16 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Var Europaparlamentets nej till Chat Control 2 år 2023 bara ett knep för att få bort frågan ur EU-valrörelsen 2024? Och hur kommer det sig att M, KD, S och C röstar annorlunda nu än då?

Den svenske ledamoten av Europaparlamentet Tomas Tobé (M) var drivande för förlängningen av Chat Control 1 härom veckan. Förslaget baxades igenom trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna röstade emot en förlängning.

Sedan dess har Tobé fått mycket skäll, speciellt i sociala medier. Han försvarar sig med att detta inte är Chat Control, utan bara en förlängning av en redan tidigare existerande lag. Vilket är att vilseleda utan att ljuga.

• 2021 beslutade EU:s institutioner om ett undantag från ePrivacy-direktivet. Detta undantag – Chat Control 1 – gav tjänsteoperatörer möjlighet men inte skyldighet att skanna innehållet i sina användares meddelanden.

Då detta var kontroversiellt och känsligt ur ett integritetsperspektiv tidsbegränsades lagen och har sedan förlängts ett par gånger.

• Hösten 2023 antog Europaparlamentet i ovanligt stor enighet en position om EU-kommissionens förslag till en ny lag – Chat Control 2 – som är tänkt att permanent ersätta Chat Control 1. Man beslutade då, enkelt uttryckt, följande:

– Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.

– Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.

– Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.

– Ingen skanning efter (skriftligt) olagligt innehåll i elektroniska konversationer.

Vilket i allt väsentligt är ett nej till Chat Control i de olika varianter som lagts fram.

Tomas Tobé och hans kollegor i Moderaterna och den borgerliga EPP-gruppen röstade då alltså NEJ till Chat Control tillsammans med resten av parlamentet.

Vilket Moderaterna sedan använde för att värva röster på ett NEJ till Chat Control i EU-valet, försommaren 2024. (Trots att M+KD+L-regeringen samtidigt drev ett JA i EU:s ministerråd.)

• Nu, 2026, har Tobé och EPP gjort allt för att en förlängning av Chat Control 1 inte skall villkoras med något eller några av de krav parlamentet ställde upp 2023. Krav som de då själva röstade för.

Vid den senaste omröstningen drev Tobé och EPP (m.fl.) igenom en tvåårig förlängning (eller snarare en nyintroduktion) av Chat Control 1, trots att en majoritet av parlamentets närvarande ledamöter röstade nej till en sådan.

Dock med skillnaden att EPP tvingades acceptera en absolut parlamentsmajoritets undantag för totalsträckskrypterade meddelanden, för att få igenom sin förlängning.

• Således tycks Tobé och EPP inte längre stå bakom de principer de röstade för 2023.

Det stämmer visserligen att det då handlade om Chat Control 2. Men om parlamentets krav från 2023 var nödvändiga för att skydda medborgerliga rättigheter och rättssäkerheten då – varför är samma krav plötsligt oacceptabla när det gäller en förlängning av Chat Control 1 nu?

Detta får mig att undra om beslutet 2023 bara var ett knep för att vilseleda väljarna i EU-valet 2024 om vad man egentligen tycker om Chat Control.

Det minsta man kan kräva är ett svar på frågan om Tobé, Moderaterna och EPP fortfarande står bakom parlamentets i stort sett enhälliga position om Chat Control 2 från 2023.

Det vore också intressant att få veta varför de intensivt motarbetat exakt samma krav vad gäller en förlängning av Chat Control 1.

Samma frågor kan för övrigt ställas till en stor del av den socialdemokratiska partigruppen, speciellt dess svenska ledamöter. De har klarat sig allt för lätt undan genom att hålla en låg profil, trots att de helt uppenbart är anhängare av Chat Control i dess olika former.

Även KD (EPP) och Centern (Renew) sänder dubbla signaler.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Rödflaggning – ett straff utan rättslig prövning

15 juli 2026 av Henrik Alexandersson

En utredning skall undersöka om myndigheterna kan begränsa människors fri- och rättigheter utan att de dömts för brott – och i vissa fall även vad gäller brott de inte ens känner till.

