Femte juli

Nu avgörs EU:s åldersgränser för sociala medier

3 november 2026 av Henrik Alexandersson

Nu har EU:s institutioner börjat behandlingen av EU Kids Act. Vill man påverka processen bör det ske innan vi ställs inför fullbordat faktum.

Vi har tidigare rapporterat om EU Kids Act (COM(2026) 681) som bland annat innebär att unga får full tillgång till sociala medier utan särskilda begränsningar först vid 18 års ålder.

• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras »
• EU Kids Act – döden för privata spelservrar och små spelutvecklare »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »

Förslaget innebär även omfattande krav på verifiering av vårdnadshavare och föräldrakontroll samt att de omfattande kraven riskerar att göra det mycket svårt att driva små privata spelservrar och att utveckla mindre onlinespel. Med mera.

Nu börjar behandlingen av förslaget i EU:s institutioner. När ministerrådet och Europaparlamentet väl har fastställt sina respektive positioner blir de svårare att påverka.

Vill man påverka utfallet bör det alltså ske nu, medan beslutsfattarna fortfarande är mottagliga för argument.

• EU:s ministerråd

Ministerrådets arbetsgrupp för audiovisuella medier sammanträder i dag och i morgon för fortsatt behandling av förslaget. Rådet bekräftar också ytterligare sammanträden den 9 och 12 november samt den 2 december. Ingen ny offentlig text eller formellt beslut finns ännu.

Sverige representeras i ministerrådet av regeringen (hur nu den kommer att se ut) och av tjänstemän i rådets arbetsgrupper och i COREPER I.

• Europaparlamentet

Ansvarigt utskott blir IMCO (utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd) medan LIBE (utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter) endast är rådgivande utskott.

Vilket är anmärkningsvärt med tanke på förslagets konsekvenser för integritet, anonymitet och grundläggande rättigheter.

Det betyder dock inte att LIBE saknar inflytande. Utskottet kan föreslå ändringar och yttra sig över de rättighetsfrågor som förslaget väcker.

Andra utskott som skall yttra sig är ITRE (industri, forskning och energi), CULT (kultur och utbildning), JURI (rättsliga frågor), SANT (folkhälsa) samt BUDG (budgetutskottet).

Europaparlamentet har redan i november 2025 uttalat sig för en harmoniserad digital åldersgräns på 16 år för bland annat sociala medier, med möjlighet till föräldratillstånd, samt en absolut nedre gräns på 13 år. (S, MP, V, KD, C & L röstade för, SD röstade emot, M avstod.)

En resolution är dock inte samma sak som att parlamentet redan har tagit ställning till EU Kids Act. Den konkreta lagtexten, inklusive åldersverifieringens tekniska utformning, återstår att behandla.

Den viktigaste primärkällan är parlamentets Legislative Observatory, 2026/0286(COD). Ärendets utskottsnummer är IMCO/10/06714.

Nästa viktiga hållpunkt är vem som utses till IMCO:s föredragande (rapportör), vilka skuggföredragande som utses och hur LIBE väljer att behandla åldersverifiering och grundläggande rättigheter.

Det finns ännu inga registrerade ändringsförslag eller utskottsomröstningar. Europaparlamentets behandling befinner sig således i ett tidigt skede.

Svenskar i IMCO är: Adnan Dibrani (S), Hanna Gedin (V), Arba Kokalari (M), Johan Danielsson suppleant (S) och Alice Kuhnke suppleant (MP). I LIBE: Charlie Weimers vice ordförande (SD), Abir Al-Sahlani (C), Evin Incir (S), Alice Kuhnke (MP), Alice Teodorescu Måwe (KD) och Tomas Tobé (M).

Tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras »
• EU Kids Act – döden för privata spelservrar och små spelutvecklare »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »

CC0

Är politikerna onda eller korkade?

2 november 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s demokratiska underskott blir synligt när det gäller beslut som rör internet. Chat Control, åldersgränser och DSA är några exempel.

Man skall kanske inte tillskriva sådant ont uppsåt som kan förklaras med dumhet. Men det finns en särskild sorts tunnelseende som drabbar politiker.

