Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Rättssäkerhet

Rätten till en opartisk och rättvis rättslig prövning samt principen om att människor skall betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats är centrala principer för en demokratisk rättsstat. Ändå urholkas dessa ständigt, i namn av än det ena, än det andra. I nätsammanhang kan det ofta handla om principen att ingen skall straffas eller censureras utan förgående rättslig prövning.

Hemlig övervakning leder inte till åtal i sju av tio fall

av Lämna en kommentar

I sju av tio fall har polisens hemliga övervakning av elektronisk kommunikation inte använts för åtal.

I veckan presenterades den årliga redovisningen av användningen av hemliga tvångsmedel, avseende år 2022. Vilket i stort sett förbigåtts med tystnad i media.

Övervakning med hemliga tvångsmedel vid elektronisk kommunikation har använts vid 1.393 tillfällen. Som längst har en person övervakats i 282 dygn. Den genomsnittliga avlyssningstiden per tillstånd var 48 dagar, mediantiden 30 dagar och den kortaste avlyssningstiden en dag.

I 42% av fallen har övervakningen lett till stärkta misstankar mot den misstänkte. I 43% har uppgifterna utgjort underlag i en förhörssituation. I 41% av fallen har den på annat sätt bidragit till att utredningen kunnat föras framåt.

I endast 29% har hemliga tvångsmedel vid elektronisk kommunikation åberopats som bevisning i stämningsansökan. I 31% av fallen där någon har avlyssnats har åtal väckts (vilket även kan ha sin grund i annan bevisning).

Ett annat sätt att uttrycka saken är att nästan 60% av övervakningen inte varit användbar vad gäller misstanke, förhör eller utredning.

Samt att i 71% av fallen har hemlig övervakning av elektronisk kommunikation inte bidragit till stämningsansökan / åtal.

Mycket av övervakningen är alltså resultatlös och det finns skäl att anta att den har drabbat många oskyldiga. Fast det framgår inte av regeringens pressmeddelande. Det får man dyka ner i tabellerna för att upptäcka.

• Regeringen: Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2022 »

Justitieministern balanserar på slak lina

av 1 kommentar

Bara för att ny övervakning inte formellt sett strider mot de mänskliga rättigheterna behöver det inte betyda att den är bra eller lämplig.

Gängen, organiserad brottslighet, terrorhot, det säkerhetspolitiska läget och den tekniska utvecklingen driver på marschen in i övervakningsstaten.

Vi har en regering som gick till val på att återupprätta lag och ordning – och som är beroende av ett parti som gjort hårdare tag till en framgångsrik populistisk poäng.

Det politiska ansvaret vilar ytterst hos justitieminister Gunnar Strömmer (M). Han är i sammanhanget en intressant figur.

2002 var Strömmer med och grundade Centrum för rättvisa, som driver enskilda medborgares sak mot staten utan kostnad.

CFR presenterar sig själva som »en ideell och oberoende aktör med uppdrag att värna enskildas grundläggande fri- och rättigheter«. Bland annat har man tagit sitt motstånd mot FRA-lagen ända till Europadomstolen.

Givet denna bakgrund finns det skäl att anta att justitieminister Strömmer idag är mycket väl medveten om att han balanserar på slak lina. Han menar att samhällsutvecklingen har färgat uppdraget och honom själv och att det som nu sker måste ske – men i en rättssäker ordning.

Strömmer vet alltså vad han gör när han i generella termer beskär den demokratiska rättsstatens värden. Vilket känns obehagligt. Frågan är var hans röda linjer går.

Låt oss som exempel titta på den nya lag som ger polisen rätt att övervaka människor utan konkret misstanke om brott.

Nyckelordet i sammanhanget är »konkret«. Utan det hade lagen varit ett solklart brott mot den grundläggande rätten till privatliv. Det måste alltså fortfarande finnas något skäl att anta att brottslig verksamhet förekommer.

Ser man till vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv, så finns det omfattande undantag. Till exempel vad gäller att förebygga brott.

Detta är ett exempel på svensk lagstiftning som antagits med brett stöd i riksdagen, som visserligen strider mot rättsstatens och de mänskliga rättigheternas anda – men som stannar precis innan den formella röda linjen passeras.

