Mer skattepengar till etablerad media i coronakrisens spår

Stödet till traditionella media utökas till 200 miljoner kronor på grund av coronakrisen, meddelar regeringen. Med redan existerande press- och distributionsstöd handlar det nu om miljardbelopp av skattepengar som pumpas in i en bransch med grundläggande strukturproblem.

Jag skall inte uttala mig om huruvida detta är nödvändigt. Men här finns ett grundläggande problem att fundera över.

Media har som en av sina främsta uppgifter att granska makten. Inte minst i tider som dessa. Det gäller så väl hur man hanterar den pågående krisen som underliggande brister i den civila beredskapen.

Frågan är hur kritiska media kan, vill och vågar vara när de är beroende av ekonomiskt stöd från den maktapparat de förväntas granska.

Detta är en känslig fråga, vilket märks när man i andra sammanhang ifrågasätter det vanliga presstödet. Inte desto mindre är den högst relevant. Om det finns en oro för att annonsörer indirekt kan komma att styra medias rapportering – bör inte samma oro då finnas när det är staten som betalar ut pengarna?

Samtidigt känns det en smula ironiskt att media nu får statsstöd för att hantera det hysteriska tonläge som de själva underblåser. Naturligtvis skall media rapportera utförligt och korrekt om krisen. Men det går inte att frigöra sig från känslan av att rapporteringen innehåller tydliga inslag av sensationalism – i syfte att övertrumfa både konkurrenterna och sig själva i en extremt uppskruvad nyhetscykel.

I dagens situation kan jag inte nämna en enda svensk tidning eller etablerad mediekanal som har en rapportering som är tillräckligt saklig, korrekt och sansad för att jag skall kunna tänka mig att stödja verksamheten med en prenumeration – eller skattepengar. Här finns helt uppenbart en ledig nisch på marknaden.

/ HAX

Samtidigt, i FN…

»The United Nations announced earlier this week that it is partnering with Chinese tech giant Tencent to facilitate an international campaign to mark the body’s 75th anniversary. But news of the partnership has raised questions about the security of Chinese tech, especially given Tencent’s role as a comprehensive surveillance tool for the Chinese state.

In a statement, the UN said that Tencent will provide “videoconferencing and digital dialogue tools” to hold “thousands of conversations online” for the anniversary campaign, which aims to “reach out to millions of people across the globe to listen to their thoughts.«

Länk: The UN is partnering with China’s biggest surveillance software company »

Felaktig data från dansk datalagring kan ha spridits i hela EU

Som vi tidigare rapporterat har Danmark haft problem med sin datalagring. Under åtta års tid han felaktig data ha använts i upp till 10.000 polisutredningar.

Nu utreder både den danska motsvarigheten till Datainspektioner och EU:s European Data Protection Board vad som skett. Tusentals rättsfall har åter öppnats för att se om felaktig data lett till felaktiga domar eller beslut.

Till att börja med pekar detta på risker, brister och osäkerhet i de uppgifter om hämtas ut från lagringen av data om medborgarnas tele- och nätkommunikationer. Men även EU:s princip om informationsdelning kan förvärra problemen. Den piratpartistiske ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer förklarar:

»This issue is also highly problematic considering that Denmark exchanges communications data with other Member States. While the Commission said Denmark was obliged under the data protection directive to notify recipients of false communications data, the Danish police representative said they were only answering questions from receiving authority. The data protection authority would need to make sure all receiving authorities are notified of errors and, in the meantime, notified that the data MAY be erroneous.«

Enkelt uttryckt: EU:s informationsdelning mellan medlemsstaterna och i olika gemensamma databaser riskerar att sprida uppgifter som bygger på felaktig data i så vida kretsar att det kan bli svårt att rätta till.

Detta väcker även frågor om hur den svenska datalagringen granskas och kvalitetssäkras.

Länkar:
• MEP Patrick Breyer (PP, DE) om bristerna i den danska datalagringen »
• Ur arkiven – Danmark: Datalagringen igång igen efter att allvarliga brister avslöjats »

Nu börjar EU:s mobilspårning i Sverige

Sveriges Radio rapporterar:

»Information om hur svenska mobilkunder rör sig runtom i landet ska nu hjälpa till att spåra coronavirusets spridning. EU-kommissionen kommer att hämta mobildata från operatören Telia.« (…)

»– Vi kommer att dela med oss av anonym och aggregerad statistik om hur grupper av människor reser i samhället. Hur många som har rest mellan Stockholm och Södertälje på en dag, till exempel, säger Kristofer Ågren, chef för affärsområdet dataanalys på Telia.«

Och hur kommer datan att användas?

»EU-kommissionens idé är att analysera hur folk har rört sig, vilken påverkan till exempel utegångsförbud har haft och hur rörelsemönstren inom Europa påverkar virusets spridning.