Regeringen har tillsatt en utredning om »rödflaggning« av personer, företag och andra aktörer som har koppling till kriminella sammanslutningar.

Man vill försvåra för personer som deltar i eller har samröre med en kriminell sammanslutning, oavsett om personerna i fråga är dömda för något brott eller inte.

Rödflaggning kan innebära befogenhet för myndigheter att begränsa vilka personer den flaggade får ha kontakt med, vilka områden personen får röra sig inom, dennes möjlighet att bedriva näringsverksamhet, inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner.

Den som rödflaggas kan även få sina deklarationer särskilt noggrant granskade och begränsad tillgång till ekonomiska förmåner.

Detta gäller inte bara personer som deltar i – eller har samröre med – kriminella sammanslutningar.

Det gäller både fysiska och juridiska personer (företag, organisationer m.m.) samt »anhöriga och andra personer som har koppling till personer som deltar i eller har samröre med kriminella sammanslutningar«.

Rödflaggning kan därför komma att drabba personer (och företag) – som själva aldrig gjort eller känner till något fel. De kan till exempel få problem med F-skatt eller bli av med sitt bankkonto.

Det är lätt att se vad man vill åstadkomma med detta. Det handlar om att bekämpa välfärdsbrottslighet, släktbaserade kriminella nätverk, korruption, infiltration och gängbrottslighet. Det är förvisso vällovliga syften. Men rödflaggning slår bredare.

Med kriminella sammanslutningar tycks man mena all kriminell verksamhet med mer än en inblandad. Vilket är väldigt mycket mer än den brottslighet som är kopplad till en förändrad demografi. Rödflaggning kan komma att användas brett.

Man bör också hålla i minnet att vad som för tillfället är »kriminellt« ytterst bara är en fråga om politiskt mode. Åsiktsbrott tycks för tillfället trenda. EU vill göra hat till ett »EU-brott« och den svenska hetslagstiftningen är redan problematisk ur ett principiellt perspektiv. Det är inte som att det saknas politiska krafter som vill klämma åt dem som tycker fel.

Om man tänker efter uppstår flera nya problem och principiella frågor.

I Dagens Juridik sätter organisationen Företagarnas policychef Patrick Krassén fingret på den ömma punkten…

»Rödflaggningen ska kunna leda till att personernas grundläggande rättigheter begränsas, utan att faktisk brottslighet konstaterats eller lagakraftvunnen dom föreligger.«

Det är den första invändningen. Ingen skall få sina grundläggande fri- och rättigheter begränsade utan att först ha fått saken rättsligt prövad. Människor som inte misstänks för brott skall lämnas ifred.

Vidare har vi varken arvssynd eller kollektiv bestraffning i vår demokratiska rättsstat. Krassén:

»Direktiven nämner också att anhöriga till personer som har samröre med kriminella sammanslutningar – och kriminella personer – kan komma i fråga för rödflaggning. Utredningen ska undersöka om det kan ske även om sådana anhöriga inte är medvetna om att man bidrar till att möjliggöra någon annans brottslighet.« (…)

»En grundläggande princip i en rättsstat är att sanktioner ska riktas mot personer utifrån vad de gör, inte vilka de råkar känna eller vara anhöriga till.«

Notera att den som rödflaggas inte ens behöver känna till den i sammanhanget misstänkta eller förekommande brottsligheten.

Nu är detta än så länge »bara« ett utredningsdirektiv. Det intressanta är vad man kommer att lämna för skarpa förslag. Det skall också bli intressant att se i vilken mån utredaren kommer att värna rättsstatens principer och grundläggande fri- och rättigheter.

I vanlig ordning vill vi även påpeka att detta är ett fantastiskt verktyg för mindre finkänsliga framtida makthavare som vill klämma åt oliktänkande och oppositionella.

• Regeringen: Regeringen tillsätter en utredning om en särlagstiftning för gängkriminella och ett mer effektivt kronvittnessystem »

• Regeringen: Riktade insatser mot kriminella organisationer – en särlagstiftning för gängkriminella Dir. 2026:67 »

• Dagens Juridik: Rödflaggning riskerar leda till godtycke och rättsosäkerhet »

CC0

EU vill ha mer SVT på Youtube

14 juli 2026 av Henrik Alexandersson

EU förbereder lagstiftning som kan tvinga Youtube & Co att lyfta fram innehåll från Public Service. Konsekvensen blir minskad synlighet för alla andra, oberoende innehållsskapare.