Vi kan konstatera att politiska beslutsfattare inte alltid tycks förstå omfattningen och konsekvenserna av sina beslut. Speciellt när det gäller internet-relaterade frågor.

Man identifierar ett verkligt eller påstått samhällsproblem. Politikerna får frågan och ser det som sin uppgift att »göra något« åt saken.

Det sätter ljuset på frågan om politikernas incitament. Politiker belönas för att visa handlingskraft. Inte för att förstå komplexitet, förutse bieffekter eller avstå från att ingripa.

Politiker kan även förstå invändningarna men prioritera andra mål, kompromissa bort principer eller acceptera negativa konsekvenser för att uppnå ett politiskt resultat eller en utopisk vision.

Saken är att inget existerar i ett vakuum. I dynamiska system kan ett beslut i en del av systemet få oväntade och oönskade konsekvenser på andra områden. Det är som att klämma på en vattenfylld ballong.

Om man inte har grundläggande kunskap om hur de områden man vill reglera fungerar, då ökar risken för att det blir fel. Den risken ökar ju mer EU:s institutioner petar i och ändrar förslagen.

Ju mer komplicerat ett system är, desto större anledning till försiktighet. Men politiken fungerar tvärtom.

Det politiska systemet premierar ofta själva beslutet framför konsekvensen av beslutet.

Och eftersom vi har med politik och byråkrati att göra kan det ta lång tid att rätta till vad man ställt till med. I den mån det alls sker.

Dessutom är internet gränsöverskridande. EU:s regler kan få effekter långt utanför unionen, särskilt när globala tjänster väljer att anpassa sina system efter europeiska krav.

Problemet blir värre på grund av att vi vet väldigt lite om vad som sker bakom kulisserna i politiken i allmänhet och i EU-politiken i synnerhet.

Alltför ofta ställs vi inför fullbordat faktum. När allt redan är färdigförhandlat och färdigvoterat är det näst intill omöjligt att ändra på något.

Det gäller att komma in tidigare i processen, innan positionerna låsts. Och eftersom våra medier hellre ägnar sig åt det storpolitiska spelet än åt att bevaka sakfrågor är det svårt att upptäcka vad som är på gång.

Vi har således ett politiskt system som premierar »handlingskraft«, ett medielandskap som prioriterar politiskt spel och en beslutsprocess där medborgarna ofta får insyn först när möjligheten att påverka har passerat.

Problemet är alltså inte bara att politiker ibland fattar beslut utan att förstå deras konsekvenser. Problemet är att det politiska systemet gör det svårt att upptäcka och förhindra sådana misstag innan det är för sent.

Därför behöver vi mer öppenhet och insyn i beslutsprocessen. Vi behöver medier som granskar förslagens sakinnehåll medan det fortfarande går att påverka dem. Och vi behöver politiker som inser att det ibland är bättre att inte göra något alls än att göra något som förvärrar situationen eller skapar helt nya problem.

Framför allt måste den som vill begränsa människors frihet kunna visa att ingreppet verkligen är nödvändigt, proportionerligt och effektivt.

Att ett problem existerar innebär inte automatiskt att den föreslagna lösningen är bra. Eller ens att politiken är rätt verktyg för att lösa det.

CC0

Nätcensur i Polen

29 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

En ny polsk lag skall göra det möjligt för myndigheter att beordra blockering av innehåll på internet. Presidenten gör motstånd.

I Polen har parlamentet antagit en ny lag som ger myndigheterna utökade befogenheter att beordra blockering av innehåll på internet, i vissa fall utan föregående domstolsprövning.

Det sker inom ramen för landets nationella tillämpning av EU:s Digital Services Act (DSA), men går längre än vad EU-förordningen uttryckligen kräver.

EU:s Digital Services Act (DSA) har inte i sig givit medlemsstaterna rätt att blockera webbsidor. Den möjligheten fanns redan i nationell rätt och annan EU-lagstiftning.

Men när medlemsstaterna anpassar sina lagar till förordningen kan de samtidigt välja att ge sina myndigheter nya befogenheter som går längre än vad EU kräver.

Den aktuella lagstiftningen omfattar 15 kategorier av brott, bland annat olaga hot, politiskt motiverade hot, hets mot folkgrupp, propaganda för totalitära ideologier och olika sexualbrott mot barn.