– Vi säkerställer att datan endast används för detta, endast används medan krisen pågår och endast delas med kommissionens gemensamma forskningscentrum. Medlemsländerna får se resultaten, inte datan, säger Johannes Bahrke, talesperson för EU-kommissionen, till Ekot.«

Hur svarar då detta upp mot de grundläggande krav man kan ställa?

  • Anonymitet: Om man får tro vad som sägs kommer enskilda användare inte att kunna identifieras.
  • Begränsad tid: EU-kommissionen påstår att verksamheten bara skall pågå under smittokrisen (vilket i och för sig kan bli en utdragen historia) och att datan sedan skall raderas.
  • Transparens: EU tänker uppenbarligen dela resultaten med medlemsstaterna. Men hur det blir med öppenheten mot vanligt folk är mer tveksamt. Det finns många frågor. Hur kan vi vara säkra på att datan verkligen anonymiseras? Hur är resultaten tänkta att användas? Är detta en metod som kommer att fortsätta finnas i EU:s verktygslåda?

EU:s Data Protection Supervisor, Wojciech Wiewiorowski är orolig. Han ger visserligen projektet grönt ljus – men understryker att sådana här verktyg tenderar att permanentas när de en gång väl har introducerats.

Ungern: Det fria ordet offras i coronakrisens spår

Ungerns premiärminister Victor Orbán har i samband med coronakrisen fått så gott som obegränsad makt. Beslutet är förvisso fattat i god demokratisk ordning av det demokratiskt valda parlamentet. Vilket visar hur demokratin paradoxalt nog kan avskaffa sig själv.

Frågan är vad som kommer att ske när krisen väl är över. Kommer Orbán då att återställa den demokratiska ordningen – eller behålla makten själv?

Vad vi redan nu vet är att det fria ordet inskränks i Ungern. SVT rapporterar:

»Samtidigt infördes möjligheten att straffa personer, såväl privatpersoner som journalister, som publicerar falska nyheter om coronaviruset med upp till fem år i fängelse.«

Falsk information som syftar till att destabilisera samhället är naturligtvis ett verkligt problem. Men det bästa sättet att bemöta sådan är med mer, korrekt information.

Vad som är falsk information är inte heller kristallklart. Risken är naturligtvis att den ungerska regimen kommer att använda sin nya makt till att tysta kritik, dölja missförhållanden och strypa den fria debatten. Vilket står i direkt konflikt med det demokratiska samhällets grundläggande principer.

Nu skall noteras att det – i det aktuella läget – inte alls är otänkbart att fler länder inskränker det fria ordet mer än vad som redan skett. I så fall måste detta uppmärksammas. För tyvärr finns en tendens att när länder som Ungern och Polen inskränker friheten – då undgår samtidigt andra EU-länder kritik, trots att de gör liknande saker.

Vi befinner oss i en situation där vad som helst kan hända. Så låt inte – den berättigade – kritiken mot Ungern göra oss blinda för vad som kan ske i våra egna länder.

Mobilspårning – Vad? Hur? Varför?

De stora teleoperatörerna tänker dela mobilpositionsdata med EU. Förmodligen har detta redan börjat. Syftet är att följa virusets väg och utbredning. Hur man nu tänkt göra det.

Inrikesminister Ygeman verkar inte veta så mycket om det här, hänvisar till EU, kan inte ge något tydligt svar på om svenska mobilkunder omfattas – men är i stora drag positiv till verksamheten.

Till och med Vänsterpartiet – som var den sista bastionen för privatlivets helgd i riksdagen – har vikt ner sig. SR:

Tillfällig datainsamling vore positivt, anser Jens Holm, riksdagsledamot i Vänsterpartiet.

– Jag ser det här som någonting ytterst begränsat som man gör under coronakrisen som vi befinner oss i, säger han.

Moderaterna hugger till med att detta är en fråga för Folkhälsoinstitutet.

Den totala förvirringen tyder på att man befinner sig i panik. Vilket är ett dåligt tecken.

Och det hela kan ändå redan vara igång, i EU:s regi.

Vi har inte ens fått reda på vad detta egentligen handlar om, hur det är tänkt att fungera och hur man avser använda verktyget. Gäller det »bara« heatmaps över koncentration av människor och deras resor – eller kan man göra spårning ner på individnivå?

En sak kan vi dock vara rätt säkra på: När systemet väl är infört – då kommer det att bli kvar. Sedan blir det värre. Så är det i princip alltid.

Den information övervakning ger upphov till är en allt för stor frestelse för de styrande. Åter till SR:

Samarbetet får också kritik. Datadelningen kan leda till utökad övervakning av mobilanvändare, enligt aktivisten och den tidigare Pirate Bay-grundaren Peter Sunde.

