Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

I väntan på… vadå?

7 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Vad kan vi vänta oss av nästa regering när det gäller nätfrågorna?

Än så länge är det oklart hur nästa regering kommer att vara sammansatt och när den kommer att tillträda. Hur dess internetpolitik kommer att se ut är därför oklart, men det finns ledtrådar såväl i inrikespolitiken som hur partierna röstat i EU.

Om de rödgröna bildar regering:

Socialdemokraternas partiledare vill se en 15-årsgräns för sociala medier och mer reglering av internet. Hon har krävt att det upprättas en »nätpolis« och har uttryckt åsikten att politiken måste ta kontroll över utvecklingen på nätet. S är tydligast för Chat Control bland de svenska partierna.

Centerpartiet vill också se en 15-årsgräns för sociala medier, men med möjlighet till tillgång från 13 år med förälders medgivande. Partiet är samtidigt kritiskt till Chat Control.

Vänsterpartiet vill också ha en åldersgräns och röstar på EU-nivå nej till Chat Control.

Ser man till Miljöpartiet är de öppna för åldersgränser för sociala medier, men vill först analysera konsekvenser, nivå och praktisk utformning. I sitt nya politiska handlingsprogram säger partiet nej till Chat Control och massövervakning på nätet, även om man inte varit konsekventa i frågan. Historiskt har partiet tonat ner sin profil i nätfrågorna när det funnits en chans att sitta i regering med S.

Alla fyra partiernas EU-parlamentariker har röstat för EU:s kontroversiella »Demokratisköld« och resolutionen om att göra hat och hot till »EU-brott«. Det talar för att en rödgrön regering också skulle stödja dessa initiativ i EU:s ministerråd.

Teoretiskt sett skulle C+V+MP kunna ställa krav på att stoppa Chat Control i förhandlingar med S. Men frågan tycks inte vara på bordet. Och S är som sagt bestämt för förslaget.

De tidigare Tidöpartierna:

Moderaterna är för åldersgränser på sociala medier. De har varit pådrivande för förlängningen av Chat Control 1 och driver linjen om obligatorisk skanning av medborgarnas meddelanden i Chat Control 2 i EU:s ministerråd. De är även drivande bakom idén om en europeisk demokratisköld i Europaparlamentet.

Kristdemokraterna vill se åldersgränser för sociala medier och delar i stort sett Moderaternas linje om Chat Control och demokratiskölden i Europaparlamentet.

Liberalerna vill också se åldersgränser för sociala medier och har en internetpolitik som närmast kan beskrivas som skärmfobi. Som regeringsparti stöder de Chat Control, men är inte konsekventa i frågan. De stöder även den så kallade demokratiskölden.

L och KD har visserligen partistämmobeslut på att säga nej till Chat Control, men än så länge har det inte gett avtryck i partiernas inrikespolitik.

M+KD+L har också röstat för att göra hat och hot till »EU-brott« i Europaparlamentet.

Sverigedemokraterna sticker ut bland de tidigare Tidöpartierna. Partiet vill se en rekommenderad 15-årsgräns för sociala medier, men säger nej till krav på att plattformarna skall verifiera användarnas ålder. Både vad gäller Chat Control och demokratiskölden har partiets EU-parlamentariker röstat nej. SD är även kritiska till att göra hat och hot till »EU-brott«.

Sammantaget ser det alltså rätt mörkt ut, oavsett vilken regering vi får. C+V+MP+SD har tillsammans 139 mandat och kan alltså inte på egen hand bestämma Sveriges linje om Chat Control. Och viljan till samarbete mellan dessa fyra partier lär vara begränsad.

Avslutningsvis kan man spekulera i hur partierna kommer att positionera sig inför nästa ordinarie val – EU-valet 2029.

Moderaterna har redan bytt åsikt fram och tillbaka om Chat Control i Europaparlamentet. De riskerar dessutom ett internt bakslag för att vara drivande för EU:s »demokratisköld«. Men några taktiska positionsförflyttningar inför EU-valet kommer knappast att ske innan 2028, om alls.

Socialdemokraterna kommer knappast att ändra åsikt. Men när det gäller Chat Control kan småpartierna se en chans att profilera sig med ett nej – om frågan fortfarande är aktuell då.

Slutsatsen är att det yttre trycket för ett fritt och öppet internet måste öka. De politiska partierna kommer inte att ändra ståndpunkt om de inte tror sig kunna vinna röster på det. Än så länge är det främst SD som sett den möjligheten.

CC0

Macron vill »återställa sanningen« online

5 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

President Macron vill att EU:s Digital Services Act skall användas oftare, snabbare och med mer kraft för att kontrollera innehåll och opinionsbildning på nätet.

Frankrikes president Emmanuel Macron har hållit ett anförande med efterföljande frågestund på Universidad Complutense de Madrid om demokrati, sociala medier och digitalisering.

Han tycks mena att yttrandefrihet förutsätter gränser, eftersom den enes frihet begränsas av den andres. För att illustrera resonemanget jämförde Macron förolämpningar med att slå någon eller vandalisera gemensam egendom. Vilket är att blanda samman yttranden med handlingar.

Detta är det förhållningssätt som länder som Tyskland och Storbritannien har till det fria ordet online: Att ord kan vara rättighetskränkningar som motsvarar något slags våld.

Andra länder har en tydligare skillnad mellan ord/åsikter och handlingar.

(Detta är även relevant mot bakgrund av diskussionen om att göra hatiska yttranden och hot till så kallade EU-brott. Det ger EU möjlighet att fastställa gemensamma minimiregler för brottsdefinitioner och påföljder.)

Sedan utvecklade Macron ett resonemang om att det är den som postar något olämpligt som är ansvarig för sitt yttrande – samtidigt som han pressade på för att hålla sociala medier ansvariga under Digital Services Act (DSA).