I både EU och Storbritannien pågår just nu lagstiftningsarbete som bland annat kan tvinga videodelningsplattformar som Youtube att ge lyfta fram innehåll som produceras av Public Service-bolagen i respektive land.

Principen kallas för »prominence«. Det handlar om att medier som anses betrodda och viktiga för demokrati, mångfald och lokaljournalistik skall göras lätta att hitta i digitala miljöer.

Utöver Youtube drabbas även andra plattformar där användare laddar upp egna videoklipp, som TikTok, Instagram, Twitch, Kick, Rumble, Dailymotion och X.

Konsekvensen av detta blir naturligtvis att alla andra – till exempel nya medier, oberoende journalister, influencers, poddare och fria opinionsbildare – kommer att få se sitt innehåll undanträngt och nedflyttat i plattformarnas flöde.

I EU pågår denna diskussion inom ramen för en översyn av det Audiovisuella Medeietjänstdirektivet (AVMSD). Den görs som en del av arbetet med EU:s European Democracy Shield. Europaparlamentets specielle rapportör för den senare är svensken Tomas Tobé (M).

Den här typen av regler har framför allt stöd hos socialdemokratiska och gröna partier, som under senare år återkommande argumenterat för ett större offentligt inflytande över den digitala informationsmiljön. Men det finns även support för idén bland vissa traditionellt borgerliga partier, då främst med hänvisning till nationell säkerhet.

De europeiska public service-bolagen är pådrivande – vilket lär ha att göra med att de tappar publik, speciellt vad gäller deras linjära sändningar. SVT, SR och UR är mycket positiva till förslaget. Sveriges Radios VD, Cilla Benkö, är i sin roll som vice president för Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) en av de starkaste rösterna för denna förändring.

Public Service-bolag är redan nu verksamma på de aktuella plattformarna, men deras synlighet där styrs idag främst av vad algoritmerna identifierat att användarna vill se. Nu kan detta innehåll alltså komma att lyftas fram så att det inte går att undvika.

Med det uppdaterade AVMSD riskerar vi att få en situation där vi inte själva får välja vad vi vill se i våra flöden. Politiken går från att reglera spelreglerna till att påverka vilka röster som skall göras mer synliga än andra. Vilket känns helt orimligt och främmande för ett öppet demokratiskt samhälle.

I sammanhanget är det värt att påminna om artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Europakonventionen skyddar som synes inte bara rätten att yttra sig utan också rätten att ta emot information utan offentlig myndighets inblandning.

Det uppdaterade direktivet kan även komma att innehålla krav på en ökad andel innehåll som produceras i EU, allmänt skärpta regler för video-plattformar, mer skydd för minderåriga, utökade åtgärder mot hat med mera. Bli inte förvånad om det även kommer regler för hur fria opinionsbildare skall få presentera sitt innehåll på olika plattformar.

EU-kommissionen håller just nu på att sammanställa resultatet av en offentlig konsultation om frågan. Denna sammanställning skall presenteras efter sommaren. Ett lagförslag väntas innan årsskiftet.

Samtidigt ligger britterna steget före med ett snarlikt förslag. Nedan en video från den oberoende Youtube-baserade nyhetskanalen TL;DR som tydligt förklarar problemet.

CC0

Chat Control 1: Fulspel i Europaparlamentet

6 juli 2026 av Henrik Alexandersson

I morgon tisdag röstar Europaparlamentet om att ta upp frågan om en förlängning av Chat Control 1, igen. Blir det ett ja blir en sådan väldigt svår att stoppa – trots att parlamentet redan sagt nej två gånger.

Som vi kunde rapportera förra veckan har Europaparlamentets borgerliga EPP-grupp och talmannen (också EPP) börjat trixa för att kringgå parlamentets tidigare nej till en förlängning av Chat Control 1.

Detta genom att använda sig av parlamentets komplicerade arbetsordning för ett upplägg som gör det närmast omöjligt att stoppa en sådan förlängning.