Detta till skillnad från EU som emellanåt lägger fram förslag som allmän datalagring eller Chat Control 2 som är så svepande att de tydligt går över gränsen. EU-domstolen har därför slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Men att den expanderande svenska övervakningsstaten förmodligen stannar precis innan den går över gränsen till vad som formellt kan accepteras av internationella fördrag och i EU-domstolen innebär inte att den är oproblematisk.

Övervakning av en person utan konkret brottsmisstanke medför att massor av andra, helt oskyldiga människor samtidigt kommer att bli övervakade. Skulle övervakningen dessutom ske med hemlig dataavläsning äventyras hela vår IT-säkerhet. Vilket man inte kan bortse ifrån.

Lägg till det den uppenbara risken för ändamålsglidning samt möjligheten att alla övervakningsverktyg kan missbrukas med ont uppsåt, av överdrivet nit eller av inkompetens.

Att justitieministern vet var de formella gränserna går – och till synes håller sig precis inom dem – är en klen tröst när rättsstatens principer och de grundläggande mänskliga rättigheterna samtidigt försvagas och devalveras i ett vidare perspektiv.

Det är uppenbart att vi ständigt får en allt mer omfattande övervakning av medborgarna. Det torde också vara uppenbart att ett samhälle med total övervakning vore oförenligt med en levande demokrati och odrägligt att leva i. Ändå är det i den riktningen vi rör oss.

Så frågan är hur långt vi är beredda att gå. Som det ser ut just nu är våra beslutsfattare inte villiga att ens diskutera den större frågan. Och innan vi vet ordet av kan det vara för sent.

Utredare föreslår anonyma vittnen

av Lämna en kommentar

Såväl åklagare som åtalade skall ha rätt att åberopa anonyma vittnen vars identitet skall vara skyddad för resten av domstolen, föreslår en ny utredning.

Med hänvisning till den allvarliga brottsligheten har regeringen låtit snabbutreda frågan om anonyma vittnen i brottsmål. Idag har utredaren Fredrik Wersäll överlämnat sin utredning till justitieministern.

Utredningen föreslår att ett system med anonyma vittnen införs den första april 2025.

Justitieminister Gunnar Strömmer säger att regeringen ser positivt på förslaget och att man kan tänka sig att lagen träder ikraft tidigare än vad utredaren anger.

Förslaget får allvarliga konsekvenser vad gäller den demokratiska rättsstatens grundläggande principer. För att kunna försvara sig måste man rimligen veta vem som riktar en anklagelse emot en.

Ett vittne kan drivas av andra motiv än sanningen. Detta måste man kunna bedöma. Vilket inte är möjligt med anonyma vittnen.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger – i artikel 6 om rätten till en rättvis rättegång – att var och en som står åtalad för en brottslig handling har rätt att undersöka de vittnen som åberopas mot honom.

Vilket knappast kan ske om man inte får veta vem vittnet är.

Utredaren anser dock att hans förslag inte alls strider mot Europakonventionen.

Sedan är förslaget som sådant problematiskt på många sätt. I korthet föreslås följande:

  • Anonyma vittnen skall kunna användas vid misstanke om brott som ger (eller vars sammanlagda straffvärde är) minst två års fängelse.
  • Det skall föreligga en påtaglig risk för vittnet eller vittnets närstående.
  • Såväl åklagare som den misstänkte / åtalade skall kunna begära att ett vittne hörs anonymt.
  • Beslut om att ett vittne skall få vara anonymt skall fattas separat, av domstol. Rättssäkerheten skall då bevakas av ett allmänt ombud.
  • Detta kan gälla vittnesmål under förundersökning och/eller under rättegång.
  • Den rätt som dömer skall inte ha tillgång till det anonyma vittnets identitet. Det vill säga att varesig domare / nämndemän, tilltalad, dennes försvarare, målsägande eller dennes ombud får känna till vittnets identitet. Detta gäller även åklagaren, i de fall det inte är samme åklagare som i prövningen i föregående punkt.
  • Rätten skall inte få efterfråga det anonyma vittnets namn och vittnet skall ha rätt att vägra yttra sig om uppgifter som kan röja identiteten.

Att både åklagare och den misstänkte skall ha rätt att kräva att ett vittne hörs anonymt har förmodligen sin grund i att Europakonventionen föreskriver att båda parter skall ha samma möjligheter att driva sin sak.

Vilket alltså landar i att även en åtalad gängkriminell med stort våldskapital kommer att få rätt att åberopa anonyma vittnen.

