Femte juli

Brysseleffekten

17 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s regleringar av internet och IT drabbar inte bara oss européer. Till exempel får människor i andra delar av världen sin yttrandefrihet inskränkt till följd av de lagar som stiftas här.

EU har ambitionen att bli världsledande på IT-reglering. Som om det vore ett självändamål.

Eftersom internet är globalt kommer EU:s klåfingriga regler att få konsekvenser överallt. EU anser att dess förordningar har extraterritoriell räckvidd och att man har rätt att bötfälla utländska företag med astronomiska belopp om de bryter mot unionens regler.

Så det är enklast att göra som EU säger. När globala tjänster väljer att införa samma system överallt kan även användare utanför EU drabbas av övermoderering och förändrade krav på innehåll och algoritmer. Det vill säga få sin yttrandefrihet begränsad.

EU har tvingat fram maskinläsbar märkning av AI-genererad text. Anthropic låter meddela att det är ogörligt att anpassa modellen efter olika länders olika regler. Så man vattenmärker i princip allt som kommer ut ur maskinen som AI-genererat – oavsett var i världen användaren befinner sig. Det gäller även om du bara använt tjänsten för att redigera en text som du själv skrivit.

Eller ta frågan om Chat Control. Idén om client-side scanning är fortfarande inte avskriven bland vissa medlemsstater i EU:s ministerråd. Det vill säga spionprogram på system- eller applikationsnivå som granskar innehållet på din telefon, platta eller dator innan det krypteras och sänds.

Detta är något som i så fall riskerar att bli en allmänt accepterad standard – vilket kan göra det svårare, farligare eller omöjligt för oppositionella i auktoritära stater att kommunicera genom krypterade meddelandeappar. Det handlar om människors liv och frihet.

Att EU ofta går för långt framgår tydligt genom att man gång på gång tvingas backa från tidigare beslut på olika områden. Men då är skadan ofta redan skedd.

CC0

Början till slutet för åldersgränser online

16 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

I Frankrike har författningsrådet underkänt en generell 15-årsgräns för sociala medier. På andra håll växer tvivel om att sådana förbud är genomförbara.

Förra veckan beslutade Frankrikes författningsråd – Conseil constitutionnel – att underkänna den nya 15-årsgränsen för sociala medier. Rådet slår fast att:

Ett generellt förbud mot sociala medier för alla under 15 år är ett oproportionerligt ingrepp i även minderårigas yttrande- och informationsfrihet.
Ett sådant förbud förutsätter i praktiken att alla användare, även vuxna, måste bevisa sin ålder. Då krävs tydliga rättsliga ramar och integritetsskydd.

Rådet säger att skyddet för barnets bästa visserligen är ett konstitutionellt krav. Men ett ingrepp i yttrande- och kommunikationsfriheten måste fortfarande vara lämpligt, nödvändigt och proportionerligt.

Det generella förbudet föll bland annat därför att:

det omfattade alla under 15 år utan åtskillnad efter mognad,
föräldrars medgivande saknade betydelse,
det omfattade mycket olika slags tjänster,
det kunde träffa tjänster där några hälsomässiga eller säkerhetsmässiga risker för barn inte hade visats,
lagen gjorde ingen tillräcklig åtskillnad mellan tjänster och funktioner med olika risknivåer.

Rådets resonemang är alltså starkare än att lagen bara var »otydligt skriven«. Själva det urskillningslösa förbudet bedömdes vara oproportionerligt.

Den andra delen av beslutet är särskilt intressant ur ett digitalt rättighetsperspektiv. Rådet konstaterar att ett förbud för personer under 15 år med nödvändighet innebär att varje person, även en myndig person, måste bevisa sin ålder innan tjänsten får användas.

Man kan notera att lagen svävar på målet vad gäller:

hur åldern skall styrkas,
vilka uppgifter som får samlas in,
vem som får behandla dem,
hur länge de får sparas,
hur anonymitet och pseudonymitet skall skyddas,
vilka tekniska eller rättsliga säkerhetsmekanismer som skall krävas.

Därför hade lagstiftaren inte skapat tillräckliga garantier för rätten till privatliv.

Rådet säger inte att all åldersverifiering är förbjuden. En mer begränsad reglering, riktad mot dokumenterat riskfyllda tjänster eller funktioner och försedd med starka integritetsgarantier, skulle möjligen kunna godtas.

President Macron har redan gett premiärminister Sébastien Lecornu i uppdrag att skriva om förslaget. Målet är enligt Élyséepalatset att få ett nytt system på plats före våren 2027. Men ett sådant förslag måste respektera de begränsningar författningsrådet just satt upp.

• Inte bara Frankrike

Samtidigt har Politico en intressant sammanställning över situationen i andra länder. Den internationella trenden tycks vara att man går bort från idén om en generell åldersgräns, för att istället inrikta sig på att begränsa vad man anser vara skadliga och beroendeframkallande funktioner på olika slags plattformar.

