Femte juli

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

EU lägger förslag om åldersgränser online i sommar

av

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen säger att man tänker lägga fram ett förslag om åldersgränser för sociala medier redan i sommar.

Det är anmärkningsvärt då den expertpanel som man tillsatt för att utreda frågan ännu inte har kommit med sina rekommendationer. Vilket tyder på att kommissionen förbereder ett förslag utan att invänta de sakkunnigas bedömning.

Ett frågetecken är vilket mandat EU egentligen har. Dataskyddsförordningen GDPR ger medlemsstaterna möjlighet att införa åldersgränser på 13-16 år, men kräver det inte.

Och om en medlemsstat inför åldersgränser, då tvingar EU:s Digital Services Act (DSA) plattformarna att följa dem. Men även DSA lämnar alltså beslutet om specifika åldersgränser till medlemsstaterna.

Europaparlamentet har visserligen antagit en resolution om en åldersgräns på 16 år för sociala medier. Men en resolution är bara en åsikt, inte lag.

EU har alltså redan delegerat själva beslutet om åldersgränser till medlemsstaterna. Frågan är vilken rättslig grund kommissionen kommer att hänvisa till om den vill gå bortom detta.

Sannolikt saknar EU kompetens för att påtvinga medlemsstaterna åldersgränser för sociala medier. Vad man däremot kan göra är att besluta att plattformar måste verifiera användarnas ålder.

• EU kan förbjuda sociala medier för unga – förslag väntas redan i sommar »
• EU eyes rules to curb social media for kids by summer »

Relaterat:
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• Åldersgränser för sociala medier – EU mot verkligheten »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »

CC0

Var ett fritt och öppet internet bara en parentes?

av

Vi tar stora kliv mot ett mer reglerat och kontrollerat internet. Men varför just nu?

Låt mig börja med att säga att samma lagar och regler skall gälla på internet som i samhället i övrigt. Naturligtvis.

Men utifrån det borde vi väl inte behöva några särskilda lagar för internet över huvud taget?

Vad vi ser är specialregler. EU:s Digital Services Act, Digital Markets Act, Audiovisual Media Directive, Chat Control, åldersgränser med ID-krav och så vidare.

Vi skrev redan när DSA antogs att det var tillfället då politiken tog makten över internet. Samt att nästa mandatperiod i EU – det vill säga nu – är tidpunkten då politiken börjar utöva denna makt.

Eftersom allt för få brydde sig, har politikens planer rullat på. Och nu är vi där vi är.

Det är kanske orättvist att jämföra EU med länder som Kina och Ryssland, men delar av den tekniska infrastrukturen är i praktiken densamma: system för att kontrollera informationsflöden, identifiera användare och kartlägga kommunikation.

EU:s ambition att i ökande grad styra och kontrollera det offentliga samtalet online kan knappast ha undgått någon. Med datalagring öppnas möjligheten att skapa sociogram som kartlägger våra nätverk. Chat Control är i grunden en idé om att införa AI-stödd analys av innehållet i alla våra elektroniska meddelanden. Med EU:s digitala plånbok får vi ett samhälle där vi får blippa oss fram.

Verktygen är i stort sett desamma som de som används i skurkstater. Även om syftet hos oss för tillfället är ett annat. Vem som styr och vad som gäller i morgon kan vi inte veta.

Politiken lider av en oemotståndlig frestelse att reglera allt man kommer över. Det är det som är politikens grej. Man behöver motivera sin existens. Man får en möjlighet att ändra på samhället i linje med sina politiska visioner. Man får bestämma över andra.

Att detta tycks ske överallt samtidigt är oroväckande men inte speciellt konstigt. Politiken är ett internationellt nätverk där man åker på samma konferenser, lyssnar på samma talare, exponeras för samma idéer och utbyter erfarenheter. Samma ämnen trendar. Just nu är det politiska modet att försöka tämja internet.

Att internet har hamnat i politikens kikarsikte beror också på att nätet utmanar makten. Folk har fått en låda att tala ifrån. Besvärliga medborgare faktakollar, ifrågasätter och lägger sig i. Det narrativ man odlar utmanas. Motstånd mot dåliga förslag kan idag organiseras mer effektivt än tidigare.

