Om en dryg vecka inför EU censur av åsikter online

Under sin session den 26-29 april kommer Europaparlamentet med största sannolikhet att godkänna förordningen om terror-relaterat innehåll online. Detta är ett principiellt viktigt steg, eftersom det innebär att man öppnar dörren för censur av åsikter online.

Av erfarenhet vet vi att denna typ av lagstiftning är ett enkelriktat flöde. Om den väl införts, då kommer den att drabbas av ändamålsglidning och att utökas. Så detta handlar inte bara om terrorister och deras propaganda. Det handlar om att öppna dörren för censur av åsikter online.

Att detta sker så gott som helt utan offentlig debatt eller uppmärksamhet i media är oroande.

Dessutom lider förslaget av allvarliga praktiska brister och problem.

Till exempel föreskrivs att nätplattformar och operatörer skall avlägsna flaggat innehåll inom en timma. Vilket i praktiken gör det omöjligt att bedriva internetbaserad verksamhet i liten skala, utan bemanning dygnet runt.

Någon föregående rättslig prövning kommer inte att ske. Det kommer att räcka med att en myndighet beordrar nedtagning av innehåll för att den måste verkställas. Detta är principiellt problematiskt, då inskränkningar av yttrandefriheten är ett allvarligt avsteg från våra grundläggande fri- och rättigheter.

En myndighet i ett EU-land kan beordra nedtagning av innehåll i en annan medlemsstat – utan att varesig begära rättsbistånd eller informera myndigheterna i det aktuella landet. Vilket innebär att tjänstemän i låt säga Rumänien, Polen eller Frankrike har rätt att censurera innehåll på svenska servrar.

Förordningen föreskriver även att plattformarna / operatörerna skall se till att material som en gång plockats ner inte laddas upp igen. Även om man (efter förhandlingar) noga aktar sig för att använda ordet uppladdningsfilter – så kommer sådana att bli nödvändiga för att detta skall kunna ske. Vill man stoppa något från att laddas upp – då måste man låta maskiner inspektera och analysera allt som alla laddar upp.

Även om det inte finns någon debatt om detta, så finns det i vart fall organisationer som protesterar. EDRi rapporterar:

»On 25 March, 61 human rights and journalist associations sent a joint letter to Members of the European Parliament, urging them to vote against the proposed Regulation on addressing the dissemination of terrorist content online.

The coalition considers that the proposed regulation as it stands now has no place in EU law, as it poses serious threats to freedom of expression and opinion, freedom to access information, the right to privacy, and the rule of law.«

Sprid ordet. Om en dryg vecka är det för sent att göra motstånd.

• EDRi: Coalition of human rights and journalist organisations express concerns for free speech »
Brevet i fråga (PDF) »

USA: HD-domare menar att Twitter är en kollektiv nyttighet som alla har rätt att använda

I USA ger HD-domaren Justice Clarence Thomas uttryck för åsikten att sociala plattformar och nätjättar med dominerande ställning (Twitter, Facebook, Google m.fl.) är kollektiva nyttigheter, närmast att jämföra med telekom-infrastruktur. Därmed skall de även vara skyldiga att tillhandahålla sina tjänster till alla.

Bakgrunden är att Högsta Domstolen upphävt en dom i en lägre rätt, som kommit fram till att president Trump handlade i strid med konstitutionen när han blockerade folk på Twitter. Den upphävda domen menar att då kontot @realdonaldtrump tillhörde presidenten, var ett publikt forum och att presidenten därför inte hade rätt att inskränka det fria ordet där. Skälet till att HD upphävde domen var – ironiskt nog – att Twitter stängt av Trump och att han därmed inte kan anses ha full kontroll över kontot.

Protocol rapporterar:

»Thomas states that in order for an account like @realdonaldtrump to be truly classified as government controlled, ”the power of a platform to unilaterally remove a government account” would have to be ”reduced.”«

Detta är intressant i sig. Och Justice Thomas stannar inte där:

»Thomas argues that while private companies aren’t subject to the First Amendment, common carriers are unique to other private businesses in that they do not have the ”right to exclude.” Thomas suggests that large tech platforms with substantial market power should be bound by the same restrictions. ”If the analogy between common carriers and digital platforms is correct, then an answer may arise for dissatisfied platform users who would appreciate not being blocked: laws that restrict the platform’s right to exclude,” Thomas writes.