Möjligen har man tagit intryck av tidiga australiska data som visar att mer än 80 procent av 10–15-åringarna fortfarande använde sociala medier tre månader efter att landets 16-årsgräns trätt i kraft.

Lorena Giuberti Coutinho är kommissionär vid Brasiliens självständiga dataskyddsmyndighet med ansvar för frågor om säkerhet online. Hon menar att åldersgränser är svåra att upprätthålla.

»The incentives for teenagers to continue on social media are quite strong because this is where they communicate.«

Vilket borde vara rätt uppenbart.

I USA möter flera delstatliga försök att införa generella åldersgränser motstånd. Parallellt riktas allt större uppmärksamhet mot plattformarnas konstruktion och riskfyllda funktioner. Flera rättsprocesser om detta pågår.

Också i Storbritannien diskuteras om en generell åldersgräns är det bästa. Politico:

»In Britain, while new Prime Minister Andy Burnham has voiced his support for a social media ban, some industry observers say it may not be a blanket ban. Instead, the U.K. could choose to follow Canada’s proposed Safe Social Media Act, which looks to age-restrict platforms unless and until they have “adequate safeguards” in place to protect children.«

Det vill säga en åldersgräns så länge plattformarna inte ändrar det man anser vara riskfyllda och skadliga funktioner för minderåriga. Eller åldersgränser för vissa funktioner på respektive plattform. Vilket i och för sig låter som detaljstyrning, men det är kanske inte lika dåligt som en åldersgräns.

I EU kommer liknande signaler från forskare och sakkunniga.

»Several experts who consulted the European Commission on the proposed measures, including Leanda Barrington-Leach of the 5Rights Foundation and the London School of Economics’ Sonia Livingstone, wrote a letter to Commission President Ursula von der Leyen to warn against blanket measures. Total bans are not in line with protecting children’s fundamental rights because they cut off their access to information, which may lead them to more dangerous, unregulated online spaces, the letter says.«

Detta stämmer rätt väl med vad 438 forskare och säkerhetsexperter redan framfört i ett öppet brev.

Det tycks som att idén om generella åldersgränser för sociala media håller på att nötas ner av praktiska svårigheter samtidigt som den möter motstånd i form av grundläggande fri- och rättigheter. Som så ofta är knäckfrågan: Hur?

På något sätt känns det som att inte heller idén om åldersgränser för sociala medier var särskilt väl genomtänkt.

• Reuters: France’s top court blocks social media ban for under-15s »

• Politico: The backlash to social media bans has already begun »

• 438 forskare: Joint statement of security and privacy scientists and researchers on Age Assurance »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Förtryck kan komma i nya former

14 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

I en framtida dystopisk övervaknings- och kontrollstat kan de som inte bryr sig eller lägger sig i kanske ändå ha det rätt bra. Cirkulera, här finns inget att se.

Men den som kommer på kant med myndigheterna eller någon tjänsteman kan få det väldigt jobbigt.

Eller den som ifrågasätter eller avviker för mycket. Som de britter och tyskar som redan i dag får polisbesök när de tyckt fel på nätet. Oliktänkande kan rent av försvinna, som i Kina. Det är en skala.

Förtryck behöver inte komma marscherande ner för gatan. Det är mer troligt att det kommer i en annan, mindre spektakulär skepnad än förra gången.

Det kan smyga sig på och vara konsekvensen av missriktad välvilja. Eller naivitet. Eller inkompetens. Förtryck kan växa ur funktionell dumhet.

En ständigt pågående process i vilken politiken ökar sin makt och förvaltningen sin volym leder till att individens frihet och oberoende begränsas.

Förtryck kan växa ur människors tendens att vilja utöva makt över andra. Eller för att bereda väg för vackra utopiska visioner utan utrymme för avvikande åsikter.

Förtryck kan vara ansiktslöst och »ingens« fel eller ansvar. En biprodukt av överordnade mål.

Det är här de grundläggande mänskliga rättigheterna kommer in i bilden. Grundläggande, eftersom ingen majoritet eller överhet skall kunna kränka individens rättigheter eller tysta henne. I princip.

De mänskliga rättigheternas funktion är att skydda individen mot statens övergrepp. De finns för att skydda den som är obekväm, impopulär, misstänkliggjord eller i minoritet – och för vanligt, hederligt folk som skall lämnas i fred.

Med Chat Control vill man granska innehållet i folks elektroniska meddelanden. Med Digital Services Act och EU:s nya »demokratisköld« vill man styra vad människor skall få se online.

Här står både rätten till privatliv och yttrandefriheten på spel. Kampen pågår just nu och formar vår framtid.

CC0

EU:s AI Act är ett ormbo

12 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s AI-förordning och AI-leverantörernas tekniska tillämpning av kravet på märkning har potential för oväntade och oönskade konsekvenser.

