• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

Vill EU centralisera kampen mot näthat?

12 november 2026 av Henrik Alexandersson

Exakt vad är det EU-kommissionen vill göra olagligt att uttrycka på nätet? Och varför bara online?

Många frågor hänger i luften efter att EU-kommissionen meddelat att den avser att dra tillbaka sitt initiativ om att göra hat och hatbrott till särskilda »EU-brott« (som vapensmuggling och terrorism).

Frågorna gäller det direktiv mot uppmaningar till våld och hat på internet som kommissionen nu istället överväger.

Till att börja med kan man fråga sig varför det skall till speciella lagar för internet. Vi hör ju ständigt politiker upprepa att samma regler skall gälla online som i den fysiska världen. En bra princip som de ändå ständigt gör avsteg från.

EU har redan sedan 2008 gemensamma straffrättsliga regler mot offentlig uppmaning till våld eller hat på grund av ras, hudfärg, religion, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung.

Rambeslut 2008/913/RIF kräver att medlemsstaterna kriminaliserar sådana offentliga uppmaningar, oavsett om de sker på internet eller i den fysiska världen.

Men varför behövs då särskilda straffrättsliga regler för yttranden på internet?

En annan fråga är exakt vilka gärningar och skyddade grupper som kommissionen vill lägga till, och om rambeslutets befintliga yttrandefrihetsgarantier kommer att finnas kvar.

De flesta medlemsstater har redan gått längre och kriminaliserat hets mot fler grupper. Enligt EU-kommissionens egen kartläggning hade exempelvis 20 av 27 medlemsstater redan 2021 kriminaliserat hets på grund av sexuell läggning och 17 på grund av kön.

Om uppmaningar till våld och hat redan är straffbara i hela EU, och de flesta medlemsstater dessutom gått längre än EU:s minimikrav, vad är det då kommissionen vill uppnå med ytterligare ett lager straffrättslig lagstiftning?

En inte alltför långsökt misstanke är att EU-kommissionen vill »harmonisera« denna lagstiftning, så att vad som sägs och skrivs online kan övervakas och åtgärdas på EU-nivå.

EU-kommissionen har redan uttryckligen aviserat en möjlig harmonisering. I sin terrorbekämpningsagenda från februari 2026 skriver den att man överväger ett lagstiftningsinitiativ för att harmonisera definitionen av hatbrott på internet. Samtidigt vill man utveckla Europols samarbete med sociala medier och andra plattformar.

Ytterligare en fråga är vilken rättslig grund kommissionen tänker använda. Det tidigare initiativet (»EU-brott«) körde fast eftersom det krävde enhällighet i ministerrådet. Nu har kommissionen öppnat för att använda redan befintliga EU-brottsområden som grund för ny lagstiftning. Vilket väcker frågan om man på så sätt försöker komma runt medlemsstaternas tidigare motstånd.

Med tanke på att EU ofta fastnar för »worst practice« (man tillgodoser önskemålen från dem som skriker högst) är risken att vi får ett system som det tyska, där polisen kan göra gryningsräder hos människor som misstänks ha publicerat opassande yttranden på internet. (Se video nedan.)

Relaterat:
• EU planerar direktiv mot näthat »
• Yttrandefriheten i EU: Tyskland – NetzDG »

Nedan två inslag om den tyska lagstiftningen mot hat och förolämpningar på nätet. Först CBS uppmärksammade reportage från februari 2025, sedan en uppföljning från DW.

Policing the internet in Germany, where hate speech, insults are a crime | 60 Minutes.

After Trump administration attacks: Are German hate speech laws too restrictive? | DW News

CC0

Arkiverad under: Censur, EU, Länktips, Nätkultur, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: EU-kommissionen, hat och hot

Australien: Ålderskontroller viktigare än yttrandefrihet och personlig integritet

11 november 2026 av Henrik Alexandersson

Australiens regering medger att förbudet mot sociala medier för unga begränsar den politiska kommunikationen. Men anser att inskränkningen är acceptabel. Nu prövas lagen i landets högsta domstol.

Debatten om åldersgränser för sociala medier med mera stannar ofta vid det problematiska förhållandet att även vuxna kan tvingas genomgå ålderskontroller. Vilket kan innebära att användare måste lämna ifrån sig personuppgifter eller utsätta sig för andra integritetsintrång.

Men detta är inte bara en fråga om rätten till privatliv – utan även om yttrandefrihet.

Här finns en fråga om tillgång till information. De grundläggande mänskliga rättigheterna (och även Barnkonventionen) säger att alla inte bara har rätt att framföra sina åsikter – utan även har rätt att fritt ta emot information utan myndigheters inblandning.

