Skall vem som helst få tillgång till din persondata genom ansiktsigenkänning?

Automatiserad ansiktsigenkänning är en kontroversiell fråga i många länder. Till exempel har flera amerikanska delstater förbjudit myndigheternas användning av tekniken, eftersom den anses vara alltför integritetskränkande. Någon egentlig sådan debatt har vi ännu inte sett i Sverige. Men det måste bli en ändring på den saken – eftersom tekniken nu börjar bli enkelt tillgänglig för myndigheterna och snart även för vanliga användare.

C|Net rapporterar:

»What if a stranger could snap your picture on the sidewalk then use an app to quickly discover your name, address and other details? A startup called Clearview AI has made that possible, and its app is currently being used by hundreds of law enforcement agencies in the US, including the FBI, says a Saturday report in The New York Times.

The app, says the Times, works by comparing a photo to a database of more than 3 billion pictures that Clearview says it’s scraped off Facebook, Venmo, YouTube and other sites. It then serves up matches, along with links to the sites where those database photos originally appeared. A name might easily be unearthed, and from there other info could be dug up online.«

Det är alltså inte bara myndigheterna – utan även kriminella element, stalkers och nyfikna människor i din omvärld – som kan komma få tillgång till din personliga information genom en vanlig mobilapp. Och vad gäller Clearview, så är risken stor att de redan har din bild och dina biometriska data från t.ex. Facebook.

Sverige behöver en debatt om denna teknik. Skall den få användas av myndigheterna (som redan har tillgång till våra pass- och körkortsbilder m.m.)? I så fall under vilka omständigheter? Och hur är det med privatpersoner? Skall det vara OK att på ett ögonblick få tillgång till persondata om sina medmänniskor?

I höstas gav Datainspektionen polisen grönt ljus för att använda sig av automatiserad ansiktsigenkänning, tills vidare. Detta utan några direkta begränsningar av hur informationen används och lagras. En uppföljning kommer att ske i en kommande granskning, när tekniken redan är etablerad.

Länkar:
• C|Net: Clearview app lets strangers find your name, info with snap of a photo, report says »
• Datainspektionen: Polisen får använda ansiktsigenkänning för att utreda brott »

EU:s uppladdningsfilter: Låsta positioner i kommissionens samtal

Idag, den 16 januari, håller EU-kommissionen ännu ett »stakeholder meeting« om upphovsrättsdirektivets artikel 17 (f.d. 13) – som ställer krav på licensiering och filtrering av upphovsrättsskyddat material på nätplattformarna.

Fortfarande är motsättningarna mellan plattformar (och därmed även användare) och upphovsrättsindustrin betydande. EDRi skriver om resultatet av förra mötet:

After Youtube’s Content ID presentation during the third meeting, Facebook’s Rights Management tool presentation reiterated what civil society has been repeating during the entire duration of the copyright debates: filtering tools cannot understand context. Content recognition technologies are only capable of matching files and cannot recognise copyright exceptions such as caricature or parody.

This argument has now been clearly and repeatedly laid out to the European Commission by both civil society organisations and providers of content recognition technology. We would therefore expect that the Commission’s guidelines will take this into account and recommend that filters should not be used to automatically block or remove uploaded content.

Denna fråga har blivit högaktuell efter att Frankrike och Nederländerna lagstiftat innan alla andra – och valt att helt strunta i undantag för memes, satir, kritik och andra former av »fair use«.

Plattformarna oroas också över felaktiga upphovsrättsanspråk, som kan komma att leda till att material och poster felaktigt censureras.

Vi återkommer när mer information läckt ut om dagens möte.

EDRi » Copyright stakeholder dialogues: Filters can’t understand context »

Google Chrome stoppar tredjeparts-cookies

BBC:

Justin Schuh, Google’s director of Chrome engineering, said in a blogpost: ”Users are demanding greater privacy – including transparency, choice and control over how their data is used – and it’s clear the web ecosystem needs to evolve to meet these increasing demands.”

Third-party cookies, which follow users from site to site tracing their browsing habits, have also been banned by Apple, Microsoft and Mozilla.

Websites will still be able to use their own first-party cookies to track users.

Länk: Cookies crumbling as Google phases them out »

EU-domstolen på väg att stoppa datalagringen – igen

EU-domstolens generaladvokat föreslår att domstolen skall stå fast vid sitt beslut från 2014 om att svepande datalagring utan misstanke om brott inte skall vara tillåten.

Det är ett antal mål som rör Frankrike, Belgien och Storbritannien som snart kommer att avgöras av EU-domstolen.

EDRi:

The Advocate General confirms that the ePrivacy Directive and EU law applies to data retention for the purpose of national security. He proposes to uphold the case-law of the Tele2 case and stressed that “a general and indiscriminate retention of all traffic and location data of all subscribers and registered users is disproportionate” and that only limited and discriminate retention with limited access to that data is lawful. He states that “the obligation to retain data imposed by the French legislation is general and indiscriminate, and therefore is a particularly serious interference in the fundamental rights enshrined in the Charter” and similar criticism is raised on the Belgian and UK laws.

Enkelt uttryckt: Att lagra data om alla medborgares telekommunikationer, utan misstanke om brott strider – fortfarande – mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv.

Detta är inte bara en knäpp på näsan för de medlemsstater som fortsatt trotsar EU-domstolens beslut om datalagringen – utan även för EU-kommissionen, som försökt ducka frågan.

Nu är frågan: Om domstolen går på generaladvokatens linje (vilket den förmodligen kommer att göra) – kommer detta då även att innebära att den nya svenska lagen om datalagring är ogiltig?

Sverige har ju som bekant, flera gånger, försökt kringgå EU-domstolens beslut. Nu senast med en ny lag om datalagring – som fortfarande bryter mot den grundläggande princip som domstolen slagit fast.

Inom ett par månader kommer domstolens slutgiltiga beslut. Och om domstolen då står för sina principer – då kan den svenska lagen komma att prövas igen eller möjligen ogiltigförklaras direkt.

EDRi: Indiscriminate data retention considered disproportionate, once again »

Privacy International: Preliminary Statement: Advocate General’s Opinion Advises that Mass Surveillance Regime is Unlawful »

EU-domstolens pressmeddelande (PDF) »

Fildelning kan vara en möjlighet istället för ett hot

TorrentFreak rapporterar:

Most copyright holders are doing everything they can to prevent their content from showing up at The Pirate Bay. However, the developer of the indie shooter game ’Danger Gazers’ took the opposite approach. He uploaded a free copy of his own game to the torrent site and generated enough buzz to actually boost sales.

Länk: Game Developer Sees Boost in Sales After Releasing Official Torrent »

Illa när Frankrike och Nederländerna lagstiftar om uppladdningsfilter

Frankrike och Nederländerna är först ut när det gäller att lagstifta om artikel 17 (f.d. 13) i EU:s upphovsrättsdirektiv. I båda fallen ser det ut att bli uppladdningsfilter. Och i båda fallen är lagstiftningen problematisk.

Communia rapporterar:

These first implementation proposals are coming from a main proponent of Article 17 (France) and one of the most vocal opponents (Netherlands), and allow us to get a first impression of how Member States across the EU are likely going to deal with this controversial article. Irrespective of the different positions by France and the Netherlands during the directive negotiations, the implementation proposed by both Member States do not diverge much from each other.

Till att börja med verkar allt tal om »fair use« lyser med sin frånvaro. Det vill säga undantag som tillåter memes, kritik, parodi med mera.

Inget av lagförslagen har de »user rights safeguards« som såväl direktivet som EU-kommissionen kräver.

Inget av lagförslagen förefaller ens ha någon tydlig definition av vilka plattformar (OCSSP, online content-sharing service providers) som omfattas.

Inget av lagförslagen har någon garanti mot att icke upphovsrättsskyddat material kan komma att filtreras bort.

Communia:

The Dutch and French implementation law proposals show that national legislators cannot be trusted to implement Article 17 in a balanced way that includes the hard-fought user rights safeguards that are part of the final compromise that was found between the EU legislators after more than two years of bitter discussions.

Under pressure from rightholders, national legislators are focusing their attention on those parts of the Article that require rightholders and platforms to cooperate with each other to either license or filter. Without the user rights safeguards in the latter part of Article 17, such cooperation will undermine users freedom of creative expression. Not implementing the user rights safeguards is a glaring act of disregard of the outcome of the EU legislative process, and will need to be challenged once these legislative proposal reach the national parliaments.

Det verkar alltså som om både Frankrike och Nederländerna är selektiva när det gäller vilka delar av upphovsrättsdirektivet de tänker implementera. Vilket med största säkerhet kommer att leda till att dessa länders lagstiftning kommer att dras inför EU-domstolen.

Det är också värt att notera att varken Frankrike eller Nederländerna väntar på de riktlinjer för implementeringen av direktivet som EU-kommissionen just nu arbetar med.

Communia » Article 17: Both French and Dutch implementation proposals lack key user rights safeguards »

Vem skall bestämma vad som är sanning?

Debatten om politisk annonsering i sociala media fortsätter. Facebook har bestämt att inte faktakolla politiska annonser. Google begränsar så kallad micro-targeting. Och Twitter har helt stoppat politiska annonser. Och just nu utsätts framförallt Facebook för hård kritik för sitt beslut.

Debatten rymmer flera principiellt intressanta frågor. Som vem som skall bestämma vad som är sanning. Och vad sanning egentligen är. Samt hur detta i så fall skall prövas. Ingen av dessa frågor har fått något rimligt svar.

Anta att två politiska partier har olika uppfattning om hur något förhåller sig – och att båda påståendena inte kan vara rätt samtidigt. Vem skall då bestämma vad som är »rätt«? Hur vet man vad som är korrekt? Och vad händer om politiska partier och kandidater inte tillåts ifrågasätta vedertagna uppfattningar?

Debatten visar också att man underskattar internets deltagandekultur. Är det någonstans som olika påståenden granskas och ifrågasätts – då är det på nätet. Finns det någonstans där politiker kritiseras och hånas för felaktiga påståenden – då är det på nätet.

Dessutom blir det väldigt konstigt om olika regler skall gälla på respektive utanför internet.

Politico: Facebook sticking with policies on politicians’ lies and voter targeting »

Facebook om EU:s »uppladdningsfilter«

Det får nu anses klarlagt att EU:s nya upphovsrättsdirektiv kommer att leda till att allt som folk laddar upp – i vart fall på Facebook – kommer att förhandsgranskas, analyseras och i förekommande fall censureras.

Torrentfreak rapporterar:

»In a recent meeting organized by the European Commission, Facebook explained in detail how this automated system works. The meeting was organized to create a dialogue between various parties about possible solutions for the implementation of Article 17.

In Facebook’s presentation Dave Axelgard, product Manager for Rights Manager, explained how automated matching of copyrighted content takes place on the social media network. He also detailed what actions rightsholders can take in response, and how users can protest misuse and abuse of the system.«

Den goda nyheten är att Facebook anstränger sig för att komma tillrätta med felaktiga och falska upphovsrättsliga anspråk:

»Facebook works hard to catch and prevent these types of misuse and abuse, to ensure that its automated detection system doesn’t remove legitimate content. This is also something to keep in mind for the implementation of possible ‘upload filters’ with the introduction of Article 17. (…)

Facebook tries to limit abuse through a variety of measures. The company limits access to its Rights Manager tool to a select group of verified copyright holders. In addition, it always requires playable reference files, so all claims can be properly vetted.«

Men det finns fortfarande problem:

“Our matching system is not able to take context into account. It’s just seeking to identify whether or not two pieces of content matched to one another,” Axelgard said, responding to a question from Communia’s Paul Keller.

Vilket är precis vad upphovsrättsdirektivets kritiker varnat för från första början.

Torrentfreak: Facebook Sees Copyright Abuse as One of the Platform’s Main Challenges »

Uppdatering – Mer relevant information här: Article 17 stakeholder dialogue (day 4): it’s all about transparency »

Vem försvarar det fria ordet på internet?

I internets barndom var nätet fritt och öppet. Plötsligt fick vi alla en teknisk plattform som gav oss möjlighet att publicera våra tankar, våra åsikter, våra kreativa verk, våra analyser och våra funderingar. Teoretiskt sett fick vi en möjlighet att nå i princip hela svenska folket, eller för all del, hela världen.

Sedan dess har mycket skett. Upphovsrättsindustrin har stegvis fått igenom inskränkningar av nätets frihet, nu senast i form av EU:s nya upphovsrättsdirektiv – som kommer att kräva förhandsgranskning av allt som laddas upp på nätets plattformar och i förekommande fall censur. Samma EU-direktiv gav medieföretagen rätt att kräva betalt från de plattformar som länkar till dem. Yttrandefriheten har inskränkts – både på och utanför nätet – och kommer snart att regleras ytterligare i EU:s Digital Services Act.

Frågan är vem som företräder nätanvändarnas intressen? Vem försvarar det fria ordet?

Det har i tio års tid funnits en handfull piratpartister i Europaparlamentet, som gjort nytta – inte minst genom att ifrågasätta och käfta emot. Men någon medborgarrättsrörelse att tala om finns i vart fall inte i Sverige och knappt ens i Europa heller. Konsumentorganisationerna har visserligen gjort en del nytta vad gäller att hålla ett öga på hur nätjättarna hanterar våra persondata – men de har hållit en låg profil vad gäller yttrandefriheten. Därtill en handfull nätfrihetsorganisationer som mest har fullt upp med att bevaka vad som sker, svara på remisser och medverka på seminarier.

Men i det stora hela är det tunt med folk som slåss för ett fritt och öppet internet. Speciellt om man jämför med vilket inflytande Big Entertainment, Big Media, Big Government och en allt ängsligare Big data har.

Skall yttrandefriheten online försvaras, då är det helt enkelt upp till alla oss som använder internet för att sprida nyheter, bilda opinion och skapa. Vi måste göra våra röster hörda. Vi måste ställa politikerna mot väggen och få dem att inse att nätfrågorna är tillräckligt viktiga för att påverka hur vi röstar. Vi måste driva på den debatt som de flesta andra inblandade helst inte vill ha. Vi måste försvara våra fri- och rättigheter på nätet. Vi måste skruva upp vår aktivism.

Annars kommer det fria ordet på internet att strypas. Vilket är en process som redan pågår i såväl europeisk som svensk politik.

/ HAX