Det är en ständig dragkamp. Vi måste fortsätta försvara yttrandefriheten, rätten till privatliv och ett fritt och öppet internet. Men vi behöver också en plan B: att granska, begränsa och kontrollera de kontrollsystem som nu byggs upp. För när sådana verktyg väl existerar tenderar de förr eller senare att missbrukas.

CC0

Sociala medier är barnens sista fria rum

av

Tänk om det är barn och ungas minskade frihet som tynger dem — inte sociala medier. Och ifall en åldersgräns för sociala medier bara gör saken värre.

Tänk dig att du är tolv år gammal. Du är mobbad och har svårt att få vänner. Men i sociala medier har du hittat några jämnåriga som du kan diskutera och dela dina tankar med. Och du har upptäckt en grupp som handlar om det som fascinerar dig mest: astronomi.

Men en dag införs åldersgränser för sociala medier. Plötsligt är du ensam och övergiven igen. För att våra politiker inte förstår vad de sysslar med och vilka konsekvenserna blir.

Det finns otaliga fler exempel på hur unga människor skapar sin egen trygghet, mening och gemenskap på sociala medier.

Ensamma barn behöver internet mer än vad politikerna förstår. För vissa är internet den enda plats där de får vara fria. Att stänga dem ute är i många fall direkt hjärtlöst.

De utåtriktade och populära kommer säkert att klara sig ändå. Men andra kommer att drabbas hårt.

Sedan kan man undra vad våra politiker har tänkt sig att ungarna skall göra istället. Undersökningar pekar på att 62% av amerikanska barn i åldern 8–12 år aldrig har gått eller cyklat någonstans utan en vuxens sällskap. För många av oss som växte upp på 60- och 70-talen framstår det som absurt.

Kombinationen av att stänga ute unga från sociala medier samtidigt som deras sociala autonomi begränsats i den fysiska världen kan komma att driva både barn och föräldrar till vansinne.

Tidskriften Psyche har en intressant artikel: Children have lost the freedom to explore and play independently. They now seek out autonomy in digital landscapes.

Ett par nedslag i texten:

»In fact, for some children, the internet may be one of the last remaining spaces where they can grow up doing what children everywhere have evolved to do: independently play and explore with their peers.« (…)

»In physical spaces, we restrict the movement of children and refuse to let them play and explore without us. But that doesn’t mean they won’t look for ways to escape. In the past two decades, children have found a new place to roam: the endless jungle of the internet.« (…)

»When we look carefully at how kids engage with the digital landscape, the desire for independent exploration becomes impossible to miss. Children play online games and use social media not simply because of addictive algorithms. Instead, as research from the social scientists Emily Weinstein and Carrie James suggests, platforms and applications for connection can help young people stay in near-constant contact with each other.«

Men nu tänker politiken alltså dra ur sladden. På grund av missriktad välvilja. Eller möjligen för att ett fritt och okontrollerat informationsflöde uppfattas som politiskt besvärligt.

Här har artikel 13 i Barnkonventionen (som är svensk lag) en del att säga…

»Barnet har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, muntligen, skriftligen eller i tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

Vilket ligger väldigt nära vad de grundläggande mänskliga rättigheterna garanterar oss alla, inklusive barn och unga. Europakonventionens artikel tio:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Relaterat:
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• Åldersgränser för sociala medier – EU mot verkligheten »

CC0

Åldersgränser för sociala medier – EU mot verkligheten

av

EU:s åldersverifiering för sociala medier och eventuella begränsningar av VPN är som en tågolycka i slow motion. Som vanligt begriper politikerna och deras funktionärer inte vad de sysslar med.

Den app EU har tagit fram för att upprätthålla nationella åldersgränser för sociala medier har uppenbara problem. Inte nog med att den hackades så snart den presenterades. Den kommer inte att fungera på alla operativsystem.