Detta för att människor skall kunna bilda sig en uppfattning om vad som sker – så att de kan ta del i den demokratiska processen och fatta informerade beslut.

Frågan aktualiseras i ett pågående rättsfall i Australien. Reddit och organisationen Digital Freedom Project ifrågasätter i högsta domstolen förbudet mot konton på sociala medier för personer under 16 år. Förhandlingarna är avslutade men någon dom har ännu inte meddelats.

Referaten från förhandlingarna bjuder på några intressanta citat. Vi klipper dem direkt från Reclaim the Net, då de gör sig bäst på engelska.

»Australia’s federal government has conceded in the country’s High Court that its ban on under-16s using social media is a burden on the freedom of political communication – but says this burden is “indirect in nature and modest in extent.”«

Man medger alltså att lagen gör ett intrång i yttrandefriheten. Men bara lite. Så därför är det OK. Vilket är ett vårdslöst förhållningssätt till en grundläggande mänsklig rättighet.

»The Northern Territory said that “the law imposes no real burden on the political communication of persons aged 16 years or over” – and that “it is not correct to assume that participation in political communication must not involve a cost to one’s privacy or other individual interests.”«

Så de menar att intrång i den personliga integriteten är ett acceptabelt pris för politiskt deltagande? För att få yttra sig i eller ta del av samhällsdebatten?

När i själva verket anonymitet är nödvändig för till exempel dissidenter i skurkstater och för människor som riskerar att hamna i onåd hos makthavarna.

Det är hög tid att även vi får en debatt om åldersgränserna ur ett bredare, demokratiskt perspektiv. Grundläggande rättigheter är ett av de få argument politikerna inte kan vifta bort – om det upprepas tillräckligt ofta och med tillräcklig kraft.

• RtN: Australia Concedes Social Media Ban Burdens Political Communication »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• Ett Europa. En åldersgräns. »
• Nu avgörs EU:s åldersgränser för sociala medier »
• EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras »
• EU Kids Act – döden för privata spelservrar och små spelutvecklare »
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »

• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »

• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Länktips, Nätkultur, Privatliv, Sociala media, Storebror, Världen, Yttrandefrihet Taggad som: ålderskontroll, Australien

EU planerar direktiv mot näthat

10 november 2026 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionen ger upp försöket att göra hat till »EU-brott«. Samtidigt flaggar man för en ny lag mot näthat.

EU-kommissionen har nu meddelat att den drar tillbaka sitt initiativ om att göra hat till ett särskilt »EU-brott« (i likhet med bland annat vapensmuggling och terrorism). Förslaget lämnade öppet vilka yttranden som skulle kunna kriminaliseras.

Som vi tidigare rapporterat har frågan kört fast i EU:s ministerråd. »Alignment with the discontinued work on the matter in Council« är det skäl som anges.

»In addition, the Commission is considering proposing a Directive on combating online incitement to violence and hatred.« Man överväger alltså ett nytt direktiv som fokuserar på hat online istället för i allmänhet.

Det ursprungliga förslaget krävde enhällighet i ministerrådet eftersom det skulle utvidga EU:s befogenheter på straffrättens område.

Nu överväger kommissionen istället ett direktiv specifikt mot uppmaningar till våld och hat på internet. Det skulle möjligen kunna antas med kvalificerad majoritet, om kommissionen kan finna en annan rättslig grund. Vilken den i så fall skulle vara är ännu oklart.

Kommissionen försöker alltså hitta en bakväg för att genomföra det som medlemsstaterna inte kunnat enas om. Det är tveksamt om detta är förenligt med EU:s fördrag.

Det finns för övrigt redan EU-regler mot uppmaningar till våld och hat på grund av bland annat ras, religion och etniskt ursprung, genom rambeslut 2008/913/RIF. Därtill kommer medlemsstaternas nationella lagar på området.

Nu återstår att se vad EU-kommissionen föreslår. Givet dess track record kan vi få se betydande inskränkningar av yttrandefriheten.

CC0

Arkiverad under: Censur, EU, Propaganda, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: hat och hot

Ett Europa. En åldersgräns.

9 november 2026 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionen försöker nu hindra medlemsstaterna från att införa egna åldersgränser för sociala medier. Istället vill man invänta EU Kids Act.

EU:s medlemsstater skyndar på med sina olika system för åldersverifiering för sociala medier (med mera). Vilket irriterar EU-kommissionen, som vill att alla skall invänta EU Kids Act och EU:s nya digitala plånbok/ID.