Vad kan möjligen bli fel? Detta är myntets andra sida – och beskriver rätt tydligt förslagets grundläggande problem.

Sedan kan man ifrågasätta försvarets och/eller åklagarens möjlighet att korsförhöra ett vittne utan att sådana detaljer röjs som kan avslöja vittnets identitet. Vittnesmål existerar som regel i något slags kontext.

Nu blir det remissrunda. Vilket kan bli ovanligt livat.

Länkar:
• Förslag på system om anonyma vittnen presenteras för regeringen »
• Anonyma vittnen SOU 2023:67 »
• Powerpoints från presskonferensen »
• Presskonferensen på Youtube »

DSA – EU kopplar greppet om det fria ordet online

av 2 kommentarer

EU:s nya Digital Services Act – en lagstiftning för att stärka användarnas rättigheter eller ett verktyg för censur och åsiktsförtryck?

I fredags (25/8) började delar av EU:s nya Digital Services ACT (DSA / Förordningen om digitala tjänster) att gälla. Den skall vara fullt ut tillämpad nästa år.

I det nu aktuella steget finns regler för stora nätplattformar och sökmotorer (t.ex. Facebook, Instagram, TikTok, X (f.d. Twitter), YouTube, Snapchat, LinkedIn, Pinterest, Amazon, Booking, AliExpress, Zalando, Google Shopping, Wikipedia, Google Maps, Googles och Apples app stores samt Google Search och Microsoft Bing). För mindre plattformar börjar reglerna gälla 24 februari nästa år.

Dels handlar det om stärkt rätt för användare, som att få information om varför ett inlägg plockats bort och en möjlighet att överklaga sådana beslut. Annonsering får inte längre målgruppsanpassas utifrån känslig data som religion, etnicitet, politisk åskådning och sexuella preferenser.

Dels handlar det om plattformarna som sådana. De kommer att behöva lägga betydligt mer resurser på byråkrati, avrapportering och transparensrapporter till EU.

Plattformar som inte följer reglerna kan dömas till jätteböter eller helt komma att förbjudas i EU (hur nu det är tänkt att gå till).

Det verkligt knepiga gäller yttrandefriheten online.

Plattformarna blir skyldiga att plocka bort olagligt innehåll, vilket möjligen låter rimligt.

Samtidigt uppstår problem med innehåll som är förbjudey i ett EU-land men inte ett annat – t.ex. information om abort eller hädelse.

Detta gäller speciellt då DSA öppnar för gränsöverskridande nedtagningsorder där en myndighet i ett EU-land kan beordra borttagning av innehåll på plattformar / servrar i andra medlemsstater.

Dessutom föreskrivs åtgärder mot desinformation och skadligt innehåll. Vilket är en knepig fråga.

Vad som är desinformation är inte alltid uppenbart, ibland förändras saken med tiden och här finns ett stort utrymme för subjektivitet. Frågan om vem som skall bestämma vad som är sant respektive falskt är öppen.

Genom sina användarvillkor kan plattformarna redan förbjuda innehåll som inte är olagligt. Vilket i och för sig är deras rätt som privata företag i ett ömsesidigt avtal med respektive användare. Men det är en möjlighet som politiker redan har utnyttjat för att få bort sådant från nätet som de inte vill eller vågar ge sig på i en offentlig, demokratisk lagstiftningsprocess.

DSA har väckt en oro för att innehåll som är politiskt avvikande eller ifrågasättande kan komma att censureras.

Det är förvisso inte ödesbestämt att så blir fallet. Men möjligheten öppnas nu. Och det saknas inte exempel på politiker (och myndigheter) som velat begränsa den fria debatten.

I nästa steg för DSA – 2024 – kommer bland annat så kallade Trusted Flaggers (”betrodda anmälare”). Det kan vara organisationer, myndigheter och särintressen som får en direktlinje till de olika nätplattformarna för att rekommendera vilket innehåll som bör tas bort.

Detta kan dels leda till överdriven eller subjektiv nätcensur. Dels till att myndigheter / tjänstemän får en möjlighet att rekommendera censur av innehåll som inte är olagligt, utan föregående rättslig prövning. Vilket i så fall är uppenbart problematiskt.

Vi har sökt kontakt med Justitiedepartementet för att få veta hur systemet med Trusted Flaggers är tänkt att fungera i Sverige. Än så läge har vi inte fått något svar.