IT-säkerhetsexperten Karl Emil Nikka har konstaterat att denna app bara fungerar på iOS (iPhone) och varianter av Android som är inom Googles ekosystem (vilket utesluter en rad Android-telefoner). Något stöd för Windows, macOS eller Linux finns inte. Detta har Nikka nu dubbelkollat (se videon nedan) och fått bekräftat av EU-kommissionen.

Ändå stod kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och hävdade att appen fungerar på alla operativsystem. Och ändå stod kommissionär Henna Virkkunen och krävde att medlemsstaterna börjar använda den så snart som möjligt. Detta är direkt verklighetsfrånvänt.

Vad gäller något slags åtgärder mot VPN för att upprätthålla de eventuella åldersgränserna är förvirringen ännu större.

EU har identifierat något som man upplever som ett problem: att unga kan ta sig förbi en åldersgräns för sociala medier. Med skygglappar mot alla andra aspekter av frågan vill man därför införa åldersgränser (eller värre) för VPN. Det är som att kasta in en bomb i något mycket större – nämligen vår grundläggande IT-säkerhet.

Att man inte begriper vad man sysslar med är ingen ursäkt. Detta är allmänfarligt.

Möjligen börjar problembilden sjunka in hos vissa EU-tjänstemän. Kommissionens chef för avdelningen för skydd av minderåriga uttrycker sig svävande i Politico.

»If you read the political debate … some form of ban” is coming, the European Commission’s digital department’s head of minors protection, Martin Harris-Hess, said at POLITICO’s AI & Tech Week in Brussels. But the EU’s efforts must extend beyond a simple “binary yes or no ban” and instead focus on making the online space safer for all minors. (…) While saying that legally, an EU-wide ban is a possibility, Harris-Hess rejected the word “ban” as “emotionally laden” and said measures would face “practical difficulties,” as evidenced in Australia.«

Vilket är EU-lingo för att frågan kanske är mer komplicerad än man först föreställde sig och att man vill justera narrativet.

Men alla i Politicos panel håller inte med…

»Sonia Livingstone — a professor at the London School of Economics and Political Science who is leading the Commission’s panel of experts — came out strongly against a blanket ban on the panel, telling POLITICO that age restrictions are not easy to define or implement.

“The ban sounds simple, and it isn’t,” she said. “What will we ban? Which services? How will we ban them? What will we provide for children when we have banned them? How will we even know if we have banned them? And what about the children who find the workarounds? Aren’t they even more at risk? So it’s not the simple route,” Livingstone said.«

Till detta skall man lägga att flera av EU:s medlemsstater har förklarat att de inte vill använda EU-appen för åldersverifiering, utan att de tänker hitta på egna lösningar.

Långsamt håller frågan på att drabbas av ett klassiskt EU-problem: Först beslutar man. Sedan tar man reda på fakta. Först därefter kommer debatten, trots att det inte saknats varnande röster under processen.

För mer om detta se Bli Säker-podden nedan.

• Politico: EU must go beyond ‘binary yes or no ban’ on social media, top official says »

Relaterat:
• Kommer EU att förbjuda VPN-tjänster? »
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »

CC0

Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier

av

Australien har infört en 16-årsgräns för sociala medier. 73% av de unga fortsätter använda dem ändå.

För fyra månader sedan blev Australien det första landet att sätta upp en åldersgräns för sociala medier. Nu har man undersökt hur det gått. Tre av fyra unga lurar systemet och fortsätter använda de aktuella plattformarna Facebook, Instagram, Snapchat, TikTok, X, YouTube, Reddit, Twitch, Threads och Kick.

Tre av fyra anser också att det är lätt att ta sig förbi ålderskontrollen. 57% ljög om sin ålder. 44% skaffade nya konton med annat födelseår. 44% lånade sina föräldrars eller syskons konton. 30% använde VPN.

Även om var fjärde tillfrågad respekterar förbudet, menar forskarna att efterlevnaden sannolikt kommer att minska. Frågan är snarare social än teknisk: så länge vännerna är kvar på sociala medier, stannar man själv. För att förbudet ska fungera krävs det att en majoritet slutar. Men tendensen är den motsatta. De som följer lagen uppfattas som mindre populära.