I ett försök att få in alla på samma spår använder man ett klassiskt EU-knep. Man gör det till en fråga om den inre marknaden. Reclaim the Net rapporterar:

»EU:s anmälningsförfarande är en formell process där ett land som vill anta en lag som kan påverka den inre marknaden måste underrätta EU-kommissionen. Kommissionen har därefter tre månader på sig att reagera. Om den väljer att ingripa kan den skjuta upp lagstiftningen i ytterligare tolv månader.

Den 29 oktober gjorde kommissionen just detta med Österrikes lagförslag om att förbjuda barn under 14 år att använda sociala medier.«

Det intressanta är alltså att EU-kommissionen kan använda ett lagförslag som ännu inte antagits för att tillfälligt hindra medlemsstaterna från att anta egna regler.

Grekland – som beslutade om åldersgränser innan kommissionen presenterade sitt förslag – slipper dock få sin lagstiftning fryst. Den träder i kraft vid årsskiftet.

Detsamma gäller Frankrike. Men där har landets författningsråd satt stopp för lagen. Och ett reviderat förslag skall redan ha anmälts till EU-kommissionen.

Medlemsstaterna står på kö för att införa åldersgränser och flera klagar över att inte få bestämma själva. Samtidigt förutspår EU-kommissionen att EU Kids Act kan träda i kraft tidigast 2028.

EU Kids Act har nu lagts fram för Europaparlamentet och ministerrådet. Samtidigt pågår ett offentligt samråd där alla som vill kan framföra sina synpunkter på förslaget fram till den 3 december. Gör det. Det är en dålig lag som kommer att få oväntade och oönskade konsekvenser.

• RtN: Europe Is Not Rethinking Online Age Checks, Only Who Gets To Run Them »

• EU-kommissionen: Proposal for EU KIDS Act – ’EU Keeping Internet Digital Spaces Accountable and Trustworthy’ »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• Nu avgörs EU:s åldersgränser för sociala medier »
• EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras »
• EU Kids Act – döden för privata spelservrar och små spelutvecklare »
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »

• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »

• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Arkiverad under: EU, Länktips, Sociala media, Yttrandefrihet Taggad som: ålderskontroll

EU:s ständiga krypskytte mot yttrandefriheten

8 november 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s olika initiativ för att reglera internet bildar ett mönster av kontroll över vår information och kommunikation. Frågan är hur mycket yttrandefrihet som blir kvar när de olika systemen läggs ovanpå varandra.

Om man tar ett steg tillbaka och betraktar helheten kommer man att inse att de olika EU-lagar som berör yttrandefriheten bildar ett allt mer heltäckande mönster.

• EU:s Digital Services Act är dels problematisk för att den ställer upp brett formulerade »systemrisker« som plattformarna förväntas identifiera och motverka. Det skapar ett tolkningsutrymme som kan leda till övermoderering, även av lagligt innehåll.

DSA etablerar även Trusted Flaggers (betrodda anmälare) som ett slags nätcensorer, med en direktlinje till sociala medier för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort, utan rättslig prövning. Detta blir särskilt problematiskt i de fall rekommendationerna kommer från organisationer och särintressen som har en agenda eller som skapats av myndigheterna.

• EU:s så kallade demokratisköld tycks fokusera mer på att censurera innehåll än på att bemöta felaktig information. Vilket kan visa sig vara kontraproduktivt.

Man vill se ett förstärkt paneuropeiskt nätverk av faktagranskare, vilket väcker frågor om deras neutralitet, objektivitet och oberoende. Speciellt om de är kopplade till eller finansierade av den politiska sfären.

Demokratiskölden innehåller även en uppdatering av EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster (AVMSD). Inom ramen för denna diskuteras att lyfta fram innehåll från »betrodda« medier som public service, framför användargenererat innehåll på sociala medier. Vilket kommer att tränga undan det senare.

• EU håller även på att göra hat till ett »EU-brott« med gemensam definition och minimistraff. Men ingenstans i dokumenten framgår närmare vad som skall vara förbjudet att säga.

Det mest konkreta är Europaparlamentets resolution som säger att vad som anses vara hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket är oroväckande vagt. Parlamentet efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach« till frågan.

• Chat Control innebär att man låter kontrollera innehållet i medborgarnas privata elektroniska meddelanden. Även om syftet med detta än så länge är begränsat kan det lätt utökas till att söka efter olika yttranden som inte gillas av makthavarna.

