Budbärarimmunitet – nästa stora nätfråga i EU

EU:s e-Handelsdirektiv är 20 år gammalt och kommer att revideras under den nya mandatperioden, 2019-24. Den stora stridsfrågan lär bli budbärarimmuniteten (safe harbor / mere conduit) som säger att operatörer (och i vissa fall plattformar) inte kan hållas ansvariga för vad enskilda användare gör i deras nät. Vilket är en princip som har många fiender.

Grundprincipen är att nätoperatörer tillhandahåller infrastruktur för att kommunicera information – och därför inte kan hållas ansvariga för vad deras användare gör i nätet. Detta på samma sätt som till exempel posten inte kan hållas ansvarig för vad folk skriver i sina brev eller teleoperatörer inte kan hållas ansvariga för vad folk säger i telefon.

Detta är en princip som ogillas av allt från upphovsrättsindustrin till medlemsstaternas polis och underrättelsetjänster. Och den står i vägen för dem som vill se en mer allmän censur av nätets innehåll.

Men det är också en princip som bygger på en viktig grundpelare för en rättsstat: Att det är den som sprider information (användaren) som är ansvarig för sina handlingar, som till exempel att sprida olagligt material och olaglig information. Inte nätoperatören.

Frågan har ställts spå huvudet av EU:s nya upphovsrättsdirektiv – som kräver att nätplattformarna skall skanna allt som laddas upp och förhandscensurera sådant som inkräktar på någon annans upphovsrätt. (Även om det än så länge är oklart hur detta skall gå till.)

EDRi rapporterar:

In the past months, the Directorate-General for Communications Networks, Content and Technology (DG Connect) of the EU Commission already started the process of exploring policy options for content moderation that will be presented to the incoming College of Commissioners. A reform of the ECD to attempt the harmonisation of liability exemptions and content moderation rules seems to have become unavoidable.

Detta handlar om vårt fria och öppna internet. Om informationens frihet. Och om det demokratiska hygienkravet att inte tillämpa förhandscensur.

Uppskattningsvis kommer det att ta minst ett år, möjligen mer innan något konkret förslag ligger på bordet. Men det är ingen ursäkt för att inte bry sig. Det är under den förberedande fasen – innan folk grävt ner sig allt för djupt i sina skyttegravar – som det finns realistiska möjligheter att påverka det nya direktivets innehåll.

Så låt oss inte vänta till det är för sent – igen. Här måste civilsamhället, nätsamfundet och medborgarrättsaktivister komma in tidigt i processen, för att sänka dåliga idéer innan de blir del av ett kommissionsförslag till nytt direktiv.

Riksdagen kräver mer datalagring – trots att EU-domstolen säger nej

Riksdagen har just fattat ett märkligt beslut om datalagring. Man tänker fortsätta lagra data om alla våra telekommunikationer – med hänvisning till den EU-rätt som uttryckligen förbjuder generell, svepande datalagring utan brottsmisstanke.

Från Riksdagens hemsida:

Regeringen föreslår att nuvarande regler om lagring och tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation i brottsbekämpande syfte, så kallad datalagring, ska anpassas till EU-lagstiftning. Det är mycket viktigt för brottsbekämpande myndigheter att få tillgång till elektronisk kommunikation, till exempel från teleoperatörer. Enligt regeringen kräver dock EU-rätten att datalagringsskyldigheten begränsas jämfört med dagens regler.

Ur Justitieutskottets betänkande (2018/19:JuU27):

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag om datalagring vid brottsbekämpning. Lagändringarna syftar till att anpassa de nuvarande reglerna om lagring och tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation i brottsbekämpande syfte, s.k. datalagring, till EU-rätten.

Förslaget innebär att omfattningen av lagringsskyldigheten minskas och att lagringstiderna differentieras. Lagringen ska inte längre få ske utanför EU. Dessutom ska det krävas beslut av åklagare för att de brottsbekämpande myndigheterna ska få inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet.