Enligt artikel 50.2 i EU:s AI Act (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens) gäller nu följande:

»Leverantörer av AI-system, inbegripet AI-system för allmänna ändamål, som genererar syntetiskt ljud-, bild-, video- eller textinnehåll ska säkerställa att AI-systemets utdata är märkta i ett maskinläsbart format och kan upptäckas som artificiellt genererade eller manipulerade. (…) Denna skyldighet är inte tillämplig i den mån AI-systemen utför en hjälpfunktion för vanlig redigering eller inte väsentligt ändrar de indata som tillhandahålls av tillhandahållaren eller deras semantik…«

Låt oss fokusera på text. Ur EU-kommissionens FAQ:

»According to Article 50(4) of the AI Act, deployers of generative AI systems must clearly label AI-generated or manipulated text published with the purpose of informing the public on matters of public interest. For text to fall within this obligation, 3 criteria must be fulfilled. The text needs to be:
• Published
• Informative to the public
• On matters of public interest«

Med »deployer« avses i sammanhanget användaren. Detta gäller till att börja med den som publicerar en text i ett professionellt sammanhang.

Samt att »Published text that has undergone human review or editorial control – does not need to be labelled.« Med detta avses en verklig granskning av textens sakinnehåll, utförd av någon med relevant kunskap och professionellt omdöme. Akademisk peer review och en ansvarig redaktörs granskning anges som exempel.

Kommissionen påpekar att den som använder AI helt privat och icke-professionellt (»in their personal capacity«) inte räknas som en »deployer« och därför inte omfattas av användarens märkningsskyldighet. Det undantaget gäller dock inte nödvändigtvis den tekniska märkning som AI-leverantören bygger in i resultatet.

Låt oss se hur AI-modellerna förhåller sig till lagtexten. Från Anthropic / Claudes FAQ, How Claude marks AI-generated content:

»Claude models launched in the EU on or after August 2, 2026 will support machine-readable marking at launch. Generated text will carry embedded watermarks, and generated files will include digitally signed provenance metadata where supported.« (…)

»We’re also working to add marking support to Claude models released before that date…« (…)

»When a supported Claude model generates text, it weaves an imperceptible watermark directly into the text itself. You won’t see it, and it doesn’t change the meaning, quality, or readability of Claude’s response.«

»Because the watermark is part of the text, it will travel with the text when it’s copied and pasted elsewhere, and may persist through some editing.«

Anthropics generella lösning tycks alltså inte göra något tekniskt undantag för vanlig redigering, trots att sådan användning under vissa förutsättningar är undantagen från märkningskravet i artikel 50.2.

Inte heller vad görs undantag vad gäller användning »in their personal capacity« eller dylikt. All text som genereras av Claude-modeller med stöd för tekniken kommer alltså att märkas. Vilket man möjligen kan förstå då AI-modellen inte nödvändigtvis kan veta vilket syfte användaren har.

Märkningen rullas av praktiska skäl ut på global nivå.

Detta väcker en rad frågor om upphovsrätt, juridik, säkerhet och personligt ansvar.

Kan till exempel en tekniskt betingad förändring av en upphovsmans formuleringar påverka verkets integritet eller möjligheten att fastställa vad upphovsmannen faktiskt skrev?

På X ställer sig flera användare frågan om text de själva skriver kommer att AI-märkas om man använder Claude för redigering, research m.m. (enligt Claude, inte AI-förordningen).

Några exempel…

»I am still writing the material. The quotes are mine. The arguments are mine. The new dictation is mine. I am using the AI to help retrieve, arrange, compare, and clean up what I have already written. (…) I do not want them to change it. I carefully crafted it the way I crafted it. I want the tool to help me work with my writing, not subtly rewrite it into something else.«

Den juridiska aspekten…

»It should be a crime for companies to alter the text of my legal documents with textual watermarking because it requires altering word choice, etc.

Entire cases have been lost and litigated over the placement of a comma.«

Rättssäkerhet…

»A detected watermark does not prove that Claude wrote a document. Anthropic says it may also appear when someone uses Claude to proofread, translate or improve a text originally written by a human.

But will an employer, university, client or publisher understand that distinction?

“Processed by Claude” could quickly become “written by AI.” This is a real problem!«

Den som anstränger sig kan komma runt märkningen. Så detta drabbar främst vanligt folk…

»A determined user can weaken a text watermark through extensive rewriting, translation, another model or an unmarked open-source system. Ordinary users asking Claude to polish an email, edit a document or help with code are more likely to retain the mark.«

Användarperspektiv…

»It means the models will be forced to write in a statistically worse/uniform way in order to embed utter nonsense that is irrelevant and which falls apart as soon as I start to edit it. There is no chance that if I am working on article with AI and rewrite 70-80% of it that it survives and so what I get is essentially just worse text for absolutely no reason at all.«

Och så vidare. Kommer detta till exempel att göra en text spårbar till en enskild användare?

Potentialen för oväntade och oönskade konsekvenser är betydande. Som vanligt ställer vi oss frågan: Har man verkligen tänkt igenom det här?