Var för sig kan dessa initiativ kanske motiveras med legitima syften. Men tillsammans riskerar de att skapa en infrastruktur för kontroll av vad vi får säga, vilken information vi får ta del av och vad vi skriver till varandra privat.

Den avgörande frågan är inte bara hur systemen är tänkta att användas i dag, utan hur de kan användas av framtida makthavare med andra avsikter.

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Övervakning, Privatliv, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

Skall staten bestämma vad som visas i sociala medier?

5 november 2026 av Henrik Alexandersson

Idén om att staten skall bestämma delar av utbudet i sociala medier sprider sig. I EU tar Tyskland täten.

Vi har tidigare rapporterat om EU:s planer på att tvinga sociala medier att lyfta fram innehåll från public service och andra »betrodda« medier. Nu går Tyskland före med ett eget förslag.

Det kommer från delstaternas Rundfunkkommission der Länder. Man diskuterar att minst 20 procent av rekommenderat innehåll på berörda plattformar skall komma från medier med särskild Public Value-status.

Public service-medier som ARD, ZDF och Deutschlandradio kvalificerar sig automatiskt. Privata medier kan kvalificera sig genom ett särskilt förfarande där de regionala mediemyndigheterna bedömer deras samhällsvärde.

Vilket öppnar för politiska eller andra subjektiva bedömningar av vilka medieaktörer som skall gynnas när information förmedlas till medborgarna. Särskilt som man använder ordet »värde« i sammanhanget.

Plattformarna skall fortfarande kunna välja vilka inslag som rekommenderas med hänsyn till användarnas intressen. Men de skall uppfylla kvoten.

Vi har tidigare skrivit om hur såväl EU som Storbritannien har liknande ambitioner. I EU pågår denna diskussion inom ramen för en översyn av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD) – vilken i sin tur är en del av EU:s så kallade demokratisköld.

Tar man ett steg tillbaka och betraktar helheten blir det uppenbart att EU och dess medlemsstater vill styra vilken information som når medborgarna på sociala medier. Så att det blir rätt.

Ett problem i sammanhanget är att det inte finns någon objektiv uttolkare av vad som är rätt eller lämplig information.

Ett överordnat problem är att politiker tror sig ha rätt att göra urval och bestämma vilken information befolkningen skall ta del av. Det har de inte.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger i artikel 10:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

När staten bestämmer vilka medier som skall prioriteras i våra informationsflöden lägger den sig också i vilka uppgifter och tankar vi får ta emot. Det är just sådan offentlig inblandning som artikel 10 är tänkt att skydda oss mot.

Relaterade bloggposter:
• EU vill ha mer SVT på Youtube »
• EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket? »
• Europaparlamentet ger EU:s demokratisköld grönt ljus »


CC0

Arkiverad under: Demokrati, EU, Europa, Länktips, Media, Nätkultur, Propaganda, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: European democracy shield, Tyskland

Nätcensur i Polen

29 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

En ny polsk lag skall göra det möjligt för myndigheter att beordra blockering av innehåll på internet. Presidenten gör motstånd.

I Polen har parlamentet antagit en ny lag som ger myndigheterna utökade befogenheter att beordra blockering av innehåll på internet, i vissa fall utan föregående domstolsprövning.

Det sker inom ramen för landets nationella tillämpning av EU:s Digital Services Act (DSA), men går längre än vad EU-förordningen uttryckligen kräver.

EU:s Digital Services Act (DSA) har inte i sig givit medlemsstaterna rätt att blockera webbsidor. Den möjligheten fanns redan i nationell rätt och annan EU-lagstiftning.

Men när medlemsstaterna anpassar sina lagar till förordningen kan de samtidigt välja att ge sina myndigheter nya befogenheter som går längre än vad EU kräver.

Den aktuella lagstiftningen omfattar 15 kategorier av brott, bland annat olaga hot, politiskt motiverade hot, hets mot folkgrupp, propaganda för totalitära ideologier och olika sexualbrott mot barn.

Vissa kategorier skall prövas av domstol, medan andra kan hanteras genom myndighetsbeslut (som kan överklagas till domstol i efterhand).

Beslut om blockering av olagligt innehåll som skall avgöras direkt av domstol: Propaganda för nazism, kommunism, fascism och andra totalitära system. Hets mot grupper på grund av nationalitet, etnicitet, ras eller religion. Offentlig förolämpning av personer eller grupper på grund av nationalitet, etnicitet, ras eller religion.

Blockering av innehåll där telekommyndigheten UKE eller medieregulatorn KRRiT kan fatta administrativa beslut om blockering: Våld eller olaga hot på grund av till exempel politisk tillhörighet, etnicitet eller religion. Därutöver bland annat olaga hot, identitetsmissbruk, människohandel, uppmaning till självmord och vissa sexualbrott mot barn.

Det märkliga är att lagen skiljer mellan olika slags yttrandebrott. Propaganda för totalitära ideologier och vissa former av hets med politiska förtecken kräver domstolsbeslut. Men vid olaga hot på grund av exempelvis politisk tillhörighet skall en myndighet kunna besluta om blockering utan föregående domstolsprövning.

Lagen öppnar för blockering av hela domäner, inte bara enskilda inlägg. Internetleverantörer skall då blockera åtkomsten inom 48 timmar. Därmed riskerar även lagligt innehåll att bli otillgängligt. (Efter ändringar i senaten kan sådana beslut i vissa fall verkställas omedelbart.)

Parlamentet avslutade behandlingen den 22 oktober och lagförslaget ligger nu hos presidenten för undertecknande. Dock skall man notera att presidenten tidigare i år vägrade att godkänna en snarlik lagstiftning.

Enligt Reclaim the Net skall presidenten då ha sagt att…

»As president, I cannot sign a bill that effectively amounts to administrative censorship. (…) A situation in which a government official decides what is permitted on the Internet is reminiscent of the Ministry of Truth in Orwell’s 1984.«

President Karol Nawrocki upprepade sin kritik mot lagen så sent som 15 oktober 2026, i en intervju med Interia och Polsat News.

Fortsättning följer.

• RtN: Poland Approves New Internet Blocking Powers »

• Polska regeringen: DSA – co zmienią nowe przepisy »
• UKE: New Responsibilities for the UKE President in the DSA Oversight System »
• Interia: Nawrocki stawia warunek w sprawie głośnej ustawy. ”Rząd ma pewną tendencję” »

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Länktips, Rättssäkerhet, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Polen

Frankrike förberedde att släcka sociala medier

26 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Frankrikes regering förberedde att stänga av sociala medier under helgens demonstrationer.

Frankrikes premiärminister Sébastien Lecornu skickade den 22 oktober ett brev till landets fyra största teleoperatörer.

Enligt brevet skulle operatörerna förbereda möjligheten att tillfälligt blockera TikTok, Instagram och Snapchat under demonstrationerna den 24–25 oktober. Även X skall senare ha lagts till.

Avstängningen var tänkt att starta omkring klockan 14 den 24 oktober och kunna pågå i upp till tolv timmar.

Regeringen hänvisade till att sociala medier använts för att samordna våldsamheter och plundring under tidigare demonstrationer.

Planen var att använda DNS-blockering, om möjligt begränsad till mobil uppkoppling och vissa geografiska områden.

Vid ett möte den 23 oktober skall operatörerna ha invänt att åtgärden var juridiskt problematisk, tekniskt svår att avgränsa och enkel att kringgå med VPN.

Operatörerna krävde ett formellt beslut. Regeringen menade att individuella instruktioner till varje operatör räckte, utan publicering i den officiella franska författningspublikationen Journal officiel.

Ingen avstängning genomfördes.

Här finns en intressant koppling till ett tidigare fall. Frankrike blockerade TikTok under oroligheterna i Nya Kaledonien 2024.

Den 1 april 2025 upphävde landets högsta förvaltningsdomstol, Conseil d’État, beslutet.

Domstolen konstaterade att tillfälliga avstängningar kan vara tillåtna under exceptionella omständigheter, men bara när de är absolut nödvändiga, mindre ingripande alternativ saknas och avstängningen är strikt tidsbegränsad.

I fallet Nya Kaledonien ansåg domstolen att en initial avstängning kunde vara motiverad. Men den totala blockeringen hade beslutats på obestämd tid och var därför oproportionerlig och olaglig.

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Europa, Propaganda, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Frankrike

Vem skall bestämma vad AI får svara?

22 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

AI formas av den information som används för träning, av utvecklarnas värderingar och av politiska och kommersiella påtryckningar. Vem skall bestämma vad AI får veta och vad den får svara?

Det finns olika förhållningssätt till de träningsdata och de skyddsräcken som omger AI.

Aktörer inom upphovsrättsindustrin är som regel tydliga med att de inte vill att AI skall kunna tränas på deras material. I vart fall inte gratis. I spåren av detta har det vuxit fram en global infrastruktur för »opt-out«, där publicister använder maskinläsbara koder för att aktivt blockera AI-skrapare.

Andra är angelägna om att göra sin information tillgänglig och nå så många som möjligt – och vill därför att deras innehåll skall fångas upp av AI.