Such a restriction would substantially curb tech giants’ ability to moderate content, a proposal that both tech giants and those on the left who want to see more aggressive content moderation online would almost certainly reject.«

Han ansluter sig alltså till dem som menar att nätjättarnas dominerande ställning gör att de inte kan behandlas som vanliga förtag, som är fria att göra affärer med vem de vill. Snarare gör deras ställning att de inte skall ha rätt att utestänga användare.

»”It changes nothing that these platforms are not the sole means for distributing speech or information. A person always could choose to avoid the toll bridge or train and instead swim the Charles River or hike the Oregon Trail,” Thomas writes. ”But in assessing whether a company exercises substantial market power, what matters is whether the alternatives are comparable. For many of today’s digital platforms, nothing is.”«

Oavsett om man håller med eller inte finns alltså tecken på att USA:s högsta juridiska instans lutar åt att det är möjligt med lagstiftning som hindrar plattformarna från att blockera användare. Vilket är en signal till lagstiftarna.

Frågan blir om det alls skall vara möjligt att stänga av någon. En snarlik diskussion uppstod i samband med behandlingen av EU:s telekompaket 2009. Då ville fransmännen och upphovsättsindustrin kunna stänga av fildelare från internet helt och hållet. Det ledde till att det etablerades en princip om att ingen får stängas av från nätet utan föregående rättslig prövning. Något liknande kan nu kanske bli aktuellt i USA, men med nätjättarna i fokus.

Länk: Justice Thomas argues for making Facebook, Twitter and Google utilities »

Medborgarrättsorganisationer rasar mot EU:s nya nätcensur

Ett 60-tal organisationer har skrivit brev till Europaparlamentets ledamöter och vädjat till dem om att rösta nej till förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO).

Bland undertecknarna finns bland andra Amnesty, Europeiska Medborgarrätsuniuonen, EFF, EDRi, Polska Helsingfors-kommittén, Human Rights Watch, Internationella Juristkommissionen, CCC, La Quadrature Du Net,  Reportrar utan gränser, Statewatch, Wikimedia och svenska DFRI.

De praktiska problemen med TERREG är:

  • Flaggat material skall som huvudregel plockas ner inom en timma, vilket blir praktiskt svårt att hantera för mindre plattformar.
  • Denna snäva tidsram ger inget utrymme för rättsliga överväganden – och någon föregående rättslig prövning kommer inte att ske.
  • Myndigheter i ett EU-land kan beordra nedtagning av material i en annan medlemsstat, utan klartecken från den senare.
  • Nerplockat material skall inte kunna laddas upp igen. Även om texten (efter förhandlingar) noga undviker ordet ”uppladdningsfilter” – så är användning av just automatiska uppladdningsfilter den enda praktiskt användbara metoden. Och uppladdningsfilter innebär att allt som du och alla andra laddar upp måste granskas av maskiner inna det kan publiceras.

Det finns även invändningar mot att detta kan komma att drabba journalistisk verksamhet, forskning, dokumentation och lagföring av övergrepp.

Förslaget är dessutom oroväckande svävande när det gäller att definiera vad som egentligen anses vara terrorism och terror-relaterat.

Elefanten i rummet – som tyvärr inte berörs i brevet – är att detta även etablerar en censur av åsikter online i EU. Förvisso terroristers åsikter. Men när principen väl är etablerad kan det ändras med ett klubbslag.

Tar man ett steg tillbaka och betraktar den större bilden – då kan man konstatera att samtidigt som TERREG är på väg att bli lag, så är EU-apparaten även på väg att kräva av-kryptering och granskning av nätanvändarnas meddelanden och e-post i namn av att skydda barn mot övergrepp. Sammantaget blir detta en storebrorsstat som granskar, analyserar och i förekommande fall censurerar det mesta som sker online.

Länkar:
• DW: Rights groups slam EU online terrorist content law »
• Liberties: Free Speech Advocates Urge EU Legislators to Vote ’No’ to Automated Censorship Online »

Sociala media, användarnas rättigheter och nya statligt godkända censorer

Sociala medias ofta till synes slumpartade censur av inlägg och avstängning av användare är en ständig källa till irritation. Speciellt som det inte går att kontakta de olika plattformarna – och då den som censureras inte får reda på varför. Vilket blir extra problematiskt med tanke på nätjättarnas dominerande ställning i debatten.

Men det kan bli ändring på den saken. I EU:s föreslagna Digital Services Act (DSA) vill man att den som blir censurerad skall få veta varför – och även få en reell möjlighet att överklaga beslutet.

Även om detta är detaljreglering av hur privata företag skall bedriva in verksamhet – så kommer många användare säkert att välkomna att de nu kommer att få något som ger viss ”rättsäkerhet”. (Även om begreppet rättssäkerhet snarare handlar om förhållandet mellan individen och staten / rättsväsendet.)

