Femte juli

Nu klubbar riksdagen AI-stödd Face Control

28 april 2026 av Henrik Alexandersson

Inom kort klubbar riksdagen regeringens förslag om kameraövervakning med AI-stödd automatiserad ansiktsigenkänning i realtid.

Riksdagen kommer inom kort att behandla regeringens proposition om Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid (Prop. 2025/26:150). Lagen är tänkt att klubbas i riksdagen den 26 maj och träda i kraft den 1 juli.

Som vanligt när det gäller övervakningslagar anger man de mest angelägna och akuta skäl för att införa detta verktyg. Men vi vet av erfarenhet att i princip alla övervakningslagar med tiden utökas till syfte och metod.

Kameraövervakning har fram till nu haft begränsad användning. Man har kunnat använda den i realtid, men det har då krävt att någon faktiskt sitter och tittar på flödet. Man har även kunnat använda den för att i efterhand utreda vad som skett.

Det nya med automatiserad AI-stödd kameraövervakning i realtid är dels att videoflödet kan analyseras i realtid. Dels att systemet kommer att granska alla – inte bara misstänkta – hela tiden. Även du kommer alltså att få ditt beteende och dina rörelser i samhället granskade av maskiner.

Vänsterpartiet har motionerat om utökat skydd mot missbruk av systemet och Centerpartiet yrkar helt avslag i sin motion. I övrigt tycks det inte finnas några invändningar.

I veckan har företrädare för Centerns studentförbund tagit upp saken på Svenska Dagbladets debattsida. De skriver bland annat…

»För första gången i Sveriges historia öppnar man dörren för att staten, med hjälp av AI, ska kunna identifiera och följa medborgare i realtid på våra gator och torg. Detta är en gräns som Moderaterna, och Liberalerna historiskt, och med all rätt, har försvarat som okränkbar. Men den principen verkar inte gälla längre.«

Ja, detta hade inte hänt på Bohmans och Ahlmarks tid. Centerstudenterna noterar även att Lagrådet pekar på att förslaget är så brett formulerat att det riskerar att strida mot grundlagens och Europakonventionens skydd för den personliga integriteten. De skriver vidare…

»Ännu allvarligare är kritiken mot att regeringen medvetet bygger in en mekanism för att kringgå riksdagen. Genom en ”dynamisk” tillämpning kan listan över brott som tillåter AI-övervakning utökas automatiskt om EU ändrar sin brottskatalog, helt utan ett svenskt riksdagsbeslut. Lagrådet varnar för att detta flyttar lagstiftande makt från riksdagen till enskilda åklagare och EU-organ. Trots Lagrådets varning väljer regeringen att gå vidare med förslaget. Att gå vidare med ett direkt hot mot svensk demokrati.«

Detta är verkligen inte bra. Förslaget går teoretiskt sett fortfarande att stoppa – om det uppmärksammas och skapar buller i media. Men risken är uppenbar att det kommer att bifallas i riksdagen, med bred majoritet, i tysthet.

• Regeringens proposition: Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid (Prop. 2025/26:150) »

• Riksdagen: Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid »

• Centerstudenter på SvD Debatt: Demokratin är hotad, men inte så som du tror »

Relaterade, tidigare bloggposter:
• Och nu: Automatiserad ansiktsigenkänning i realtid (mars 2025) »
• Och nu: Face Control (november 2025) »

CC0

EU vill tvinga Google att lämna ut sökhistorik

27 april 2026 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionen vill att Google automatiskt skall tillhandahålla data om alla européers sökningar och sökresultat.

EU-kommissionen har öppnat ett samråd om hur man skall göra för att få Google att lämna ut data om medborgarnas googlingar och sökresultat. Detta är tänkt att ske dagligen (eller i realtid) och i aggregerad automatiskt läsbar form.

Bakgrunden är EU:s Digital Markets Act (DMA) som i artikel 6(1) ålägger grindvakter (gatekeepers) att ge tredjeparts-sökmotorer tillgång till data om rankning, sökfrågor, klick och visningar på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor. Förordningen kräver att personuppgifter anonymiseras. Bestämmelsen syftar till att göra det möjligt för andra företag att förbättra sina algoritmer och konkurrera med dominerande sökmotorer.

