Internet Bill of Rights

HAX: Dags för en ”Internet Bill of Rights”?

Det ligger uppenbarligen något i påståendet att friheten ständigt måste försvaras.

I veckan vann vi en delseger i kampen mot länkskatt och nätcensur i EU. Där ligger huvuddrabbningen fortfarande framför oss. Men låt mig blicka lite bakåt.

Under de år jag har sysslat med nätfrågor i EU är det några saker som sticker ut. Vi lyckades stoppa en idiotisk utskottsrapport som ville se en reglering av bloggandet. Vi lyckades sänka förslaget om att fildelare skulle kunna stängas av från internet utan föregående rättslig prövning. Vi stoppade ACTA-avtalet, som ville göra internetoperatörerna till nätpoliser. Och nu är vi alltså mitt inne i en ny batalj.

Det tar liksom aldrig slut. Det är alltid något nytt på gång. Internets fiender ger aldrig upp. Varje gång har de allt att vinna och vi allt att förlora. Det är lite utmattande i längden. Men att ge upp är helt enkelt inte ett alternativ.

Och oavsett hur de svenska ledamöterna i Europaparlamentet till slut har röstat, så har vi alltid haft den svenska regeringen mot oss i ministerrådet. Detta oavsett om det varit en borgerlig regering eller en rödgrön. Där får jag nog säga att vi kan och bör bli mer aktiva på hemmafronten.

På något sätt skulle det behövas en »Internet Bill of Rights«. En deklaration som slår fast de grundläggande principerna för ett fritt och öppet internet. Men då gäller det att se upp, så att vi får vad vi vill ha och inte något korporativistiskt hopkok utformat av motståndarsidans lobbyister.

Därför måste en sådan växa fram underifrån. Vilket inte heller är riskfritt. För att vara stark måste en rättighetskatalog vara tydlig, minimalistisk och vila på grundläggande medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter. Den måste hållas fri från allehanda sociala frågor och trams. Den måste dessutom vara öppen mot en framtid som vi inte vet något om. Och att få individualistiska nätaktivister att dra åt samma håll är ofta som att försöka valla katter.

Men ändå. Det har redan skrivits en del förslag till sådana dokument. Inte minst den FN-deklaration från vilken 5 juli-stiftelsen har tagit sitt namn. Och internetsamfundet saknar knappast visionärer.

Kanske att man skulle börja med att sammanställa allt sådant, för att se var man landar. För att sedan eventuellt – om det blir bra – driva att den upphöjs till en bindande konvention i EU eller Europarådet.

Det är i vart fall värt ett försök. Om inte annat kan det bli ett utmärkt principdokument.

/HAX

Åsa Linderborg står upp för yttrandefriheten

”Youtube visar Hitlers judehatande tal, trummade Expressen i onsdags. Ja, det kan tyckas stötande, men världshistorien är till stora delar ohyggligt stötande. Det unika med 1900-talet är att det har dokumenterats även med rörligt material. Det är en fantastisk informationsrikedom, som alla måste vara betrodda att ta del av.”

Åsa Linderborg kritiserar Expressens kampanj mot Google (se tidigare inlägg) – och påpekar att Hitlers bok Mein Kampf går att köpa på Adlibris, som har samma ägare som – just det – Expressen.

Expressen angriper yttrandefriheten

Expressen har den senaste veckan uppmärksammat att det förekommer listor på internet där kända personers religionstillhörighet listas, närmare bestämt att de är judar.

Det kan man ju tycka vad man vill om. Man kan bli upprörd över konspirationsteorier om att judarna styr världen. Eller man kan bli imponerad över den höga andelen judar som fått Nobelpriset. Men oavsett hur man reagerar så är listorna som sådana knappast olagliga. Förmodligen är det därför som Expressen inte skriver upprörda artiklar över de sajter som publicerar listorna (till exempel Wikipedia ovan) eller polisanmäler dem.