Vissa kategorier skall prövas av domstol, medan andra kan hanteras genom myndighetsbeslut (som kan överklagas till domstol i efterhand).

Beslut om blockering av olagligt innehåll som skall avgöras direkt av domstol: Propaganda för nazism, kommunism, fascism och andra totalitära system. Hets mot grupper på grund av nationalitet, etnicitet, ras eller religion. Offentlig förolämpning av personer eller grupper på grund av nationalitet, etnicitet, ras eller religion.

Blockering av innehåll där telekommyndigheten UKE eller medieregulatorn KRRiT kan fatta administrativa beslut om blockering: Våld eller olaga hot på grund av till exempel politisk tillhörighet, etnicitet eller religion. Därutöver bland annat olaga hot, identitetsmissbruk, människohandel, uppmaning till självmord och vissa sexualbrott mot barn.

Det märkliga är att lagen skiljer mellan olika slags yttrandebrott. Propaganda för totalitära ideologier och vissa former av hets med politiska förtecken kräver domstolsbeslut. Men vid olaga hot på grund av exempelvis politisk tillhörighet skall en myndighet kunna besluta om blockering utan föregående domstolsprövning.

Lagen öppnar för blockering av hela domäner, inte bara enskilda inlägg. Internetleverantörer skall då blockera åtkomsten inom 48 timmar. Därmed riskerar även lagligt innehåll att bli otillgängligt. (Efter ändringar i senaten kan sådana beslut i vissa fall verkställas omedelbart.)

Parlamentet avslutade behandlingen den 22 oktober och lagförslaget ligger nu hos presidenten för undertecknande. Dock skall man notera att presidenten tidigare i år vägrade att godkänna en snarlik lagstiftning.

Enligt Reclaim the Net skall presidenten då ha sagt att…

»As president, I cannot sign a bill that effectively amounts to administrative censorship. (…) A situation in which a government official decides what is permitted on the Internet is reminiscent of the Ministry of Truth in Orwell’s 1984.«

President Karol Nawrocki upprepade sin kritik mot lagen så sent som 15 oktober 2026, i en intervju med Interia och Polsat News.

Fortsättning följer.

• RtN: Poland Approves New Internet Blocking Powers »

• Polska regeringen: DSA – co zmienią nowe przepisy »
• UKE: New Responsibilities for the UKE President in the DSA Oversight System »
• Interia: Nawrocki stawia warunek w sprawie głośnej ustawy. ”Rząd ma pewną tendencję” »

CC0

Chat Control 2: Ministerrådet trampar vatten

28 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd saknar mandat för att möta Europaparlamentets röda linje om Chat Control 2.

EU:s ministerråd har nu lämnat ut två dokument som rör förhandlingarna om Chat Control 2: Ordförandeskapets rapport från den sjätte trilogen den 29 september (WK 15082/26) och det 575-sidiga fyrkolumnsdokumentet från förhandlingarna (WK 13816/26).

Ordförandeskapet konstaterar att det saknar mandat att acceptera parlamentets modell för riktade sökorder (mot specifika personer eller grupper där det finns konkret misstanke) när gäller privata meddelanden.

Vissa medlemsstater motsätter sig riktade granskningsorder mot specifika användare, medan andra motsätter sig order som leder till urskillningslös skanning.

När det gäller frivillig skanning av icke-offentligt innehåll uppger ordförandeskapet att en del medlemsstater möjligen kan acceptera vissa av parlamentets skyddsräcken. Till exempel sökplaner, efterhandsgranskning, att sökningarna riktas mot delar av en tjänst och – där det är möjligt – enskilda användare. Men det är väldigt vagt.

Samtidigt framhåller ordförandeskapet att reglerna inte får hindra eller försena frivillig skanning (ungefär enligt den modell som i dag tillåts genom Chat Control 1) av känt och nytt övergreppsmaterial (CSAM) samt grooming i meddelanden som inte är totalsträckskrypterade.

Så ministerrådet och Europaparlamentet står fortfarande långt ifrån varandra inför nästa trilogförhandling.

Vad händer nu?
• 3 november: Medlemsstaterna diskuterar frågan på tjänstemannanivå.
• 8 december: Nästa skarpa trilogförhandling mellan EU:s ministerråd, Europaparlamentet och EU-kommissionen.

I ett rimligt universum borde ministerrådet – efter att ha dragit frågan i långbänk i fem år – konstatera att rådet och parlamentet fortfarande står fundamentalt långt ifrån varandra och att förutsättningarna för en hållbar kompromiss saknas. Därför borde EU-kommissionen dra tillbaka förslaget om Chat Control 2. Men det kommer knappast att ske.

Länkar:
• Ministerrådet: Outcome of the 6th trilogue on 29 September 2026 and way forward »
• Brussels Record: Released: the Council’s own note on the sixth Chat Control trilogue »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 2: Nya förhandlingar på gång

27 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Den 8 december väntas nya trilogförhandlingar om Chat Control 2. Det cirkulerar uppgifter om en ny kompromiss från ministerrådets sida, som kan ligga närmare Europaparlamentets linje.

Den 3 november uppges EU:s medlemsstater ha ett nytt möte om Chat Control 2 på tjänstemannanivå. Därefter en ny, skarp trilogförhandling den 8 december.

Uppgifter gör gällande att det irländska ordförandeskapet vill testa en ny kompromiss om skanning av privat kommunikation. Bland annat sägs det handla om att inrikta skanningen av innehåll i elektroniska meddelanden mot vissa användare.

Vilket i så fall kan vara ett steg närmare Europaparlamentets position: Skanna bara meddelanden hos personer eller grupper där det finns konkret misstanke om brott – och endast efter rättslig prövning.

Därför är det viktigt att parlamentet och dess förhandlare uppmuntras att stå på sig.

Någon konkret text från ministerrådet har inte offentliggjorts eller läckt ut ännu. Och det tycks fortfarande finnas en majoritet bland medlemsstaterna för obligatorisk skanning (enligt tidigare förslag).

Samtidigt verkar det irländska ordförandeskapet fortfarande öppet för idén om »frivillig« skanning av icke totalsträckskrypterade meddelanden, på i stort sett samma sätt som nu sker med Chat Control 1 (som upphör att gälla den 3 april 2028).

Övrig relevant information: Från den 1 februari 2027 måste de operatörer som använder Chat Control 1 offentliggöra statistik bland annat om antalet träffar, felprocent och falska positiva resultat. Kommissionens samlade utvärdering av förordningen skall presenteras i februari 2028.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Frankrike förberedde att släcka sociala medier

26 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Frankrikes regering förberedde att stänga av sociala medier under helgens demonstrationer.

Frankrikes premiärminister Sébastien Lecornu skickade den 22 oktober ett brev till landets fyra största teleoperatörer.

Enligt brevet skulle operatörerna förbereda möjligheten att tillfälligt blockera TikTok, Instagram och Snapchat under demonstrationerna den 24–25 oktober. Även X skall senare ha lagts till.

Avstängningen var tänkt att starta omkring klockan 14 den 24 oktober och kunna pågå i upp till tolv timmar.

Regeringen hänvisade till att sociala medier använts för att samordna våldsamheter och plundring under tidigare demonstrationer.

Planen var att använda DNS-blockering, om möjligt begränsad till mobil uppkoppling och vissa geografiska områden.

Vid ett möte den 23 oktober skall operatörerna ha invänt att åtgärden var juridiskt problematisk, tekniskt svår att avgränsa och enkel att kringgå med VPN.

Operatörerna krävde ett formellt beslut. Regeringen menade att individuella instruktioner till varje operatör räckte, utan publicering i den officiella franska författningspublikationen Journal officiel.

Ingen avstängning genomfördes.

Här finns en intressant koppling till ett tidigare fall. Frankrike blockerade TikTok under oroligheterna i Nya Kaledonien 2024.

Den 1 april 2025 upphävde landets högsta förvaltningsdomstol, Conseil d’État, beslutet.

Domstolen konstaterade att tillfälliga avstängningar kan vara tillåtna under exceptionella omständigheter, men bara när de är absolut nödvändiga, mindre ingripande alternativ saknas och avstängningen är strikt tidsbegränsad.

I fallet Nya Kaledonien ansåg domstolen att en initial avstängning kunde vara motiverad. Men den totala blockeringen hade beslutats på obestämd tid och var därför oproportionerlig och olaglig.