Vad man gör är att anpassa vissa parametrar (som lagringstid) för att på så sätt försöka komma runt EU-domstolens nej till generell datalagring. Men det är knappast troligt att detta knep kommer att lyckas. Som Justitieutskottet konstaterar i sitt eget betänkande:

»EU-domstolen förklarade i domen datalagringsdirektivet ogiltigt, bl.a. med hänvisning till de grundläggande rättigheterna om respekten för privatlivet och skyddet av personuppgifter.« (…)

»EU-domstolens slutsatser var att EU-rätten utgör ett hinder för (1) en nationell lagstiftning som i brottsbekämpande syfte föreskriver en generell och odifferentierad lagring av samtliga trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter om samtliga abonnenter och registrerade användare och samtliga elektroniska kommunikationsmedel samt (2) en nationell lagstiftning som inte begränsar tillgången till trafik- och lokaliseringsuppgifter till enbart åtgärder som syftar till att bekämpa grov brottslighet, inte föreskriver att tillgången ska vara underkastad förhandskontroll av en domstol eller en oberoende förvaltningsmyndighet och inte kräver att uppgifterna ska lagras inom unionen.«

Här blir det märkligt. Den enda »EU-rätt« som finns att hänvisa till är EU-domstolens dom – som säger nej till generell datalagring och som upphäver såväl datalagringsdirektivet som tidigare svensk lag. Ändå gör man ett nytt försök att införa just sådan lagstiftning:

»Att helt upphäva de bestämmelser som föreskriver att operatörerna ska lagra uppgifter om elektronisk kommunikation är enligt regeringen, av bl.a. brottsbekämpande och folkrättsliga skäl, uteslutet.«

Enkelt uttryckt: Regeringen och riksdagen vägrar acceptera EU-domstolens upprepade nej till svepande datalagring.

Vi får väl se vad EU-domstolen har att säga om den saken.

Riksdagen uttalar också att den helst vill ha mer och mer omfattande datalagring:

»Riksdagen tycker dock att regeringens förslag begränsar datalagringsskyldigheten för mycket med bakgrund mot de brottsbekämpande myndigheternas behov av lagrade uppgifter. Riksdagen riktade därför en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att se över omfattningen av datalagringsskyldigheten. Enligt riksdagen bör datalagringen utökas och vara så långtgående som det är möjligt enligt EU-reglerna.«

Den sista meningen är – åter – en självmotsägelse. EU-rätten säger nej till generell datalagring utan brottsmisstanke. Punkt.

Riksdagen har även avslagit motioner om att datalagring bara bör inriktas mot personer som är misstänkta för brott – samt om krav på ökat integritetsskydd och rättssäkerhet.

Länkar:
• Riksdagens sida om ärendet »
• Justitieutskottets betänkande »
• Riksdagen röstade igenom ”ny” datalagringslag – Bahnhof: den hör inte hemma i en demokrati »

För att kunna överklaga nätcensur måste man få veta att den sker

Electronic Frontier Foundation (EFF) har publicerat en intressant rapport: Samtidigt som allt fler nätplattformar ger sina användare möjlighet att överklaga censur av poster – så är de ofta dåliga på att informera om att de har censurerat. Och sådan information är ju en förutsättning för att man skall kunna överklaga över huvud taget.

EFF examined the content moderation policies of 16 platforms and app stores, including Facebook, Twitter, the Apple App Store, and Instagram. Only four companies—Facebook, Reddit, Apple, and GitHub—commit to notifying users when any content is censored and specifying the legal request or community guideline violation that led to the removal. While Twitter notifies users when tweets are removed, it carves out an exception for tweets related to “terrorism,” a class of content that is difficult to accurately identify and can include counter-speech or documentation of war crimes. Notably, Facebook and GitHub were found to have more comprehensive notice policies than their peers.

Nu handlar det i och för sig om privata företag med snåriga användaravtal – så begreppet rättssäkerhet är kanske inte tillämpligt. Men detta är helt klart en konsumentfråga.

Seriösa nätplattformar skall naturligtvis informera användare om när poster censureras – samt erbjuda en reell möjlighet att begära omprövning av sådana beslut. Speciellt när besluten i fråga fattas automatiskt, utifrån algoritmer som varken förstår kontext eller humor.