Ministerrådet har i samband med detta gått vidare med att anta en »formell ståndpunkt vid första behandling« – som i praktiken är samma förlängning av Chat Control 1 i två år som tidigare. Fast som ett »nytt« förslag.

Klockan 12 på tisdag skall parlamentet rösta om att ta upp ministerrådets förslag – som en ny fristående förordning (då den gamla redan löpt ut) – i vad arbetsordningen föreskriver som en brådskande behandling (Urgent procedure – Rule 170(6)).

Ett sådant brådskande förfarande är tänkt för ärenden som anses kräva ett snabbt beslut – inte för att återuppliva förslag som parlamentet nyligen har avslagit.

Enligt dessa regler krävs en absolut majoritet (minst 50%) av det totala antalet ledamöter (720) – det vill säga minst 361 röster – för att avslå eller ändra ministerrådets förslag.

Däremot räcker det med en enkel majoritet av de för tillfället närvarande ledamöterna för att bifalla det.

Med tanke på att parlamentet avslog en förlängning av Chat Control 1 med röstsiffrorna 311-228 (92 avstod) så finns det i grunduppställningen inte någon tillräcklig majoritet (361) för att ändra eller avslå förslaget.

Lägg till det att många ledamöter redan gått på semester så ser oddsen ännu sämre ut.

Hokus pokus – så kan man köra över tidigare beslut som fattats med bred majoritet.

Enda sättet att stoppa detta tycks vara att besluta att INTE ta upp frågan igen, när man röstar om saken på tisdag.

För att stoppa denna process måste parlamentet då säga nej till den brådskande behandlingen som sådan. Den omröstningen avgörs med vanlig, enkel majoritet bland de närvarande ledamöterna.

Således: Om inte det nya försöket att förlänga Chat Control 1 stoppas på tisdag blir det väldigt svårt att förhindra ett sådant beslut – som då kan fattas redan på torsdag.

Detta är ovärdigt fulspel och demokratiskt förkastligt. De folkvalda i parlamentet har redan motsatt sig en förlängning av Chat Control 1 på ministerrådets villkor – två gånger. Dessutom har rättsakten redan löpt ut.

På något märkligt sätt går demokratiskt fattade beslut alltid att ändra när EU:s maktspelare vill – men aldrig annars.

Sa någon demokratiskt underskott?

• Politico: Metsola heads for clash with her own Parliament over child abuse bill »

• Notera att denna bloggpost gäller Chat Control 1 som innebär att meddelandetjänster får lov att frivilligt granska innehållet i sina användares elektroniska meddelanden. Vad gäller Chat Control 2 som rör en permanent lagstiftning är frågan kvar i trilogförhandlingar som enligt uppgift går trögt. •

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 1: EU:s maktspelare accepterar inte Europaparlamentets nej

2 juli 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd och Europaparlamentets maktpartier accepterar inte parlamentets nej till Chat Control 1 – och försöker nu få det att rösta en gång till om samma sak.

Chat Control 1 (meddelandetjänster får frivilligt skanna innehållet i användarnas privata meddelanden i jakt på visst olagligt innehåll) var en tillfällig lag som gick ut den 3 april.

Först föll den på att EU:s ministerråd vägrade att gå med på Europaparlamentets position, som var:

Skanning av meddelanden måste avgränsas till specifika användare eller grupper där det finns en konkret misstanke om koppling till material med övergrepp mot barn. Dessutom skall åtgärden vara riktad, specificerad och begränsad till vad som är nödvändigt. Samt att den skall godkännas av domstol eller motsvarande behörig rättsvårdande myndighet.

Därefter ville borgerliga EPP med stöd från delar av socialdemokratiska S&D och liberala Renew riva upp parlamentets position. Vilket ledde till att man gjorde ett omtag och röstade igen, den 26 mars.

I den voteringen röstade parlamentet för att begränsa skanning av innehåll till redan känt olagligt material. (AI-granskning som söker efter tidigare okänt olagligt material är en omogen teknik med orimligt hög andel felaktiga flaggningar.)

Parlamentet röstade också för ett tillägg om att meddelandeskanningen inte får omfatta totalsträckskrypterade meddelanden.