EU:s nya Digital Services Act beskrivs ibland som en lagstiftning för att stärka användarnas privatliv och rättigheter. Ibland som ett verktyg för censur och åsiktsförtryck. Det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra.

Läs mer:
• Big Tech’s to-do list under new EU content rules »
• EU Digital Services Act: Challenges remain as enforcement begins »

Datalagring – olaglig övervakning fortsätter och utökas

av Lämna en kommentar

Sedan EU-domstolen upphävde EU:s datalagringsdirektiv 2014 vägrar ett antal medlemsstater – däribland Sverige – att rätta sig efter domstolens beslut. Istället finns det tecken på att denna olagliga övervakning är på väg att utökas.

I maj 2006 infördes EU:s datalagringsdirektiv. Det går ut på att lagra metadata (inte innehåll) om alla medborgares alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner m.m.

I april 2014 upphävde EU-domstolen datalagringsdirektivet – med hänvisning till att det strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat kommunikation.

Enkelt uttryckt slog domstolen fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Detta är ett beslut som ett flertal medlemsstater valt att inte följa (med EU-kommissionens goda minne). Domstolen har gång på gång upprepat sitt beslut om att generell, svepande datalagring inte får förekomma.

Även Sverige har valt att obstruera mot EU-domstolens beslut. Efter en rättsprocess som initierades av internetoperatörerna Tele 2 och Bahnhof ogiltigförklarade EU-domstolen den svenska datalagringen i december 2016.

Efter domen justerades den svenska lagen. Dock gjordes inget för att komma till rätta med grundproblemet – det vill säga att man fortsätter lagra data om alla människors alla telekommunikationer.

Även om den nya svenska lagen inte prövats igen tyder allt på att inte heller den skulle klara en förnyad granskning av EU-domstolen.

Den förra, rödgröna, regeringen har verkat för att EU skall införa ett nytt datalagringsdirektiv. Hur detta är tänkt att gå till är dock oklart. I samband med detta avfärdade regeringen även tanken på riktad datalagring – det vill säga endast vid misstanke om brott.

Dock har EU-domstolen – även om den står fast vid sitt nej till generell datalagring – på senare år medgivit vissa undantag. Till exempel kan det under vissa förutsättningar vara tillåtet med just riktad datalagring (t.ex. vid brottsmisstanke eller på utsatta platser samt insamling av IP-adresser).

I EU:s ministerråd är datalagring ett återkommande ämne. Man har dock inte (ännu) lyckats komma fram till något fungerande sätt att kringgå EU-domstolens domar.

Ett lysande undantag bland EU:s medlemsstsater är Tyskland. Den nu sittande regeringen har bestämt att man skall sluta med allmän datalagring och istället satsa på »quick freeze« (frysning av kommunikationsdata för en viss plats eller användare om något brottsligt skett eller är på väg att ske).

Allt tyder på att även vår nya regering vill se en fortsatt datalagring. Och att man vill utöka den.

Nyligen föreslog en utredning (tillsatt av den förra regeringen) att även data om elektronisk kommunikation via meddelande-appar skall datalagras. (5 juli-stiftelsen kommer att skriva ett remissvar på denna utredning.)

(Man kan för övrigt notera att utredningens förslag om att lagra meddelande-data kommer samtidigt som EU-kommissionen vill granska innehållet i folks elektroniska meddelanden, Chatcontrol.)

I Sverige kommer riksdag och regering att behöva hantera datalagringen under denna mandatperiod. I EU är det troligt att frågan kommer att aktualiseras igen efter EU-valet nästa sommar, då med en ny EU-kommission och ett nyvalt Europaparlament.

Du följer utvecklingen här på bloggen.

Relaterade länkar:
• Datalagringsdirektivet (Wikipedia) »
• Advokaten (2014): EU-domstolen ogiltigförklarar datalagringsdirektivet »
• Computer Sweden (2014): Datalagringsdirektivet ogiltigförklaras »
• GP (2019): Expert: Den nya datalagen kan få problem »
• EU-domstolen upprepar: Det är förbjudet att använda allmän datalagring (2022) »
• Den ständiga striden om datalagring (2022) »
• EU-stater registrerar användares IP-adresser (2022) »
• Så kan delar av den förbjudna datalagringen ändå fortsätta (2022) »
• Utredning: Data om all slags meddelanden bör lagras (2023) »

(Fler djuplänkar i de länkade texterna ovan.)