CC0

Får polisen köpa förbjuden persondata?

25 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Den tyska regeringen öppnar för att polisen skall få köpa personuppgifter från kommersiella datahandlare – som den annars inte får samla in.

Den tyska regeringen har besvarat en fråga i Bundestag om polisens möjligheter att köpa personuppgifter från kommersiella datahandlare (data brokers).

Det handlar främst om personuppgifter som polisen inte själv har laglig rätt att samla in med traditionella metoder. Vilket i så fall kan vara ett sätt att runda lagen.

Regeringen avvisar inte möjligheten att använda allmänna bestämmelser om datainsamling som rättslig grund.

Det står i kontrast till en tidigare rättslig analys från tyska förbundsdagens vetenskapliga tjänst, som menar att befintliga befogenheter inte räcker för omfattande köp av personuppgifter.

Den federala dataskyddsmyndigheten anser att sådan övervakning kräver en tydligt avgränsad rättslig grund.

Det skall tilläggas att frågan om kommersiella dataköp inte ingick när Bundestag nyligen antog en ny förbundspolislag.

Regeringen vägrar samtidigt lämna detaljer om vissa säkerhetsmyndigheters eventuella köp från datahandlare, med hänvisning till rikets säkerhet.

Dock vet vi att polisen i minst två förbundsstater redan har använt kommersiella datatjänster, i Mecklenburg-Vorpommern även lokaliseringsdata från reklambranschen.

Frågan tycks vara i limbo, där det som sker varken är förbjudet eller tillåtet.

Frågan som någon pigg journalist kan ställa till polisen och Säpo är om detta även sker i Sverige.

1. Köper myndigheten personuppgifter, lokaliseringsdata, reklamidentifierare eller andra dataset från kommersiella datamäklare?

2. Vilka leverantörer används, och vad har tjänsterna kostat de senaste fem åren?

3. Vilket konkret lagrum åberopas för att köpa och behandla uppgifterna?

4. Förekommer inköp av information som annars skulle kräva domstolsbeslut eller tillstånd enligt reglerna om hemliga tvångsmedel?

5. Har Integritetsskyddsmyndigheten eller Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden granskat verksamheten?

You’re welcome.

CC0

Vem skall bestämma vad AI får svara?

22 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

AI formas av den information som används för träning, av utvecklarnas värderingar och av politiska och kommersiella påtryckningar. Vem skall bestämma vad AI får veta och vad den får svara?

Det finns olika förhållningssätt till de träningsdata och de skyddsräcken som omger AI.

Aktörer inom upphovsrättsindustrin är som regel tydliga med att de inte vill att AI skall kunna tränas på deras material. I vart fall inte gratis. I spåren av detta har det vuxit fram en global infrastruktur för »opt-out«, där publicister använder maskinläsbara koder för att aktivt blockera AI-skrapare.

Andra är angelägna om att göra sin information tillgänglig och nå så många som möjligt – och vill därför att deras innehåll skall fångas upp av AI.

Vi tillhör den gruppen. Våra texter är märkta CC0. Det är ett verktyg från Creative Commons genom vilket vi avstår från våra upphovsrättsliga anspråk så långt lagen medger. Det innebär att materialet får kopieras, spridas, bearbetas och användas fritt, utan krav på att ange upphovspersonen. Det gäller alla – enskilda, kreatörer, företag, medier och AI.

En tredje grupp är särintressen som vill ålägga AI-företag riktlinjer för hur deras språkmodeller skall behandla deras hjärtefrågor. Ofta handlar det om aktörer med en politisk agenda. Men det kan även vara fråga om myndigheter och halvofficiella organisationer.

Detta är en principiellt viktig fråga. För i takt med att allt fler använder AI för att söka information, förstå omvärlden och bilda sig en uppfattning om samhällsfrågor får de som utformar språkmodellernas begränsningar också ett växande inflytande över informationsflödet.

Vid efterträning av språkmodeller används bland annat mänsklig återkoppling (RLHF) och andra metoder för att belöna önskvärda svar och motverka oönskade. Utvecklarna kan också lägga till separata säkerhetsfilter och instruktioner. Därmed får de som utformar reglerna ett betydande inflytande över vad modellerna svarar, hur de uttrycker sig och vilka frågor de vägrar besvara.

Här uppstår en risk för ett sluttande plan som kan leda till såväl censur som påbjudet innehåll. Medan skyddsräcken mot instruktioner för grov brottslighet är mindre kontroversiella, blir gränsdragningen problematisk när systemen kalibreras för att navigera i komplexa samhällsfrågor. Vilket gör att språkmodellernas opartiskhet och trovärdighet kan ifrågasättas.

Organisationer/NGO:er som driver frågor kring exempelvis mänskliga rättigheter, klimat och minoriteters rättigheter försöker påverka AI-företagens policy och säkerhetsarbete. Det väcker frågan var gränsen går mellan legitima säkerhetskrav och försök att påverka vilka politiska eller moraliska perspektiv som språkmodellerna skall förmedla.

Att språkmodeller kan ha olika ideologiska slagsidor framgår av forskningen. En studie publicerad i Nature undersökte 19 språkmodellers beskrivningar av närmare 4.000 politiskt relevanta personer.

Forskarna fann tydliga skillnader mellan modellerna. Googles Gemini tenderade vid mättillfället att vara mer positiv till personer förknippade med progressiva värderingar, inkludering och hållbarhet, medan xAI Grok var mer positiv till personer förknippade med nationell suveränitet och ekonomisk självförsörjning.

Forskarna drar slutsatsen att språkmodeller i viss utsträckning återspeglar sina skapares världsbilder. De varnar också för att politiska försök att tvinga fram ideologiskt »neutral« AI kan missbrukas och hota yttrande- och informationsfriheten.

I sammanhanget bör påpekas att om en modell har en politisk slagsida är det inte i sig bevis för att någon avsiktligt styrt den dit.

En vetenskaplig studie publicerad 2024/25 visade att ChatGPT, Google Bard/Gemini och Bing Chat gav olika svar på politiskt känsliga frågor beroende på vilket språk som användes. Forskarna fann bland annat fler felaktiga uppgifter i ryska och ukrainska svar än i engelska. Vissa av modellernas begränsningar uppvisade dessutom likheter med censurmönster i auktoritära stater.

Detta illustrerar hur språkmodellernas svar kan påverkas av både språklig och politisk kontext.

Sedan har vi de statliga aktörerna.

Den kinesiska cyberrymdsmyndigheten (CAC) har strikta regler som kräver att generativ AI måste återspegla »socialistiska kärnvärden« och inte innehålla material som undergräver statens makt.

Även i väst försöker politiker påverka AI:s förhållningssätt. EU:s AI Act ställer bland annat krav på riskhantering och transparens. I USA har president Trump genom en presidentorder från juli 2025 krävt att språkmodeller som används av federala myndigheter skall vara sanningssökande och ideologiskt neutrala, med särskild udd mot vad administrationen betraktar som vänsterorienterad ideologisk påverkan.

Det illustrerar ett grundläggande problem: Även försök att göra AI politiskt neutral förutsätter att någon bestämmer vad som skall räknas som neutralitet.

Eftersom sådana regelverk ofta har extraterritoriell verkan (det vill säga att de måste följas av alla system som vill verka på respektive marknad) kan enskilda regioners lagstiftning sätta ramarna för hur AI fungerar globalt.

EU:s Digital Services Act (DSA) har haft stor och mätbar inverkan. Lagen skapades ursprungligen för att reglera traditionella sociala medier och e-handelsplattformar. Men i takt med AI-boomen har den blivit ett av EU:s skarpaste verktyg för att styra över generativ AI och de stora språkmodellerna (LLM).

Enligt DSA artikel 40.3 kan kommissionen eller behörig tillsynsmyndighet kräva förklaringar av algoritmiska systems utformning, logik, funktion och testning.

DSA reglerar tjänsternas funktion och risker på plattformsnivå. Medan EU AI Act reglerar AI-modeller och AI-system, den bakomliggande tekniken, hur de tränas samt användningsområden och skyldigheter för olika aktörer.