Naturligtvis. Ungarna har alla sina vänner på sociala medier där de kan vara i närmast ständig kontakt. Sedan kan politiken stifta vilka orimliga lagar som helst. De unga bryr sig inte. Men de lär sig att se kritiskt på politiken och staten, vilket möjligen kan vara nyttigt.

• University of Chicago: Why Bans Fail: Tipping Points and Australia’s Social Media Ban »

• RtN: Australia’s Under-16 Social Media Ban Fails: 73% Ignore It »

CC0

Behövs EU:s hackade åldersapp?

av

EU:s app för ålderskontroll online har säkerhetsbrister. Och i Australien, där man redan har åldersgränser, har sex av tio ungdomar gått runt systemet.

Bara ett par timmar efter att EU-kommissionen presenterade sin app för åldersverifiering online var den hackad och avslöjade allvarliga säkerhetsbrister. Snabbt hävdade man att det bara var en betaversion, trots att EU-kommissionens ordförande just hade sagt att appen nu är klar att rullas ut.

Det sägs vara enkelt att kringgå appens autentisering, ta bort krypterade PIN-värden, nollställa spärrfunktioner och helt stänga av kravet på biometrisk inloggning. Appen lagrar NFC-data från pass och selfies som okrypterade bildfiler direkt på enheten, vilket gör känslig information tillgänglig för alla med fysisk åtkomst till telefonen. Säkerhetsexperter menar att appen har ett grundläggande designfel där nycklar inte är kryptografiskt bundna till enhetens säkra lagring. (Med reservation för att jag inte kan alla de tekniska detaljerna.)

Vi bör ta tillfället i akt och ifrågasätta om appen alls behövs. Redan genom dagens föräldrakontroller i iOS och Android kan föräldrar göra mycket…

  • Begränsa barnens skärmtid.
  • Begränsa tid för enskilda appar.
  • Blockera vuxeninnehåll.
  • Kräva godkännande av köp i App Store och Play.
  • Avisera föräldern om köp i App Store och Play.
  • Geografisk spårning av barnen.
  • Låsa appar/sidor som stöder detta till barnläge (som YouTube Kids).
  • Blockera enskilda webbplatser.
  • Blockera hela telefonen, till exempel när det är dags att äta, sova eller göra läxor.

…med mera. Vilket känns som ett dynamiskt sätt för föräldrar att kontrollera barnens beteende online – istället för en fyrkantig statlig åldersgräns vars kontroller kommer att förpesta internet för alla.

I Australien – som nu har en 16-årsgräns för sociala medier – har det visat sig att 61% av alla 12–15-åringar som tidigare haft konton på nu ålderbegränsade sociala medier fortfarande har tillgång till ett eller flera sådana konton. Så det finns skäl att anta att lagstiftningen inte fungerar som tänkt.

I kampen mellan politiken och teknikbegåvade ungdomar är politiken i det långa loppet chanslös. Snarare är risken att ålderskontroller invaggar politiker och föräldrar i en falsk känsla av säkerhet.

CC0

Sociala mediers användare är fortfarande rättslösa

av

EU:s Digital Services Act föreskriver att användare inte skall kunna bli censurerade på eller avstängda från sociala medier utan möjlighet att överklaga. Men inget händer.

Så har det hänt igen. Någon skriver något som retar upp andra. Vilket resulterar i massanmälningar på Facebook. Inte för att några regler brutits, utan bara för att anmälarna inte håller med den som postade sin text.

Även om det handlar om okynnesanmälningar, triggar massanmälningar ofta en automatiserad avstängning. I det aktuella fallet permanent.

Man kan tycka att sådant beteende borde kunna identifieras av algoritmerna och upphöjas till mänsklig granskning. Men tydligen inte.

För den enskilde är det som regel svårt att få veta exakt vad det är som påstås vara fel att publicera eller varför. Dessutom är det vanligtvis omöjligt att få kontakt med någon mänsklig handläggare.

Högprofilerade samhällsdebattörer som blir avstängda kan i vart fall bullra, klaga i media och genom yttre tryck tvinga det sociala mediet i fråga att ta en titt på ärendet. Vilket vanligtvis inte är fallet för andra användare.

Den som blir avstängd kan bli avskuren från hela sitt sociala nätverk och i förekommande fall få hela sin affärs- eller ideella verksamhet lamslagen. Konsekvenserna kan bli fullständigt orimliga.

I teorin finns det faktiskt något att göra åt saken. Men eftersom både den svenska regeringen som EU-kommissionen drar benen efter sig händer inget.

EU:s Digital Services Act (DSA) innehåller även bra saker. Till exempel att användare skall få censurerade poster eller avstängningar prövade.

Plattformen måste ge dig klara och specifika skäl till varför ditt innehåll tagits bort eller varför du blivit avstängd. Detta skall inkludera vilken regel som använts, hur beslutet togs och om det var automatiskt eller manuellt.

Du skall ges tillgång till en process för att hantera klagomål där du kan bestrida moderations- eller avstängningsbeslutet inifrån plattformen. Plattformen måste pröva ditt klagomål »skyndsamt« och återkomma med ett nytt beslut.

DSA möjliggör även att medlemsstaterna certifierar oberoende organ för klagomål som kan pröva konflikter mellan dig och plattformen.

Reglerna gör skillnad mellan innehåll som är olagligt enligt EU- / nationell lag och innehåll som strider mot plattformens egna regler. Plattformen måste därför förklara vilken väg den har gått – vilket är viktigt eftersom dina rättigheter och möjligheter att överklaga kan skilja sig åt beroende på typ av beslut.

Processen skall vara snabb, ekonomiskt överkomlig och oberoende. Plattformen måste samarbeta – den kan inte bara ignorera ärendet.

Någon sådan möjlighet existerar inte i Sverige. Varken regeringen eller den nationella tillsynsmyndigheten för DSA – Post- & Telestyrelsen (PTS) – tycks ha tagit något initiativ på området.

Det ser lika illa ut i de flesta medlemsstater. Inte heller EU-kommissionen agerar – utan tycks vara mer intresserad av att begränsa det fria ordet än av att upprätthålla användarnas rättigheter.

Så vad gör man om man blir censurerad eller avstängd utan förklaring eller giltiga skäl?

Om det finns någon öppen kommunikationskanal till den aktuella plattformen bör man ange att man vill få sitt ärende överprövat i enlighet med DSA.

Om någon sådan kanal inte finns eller om plattformen inte bryr sig bör man vända sig till den nationella tillsynsmyndigheten – i Sverige till PTS. Hänvisa till DSA och kräv tillgång till en sådan mekanism för tvistelösning som föreskrivs där.

Skulle PTS (som än så länge verkar passiva i frågan) inte göra något, bör man klaga till EU-kommissionen. Klagomålet kan då omfatta både PTS (som inte sköter sitt tillsynsuppdrag enligt DSA) och Sverige (vars regering inte ser till att berörd myndighet sköter sitt uppdrag).

I sista hand bör man även kunna hävda sin rätt i domstol med hänvisning till DSA. Om alla svenska rättsmedel är uttömda skall man kunna gå vidare till EU-domstolen.

Det är hög tid att vi användare börjar utmana politikens, myndigheternas och EU-kommissionens passivitet vad gäller våra rättigheter i sociala medier.

CC0

Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter

av

Att införa åldersgränser för sociala medier strider mot både de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen.

Plötsligt vill alla införa åldersgränser för sociala medier. I EU finns den rättsliga grunden klar. GDPR tillåter medlemsstater att införa åldersgränser på 13–16 år. Men det är frivilligt.

För mig framstår det som fullständigt orimligt att begränsa unga människors tillgång till internet i just den ålder där de på allvar börjar utforska livet och världen.

Med en åldersgräns på Facebook kommer de inte längre att kunna ha en modern, naturlig och snabb kanal för kommunikation med släkt, vänner, skolklassen, fotbollsklubben, kören och vad det nu kan vara fråga om. Unga människor skall bygga nätverk, inte isoleras.

En åldersgräns för YouTube skulle förvägra våra ungdomar tillgång till en skattkista fylld med till exempel kurser i matematik, ekonomi och programmering, vloggar, videoessäer, historiska dokumentärer, teknikutveckling, konst, språk, teknik, föreläsningar…

Vi talar om innehåll som ger förståelse för världen. Som tränar analys och nyfikenhet. Som hjälper unga att förstå komplexa system. Som erbjuder konkret kompetens och som stimulerar skapande. Att avskärma våra unga från detta ymnighetshorn av kunskap är helt orimligt.

Tycker man att doomscrollande på TikTok och Instagram är ett problem – gör då något åt den saken istället för att utestänga våra tonåringar från samhällets fria informationsflöde.

Unga människor är också människor. Och alla människor har grundläggande fri- och rättigheter. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger bland annat:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Staten har helt enkelt ingen rätt att hindra unga från att ta emot och sprida uppgifter och tankar. De undantag konventionen meddelar är knappast tillämpbara här.

Barnkonventionen – som är svensk lag – är tydlig. Barn har en självständig rätt till information. Staten får inte godtyckligt begränsa tillgången till information. Artikel 13.1:

»Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet; denna rätt innefattar frihet att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, oberoende av gränser, antingen muntligen, skriftligen eller i tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

Vilket uppenbart står i konflikt med åldersgränser för sociala medier. Det gäller alltså barns rätt att ta emot såväl som att sprida information.

Åldersgränser ger inte önskat resultat. Som vi tidigare rapporterat skrev 438 forskare nyligen ett öppet brev som varnade för att det inte finns några tydliga bevis för att ålderskontroll skyddar unga online.

Tvärtom kan de då istället drivas till internets mörkare, mer insynsskyddade och totalt okontrollerade domäner. Ålderskontroller hotar internets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll. Säger forskarna.

Just nu har det gått mode i att kräva åldersgränser. Och på en politisk fluga biter nästan inga argument. Den politiska enigheten är bred. Även om det går att förutse oönskade, kontraproduktiva konsekvenser.

Till exempel att ständigt nya generationer kommer att se politikerna och staten som ett hot mot deras fri- och rättigheter och tillgång till fri information.

Att detta sammanfaller i tiden med att EU:s nya »digitala plånbok« rullas ut får mig att misstänka att åldersgränser till viss del kan ses som att man på politisk väg försöker skapa ett »behov« av densamma.

• Relaterat: Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »

Ålderskontroll eller åsiktskontroll?

av

Åldersgränser för sociala medier innebär att alla måste identifiera sig. Detta kan även användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll – varnar tunga forskare.

I min ungdom drev Socialdemokraternas kvinnoförbund ett krav om att förbjuda parabolantenner. Så att folk inte skulle få en massa olämplig information och dumma idéer.

Olof Palme drev personligen kampen mot Radio Nord och Radio Syd. Etermediemonopolet måste till varje pris upprätthållas. Ungdomen fick finna sig i att lyssna på statligt godkänd musik.

Tryckpressen, tidningarna, videobandspelarna, bloggarna, sociala medier… Makthavare har alltid hatat fri information.

Människor kan ju få veta en massa saker som utmanar narrativet. Eller tycka fel. Ifrågasätta och lägga sig i. Vilket överheten som regel ogillar.

Den senaste planen är att man måste identifiera sig om man vill ha ett konto på sociala medier. De hoppas väl att om människor vet att man kan ta reda på vilka de är, då dämpar de sin kritik. Själv tror jag att man skapar en tryckkokare om man försöker lägga lock på samhällsdebatten.

ID-kravet genomförs som de flesta andra inskränkningar av internets frihet med barnen som murbräcka. Denna gång i form av åldersgränser för sociala medier, pådrivna av vederbörlig moralpanik.

I praktiken kräver de flesta modeller för åldersgränser någon form av identifiering. Vilket innebär att man inte kan vara anonym.

Storbritannien och Australien är redan på gång med ålderskontroll.

Detta har drabbat alla sociala medier och plattformar på vilka det finns så mycket som en teoretisk möjlighet att de har något innehåll någonstans som på något sätt kan tänkas vara olämpligt för minderåriga.