Detta ville borgerliga EPP inte acceptera och röstade därför med motståndarna till förslaget – varpå det föll och det inte blev någon förlängning. EPP röstade alltså hellre nej till en förlängning än accepterade begränsningarna ovan.

Därmed blev det inte någon förlängning.

Sedan dess har EPP återkommande kritiserat att det inte blev någon förlängning – trots att de själva alltså röstade nej till en sådan.

Därefter gick Europaparlamentets talman (som tillhör EPP) ut och föreslog att ministerrådet skall säga ja till Chat Control 1 en gång till – med syfte att göra det möjligt att få till en ny votering om förlängning i Europaparlamentet. Detta trots att Chat Control 1 nu inte längre gäller.

Detta har mottagits positivt bland medlemsländernas ambassadörer i COREPER II (utom av Italien) som tydligen redan fattat (eller är på väg att fatta) ett sådant beslut på tjänstemannanivå. Vilket sedan kan bekräftas som en A-punkt utan vidare debatt på vilket ministerrådsmöte som helst. (Upphovsrättslagen IPRED smögs på sin tid igenom på rådet för jordbruks- och fiskerifrågor utan att någon utomstående hann reagera.)

Formellt tycks man behandla detta som ett nytt lagstiftningsärende eftersom den tidigare rättsakten redan har upphört att gälla. Vilket väcker frågor, eftersom initiativrätten normalt ligger hos kommissionen. Men så är tydligen planen.

Nu kommer uppgifter om att Europaparlamentet kommer att rösta i en ordningsfråga om att ta upp Chat Control 1 igen i något slags förenklat förfarande. Denna votering kommer att hållas nu på tisdag (7 juli).

Sedan kan allt gå väldigt fort. Vill man ha votering i sakfrågan innan sommaruppehållet måste allt ske under parlamentets session nästa vecka.

Heise.de rapporterar…

»To push through this new draft, governments in the Council are switching to turbo mode. Since Parliament has its last session before the summer break next week and will not reconvene until September, time is pressing. To shorten the regular process via a Council meeting, the Committee of Permanent Representatives of the EU Member States has put the topic on the agenda by written procedure. The draft is thus to be pushed onto Parliament’s agenda for next week in an accelerated procedure to surprise the MEPs.«

Vilket i allt väsentligt bekräftar vår bedömning ovan. Men det blir ändå konstigt. Att besluta att ta upp frågan igen är en sak. Men sedan måste ändå någon form av utskottsbehandling (LIBE) rimligen ske i parlamentet innan själva sakfrågan tas upp i plenum.

Om inte parlamentet beslutar om ett excetionellt snabbförfarande framstår det som svårt att hinna. Teoretiskt sett är det möjligt. Men om man ger grönt ljus för ny behandling på tisdag måste ärendet voteras i plenum senast torsdag lunch.

Vad som helst kan nu hända. Men det känns ändå mer rimligt att sakfrågan kommer upp i höst OM parlamentet ger grönt ljus för en ny behandling nu på tisdag.

Om man tar ett steg tillbaka och betraktar processen är det anmärkningsvärt hur Europaparlamentet tvingas rösta om i en redan avgjord fråga tills det röstar »rätt«, det vill säga som ministerrådet och parlamentets maktpartier vill. Speciellt som det handlar om en rättsakt som löpt ut.

Om man inte är beredd att acceptera parlamentets beslut kan man fråga sig vad vi över huvud taget skall med de folkvalda till till – om deras nej ändå bara behandlas som ett tillfälligt gupp på vägen för ministerrådet.

• Notera att det ovanstående endast rör en förlängning av Chat Control 1. Vad gäller den lag som skall komma sedan – Chat Control 2 – pågår trilogförhandlingar mellan ministerrådet, parlamentet och kommissionen. Av allt att döma går dessa förhandlingar trögt i de centrala frågorna. •

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Trilogförhandling om Chat Control 2 – vad hände?

30 juni 2026 av Henrik Alexandersson

I måndags höll EU:s ministerråd, Europaparlamentet och EU-kommissionen nya trilogförhandlingar om Chat Control 2. Frågan om skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden utan misstanke om brott är fortfarande låst.