Vi tillhör den gruppen. Våra texter är märkta CC0. Det är ett verktyg från Creative Commons genom vilket vi avstår från våra upphovsrättsliga anspråk så långt lagen medger. Det innebär att materialet får kopieras, spridas, bearbetas och användas fritt, utan krav på att ange upphovspersonen. Det gäller alla – enskilda, kreatörer, företag, medier och AI.

En tredje grupp är särintressen som vill ålägga AI-företag riktlinjer för hur deras språkmodeller skall behandla deras hjärtefrågor. Ofta handlar det om aktörer med en politisk agenda. Men det kan även vara fråga om myndigheter och halvofficiella organisationer.

Detta är en principiellt viktig fråga. För i takt med att allt fler använder AI för att söka information, förstå omvärlden och bilda sig en uppfattning om samhällsfrågor får de som utformar språkmodellernas begränsningar också ett växande inflytande över informationsflödet.

Vid efterträning av språkmodeller används bland annat mänsklig återkoppling (RLHF) och andra metoder för att belöna önskvärda svar och motverka oönskade. Utvecklarna kan också lägga till separata säkerhetsfilter och instruktioner. Därmed får de som utformar reglerna ett betydande inflytande över vad modellerna svarar, hur de uttrycker sig och vilka frågor de vägrar besvara.

Här uppstår en risk för ett sluttande plan som kan leda till såväl censur som påbjudet innehåll. Medan skyddsräcken mot instruktioner för grov brottslighet är mindre kontroversiella, blir gränsdragningen problematisk när systemen kalibreras för att navigera i komplexa samhällsfrågor. Vilket gör att språkmodellernas opartiskhet och trovärdighet kan ifrågasättas.

Organisationer/NGO:er som driver frågor kring exempelvis mänskliga rättigheter, klimat och minoriteters rättigheter försöker påverka AI-företagens policy och säkerhetsarbete. Det väcker frågan var gränsen går mellan legitima säkerhetskrav och försök att påverka vilka politiska eller moraliska perspektiv som språkmodellerna skall förmedla.

Att språkmodeller kan ha olika ideologiska slagsidor framgår av forskningen. En studie publicerad i Nature undersökte 19 språkmodellers beskrivningar av närmare 4.000 politiskt relevanta personer.

Forskarna fann tydliga skillnader mellan modellerna. Googles Gemini tenderade vid mättillfället att vara mer positiv till personer förknippade med progressiva värderingar, inkludering och hållbarhet, medan xAI Grok var mer positiv till personer förknippade med nationell suveränitet och ekonomisk självförsörjning.

Forskarna drar slutsatsen att språkmodeller i viss utsträckning återspeglar sina skapares världsbilder. De varnar också för att politiska försök att tvinga fram ideologiskt »neutral« AI kan missbrukas och hota yttrande- och informationsfriheten.

I sammanhanget bör påpekas att om en modell har en politisk slagsida är det inte i sig bevis för att någon avsiktligt styrt den dit.

En vetenskaplig studie publicerad 2024/25 visade att ChatGPT, Google Bard/Gemini och Bing Chat gav olika svar på politiskt känsliga frågor beroende på vilket språk som användes. Forskarna fann bland annat fler felaktiga uppgifter i ryska och ukrainska svar än i engelska. Vissa av modellernas begränsningar uppvisade dessutom likheter med censurmönster i auktoritära stater.

Detta illustrerar hur språkmodellernas svar kan påverkas av både språklig och politisk kontext.

Sedan har vi de statliga aktörerna.

Den kinesiska cyberrymdsmyndigheten (CAC) har strikta regler som kräver att generativ AI måste återspegla »socialistiska kärnvärden« och inte innehålla material som undergräver statens makt.

Även i väst försöker politiker påverka AI:s förhållningssätt. EU:s AI Act ställer bland annat krav på riskhantering och transparens. I USA har president Trump genom en presidentorder från juli 2025 krävt att språkmodeller som används av federala myndigheter skall vara sanningssökande och ideologiskt neutrala, med särskild udd mot vad administrationen betraktar som vänsterorienterad ideologisk påverkan.

Det illustrerar ett grundläggande problem: Även försök att göra AI politiskt neutral förutsätter att någon bestämmer vad som skall räknas som neutralitet.

Eftersom sådana regelverk ofta har extraterritoriell verkan (det vill säga att de måste följas av alla system som vill verka på respektive marknad) kan enskilda regioners lagstiftning sätta ramarna för hur AI fungerar globalt.

EU:s Digital Services Act (DSA) har haft stor och mätbar inverkan. Lagen skapades ursprungligen för att reglera traditionella sociala medier och e-handelsplattformar. Men i takt med AI-boomen har den blivit ett av EU:s skarpaste verktyg för att styra över generativ AI och de stora språkmodellerna (LLM).

Enligt DSA artikel 40.3 kan kommissionen eller behörig tillsynsmyndighet kräva förklaringar av algoritmiska systems utformning, logik, funktion och testning.

DSA reglerar tjänsternas funktion och risker på plattformsnivå. Medan EU AI Act reglerar AI-modeller och AI-system, den bakomliggande tekniken, hur de tränas samt användningsområden och skyldigheter för olika aktörer.

EU-kommissionen klassificerade den 31 augusti 2026 ChatGPT som en mycket stor sökmotor (VLOSE) enligt DSA. Med 159 miljoner genomsnittliga månatliga aktiva användare i EU ligger tjänsten långt över gränsen på 45 miljoner för sådana.

OpenAI kommer därmed att omfattas av särskilt långtgående krav på riskbedömning, riskbegränsning, granskning och transparens, liknande dem som gäller för Google Search och Bing.

Det innebär bland annat att OpenAI måste bedöma och begränsa »systemiska risker«, dokumentera sina åtgärder och underkasta sig särskild granskning. DSA:s riskkategorier är visserligen angivna i artikel 34, men är så breda att hur de tolkas kan få stor betydelse för hur tjänsten utformas.

Detta väcker en principiell fråga: Vem skall avgöra vad som utgör en risk för samhällsdebatten, och när övergår riskhantering i styrning av vilka uppgifter och perspektiv användarna får tillgång till?

EU:s omfattande teknikreglering har också skapat osäkerhet kring lanseringen av nya AI-funktioner. Vissa amerikanska teknikföretag har hänvisat till europeiska regelverk när de senarelagt produktlanseringar i EU. Det är dock inte alltid tydligt vilken lagstiftning som orsakat förseningarna eller om även tekniska och kommersiella skäl spelat in.

Till exempel meddelade Apple den 8 juni 2026 att företaget inte kunde lansera nya Siri AI på iPhone och iPad i EU samtidigt som på övriga marknader. Apple hänvisade uttryckligen till EU:s Digital Markets Act (DMA).

Till detta kommer AI-företagens egna kommersiella intressen. Även utan politiska påtryckningar kan de begränsa kontroversiella svar för att undvika rättsprocesser, negativ publicitet eller konflikter med viktiga kunder och myndigheter. Det innebär att även privata affärsbeslut kan påverka vilka perspektiv som når användarna.

Frågan är alltså vem som skall bestämma vad AI får svara.

Det är rimligt att språkmodeller inte skall hjälpa människor att begå grova brott. Men när säkerhetsreglerna börjar omfatta politiska uppfattningar, kontroversiella samhällsfrågor och vad som anses vara lämpliga åsikter blir gränsdragningen betydligt svårare.

Det finns en risk att AI blir ett verktyg för att befästa rådande politiska, kommersiella och kulturella föreställningar snarare än att utmana dem.

Öppna språkmodeller som användarna själva kan köra och anpassa erbjuder ett visst alternativ till den centrala kontrollen. Men även dessa påverkas av sina träningsdata och utvecklarnas val.

Om AI skall bli ett verktyg för kunskap och fri åsiktsbildning måste användarna kunna ställa även obekväma frågor, pröva olika perspektiv och ifrågasätta etablerade sanningar.

Det gäller oavsett vem som för tillfället anser sig veta vad som är rätt att tycka.

CC0

Arkiverad under: AI, Censur, Digital Services Act, EU, Propaganda, Spaning, Storebror, Upphovsrätt, Yttrandefrihet Taggad som: AI Act, DMA

Chat Control: Åtta av tio svenskar säger nej

21 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Åtta av tio svenskar säger nej till granskning av meddelanden utan domstolsbeslut. Det vill säga ett indirekt nej till Chat Control.

Organisationen för digitala rättigheter Center for Democracy & Technology (CDT) har låtit Public First undersöka inställningen till krypterad kommunikation bland 1.044 vuxna svenskar under perioden 20-27 april 2026.

• 88 % av de tillfrågade anser att de har rätt att föra privata samtal på nätet.

• 81 % menar att ingen skall kunna få åtkomst till deras privata meddelanden med mindre än ett domstolsbeslut.

• Vilket i praktiken är ett nej till Chat Control i EU:s ministerråds tappning. Och ett stöd för Europaparlamentets linje i frågan.