Ylva Johanssons bristande känsla för demokrati

av Lämna en kommentar

EU-kommissionens senaste övervakningsförslag kräver att AI skall analysera innehållet i våra elektroniska meddelanden. Man viftar bort att detta bryter mot de mänskliga rättigheterna. Man vilseleder med felaktig och ibland utelämnad information. Och man begriper uppenbarligen inte vad man lagstiftar om. Så här får det inte gå till i en demokratisk beslutsprocess.

EU-kommissionär Ylva Johansson driver ett förslag om att låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden, allmänt kallat Chatcontrol. För barnens bästa.

Att söka efter redan känt olagligt innehåll är en sak. Men att identifiera tidigare okänt olagligt innehåll är en ny teknik som där den prövats givit ett orimligt stort antal falska flaggningar. Vilket drabbar oskyldiga, ibland med katastrofala konsekvenser.

Än värre blir det av att förslaget om Chatcontrol föreskriver att AI skall analysera innehållet i våra elektroniska konversationer i syfte att utreda om vi håller på med något fuffens. Vilket är en teknik som inte ens existerar ännu. Men lagen är tänkt att träda i kraft redan nästa sommar…

Det innehåll som flaggas skall sedan sändas till en ny EU-myndighet (”EU Center”) som är kopplad till Europol. Sedan är det fritt fram för ändamålsglidning. Övervakningslagar utökas alltid till syfte och funktion.

EU-kommissionens och ministerrådets respektive rättstjänst sågar förslaget. Liksom Europaparlamentets utredningstjänst, EU:s dataskyddsmyndighet och FN:s människorättskommissionär. Tyskland, Österrike och Polen säger nej. Alla är de överens om att förslaget strider mot de mänskliga rättigheterna.

EU-kommissionen skriver själv – rakt ut på sidan 13 i sitt förslag – att det kommer att begränsa användarnas möjlighet att utöva sina grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till privatliv och privat korrespondens, yttrandefriheten, persondataskyddet samt ”informationsfriheten”. Men att den inte bryr sig.

Rätten till privatliv och privat korrespondens är en grundläggande mänsklig rättighet inskriven i bland annat Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, EU:s rättighetsstadga samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Men sådant hindrar inte kommissionär Johansson.

Principen har redan slagits fast av EU-domstolen i samband med att den upphävde EU:s datalagringsdirektiv: Övervaka dem som misstänkts för brott – inte alla andra, hela tiden.

Så fort hon kommer åt påstår Ylva Johansson att övervakningen endast kan ske efter beslut av en domstol. Vilket är fel. Men även när detta påtalats fortsätter hon att upprepa påståendet.

Ylva Johansson har även fått för sig att totalsträckskrypterade / end-to-end-krypterade meddelanden kan granskas utan att krypteringen bryts – ”som en knarkhund”. Vilket är komplett nonsens. Skall Chatcontrol förverkligas blir säker E2E-kryptering en omöjlighet.

Även på denna punkt har hon överbevisats. Men det hindrar henne inte från att upprepa påståendet i varenda intervju. Ylva Johansson vet helt enkelt inte vad hon talar om. Hon förstår inte de dramatiska konsekvenserna av sitt eget förslag.

Antingen det, eller så vill hon oss illa.

Vad Johansson inte säger är att det redan finns fungerande system för att identifiera kända olagliga bilder med barn. Dessa fungerar rimligt väl och det finns en lag som tillåter den frivilliga skanning av meddelanden som redan sker på många plattformar. Det är bara att förlänga den redan existerande lagen (även om inte heller den är helt oproblematisk).

Istället påstår kommissionären att det kommer att bli fritt fram för övergrepp mot barn online om den nya lagen – Chatcontrol 2 – inte antas. Detta är att förvanska verkligheten genom ett selektivt urval av information.

Ylva Johansson viftar bort våra grundläggande mänskliga rättigheter.

Hon fortsätter upprepa saker som hon nu rimligen måste förstå inte stämmer.

Det är uppenbart att hon inte begriper det hon försöker lagstifta om.

Och hon ger en felaktig bild genom att utelämna viktig information.

Det hela utstrålar politisk arrogans med närmast auktoritära drag.

För vad skall man kalla det när giltig kritik slentrianmässigt möts med redan motbevisade talepunkter, i den mån kommissionär Johansson över huvud taget kommenterar kritik?