Vilket leder till att många webbplatser inför ålderskontroller mest för säkerhets skull, för att inte riskera att bryta mot lagen.

Häromdagen såg jag att någon hade fått bevisa sin ålder för att använda en onlinebaserad vetenskaplig kalkylator. För vad skall vi väl med unga mattebegåvningar till? De idiotiska exemplen staplas på hög.

Själva ålderskontrollen genomförs i dessa länder av respektive onlineplattform själv – vanligtvis via någon tredjepartsleverantör.

De senare har i flera fall visat sig ha kopplingar till nätbrottslighet, skurkstater och underrättelsevärlden. En av de stora, Persona, har en koppling till det kontroversiella företaget Palantir.

Men om åldersgränser införs i EU, då kommer det förmodligen att ske med EU:s nya digitala plånbok som är tänkt att rullas ut i slutet av året.

Om man använder den, då kommer man att kunna verifiera till exempel sin ålder som ett fristående värde – utan att lämna ifrån sig annan persondata. Vilket möjligen är en mindre dålig modell. Men fortfarande med potential för missbruk.

EU-plånboken är (än så länge) frivillig och alla kommer inte att vilja ha den. Så då står vi ändå där med persondata på drift.

Mer än 400 toppforskare har skrivit ett öppet brev där de påpekar att det inte finns några tydliga belägg för att åldersgränser gör barn säkrare online. Tvärtom kan unga då istället drivas till internets mörkare, mer insynsskyddade och totalt okontrollerade domäner.

Ålderskontroller hotar internets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll. Säger forskarna. Detta är den auktoritära statens önskedröm.

Blotta vetskapen om att någon kan kika över ens axel leder till självcensur.

Man kan också fundera över i vilken utsträckning åldersgränser kan vara ett sätt för politiken att avskärma unga från systemkritik.

Jag vill inte vara petig, men omfattas inte även unga människor av yttrandefriheten och dess frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser?

Nu står olika EU-länder och amerikanska delstater på kö för att införa detta system.

I Sverige har Socialdemokraterna alltid varit varma förespråkare för åldersgränser och hårdare tag mot internet. Magdalena Andersson talar om att politiken måste ta kontroll över utvecklingen.

Nyligen anslöt sig Moderaterna till kravet på åldersgränser. Det tillkännagavs av självaste partiledaren. En gång i tiden var de ett parti som stod upp för individen mot överheten.

Nu är de med och bygger ett system för kontroll och övervakning som med lätthet kan användas i lömska syften. En ständigt expanderande övervakningsstat i vilken yttrandefriheten samtidigt inskränks i många små steg.

Vad kan möjligen gå fel?

CC0

EU har skapat verktyget – medlemsstaterna censurerar

av

Har ett EU-organ förbjudit en klimatkritisk TikTok-video? Vi försöker reda ut begreppen.

Den högerlutande irländska nätpublikationen Gript har en artikel som just håller på att gå viral. Den handlar om hur EU skall ha censurerat en TikTok-video som menar att klimatförändringar är hysteri och bluff. Här är vad som tycks ha skett:

  • En »EU-baserad organsisation« anmäler nämnda videoklipp.
  • TikTok låter ändå klippet vara kvar. Bland annat hänvisas till att klippet lagts upp av ett konto utanför EU.
  • Detta överklagas till »the certified out-of-court dispute body User Rights«. Där menar man att det inte är var kontoinnehavaren finns eller var klippet lagts upp – utan var det anmälts (Frankrike) – som avgör om frågan skall tas upp.
  • User Rights kommer sedan fram till att videon bör tas ner – dels för att den bryter mot TikToks egna användarvillkor och dels för att den »motsäger väletbalerad vetenskaplig konsensus om klimatförändringar«.

»User Rights« är inget begrepp som återfinns i EU:s Digital Services Act, DSA. Men denna förordning föreskriver att varje medlemsland skall ha en »certified out-of-court dispute body«.

