Femte juli

Chat Control – håll motståndet levande

6 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Låt inte intresset för Chat Control svalna. Europaparlamentets nej till massövervakning utan brottsmisstanke måste vinna i förhandlingarna.

Ett problem med Chat Control är att processen har dragit ut i fem år. Det gör det svårt att hålla motståndet levande – så att vi slipper kallstarta motståndsrörelsen varje gång det blir skarpt läge.

Just nu pågår trilogförhandlingarna om Chat Control 2 mellan EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet bakom stängda dörrar.

Ministerrådet vill skanna innehållet i alla användares elektroniska meddelanden. Parlamentet vill att sådan övervakning bara skall ske om misstanke om brott föreligger och efter någon form av rättslig prövning.

Den senaste trilogen (29 september) slutade utan uppgörelse om privat kommunikation. Europaparlamentets förhandlare stod fast. Det visar att motståndet fungerar. Men frågan är inte avgjord.

Nästa förhandlingsrunda väntas äga rum i november. Nu är det upp till rådet att försöka hitta något slags kompromiss som parlamentet kan acceptera.

Vilket bara fungerar om rådet ger upp i den principiella kärnfrågan. Och det kommer knappast att ske.

Individens rätt till privatliv och privat korrespondens är en grundläggande mänsklig rättighet. Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Att Chat Control 1 (som tillåter operatörer att frivilligt skanna innehållet i användarnas meddelanden) förlängdes under närmast kuppartade former till våren 2028 har minskat trycket på förhandlarna.

Ministerrådets allmänna förhandlingsposition är att Chat Control 1:s möjlighet till frivillig skanning kan göras permanent.

Det skulle dock fortfarande innebära att urskiljningslös skanning av privat elektronisk kommunikation tillåts, även om det är operatören och inte staten som fattar beslutet att skanna.

Ju svalare intresset är för Chat Control, desto större är risken för att massövervakningen blir permanent. Om inte annat kan Chat Control 1 komma att förlängas gång på gång in absurdum.

Därför är det viktigt att trilogförhandlingarna landar i att man bara får skanna innehållet i folks meddelanden om det föreligger en misstanke om brott.

För att det skall ske måste motståndsrörelsen mot Chat Control hålla ångan uppe. Det måste finnas ett yttre tryck till stöd för parlamentets linje.

Skriv något om saken – en debattartikel, bloggpost eller post i sociala medier. Printa etiketter med budskapet »STOPPA CHATCONTROL!« och sprid. Gör memes. Tala med folk. Sprid budskapet. Skriv brev till ledamöterna i riksdagens EU-nämnd.

Gör något. Även små insatser bidrar till att nå en tipping point, vid vilken ministerrådet måste ge upp.

Gör den insats som annars förblir ogjord.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Macron vill »återställa sanningen« online

5 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

President Macron vill att EU:s Digital Services Act skall användas oftare, snabbare och med mer kraft för att kontrollera innehåll och opinionsbildning på nätet.

Frankrikes president Emmanuel Macron har hållit ett anförande med efterföljande frågestund på Universidad Complutense de Madrid om demokrati, sociala medier och digitalisering.

Han tycks mena att yttrandefrihet förutsätter gränser, eftersom den enes frihet begränsas av den andres. För att illustrera resonemanget jämförde Macron förolämpningar med att slå någon eller vandalisera gemensam egendom. Vilket är att blanda samman yttranden med handlingar.

Detta är det förhållningssätt som länder som Tyskland och Storbritannien har till det fria ordet online: Att ord kan vara rättighetskränkningar som motsvarar något slags våld.

Andra länder har en tydligare skillnad mellan ord/åsikter och handlingar.

(Detta är även relevant mot bakgrund av diskussionen om att göra hatiska yttranden och hot till så kallade EU-brott. Det ger EU möjlighet att fastställa gemensamma minimiregler för brottsdefinitioner och påföljder.)

Sedan utvecklade Macron ett resonemang om att det är den som postar något olämpligt som är ansvarig för sitt yttrande – samtidigt som han pressade på för att hålla sociala medier ansvariga under Digital Services Act (DSA).

Den franske presidenten menar att DSA måste användas »mycket mer, mycket snabbare, mycket kraftfullare«. Vilket han framfört till EU-kommissionen.

Han jämför med traditionella medier, där en journalist som publicerar felaktiga eller rättsstridiga uppgifter kan tvingas till genmäle eller rättelse och i vissa fall dömas. Han använder själv det vardagliga uttrycket n’importe quoi – ungefär »strunt« eller »nonsens« – när han beskriver sådant innehåll.

»Så länge vi inte utkräver ansvar av de människor som sprider innehåll på sociala medier kommer vi inte att kunna reglera det.«

Men exakt vilka yttranden han menar att sociala medier och deras användare skall hållas ansvariga för lämnas oklart.

Förenklat finns här två olika mekanismer:
1) Att den som publicerar ett olagligt yttrande i efterhand kan ställas till rättsligt ansvar.
2) Att plattformarna åläggs att förebygga och begränsa spridningen av vissa typer av innehåll och systemrisker (vilket i någon mening är förhandscensur).
Macron vill uppenbarligen använda båda.

Faktagranskare/trusted third parties skall i Macrons värld ges en särskild roll för att »återställa sanningen« eller »återställa fakta« (»restaurer la vérité«). Detta så att »människor kan ställa dessa fakta mot de teorier de utsätts för«.

Ett annat exempel på dubbla eller motstridiga budskap är att Macron vill att de som postar på sociala medier skall vara verkliga människor, vilket kräver någon form av ID-kontroll.

Samtidigt säger han att det är viktigt att människor får vara anonyma online. Det låter snarare som verifierad pseudonymitet: Du får vara anonym inför allmänheten, men någon aktör skall kunna knyta kontot till en verklig människa. Vilket ger ett betydligt svagare anonymitetsskydd för exempelvis en visselblåsare.

Macrons tal väckte nya frågor, innehöll en del självmotsägelser och är extra intressant då Frankrike och Spanien just nu driver på för hårdare reglering av sociala medier i EU.

• RtN: Macron Attacks Free Speech and Urges the EU to Censor Online Posts Faster »

• Élysée-palatset: Démocratie jeunesse et réseaux sociaux, relever les défis du numérique : échanges du Président de la République avec les étudiants de l’Université Complutense. »

CC0

EU Kids Act – döden för privata spelservrar och små spelutvecklare

1 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

EU Kids Act kan leda till att privata spelservrar måste stängas ner – och den lägger orimliga regelbördor på mindre spelutvecklare.

Vi har redan rapporterat om hur den föreslagna förordningen EU Kids Act ställer orimliga krav på sociala medier. Och om hur den kommer att skapa en ny byråkrati för att reda ut vem som för tillfället är ett barns vårdnadshavare, då tjänster på sociala medier i vissa åldersgrupper bara kommer att vara tillgängliga med vårdnadshavares godkännande.

Nu kommer högljudda protester från dataspelsvärlden. Med EU Kids Act riskerar små privata spelservrar och spelutvecklare att drabbas av samma drakoniska compliance-krav som Big Tech.

Låt oss börja med att ta reda på vad EU-kommissionen menar med dataspel. Artikel 3.5(f) i EU-kommissionens förslag till förordning definierar »video game« enligt följande:

»’video game’ means an information society service as defined in Article 1(1), point (b), of Directive (EU) 2015/1535, that allows the recipients of the service to engage, by means of application accessed locally or remotely, including through the use of a durable medium and that involves interaction with a user interface or input device to generate visual feedback from a display device in a simulated environment for play or entertainment purposes;«

Man kan ana vart detta är på väg…

I skäl 12 i förordningens ingress förtydligas att reglerna gäller oavsett »whether the service is provided free of charge, against payment, or against hybrid remuneration«.

Något uttryckligt undantag för privata eller hobbydrivna spelservrar finns inte.

Förslagets Explanatory Memorandum säger vidare:

»At the same time, small and micro enterprises are not exempted from this Regulation, since they may equally provide harms to minors. It would undermine the objective of this proposal to exclude them from scope.«

Det innebär att även en liten speloperatör eller spelutvecklare kan behöva uppfylla en lång rad detaljerade krav på bland annat spelets utformning, säkerhetsinställningar, kontakter mellan användare och verktyg för vårdnadshavare. Om man vill kunna koppla ur barnskyddsläge (default) måste tjänsten dessutom kunna fastställa att användaren är vuxen.

Kommissionen konstaterar samtidigt själv att omkring 80 procent av EU:s spelföretag är små eller mikroföretag och att branschorganisationer har varnat för betydande effekter. Men det tycks inte ha påverkat förslaget.

Ross Scott, initiativtagare till Stop Killing Games, uppskattar i videon nedan kostnaderna för regeluppfyllnad till 300.000-500.000 dollar första året och 200.000-350.000 dollar per år därefter. Kommissionens egen konsekvensanalys nämner inga belopp belopp men konstaterar att reglerna kan medföra både engångs- och löpande kostnader.

Detta är ännu ett ogenomtänkt EU-förslag som kommer att få förödande konsekvenser för mindre aktörer som inte har råd med egna jurister och egna compliance officers.

Det känns som att EU är på väg att driva ännu en techbransch till andra delar av världen.

• Proposal for EU KIDS Act – ’EU Keeping Internet Digital Spaces Accountable and Trustworthy’ »
• EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionens konsekvensrapport »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras »
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Chat Control 2: Förhandlingsläget fortfarande låst

30 september 2026 av Henrik Alexandersson

Europaparlamentet vägrar vika sig i förhandlingarna om Chat Control 2: Övervaka bara dem som misstänks för brott.

Gårdagens (29 september) trilogförhandling om Chat Control 2 mellan EU:s institutioner bekräftade att positionerna fortfarande är låsta.

Europaparlamentets förhandlingsteam vägrade att ge efter och höll fast vid sin linje: Skanning av privat kommunikation måste strikt begränsas till individer eller specifika grupper där det finns en konkret brottsmisstanke kopplad till sexuella övergrepp mot barn.

Detta även om parlamentets EPP-grupp (M och KD) övergivit parlamentets linje – som de själva var med och fastställde hösten 2023, innan EU-valet. Resten av parlamentet och dess förhandlingsteam står dock fast vid sin tidigare position.

Det irländska ordförandeskapet i ministerrådet försökte pressa igenom ett kompromisspaket som inkluderade så kallade »sökplaner«. Detta skulle i praktiken ge myndigheter rätt att kräva svepande masskanning av privata meddelanden utan misstanke om brott – fast för en viss tid, till exempel månad för månad. Vilket inte lyckades.

Europaparlamentets förhandlare nådde även framgång gällande så kallade riskminimeringsåtgärder (mitigation measures). Texten kommer nu att förtydliga att myndigheter inte får använda dessa regler för att indirekt tvinga techplattformar till »frivillig« masskanning.

Samtalen fortsätter nu på expert- och tjänstemannanivå och en ny trilogförhandling är tänkt att äga rum i november.

Tills vidare, fram till den 3 april 2028, gäller Chat Control 1 – som tillåter meddelandetjänsters frivilliga skanning av kommunikation som inte är totalsträckskrypterad.

En kvarvarande risk är att Chat Control 1 görs permanent, antingen inom ramen för Chat Control 2 eller som en parallell lösning. Det skulle i så fall innebära fortsatt skanning av medborgarnas meddelanden utan individuell brottsmisstanke, om än på frivillig basis från operatörernas sida. Enligt uppgift överväger delar av ministerrådet en sådan lösning.

Tack alla som hört av sig till sina ledamöter i parlamentet, uppmärksammat och delat information som hållit motståndet levande. Kampen går vidare!

• Patrick Breyer (ex-MEP, PP, DE): Chat Control 2.0 Trilogue Update: No mass scanning deal for now – European Parliament stands firm against “Search Plans” »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control – principfrågan

29 september 2026 av Henrik Alexandersson

Chat Control är ett frontalangrepp på våra grundläggande fri- och rättigheter.

I väntan på att information skall läcka ut från trilogförhandlingarna om Chat Control 2 i Bryssel är det värt att påminna om principfrågan. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna säger i artikel 8:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Och EU:s egen rättighetsstadga säger i artikel 7:

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

Europakonventionens artikel 8 skyddar vår korrespondens. EU:s egen rättighetsstadga uppdaterar samma princip för den digitala tidsåldern och talar uttryckligen om vår kommunikation.

Chat Control handlar i sina olika varianter om att granska innehållet i människors elektroniska meddelanden utan misstanke om brott.

Kontrasten kan knappast bli större.

I kampen mot dumheter som kommer från EU har jag lärt mig att envist hålla fast vid de grundläggande principer som alla påstår sig hylla. Som artikel 7 och 8. Politikerna är inte dummare än att de fattar att det ser illa ut att dissa en grundläggande mänsklig rättighet, offentligt.

EU-domstolen har i stort sett hamnat på rätt sida. 2014 upphävde den EU:s datalagringsdirektiv. Förenklat har den slagit fast principen:

Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Till och med ministerrådets egen rättstjänst har varnat för att Chat Control 2:s generella och odifferentierade granskning går över den gräns som EU:s rättighetsstadga sätter.

Förslaget andas viss arrogans i detta avseende. På sidan 13 i Ylva Johanssons originalförslag kan man läsa hur de ser på EU:s egen rättighetsstadga:

»Samtidigt påverkar åtgärderna i förslaget i första hand utövandet av de grundläggande rättigheterna för användarna av tjänsterna i fråga. Dessa rättigheter omfattar i synnerhet de grundläggande rättigheterna till respekten för privatlivet (bland annat att all kommunikation är konfidentiell, som en del av den mer allmänna rätten till respekt för privatlivet och familjelivet), skyddet av personuppgifter samt yttrande- och informationsfriheten.«

»Dessa rättigheter är visserligen av stor betydelse, men ingen av dem är absolut, utan de måste ses i ljuset av sin funktion i samhället.«

De grundläggande mänskliga rättigheternas funktion i samhället är ytterst att skydda individen mot övergrepp från överheten eller flertalet. Typ massövervakning och övervakning utan misstanke om brott.

Orwell möter Kafka i eurokratins spegelvärld.

Våra grundläggande fri- och rättigheter är resultatet av årtusenden av samhällelig utveckling i vilken människor offrat sina liv i kampen för sådant vi tar för givet.

Chat Control 2 är en i dessa dagar så populär röd linje.

This law shall not pass.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control – för er, inte för oss

28 september 2026 av Henrik Alexandersson

Chat Control 2 undantar myndighetssystem från reglerna för publika meddelandetjänster. Därmed kan politikers tjänstekommunikation slippa granskning.

En intressant del av Chat Control 2 är att icke publikt tillgängliga interna kommunikationstjänster, exempelvis sådana som används för nationell säkerhet eller inom en myndighet, organisation eller ett företag undantas.

Det innebär att politikers tjänstekommunikation faller utanför reglerna när den sker i sådana system.

Extra laddat blir detta mot bakgrund av striden om Ursula von der Leyens textmeddelanden med Pfizers VD under vaccinupphandlingarna. EU:s tribunal slog 2025 fast att kommissionen inte hade gett någon plausibel förklaring till varför meddelandena inte kunde återfinnas eller ens klargjort om de hade raderats.

Naturligtvis skall en gräns dras vid nationell säkerhet, militära ändamål med mera. Men politiker som undantas från den massövervakning som de rullar ut över folket är stötande.

Det intressanta är ministerrådets egen motivering. Slutna kommunikationssystem undantas bland annat för att skydda konfidentiell information. Man säger alltså att detta är ett tungt skyddsintresse. Frågan är varför denna princip inte skall väga lika tungt när vanliga människor kommunicerar privat via allmänt tillgängliga tjänster.

(Det är i sammanhanget viktigt att komma ihåg att om samma person använder WhatsApp, Messenger, Gmail eller någon annan allmänt tillgänglig kommunikationstjänst är deras meddelanden inte undantagna för att personen är politiker. Så det gäller att hålla isär sakerna, så att kritiken träffar rätt.)

Hur som helst sänder detta dåliga signaler: En uppsättning regler för folket, en annan för överheten. Folk tenderar att störa sig på sådant.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control: Nya förhandlingar på tisdag

27 september 2026 av Henrik Alexandersson

På tisdag återupptar EU sina trilogförhandlingar om Chat Control 2. Ministerrådet hoppas att Europaparlamentet skall ge upp sitt krav på att skanning av innehåll i medborgarnas meddelanden bara skall få ske vid misstanke om brott.

I fem års tid har vi rapporterat om Chat Control i dess olika skepnader. Chat Control 1 kom 2021 – efter att revisionen av EU:s ePrivacy-direktiv omöjliggjort vissa operatörers frivilliga skanning av folks privata meddelanden i syfte att skydda barnen. Förslaget var kontroversiellt, så lagen gjordes tillfällig.

2022 presenterade EU-kommissionär Ylva Johansson Chat Control 2, som innebar obligatorisk skanning av innehållet på i princip alla meddelandeplattformar. Man skulle inte bara leta efter bilder och videor. Med AI ville man även låta analysera innehållet i alla människors konversationer, för att försäkra sig om att medborgarna inte är fula gubbar.

Detta, menade Johansson, kan ske utan att bryta krypteringen. Hon påstod att det är som en knarkhund som kan hitta droger i bagage utan att väskan behöver öppnas. En liknelse som fick hård teknisk kritik, eftersom korrekt ändpunktskrypterat innehåll inte kan inspekteras under överföringen.

CC2 sågades grundligt av de flesta. Till och med av EU-institutionernas egen rättstjänst. Europaparlamentet påpekade att man bara skall få övervaka folk som faktiskt misstänks för brott. Men det hindrade inte processen från att fortsätta.

I EU:s ministerråd har förslaget bytt skepnad flera gånger. Nyligen handlade det om client-side-scanning med spionprogram på system- eller applikationsnivå i din telefon och din dator. Som inspekterar dina meddelanden innan de krypteras och sänds iväg. Den idén tycks leva kvar hos vissa medlemsstater.

Annars tycks ministerrådet – i grova drag – ha resignerat och förstått att Chat Control 1:s frivilliga skanning är den mest omfattande övervakning som går att få igenom systemet i denna dossier.

För ett par månader sedan förlängdes Chat Control 1 igen, nu till våren 2028 – under formalietrolleri i den högre skolan. Förlängningen skedde trots att en majoritet av Europaparlamentets närvarande ledamöter röstade däremot (314 /276).

Det har varit fem intressanta år. Vi har fått se märkliga lobbykampanjer med Hollywood-kändisar, riggade opinionsmätningar, kommissionstjänstemän på dubbla stolar och en regelrätt desinformationskampanj från EU-kommissionens sida. Chat Control har exponerat EU:s sämsta sidor.

Och nu är det alltså dags igen. På tisdag träffas EU-kommissionen, ministerrådet och parlamentet för nya trilogförhandlingar.

Parlamentet säger fortfarande nej till skanning av innehåll i meddelanden utom vid misstanke om brott och med föregående rättslig prövning.

Ministerrådet tycks föreslå en kompromiss i vilken meddelandeskanning inte begränsas till misstänkta utan i tiden. Det vill säga att granska innehållet i alla människors elektroniska meddelanden om än med tillstånd månad för månad i stället för permanent. Vilket inte är någon kompromiss alls, utan ett sätt att undvika kärnfrågan.

Så nu kör vi det här ett varv till. Tills Litauen – som tolfte ordförandeland – får bollen vid årsskiftet. Med tanke på att Chat Control 1 har förlängts är det ingen som har bråttom längre.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras

24 september 2026 av Henrik Alexandersson

EU Kids Act vill ge barn under 15 år begränsad tillgång till sociala medier och andra digitala tjänster under vårdnadshavares uppsikt. Det kräver en helt ny infrastruktur för att fastställa relationen mellan barnen och deras ansvariga vuxna.

EU Kids Act föreslår en 15-årsgräns för sociala medier. Men man vill även att barn som är 3-12 år gamla skall kunna nå barnvänliga videotjänster/spel via vårdnadshavarens konto/enhet (max 1 timma/dag). Samt att 13- och 14-åringar hänvisas »mini accounts« som upprättas och övervakas av vårdnadshavare. Detta med begränsade funktioner och sociala kontakter (max 1 timma/dag).

Kommissionen föreslår vidare att techbolagen inom sex månader från att lagen börjar tillämpas måste kontrollera om innehavarna av befintliga konton är under 15 år. De som inte uppfyller ålderskraven skall inte längre kunna använda sina konton som tidigare. Detta innebär att även vuxna användare kan behöva genomgå ålderskontroller.

Förslaget väcker en rad nya frågor. De mest uppenbara:

Identitet: Hur skall den vuxne och barnet identifieras?
Behörighet: Hur skall det styrkas att den vuxne faktiskt är barnets vårdnadshavare?
Datadelning: Vilka uppgifter måste lämnas ut, till vem och hur länge skall de lagras?
Infrastruktur: Kommer detta att kräva kopplingar till nationella folkbokföringsregister eller andra offentliga register?
Anonymitet: Kan barnet och föräldern använda tjänsten utan att deras identiteter avslöjas för plattformen?

Förslaget handlar alltså inte bara om att verifiera användarnas ålder, utan även om att bygga upp en infrastruktur för att verifiera familjerelationer och behörigheter.

Enligt förslaget skall varje medlemsstat bygga minst ett elektroniskt sätt att få och visa upp ett intyg om föräldraansvar. Det skall bygga på »autentiska källor«, vara gratis och bara avslöja att föräldraansvar finns. Det skall också fungera för flyktingfamiljer och för familjer som inte syns i vanliga folkbokföringsuppgifter.

För att ett sådant system skall fungera måste det finnas tillförlitliga uppgifter om vem som har föräldraansvar för ett visst barn. Det kräver tillgång till offentliga register eller andra rättsligt tillförlitliga källor. Dessutom måste systemet kunna hantera att vårdnadsförhållanden förändras, exempelvis genom domstolsbeslut.

EU-länder har olika digitala infrastrukturer. Medan Norden har centraliserade personnummer och mogna e-legitimationer, saknar många andra medlemsstater motsvarande system. Det gör ett kostnadsfritt och universellt verktyg extremt svårt att implementera i praktiken. Föräldraansvar kan följa av lag, domstolsbeslut eller avtal och reglerna skiljer sig mellan länderna. Till exempel saknar Tyskland ett heltäckande nationellt register över samtliga vårdnadsförhållanden.

Även om metoden på pappret skall vara »integritetsbevarande« kan kraven skapa incitament för nya system som kopplar samman uppgifter om barns identitet och vårdnadsförhållanden. Beroende på hur dessa system utformas kan det uppstå nya risker för dataintrång, övervakning och missbruk av personuppgifter.

Alla barn lever inte med sina juridiska vårdnadshavare. Kritiker pekar på att barn med separerade föräldrar, barn i fosterhem, barn med papperslösa föräldrar, ensamkommande eller barn vars föräldrar saknar digital kompetens eller giltigt ID riskerar att helt stängas ute från digitala tjänster och den sociala gemenskapen. Det skapar en digital klyfta baserad på föräldrarnas socioekonomiska eller juridiska status.

Vad händer om föräldrar separerar, om vårdnaden flyttas genom ett domstolsbeslut eller om ett barn placeras i familjehem? Hur snabbt skall ett digitalt intyg om föräldraansvar kunna återkallas eller ändras? Och vem ansvarar för att en vuxen som inte längre har rätt att kontrollera barnets konto faktiskt förlorar denna möjlighet?

Hur skall en tjänst kunna kontrollera att en vuxen fortfarande har rätt att administrera ett barns konto utan att fortlöpande samla in uppgifter om familjens privata förhållanden?

Digitala rättighetsorganisationer lyfter fram en intressekonflikt mellan skydd och frihet. Genom att kräva minikonton som administreras av vårdnadshavare riskerar förslaget att begränsa barnets möjlighet till ett privat digitalt liv. Det kan särskilt drabba unga som behöver söka information eller stöd anonymt, exempelvis kring sexuell hälsa, könsidentitet eller problem i hemmet.

Det finns en utbredd skepsis mot att medlemsstaterna skall lyckas tillhandahålla en fungerande, smidig infrastruktur i tid. Om de statliga verktygen är för krångliga kan techbolagen tvingas stänga av europeiska användare helt, eller skapa egna (potentiellt sämre) lösningar för att undvika de enorma böter som väntar vid överträdelser.

EFF kallar föräldraverifieringen »yet another problematic layer of verification«. EDRi varnar för att smartphones och id-handlingar blir krav för att kunna utöva grundläggande rättigheter.

Kravet gäller mer än sociala medier. För barn under 13 år får spel och AI-chattbottar bara nås via sådana verktyg. I praktiken kan intyget alltså bli en behörighetshandling som används för en rad olika digitala tjänster, långt utanför de sociala medier som står i centrum för debatten.

Det finns även övergripande, principiella invändningar. Som vi redan noterat:

Unga människor är också människor. Och alla människor har grundläggande fri- och rättigheter. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger bland annat:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Här bör man även ta in Barnkonventionen, som är upphöjd till svensk lag. Barn har en självständig rätt till information. Staten får inte godtyckligt begränsa tillgången till information. Artikel 13.1:

»Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

EU Kids Act är ännu ett principiellt tveksamt och ogenomtänkt förslag med potential för oväntade och oönskade konsekvenser.

Källor:
• EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »
• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »
• The EU KIDS Act: New rules for children’s use of social media, gaming and AI services »
• Der geplante EU KIDS Act »
• EU Kids Act proposal introduces a three-tier approach to social media accounts »
• The EU KIDS Act: A New Generation of Rules for Child Online Safety »
• Rushed EU Kids Act May Be A Nightmare To Implement »
• EU Kids Act Won’t Keep the Internet Accountable and Trustworthy »
• The EU wants to protect children online. What about everyone else? »
• EDRi-gram, 23 September 2026 »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Krav på EU-licens för sociala medier?

23 september 2026 av Henrik Alexandersson

För att få driva en social medieplattform i EU kommer du att behöva använda särskild i förväg certifierad teknik för åldersverifiering.

Lagförslaget EU Kids Act – som presenterades av EU-kommissionen förra veckan – kräver att sociala medier och videoplattformar använder verktyg för åldersverifiering som är certifierade. Det innebär ett slags indirekt krav på licensiering.

Det är alltså inte fråga om ett formellt licenskrav för att driva sociala medier, men väl om ett krav på att använda EU-godkänd teknik. Resultatet kan dock i praktiken bli detsamma.

Kravet gäller alla sociala nätverk och videodelningstjänster om tjänsten »utgör en risk«. Tröskeln är låg: Det räcker till exempel med profilbaserade rekommendationssystem, möjlighet till kontakt med okända, livesändningar, oändligt flöde eller push-notiser.

Närmare bestämt säger EU Kids Act att sociala medier och andra berörda plattformar måste använda teknik för åldersverifiering som:

Använder ett EU-godkänt åldersintyg utfärdat av tredje part.
Är certifierad enligt EU Age Verification Scheme.
Finns upptagen i EU:s särskilda förteckningar över godkända lösningar och utfärdare.

EU:s app för åldersverifiering (»mini wallet«) och den kommande digitala EU-plånboken är exempel på den typ av lösningar som kan användas inom systemet.

Även andra aktörer skall kunna erbjuda åldersverifiering, förutsatt att deras verktyg uppfyller EU:s krav. Hur många alternativa lösningar som i praktiken kommer att finnas tillgängliga återstår att se.

Här finns frågor om vem som skall kontrollera tillträdet till denna infrastruktur, vilka tekniska alternativ som kommer att tillåtas och vad som händer med tjänster som inte vill eller kan använda de godkända lösningarna.

VLOPs (Very Large Online Platforms) måste lämna in en detaljerad plan till EU-kommissionen och genomgå oberoende, externa revisioner som de själva betalar för. Kommissionens FAQ säger att planen skall lämnas in innan plattformen kommer i kontakt med barn.

Förslaget kräver även att plattformarna inom sex månader efter att förordningen börjar tillämpas kontrollerar befintliga konton och vidtar åtgärder mot konton som tillhör användare som inte har åldern inne.

För de plattformar som omfattas av kommissionens särskilda tillsyn tillkommer även en årlig tillsynsavgift på högst 0,03 procent av företagets globala årliga nettoinkomst. Böter för företag som inte följer lagen kan uppgå till 6 procent av den globala omsättningen.

Individuell åldersverifiering behöver dock inte genomföras om plattformen redan med hög grad av säkerhet kan fastställa att användaren uppfyller ålderskravet.

Det är kombinationen av den låsta listan över godkänd teknik och kravet på förhandsgodkända planer som gör att EU Kids Act av många branschbedömare beskrivs som ett dolt licensieringssystem för att få driva sociala medier i Europa.

En liten social medieplattform kan behöva använda samma EU-godkända infrastruktur för åldersverifiering som Facebook och Instagram. Det finns inget generellt undantag från kravet enbart för att en plattform är liten. Tillsyn sker genom nationella myndigheter, via den struktur som finns i EU:s Digital Services Act.

I Sverige kan man tänka sig att bland andra Flashback, Familjeliv, Hamsterpaj och lokala Mastodon-servrar kan komma att omfattas. Hur förordningen skall tillämpas på små, decentraliserade och ideellt drivna tjänster är en fråga som förtjänar särskild uppmärksamhet:

Måste även en privatperson som driver en liten social medieserver / ett litet forum införa godkänd åldersverifiering?
Hur skall kraven tillämpas på decentraliserade nätverk där användare kan flytta mellan olika servrar?
Vad händer med en plattform som inte har ekonomiska eller tekniska möjligheter att införa åldersverifiering?

Medlemsstaterna skall visserligen se till att det finns minst en kostnadsfri, certifierad lösning för åldersverifiering. Men det är användarnas tillgång till lösningen som skall vara kostnadsfri. Det innebär inte nödvändigtvis att integrationen blir kostnadsfri eller okomplicerad för den som driver en liten nätplattform.

För de stora plattformarna blir kravet på EU-godkänd åldersverifiering »bara« ytterligare en teknisk anpassning. För små, oberoende sociala medier kan det bli en betydligt större utmaning.

Frågan är om EU Kids Act riskerar att göra det svårare att driva små, oberoende alternativ till de stora sociala medieplattformarna.

Läs även:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »

Relaterat:
• EU-kommissionen: EU Kids Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »
• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »

Tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Chat Control 2: Ett dåligt kompromissförslag

22 september 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd diskuterar en kompromiss om Chat Control 2 som kan tillåta fortsatt skanning av allas elektroniska meddelanden, utan misstanke om brott.

I går rapporterade vi om de kommande trilogförhandlingarna om Chat Control 2 nästa vecka (tisdag 29 september). Europaparlamentet vill att skanning av elektroniska meddelanden skall begränsas till personer eller grupper där misstanke föreligger och att detta skall föregås av en rättslig prövning. EU:s ministerråd vill (som ett minimum) ha fortsatt skanning av alla meddelanden, om än frivillig från operatörernas sida.

Nu dök ministerrådets interna förhandlingsunderlag upp (11956/26 LIMITE). Det kan hämtas hem med denna länk. I allt väsentligt bekräftar det vad vi skrev i går. Men det ger även insyn i rådets förhandlingstaktik inför den kommande trilogförhandlingen.

Ministerrådet vill som ett minimum bevara dagens möjlighet till frivillig skanning av användarnas meddelanden (Chat Control 1).

Vad rådet hoppas att Europaparlamentet skall gå med på är att granskning av meddelanden inte skall begränsas till misstanke, utan istället begränsas till en viss tidsperiod. Efter rättslig prövning.

Rådet kan alltså försöka få parlamentet att acceptera ett rättsligt tillståndsförfarande som ersättning för kravet på att skanningen skall vara riktad.

Dock är man mycket vag i sin skrivning. Vilket lämnar viktiga frågor obesvarade.

Om man inte begränsar skanning av innehållet i meddelanden till personer eller grupper som misstänks för brott – då skannar man ju fortfarande innehållet i allas meddelanden.

Dokumentet anger inte några tidsramar eller vilka plattformar det kan gälla.

Ministerrådets kompromissförslag utesluter alltså inte fortsatt granskning av allas elektroniska meddelanden – med skillnaden att tillstånd lämnas till exempel månad för månad.

Detta är något som Europaparlamentets förhandlare måste säga nej till. 2023 fattade parlamentet i stor enighet beslut om sin position: Skanning av elektroniska meddelanden skall begränsas till personer eller grupper där där det finns rimliga skäl att misstänka en koppling till sexuella övergrepp mot barn – och detta skall föregås av en rättslig prövning (av domstol eller oberoende förvaltningsmyndighet).

Det är viktigt att vi uppmuntrar Europaparlamentet att hålla fast vid denna position.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0