Den franske presidenten menar att DSA måste användas »mycket mer, mycket snabbare, mycket kraftfullare«. Vilket han framfört till EU-kommissionen.

Han jämför med traditionella medier, där en journalist som publicerar felaktiga eller rättsstridiga uppgifter kan tvingas till genmäle eller rättelse och i vissa fall dömas. Han använder själv det vardagliga uttrycket n’importe quoi – ungefär »strunt« eller »nonsens« – när han beskriver sådant innehåll.

»Så länge vi inte utkräver ansvar av de människor som sprider innehåll på sociala medier kommer vi inte att kunna reglera det.«

Men exakt vilka yttranden han menar att sociala medier och deras användare skall hållas ansvariga för lämnas oklart.

Förenklat finns här två olika mekanismer:
1) Att den som publicerar ett olagligt yttrande i efterhand kan ställas till rättsligt ansvar.
2) Att plattformarna åläggs att förebygga och begränsa spridningen av vissa typer av innehåll och systemrisker (vilket i någon mening är förhandscensur).
Macron vill uppenbarligen använda båda.

Faktagranskare/trusted third parties skall i Macrons värld ges en särskild roll för att »återställa sanningen« eller »återställa fakta« (»restaurer la vérité«). Detta så att »människor kan ställa dessa fakta mot de teorier de utsätts för«.

Ett annat exempel på dubbla eller motstridiga budskap är att Macron vill att de som postar på sociala medier skall vara verkliga människor, vilket kräver någon form av ID-kontroll.

Samtidigt säger han att det är viktigt att människor får vara anonyma online. Det låter snarare som verifierad pseudonymitet: Du får vara anonym inför allmänheten, men någon aktör skall kunna knyta kontot till en verklig människa. Vilket ger ett betydligt svagare anonymitetsskydd för exempelvis en visselblåsare.

Macrons tal väckte nya frågor, innehöll en del självmotsägelser och är extra intressant då Frankrike och Spanien just nu driver på för hårdare reglering av sociala medier i EU.

• RtN: Macron Attacks Free Speech and Urges the EU to Censor Online Posts Faster »

• Élysée-palatset: Démocratie jeunesse et réseaux sociaux, relever les défis du numérique : échanges du Président de la République avec les étudiants de l’Université Complutense. »

CC0

Chat Control – principfrågan

29 september 2026 av Henrik Alexandersson

Chat Control är ett frontalangrepp på våra grundläggande fri- och rättigheter.

I väntan på att information skall läcka ut från trilogförhandlingarna om Chat Control 2 i Bryssel är det värt att påminna om principfrågan. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna säger i artikel 8:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Och EU:s egen rättighetsstadga säger i artikel 7:

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

Europakonventionens artikel 8 skyddar vår korrespondens. EU:s egen rättighetsstadga uppdaterar samma princip för den digitala tidsåldern och talar uttryckligen om vår kommunikation.

Chat Control handlar i sina olika varianter om att granska innehållet i människors elektroniska meddelanden utan misstanke om brott.

Kontrasten kan knappast bli större.

I kampen mot dumheter som kommer från EU har jag lärt mig att envist hålla fast vid de grundläggande principer som alla påstår sig hylla. Som artikel 7 och 8. Politikerna är inte dummare än att de fattar att det ser illa ut att dissa en grundläggande mänsklig rättighet, offentligt.

EU-domstolen har i stort sett hamnat på rätt sida. 2014 upphävde den EU:s datalagringsdirektiv. Förenklat har den slagit fast principen:

Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Till och med ministerrådets egen rättstjänst har varnat för att Chat Control 2:s generella och odifferentierade granskning går över den gräns som EU:s rättighetsstadga sätter.

Förslaget andas viss arrogans i detta avseende. På sidan 13 i Ylva Johanssons originalförslag kan man läsa hur de ser på EU:s egen rättighetsstadga:

»Samtidigt påverkar åtgärderna i förslaget i första hand utövandet av de grundläggande rättigheterna för användarna av tjänsterna i fråga. Dessa rättigheter omfattar i synnerhet de grundläggande rättigheterna till respekten för privatlivet (bland annat att all kommunikation är konfidentiell, som en del av den mer allmänna rätten till respekt för privatlivet och familjelivet), skyddet av personuppgifter samt yttrande- och informationsfriheten.«

»Dessa rättigheter är visserligen av stor betydelse, men ingen av dem är absolut, utan de måste ses i ljuset av sin funktion i samhället.«

De grundläggande mänskliga rättigheternas funktion i samhället är ytterst att skydda individen mot övergrepp från överheten eller flertalet. Typ massövervakning och övervakning utan misstanke om brott.

Orwell möter Kafka i eurokratins spegelvärld.

Våra grundläggande fri- och rättigheter är resultatet av årtusenden av samhällelig utveckling i vilken människor offrat sina liv i kampen för sådant vi tar för givet.

Chat Control 2 är en i dessa dagar så populär röd linje.

This law shall not pass.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras

24 september 2026 av Henrik Alexandersson

EU Kids Act vill ge barn under 15 år begränsad tillgång till sociala medier och andra digitala tjänster under vårdnadshavares uppsikt. Det kräver en helt ny infrastruktur för att fastställa relationen mellan barnen och deras ansvariga vuxna.

EU Kids Act föreslår en 15-årsgräns för sociala medier. Men man vill även att barn som är 3-12 år gamla skall kunna nå barnvänliga videotjänster/spel via vårdnadshavarens konto/enhet (max 1 timma/dag). Samt att 13- och 14-åringar hänvisas »mini accounts« som upprättas och övervakas av vårdnadshavare. Detta med begränsade funktioner och sociala kontakter (max 1 timma/dag).