– Jag tror det finns konsekvenser som vi inte hinner tänka igenom och som jag tror är farligare än smittan, säger Peter Sunde.

EU:s egen Data Protection Supervisor Wojciech Wiewiorowski säger:

– The EDPS often stresses that such developments usually do not contain the possibility to step back when the emergency is gone.

Visst, EU meddelar att datan skall vara anonymiserad. Man säger även att all data skall raderas efter krisen. Men hur kan vi vara säkra på det? Hur går det till? Det räcker inte med löften – om det inte finns någon öppenhet och insyn.

Och här måste jag undra: Om EU:s mål med mobilspårningen är att följa virusets väg och utbredning – hur är det tänkt att fungera om datan skall vara anonymiserad? Då vet man ju inte vilka av alla dem man följer som är smittade, sjuka, tillfrisknade eller friska. Vilket man knappast vet ändå, eftersom testning inte sker av hela befolkningen.

Vad man däremot kan göra är att observera befolkningens grad av rörlighet. För att kontrollera i vilken mån vi lyder. Vilket ger rätt starka Storebrors-vibbar. Men är detta verkligen skäl nog för att introducera ännu ett verktyg för övervakning av befolkningen?

Men vi verkar, som sagt, stå inför fullbordat faktum. Nu gäller att man respekterar följande punkter:

  • Man måste vara helt säker på att all data verkligen är anonymiserad.
  • Verksamheten måste upphöra så fort krisen är över.
  • Allt måste ske med total öppenhet och transparens vad gäller vilken data som samlas in, hur det sker, hur den anonymiseras, vilket syftet är och hur informationen är tänkt att användas.

Alla tre punkterna är nödvändiga krav som måste ställas – och uppfyllas.

För att slutligen påpeka det uppenbara: Mobilspårning kan missbrukas av rädda, fega, principlösa, inkompetenta eller onda makthavare. Och som verktyg för att hålla ett öga på vad folket har för sig i största allmänhet passar det naturligtvis överheten utmärkt.

Länkar:
• Politiker positiva till att spåra viruset via mobiler »
• Vodafone, Deutsche Telekom, 6 other telcos to help EU track virus »
• Corona: Mobiloperatörer delar nu platsdata med EU »

Relaterat: Europe quietly becoming a spy superpower »

Video: Smittbekämpning genom mobilspårning?

Om myndigheterna vill använda mobildata för smittbekämpning behöver tre villkor uppfyllas:

  1. Insamlad data måste vara anonymiserad.
  2. Verksamheten måste upphöra när krisen är över.
  3. Verksamheten måste vara transparent och öppen med vad för slags data man samlar in, hur den samlas in och hur den kommer att användas. Data, analys och slutsatser bör även delas med allmänheten.

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

Nu stresstestas det öppna samhället

Låt mig börja med att säga att jag inte tror annat än att de åtgärder som nu sätts in mot coronaviruset införs med de bästa intentioner och utan baktankar. De är förmodligen rimligt rätt och nödvändiga.

Men vi skall hålla i minne att det är en sak att införa frihetsinskränkningar – och en helt annan att avskaffa dem. Det är lätt hänt att makthavare ser sin sin chans att istället göra dem permanenta. »Slösa aldrig bort bort en bra kris« – som det politiska ordspråket säger.

Kommer till exempel insamlingen av den (förvisso anonymiserade) mobildata som EU nu vill ha att upphöra när krisen är över? Eller kommer den politiska makten och dess funktionärer att inse vilken oerhört rik källa till information om folket sådan data är? Så att de kan betrakta oss från ovan, som en myrstack – även efter krisen.

Snart kommer attackerna på det fria ordet och mot ett fritt och öppet internet. Det är bara en tidsfråga.

Detta är förvisso första gången mänskligheten möter en livestreamad existentiell kris i en uppkopplad värld. Så vi rör oss på delvis outforskad mark.

Och när nu även vanliga människor kan göra sin röst hörd online, ifrågasätta och lägga sig i – då blir det fria ordet på nätet lätt ett störningsmoment för överheten.

Detta medan internet i själva verket är det nya, fantastiska verktyg som vi kan använda för att så snabbt som möjligt bygga upp vår värld igen efter krisen. Och som låter oss arbeta, kommunicera och beställa hem mat (och prylar från Amazon) på ett smittsäkert sätt.

Möjligen kan man befara att traditionell media och internet ibland är en olycklig kombination. Jag har påpekat det tidigare:

Den nyhetscykel som förr var något dygn är i vår uppkopplade tid på sin höjd ett par timmar. Allt måste ständigt drivas framåt. Läsarna måste ges omedelbar tillfredsställelse och man måste få större genomslag än konkurrenterna. Varje klick är viktigt.