Problemet med DSA är att förordningen vill införa ett nytt censurinstrument – så kallade ”trusted flaggers” som enligt förslaget skall representera ”kollektiva intressen” och som skall få en egen gräddfil till respektive sociala medieplattforms abuse-avdelning.

Det skall förvisso vara offentligt vilka dessa ”trusted flaggers” är. Och om de missköter si skall de kunna mista sitt uppdrag. Men det ligger fortfarande något obehagligt över att införa statligt godkända nätgranskare. Speciellt om dessa skall företräda ”kollektiva intressen” – vilket förmodligen kommer att öppna dörren för olika särintressen och identitetspolitiska överväganden. Vilket kan bli en soppa.

Generellt sett bör gränserna för det fria ordet sättas av lagstiftaren och sedan upprätthållas av ett oväldigt rättsväsende. Att sätta icke-statliga aktörer som officiellt godkända censorer kommer garanterat att skapa helt nya konflikter.

Nu gäller det att se till att DSA behåller ”rättssäkerheten” för sociala medias användare – samtidigt som ”trusted flaggers” inte ytterligare bidrar till polariseringen av samhällsdebatten.

Relaterat:
• At a glance: Does the EU Digital Services Act protect freedom of expression? »
• Nätjättarnas makt är ett frihetligt dilemma »

Aktuella EU-planer som kan inskränka friheten online

Det är mycket nu. Här är en listning av några saker som är på gång i EU när det gäller internets frihet, yttrandefrihet och övervakning:

Chat control

EU vill att alla användares alla meddelanden skall avkrypteras och grankas i jakt på olagligt innehåll. Förmodligen omröstning i Europaparlamentets plenum i april. Länk »

TERREG / TCO

EU vill införa censur för åsikter. Visserligen handlar det om terroristpropaganda, men det kan lätt utökas till andra områden. Förordningen kräver nedtagning av flaggat material inom en timma, ger medlemsstaternas myndigheter rätt att beordra nedtagning av material på servrar i andra länder – och återuppladdning av flaggat material får inte ske, vilket i praktiken kommer att kräva uppladdningsfilter. Länk »

Uppladdningsfilter (copyright)

EU:s redan beslutade upphovsrättsdirektiv håller nätplattformarna ansvariga om upphovsrättsskyddat material publiceras. I praktiken innebär detta automatiserade uppladdningsfilter som granskar allt som alla laddar upp – och som inte förstår i vilken kontext sådant material publiceras. Detta skall vara införlivat i svensk lagstiftning senast i sommar.

Länkskatt (copyright)

I EU:s upphovsrättsdirektiv ingår även idén om länkskatt – det vill säga att närplattformarna tvingas betala traditionell media för att länka till dess siter. Även detta skall vara svensk lag senast i sommar.

Trusted Flaggers (DSA)

I EU:s föreslagna Digital Services Act föreslås bland annat att organisationer som »företräder kollektiva intressen« skall upphöjas till statligt godkända nätgranskare, vars anmälningar till nätplattformarna skall prioriteras. En del säkerhetsspärrar finns, men detta kommer att bli kontroversiellt. Länk »

Nytt datalagringsdirektiv

EU-kommissionen o0ch ministerrådet vill gå fram med ett nytt datalagringsdirektiv – efter att EU-domstolen ogiltigförklarat det förra, då det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv. Vad det handlar om är lagring av data om alla medborgares alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar, mobilpositioner m.m.

Code of Conduct on countering illegal hate speech online

EU-kommissionär Ylva Johansson har flaggat för att en ny EU-gemensam uppförandekod skall sättas upp vad gäller hat och hot på nätet. Detta är ett kontroversiellt ämne som säkert kommer att skapa debatt. Dock är det oklart om denna uppförandekod kommer att beslutas inom ramen för de demokratiska institutionerna – eller om den kommer att fastställas med partsintressen, bakom stängda dörrar till exempel i EU:s Internet Forum.

Övrigt

Det pågår även arbete vad gäller frågor som automatiserad ansiktsigenkänning och utökad registrering av resenärer (PNR). Därtill kommer naturligtivs frågan om ett digitalt corona-pass för resor och fri rörlighet i samhället. Detta är av intresse även om dessa frågor inte direkt berör friheten online.

Följ nät- och övervakningsfrågorna här på bloggen.

Bryr sig någon om EU:s nya nätcensur?