Kommissionen föreslår vidare att techbolagen inom sex månader från att lagen börjar tillämpas måste kontrollera om innehavarna av befintliga konton är under 15 år. De som inte uppfyller ålderskraven skall inte längre kunna använda sina konton som tidigare. Detta innebär att även vuxna användare kan behöva genomgå ålderskontroller.

Förslaget väcker en rad nya frågor. De mest uppenbara:

Identitet: Hur skall den vuxne och barnet identifieras?
Behörighet: Hur skall det styrkas att den vuxne faktiskt är barnets vårdnadshavare?
Datadelning: Vilka uppgifter måste lämnas ut, till vem och hur länge skall de lagras?
Infrastruktur: Kommer detta att kräva kopplingar till nationella folkbokföringsregister eller andra offentliga register?
Anonymitet: Kan barnet och föräldern använda tjänsten utan att deras identiteter avslöjas för plattformen?

Förslaget handlar alltså inte bara om att verifiera användarnas ålder, utan även om att bygga upp en infrastruktur för att verifiera familjerelationer och behörigheter.

Enligt förslaget skall varje medlemsstat bygga minst ett elektroniskt sätt att få och visa upp ett intyg om föräldraansvar. Det skall bygga på »autentiska källor«, vara gratis och bara avslöja att föräldraansvar finns. Det skall också fungera för flyktingfamiljer och för familjer som inte syns i vanliga folkbokföringsuppgifter.

För att ett sådant system skall fungera måste det finnas tillförlitliga uppgifter om vem som har föräldraansvar för ett visst barn. Det kräver tillgång till offentliga register eller andra rättsligt tillförlitliga källor. Dessutom måste systemet kunna hantera att vårdnadsförhållanden förändras, exempelvis genom domstolsbeslut.

EU-länder har olika digitala infrastrukturer. Medan Norden har centraliserade personnummer och mogna e-legitimationer, saknar många andra medlemsstater motsvarande system. Det gör ett kostnadsfritt och universellt verktyg extremt svårt att implementera i praktiken. Föräldraansvar kan följa av lag, domstolsbeslut eller avtal och reglerna skiljer sig mellan länderna. Till exempel saknar Tyskland ett heltäckande nationellt register över samtliga vårdnadsförhållanden.

Även om metoden på pappret skall vara »integritetsbevarande« kan kraven skapa incitament för nya system som kopplar samman uppgifter om barns identitet och vårdnadsförhållanden. Beroende på hur dessa system utformas kan det uppstå nya risker för dataintrång, övervakning och missbruk av personuppgifter.

Alla barn lever inte med sina juridiska vårdnadshavare. Kritiker pekar på att barn med separerade föräldrar, barn i fosterhem, barn med papperslösa föräldrar, ensamkommande eller barn vars föräldrar saknar digital kompetens eller giltigt ID riskerar att helt stängas ute från digitala tjänster och den sociala gemenskapen. Det skapar en digital klyfta baserad på föräldrarnas socioekonomiska eller juridiska status.

Vad händer om föräldrar separerar, om vårdnaden flyttas genom ett domstolsbeslut eller om ett barn placeras i familjehem? Hur snabbt skall ett digitalt intyg om föräldraansvar kunna återkallas eller ändras? Och vem ansvarar för att en vuxen som inte längre har rätt att kontrollera barnets konto faktiskt förlorar denna möjlighet?

Hur skall en tjänst kunna kontrollera att en vuxen fortfarande har rätt att administrera ett barns konto utan att fortlöpande samla in uppgifter om familjens privata förhållanden?

Digitala rättighetsorganisationer lyfter fram en intressekonflikt mellan skydd och frihet. Genom att kräva minikonton som administreras av vårdnadshavare riskerar förslaget att begränsa barnets möjlighet till ett privat digitalt liv. Det kan särskilt drabba unga som behöver söka information eller stöd anonymt, exempelvis kring sexuell hälsa, könsidentitet eller problem i hemmet.

Det finns en utbredd skepsis mot att medlemsstaterna skall lyckas tillhandahålla en fungerande, smidig infrastruktur i tid. Om de statliga verktygen är för krångliga kan techbolagen tvingas stänga av europeiska användare helt, eller skapa egna (potentiellt sämre) lösningar för att undvika de enorma böter som väntar vid överträdelser.

EFF kallar föräldraverifieringen »yet another problematic layer of verification«. EDRi varnar för att smartphones och id-handlingar blir krav för att kunna utöva grundläggande rättigheter.

Kravet gäller mer än sociala medier. För barn under 13 år får spel och AI-chattbottar bara nås via sådana verktyg. I praktiken kan intyget alltså bli en behörighetshandling som används för en rad olika digitala tjänster, långt utanför de sociala medier som står i centrum för debatten.

Det finns även övergripande, principiella invändningar. Som vi redan noterat:

Unga människor är också människor. Och alla människor har grundläggande fri- och rättigheter. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger bland annat:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Här bör man även ta in Barnkonventionen, som är upphöjd till svensk lag. Barn har en självständig rätt till information. Staten får inte godtyckligt begränsa tillgången till information. Artikel 13.1:

»Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

EU Kids Act är ännu ett principiellt tveksamt och ogenomtänkt förslag med potential för oväntade och oönskade konsekvenser.

Källor:
• EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »
• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »
• The EU KIDS Act: New rules for children’s use of social media, gaming and AI services »
• Der geplante EU KIDS Act »
• EU Kids Act proposal introduces a three-tier approach to social media accounts »
• The EU KIDS Act: A New Generation of Rules for Child Online Safety »
• Rushed EU Kids Act May Be A Nightmare To Implement »
• EU Kids Act Won’t Keep the Internet Accountable and Trustworthy »
• The EU wants to protect children online. What about everyone else? »
• EDRi-gram, 23 September 2026 »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder

17 september 2026 av Henrik Alexandersson

EU Kids Act är ett förslag till EU-lag som inte bara sätter upp åldersgränser för sociala medier – utan medför även detaljreglering som väcker helt nya frågor.