Det är ett demokratiskt hygienkrav att man i en fri och öppen debatt på ett sakligt sätt bemöter kritik – och i förekommande fall tar till sig relevant information.

Men allt vi får är samma redan motbevisade talking points som repeteras gång på gång inför journalister som vanligtvis inte är tillräckligt insatta i frågan för att kunna syna bluffen.

Det är inte bara att man inskränker våra grundläggande mänskliga rättigheter som oroar. Det är även hur man gör det – med arrogant inkompetens.

Ylva Johansson uppvisar en illavarslande och nonchalant attityd till vad som borde vara en grundlig och saklig demokratisk process. Därför måste hennes förslag stoppas!

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Chatcontrol: Ylva Johanssons siffror är mest luft

av 1 kommentar

EU-kommissionens förslag om massövervakning av medborgarnas elektroniska meddelanden bygger på tveksamma premisser och uppblåsta siffror.

EU-kommissionär Ylva Johansson vill låta granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden, i syfte att stoppa sexuella övergrepp mot barn – ”Chatcontrol”.

Man talar om kända övergreppsbilder (tekniskt möjligt att identifitera), tidigare okända övergreppsbilder (ingen säker, fungerande teknik för att identifiera sådana finns) och kontakter med barn i sexuellt syfte (grooming, ingen fungerande teknik existerar i sinnevärlden).

Förslaget kritiseras bland annat för att det strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna (rätten till privatliv och privat korrespondens) och för att det är oförenligt med säker krypterad kommunikation.

Men det finns även skäl att ifrågasätta förslagets grundläggande premisser.

Enligt en undersökning använder var tredje svensk tonåring meddelandeappar för att med samtycke sända intima bilder av sexuell karaktär på sig själva till andra. Vilket – formellt sett – är ett glasklart lagbrott.

Och en brittisk undersökning visar att 78% av allt flaggat innehåll egenproducerat, alltså fotograferat och publicerat av personen på bilden.

Att lagföra hundratusentals svenska ungdomar som begått ett brott – sexting – som inte skadar någon annan känns överambitiöst och kontraproduktivt. Men det är precis vad som kommer att ske om Chatcontrol blir verklighet.

Detta är en stor del av alla de ”miljontals” övergrepp på minderåriga på nätet som Ylva Johansson gärna talar om. Men det verkar finnas mer luft i siffrorna. I tidskriften Kvartal skriver Oscar Swartz:

»Nästan 22 miljoner rapporter kom in till NCMEC via deras tipslinje CyberTipline. En procent kom från allmänheten och 99 procent från Electronic Service Providers, hela 95 procent av dessa från Facebook, 20 307 216 rapporter.« (…)

»Lägligt nog undersökte Facebook saken själv under oktober och november 2020. 90 procent av materialet hade rapporterats tidigare. Sex stycken videor stod för över häften av alla de ca 4 miljoner rapporter man gjorde under perioden. Det kan ju knappast ha varit våldtäktsvideor eftersom sådana omedelbart skulle ha spärrats. Gissningsvis var det något oskyldigt som vanliga människor fann helt okej att dela vilt (2 miljoner gånger totalt!) men som Facebooks maskinella skanning identifierade som CSAM och autorapporterade en masse till NCMEC. Facebook undersökte sedan 150 konton som ursprungligen hade laddat upp materialet och fann att 75 procent av dessa inte hade ”onda avsikter”. Det handlade om till exempel humor innehållande barn.«

Google – som verkar ha en grundligare granskning gjorde samma år (2020) bara en halv miljon anmälningar, för hela internet.

Amerikanska NCMEC (National Center for Missing and Exploited Children) meddelar att av de miljontals flaggningar som gjordes förra året bedömdes endast 0,15% vara verkliga övergrepp som översändes till polisen.

Dessutom har även barn rätt till privat kommunikation online. I Barnkonventionen (som är svensk lag) kan man läsa att ”inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens”.

Ju mer man gräver i detta, ju tydligare blir det att förslaget om Chatcontrol vilar på felaktiga premisser och överdrivan siffror.

Vilket stärker misstanken om att Chatcontrol och barnporren bara är en murbräcka för att införa en mer allmän övervakning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden.

Det är uppenbart att syftet kommer att utökas om Chatcontrol införs. Alla övervakningslagar utökas alltid till såväl syfte som metod.