Mönstret börjar bli bekant. Först stressar man igenom något hetsade av media, alarmister och i sin upphetsning över att ha hittat något nytt att reglera. Sedan visar det sig att verkligheten är mer komplicerad. Då – när skadan redan är skedd – tvingas man backa.

Som vi brukade säga när jag jobbade i Europaparlamentet: I EU börjar man med att besluta. Sedan tar man reda på fakta. Därefter debatterar man saken.

• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens (m.m.) »

• Transparency obligations under Article 50 of the AI Act »

• How Claude marks AI-generated content »

• The Verge: Claude will apply invisible watermarks to AI text and images »

CC0

En dödsstöt för gränsöverskridande e-handel

11 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Nu börjar EU-regler gälla som i praktiken stänger EU:s inre marknad för de flesta små och medelstora företag som säljer online och via postorder.

I morgon den 12 augusti börjar den skarpa tillämpningen av EU:s nya förpackningsförordning, PPWR (EU 2025/40). Då måste alla som ägnar sig åt gränsöverskridande postorder eller e-handel till slutkund uppfylla förordningens krav, till exempel:

Registrera sig i varje enskilt mottagarlands producentregister.
Ansluta sig till varje enskilt mottagarlands återvinnings- eller producentansvarssystem.
Redovisa förpackningarnas mängder och materialslag i varje enskilt mottagarland.
Betala miljö- eller återvinningsavgifter i varje enskilt mottagarland.
Utse ett lokalt auktoriserat ombud i varje enskilt mottagarland.

Det finns inte något generellt undantag för små företag eller enstaka försändelser. En enda försäljning kan utlösa skyldigheterna. Kostnaden för registrering, administration och ombud kan bli hundratals eller tusentals euro per land och år, även om handlaren bara säljer ett fåtal varor dit.

PPWR är en EU-förordning, men producentansvaret administreras fortfarande nationellt. Resultatet är inte ett gemensamt EU-register utan upp till 27 olika system med olika register, olika blanketter och språk, olika rapporteringsperioder, olika definitioner och undantag, olika återvinningsorganisationer, olika avgifter och olika krav på lokala ombud.

Som reglerna nu ser ut får de en marknadskoncentrerande effekt. Stora företag – som Amazon – och särskilda compliance-företag gynnas, medan små handlare tvingas lämna den gränsöverskridande marknaden.

Vilket är en katastrof för många mindre och medelstora företag som hittills kunnat utnyttja EU:s inre marknad i kombination med internet för att utöka sin kundkrets till andra länder.

EU-kommissionen har faktiskt insett att detta är ett problem och har därför föreslagit att delar av tillämpningen skjuts fram till 2035. Men det upphäver inte en redan antagen förordning. Så länge ministerrådet och Europaparlamentet inte har beslutat om någon ändring gäller reglerna.

Återigen har EU – säkert med goda föresatser och de bästa intentioner – skapat ett system med oönskade konsekvenser. Det är som att all konsekvensanalys och verklighetsförankring lyser med sin frånvaro. Som att man inte begriper vad man sysslar med. Eller att man inte bryr sig.

Konsekvensen blir som sagt att mängder av små och medelstora företag nu tvingas tacka nej till beställningar från andra EU-länder.

Om den inre marknaden blir otillgänglig för de flesta företag kan man fråga sig vad vi alls skall med EU till.

Detta är häpnadsväckande bakvänt, till och med med EU-mått mätt.

Not: Elva av Sveriges 21 Europaparlamentariker röstade ja (S+V+MP+L) till den slutliga förpackningsförordningen. Fem röstade nej (C+SD+Folklistan) och fem avstod (M+KD). När frågan därefter slutligt avgjordes i ministerrådet röstade den svenska regeringen ja.

EU väljer kontroll före information

9 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU bemöter inte farliga rykten med bättre information, utan med krav på mer övervakning och faktagranskning. Det riskerar att göra plattformarna till verktyg för indirekt statlig informationskontroll.

Stormningen av den spanska exklaven Ceuta var problematisk med risk för omedelbara och dödliga konsekvenser. Men det är inte den första eller sista masshysterin med eller utan internet. Visst, internet kan öka spridningen – vilket bäst bemöts med konkret motinformation.

Är det någon som sett någon sådan motinformation – alls?

Det enda jag hittar är ett uttalande av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen när stormingen i princip var över. På engelska.

»Dangerous crossings must stop immediately. Smuggling networks must be dismantled. And returns must be swift, as our rules allow.«

Då så. I vilken mån detta nådde eller påverkade unga marockaner är högst oklart.

I all ödmjukhet: Man hade kunnat meddela att »Gränsen till Ceuta är inte öppen. Den spanska domstolen har förbjudit omedelbara avvisningar till havs, men den har inte givit någon rätt att resa in eller stanna i Spanien. Den som tar sig över kan frihetsberövas, få sitt ärende prövat och därefter återsändas. Försök att simma över är olagliga och förenade med livsfara.«

Detta hade kunnat ske på arabiska, marockansk darija, franska och spanska genom betald geografisk annonsering i norra Marocko, via spanska och marockanska myndigheter och genom tydliga myndighetskonton på samma plattformar där ryktet cirkulerade.