I dag har EU-kommissionen presenterat sin EU Kids Act. Den är ett försök att skapa ett gemensamt regelverk för minderårigas användning av sociala medier, videoplattformar, onlinespel, AI-tjänster, chatbots, app-butiker och operativsystem – med obligatorisk ålderskontroll och särskilda designregler.

Låt oss börja med åldersgränserna:

0–2 år: Inga skärmar. Inga egna enheter.
3–12 år: Inga sociala medier. Barnvänliga videotjänster/spel via vårdnadshavarens konto/enhet. Högst 1 timme/dag.
13–14 år: »Mini accounts« som upprättas och övervakas av vårdnadshavare. Begränsade funktioner och sociala kontakter. Högst 1 timme/dag.
15–17 år: Får skapa egna konton, men tjänsterna måste vara safe by design för minderåriga.
18+: De särskilda Kids Act-reglerna för minderåriga upphör.

Man kan tycka att det borde vara upp till föräldrarna att bestämma över sina barns användning av sociala medier och att barn och unga utvecklas olika snabbt. Men nu blir det alltså istället enhetliga, centralt beslutade regler som är tänkta att gälla i hela EU.

Även om sociala medier får ansvaret för att kontrollera att åldersgränserna följs finns det många olika vägar för de unga som vill kringgå dem. I Australien använder 85 procent av de unga fortfarande sociala medier efter att en åldersgräns på 16 år införts.

För att hindra barn från att använda vissa tjänster måste man kunna skilja barn från vuxna. Därmed flyttas frågan snabbt från barnskydd till identifiering/åldersbevis för internetanvändare generellt.

Frågan är vad som händer med ett internet där rätten att använda olika tjänster börjar förutsätta att användaren kan bevisa vilken ålderskategori han eller hon tillhör. Som vanligt anar vi oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Kommissionen säger att ålderskontrollen skall vara exakt, robust, säker, integritetsvänlig, icke-diskriminerande och minimalt ingripande. Kritikerna hävdar att dessa egenskaper delvis står i konflikt med varandra.

En intressant detalj är de föreslagna föräldrakontona. Enligt förslaget måste det gå att styrka att den vuxne faktiskt är barnets vårdnadshavare. Medlemsstaterna skall tillhandahålla ett kostnadsfritt, integritetsbevarande sätt att bevisa parental responsibility. Det börjar alltså se ut som en betydligt större infrastruktur för identitet och behörighet än bara en funktion där man intygar att man fyllt 18.

För de största plattformarna går förslaget ännu längre. Nya tjänster och funktioner skall föregås av en compliance-plan till EU-kommissionen. Den skall bedömas inom 30 dagar och funktioner får inte lanseras innan kommissionen lämnat ett positivt utlåtande.

Det bör vidare noteras att EU-kommissionen kopplar Kids Act till den kommande Digital Fairness Act. Von der Leyen säger uttryckligen att problemet med beroendeframkallande design inte bara gäller barn.

En spontan reaktion är att EU-kommissionen åter håller på att gräva ner sig i detaljreglering, vars fulla konsekvenser är svåra att överblicka.

Så till kritiken. Den europeiska konsumentskyddsorganisationen BEUC säger »Age verification is not a silver bullet and would raise serious privacy and data protection concerns.«

Tyska Netzpolitik är kritiska och pekar på att systemet innebär ålderskontroll även av vuxna användare. De pekar också på den klassiska målkonflikten: Ju mer exakt och robust ålderskontrollen skall vara, desto svårare blir det att samtidigt maximera anonymitet, integritet och tillgänglighet.

Chaos Computer Clubs Elina Eickstädt säger att förslaget bekräftar nästan alla farhågor man haft om ålderskontroll på nätet – och att det innebär slutet för fri och anonym internetanvändning. Hon pekar också på olösta tekniska problem och riskerna med föräldrakontona.

Den europeiska paraplyorganisationen för digitala rättigheter EDRi ifrågasätter själva ålderslogiken. »If design is harmful for 13-year-olds, it does not magically become safe on their 15th or 18th birthday.«

Den tyska tankesmedjan D64 – Zentrum für Digitalen Fortschritt – varnar för att ungdomar kan förlora viktiga sociala rum och att föräldraövervakning inte är oproblematisk, särskilt för barn som inte har en trygg relation till sina vårdnadshavare.

Som synes är förslaget både mer komplicerat och mer problematiskt än »bara« en åldersgräns för sociala medier. Vi gräver vidare och återkommer.

• EU-kommissionen: EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »

• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU

16 september 2026 av Henrik Alexandersson

En 18-årsgräns för full tillgång till sociala medier var ett av förslagen när EU-kommissionens ordförande i dag pekade ut vägen mot framtiden.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har i dag hållit sitt »State of the Union«-tal. Bland annat gjorde hon förhandsreklam för EU Kids Act, som handlar om EU-gemensamma åldersgränser för sociala medier. Förslaget skall presenteras mer utförligt i morgon, torsdag. Ur hennes tal…

»I morgon lägger kommissionen fram EU KIDS ACT. Vi kommer att använda en gradvis och differentierad metod. Varje ålder har sin egen känslighet. Och därför kommer varje ålder att ha en anpassad skyddsnivå.

Inga sociala medier under 13 år. Inga personliga konton under 15 år.

Det betyder att barn mellan 13 och 15 år bara får ha minikonton, som skapas och övervakas av föräldrar eller vårdnadshavare, med begränsade funktioner och en tidsbegränsning på en timme om dagen. Och mellan 15 och 18 år är säker design en skyldighet för plattformarna.«

Hur detta skall gå till rent praktiskt skall vi alltså få veta i morgon. Det ser som synes ut att bli mer än bara en rak åldersgräns.