Endast ett fåtal länder har än så länge utsett sådana. Tyskland och Irland ligger längst fram. Frankrike håller på att anpassa någon mediemyndighet för ändamålet. Men i övrigt är det rätt ont om nationella DSA-certifierade instanser där användare, anmälare och sociala medier kan lösa konflikter utanför domstol.

Eftersom artikeln kommer från en irländsk nätpublikation kan vi kanske anta att »User Rights« handlar om en institution för konfliktlösning som etablerats av den statliga irländska mediekommissionen – i enlighet med DSA. Dessutom har TikTok sitt EU-kontor i Dublin. (Men exakt vilket EU-land det handlar om är dock av underordnad betydelse.)

Innehållet i fråga är inte olagligt. DSA kan formellt sett bara användas för att ge nationella myndigheter makt att ta bort olagligt innehåll. Men det finns andra möjligheter längre ner i organisationsstrukturen.

Om »User Rights« skall avgöra om innehållet skall vara kvar eller inte måste man också ta hänsyn till plattformens användarvillkor. Och i detta fall fann man att videon bröt mot dessa.

Närmare bestämt mot villkorens förbud mot innehåll som underminerar vetenskaplig konsensus. Vilket ger en tämligen stel bild av hur vetenskap fungerar. En gång i tiden var alla överens om att jorden var universums centrum. Och platt.

Det är vad som händer sedan som är särskilt intressant. »User Rights« menar även att innehållet oaktat användarvillkoren »motsäger väletbalerad vetenskaplig konsensus om klimatförändringar« och därför skall tas bort.

Det är här man går utanför sitt mandat. Det är inte ett statligt utsett DSA-certifierat organs uppgift att hysa och uttrycka vissa åsikter i ett debatterat politiskt ämne.

Det är alltså inte EU som sådant som censurerar åsikter. Istället är det de olika nationella myndigheter som skall administrera DSA – och de underorgan som sätts upp för detta – som får makten över ordet.

See what they did there? EU censurerar inget. EU tillhandahåller bara det lagliga ramverket och verktygen för att medlemsstaterna och deras myndigheter skall kunna censurera.

I det aktuella fallet har en instans utsedd av en nationell myndighet använt EU-lag för att gå bortom sitt rimliga mandat, som begränsas till: Är innehållet lagligt? Är innehållet förenligt med plattformens användarvillkor?

Nu hade förvisso videon plockats ner ändå, eftersom den ansågs bryta mot de i sig politiskt anstrukna användarvillkoren. Men att en statlig institution för konfliktlösning för sociala medier gör egna vetenskapliga och politiska bedömningar i en diskussion om att censurera innehåll är helt enkelt inte bra.

Oaktat vad man tycker i sakfrågan måste folk faktiskt få tycka vad de vill.

Innan man vet ordet av kommer annars fler pekpinnar. Kommer man till exempel att få tycka att droger bör legaliseras? Vad får man tycka i migrationsfrågan? Får man ifrågasätta OnlyFans-lagen? Skall yttrandefriheten begränsas av det för tillfället rådande politiska klimatet?

Vilka narrativ skall skyddas från kritik och på vilka grunder? Vem skall fatta beslutet?

Man öppnar för en flod av knepiga frågeställningar, dilemman, paradoxer, oväntade och oönskade konsekvenser om man försöker bestämma vad folk skall få tycka.

Plus att vi lever i ett fritt samhälle där det har ett egenvärde att folk får tycka vad de vill. Utan yttrandefrihet och olika åsikter som bryts mot varandra blir demokratin tom och meningslös.

I det aktuella fallet drabbar censuren dessutom en användare utanför EU, som får se sin yttrandefrihet inskränkt. Vilket är sådant som ger Trump vatten på sin kvarn.

Sammanfattningsvis: Det är inte EU som sådant, utan en nationell DSA-certifierad institution som sagt att en video skall censureras – bland annat för att man anser att den har fel i en infekterad fråga. Detta har möjliggjorts av EU, med dess Digital Services Act.

Om vi nu har förstått fallet rätt, utifrån den knapphändiga information som finns att tillgå.

• TikTok video abroad banned under DSA for climate sceptisism »

CC0