Vad gör då Expressen? Jo, de skriver en mastodontlång artikel om ett annonsföretag vars sökresultat innehåller länkar till listorna i fråga: Google. Kanske är artikeln så lång för att maskera hur tunn kritiken egentligen är: Expressen kritiserar Google för att inte ta bort sökresultat ”som präglas av hat, antisemitism eller som till och med kan innehålla brottslighet”. Läs den formuleringen igen. Endast som en sista punkt kommer brottsligheten in, ihopbuntad med ”hat” och ”antisemitism”, som förvisso inte är särskilt trevligt, men som skyddas av något som Expressen kanske har hört talas om: Yttrandefrihet.

Artikeln är del av en kampanj mot Google (”En vecka av kritik mot Google”), där Expressen också uppmärksammar att Google länkar till upphovsrättsskyddat material. Men inte på det sätt man förväntar sig. Nätverket Granskning Sverige är ett medborgarinitiativ där glada amatörer granskar proffsjournalisters artiklar utifrån en invandringskritisk grundinställning, om jag förstått det hela rätt. En del av den granskningen är att publicera originalartikeln, göra understrykningar och visa var journalistiken innehöll faktafel. Denna publicering kan rent tekniskt utgöra ett brott mot upphovsrättslagen. Expressen utnyttjar detta juridiska kryphål till att tysta alternativa röster – i slutändan konkurrenter till tidningens egna journalister. Det är fanimej skamligt, oavsett Granskning Sveriges eventuellt osmakliga (men knappast olagliga) agenda.

Före detta Studio Ett-ankaret Jörgen Huitfeldt kritiserar sina kolleger för grupptänkande i migrationsfrågan

”Varför agerade man som man gjorde? Vad är det ansvariga politiker ser nu som de inte såg då? Varför har de få debattörer som varnade för den utveckling vi nu ser blivit så hårt åtgångna? Dessa är frågor som måste ställas för att medborgare och beslutsfattare ska förstå varför vi hamnade här och hur vi ska undvika att göra det igen.”

Den nya tidskriften Kvartals redaktör Jörgen Huitfeldt i en lång analys av journalisters flockbeteende i migrationsfrågan.

Blir det folkomröstning om grundlagsändringen?

Sverigedemokraterna gick igår ut med att de vill låta svenska folket rösta om de ”ändrade mediegrundlagar” som regeringen föreslagit. Om minst en tredjedel av riksdagsledamöterna begär folkomröstning så måste en sådan äga rum.

De mest uppmärksammade ändringsförslagen gäller att det ska bli förbjudet att publicera ”känsliga uppgifter” (läs: etniskt ursprung) i sökbara databaser som i dag kan publicera sådant med skydd av ett utgivningsbevis.

Förbudet ska dock inte gälla alla; media och journalister som behöver detta verktyg i sin yrkesutövning ska tillåtas använda det. Detta kan enligt SD leda till en uppdelning i seriösa och oseriösa medier, enligt TT-artikeln ovan.

Följ frågan på kampanjsajten Stoppagrundlagsandringen.com.

Bakgrunden till förslaget hittar du i vår podcast från juni 2017:

Dan Park Ingvar Kamprad Ikea

Här är Kampradbilden som fick Dan Park spärrad från Instagram

Den svenske konstnären Dan Park har återigen blivit spärrad från den Facebookägda sociala fotodelningsappen och -sajten Instagram.

Varför blev du spärrad, Dan?

”Instagram verkar köra med fem varningar och censur av bild men på det sjätte så spärrar de hela kontot/sidan.”

”De var bilderna som censurerades så negrer och hakkors verkar inte vara något Instagram gillar.”

Dan Park Ingvar Kamprad Ikea

”Och spiken i kistan blev den med Kamprad så Instagram spärrade hela kontot. Instagram ägs av Facebook vilket kan förklara hatet mot yttrandefrihet.”

Händer det ofta att du spärras från Facebook?

”Blir ständigt censurerad och blockad 30 dagar på Facebook både för nya och gamla inlägg som mest består av bilder på mina affischer. Ja jag har två facebookkonton och har tvingats skaffa ett tredje på grund av den ständiga censuren.

I genomsnitt hinner jag vara på facebook en vecka innan nästa block. Antagligen beror det på att vissa har tagit det som sin uppgift i livet att hela tiden massanmäla inlägg.”

Vad gör du för att komma tillbaka?

”Jag har skaffat det ryska vk.com för att slippa censuren vilket är ironiskt med tanke på att Ryssland beskylls för att inte ha någon yttrandefrihet.