Så media måste alltid ha något nytt att komma med – för att hålla sig flytande. Vilket kan bidra till att skruva upp tonläget och skapa något slags masspsykos.

Jag tror helt enkelt att medias sensationalism i sammanhanget är ett större problem än att vissa vanliga människor gapar och bär sig åt i sociala media.

Detta sagt utan att undervärdera krisens djup och allvar. Men få saker blir bättre av att vi stressar upp oss över sådant som ännu inte har inträffat – och i många fall aldrig kommer att inträffa. Om inte annat för att människor i panik tenderar att fatta sämre och mindre rationella beslut än de som håller huvudet kallt.

 

Corona: Mobiloperatörer delar nu platsdata med EU

Vodafone, Deutsche Telekom, Orange, Telefonica, Telecom Italia , Telenor, Telia och A1 Telekom Austria delar nu platsdata med EU för att spåra smitta.

Reuters:

»Worries about governments’ use of technology to monitor those in quarantine and track infections have intensified in recent weeks over possible privacy violations, with some raising the spectre of state surveillance.

The Commission will use anonymised data to protect privacy and aggregate mobile phone location data to coordinate measures tracking the spread of the virus, an EU official said.

To further assuage privacy concerns, the data will be deleted once the crisis is over, the official said, adding that the EU plan is not about centralising mobile data nor about policing people.«

EU:s Data Protection Supervisor (EDPS) Wojciech Wiewiorowski påpekar samtidigt att det är viktigt att detta bara är en tillfällig åtgärd:

»The EDPS often stresses that such developments usually do not contain the possibility to step back when the emergency is gone. I would like to stress that such solution should be still recognised as extraordinary.«

Dessutom lanserar enskilda EU-länder egna appar. I Polen har man till exempel en för att hålla koll på människor i hemkarantän. Den som inte laddar ner den riskerar att få besök av polisen.

Länk: Vodafone, Deutsche Telekom, 6 other telcos to help EU track virus »

Hur hade krisen sett ut utan internet?

Vi skall vara tacksamma för att vi lever i en tid då världen är uppkopplad – när vi drabbas av kriser som Corona-viruset.

Nu kan vi hålla kontakt med nära och kära, jobba på distans, beställa hem allt från verktyg till pizza, konsumera nöjen och kultur, vara omedelbart uppdaterade om utvecklingen och tillsammans finna nya lösningar på nya problem.

Redan om vi backar bandet bara några årtionden hade denna kris sett helt annorlunda ut: What if the coronavirus had hit us 25 years ago? »

»Imagine, for a moment, that the Coronavirus had hit us, say, 25 years earlier. I’m not talking about the Middle Ages, or the Victorian era. Just 25 years – a time that is well within living memory (or at least, I remember it quite well).

What would “Corona ‘95” look like?

For a start, if you are staying indoors, your only connections to the outside world are a landline telephone, TV, radio, and if you have a subscription, a newspaper. There is this new thing called “the internet”, but unless you are a tech whizz, you will probably not have heard of it yet (I certainly hadn’t). There are so few internet users that nobody even bothers to count them. Records on internet usage begin in 1998, when just 9% of UK households had internet access (today: 93%.)«

Vilket leder oss fram till vårt komplexa förhållande till internet idag. Mark Scott i Politico: Coronavirus crisis shows Big Tech for what it is — a 21st century public utility »

»There’s deep irony in Big Tech’s new role as a utility.

First in Europe, and then in the U.S., some lawmakers called for these digital behemoths to be broken up, urging the need for greater competition in a world that has come to be dominated by a select few Silicon Valley brands.

But it’s this exact dominance — Google in search results, Facebook in social media, Amazon in online deliveries — that has made their collective response to COVID-19 so essential.

By becoming monopolies in each of their digital arenas, these firms have done things that, say, a litany of mini-Googles could not have done: provide a one-stop-shop for people in dire need of information, communication and other basic online services. In a crisis, it turns out that such network effects — everyone congregating in one place online — can actually save lives.«

Även om nätjättarnas dominans kan vara problematisk är det möjligt – eller rent av troligt – att politisk inblandning och styrning ger oss ett sämre internet, sämre sociala plattformar och sämre onlinetjänster. Och därmed även gör oss sämre på att kunna hantera kriser och katastrofer.

I morgon kommer det att finnas helt nya, ännu bättre och mer användbara tjänster på internet. Tjänster och plattformar som vi ännu inte känner till och som ännu inte har sett dagens ljus. De kommer att byggas av entreprenörer, kreatörer och riskkapitalister – inte av staten.

Därför är det problematiskt att EU är på väg att reglera sönder internet, så till den grad att de startups som skulle kunna bli morgondagens nätjättar aldrig kommer att se dagens ljus. I vart fall inte i Europa.

Och därför är kampen för ett fritt och öppet internet så viktig.