Man ramar alltså in detta som en konkurrensfråga. (På samma sätt som man en gång gjorde med datalagringen, för att slippa besvärliga rättighetsfrågor.)

Enkelt uttryckt handlar samrådet om att Google måste lämna ut data om alla våra sökningar – i automatiserad och anonymiserad form – till sina konkurrenter och eventuellt även till företag som är beroende av att synas i sökmotorn.

Till att börja med kan man fråga sig varför Google skall behöva dela med sig av information som kan exponera deras affärshemligheter till konkurrenter. Men det kanske är ett ämne för en annan blogg.

Att samla in data om alla våra sökningar kan avslöja mycket, även om den formellt sett är anonymiserad. Speciellt gäller det med nya AI-verktyg som kan hantera stora dataset.

Det kan i vissa fall gå att knäcka användares identitet. Det kan gå att kartlägga grupper av människor, till exempel aktivister och oppositionella. Och sammantaget är detta en guldgruva för makthavare som vill analysera samhällstrender och åsiktsmönster.

Det är visserligen inte så detta är tänkt att användas – för tillfället. Men när verktyget väl finns på plats räcker det med ett beslut i EU-kommissionen för att utöka syfte och metod. Det är bara en fråga om vad som är politiskt gångbart vid varje givet tillfälle.

Ännu värre blir det om man ser till att EU:s Digital Services Act (DSA) i artikel 40 föreskriver ett motsvarande system för sociala medier och stora plattformar. Då är det fråga om att data om postningar och interaktioner skall lämnas ut till utvalda forskare med flera. Detta i syfte att identifiera »systemiska risker« som desinformation, valpåverkan, barns säkerhet, psykisk hälsa och vad man kallar negativa effekter på samhällsdebatten. Eller vad som råkar stå på dagordningen.

Lägger man ihop DMA:s krav på att dela data om sökningar med DSA:s krav på data för att kunna analysera beteenden och interaktioner – då blir helheten större än delarna.

Då skapas verktyg som kan användas för att övervaka, analysera, skapa, stärka eller försvaga opinioner. Vilket kan vara en oemotståndlig frestelse för framtida politiska ledare.

EU-kommissionens öppna samråd pågår fram till fredag den 1 maj. Alla kan svara.

Speciellt söker kommissionen svar på frågor som rör vilka Google skall dela data med; vilken data som måste delas; hur anonymiseringen skall gå till; hur datan skall delas rent tekniskt; om förslaget går tillräckligt långt och så vidare.

Vill man stoppa detta är det enklare att göra det nu än när Eurokratin väl har bestämt sig. Speciellt som detta är ett beslut som Kommissionen kan fatta själv, utan att behöva fråga medlemsstaterna eller parlamentet.

• EU-kommissionen: DMA.100209 – Consultation on the proposed measures for Google Search data sharing (Article 6(11) of the DMA) »

• Cyber Insider: EU’s proposed Google data access rule could enable large-scale surveillance »

CC0

Österrike: Så kapar brottslingar folks digitala ID

26 april 2026 av Henrik Alexandersson

I Österrike använder cyberbrottslingar nu landets digitala ID Austria för bedrägeriförsök.

Till skillnad från Sverige är Österrikes digitala ID (ID Austria) statligt, även om driften är utlagd på ett privat företag.

Man skaffar det genom en omständig process som innefattar såväl online-registrering som ett fysiskt besök hos den ansvariga myndigheten. Därefter kan appen aktiveras med en PIN-kod.

Det problem som har uppstått är (bland annat) när ID Austria löper ut ut och skall förlängas. Det sker vart femte år. Vilket i år gäller för ungefär 300.000 medborgare.

Förnyelsen kan ske digitalt och måste genomföras innan certifikatet löper ut. (Annars får man börja om från början.)

Österrikisk polis och media meddelar att bedragare nu sänder ut massor med SMS, mail och meddelanden om att det är dags att förnya sitt ID Austria – för att locka användare att lämna ifrån sig sina personuppgifter på bluffsidor

Eftersom detta är första gången landets digitala ID (i denna form) behöver förnyas är användarna inte bekanta med processen och faller därför lättare för bedragarnas nätfiske. Speciellt som folk ofta klickar snabbare än de tänker.

Det har bland annat lett till kapade konton, ekonomiska bedrägerier och identitetsmissbruk.

Nya system skapar nya attackvinklar.

(Liknande bedrägeriförsök har riktats mot svenska BankID, men inte i samma omfattning som i Österrike. Kanske beroende på att de flesta svenskar är medvetna om att förlängning sker inifrån respektive banks app.)

Brittisk förvirring om åldersgränser online

23 april 2026 av Henrik Alexandersson

Tre gånger har det brittiska parlamentets överhus krävt åldersgränser för sociala medier. Och tre gånger – senast i går – har underhuset sagt nej. Men faran är inte över.

Det råder viss förvirring om de brittiska nätlagarna. Å ena sidan har vi deras Online Safety Act, som föreskriver att alla nätplattformar (i hela världen) måste införa ålderskontroller för brittiska besökare – för att begränsa tillgången till allt som på något sätt kan anses vara olämpligt för minderåriga.

Även om det även gäller sociala medier har man alltså inte fattat något beslut om åldersgränser för just dessa.

Men det innebär inte att den brittiska regeringen och underhuset har drabbats av någon plötslig klarsyn.

Dels inväntar man resultatet av ett publikt samråd. Regeringens strategi går ut på att flytta fokus till att begränsa de funktioner som anses mest beroendeframkallande för barn.

Inom ramen för Children’s Wellbeing and Schools Bill har regeringen lagt fram förslag som ger ministrar befogenhet att reglera hur sociala medier fungerar för användare under 16 år.

Till exempel diskuterar man ett »digitalt utegångsförbud« för unga mellan klockan 21 och 07. Regeringen utreder ett förbud mot ändlöst scrollande (doom scrolling) och mot automatisk uppspelning (autoplay). En annan idé är att införa en obligatorisk tidsgräns, till exempel max en timmes användning per dag för de mest populära apparna. Man diskuterar även platsspecifika restriktioner (geofencing).

Storbritannien fortsätter alltså sin marsch in i en digital nanny state.

Valår: Kräv svar om övervakningsstaten

21 april 2026 av Henrik Alexandersson

Det är valår. Det vill säga en tid då våra politiker är extra ovilliga att diskutera övervakning och medborgarnas rätt till privatliv. De vet att frågan är ett minfält.

Men när det är val måste vi kräva besked om framtiden och utkräva ansvar för det som varit. Vi kan inte rusa vidare in i övervakningsstaten utan diskussion eller eftertanke.

Även om politikerna försöker ducka – så är det ett demokratiskt hygienkrav att kräva svar på frågor som rör våra grundläggande fri- och rättigheter.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna slår fast huvudregeln: Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Och EU-domstolen har dragit gränsen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Här är några relevanta frågor.

• Hur mycket övervakning skall vi ha?

• Vilka risker ser du med en allt för omfattande övervakningsstat?

• Vi får ständigt mer massövervakning. Vid vilken punkt tycker du att det blir problematiskt?

• Har vanligt hederligt folk rätt till privat kommunikation?

Ju enklare, desto bättre. Trassla inte till det. Och om de politiska kandidaterna försöker ducka – upprepa frågan tills du får ett svar. Låt dem inte komma undan.

Naturligtvis är det kul om man kommer åt att fråga partiledare och toppkandidater. Men underskatta inte partiernas fotfolk som står i valstugor, delar ut flygblad och diskuterar politik vid fikabordet.

Jobbiga frågor skickas snabbt uppåt i partiorganisationen och måste i någon mening hanteras. Om det kommer in mer än enstaka rapporter om att en fråga bubblar, måste de politiska partierna förhålla sig till den.

Pårom! Om inte du ställer våra politiker till svars lär ingen annan göra det. Och var alltid saklig och artig, även om det kan vara frustrerande att försöka få dem att svara.

De skall inte komma undan med att urholka våra grundläggande fri- och rättigheter i tysthet.

CC0

Behövs EU:s hackade åldersapp?

20 april 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s app för ålderskontroll online har säkerhetsbrister. Och i Australien, där man redan har åldersgränser, har sex av tio ungdomar gått runt systemet.

Bara ett par timmar efter att EU-kommissionen presenterade sin app för åldersverifiering online var den hackad och avslöjade allvarliga säkerhetsbrister. Snabbt hävdade man att det bara var en betaversion, trots att EU-kommissionens ordförande just hade sagt att appen nu är klar att rullas ut.

Det sägs vara enkelt att kringgå appens autentisering, ta bort krypterade PIN-värden, nollställa spärrfunktioner och helt stänga av kravet på biometrisk inloggning. Appen lagrar NFC-data från pass och selfies som okrypterade bildfiler direkt på enheten, vilket gör känslig information tillgänglig för alla med fysisk åtkomst till telefonen. Säkerhetsexperter menar att appen har ett grundläggande designfel där nycklar inte är kryptografiskt bundna till enhetens säkra lagring. (Med reservation för att jag inte kan alla de tekniska detaljerna.)

Vi bör ta tillfället i akt och ifrågasätta om appen alls behövs. Redan genom dagens föräldrakontroller i iOS och Android kan föräldrar göra mycket…

Begränsa barnens skärmtid.
Begränsa tid för enskilda appar.
Blockera vuxeninnehåll.
Kräva godkännande av köp i App Store och Play.
Avisera föräldern om köp i App Store och Play.
Geografisk spårning av barnen.
Låsa appar/sidor som stöder detta till barnläge (som YouTube Kids).
Blockera enskilda webbplatser.
Blockera hela telefonen, till exempel när det är dags att äta, sova eller göra läxor.

…med mera. Vilket känns som ett dynamiskt sätt för föräldrar att kontrollera barnens beteende online – istället för en fyrkantig statlig åldersgräns vars kontroller kommer att förpesta internet för alla.

I Australien – som nu har en 16-årsgräns för sociala medier – har det visat sig att 61% av alla 12–15-åringar som tidigare haft konton på nu ålderbegränsade sociala medier fortfarande har tillgång till ett eller flera sådana konton. Så det finns skäl att anta att lagstiftningen inte fungerar som tänkt.

I kampen mellan politiken och teknikbegåvade ungdomar är politiken i det långa loppet chanslös. Snarare är risken att ålderskontroller invaggar politiker och föräldrar i en falsk känsla av säkerhet.

CC0

EU-domstolen: Nej till kassettskatt

17 april 2026 av Henrik Alexandersson

EU-domstolen säger nej till kassettskatten. Samtidigt är riksdagen på väg att förlänga den.

Som vi nyligen kunde rapportera vill regeringen förlänga privatkopieringsavgiften – a.k.a. kassettskatten.

Det vill säga en avgift på lagringsmedia, för att kompensera upphovsrättsindustrin för människors privata kopior av den underhållning de redan köpt. Numera drabbar avgiften främst den som lagrar sina egna filer på till exempel minneskort och hårddiskar.

Riksdagen håller redan på att behandla frågan och lagen är tänkt att träda i kraft i höst.

Men nu kommer en dom från EU-domstolen (C-496/24) om Nederländernas motsvarande skatt. Enkelt uttryckt säger den att med dagens strömmande teknik är den fysiska lagringen och delning av underhållning försumbar. Och därmed finns det inte längre någon grund för denna avgift.

Elektronikbranschen förklarar…

»En ersättningsordning enligt artikel 5.2 b i upphovsrättsdirektivet bygger på att privatkopieringen orsakar en beaktansvärd skada för rättighetshavarna. Omfattningen av denna skada påverkas av hur konsumtionsmönstren utvecklas. När en större del av användningen sker i digitala tjänster, och när offline-kopior inom sådana tjänster enligt dagens dom inte ger rätt till ersättning, försvinner grunden för ersättningsgill privatkopiering.«

Det enda rimliga är att riksdagens näringsutskott nu föreslår att regeringens proposition (2025/26:184) avslås. Eller att regeringen själv drar tillbaka sitt förslag.

Om riksdag och regering kommer att bete sig rimligt är en annan fråga.

• Elektronikbranschen: EU-domstolen: offline-kopior är inte privatkopiering »

EU lanserar app för åldersverifikation

16 april 2026 av Henrik Alexandersson

Du kommer att behöva en app från EU för att få använda sociala medier.

På onsdagen meddelade EU-kommissionen att dess app för åldersverifikation nu är live. Vilket sammanfaller väl i tiden med allt högljuddare krav på åldersgränser för sociala medier och Chat Control 2:s krav på allmän ålderskontroll i app-stores.

Denna app (»mini wallet«) används redan på försök i Frankrike, Spanien, Italien, Danmark och Grekland. Och den kommer så småningom att gå upp i EU:s nya allmänna digitala plånbok. Den kräver en mobiltelefon med Apples eller Googles operativsystem (inga andra varianter av Android).

Men låt oss börja med det positiva: EU:s åldersapp och sedan även EU:s digitala plånbok kommer att kunna bekräfta en användares ålder utan att lämna ut annan persondata eller biometrisk data. Du behöver bara identifiera dig en gång, när du sätter upp appen.

Det är betydligt bättre än i andra länder där plattformar och webplatser ofta har använt tredjepartsleverantörer för ålderskontroll, som samlat in kopior av ID-handlingar och biometrisk data. Tredjepartsleverantörer som i vissa fall visat sig vara oseriösa och ha kopplingar till ljusskygg verksamhet.

Allt förklaras utförligt och pedagogiskt av IT-säkerhetsexperten Karl Emil Nikka i videon nedan. Spoiler: Appen är inte helt vansinnig. Men den kommer inte att fungera i praktiken. (Det var i vart fall läget i oktober.)

Till att börja med kommer alla – oavsett ålder – som vill ha tillträde till webbsidor som till exempel sociala medier att behöva appen. Vilket kan få en del orimliga konsekvenser.

Så det kommer förmodligen att finnas alternativ som ID-skanning och biometrisk analys. Och då får vi genast samma problem med persondata som är i omlopp, som i andra länder som har infört ålderskontroller.

Om man ser på vad som är på väg genom EU:s beslutsapparat just nu så lär ålderskontroller komma att få ett bredare användningsområde än »bara« sociala medier. Med GDPR, DSA och Chat Control 2 finns nu laglig grund för medlemsstaterna att begränsa tillgången till allt som på något sätt kan uppfattas som olämpligt för minderåriga i respektive land.

Som det blev med Online Safety Act i Storbritannien, där det nu tillämpas en totalt överdriven åldersverifiering för allt möjligt. (Samtidigt som den brittiska ungdomen går runt hela systemet med VPN.)

Vi skall gå igenom EU:s digitala plånbok i ett inlägg inom kort – men hela frågan om ett digitalt ID där man måste blippa sig fram genom tillvaron och där allt man gör måste godkännas av maskiner känns en smula dystopisk.

På tal om dystopi vill jag uppmärksamma en passus i EU-kommissionsordförande von der Leyens tal när hon idag presenterade ålders-appen.

»[T]he Commission developed the COVID app in record time – three months –, to help bring us back to normal life, in a safe way. With a scan of our COVID certificates, we could go to a concert or board a plane to travel again, etcetera. (…) And now we have taken this success and applied it to the age verification app. It follows the same principles, the same model.«

För oss som bor på kontinenten och fick uppleva en skarp lockdown med app känns exemplet inte överdrivet lockande.

Men von der Leyen hade även goda saker att säga om hur ungdomar kan använda internet. Som att hålla kontakt med släkt och vänner. På vilket sätt det är kompatibelt med att stänga av alla ungdomar från Facebook framgick dock inte.

Potentialen för oförutsedda och oönskade konsekvenser är betydande.

• Statement by President von der Leyen on the digital age verification app »
• Statement by Executive Vice-President Virkkunen on the digital age verification app »

I videon nedan förklarar Karl Emil Nikka hur EU:s app för åldersverifikation är tänkt att fungera (oktober 2025):

von der Leyens och Virkkunens presentation av ålders-appen:

CC0

Chat Control 2: Ålderskontroll i app-stores

15 april 2026 av Henrik Alexandersson

I förhandlingarna om Chat Control 2 pågår en dragkamp om ålderskontroll i Apples och Googles app-stores.

En detalj som fått för lite uppmärksamhet i förhandlingarna om Chat Control 2 är artikel 6 – »Obligations for software application stores«.

Främst handlar detta om Apples App Store och Googles Play-butik. Här är förslaget att införa ålderskontroll. Resonemanget är som följer:

App-stores skall avgöra om de applikationer som tillhandahålls riskerar att kunna användas för otillbörliga kontakter med minderåriga. I de fall en sådan risk föreligger skall respektive app-store hindra att de laddas ner av barn och unga. För att kunna göra detta måste de vidta åtgärder för att identifiera och åldersbestämma sina användare.

Detta kommer i så fall att drabba alla användare. Att detta är känsligt är man medveten om. I ett av ministerrådets tidigare arbetsdokument skriver man att sådan identifiering och ålderskontroll därför måste respektera användarnas privatliv, vara proportionerlig, transparent, effektiv, korrekt, icke-diskriminerande, tillgänglig och främst ta hänsyn till barnets bästa.

På andra sidan står Europaparlamentet som redan i oktober 2023 kom fram till att det inte bör sättas upp några åldersgränser för meddelande-appar och att användare har rätt att vara anonyma online.

Denna diskussion knyter an till flera andra aktuella frågor som åldersgränser för sociala medier och EU:s nya digitala plånbok (som är tänkt att införas i år).

Nu gäller det att få Europaparlamentet att stå fast vid sitt ursprungliga beslut (ovan).

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 2: Nya förhandlingar

14 april 2026 av Henrik Alexandersson

Nu fortsätter förhandlingarna om Chat Control 2. Genom att tidigare ha sagt nej till en förlängning av Chat Control 1 har Europaparlamentet visat att det menar allvar.

Torsdag den 16 april hålls nästa runda i trilogförhandlingarna om Chat Control 2. Det cypriotiska ordförandeskapet i EU:s ministerråd har cirkulerat ett dokument bland medlemsstaterna som ger ledtrådar om vart det hela kan vara på väg.

Ministerrådet vill i princip ha en förlängning av Chat Control 1 (meddelandetjänster får fortsätta att frivilligt granska innehållet i användarnas meddelanden). Europaparlamentet vill att granskning endast skall få ske vad gäller personer eller grupper som misstänks för brott.

På den punkten verkar de två institutionerna fortfarande stå långt från varandra.

Sedan har vi den heta frågan om totalsträckskrypterade meddelanden. Där tycks ministerrådet ha givit upp sin linje om granskning. I vart fall tills vidare, tills en framtida revision av lagen.

» This Regulation shall not prohibit, make impossible, weaken, circumvent or otherwise undermine […] encryption, including end-to-end encryption, implemented by the relevant information society services or by the users [or] create any obligation that would require a provider of hosting services or a provider of interpersonal communications services to decrypt data or create access to end-to-end encrypted data, or that would prevent providers from offering end-to-end encrypted services.«

Förhoppningsvis täcker detta även client-side-scanning på användarnas telefoner och datorer innan ett meddelande krypteras och sänds iväg. (Vilket var ministerrådets tidigare knep för att kringgå totalsträckskryptering samtidigt som man kunde påstå att man respekterade den.)

Vad gäller allmänt tillgängligt innehåll på nätplattformar noterar ordförandeskapet att artikel 8 i EU:s Digital Services Act hindrar generell övervakning. Dock måste webhotell, andra som tillhandahåller tjänster samt sociala medier vidta åtgärder om de får kännedom om olagligt innehåll. I sitt dokument vill man ha in medlemsstaternas åsikter om hur detta skall formuleras.

En intressant fråga är hur man ser på det »EU Center« som finns i EU-kommissionens ursprungliga förslag. Tanken är att sätta upp en gemensam funktion i anslutning till Europol som tar emot och bedömer alla rapporter om innehåll som misstänks innehålla sexuella övergrepp mot minderåriga. På så sätt kan en första bedömning göras där – och de nationella polismyndigheterna slipper dränkas av anmälningar och tips som i de flesta fall är felaktiga eller dubletter. Vilket i sig kan vara en bra idé som frigör polisens resurser till verkligt utredningsarbete.

Men frågan är om detta »EU Center« även skall ägna sig åt att på egen hand skanna allmänt tillgängligt innehåll i jakt på olagligt innehåll. Det är en verksamhet vars syfte lätt kan utökas när den väl finns på plats. Risken är att det kan komma att leda till att vi får en EU-institution som granskar i princip allt som publiceras online, som sedan kan kopplas till DSA och annan lagstiftning. Eller till medlemsstaternas begränsningar av yttrandefriheten.

Torsdagens trilogförhandling sker bakom stängda dörrar. Men information om vad som skett lär börja läcka ut nästa vecka.

Om man vill spekulera kan Europaparlamentets nej till en förlängning av Chat Control 1 visa att parlamentet menar allvar – och därmed sätta press på ministerrådet.

• Ministerrådets arbetsdokument »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0