Det har blivit värre på facebook efter EU:s krav att de ska censurera samhällskritik hårdare än förut så jag gissar att facebook kommer att överges av alla som inte nöjer sig med att bara se gulliga katter i sitt flöde.”

Dan Park har dömts flera gånger för hets mot folkgrupp. Under en vernissage på ett galleri i Malmö år 2014 gick polisen in och beslagtog hans konst. Galleristen dömdes till villkorlig dom och Dan Park dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp.

”Jag var häktad i tre månader och satt då av de fem månaders fängelse det blev i hovrätten (två tredjedelar av straffet brukar räcka att sitta innan man släpps), så något fängelse har jag ännu inte provat, det ska tydligen vara bättre än häktet.”

Men Dan, Facebook är ju en sak, men vad tycker du om att svenska staten sätter konstnärer i fängelse?

”Ja innan dess har jag även suttit häktad en månad för ett blogginlägg där jag skrev att jag nyss varit på rättegång och la upp bilderna det gällde. Dagen efter stormade polisen in i lägenheten och drog mig till arresten. Fick en månads fängelse (som sattes av i häktet) men blev friad i hovrätten för det och fick 23000kr i skadestånd.

Ja jag har svårt att ta det på allvar att slängas i häkte och fängelse för konst man gör.

Ser det inte som något brott att göra och visa bilder.

Sverige har ingen anledning att klaga på att Kina och Ryssland sätter samhällskritiker i fängelse när Sverige gör exakt likadant.”

Kommentar

En bild från en dansk dokumentär om Dan Park ger ännu ett perspektiv på de reaktioner som hans konst orsakar:

Dan Park Entartete Kunst

Dan Park ställer sig framför de aktivister som demonstrerar mot hans konst och håller upp en skylt med texten ”Entartete Kunst”. Detta var vad nazisterna kallade den konst som de bestämde var omoralisk – ”urartad” – och därmed olaglig. Den som vill förbjuda konst – om det så är demonstranter, Facebook eller staten – måste förlika sig med att det är nazisternas linje man företräder, och inte det fria demokratiska samhällets.

Henrik Alexandersson (HAX) under en inspelning av 5 juli-podden, september 2016

HAX: Kampen mot Storebror – ett flerfrontskrig

Kampen mot massövervakningen är bara en del av kampen mot Storebrorsstaten. Den berör det faktum att överheten vill veta vad vi säger, skriver, tycker och gör. Detta är viktiga verktyg för makthavare som vill kunna kontrollera folket och öka sin makt.

Men Storebrorsstaten handlar om så mycket mer än övervakning. Det handlar även om rätten och möjligheten att fritt uttrycka sig. Det är verktyg som kan användas för att inskränka denna rätt som vi nu ser med det i EU föreslagna uppladdningsfiltret, i Europols långsamt växande mandat att övervaka vad folk uttrycker för åsikter på nätet, och i en hetslagstiftning som allt mer inskränker yttrandefriheten.

Storebrorsstaten handlar även om vad folk skall få veta. Inte för mycket, tycks våra herrar tycka. Här finns för övrigt en ohelig allians mellan den politisk-byråkratiska klassen och ”gammelmedia” – mot alternativa röster, uppstickare och obekväm information.

Ett fritt och öppet internet är en garant för fria flöden av information, kors och tvärs, där vi alla ofta kan vara både avsändare och mottagare. Vilket i sin tur är en garanti mot auktoritära och totalitära tendenser i vårt samhälle, strömningar vars främsta vapen är konformism.

Men i stället är vi nu på väg mot en situation där alla våra kommunikationer övervakas, det fria ordet begränsas och information filtreras.

I grunden är detta en fråga om samhällssyn, om ”värdegrund” om man så vill. Är staten till för medborgarna – eller är det tvärtom? Är folket fria individer – eller undersåtar?

Makthavarna samlar på makt. Information är makt. Det är därför den härskande politiska klassen så hett avskyr fri information.

/HAX

Not: Det här inlägget skickade Henrik Alexandersson i ett brev från fängelset, daterat 29 december 2017. Bilden togs under en podcastinspelning i Berlin Kreuzberg – lyssna och prenumerera på Soundcloud eller Itunes.