En 18-årsgräns för full tillgång till sociala medier känns lite märklig med tanke på att ett par medlemsstater har en 16- respektive 17-årsgräns för rösträtt i nationella val. Och fem länder när det gäller val till Europaparlamentet. I flera EU-länder kan alltså en 16-åring rösta, samtidigt som samma person inte skall få full tillgång till de sociala medier där mycket av den politiska debatten förs.

Talet handlade även om artificiell intelligens: AI är viktig. AI kan vara farlig. AI är bra men kan även vara dålig. AI skall användas på ett bra sätt. EU bygger AI Giga Factories. Flytta AI från skärmen till samhället. AI ska skapa mervärde på ett mer ansvarsfullt sätt. EU:s AI Act är ett verktyg för att påverka den globala styrningen av AI. Och så vidare.

Ett centralt budskap var att EU vill ha ett betydande inflytande över utvecklingen av artificiell intelligens både i Europa och globalt.

von der Leyen berörde också EU:s nya demokratisköld, som hon tycker är viktig – inte bara mot yttre hot. Som exempel på vad som är problematiskt nämnde hon »antieuropeiska krafter«. Vilket lämnar stort tolkningsutrymme.

Detta är bara några nedslag i dagens State of the Union-tal. Du kan läsa det här:

• 2026 års tal om tillståndet i unionen av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen »

CC0

Europaparlamentet ger EU:s demokratisköld grönt ljus

15 september 2026 av Henrik Alexandersson

Europaparlamentet säger ja till en europeisk demokratisköld. Frågan är om den kommer att vara vänd utåt eller inåt.

Med röstsiffrorna 420-220 (26 avstod) har Europaparlamentet i dag godkänt en rapport om EU:s nya demokratisköld. Detta är inte lagstiftning, utan mer av en handlingsplan för EU – och parlamentets rapport är i huvudsak en åsiktsförklaring. Rapportör är den svenske moderaten Tomas Tobé.

Lagstiftning ger konkreta befogenheter och rättsliga gränser. Demokratiskölden är betydligt mer lös i kanterna: Ett politiskt ramverk under vilket en rad befintliga och nya verktyg skall samlas och utvecklas, men utan tydliga regler. Vilket är något dess kritiker (partier till höger och vänster plus yttrandefrihetsvänner) varnar för.

En central utgångspunkt är att skydda EU mot otillbörlig påverkan från yttre aktörer – som Ryssland och andra fientligt sinnade stater. Vilket förvisso är angeläget. Men frågan är om man gör det bäst genom att skapa ännu en byråkratisk apparat.

Det börjar bli något av ett mönster att man vill stoppa information som anses skadlig istället för att bemöta den. För detta bygger man upp en ny byråkrati som även kan användas för att begränsa andra åsikter som man för tillfället finner icke önskvärda.

En byråkrati som i fel händer (eller av missriktad välvilja eller oförstånd) kan användas mot inre mål. I parlamentets debatt nämndes särskilt inhemsk desinformation – och populistiska politiska partier som fått stort stöd i opinion och valresultat som problem i sammanhanget.

Om man utvecklar den tanken bör man även fråga sig hur demokratiskölden kan komma att användas av ovan nämnda populistiska partier, om de tar sig till makten. Speciellt som man menar att de inte är demokratiskt pålitliga. Detta är ett tveeggat svärd.

The Bad Man Principle: En frihetsinskränkande befogenhet bör bedömas utifrån hur den kan användas av en framtida regering som man inte litar på – inte utifrån dagens regerings deklarerade goda intentioner.

Men nu är vi ändå där. Den så kallade demokratiskölden leder bland annat till hårdare tillämpning av redan problematiska regler som EU:s Digital Services Act; ett europeiskt nätverk av faktagranskare; mer mikrostyrning av sociala medier; stöd till etablerade medier, civilsamhällesorganisationer och andra aktörer som anses stärka den demokratiska motståndskraften – med mycket mera. (Läs mer »)

Kritiker varnar för att detta i förlängningen kan minska friheten online och ge politiska institutioner större inflytande över informationsmiljön.

EU:s demokratisköld visar alla tecken på att vara ytterligare ett politiskt initiativ med goda intentioner som med tiden riskerar att drabbas av oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Det avgörande blir därför inte vad demokratiskölden kallas, utan vilka konkreta befogenheter och verktyg som så småningom placeras bakom den.

(Samtliga svenska ledamöter i Europaparlamentet förutom de tre från SD röstade ja till rapporten.)

• Europaportalen: EU-parlamentet vill stärka demokratiförsvaret – var tredje röstade nej »

• EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket? »

• EU: 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »

CC0

EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket?

9 september 2026 av Henrik Alexandersson

Blir EU:s nya demokratisköld ett skydd mot yttre krafter som vill skada oss – eller ett verktyg för att kontrollera och styra informationslandskapet?

På tisdag förmiddag nästa vecka (15/9) skall Europaparlamentet debattera slutrapporten från specialutskottet för en europeisk demokratisköld (2025/2069(INI)). Någon tid för votering framgår dock inte av parlamentets dagordning i skrivande stund.

Den europeiska demokratiskölden har den ädla ambitionen att skydda oss mot otillbörliga påverkansförsök från yttre aktörer som vill oss illa – men också mot desinformation och manipulation av informationsmiljön i vidare mening. Och det är den senare delen som väcker frågor.

Den europeiska demokratiskölden är ett märkligt djur. Detta är huvudsakligen ett handlingsprogram, inte ett enskilt lagförslag. Kommissionens egen tracker klassar den uttryckligen som ett »non-legislative initiative« som redan är antaget. En del kan genomföras administrativt, medan sådant som kräver ny lagstiftning senare får gå den vanliga lagstiftningsvägen.