I Europaparlamentet kommer man under våren (förmodligen under april-sessionen, vecka 17) att rösta om förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG / TCO).

Det känns som att jag tjatar om detta. Och som att aktivister, media och allmänheten inte riktigt bryr sig.

Ändå handlar det om att införa censur av åsikter på nätet. Vilket är en stor sak.

Erfarenheten visar att denna typ av lagar ofta drabbas av ändamålsglidning. Med ett klubbslag kan censuren utökas – och det saknas inte krafter som vill förbjuda både det ena och det andra på nätet.

Speciellt oroande är att detta sammanfaller med att EU senare i år kommer att uppdatera sina riktlinjer vad gäller hat och hot online. Om principen om nätcensur då redan är etablerad, då kommer det att bli frestande att använda detta verktyg utan att det har ett dugg med terrorism att göra.

Dessutom är denna förordning illa utformad i sak. Flaggat material skall tas ner inom en timma, vilket knappast ger utrymme för någon seriös analys av dess laglighet. Någon föregående rättslig prövning kommer inte att ske. Myndigheter i en medlemsstat kan beordra nedtagning av innehåll på servrar i andra EU-länder. Material som en gång flaggats skall inte kunna laddas upp igen – vilket kommer att kräva kontroll och analys av allt som alla laddar upp.

Det där sista kommer i praktiken att kräva uppladdningsfilter – även om man noga undviker att använda just det ordet i förordningen.

När denna förordning väl är klubbad – då har vi som sagt  infört censur av åsikter online. Förordningar och direktiv staplas på varandra. Var för sig går de kanske att motivera på ett eller annat sätt. Men sammantaget kommer de att få konsekvenser för det fria ordet online och den fria åsiktsbildningen.

Något intresse av att stanna upp för att analysera helhetsbilden eller ens åtgärdernas effektivitet finns inte. Det gäller såväl när det kommer till inskränkningar av informationens frihet som utrullningen av en aldrig sinande ström av övervakningslagar.

Steg för steg rör vi oss mot att skapa en Storebrorsstat. Till sist når vi en punkt där detta blir ett påtagligt demokratiskt problem. Möjligen är vi redan där.

Läs mer: En votering kvar innan EU inför nätcensur för åsikter »

Frankrike och Tyskland kan sätta käppar i hjulet för EU:s Digital Services Act

Frankrike och Tyskland ligger långt framme med egna repressiva internetlagar och vill gärna att EU:s nya Digital Services Act skall återspegla deras aktuella lagstiftning. Eller i vart fall ge utrymme för sådan parallell lagstiftning. Speciellt gäller detta Frankrike.

Financial Times rapporterar:

»France is pushing for the EU’s upcoming regulations on Big Tech to be changed so that member states could wield more power to punish bad behaviour and police more types of content.« (…)

»But EU officials worry that the French proposals will erode the EU’s single market. “This would remove one of the first pillars of EU law and it would mean that a company, instead of being subject to one regulator, is subject to 27 authorities,” said one person with direct knowledge of the discussions. “It risks fragmenting the single market into a nightmare.”« (…)

»Separately, France is also pushing for the DSA to widen beyond illegal content to the policing of harmful content and disinformation. “We think the text needs to be broadened to include other types of problematic content,” said (Cedric) O. “If there is no legal framework there is nothing to stop Twitter or Facebook from censoring speech they do not like.”«

Enkelt uttryckt: EU vill se gemensam lagstiftning medan Frankrike och Tyskland helst vill köra sitt eget race.

Med tanke på hur hårt den franska Avia-lagen och den tyska NetzDG-lagen kritiserats för att inskränka det fria ordet är detta oroväckande. Och vad som betraktas som problematiskt innehåll eller till och med desinformation kan uppenbarligen skilja sig en del från land till land.

Den franske digitaliseringsministern Cedric O sänder blandade signaler. Vi vet att den franska lagstiftningen syftar till att begränsa spridning av information online. Samtidigt talar han om att hindra Twitter och Facebook från att censurera på egen hand. Man kan lätt få intryck av att den franska regeringen är för censur när den själv får kontrollera den, men emot om den ligger i andras händer.

Med tanke på att internet inte känner några nationsgränser kan den frank/tyska linjen bli problematisk – och i värsta fall leda till ett balkaniserat internet i Europa.