EFF:
• Social Media Platforms Increase Transparency About Content Removal Requests, But Many Keep Users in the Dark When Their Speech Is Censored, EFF Report Shows »
• Who Has Your Back? Censorship Edition 2019 (rapporten) »

Huvudförhandling om utlämning av Assange i februari 2020

Nu börjar processen om Assanges utlämning till USA

Den brittiske inrikesministern, Sajid Javid, har nu givit klartecken till att den rättsliga prövningen av USA:s begäran om utlämning av Julian Assange kan inledas. Vilket kommer att ske under fredagen.

Med tanke på att USA dammat av uråldriga spioneri-lagar (som skrevs i en helt annan kontext) har detta kommit att handla om mycket mer än bara Assange och Wikileaks.

Den centrala frågan är om man kan döma journalister för spioneri – om de offentliggör hemligheter som har ett tydligt allmänintresse och som avslöjar missförhållanden, fulspel och övertramp.

Man måste fråga sig om syftet inte snarare är politiskt. Det vill säga att skydda den maktapparat som begått tvivelaktiga handlingar i krig, som försökt föra folket bakom ljuset i utrikespolitiska frågor och som i ett vidare demokratiskt perspektiv betett sig illa. Att i ett missriktat försök att rädda ansiktet hugga huvudet av budbäraren.

Hur skall journalister i framtiden hantera hemligstämplad information som avslöjar missförhållanden, lögner och maktmissbruk? Vad kommer detta att innebära för en av medias absolut viktigaste uppgifter – det vill säga att granska makten?

Fredagens förhandling kommer mest att handla om formalia och om att lägga ut tidtabellen för en process som kan bli mycket långdragen. Och hur den än faller ut kan man vara rätt säker på att frågan kommer att drivas ända upp till högsta instans.

Länk: Sajid Javid signs US extradition order for Julian Assange »

Youtube i censur-träsket

Youtube tycks vara på väg att öppna dörren för censur, som varken har med lagen eller användarvillkoren att göra. En konsekvens av detta är att Youtube (och andra sociala plattformar) kan komma att förlora vad de har kvar av sin budbärarimmunitet.

Ett telefonbolag kan inte hållas ansvarigt för vad dess användare säger i telefonsamtal. Posten kan inte hållas ansvarig för vad folk skriver eller skickar. Ägaren av en väg kan inte hållas ansvarig för vem som kör på den och i vilket syfte. Principen är att den som äger och driver infrastruktur inte är ansvarig för vad dess användare gör.

Denna princip (budbärarimmunitet / safe harbor / mere conduit) har i stort sett gällt även för internetoperatörer och nätplattformar. Vilket är en klok princip. Om någon gör något som är fel, då är det den personens ansvar – inte nät- eller plattformsoperatörens.

Tyvärr urholkas principen om budbärarimmunitet steg för steg, till exempel genom EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Men än så länge finns grundprincipen kvar, i vart fall som ett eftersträvansvärt koncept. Dock finns det tecken som tyder på att Youtube just är på väg att slå in sista spiken i dess kista.

Den utlösande faktorn är ett bråk mellan Vox-kommentatorn Carlos Maza och Youtube-profilen / komikern Steven Crowder. Maza kräver att Crowder skall stängas av från Youtube. Till Youtubes försvar skall sägas att man inte stängt av Crowder. Däremot har man stängt av hans möjlighet att tjäna pengar på Youtube-anonser (trots att han varken brutit mot lagen eller användarvillkoren). För den som vill veta mer om just den konflikten rekommenderas detta samtal mellan Tucker Carlson och Glenn Greenwald.

Detta har fått Youtube att ändra sin policy. På plattformens officiella blogg skriver man bland annat:

»Today, we’re taking another step in our hate speech policy by specifically prohibiting videos alleging that a group is superior in order to justify discrimination, segregation or exclusion based on qualities like age, gender, race, caste, religion, sexual orientation or veteran status.« (…)

»Our systems are also getting smarter about what types of videos should get this treatment, and we’ll be able to apply it to even more borderline videos moving forward. As we do this, we’ll also start raising up more authoritative content in recommendations, building on the changes we made to news last year. For example, if a user is watching a video that comes close to violating our policies, our systems may include more videos from authoritative sources (like top news channels) in the ”watch next” panel.« (…)

Detta kan betyda lite vad som helst – och öppnar dörrarna för subjektiv bedömning. Man kan till exempel undra hur Youtubes algoritmer skall kunna skilja mellan »skillnader« och »överlägsenhet« – vilket även många människor verkar oförmögna att göra.