Men så gjorde man inte. Istället skyller man på det internet vars genomslagskraft man själv inte förmår utnyttja. EU-kommissionär Henna Virkkunen skyller allt på främst Meta och TikTok.

»Platforms must act decisively in keeping the integrity of the digital space, in particular during crisis situations… (…) Monitoring must increase, cooperation with fact-checkers to be strengthened.«

Detta skall »följas upp på måndag«.

Dock framgår det inte vad som konkret skall övervakas, vilket innehåll som skall begränsas, hur desinformation skall definieras, hur detta är tänkt att gå till eller vilken rättslig grund som åberopas.

Det problematiska är inte att EU vill stoppa ett falskt rykte om att gränsen till Ceuta är öppen. Problemet är metoden: Kommissionen pressar privata plattformar att intensifiera övervakning och faktagranskning – samtidigt som den själv har makt att utreda och bötfälla dem enligt Digital Services Act, DSA.

Detta skapar en risk för indirekt statlig censur utan något demokratiskt eller rättsligt beslut om exakt vilket innehåll som skall begränsas.

Så här: DSA kräver att mycket stora plattformar skall bedöma och motverka så kallade systemrisker. Det innebär att lagligt innehåll kan få minskad spridning, varningsetiketter eller andra begränsningar om det bedöms bidra till exempelvis samhällsskada eller »eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter på samhällsdebatten«. Vilket är imponerande vagt.

I denna process utformar EU-kommissionen diffusa riktlinjer om »systemiska risker« vars betydelse plattformarna själva får gissa sig fram till. Blir det inte som kommissionen tänkt sig kan den besluta om miljardböter.

Plattformarna riskerar därför mindre genom att ingripa för mycket än för lite. Då får de ett starkt incitament att sänka räckvidden för osäkra uppgifter hur relevanta och i slutändan korrekta dessa än må vara. De kan även blockera sökord, vilket känns direkt orwellianskt, automatisera fler beslut och ge utomstående faktagranskare fria händer.

I ett snabbt händelseförlopp är uppgifter ofta osäkra, ofullständiga eller motstridiga. Det som på fredagen klassas som desinformation kan på måndagen visa sig vara korrekt, delvis korrekt eller åtminstone rimligt att diskutera.

Faktagranskning kan vara värdefull. Men faktagranskare är inte domstolar eller demokratiskt ansvariga myndigheter. De väljer vad som skall granskas, hur frågan skall formuleras, vilka källor som skall tillmätas auktoritet och hur osäkerhet skall värderas. De kan göra fel och deras urval, finansiering, metod och politiska utgångspunkter kan påverka vilka påståenden som granskas och hur de formuleras.

När utomstående faktagranskare används för att inskränka inläggs spridning, strypa annonsintäkter, påverka rekommendationsalgoritmer eller bestraffa konton vid upprepade överträdelser – då handlar det om något helt annat än att bemöta dålig information med bättre information.

Vilken soppa detta är. Ytterst handlar det om intern europeisk politik och kamp om narrativet, agendan och makten.

Never waste a good crisis.

• EU tells Meta, TikTok to boost monitoring, fact-checking »

Kommer Frankrike att förbjuda X?

6 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Det cirkulerar rykten om att Frankrike är på väg att förbjuda X. Det stämmer inte riktigt. Men det som faktiskt sker kan få betydligt större konsekvenser.

Sociala medier är fulla av uppgifter om att Frankrike är på väg att förbjuda X lagom till nästa års presidentval, av politiska skäl. Vad det egentligen fråga om är en rättsprocess som pågått i ett och ett halvt år och som hotar sociala mediers budbärarimmunitet (safe harbour) – utan vilken deras verksamhet i princip blir omöjlig.

Bakgrunden är en förundersökning som inleddes redan i januari 2025. Den gällde ursprungligen misstankar om att X:s rekommendationsalgoritm hade manipulerats och att personuppgifter använts olagligt.

Den 9 juli 2025 överlämnades utredningen till den franska gendarmeriets nationella cyberenhet. Brottsmisstankarna gällde bland annat ändring eller förvanskning av ett automatiserat databehandlingssystem, olovlig utvinning av data samt behandling av personuppgifter på bedrägligt eller olagligt sätt.

X – som släppt sin rekommendationsalgoritm som öppen källkod redan i mars 2023 (och uppdaterade den löpande) – vägrade därefter att lämna ut ytterligare uppgifter om den (med hänvisning till affärshemligheter) och beskrev utredningen som politiskt motiverad. (Le Monde »)

X har sedan öppnat delar av sin xAI‑algoritm som öppen källkod i januari 2026. Men den franska brottsutredningen rör inte primärt om koden kan läsas utan om algoritmerna har manipulerats och använts för politisk påverkan, utländsk inblandning och olaglig databehandling.

Den 3 februari 2026 genomförde franska myndigheter, med stöd av Europol, en husrannsakan på X:s kontor i Paris. Elon Musk och den tidigare VD:n kallades till frivilliga förhör den 20 april. Musk infann sig inte.

Den 6 maj 2026 gick ärendet över från åklagarledd förundersökning till en formell information judiciaire. Det betyder att oberoende undersökningsdomare nu leder utredningen. Åklagaren har begärt att bolagen X.AI Holdings, X Corp och xAI samt Musk och företagets franska VD formellt skall delges misstanke. (Reuters »)

Brottsrubriceringarna omfattar bland annat misstänkt medverkan till innehav och organiserad spridning av sexuellt övergreppsmaterial med barn, sexuella deepfakes av personer som inte samtyckt, förnekande av brott mot mänskligheten, olaglig insamling och otillräckligt skydd av personuppgifter, brott mot elektronisk brevhemlighet, drift av en plattform i syfte att möjliggöra olagliga transaktioner samt organiserad manipulation av automatiserade databehandlingssystem.

Vissa av misstankarna gäller material som användare kan ha publicerat eller framställt med Grok. Andra gäller X:s och de ansvarigas egna tekniska beslut, behandling av personuppgifter och påstådda manipulation av datasystem.

Utredningen gäller alltså ett antal specificerade brott och frågan om X genom tekniska eller affärsmässiga beslut kan ha medverkat till dem.

Under fransk lag (LCEN från 2004) har värdtjänster (hébergeurs) ett begränsat ansvar: De är inte generellt skyldiga att övervaka innehåll i förväg och ansvarar främst om de inte tar bort uppenbart olagligt innehåll efter anmälan. De skiljs från »éditeurs« (utgivare) som har redaktionellt ansvar.

En neutral värdtjänst har enligt EU-rätten ett begränsat ansvar för användarnas innehåll. I stora drag gäller: Plattformen är inte automatiskt ansvarig för allt som användarna publicerar. Ansvar kan uppstå om plattformen får faktisk kännedom om olagligt innehåll men inte skyndsamt tar bort eller blockerar det. Plattformen får normalt inte åläggas att generellt övervaka allt användarinnehåll. Dessa principer finns främst i artiklarna 6 och 8 i Digital Services Act (DSA).

Den 16 juni 2026 avkunnade EU-domstolen en intressant och i sammanhanget relevant dom i de förenade målen WebGroup Czech Republic, C-188/24 och C-190/24. Domstolen prövade bland annat en trafikinformationstjänst där användarna rapporterade poliskontroller. Plattformens algoritm bestämde hur och i vilken ordning uppgifterna visades.

EU-domstolen slog fast att en tjänst inte nödvändigtvis är en neutral värdtjänst om den genom sin algoritm på förhand bestämmer under vilka förhållanden information sprids, på vilket sätt den sprids och i vilken prioritetsordning den visas.

Det avgörande är alltså inte bara om plattformen känner till varje enskilt meddelande. Även kontroll över hur informationen sprids kan innebära att den inte längre är en passiv värd. Domstolen gjorde dock undantag för vanlig kategorisering och indexering som enbart är till för att göra innehållet lättare att hitta.

En juridisk analys publicerad efter domen drar slutsatsen att algoritmisk rangordning och monetarisering kan beröva plattformar deras ställning som neutrala värdtjänster. Detta kan få stora konsekvenser för X, Facebook, TikTok, YouTube och andra plattformar. Deras flöden är inte kronologiska anslagstavlor. Algoritmer väljer aktivt vilka inlägg som skall lyftas fram, rekommenderas eller begravas, ofta för att öka engagemang och annonsintäkter.

Om X bedöms spela en aktiv roll genom att systematiskt välja ut, förstärka eller monetarisera visst innehåll kan skyddet begränsas. Men detta betyder inte automatiskt att X blir utgivare eller gärningsman bakom varje inlägg.

För ett straffrättsligt ansvar som medgärningsman eller medhjälpare krävs att åklagaren visar en konkret koppling till det aktuella brottet, faktisk medverkan eller kontroll, den kunskap eller avsikt som respektive brott kräver samt att plattformens handlande inte bara bestod i neutral lagring.

Påståendet om att X görs till medgärningsman till de brott som eventuellt begås av dess användare är därför alltför kategoriskt. Det rör sig snarare om att undersökningsdomarna kan försöka visa att X i vissa fall varit en aktiv medverkande aktör, inte bara en teknisk mellanhand.

Så, kan X blockeras?

Ja, det finns juridiska vägar för detta. I vart fall för en tillfällig blockering. Men ribban är hög. Artikel 51 och 82 i DSA tillåter i sista hand att en samordnare för digitala tjänster begär att en domstol tillfälligt begränsar tillgången till en tjänst. Det förutsätter bland annat en överträdelse som fortsätter, att andra befogenheter har uttömts, att överträdelsen orsakar allvarlig skada, att överträdelsen utgör ett brott som innebär ett hot mot människors liv eller säkerhet och att det är ett proportionerligt och tidsbegränsat beslut. DSA säger uttryckligen att lagligt innehåll inte får göras otillgängligt i onödan.

Fransk rätt medger också domstolsförelägganden mot internetoperatörer och andra mellanhänder för att stoppa eller förebygga skada. Men en total blockering av en plattform med miljontals lagliga inlägg skulle behöva klara en mycket sträng proportionalitetsprövning mot yttrande- och informationsfriheten.

Således: Utredningen kan på längre sikt öppna för krav på att X blockeras i Frankrike. Men någon sådan begäran eller något sådant beslut är ännu inte känt.

Det går att misstänka politiska motiv, särskilt eftersom den ursprungliga anmälan kom från den Macronallierade parlamentsledamoten Éric Bothorel och uttryckligen berörde påverkan på den politiska debatten. Musk och X har också beskrivit utredningen som politiskt motiverad. Men det finns för närvarande inga offentliga belägg för att regeringen beordrat domarna att angripa X på grund av Musks kritik.

Processen började som sagt två år före presidentvalet, inte nio månader före. Det senaste juridiska resonemanget om värdstatus kommer visserligen närmare valet, men bygger på en EU-dom som gäller alla algoritmstyrda plattformar.

Det verkligt intressanta är att EU-domstolen har börjat sudda ut gränsen mellan neutral teknisk mellanhand och redaktionell aktör. Om en algoritm väljer vilka användarinlägg som skall förstärkas kan plattformen anses kontrollera innehållets spridning, även om den inte har granskat eller godkänt själva inlägget.

Det finns möjligen en viss logik då en plattform som medvetet förstärker och tjänar pengar på olagligt material inte alltid kan gömma sig bakom den användare som postat det.

Men detta är samtidigt farligt, eftersom en alltför bred tolkning kan göra plattformar ansvariga för enorma mängder användarinnehåll. Det skapar starka incitament till automatiserad förhandscensur och kan i praktiken undergräva DSA:s förbud mot generell övervakning.

Processen mot X kan alltså bli ett angrepp på en av det öppna internets grundprinciper: Att den som tillhandahåller en teknisk plattform inte automatiskt skall behandlas som utgivare eller medgärningsman till allt som användarna publicerar.

Om plattformar riskerar rättsligt ansvar för innehåll som deras algoritmer har rekommenderat får de starka incitament att granska, begränsa och stoppa användarnas yttranden i förväg. Resultatet kan bli en privatiserad och automatiserad förhandscensur.

Budbärarimmuniteten finns inte för att skydda teknikföretagen. Den finns för att det skall vara möjligt att driva forum, kommentarsfält, sociala medier och andra öppna kommunikationstjänster utan att först kontrollera varje ord som användarna skriver.

En rekommendationsalgoritm innebär att plattformen påverkar innehållets synlighet. Men det är inte självklart att detta kan jämställas med att en ansvarig utgivare granskar, väljer och godkänner varje publicering. En algoritm rangordnar miljarder användarstyrda publiceringar utan att plattformen nödvändigtvis känner till innehållet i varje enskilt inlägg.

Om X i slutänden klassificeras som medverkande till användarnas brott – genom sina algoritmer och sin AI‑tjänst Grok – har Frankrike i praktiken brutit med den traditionella uppdelningen mellan värdtjänst och innehållsleverantör. Det vore ett prejudikat som gör att budbärarimmunitet inte längre är en stabil grund för plattformar, utan en tillfällig kompromiss som kan upphävas när staten anser att det behövs.

Den aktuella processen handlar därför inte bara om X. Det som i Frankrike beskrivs som en kamp mot näthot och desinformation, riskerar att bli ett europeiskt eller globalt prejudikat där stater tar kontroll över det digitala torget genom att hota budbäraren. När rättsväsendet kriminaliserar infrastrukturen snarare än förövaren, har man tagit ett stort steg bort från principen om ett fritt och öppet internet.

CC0

Fråga politikerna om övervakningsstaten

5 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Passa på att fråga politikerna om massövervakningen nu när de för en gångs skull är ute och möter väljarna.

Då är valrörelsen igång och ingen politiker talar frivilligt om problemen med övervakningsstaten och massövervakningen. Så vi får väl fråga dem.

Ta chansen varje gång du ser en politiker på ett torgmöte, i en valstuga eller på en skolpresentation. När valet är över lär vi knappast se dem igen på fyra år.

Med risk för att tjata, här är en fråga som är knepigare att svara på än den först ger intryck av:

Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?

Frågan lär knappast omvända någon politiker som håller sin partibok högst. Men det tvingar dem i vart fall att stanna upp och tänka efter ett ögonblick.

Och varför inte spela in deras svar och lägga ut i sociala medier?

CC0

Stoppa Chat Control 2 – skriv en rad

4 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Sänd ett brev eller vykort till ledamöterna i Europaparlamentet och be dem hålla fast vid parlamentets tidigare nej till centrala delar av Chat Control 2.

Folk brukar fråga vad de kan göra för att stoppa Chat Control 2. Får vi rekommendera en favorit i repris? Förra sommaren sjösatte vi en minikampanj, som vi nu i efterhand vet noterades i Europaparlamentet. Så låt oss göra samma sak igen. Så här:

Det finns skäl att anta att vissa av Europaparlamentets ledamöter är på väg att överge den mycket starka position om Chat Control 2 som man – i stor enighet – beslutade om 2023, innan EU-valet. Trilogförhandlingar pågår mellan parlamentet, medlemsstaterna i ministerrådet och kommissionen.

Kärnfrågan, där förhandlingarna tycks ha kört fast handlar om riktad övervakning mot misstänkta eller allmän massövervakning.

Parlamentets ståndpunkt är sedan 2023 att övervakning skall endast riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande.

Parlamentet uttalade då även stöd för rätten till totalsträckskrypterad kommunikation och rätten att vara anonym.

Nu till vad du kan göra för att skapa yttre tryck. Som vi förklarade redan förra sommaren:

Något som brukar bita är fysisk post. Tusentals e-postmeddelanden är vardagsmat när det hettar till i Europaparlamentet. Men 25 fysiska brev betraktas som en folkstorm.

Sänd ett brev eller vykort. Så att ledamöterna vet att vi ser dem – och vad de gör.

Någon mall har vi inte, eftersom effekten ökar om varje brev eller vykort är unikt och individuellt utformat. Och handskrivet ger mer effekt än utskrifter.

Det behöver inte vara långt och krångligt. Fokusera på att uppmuntra ledamöterna att hålla fast vid sin position från 2023, enligt ovan. Var positiv, artig, saklig och kortfattad.

I september är parlamentets ledamöter tillbaka i Bryssel efter semestern. Och vecka 38 (14-17 september) är de på session i Strasbourg. Hälsa dem välkomna åter till jobbet med ett brev eller vykort.

Båda adresserna finns längst ner på ledamöternas respektive sida hos Europaparlamentet. Länk »

Många små insatser kan ge stora resultat.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

USA: Ålderskontroll för operativsystem

3 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Separata ålderskontroller online kan komma att ersättas av obligatorisk åldersverifiering på systemnivå i telefoner, surfplattor och datorer.

Idén om åldersgränser för sociala medier håller på att ta ett tekniskt kliv. ID-kontroller, biometrisk åldersanalys, digitalt ID och appar för åldersverifiering tycks vara på väg att ersättas med kontroll på systemnivå.

I USA har ett partiöverskridande lagförslag – Digital Age Assurance Act – lagts fram i senaten. Idén är att operativsystem inte skall kunna användas om man inte har ett konto. Och ett konto kräver att man verifierar sin ålder.

Det vill säga ålderskontroll på operativsystemsnivå.

Detta är något som bland andra Meta har drivit kampanj för. Med kontroll på systemnivå slipper sociala medieplattformar med flera att själva ordna och ta ansvar för verifiering av användarnas ålder.

Detta är tänkt att gälla all slags enheter från telefon till dator. Det amerikanska lagförslaget talar om allt som har ett operativsystem. Och det skall kunna fungera gentemot bland annat appar, appbutiker, webbläsare och webbplatser som är skyldiga att kontrollera användarnas ålder.

I sin nuvarande utformning kan förslaget göra det svårt eller omöjligt att lagligt erbjuda vissa Linuxdistributioner, GrapheneOS och andra operativsystem som saknar centrala användarkonton eller vägrar samla in åldersuppgifter. Det finns inget undantag för fri eller öppen källkod.

En öppen fråga är om den tekniska lösningen kan göra det möjligt att knyta besök på olika webbplatser till samma användarkonto eller enhet. Lagförslaget innehåller visserligen förbud mot profilering och mot att kombinera ålderssignalen med andra personuppgifter, men mycket beror på hur systemet utformas i praktiken.

Enligt det amerikanska lagförslaget skall användare under 17 år ha sitt konto länkat till en förälder eller vårdnadshavare. Kravet kan skapa särskilda problem för barn som lever med en kontrollerande eller våldsam förälder, eftersom föräldern får en central roll i barnets tillgång till digitala tjänster.

Förslaget bygger på Kaliforniens Digital Age Assurance Act, som antogs 2025 och skall börja tillämpas den 1 januari 2027. Det federala förslaget går dock i vissa avseenden längre.

Om detta blir verklighet kan vi räkna med att metoden kommer att rullas ut globalt, då de större operativsystemen är amerikanska. EU lär knappast ha något att invända.

Läs mer på Reclaim the Net:
• Senate Bill Would Put Age Checks in Every US Operating System »

CC0