Om ett år, våren 2022 kommer Frankrike att vara ordförandeland i EU. Man har redan meddelat att nätlagstiftning kommer att bli ett av ordförandeskapets prioriterade områden. Samtidigt kan man notera att Tjeckien är ordförandeland hösten 2022. Och om nuvarande opinionssiffror står sig är det inte omöjligt att Piratpartiet kommer att få en betydande ställning i tjeckisk politik. Vilket innebär att om Frankrike kommer med allt för tokiga förslag under sitt ordförandeskap, då kan de möjligen rättas till om de skjuts över till det påföljande tjeckiska ordförandeskapet.

Trots löften om motsatsen: Tyskland inför uppladdningsfilter

När EU antog sitt nya upphovsrättsdirektiv våren 2019 var vi många som varnade för att artikel 17 (tidigare artikel 13) skulle komma att leda till uppladdningsfilter.

Detta hävdade rapportören, MEP Axel Voss (CDU/EPP, DE) var överdrifter och skräckpropaganda. Även den tyska regeringen har försökt tona ner sådana farhågor.

Nu har vi facit, på temat vad var det vi sa..?

Den tyska regeringen vill se artikel 17 implementerad i sin nationella lagstiftning på detta sätt:

  • Först måste man kontrollera allt innehåll som alla laddar upp. På grund av de stora volymerna måste det med nödvändighet ske med automatiserade uppladdningfilter.
  • Materialet kommer sedan automatiskt att klassas i en av tre grupper.
  • Upphovsrättsskyddat licensierat material, som skall släppas igenom och publiceras.
  • Material som kanske eller kanske inte är upphovsrättsskyddat och som kanske eller kanske inte faller under undantag för parodi, satir, kritik m.m. Släpps detta innehåll igenom meddelas upphovsrättsinnehavaren, som då får möjlighet att överklaga. Stoppas det meddelas den som laddat upp det, som då får möjlighet att överklaga. Överklaganden skall avgöras inom en vecka.
  • Icke igenkänt/registrerat material (som i sig ändå kan vara skyddat av upphovsrätt, se nedan*) som släpps igenom – med reservation för att det dock måste plockas ner om det visar sig vara olagligt.

Hur denna teoretiska modell är tänkt att fungera i praktiken är oklart. En svag punkt gäller överklaganden. Hur hanterar man om tusentals, eller hundratusentals ärenden överklagas varje månad? Detta kommer antingen att kräva en omfattande administrativ apparat – eller så kommer man snabbt att bygga upp en omfattande kö med öppna ärenden. I det senare fallet (som är det troliga) minskar möjligheterna för en rättssäker behandling.

Intressant trivia (*) i sammanhanget är att det bara lär vara sådant som Big Media och Big Entertainment låtit registrera som upphovsrättsskyddat som flaggas i systemet. Men nästan allt annat (utom public domain och creative commons) är också upphovsrättsskyddat. Men dessa upphovsmän får inte samma skydd för sina verk som storföretagen. För att vara exakt, i princip inget skydd alls. Vilket antyder att det hela mer handlar om att skydda Big Business och dess intressen än upphovsrätten som sådan.

Den tyska utvecklingen är intressant inte bara för att man nu bryter löftet om att inga uppladdningsfilter kommer att krävas – utan även för att vi väntar på att den svenska regeringen skall lägga fram sitt förslag till hur upphovsrättsdirektivet skall implementeras i vår lagstiftning. Och den kikar naturligtvis på hur man gör i våra grannländer.

Läs mer på det tyska justitiedepartementets hemsida. »

Twitter och indiska regeringen i censurbråk

Med anledning av det pågående bonde-upproret har den indiska regeringen givit Twitter order att stänga eller göra 1.100 konton osynliga, då de anklagas för att ha uppmanat till våld och att spridit falska nyheter.

Twitter har delvis gått med på regeringens krav, men vägrar att stänga konton som tillhör journalister, aktivister och andra som utövar sin grundläggande rätt att kritisera regeringen.

Shira Ovide skriver i New York Times On Tech Newsletter:

»The government of Prime Minister Narendra Modi is saying Twitter is breaking the law. Twitter is saying that India is breaking its own laws. And democracy activists say that tech companies like Twitter shouldn’t play along when governments pass laws that effectively shut down free speech.

There are regularly disputes between internet companies and governments — both democratic and not — over whether posts break a country’s laws. What’s unusual here is how public and high profile the disagreement is, and that India has threatened to imprison Twitter employees.«

Värt att notera är att den indiska regeringens begäran kom från ett ministerium och inte från en domstol. Den kan därmed betraktas som mer politisk än rättsligt prövad och bindande.

Det som sker nu kan även få betydelse för hur Twitter kommer att agera i andra länder med auktoritära regimer.