Risken är att detta kommer att leda till en tämligen urskiljningslös, automatiserad blockering och censur – som dessutom missar sitt eget mål.

Samtidigt oroas forskare, jurister, människorättsaktivister och journalister över att viktig dokumentation från krigs- och konfliktområden och om extremism inte lägre är tillgänglig. Lärare protesterar mot att Youtube-filmer de lagt upp för att förklara nazismens framväxt och brott mot mänskligheten för sina studenter nu rensas bort från plattformen.

Det centrala problemet är att godtycke och subjektivitet med detta är på väg att få samma tyngd som lag och formella användarvillkor. Vilket innebär att Youtube självmant ikläder sig rollen av censor eller nätpolis. Då försvagas principen om budbärarimmunitet – till den punkt där den blir meningslös, eftersom företaget frivilligt tar på sig just den uppgift som principen var tänkt att skydda det emot. Och då kommer Youtube att hamna i en situation då allt som publiceras av dess användare blir företagets direkta ansvar.

Antingen släpper man igenom allt som man inte själv upptäckt / informerats om är direkt olagligt – och behåller sin budbärarimmunitet. Eller så censurerar man utifrån subjektiva kriterier – och blir därmed (lagligt och/eller moraliskt) ansvariga för varenda videosnutt som laddas upp.

Men just nu binder Youtube bara ris åt egen rygg.

För att inte tala om hur en icke rättssäker censur uppmuntrar till massanmälningar av Youtube-filmer – på grund av att vissa grupper inte tycker om de åsikter som framförs i dem. Massanmälningar som ofta leder till avstängning från Youtube och/eller dess annonsprogram.

Youtube befinner sig just nu på ett brant sluttande plan.

/ HAX

Länkar:
• Youtube: Our ongoing work to tackle hate »
• YouTube just banned supremacist content, and thousands of channels are about to be removed »
• YouTube’s anti-extremism crackdown targets journalist who documents extremism »
• YouTube is deleting videos on Nazi history as part of its hate speech crackdown »
• Video: Tucker Carlson och Glenn Greenwald om Youtube-censuren »

Breaking: Julian Assange häktas inte i Sverige

Uppsala tingsrätt har just beslutat att inte häkta Wiklileaks grundare och chefredaktör Julian Assange. Därmed kan inte heller någon europeisk arresteringsorder utfärdas mot honom.

Detta innebär dock inte att den svenska utredningen mot Assange skrivs av. Däremot får svenska utredare finna sig i att hålla eventuella ytterligare förhör i Storbritannien – där Assange sitter fängslad för att ha brutit sin borgensförbindelse, när han tog sin tillflykt till Ecuadors ambassad.

Med detta kan man anta att frågan om att utlämna Assange till Sverige är avskriven tills vidare, troligen för alltid. (Med reservation för att tingsrättens beslut kan överklagas.)

Vilket kanske är lika bra, med tanke på hur Sverige tidigare sänt människor till skenrätt och tortyr – utan rättslig prövning – med hemliga CIA-plan och med en påse över huvudet.

Nu riktas fokus mot USA:s begäran om att få Assange utlämnad från Storbritannien. Denna omfattar 17 åtalspunkter, däribland spioneri. Skulle Assange utlämnas och dömas i USA riskerar han upp till 175 år i fängelse, för sin publicistiska verksamhet.

Länk: Sveriges Radio »

Chelsea Manning åter fängslad

Knappt hade whistleblowern Chelsea Manning blivit släppt från fängelse – efter att ha vägrat vittna mot Wikileaks inför en grand jury – innan hon nu blivit fängslad igen. Saken är densamma, men denna gång riskerar Manning 18 månaders fängelse och böter upp till 1.000 USD per dag om hon vägrar att vittna.

Manning tycks ta saken med fattning. Samtidigt tyder det som sker på att amerikanska myndigheter menar allvar med att försöka komma åt Wikileaks och dess grundare Julian Assange.

Länk: Chelsea Manning is back in jail after refusing to cooperate with WikiLeaks investigation »