Europaparlamentets rapport är egentligen bara en åsiktsyttring. Men den avslöjar hur man tänker och den kan ge kommissionen dumma idéer. I delar går rapporten längre än vad kommissionen föreslagit. Den är framtagen av ett tillfälligt specialutskott, med den svenske moderaten Tomas Tobé som rapportör.

Så vad är det då som föreslås i parlamentets rapport?

TLDR: EU:s demokratisköld börjar som ett försvar mot främmande makts hemliga påverkansoperationer. Men Europaparlamentets rapport går längre. Den vill bland annat använda EU:s Digital Services Act för att motverka även inhemsk »desinformation«, begränsa vissa rekommendationsalgoritmer, ge större synlighet åt »verifierade källor« och demonetarisera innehåll som klassificeras som desinformation.

Några nedslag:

• Man vill ge det nyinrättade European Centre for Democratic Resilience en bindande rättslig grund, egen budget och en styrningsmodell där medlemsstaterna är representerade.

• European Centre for Democratic Resilience skall integreras i eller knytas samman med bland annat databaser över utländsk påverkan (FIMI), EU:s Rapid Alert System, EUvsDisinfo, European Digital Media Observatory och andra EU-organ. Det innebär i praktiken att olika system för att upptäcka informationspåverkan och för plattformstillsyn knyts närmare varandra.

• Demokratiskölden omfattar också ett europeiskt nätverk av faktagranskare och stöd till European Digital Media Observatory (EDMO). Problem kan uppkomma om EU-finansierade eller EU-erkända bedömningar används för att påverka synlighet, rekommendationer eller modereringsbeslut på privata plattformar.

• Rapporten vill skydda undersökande journalister och fria, oberoende medier samt ge ambitiös finansiering genom EU-programmet AgoraEU. Här uppstår frågor om politisk styrning genom finansiering och principen om armlängds avstånd mellan politik och media.

• Rapporten kopplar demokratisk motståndskraft till ett starkare civilsamhälle och vill även där använda AgoraEU-finansiering. Den öppna frågan är: Vilka organisationer betraktas som demokratistärkande, vem väljer dem och efter vilka kriterier?

• Man vill se skärpta regler och ökad transparens vad gäller politisk annonsering och politisk finansiering.

• Rapporten vill att Digital Services Acts (DSA) riskhantering skall kunna användas för att begränsa engagemangsbaserade rekommendationsalgoritmer och efterlyser samtidigt »due prominence« för oberoende pluralistiska medier och »verified sources«. Man nöjer sig alltså inte med att kräva transparens kring algoritmer, utan öppnar för att påverka hur lagligt innehåll rangordnas och vilka källor som skall ges större synlighet. (Den frågan kommer upp i samband med översynen av Direktivet om audiovisuella medietjänster, AVMSD.)

• Rapporten talar uttryckligen om att »demonetise disinformation«. Ekonomiska incitament kring det som klassificeras som desinformation skall begränsas.

• EU:s »Code of Practice on Disinformation« har integrerats i DSA-systemet och beskrivs som ett relevant riktmärke vid bedömningen av om plattformarna uppfyller DSA. Det som började som en frivillig uppförandekod har därmed blivit betydligt mindre frivillig när den används som måttstock inom ett regelverk där kommissionen kan utdöma mycket stora böter.

• Kommissionens planerade »DSA incidents and crisis protocol« välkomnas. Plattformar skall reagera snabbt med »preventive and corrective measures« vid manipulation eller valpåverkan, och myndigheter skall snabbt ingripa vid bristande efterlevnad. Att reagera på och bemöta otillbörlig påverkan är naturligtvis bra. Men förebyggande ingripanden i informationsflöden kring politiskt känsliga händelser känns som en betydligt knepigare fråga. Vad? Hur?

• Rapporten vill motverka koordinerade falska konton och låta plattformarna kontrollera att en människa finns bakom ett konto. Men den säger samtidigt att anonymitet online skall bevaras för bland annat journalister, aktivister, visselblåsare, dissidenter och politiska motståndare. Även satiriska konton skall få finnas kvar.

• Kommissionen och tillsynsmyndigheterna skall systematiskt undersöka och offentligt exponera dolda desinformationskampanjer som utnyttjar generativ AI. EU:s AI Office skall dessutom bidra med metoder och säkerhetsarbete kring stora språkmodeller.

• Man pekar särskilt ut meddelande-appen Telegram. Rapporten vill undersöka dess roll i bland annat kriminalitet, valpåverkan, spridning av desinformation, extremism och terroristinnehåll samt vill att alla tillämpliga EU-regler om bland annat innehållsmoderering tillämpas.

Och mycket annat. Ömsom vin, ömsom vatten.

Om jag skall plocka ut en sak är det att vi ser konturerna av en EU-politik där frågan inte längre är vilket innehåll som skall tas bort, utan också vilket innehåll och vilka källor som skall ges större synlighet. Det vill säga att vissa – av staten definierade medier eller typer av medieinnehåll – lyfts fram framför annat innehåll.

Redan begreppet »informationsmiljöns integritet« väcker en principiell fråga: Är statens uppgift att skydda människor mot främmande makts manipulation – eller att skydda själva informationsmiljön från information som myndigheterna anser vara felaktig eller obekväm?

Vi har tidigare beskrivit EU:s Demokratisköld som ett försök att bemöta desinformation med byråkrati. Vilket känns som en tveksam idé, då det på riktigt är viktigt att identifiera och bemöta utomstående krafters försök att skada oss, destabilisera vårt samhälle och sprida felaktig information om viktiga saker.

Kommer alla dessa olika, samverkande nya administrativa enheter att kunna sköta uppdraget på ett effektivt sätt – med respekt för grundläggande fri- och rättigheter? Eller kommer det att bli samma ineffektiva byråkrati som vanligt?

Kommer man att kunna motstå frestelsen att kontrollera och styra informationslandskapet för egna syften?

Europaparlamentets rapport om EU:s demokratisköld väcker fler frågor än den besvarar.

• Europaparlamentet: Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield (2025/2069(INI)) »

• Europaparlamentet: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »

Tidigare bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? (november 2025) »
• EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll? (juni 2026) »

CC0

GRANITE ACT – USA:s motdrag mot utländsk nätcensur

1 september 2026 av Henrik Alexandersson

USA:s GRANITE Act är tänkt att skydda amerikanska medborgare och företag mot utländsk censur. Det kan fungera för små onlineplattformar. Men de stora sociala medierna sitter ändå fast i EU:s regelverk.

I USA börjar nu behandlingen av lagförslaget om en »GRANITE Act«.

Tanken är att hindra utländska myndigheter från att använda amerikanska domstolar för att tvinga fram censur mot amerikanska medborgare och företag.

Enligt förslaget förbjuds amerikanska domstolar att erkänna eller verkställa utländska domar, böter, order eller krav vilka grundar sig på utländska censurlagar som krockar med det amerikanska grundlagsskyddet för yttrandefrihet (First Amendment).

Lagen omfattar inte bara domstolsbeslut utan även administrativa böter och krav som skickas direkt från utländska tillsynsmyndigheter (exempelvis brittiska Ofcom eller EU).

Amerikanska personer eller plattformar som drabbas av utländska censurkrav får rätt att stämma den utländska myndigheten i en federal amerikansk domstol, för att få fastslaget att kravet inte får verkställas i USA.

Lagen ger dock inte rätt till skadestånd eller beslag av utländska tillgångar.

Detta är alltså framför allt en amerikansk verkställighetsspärr, inte ett förbud mot utländsk reglering. Den försvarar amerikanskt territorium och amerikanska domstolar mot att användas som indrivnings- eller verkställighetsorgan.

Den löser däremot inte problemet med den så kallade Brysseleffekten, där amerikanska plattformar ändrar sina globala regler för att slippa sanktioner eller behålla tillgången till den europeiska marknaden.

GRANITE Act har lagts fram som ett direkt svar på att utländska internetregleringar, framför allt Storbritanniens Online Safety Act, har börjat tillämpas globalt.

Den brittiska mediemyndigheten Ofcom har utfärdat hundratals kravbrev till amerikanska teknikbolag och bötfällt amerikanska sajter som 4chan, vilket i USA ses som ett direkt hot mot deras konstitutionella rättigheter.

Även EU:s Digital Services Act, dess extraterritoriella räckvidd och möjligheten till böter på upp till sex procent av den globala årsomsättningen hör till den politiska bakgrunden. Det innebär dock inte att varje DSA-beslut automatiskt kan betraktas som ett censurbeslut enligt GRANITE Act.

Här kan man notera att de flesta större sociala medier har europeiska dotterbolag, ofta på Irland. Och de lär knappast skyddas av den nya amerikanska lagen.

Om ett beslut under DSA riktas mot ett europeiskt koncernbolag, en europeisk etablering eller tillgångar som tillhör den ansvariga juridiska personen, kan det fortfarande verkställas inom EU. GRANITE Act skyddar alltså inte koncernens europeiska verksamhet eller tillgångar mot europeiska sanktioner.

Då GRANITE Act inte tillåter beslag av utländska tillgångar som motåtgärd, lämnas dotterbolag i till exempel EU alltså fortfarande öppna för europeiska sanktioner.

Vilket innebär att sociala medier och andra plattformar inte skyddas så väl av den nya lagen som man först kan få intryck av.

Eftersom lagen bara skyddar verksamheten i USA, tvingas de stora teknikbolagen i praktiken att välja mellan tre spår om EU:s krav blir alltför hårda:

Geografisk blockering: Att helt stänga av vissa funktioner eller blockera specifikt innehåll för användare i Europa, medan det förblir fritt tillgängligt i USA.

Separata system: Att helt skilja på den amerikanska och den europeiska versionen av plattformen, så att europeiska censurregler inte smittar av sig på vad amerikaner får se.

Lämna marknaden: För mindre plattformar (som 4chan, Kiwi Farms, Rumble och Gab) är det ofta för dyrt att anpassa sig eller driva rättsprocesser i Europa. De kan då välja att dra sig ur den europeiska marknaden och lita på det amerikanska skyddet mot verkställighet. (Om de fortsätter att rikta sina tjänster till EU omfattas de dock fortfarande formellt sett av DSA.)

För de stora teknikjättarna (som Meta, Google, Microsoft och Apple) är det extremt svårt att undvika EU:s regelverk.

DSA innehåller visserligen inget enkelt förfarande för att permanent förbjuda en utländsk plattform. Däremot kan en nationell domstol under vissa förutsättningar besluta om tillfälliga, förlängningsbara begränsningar av åtkomsten till tjänsten.

Och om en plattform klipper alla band med EU och vägrar inställa sig i rättsprocesser, blir de tillfälliga blockeringarna och de ekonomiska sanktionerna ett permanent tillstånd som i praktiken stänger dem ute från marknaden.

Vidare tjänar de stora bolagen miljarder på europeiska annonsörer och prenumeranter.

Om de fysiskt drar sig ur EU kan europeiska företag förbjudas att köpa annonser på plattformarna. Europeiska banker och kreditkortsföretag kan tvingas stoppa betalningar. Och Apple App Store och Google Play Store i Europa skulle tvingas ta bort respektive plattforms appar.

Enligt artikel 13 i Digital Services Act måste en plattform som saknar etablering i EU men erbjuder tjänster inom unionen utse en rättslig representant här. Om man vägrar bryter man mot förordningen. Det ger medlemsstaterna (och för de största plattformarna även kommissionen) möjlighet att ingripa och utfärda sanktioner.