EU-kommissionen klassificerade den 31 augusti 2026 ChatGPT som en mycket stor sökmotor (VLOSE) enligt DSA. Med 159 miljoner genomsnittliga månatliga aktiva användare i EU ligger tjänsten långt över gränsen på 45 miljoner för sådana.

OpenAI kommer därmed att omfattas av särskilt långtgående krav på riskbedömning, riskbegränsning, granskning och transparens, liknande dem som gäller för Google Search och Bing.

Det innebär bland annat att OpenAI måste bedöma och begränsa »systemiska risker«, dokumentera sina åtgärder och underkasta sig särskild granskning. DSA:s riskkategorier är visserligen angivna i artikel 34, men är så breda att hur de tolkas kan få stor betydelse för hur tjänsten utformas.

Detta väcker en principiell fråga: Vem skall avgöra vad som utgör en risk för samhällsdebatten, och när övergår riskhantering i styrning av vilka uppgifter och perspektiv användarna får tillgång till?

EU:s omfattande teknikreglering har också skapat osäkerhet kring lanseringen av nya AI-funktioner. Vissa amerikanska teknikföretag har hänvisat till europeiska regelverk när de senarelagt produktlanseringar i EU. Det är dock inte alltid tydligt vilken lagstiftning som orsakat förseningarna eller om även tekniska och kommersiella skäl spelat in.

Till exempel meddelade Apple den 8 juni 2026 att företaget inte kunde lansera nya Siri AI på iPhone och iPad i EU samtidigt som på övriga marknader. Apple hänvisade uttryckligen till EU:s Digital Markets Act (DMA).

Till detta kommer AI-företagens egna kommersiella intressen. Även utan politiska påtryckningar kan de begränsa kontroversiella svar för att undvika rättsprocesser, negativ publicitet eller konflikter med viktiga kunder och myndigheter. Det innebär att även privata affärsbeslut kan påverka vilka perspektiv som når användarna.

Frågan är alltså vem som skall bestämma vad AI får svara.

Det är rimligt att språkmodeller inte skall hjälpa människor att begå grova brott. Men när säkerhetsreglerna börjar omfatta politiska uppfattningar, kontroversiella samhällsfrågor och vad som anses vara lämpliga åsikter blir gränsdragningen betydligt svårare.

Det finns en risk att AI blir ett verktyg för att befästa rådande politiska, kommersiella och kulturella föreställningar snarare än att utmana dem.

Öppna språkmodeller som användarna själva kan köra och anpassa erbjuder ett visst alternativ till den centrala kontrollen. Men även dessa påverkas av sina träningsdata och utvecklarnas val.

Om AI skall bli ett verktyg för kunskap och fri åsiktsbildning måste användarna kunna ställa även obekväma frågor, pröva olika perspektiv och ifrågasätta etablerade sanningar.

Det gäller oavsett vem som för tillfället anser sig veta vad som är rätt att tycka.

CC0

Chat Control: Åtta av tio svenskar säger nej

21 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Åtta av tio svenskar säger nej till granskning av meddelanden utan domstolsbeslut. Det vill säga ett indirekt nej till Chat Control.

Organisationen för digitala rättigheter Center for Democracy & Technology (CDT) har låtit Public First undersöka inställningen till krypterad kommunikation bland 1.044 vuxna svenskar under perioden 20-27 april 2026.

• 88 % av de tillfrågade anser att de har rätt att föra privata samtal på nätet.

• 81 % menar att ingen skall kunna få åtkomst till deras privata meddelanden med mindre än ett domstolsbeslut.

• Vilket i praktiken är ett nej till Chat Control i EU:s ministerråds tappning. Och ett stöd för Europaparlamentets linje i frågan.

61 % oroar sig för att myndigheters tillgång till krypterade meddelanden kan skapa säkerhetsluckor som även hackare och brottslingar kan utnyttja.

55 % är oroliga för att om brottsbekämpande myndigheter får tillgång till deras krypterade meddelanden, då kommer det även att göra det lättare för andra att få tillgång till dem. 16 % har motsatt åsikt.

53 % är oroliga för att det kan leda till felaktig tolkning av meddelanden, 52 % är oroliga för att det kan leda till missbruk av makt från brottsbekämpande myndigheters sida, och 52 % är oroliga för att det kan leda till felaktig åtkomst till meddelanden, till exempel när brottsbekämpande myndigheter övervakar fel person.