Allt tyder på att EU-institutionernas trilogförhandlingar om Chat Control 2 fortfarande är låsta i den centrala frågan. Europaparlamentet har gjort följande korta uttalande:

»After six months of intensive work during the Cyprus Presidency, the negotiations have advanced significantly, and we managed to reach compromises on almost the entire Regulation, advancing on our shared objective to protect children from sexual abuse online. The substantive progress made today allows us to focus on finding balanced solutions on the remaining aspects of the Regulation, in particular on detection, as early as possible.«

Fritt översatt innebär detta ungefär att man är överens om en del men inte allt.

Enligt tidigare läckor är man enig om regler om rapportering av upptäckta övergreppsbilder, regler om borttagning och blockering av material, tillsyn, sanktioner och samarbete mellan medlemsstater, det mesta om »EU Centre«, transparenskrav och datainsamling samt anpassningar till Digital Services Act (DSA).

Den stora kvarvarande konflikten gäller under vilka förutsättningar privata meddelanden över huvud taget skall få skannas. Ministerrådet vill se frivillig skanning (som i CC1). Europaparlamentet vill endast acceptera skanning av innehåll om och där det föreligger en misstanke om brott.

Enligt tidigare läckor vill ministerrådet överge begreppet »misstanke« och istället använda ett bredare kriterium som »risk« för när riktade upptäcktsorder skall kunna utfärdas.

Dessutom verkar det ha uppstått en ny konflikt om huruvida ljudkommunikation, såsom röstmeddelanden och realtidssamtal skall omfattas.

Det ovanstående gäller Chat Control 2 (den permanenta lagstiftning som nu förhandlas fram).

Vad gäller Chat Control 1 (frivillig skanning) – som inte längre gäller efter att Europaparlamentet avvisade en förlängning av den tillfälliga förordningen – är situationen fortfarande rörig.

Europaparlamentets talman har efter påtryckningar från kommissionen och vissa medlemsstater föreslagit att ministerrådet än en gång säger ja till en förlängning av CC1 – och att detta sedan skall läggas fram igen – en tredje gång – för parlamentet.

Detta har stöd bland medlemsstaternas ständiga representanter i ministerrådets COREPER II men möter motstånd från parlamentets förhandlare.

Nu lämnar det utgående cypriotiska ordförandeskapet i ministerrådet över frågan om Chat Control 1 & 2 till det tillträdande irländska. Vilket innebär ytterligare ett omtag i frågan.

Det ovanstående bygger på ett begränsat antal offentliga uppgifter och läckta dokument. Fler detaljer väntas under de närmaste dagarna.

Fortsättning följer.

• Europaparlamentet: Statement by the EP negotiating team on the regulation on combatting child sexual abuse online »

• Ministerrådets senaste positionspapper »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

EU ökar polariseringen

28 juni 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s ansats att tysta kritiska röster istället för att bemöta dem riskerar att öka polariseringen i vårt samhälle.

Den sokratiska metoden bygger, enkelt uttryckt, på att först etablera en gemensam bild av vad någon vill åstadkomma som denne kan acceptera. Att argumentera mot vad man tror eller hoppas att någon tycker är meningslöst, om man vill uppnå någon form av resultat.

När man sedan är överens om vad motparten faktiskt vill uppnå kan man börja ställa frågor. Ofta är de till synes enklaste frågorna de knepigaste. Som: Hur? Med följdfrågor.

Målet är inte att krossa motståndaren i en debatt – utan snarare att tvinga den andre att börja tänka genom en dialog. Inte sällan slutar det med att den andre på egen hand drar slutsatsen att det han eller hon tror sig tycka, veta eller kämpa för inte är helt genomtänkt.

På så sätt kan samtalet föras framåt istället för att stå och stampa.

Detta står i skarp kontrast till hur EU behandlar det offentliga samtalet, speciellt online.

Med Digital Services Act, Trusted Flaggers, EU-stödda faktakontrollanter och EU:s nya »demokratisköld« känns ansatsen mer som att slå den som inte tycker rätt i huvudet med byråkrati och censur.