Så att »fly« till USA kan kanske fungera för mindre plattformar som drivs av ideologi och som inte är beroende av den europeiska annonsmarknaden.

Men för de börsnoterade jättarna är den europeiska marknaden helt enkelt för lönsam för att de skall stänga dörren och flytta ut.

VPN kan hjälpa användarna att kringgå geografiska spärrar, men löser inte plattformarnas juridiska eller kommersiella problem.

Jokern i leken är hur allt detta passar in i de aktuella transatlantiska relationerna och i vilken mån USA ser DSA (med mera) som handelshinder. Det är ju väl känt att den amerikanska administrationen har åsikter om yttrandefriheten i Europa.

• Federal GRANITE Act Aims to Shield Americans From Foreign Censorship »

CC0

Med DSA tar EU kontroll över ChatGPT

31 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Open AI:s ChatGPT tvingas in under EU:s Digital Services Act. Kommer vi i Europa att få en urvattnad AI-light på grund av politisk styrning och mer byråkrati?

EU-kommissionen meddelar:

»Today, the Commission has designated ChatGPT as a Very Large Online Search Engine (VLOSE), as well as Reddit and Roblox as Very Large Online Platforms (VLOPs), under the Digital Services Act (DSA). These services declared that they reach at least 45 million average monthly users in the EU and thus meet the threshold for designation.

Following the notification of the designations, these services have four months, i.e. by January 2027, to comply with the additional DSA obligations for VLOPs and VLOSEs, such as assessing and mitigating the systemic risks stemming from their service and algorithmic systems related to the dissemination of illegal content, the negative effects on minors, users’ physical and mental well-being, fundamental rights, electoral processes and public security.«

DSA vs. Reddit kan bli annorlunda och intressant. Men låt mig här fokusera på DSA vs. ChatGPT.

EU-kommissionen tänker alltså reglera ChatGPT med en lag som skrevs innan modellen ens existerade. Dessutom omfattas OpenAI redan av AI Act, som har ett delvis annat regelverk och en annan tillsynsstruktur.

Låt oss börja med att fråga oss hur detta är tänkt att gå till.

DSA föreskriver inte exakt hur ChatGPT skall förändras. Men dess breda och vaga krav på att begränsa systemrisker ger kommissionen och OpenAI starka incitament att välja försiktiga, restriktiva och byråkratiskt försvarbara lösningar.

För att motverka systemrisker, desinformation och olagligt innehåll kommer modellen att behöva tränas grundligt med mänsklig feedback. Så att den vägrar svara på skadliga instruktioner. I sammanhanget måste någon avgöra vad som skall anses vara sant respektive falskt, vilket inte alltid är helt uppenbart. Men det sker väl redan i någon mening.

Ett automatiserat system behöver skanna användarens fråga innan den når AI:n och skanna AI:ns svar innan det visas för användaren. Detta för att blockera till exempel skadligt eller olagligt innehåll och hatretorik.

När ChatGPT söker på webben kommer algoritmerna att behöva prioritera att hämta information från betrodda nyhetsmedier och officiella källor – för att förhindra spridning av rykten, speciellt i samband med val.

Risken är alltså att AI-modellen i högre grad kommer att prioritera regulatorisk riskminimering framför maximal nytta för användaren.

Detta kan även skapa tryck på OpenAI att införa ålderskontroller och särskilda begränsningar för minderåriga. I värsta fall kan sådana kontroller utvecklas till ett allmänt ID-krav för att få tillgång till vissa svar.

Compliance kommer att kräva ett helt nytt lager av byråkrati. Oberoende (men av EU godkända) externa revisorer kommer minst en gång om året att behöva granska OpenAI:s efterlevnad, riskbedömningar och riskbegränsande åtgärder. De skall ges tillgång till relevanta data och lokaler. Kommissionen kan dessutom kräva förklaringar av algoritmsystemens konstruktion, logik, funktion och testning.

Det är ännu oklart hur DSA:s traditionella system för anmälningar, motiveringar och överklaganden skall kunna överföras till en tjänst som genererar nya svar i realtid.

Det finns skäl att tro att detta blir tungrott.

Traditionella plattformar modererar genom att ta bort specifika inlägg eller blockera användare. En LLM genererar unikt innehåll i realtid baserat på sannolikheter.

Kritiker menar att det är tekniskt omöjligt för OpenAI att garantera att modellen aldrig genererar »skadligt innehåll«, eftersom ett unikt genererat svar inte kan modereras på samma sätt som ett redan publicerat foruminlägg.

DSA kan även tvinga OpenAI att lämna ut interna data till myndigheter och forskare. Vilka ChatGPT-data detta kan omfatta är ännu oklart. Eftersom tjänstens rådata kan bestå av privata konversationer väcker reglerna särskilt känsliga frågor om personuppgifter, anonymisering och företagshemligheter.

Man kan i sammanhanget notera att ChatGPT på grund av sin popularitet drabbas av fler regler och mer byråkrati än mindre konkurrenter som inte når DSA:s tröskelvärde.

Nu är frågan om ChatGPT kommer att räta in sig i EU-ledet. I så fall är nästa fråga om man kommer att göra de aktuella förändringarna globalt eller om vi i EU kommer att få något slags urvattnad, modererad och begränsad light-variant.

Ju mer styrning vi får, desto färre tankar, idéer och metoder kan prövas mot varandra. Vilket rimligen påverkar utvecklingen negativt.

Men politikernas kontrollbehov tycks vara oändligt.

»Det är viktigt att politiken tar kontroll över utvecklingen«, som Magdalena Andersson sa om internet.

• EU-kommissionen: Commission designates ChatGPT, Reddit, Roblox under Digital Services Act »