Länkar:
• Oscar Swartz i Kvartal: Massövervaka oss inte, Ylva! »
• EU:s unga säger nej till Chat Control »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Nu ger EU bulgarisk polis direkt tillgång till svenska servrar

av Lämna en kommentar

Skall fransk och bulgarisk polis, ungerska och grekiska åklagare ges direkt tillgång till innehåll på svenska servrar? På tisdagen röstar Europaparlamentet om saken.

eBevis-direktivet är ännu en sådan fråga som flugit under radarn till dess det (förmodligen) är för sent att göra något åt saken.

Vi har skrivit om det några gånger, i Bryssel har EDRi & Co försökt göra motstånd. Men frågan har aldrig tagit fart.

Så på tisdagen kommer Europaparlamentet sannolikt att klubba den kompromiss som förhandlats fram i trilog med EU-kommissionen och ministerrådet.

Tanken är att myndigheterna i EU:s medlemsstater skall kunna vända sig direkt till ISPar, webhotel, e-postlevantörer och andra operatörer i de övriga länderna för att begära ut information.

Det finns redan en European Investigation Order (EIO) / Europeisk utredningsorder som är till just för att förenkla och snabba upp gränsöverskridande förfrågningar om att säkra bevis m.m.

Men det räcker alltså inte. Man vill inte behöva blanda in det berörda landets myndigheter. Vilket kan bli problematiskt, då till exempel något som är olagligt i Polen kanske inte är det i Sverige.

Med eBevis-direktivet kommer någon prövning av den frågan inte längre att ske.

Således rundar EU, återigen, sunda rättsstatliga principer. Vad som är lagligt i Sverige skall avgöras av och prövas mot svensk lag.

I EU råder ett ömsesidigt erkännande av att man litar på att alla medlemsstater och deras myndigheter fattar rättssäkra beslut som respekterar de mänskliga rättigheterna.

I verkligheten vet vi att de rättsvårdande myndigheterna i vissa länder har problem med korruption, infiltration och politiska påtryckningar. Och nu kan de begära ut data direkt från svenska servrar. Vad kan möjligen gå fel?

Det nya direktivets skydd för till exempel läkare, advokater och journalister är mycket svagt och lätt att kringgå. Det varnar ett antal tunga organisationer i ett brev till Europaparlamentets ledamöter, där man uppmanar dem att rösta nej till direktivet.

Under processen har Europaparlamentet till en början intagit en något mer kritisk inställning till direktivet. Men det förhandlades tydligen bort under trilogen.

Det är skandalöst att detta inte fått mer uppmärksamhet i media, innan vi nu ställs inför i princip fullbordat faktum.

• Open letter: e-Evidence package lacks appropriate safeguards, EU Parliament must reject it »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Övervakning: Justitieministern balanserar på slak lina

av Lämna en kommentar

Regeringens proposition om utökad övervakning är oroande på flera sätt. Man närmar sig gränserna för vad som är acceptabelt i en demokratisk rättsstat. Och djävulen bor i detaljerna.

Regerings förslag om ”utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel” är problematiskt på flera sätt. Samtidigt är kritiken mot densamma ofokuserad och i värsta fall kontraproduktiv.

Möjligen är det enklare att påstå att regeringens förslag kommer att leda till ett totalitärt samhälle än att granska vad som verkligen föreslås. Men om man vill förändra det som sker i sak, då är det bättre att fokusera kritiken. Sakkritik är svårare att vifta bort än tillmälen.

• Övervakning av människor som inte misstänks för brott

Här råder begreppsförvirring. Man kan lätt få intrycket av att det handlar om urskiljningslös massövervakning.

(Det är visserligen en beskrivning som passar in på EU:s förslag om Chatcontrol och den olagliga datalagring som Sverige fortfarande bedriver. Men det är en missvisande bild vad gäller det förslag som regeringen presenterade förra veckan.)

Ur regeringens pressmeddelande:

»Ett av förslagen i proposi­tionen innebär att det ska bli möjligt att använda hemliga tvångs­medel, till exempel hemlig avlyss­­ning, i preventivt syfte mot gäng­­kriminella för att för­hindra dödliga skjut­­ningar och spräng­­ningar och annan allvarlig brotts­­lighet kopplad till krimi­­nella nätverk.«

Här måste det alltså ändå finnas något slags misstanke om att någon eller några kommer att kränka någon annans säkerhet eller egendom. Så någon urskiljningslös, godtycklig övervakning av alla är det inte fråga om – även om man befinner sig på ett sluttande plan.