Det tros och tycks förvisso en massa märkliga saker där ute. Och det saknas inte krafter som på riktigt försöker destabilisera vårt öppna demokratiska samhälle.

Men om man bara avfärdar eller censurerar påståenden och narrativ med att de är fel, dumma eller farliga kommer man aldrig att oskadliggöra dem. Man måste ta diskussionen.

Inte bara för att bemöta avsändaren, utan även för att desarmera själva argumentet för en bredare publik som annars kan komma att ta det till sig.

Effektiv propaganda innehåller nästan alltid ett korn av sanning. Därför är det tacksamt för till exempel främmande makt att spinna narrativ utifrån verkliga förhållanden.

Att då censurera, stänga av och moderera bort kritik riskerar att göra allt värre. Istället måste man analysera och dekonstruera argumenten, skilja agnarna från vetet och acceptera om det finns ett verkligt problem som behöver hanteras i botten.

Vilket politiker har svårt att göra eftersom deras projekt, ideologier, utopier och bindning till olika kollektiv gör dem kognitivt blockerade. Skulle de erkänna att de har fel rycker de undan grunden för hela sitt mandat och politiska existensberättigande.

Så de väljer istället ett mer auktoritärt förhållningssätt. Vilket är oroväckande.

Historien visar att dåliga och farliga idéer sällan besegras genom att förbjudas. De besegras när de granskas öppet, ifrågasätts och visar sig vara ogenomtänkta.

Om EU i stället försöker administrera bort oönskade åsikter riskerar resultatet att bli det motsatta: ökad misstro, djupare polarisering och ett svagare offentligt samtal.

CC0

Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier

15 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Det statliga tyska etikrådet säger nej till generella åldersgränser för sociala medier. Och dess ord väger tungt.

Den närmast totala politiska uppslutningen kring åldersgränser för sociala medier börjar vackla i takt med att fakta och sakliga argument tillförs debatten.

För ett par veckor sedan kritiserade Tysklands inrikesminister Alexander Dobrindt (CSU) idén om åldersgränser för sociala medier. Han menade att det är upp till föräldrarna att bestämma, inte staten.

Nu har det statliga tyska etikrådet (Deutscher Ethikrat) officiellt avvisat idén om en generell åldersgräns för sociala medier.

Man anser att digitala tjänster idag är en viktig del av grundläggande rättigheter som informationsfrihet, yttrandefrihet och samhälleligt deltagande. Istället efterlyser man andra lösningar för att skydda unga online.

Detta ligger nära den kritik som forskare och rättighetsorganisationer har framfört mot åldersgränser. Det är även i linje med vad Barnkonventionen säger om ungas rätt till yttrandefrihet och rätt att ta emot och sprida information.

• Till att börja med anser etikrådet att en åldersgräns missar andra digitala hot och kan hindra att man ser helhetsbilden.

• Rådet menar även att en åldersgräns begränsar ungas rätt till delaktighet. Förbud och åldersgränser skapar problem med digital exkludering och ungas rätt till digitalt självbestämmande.

• Etikrådet påpekar vidare att den tyska grundlagen garanterar föräldrars rätt att själva fostra sina barn. Rådet menar att man bör ge föräldrar bättre tekniska kontrollverktyg och oberoende information istället för drakoniska lagar.

Etikrådets utlåtande har stor politisk tyngd i Tyskland. Den tyska regeringen, som tidigare visat intresse för åldersgränser, har börjat vackla i frågan.

Möjligen kan detta bli ett »kejsaren är naken«-ögonblick i en debatt där politiker från hela det politiska fältet i EU kräver åldersgränser för sociala medier och vägrar lyssna de forskare som varnar för att det är en dålig idé.

Speciellt kan Tyskland nu hamna på kollisionskurs med den franska regeringen, som är pådrivande för åldersgränser.

• Deutscher Etikrat: Schutz, Teilhabe und Befähigung von Kindern und Jugendlichen in der digitalen Welt »

• Netzpolitik: Deutscher Ethikrat sagt „Nein“ zu Social-Media-Verbot »

Relaterat:
• 389 (438) forskare kräver stopp för ålderskontroller online »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Tysk oenighet om åldersgränser online »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »

CC0