52 % oroar sig för negativa konsekvenser för yttrandefriheten.

30 % uppger att de sannolikt kommer att ägna sig åt självcensur eller avstå från att kritisera offentliga institutioner eller tjänstemän.

27 % säger att det är osannolikt att de kommer att diskutera politiska frågor över internet.

På en fråga om avvägningen mellan brottsbekämpning och säkerhet anser 40 % att säkerhetsriskerna överväger fördelarna. 34 % har motsatt uppfattning.

46 % vill bekämpa allvarlig brottslighet utan kontinuerlig övervakning av allmänhetens krypterade meddelanden, medan 36 % föredrar sådan.

Detta är bara några av de siffror som redovisas i CDT:s opinionsmätning – som även ger en bredare bild om tilltro till de styrande i denna kontext och om psykologiska konsekvenser av övervakning.

Låt oss hoppas att våra politiker tar intryck av svenska folkets (indirekta) nej till Chat Control.

Läs mer här:
• The Swedish Public Has Significant Concerns About Allowing Law Enforcement to Access Encrypted Messages »
• Den svenska allmänheten har stora farhågor kring att låta brottsbekämpande myndigheter få åtkomst till krypterade meddelanden »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Efter Chat Control kommer Bank Control

20 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Med EU:s nya penningtvättsregler uppmanas bankerna att använda AI för att granska alla dina transaktioner.

Redan i dag hörs upprörda röster från bankkunder som korsförhörs när de vill sätta in eller ta ut sina egna pengar hos banken.

Enligt EU:s befintliga penningtvättsregler måste banker övervaka sina kunders ekonomiska aktiviteter för att upptäcka penningtvätt och finansiering av terrorism.

Transaktioner vars källa eller syfte inte kan verifieras med erforderlig dokumentation kan helt enkelt stoppas och anmälas till finanspolisen.

Den som blir föremål för utökad kontroll riskerar att behöva förklara sina fullt lagliga ekonomiska förehavanden. Samtidigt får bankerna inte röja vissa uppgifter om rapporterade misstankar, vilket kan försvåra för kunden att förstå vad som händer och att försvara sig.

I en undersökning från Capgemini uppgav bankpersonal som arbetar med att registrera nya kunder att endast 9 procent av deras arbetstid gick till kundkontakt. Resten ägnades åt administration, regelefterlevnad och riskbedömningar.

I Nederländerna har man försökt utvärdera verksamheten och funnit enorma kontrollkostnader (1,6 miljarder euro år 2024), risk för diskriminering och svårigheter att visa konkreta resultat.

Nu tillkommer ett nytt, utökat gemensamt EU-regelverk.

2024 antogs EU:s nya penningtvättsförordning, (EU) 2024/1624, även kallad AMLR. Den skall börja tillämpas den 10 juli 2027.

EU:s nya penningtvättsmyndighet, AMLA, har fått i uppdrag att utfärda riktlinjer för hur övervakningen skall genomföras.

AMLA rekommenderar bankerna att använda algoritmer, maskininlärning och AI för att identifiera misstänkta ekonomiska beteenden. Detta inom ramen för en generell övervakning av transaktioner som även omfattar människor som inte misstänks för brott.

Här kan man ana ett mönster. Precis som när det gäller Chat Control vill man övervaka allt alla gör, hela tiden.

Vilket väcker frågor om förenlighet med skyddet för privatlivet i Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga, inte minst kravet på proportionalitet.

Det kan också vara en fråga om äganderätt. Stadgan säger att var och en har rätt att besitta, nyttja och förfoga över lagligen förvärvad egendom. Vilket rimligen bör kunna ske utan omvänd bevisbörda.

I ett vidare perspektiv är vi på väg in i ett kontantlöst övervakningssamhälle där medborgarnas elektroniska kommunikationer och banktransaktioner granskas av AI – även när det inte föreligger någon misstanke om något brottsligt.

Med allt vad det medför i form av risk för felaktiga flaggningar, maktmissbruk, bristande rättssäkerhet och Kafka-artade situationer för den enskilde.

• New automated bank screening could create ‘surveillance state’ across EU »

CC0