61 % oroar sig för att myndigheters tillgång till krypterade meddelanden kan skapa säkerhetsluckor som även hackare och brottslingar kan utnyttja.

55 % är oroliga för att om brottsbekämpande myndigheter får tillgång till deras krypterade meddelanden, då kommer det även att göra det lättare för andra att få tillgång till dem. 16 % har motsatt åsikt.

53 % är oroliga för att det kan leda till felaktig tolkning av meddelanden, 52 % är oroliga för att det kan leda till missbruk av makt från brottsbekämpande myndigheters sida, och 52 % är oroliga för att det kan leda till felaktig åtkomst till meddelanden, till exempel när brottsbekämpande myndigheter övervakar fel person.

52 % oroar sig för negativa konsekvenser för yttrandefriheten.

30 % uppger att de sannolikt kommer att ägna sig åt självcensur eller avstå från att kritisera offentliga institutioner eller tjänstemän.

27 % säger att det är osannolikt att de kommer att diskutera politiska frågor över internet.

På en fråga om avvägningen mellan brottsbekämpning och säkerhet anser 40 % att säkerhetsriskerna överväger fördelarna. 34 % har motsatt uppfattning.

46 % vill bekämpa allvarlig brottslighet utan kontinuerlig övervakning av allmänhetens krypterade meddelanden, medan 36 % föredrar sådan.

Detta är bara några av de siffror som redovisas i CDT:s opinionsmätning – som även ger en bredare bild om tilltro till de styrande i denna kontext och om psykologiska konsekvenser av övervakning.

Låt oss hoppas att våra politiker tar intryck av svenska folkets (indirekta) nej till Chat Control.

Läs mer här:
• The Swedish Public Has Significant Concerns About Allowing Law Enforcement to Access Encrypted Messages »
• Den svenska allmänheten har stora farhågor kring att låta brottsbekämpande myndigheter få åtkomst till krypterade meddelanden »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Senaste bloggposter om Chat Control:
• Är Chat Control olaglig under GDPR? (oktober 2026) »
• Borde inte Chat Control vara en röd linje? (oktober 2026) »
• Chat Control – håll motståndet levande (oktober 2026) »
• Chat Control 2: Förhandlingsläget fortfarande låst (september 2026) »
• Chat Control – principfrågan (september 2026) »
• Chat Control – för er, inte för oss (september 2026) »
• Chat Control: Nya förhandlingar på tisdag (september 2026) »
• Chat Control 2: Ett dåligt kompromissförslag (september 2026) »
• Chat Control 2 – förhandlingarna återupptas (september 2026) »
• Chat Control: Blandade signaler från partierna (september 2026) »
• Stoppa Chat Control 2 – skriv en rad (augusti 2026) »

• Chat Control: Motståndet fortsätter (juli 2026) »
• Chat Control 1: Grönt ljus i EU:s ministerråd (juli 2026) »
• Lurade Moderaterna väljarna om Chat Control? (juli 2026) »
• Chat Control 1 och EU:s demokratiska underskott (juli 2026) »
• Chat Control 1: När ett nej ändå blir ett ja (juli 2026) »
• Chat Control 1 – vad är det man bråkar om? (juli 2026) »
• Chat Control 1: Ett demokratiskt haveri (juli 2026) »
• Chat Control 1: Fulspel i Europaparlamentet (juli 2026) »
• Chat Control 1: EU:s maktspelare accepterar inte Europaparlamentets nej (juli 2026) »
• Trilogförhandling om Chat Control – vad hände? (juni 2026) »
• Chat Control 2: Ny förhandlingsrunda på måndag (juni 2026) »
• Chat Control: Europaparlamentets talman sviker parlamentet (juni 2026) »

CC0

Arkiverad under: Chat Control, Dataskydd, EU, Kryptering, Länktips, Övervakning, Privatliv, Säkerhet, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: chat control, ChatControl, opinion

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 57
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Varning för Chat Control!


EUs nya massövervakning är nu farligt nära att bli verklighet. Vi har samlat allt du behöver veta på vår specialsida om Chat Control!

Nyhet: Merch!

Visa ditt stöd för ett fritt internet genom att bära våra kläder – här hittar du vår shop!

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • EU:s nya dataskyddsregler: Förenkling eller avreglering?19 november 2026
  • Den som är oskyldig har allt att frukta18 november 2026
  • Vill EU centralisera kampen mot näthat?12 november 2026
  • Australien: Ålderskontroller viktigare än yttrandefrihet och personlig integritet11 november 2026
  • EU planerar direktiv mot näthat10 november 2026
  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • RSS-flöde

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS