Femte juli

Fråga politikerna om övervakningsstaten

5 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Passa på att fråga politikerna om massövervakningen nu när de för en gångs skull är ute och möter väljarna.

Då är valrörelsen igång och ingen politiker talar frivilligt om problemen med övervakningsstaten och massövervakningen. Så vi får väl fråga dem.

Ta chansen varje gång du ser en politiker på ett torgmöte, i en valstuga eller på en skolpresentation. När valet är över lär vi knappast se dem igen på fyra år.

Med risk för att tjata, här är en fråga som är knepigare att svara på än den först ger intryck av:

Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?

Frågan lär knappast omvända någon politiker som håller sin partibok högst. Men det tvingar dem i vart fall att stanna upp och tänka efter ett ögonblick.

Och varför inte spela in deras svar och lägga ut i sociala medier?

CC0

Stoppa Chat Control 2 – skriv en rad

4 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Sänd ett brev eller vykort till ledamöterna i Europaparlamentet och be dem hålla fast vid parlamentets tidigare nej till centrala delar av Chat Control 2.

Folk brukar fråga vad de kan göra för att stoppa Chat Control 2. Får vi rekommendera en favorit i repris? Förra sommaren sjösatte vi en minikampanj, som vi nu i efterhand vet noterades i Europaparlamentet. Så låt oss göra samma sak igen. Så här:

Det finns skäl att anta att vissa av Europaparlamentets ledamöter är på väg att överge den mycket starka position om Chat Control 2 som man – i stor enighet – beslutade om 2023, innan EU-valet. Trilogförhandlingar pågår mellan parlamentet, medlemsstaterna i ministerrådet och kommissionen.

Kärnfrågan, där förhandlingarna tycks ha kört fast handlar om riktad övervakning mot misstänkta eller allmän massövervakning.

Parlamentets ståndpunkt är sedan 2023 att övervakning skall endast riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande.

Parlamentet uttalade då även stöd för rätten till totalsträckskrypterad kommunikation och rätten att vara anonym.

Nu till vad du kan göra för att skapa yttre tryck. Som vi förklarade redan förra sommaren:

Något som brukar bita är fysisk post. Tusentals e-postmeddelanden är vardagsmat när det hettar till i Europaparlamentet. Men 25 fysiska brev betraktas som en folkstorm.

Sänd ett brev eller vykort. Så att ledamöterna vet att vi ser dem – och vad de gör.

Någon mall har vi inte, eftersom effekten ökar om varje brev eller vykort är unikt och individuellt utformat. Och handskrivet ger mer effekt än utskrifter.

Det behöver inte vara långt och krångligt. Fokusera på att uppmuntra ledamöterna att hålla fast vid sin position från 2023, enligt ovan. Var positiv, artig, saklig och kortfattad.

I september är parlamentets ledamöter tillbaka i Bryssel efter semestern. Och vecka 38 (14-17 september) är de på session i Strasbourg. Hälsa dem välkomna åter till jobbet med ett brev eller vykort.

Båda adresserna finns längst ner på ledamöternas respektive sida hos Europaparlamentet. Länk »

Många små insatser kan ge stora resultat.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

USA: Ålderskontroll för operativsystem

3 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Separata ålderskontroller online kan komma att ersättas av obligatorisk åldersverifiering på systemnivå i telefoner, surfplattor och datorer.

Idén om åldersgränser för sociala medier håller på att ta ett tekniskt kliv. ID-kontroller, biometrisk åldersanalys, digitalt ID och appar för åldersverifiering tycks vara på väg att ersättas med kontroll på systemnivå.

I USA har ett partiöverskridande lagförslag – Digital Age Assurance Act – lagts fram i senaten. Idén är att operativsystem inte skall kunna användas om man inte har ett konto. Och ett konto kräver att man verifierar sin ålder.

Det vill säga ålderskontroll på operativsystemsnivå.

Detta är något som bland andra Meta har drivit kampanj för. Med kontroll på systemnivå slipper sociala medieplattformar med flera att själva ordna och ta ansvar för verifiering av användarnas ålder.

Detta är tänkt att gälla all slags enheter från telefon till dator. Det amerikanska lagförslaget talar om allt som har ett operativsystem. Och det skall kunna fungera gentemot bland annat appar, appbutiker, webbläsare och webbplatser som är skyldiga att kontrollera användarnas ålder.

I sin nuvarande utformning kan förslaget göra det svårt eller omöjligt att lagligt erbjuda vissa Linuxdistributioner, GrapheneOS och andra operativsystem som saknar centrala användarkonton eller vägrar samla in åldersuppgifter. Det finns inget undantag för fri eller öppen källkod.

En öppen fråga är om den tekniska lösningen kan göra det möjligt att knyta besök på olika webbplatser till samma användarkonto eller enhet. Lagförslaget innehåller visserligen förbud mot profilering och mot att kombinera ålderssignalen med andra personuppgifter, men mycket beror på hur systemet utformas i praktiken.

Enligt det amerikanska lagförslaget skall användare under 17 år ha sitt konto länkat till en förälder eller vårdnadshavare. Kravet kan skapa särskilda problem för barn som lever med en kontrollerande eller våldsam förälder, eftersom föräldern får en central roll i barnets tillgång till digitala tjänster.

Förslaget bygger på Kaliforniens Digital Age Assurance Act, som antogs 2025 och skall börja tillämpas den 1 januari 2027. Det federala förslaget går dock i vissa avseenden längre.

Om detta blir verklighet kan vi räkna med att metoden kommer att rullas ut globalt, då de större operativsystemen är amerikanska. EU lär knappast ha något att invända.

Läs mer på Reclaim the Net:
• Senate Bill Would Put Age Checks in Every US Operating System »

CC0

Fler EU-regler som kan begränsa yttrandefriheten

31 juli 2026 av Henrik Alexandersson

I höst kommer flera skarpa EU-förslag som kan begränsa yttrandefriheten online och i sociala medier ytterligare. Låt det inte ske i tysthet.

På höstens att-göra-lista finns att hålla koll på EU:s arbete med dess »demokratisköld« och uppdateringen av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD).

• Demokratiskölden bygger på premissen att Europas demokratier utsätts för desinformation, utländsk påverkan, cyberattacker, hybridkrigföring samt manipulation av val och samhällsdebatt. Vilket säkert kan stämma. Det knepiga är att skilja sådant från helt legitim opinionsbildning, speciellt sådan som EU ogillar.

Som vi tidigare påpekat är ett problem med begrepp som desinformation, missinformation, informationsmanipulation, utländsk påverkan, skadliga narrativ och demokratiska risker att de saknar skarpa juridiska gränser.

Sådan otydlighet är ett mönster som känns igen från EU:s Digital Services Act, som instruerar de största plattformarna att identifiera och motverka brett formulerade »systemiska risker«. Lagstiftningen anger ett antal riskkategorier, men lämnar stort utrymme för tolkning. Plattformarna måste själva bedöma vad som omfattas och hur riskerna skall motverkas. Om EU-kommissionen anser att de misslyckats kan de drabbas av gigantiska bötesbelopp.

Därför är det viktigt att demokratisköldens olika åtgärder omgärdas av starka garantier för rättssäkerhet och yttrandefrihet när de nu utvecklas och genomförs. Europaparlamentet röstar om sin rapport i plenum efter sommaruppehållet.

• Uppdateringen av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD) är kopplad till demokratiskölden och förbereds just nu. Ett skarpt förslag väntas i slutet av året.

Det är inom ramen för denna uppdatering som man bland annat diskuterar att tvinga plattformar som visar användargenererad video (till exempel YouTube, TikTok, Instagram, Twitch, Kick, Rumble, Dailymotion och X) att lyfta fram betrodda aktörer (»media services of general interest«) – som public service – i användarnas flöden. Vilket innebär att alla andra innehållsskapare får minskad synlighet.

Detta väcker både principiella och praktiska frågor. Idén har stöd från delar av vänstern, där man efterfrågar mer kontroll över informationsmiljön – och från delar av högern, där frågan ofta ses ur ett nationellt säkerhetsperspektiv.

Det är också möjligt att AVMSD-översynen kommer att leda till utökad reglering av stora kanaler på YouTube & Co. Professionellt drivna kanaler kan redan i vissa fall betraktas som audiovisuella medietjänster, och det har höjts röster för att fler innehållsskapare skall omfattas av krav liknande dem som gäller för traditionella tv-kanaler.

Men översynen av AVMSD befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium. Det är därför viktigt att granska processen innan institutionerna låser sig vid dåliga förslag. Ett första steg är att uppmärksamma och diskutera det som sker.

Utvecklingen i EU går generellt sett mot mer övervakning, mindre frihet online och en stegvis allt mer begränsad yttrandefrihet – i något slags enkelriktat flöde. Och i höst kommer viktiga policybeslut att fattas som kan få stor betydelse för vem som får synas, vad som får spridas och hur den offentliga debatten på nätet skall gå till. Låt det inte ske i tysthet och bakom stängda dörrar.

Relaterat:
• EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll? »
• EU vill ha mer SVT på Youtube »

CC0

Vem skall man rösta på?

29 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Spelar det någon roll vilken regering vi får, vad gäller nätfrågor och grundläggande fri- och rättigheter?

Nu är det dags för riksdagsval igen. Vilket inte är någon särskilt munter historia, om man ser till internetfrågorna och våra fri- och rättigheter.

Oavsett om det blir Moderaterna eller Socialdemokraterna som leder landet efter valet får vi mer massövervakning, mindre frihet online och ett lite snävare utrymme för vad som får sägas. Ofta drivet av EU-lagstiftning som Chat Control, förslag om ID-krav online och implementeringen av Digital Services Act.

Även EU-frågorna hänger ihop med det svenska riksdagsvalet, eftersom det är regeringen som för Sveriges talan i EU:s ministerråd.

Moderaterna och MEP Tobé har fått mycket välförtjänt skit för Chat Control. Men jag tycker att sossarna kommer för lätt undan. De har varit entusiastiskt pådrivande för förslaget, även i dess ursprungliga och mest drakoniska form, med den dåvarande EU-kommissionären Ylva Johansson som arkitekt.

Om Moderaterna förstör internet för att de vill visa sig duktiga i EU-bubblan – så gör Socialdemokraterna det med större glöd, för att de ogillar ett fritt och öppet internet som inte går att kontrollera. De har alltid ogillat fri information. Magdalena Andersson säger sig vilja ta kontroll över utvecklingen.

Man får ändå säga att Moderaterna är modiga som bygger upp en aldrig tidigare skådad övervakningsstat och sedan lämnar över nycklarna till jakobinerna.

Liberalerna hatar skärmar. Kristdemokraterna vill ha ID-krav på Facebook. Centern är oftast emot Chat Control, men ibland för. Miljöpartiet är bara för rätten till privatliv när de är i opposition. Vänsterpartiet vet av erfarenhet att det är de som kommer att övervakas. Sverigedemokraterna har insett att det är dem man försöker tysta.

Jag har kommit fram till att det är dött lopp mellan de två lagen vad gäller nät- och rättighetsfrågorna, men av olika skäl och på olika sätt.

Att kontrollera och styra internet är som att valla katter. Det kommer inte att fungera. Men politiken kan ställa till med mycket skada genom att försöka.

CC0

Chat Control: Motståndet fortsätter

28 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Använd valrörelsen för att lyfta Chat Control 2. Hur nästa regering ser ut kan avgöra vilken linje Sverige kommer att driva i EU:s ministerråd.

Chat Control 1 – operatörernas frivilliga granskning av innehållet i användarnas elektroniska meddelanden – har nu förlängts till den 3 april 2028. Tråkigt, men det är som det är. Låt oss nu i stället fokusera på den permanenta lag som kommer sedan, Chat Control 2.

Kärnfrågan, där förhandlingarna mellan Europaparlamentet och EU:s ministerråd tycks ha kört fast handlar om riktad övervakning mot misstänkta eller allmän massövervakning.

Parlamentets ståndpunkt är sedan 2023 att övervakning skall endast få riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande.

Grundprincipen känns igen från EU-domstolens dom om datalagringsdirektivet 2014 och senare praxis: Generell och urskillningslös övervakning av hela befolkningen får inte göras till normalmetod för brottsbekämpningen. Övervakningen måste vara avgränsad, nödvändig och proportionerlig. Enkelt uttryckt: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

EU:s medlemsstater i ministerrådet är mer intresserade av att övervaka alla. Vilket kan bero på att de ser Chat Control mer som en integrerad del i sin övriga övervakningsapparat.

Rådets linje är i stort sett att fortsätta med Chat Control 1:s frivilliga granskning av innehåll, tills vidare. Vilket är lika med generell övervakning av innehållet i folks elektroniska meddelanden utan misstanke om brott.

(Även om det inte gått att enas om saken är en majoritet i ministerrådet egentligen för client-side-scanning. Det vill säga spionprogram på applikations- eller systemnivå i din telefon och dator. Tanken är att dessa kan granska innehållet i dina utgående meddelanden innan de krypteras och sänds iväg. Respektive efter att inkommande meddelanden mottagits och avkrypterats. Denna linje fick motvilligt överges på grund av en blockerande minoritet i rådet, men är ändå inte helt avskriven.)

Konfliktlinjen är tydlig: Övervaka dem som misstänks för brott – eller alla, hela tiden.

Den pågående valrörelsen är ett bra tillfälle att lyfta frågan med kampanjande politiker – speciellt från M, KD och S. Dels för att de skall ha klart för sig att det finns ett motstånd mot Chat Control bland väljarna och att frågan kan påverka hur vi röstar. Dels för att tvinga dem att förhålla sig till och fundera över principfrågan.

Även om Chat Control är en EU-fråga finns det formella skäl att ta upp den i vår svenska riksdagsvalrörelse. Detta eftersom det är den regering vi väljer nu som kommer att företräda Sverige i EU:s ministerråd när frågan om Chat Control 2 avgörs.

Att frågan diskuteras sätter dessutom press på ledamöterna i Europaparlamentet, för att de skall stå fast vid sin position (se ovan) från 2023. Särskilt som striden om Chat Control 1 ger anledning att ifrågasätta vad vissa av dem egentligen tycker.

Striden om Chat Control är ett maratonlopp som nu pågått mer än fem år. Visst kan man bli trött på att tjata och på att upprepa de viktiga argumenten gång på gång. Men att vara uthållig och envis i sitt motstånd är en förutsättning för att vinna, även om det inte är en garanti.

Kampen mot Chat Control går vidare. Ta upp frågan i valrörelsen. Och påminn Europaparlamentarikerna om att vi ser hur de agerar. Skriv en rad.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Är det dags att skrota hetslagstiftningen?

27 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Lagen om hets mot folkgrupp är ett subjektivt gungfly som utmanar den demokratiska rättsstatens grundläggande principer.

Lagen om hets mot folkgrupp är problematisk.

Den som i ett spritt uttalande eller annat meddelande uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en grupp eller en person med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck kan dömas till böter för ringa brott, fängelse i högst två år för brott av normalgraden och fängelse i mellan sex månader och fyra år för grovt brott.

Låt oss för tillfället bortse från uppmaningar till våld och hot, då sådant rör sig om handlingar som direkt kränker någon annans säkerhet. Sådana yttranden omfattas i huvudsak av annan strafflagstiftning, som bestämmelserna om uppvigling och olaga hot.

Det luriga är begreppet »uttrycker missaktning«. Det kan betyda lite vad som helst och lämnar utrymme för subjektiv tolkning. Det blir också komplicerat om det gör intolerans mot intolerans till ett brott.

Att uttrycka missaktning mot en religion, en religiös lära eller en organisation som vill omforma vårt samhälle och begränsa våra medborgerliga fri- och rättigheter torde vara jämförbart med kritik av en politisk idé eller organisation, vilket är tillåtet. Men gränsen blir otydlig om kritiken formuleras som ett angrepp på religionens anhängare som grupp.

Här finns också en principiell fråga om likhet inför lagen. Lagstiftaren tillerkänner vissa grupper ett särskilt skydd mot missaktande yttranden som andra grupper saknar. Detta är viktigt då principen om allas lika rättigheter inför staten och likhet inför lagen är central för en demokratisk rättsstat.

Historien visar vilka mörka och oerhörda konsekvenser det kan få när staten överger principen om lika rättigheter och börjar rangordna människor efter grupptillhörighet.

För att röra till det ytterligare gäller sedan 2024 ett tillägg till lagen om hets mot folkgrupp. Den nya regeln innebär att man kan dömas om man i ett spritt uttalande förnekar, ursäktar eller uppenbart förringar folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser eller aggressionsbrott som fastställts genom ett lagakraftvunnet avgörande från en svensk domstol eller en erkänd internationell domstol för folkrättsbrott. Dessutom måste uttalandet vara ägnat att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning för en skyddad grupp eller någon som tillhör gruppen.

Här uppstår tolkningsfrågor. Vilket senast aktualiserats med Palestina-demonstranternas variant av skylten över ingången till koncentrationslägret Auschwitz, där texten »Arbeit macht frei« ersatts med »Gaza«. Är det att förringa folkmord? Är det att uttrycka missaktning för judar och israeler? Enligt åklagare (efter den första av flera anmälningar) är så inte fallet.

Hetslagstiftningen är ett rättsligt gungfly, där vissa former av grupptillhörighet ges ett särskilt straffrättsligt skydd medan andra lämnas utanför. Vilka kategorier som omfattas förändras dessutom genom politiska beslut över tid.

Vaga rekvisit, selektivt gruppskydd och kriminalisering av vissa yttranden skapar rättssäkerhetsproblem.

Generellt är det en god princip att stifta allmänna lagar som gäller lika för alla. Bestämmelser som är specialskrivna för det ena eller andra skapar gränsdragningsproblem och kan missbrukas eller få oförutsedda konsekvenser.

Lagen om hets mot folkgrupp är dessutom en inskränkning av yttrandefriheten – som är en grundläggande mänsklig rättighet.

Resultatet blir ett ängsligt samhälle där folk inte kan vara säkra på vad de får lov att säga. Vilket begränsar det demokratiska samtalet – och därmed minskar den mängd tillgänglig information som vi behöver för att kunna fatta bra beslut i ett allt mer komplext samhälle.

Enklast och förmodligen bäst vore att avskaffa dagens hetslagstiftning och låta hot och uppvigling hanteras av allmänna, gruppneutrala bestämmelser. EU:s rasismrambeslut hindrar dock Sverige från att helt avkriminalisera vissa former av rasistiska uppmaningar till våld eller hat och förnekande av internationella brott.

Dock bör vi kunna göra lagstiftningen snävare, tydligare och mer förutsägbar.

CC0

Chat Control 1: Grönt ljus i EU:s ministerråd

26 juli 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd har nu godkänt den nya, tillfälliga förordning som återinför Chat Control 1 – till den 3 april 2028, i väntan på att Chat Control 2 antas och börjar tillämpas.

I veckan som gick gav EU:s ministerråd sitt slutliga godkännande till en ny tillfällig förordning som i praktiken återinför Chat Control 1 (meddelandetjänsternas frivilliga kontroll av innehållet i användarnas meddelanden). Ungern röstade emot och Belgien avstod.

Detta efter en teknisk fint där Europaparlamentet förmåddes acceptera det »nygamla« förslaget, trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna röstade nej till en sådan.

Den goda nyheten är att ministerrådet gick med på Europaparlamentets krav på att undanta totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden. Vilket inte var någon större uppoffring, eftersom man inte kommer åt dem ändå.

Dock finns det skrivningar som eventuellt kan öppna för att innehåll i meddelanden kan granskas före kryptering eller efter dekryptering på användarens enhet (client-side-scanning). Det är dock mindre troligt att så kommer att ske. Men det är något att hålla koll på.

Krypteringsundantaget ändrar dock inte att Big Tech nu får kontrollera innehållet i användarnas meddelanden. Detta trots att det mesta av det innehåll som flaggas inte är kriminellt relevant eller består av bilder på sig själva som tonåringar frivilligt skickar till varandra.

Nu är det dags att fokusera på Chat Control 2 (den permanenta lag som är tänkt att efterträda CC1) och de trilogförhandlingar som pågår mellan EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet.

Där går förhandlingarna enligt uppgift trögt. Parlamentets position antogs redan 2023 och går i korthet ut på följande…

Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.
Övervakning skall endast få riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare.
Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
Rätten till anonym kommunikation skall garanteras. Inga generella ålders- eller ID-krav.

Förhandlingarna väntas återupptas i september, efter EU:s sommaruppehåll.

• Patrick Breyer (ex-MEP, PP, DE): EU governments adopt return of Chat Control 1.0 – Breyer: “The true losers are our children” »

• Fighting child sexual abuse online: interim measure protecting children now reinstated »

• Antagen text Chat Control 1 (PDF) »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Rödflaggning hör inte hemma i en demokratisk rättsstat

23 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Jag har svårt att släppa det där med att regeringen just tillsatt en utredning om »rödflaggning« av människor som kan antas ha »samröre« med kriminella organisationer.

Att man håller ett öga på folk som faktiskt misstänks för att ägna sig åt något brottsligt är en sak. Men att inskränka grundläggande rättigheter för anhöriga och andra personer som inte dömts för brott och som kanske inte ens varit medvetna om någon annans brottslighet är något helt annat.

Att begränsa vilka personer den flaggade får ha kontakt med, vilka områden personen får röra sig inom, dennes möjlighet att bedriva näringsverksamhet, inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner är straff till sin verkan, vad staten än väljer att kalla dem.

I en demokratisk rättsstat skall ingripande sanktioner beslutas under rättssäkra former och kunna prövas av en oberoende domstol. Ingen skall straffas för något han eller hon inte gjort. Ingen skall heller hållas ansvarig för någon annans handlingar enbart på grund av släktskap eller bekantskap. Det är grundläggande.

Ändå tillsätts en utredning vars direktiv är att se om man kan låta myndigheterna göra just detta. Av en borgerlig regering, som i en rimlig värld borde stå upp för rättssäkerhet och individens fri- och rättigheter.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger…

»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.« (…)

Den slår även fast att var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.

Gör man avsteg från detta öppnar man för godtycke, rättsövergrepp och rättslöshet. Vilket helt enkelt inte är acceptabelt.

Mediernas intresse är minimalt. Och med en begynnande valrörelse förväntas partifolket sitta ner i båten. Således kommer man undan med detta utan att någon bryr sig.

Skall det verkligen gå att göra karottunderlägg av våra grundläggande fri- och rättigheter i tysthet? Tänker de borgerliga partiernas väljare och medlemmar acceptera att deras ledare vaskar grunderna för hela den västerländska rättstraditionen?

Detta är förvisso »bara« ett utredningsdirektiv. Låt oss hoppas att utredningen kommer fram till att »rödflaggning« är olämpligt och oförenligt med grundläggande lagstiftning och konventioner. Å andra sidan brukar utredningar lydigt följa sina direktiv och leverera vad politiken beställt.

Rödflaggning är ett uselt och rättsvidrigt förslag som måste uppmärksammas i tid. Innan vi ställs inför fullbordat faktum.

• Regeringen tillsätter en utredning om en särlagstiftning för gängkriminella och ett mer effektivt kronvittnessystem »

• Regeringen: Riktade insatser mot kriminella organisationer – en särlagstiftning för gängkriminella Dir. 2026:67 »

• Rödflaggning – ett straff utan rättslig prövning »

• Dagens Juridik: Rödflaggning riskerar leda till godtycke och rättsosäkerhet »

CC0

Att tysta missnöje förvärrar polariseringen

22 juli 2026 av Henrik Alexandersson

När politiker försöker tysta missnöje i stället för att hantera dess orsaker förvärras polariseringen. Att lägga locket på löser inget. Det ökar bara trycket.

Politiker ser ofta internet som ett problem. Nätet ger människor en plattform där de kan ifrågasätta, kritisera, faktagranska, lägga sig i och käfta emot. Vilket är jobbigt för våra makthavare.

Man hör också politiker klaga över att nätet bidrar till polarisering och hat. Det känns som en halvfärdig tanke som inte ställer den i sammanhanget relevanta frågan: Varför?

Är det att människor reagerar på de problem de anser sig uppleva som är problemet? Eller är det de bakomliggande problemen som är problemet?

När partiboken, ideologin och den utopiska visionen får gå först kan det vara omöjligt för en politiker att erkänna – eller ens se – själva problemet. Då återstår bara att slå ner på reaktionen.

Det känns som en klen plan – som inte löser något, men möjligen gör saker värre.

Att avfärda människors oro eller irritation ökar polariseringen. Att lägga locket på ökar trycket. Tills man får något slags omstörtande motreaktion, som kunde ha undvikits om man hanterat sakfrågan i tid.

På så sätt kan politiker ironiskt nog komma att stärka politiska krafter som de själva avskyr.

Även när den som uttrycker sitt missnöje har uppenbart fel måste man ta debatten. Kanske speciellt just då. Att tysta folk stärker dem bara i sin uppfattning, även om den är felaktig.

EU är fullt sysselsatt med att bygga upp ett system för politisk och administrativ styrning av innehåll på nätet. I Tyskland och Storbritannien kan yttranden i sociala medier leda till polisbesök, husrannsakan, åtal och i vissa fall fängelse. Det gäller speciellt yttranden av politisk karaktär, samtidigt som gränsen mellan vad som anses vara brottsliga angrepp och legitim kritik inte alltid är självklar.

Men politiker och myndigheter tycks inte vara intresserade av att ta debatten i sak.

Att försöka kontrollera reaktionen i stället för att diskutera orsaken är ett närmast auktoritärt förhållningssätt. Och så vill vi väl ändå inte ha det?

CC0