Djävulen bor dock i de detaljer som inte orsakar tidningsrubriker och generella protester. Så låt oss grotta ner oss i ett par av dessa.

• Så kan du drabbas

En av regeringens punkter är:

»Tillstånd till hemlig rums­­avlyss­ning och hemlig kamera­­över­vak­ning ska få knytas till en skäligen misstänkt person i stället för en viss plats.«

Den bakomliggande logiken är enkel: Om man skall övervaka en person är det personen ifråga som skall övervakas inte en plats/platser där denne emellanåt vistas.

Problemet med detta är att även fler oskyldiga människor kommer att drabbas av övervakningen.

Vid användning av till exempel hemlig dataavläsning (spionprogram) kommer människor som bara råkar befinna sig i närheten av eller kommunicerar med någon som misstänks för brott att drabbas av hemlig rumsavlyssning och övervakning. Detta gäller även meddelanden (client-side-scanning), telefonsamtal med mera.

Man kan kanske inte förvänta sig att ingen oskyldig någonsin kommer att drabbas av övervakning. Men det känns som om vi hoppat över debatten om var den gränsen bör gå.

Dessutom kan det vara bra att hålla i minnet att många av de nya förslagen inte är exklusivt inriktade på gängbrottslighet. De kan drabba vem som helst som ovetande har någon som kan misstänkas ägna sig åt brott i sin släkt eller bekantskapskrets.

Och om fler oskyldiga kommer att övervakas, då befinner vi oss uppenbarligen på ett sluttande plan. Sedan är det en annan fråga om vi är villiga eller känner oss tvingade att ta det steget. Men varje utökning av övervakningsstaten är i sig problematisk.

• Ribban sänks

En klart problematisk del av förslaget är att regeringen föreslår ett straffvärde på minst tre månader för användning av hemliga tvångsmedel. Lagrådet föreslår sex månader.

Regeringens motivering är att man även vill fånga upp ett antal brott som annars riskerar att hamna utanför lagförslaget – som mened, utpressning, skyddande av brottsling och lindrigare fall av övergrepp i rättssak.

Detta är förvisso allvarliga brott. Men frågan är om det inte hade varit bättre att höja dessa brotts minimistraff (till t.ex. sex månader) än att sänka ribban för användning av hemliga tvångsmedel.

Enkelt uttryckt kommer nu även ett stort antal smärre brott att omfattas, även sådana som inte har med gängkriminalitet att göra. Vilket även det kommer att öka antalet oskyldiga i omgivningen som drabbas.

Grundfrågan är om ett visst brott står i proportion till den integritetskränkning som hemlig övervakning innebär. Traditionellt har gränsen varit ett straffvärde på två år, även om detta stegvis urholkats.

Regeringens förslag innebär alltså en radikal sänkning av golvet för användning av hemliga tvångsmedel. Vilket också är ett tecken på att vi befinner oss på något slags sluttande plan.

Målat med bred pensel kan man säga att dammluckorna för hemlig övervakning nu öppnas mer än vad som är lämpligt i en demokratisk rättsstat.

• Vad vill justitieministern, egentligen?

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) är gammal människorättsadvokat – och bör således vara högst medveten om riskerna med de förslag som nu läggs fram.

Att säga att ovanstående förslag är att kliva in i ett totalitärt samhälle är på objektiva grunder en överdrift. Men, det är ett steg åt det hållet. En svällande övervakningsstat blir vid någon punkt ett demokratiskt problem.

Regeringen känner sig naturligtvis pressad av gängbrottslighet och dödsskjutningar – och tvingad att göra något konkret åt saken. Vilket för övrigt var vad den gick till val på.

Resultatet är en balansakt på slak lina.

Vi kan bara hoppas att Strömmer håller fast vid sina gamla principer. I detta förslag är han farligt nära den röda linjen. Övervakningsstaten tillåts svälla. Det sluttande planet är ett faktum.

Men att säga att Sverige nu blir ett totalitärt samhälle är möjligen att ta i. I vart fall än så länge. I händerna på en mer auktoritär regim är de verktyg som nu kommer att klubbas dock direkt farliga.

Därför gäller det att nu hålla ögonen på bollen – i sak och detalj.

• Regeringens pressmeddelande: Utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel »
• Regeringens proposition (PDF) »

Se justitieministerns presskonferens på Youtube: