Femte juli

Chat Control 1: EU:s maktspelare accepterar inte Europaparlamentets nej

2 juli 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd och Europaparlamentets maktpartier accepterar inte parlamentets nej till Chat Control 1 – och försöker nu få det att rösta en gång till om samma sak.

Chat Control 1 (meddelandetjänster får frivilligt skanna innehållet i användarnas privata meddelanden i jakt på visst olagligt innehåll) var en tillfällig lag som gick ut den 3 april.

Först föll den på att EU:s ministerråd vägrade att gå med på Europaparlamentets position, som var:

Skanning av meddelanden måste avgränsas till specifika användare eller grupper där det finns en konkret misstanke om koppling till material med övergrepp mot barn. Dessutom skall åtgärden vara riktad, specificerad och begränsad till vad som är nödvändigt. Samt att den skall godkännas av domstol eller motsvarande behörig rättsvårdande myndighet.

Därefter ville borgerliga EPP med stöd från delar av socialdemokratiska S&D och liberala Renew riva upp parlamentets position. Vilket ledde till att man gjorde ett omtag och röstade igen, den 26 mars.

I den voteringen röstade parlamentet för att begränsa skanning av innehåll till redan känt olagligt material. (AI-granskning som söker efter tidigare okänt olagligt material är en omogen teknik med orimligt hög andel felaktiga flaggningar.)

Parlamentet röstade också för ett tillägg om att meddelandeskanningen inte får omfatta totalsträckskrypterade meddelanden.

Detta ville borgerliga EPP inte acceptera och röstade därför med motståndarna till förslaget – varpå det föll och det inte blev någon förlängning. EPP röstade alltså hellre nej till en förlängning än accepterade begränsningarna ovan.

Därmed blev det inte någon förlängning.

Sedan dess har EPP återkommande kritiserat att det inte blev någon förlängning – trots att de själva alltså röstade nej till en sådan.

Därefter gick Europaparlamentets talman (som tillhör EPP) ut och föreslog att ministerrådet skall säga ja till Chat Control 1 en gång till – med syfte att göra det möjligt att få till en ny votering om förlängning i Europaparlamentet. Detta trots att Chat Control 1 nu inte längre gäller.

Detta har mottagits positivt bland medlemsländernas ambassadörer i COREPER II (utom av Italien) som tydligen redan fattat (eller är på väg att fatta) ett sådant beslut på tjänstemannanivå. Vilket sedan kan bekräftas som en A-punkt utan vidare debatt på vilket ministerrådsmöte som helst. (Upphovsrättslagen IPRED smögs på sin tid igenom på rådet för jordbruks- och fiskerifrågor utan att någon utomstående hann reagera.)

Formellt tycks man behandla detta som ett nytt lagstiftningsärende eftersom den tidigare rättsakten redan har upphört att gälla. Vilket väcker frågor, eftersom initiativrätten normalt ligger hos kommissionen. Men så är tydligen planen.

Nu kommer uppgifter om att Europaparlamentet kommer att rösta i en ordningsfråga om att ta upp Chat Control 1 igen i något slags förenklat förfarande. Denna votering kommer att hållas nu på tisdag (7 juli).

Sedan kan allt gå väldigt fort. Vill man ha votering i sakfrågan innan sommaruppehållet måste allt ske under parlamentets session nästa vecka.

Heise.de rapporterar…

»To push through this new draft, governments in the Council are switching to turbo mode. Since Parliament has its last session before the summer break next week and will not reconvene until September, time is pressing. To shorten the regular process via a Council meeting, the Committee of Permanent Representatives of the EU Member States has put the topic on the agenda by written procedure. The draft is thus to be pushed onto Parliament’s agenda for next week in an accelerated procedure to surprise the MEPs.«

Vilket i allt väsentligt bekräftar vår bedömning ovan. Men det blir ändå konstigt. Att besluta att ta upp frågan igen är en sak. Men sedan måste ändå någon form av utskottsbehandling (LIBE) rimligen ske i parlamentet innan själva sakfrågan tas upp i plenum.

Om inte parlamentet beslutar om ett excetionellt snabbförfarande framstår det som svårt att hinna. Teoretiskt sett är det möjligt. Men om man ger grönt ljus för ny behandling på tisdag måste ärendet voteras i plenum senast torsdag lunch.

Vad som helst kan nu hända. Men det känns ändå mer rimligt att sakfrågan kommer upp i höst OM parlamentet ger grönt ljus för en ny behandling nu på tisdag.

Om man tar ett steg tillbaka och betraktar processen är det anmärkningsvärt hur Europaparlamentet tvingas rösta om i en redan avgjord fråga tills det röstar »rätt«, det vill säga som ministerrådet och parlamentets maktpartier vill. Speciellt som det handlar om en rättsakt som löpt ut.

Om man inte är beredd att acceptera parlamentets beslut kan man fråga sig vad vi över huvud taget skall med de folkvalda till till – om deras nej ändå bara behandlas som ett tillfälligt gupp på vägen för ministerrådet.

• Notera att det ovanstående endast rör en förlängning av Chat Control 1. Vad gäller den lag som skall komma sedan – Chat Control 2 – pågår trilogförhandlingar mellan ministerrådet, parlamentet och kommissionen. Av allt att döma går dessa förhandlingar trögt i de centrala frågorna. •

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Utredning: Staten skall få bryta sig in i och påverka datasystem i förebyggande syfte

1 juli 2026 av Henrik Alexandersson

En utredning vill låta myndigheterna utföra dataintrång för att få tillgång till uppgifter i och ta kontroll över informationssystem, blockera och radera information online, installera spionprogram och utnyttja tekniska sårbarheter – i förebyggande syfte.

Justitieminister Strömmer tog i veckan emot en utredning om polisiära ingripanden i cybermiljö (SOU 2026:45). Den är i delar anmärkningsvärd och väcker många frågor. Men låt oss börja med vad som officiellt presenterats.

Utredningen menar att cyberbrottslighet kräver ny reglering. Därför föreslås en ny lag om polisiära ingripanden i cybermiljö som skall kunna användas av Polismyndigheten,
Säkerhetspolisen och Tullverket.

Förslaget gäller brott med ett års fängelse i straffskalan och ger myndigheterna rätt att vidta åtgärder som annars är kriminaliserade som dataintrång. Det skall finnas en tydlig svensk anknytning.

Ingripanden skall få ske om det är av särskild vikt för att förhindra brott, avbryta brott, störa och avbryta brottslig verksamhet samt för att kartlägga kommunikation till eller från ett informationssystem.

Notera att detta delvis handlar om preventiva insatser innan ett eventuellt brott begåtts. Vad gäller att utreda redan begångna (och pågående) brott har myndigheterna redan ett brett mandat.

Med den nya lagen skall myndigheter kunna bereda sig tillgång till uppgifter i informationssystem, byta lösenord och göra andra ändringar, blockera tillgång till uppgifter eller en webbplats och tillfälligt ta kontroll över informationssystem. Man skall även kunna radera information online, men det har strängare krav (åklagarbeslut) än för andra ingripanden.

Vad som inte nämndes på presskonferensen är att tre av utredningens tyngta experter som representerar Integritetsskyddsmyndigheten, Sveriges Advokatsamfund och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden menar att den föreslagna lagen är för dåligt avgränsad och saknar tillräckliga rättssäkerhetsgarantier.

De pekar på att ingripandena liknar hemlig dataavläsning, att de kan innebära stora integritetsintrång och att det saknas tydlig begränsning av vilken information myndigheterna får ta del av och hur den får användas.

Man kan säga att hemlig dataavläsning (spionprogram) med detta utökas från ett passivt verktyg för att samla information om brott till ett offensivt dito för sabotage och ingrepp i datasystem redan innan något brott föreligger. Vilket är en betydande principiell skillnad.

De tre experterna kritiserar även att domstol varken beslutar om ingripandena eller har generell efterhandsprövning, att det saknas generell underrättelseskyldighet samt att det saknas tydlig möjlighet för enskilda att överpröva beslut eller få en blockering hävd.

Utredningen ger inte heller svar på frågan »Hur?«. Den föreslagna lagtexten säger dock att tekniska hjälpmedel får användas, systemskydd får brytas eller kringgås och att tekniska sårbarheter får utnyttjas. Vilket kan betyda nästan vad som helst.

Skada får inte orsakas utöver vad som är »absolut nödvändigt«, påverkan på andra delar av systemet och andra användare skall begränsas, och installerade hjälpmedel skall tas bort eller göras obrukbara efteråt.

Dessutom framgår det att man i hemlighet får bereda sig tillträde till en skyddad plats (som en bostad eller arbetsplats) och installera tekniska hjälpmedel (spionprogram), om det är nödvändigt. För bostad krävs »synnerlig anledning« att anta att systemet finns där.

Det finns dock proportionalitetskrav: skälen måste väga tyngre än intrånget. Hur man nu objektivt mäter det. Vissa skyddade miljöer undantas, bland annat journalistisk verksamhet, bikt/själavård och vissa andra sammanhang som omfattas av vittnesförbud. Om myndigheten upptäcker sådant skall ingripandet avbrytas och information förstöras.

Problemet är dock att myndigheten måste se informationen först för att kunna avgöra om den omfattas av skyddet. Här aktualiseras även frågan om hur överskottsinformation får användas.

Utredningen väcker fler frågor än den besvarar. Det lär bero på att den är medvetet vag, för att kunna vara »teknikneutral«. Vilket utredaren själv medgav under presskonferensen.

Lagen föreslås vara tidsbegränsad till 1 juli 2027–30 juni 2032. Därefter skall den utvärderas. Vilket vanligtvis brukar landa i att den aktuella lagen permanentas.

• Pressträff i samband med överlämnande av delbetänkande om ingripanden i cybermiljö (med video från presskonferensen) »
• Presentationsbilder från pressträffen (PDF) »
• Kort sammanfattning av SOU 2026:45 Effektiva ingripanden mot brott i cybermiljö »
• SOU 2026:45 i sin helhet (PDF) »

CC0

Trilogförhandling om Chat Control – vad hände?

30 juni 2026 av Henrik Alexandersson

I måndags höll EU:s ministerråd, Europaparlamentet och EU-kommissionen nya trilogförhandlingar om Chat Control. Frågan om skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden utan misstanke om brott är fortfarande låst.

Allt tyder på att EU-institutionernas trilogförhandlingar om Chat Control fortfarande är låsta i den centrala frågan. Europaparlamentet har gjort följande korta uttalande:

»After six months of intensive work during the Cyprus Presidency, the negotiations have advanced significantly, and we managed to reach compromises on almost the entire Regulation, advancing on our shared objective to protect children from sexual abuse online. The substantive progress made today allows us to focus on finding balanced solutions on the remaining aspects of the Regulation, in particular on detection, as early as possible.«

Fritt översatt innebär detta ungefär att man är överens om en del men inte allt.

Enligt tidigare läckor är man enig om regler om rapportering av upptäckta övergreppsbilder, regler om borttagning och blockering av material, tillsyn, sanktioner och samarbete mellan medlemsstater, det mesta om »EU Centre«, transparenskrav och datainsamling samt anpassningar till Digital Services Act (DSA).

Den stora kvarvarande konflikten gäller under vilka förutsättningar privata meddelanden över huvud taget skall få skannas. Ministerrådet vill se frivillig skanning (som i CC1). Europaparlamentet vill endast acceptera skanning av innehåll om och där det föreligger en misstanke om brott.

Enligt tidigare läckor vill ministerrådet överge begreppet »misstanke« och istället använda ett bredare kriterium som »risk« för när riktade upptäcktsorder skall kunna utfärdas.

Dessutom verkar det ha uppstått en ny konflikt om huruvida ljudkommunikation, såsom röstmeddelanden och realtidssamtal skall omfattas.

Det ovanstående gäller Chat Control 2 (den permanenta lagstiftning som nu förhandlas fram).

Vad gäller Chat Control 1 (frivillig skanning) – som inte längre gäller efter att Europaparlamentet avvisade en förlängning av den tillfälliga förordningen – är situationen fortfarande rörig.

Europaparlamentets talman har efter påtryckningar från kommissionen och vissa medlemsstater föreslagit att ministerrådet än en gång säger ja till en förlängning av CC1 – och att detta sedan skall läggas fram igen – en tredje gång – för parlamentet.

Detta har stöd bland medlemsstaternas ständiga representanter i ministerrådets COREPER II men möter motstånd från parlamentets förhandlare.

Nu lämnar det utgående cypriotiska ordförandeskapet i ministerrådet över frågan om Chat Control 1 & 2 till det tillträdande irländska. Vilket innebär ytterligare ett omtag i frågan.

Det ovanstående bygger på ett begränsat antal offentliga uppgifter och läckta dokument. Fler detaljer väntas under de närmaste dagarna.

Fortsättning följer.

• Europaparlamentet: Statement by the EP negotiating team on the regulation on combatting child sexual abuse online »

• Ministerrådets senaste positionspapper »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

EU vill centralisera polisdata till Europol

29 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Europol skall få samla in och bearbeta mer data, även om icke misstänkta. Vilket kommer med uppenbara risker vad gäller integritet och rättssäkerhet.

Europol föreslås för tredje gången på sex år få utökat mandat och större budget.

Nationella polismyndigheter skall nu i större utsträckning automatiskt dela information med Europol. Tanken är att Europol skall bli ett centralt nav för brottsdata i EU.

Man skall även få en ny analysplattform som gör det möjligt för medlemsstater att arbeta tillsammans i utredningar, dela material, använda analysverktyg och kommunicera i samma miljö.

Detta innebär att Europol får möjlighet att behandla betydligt mer persondata, även om personer som inte är misstänkta för brott.

Vilket bör ses i sammanhanget att myndigheten redan tidigare kritiserats för att lagra stora mängder persondata i strid mot lagen.

Allt tyder på en förskjutning mot mer centraliserad databehandling och ett större beroende av automatiserad analys. Vilket kommer med uppenbara risker vad gäller integritet och rättssäkerhet.

Det skall påpekas att Europol vid en tidigare utökning av dess mandat gavs rätt att även inhämta information ur privata aktörers datasystem. Alla kablar leder till Haag.

Organisationer som arbetar med digitala rättigheter varnar för kombinationen av ökad datainsamling, försvagade dataskyddsgarantier och att Europeiska datatillsynsmannens kontroll över Europols behandling av personuppgifter nu försvagas.

• PnS: Proposed reform dangerously erodes privacy, automates surveillance, and sidelines oversight »

Relaterat:
• Europol bryter mot lagen – igen (maj 2026) »
• ‘They protect the law while breaking it’: Inside Europol’s shadow IT system (maj 2026) »

CC0

EU ökar polariseringen

28 juni 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s ansats att tysta kritiska röster istället för att bemöta dem riskerar att öka polariseringen i vårt samhälle.

Den sokratiska metoden bygger, enkelt uttryckt, på att först etablera en gemensam bild av vad någon vill åstadkomma som denne kan acceptera. Att argumentera mot vad man tror eller hoppas att någon tycker är meningslöst, om man vill uppnå någon form av resultat.

När man sedan är överens om vad motparten faktiskt vill uppnå kan man börja ställa frågor. Ofta är de till synes enklaste frågorna de knepigaste. Som: Hur? Med följdfrågor.

Målet är inte att krossa motståndaren i en debatt – utan snarare att tvinga den andre att börja tänka genom en dialog. Inte sällan slutar det med att den andre på egen hand drar slutsatsen att det han eller hon tror sig tycka, veta eller kämpa för inte är helt genomtänkt.

På så sätt kan samtalet föras framåt istället för att stå och stampa.

Detta står i skarp kontrast till hur EU behandlar det offentliga samtalet, speciellt online.

Med Digital Services Act, Trusted Flaggers, EU-stödda faktakontrollanter och EU:s nya »demokratisköld« känns ansatsen mer som att slå den som inte tycker rätt i huvudet med byråkrati och censur.

Det tros och tycks förvisso en massa märkliga saker där ute. Och det saknas inte krafter som på riktigt försöker destabilisera vårt öppna demokratiska samhälle.

Men om man bara avfärdar eller censurerar påståenden och narrativ med att de är fel, dumma eller farliga kommer man aldrig att oskadliggöra dem. Man måste ta diskussionen.

Inte bara för att bemöta avsändaren, utan även för att desarmera själva argumentet för en bredare publik som annars kan komma att ta det till sig.

Effektiv propaganda innehåller nästan alltid ett korn av sanning. Därför är det tacksamt för till exempel främmande makt att spinna narrativ utifrån verkliga förhållanden.

Att då censurera, stänga av och moderera bort kritik riskerar att göra allt värre. Istället måste man analysera och dekonstruera argumenten, skilja agnarna från vetet och acceptera om det finns ett verkligt problem som behöver hanteras i botten.

Vilket politiker har svårt att göra eftersom deras projekt, ideologier, utopier och bindning till olika kollektiv gör dem kognitivt blockerade. Skulle de erkänna att de har fel rycker de undan grunden för hela sitt mandat och politiska existensberättigande.

Så de väljer istället ett mer auktoritärt förhållningssätt. Vilket är oroväckande.

Historien visar att dåliga och farliga idéer sällan besegras genom att förbjudas. De besegras när de granskas öppet, ifrågasätts och visar sig vara ogenomtänkta.

Om EU i stället försöker administrera bort oönskade åsikter riskerar resultatet att bli det motsatta: ökad misstro, djupare polarisering och ett svagare offentligt samtal.

CC0

Chat Control 2: Ny förhandlingsrunda på måndag

25 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Trilogförhandlingarna om Chat Control 2 fortsätter. Här är ministerrådets och Europaparlamentets förhandlingspositioner.

På måndag (29 juni) träffas åter representanter för EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet för förhandlingar om Chat Control 2.

Chat Control 2 är den lagstiftning som skall komma efter Chat Control 1 (frivillig skanning av innehållet i användarnas meddelanden). CC1 gäller inte längre efter att Europaparlamentet inte förlängt den.

Enligt ryktet går förhandlingarna trögt. Men här är de två beslutande institutionernas positioner:

EU:s ministerråd har efter åratal av förhandlingar givit upp om obligatorisk skanning av innehållet i alla användares elektroniska meddelanden – och kan tänka sig en förlängning av grundprincipen i CC1.

Det innebär att de meddelandetjänster som så önskar får fortsätta att frivilligt skanna sina användares okrypterade meddelanden efter känt och nytt övergreppsmaterial, under förutsättning att användarna informeras om detta. Det skall bara gälla visuellt material (bild/video) och länkar.

I positionen slås det uttryckligen fast att ”ingenting i denna förordning ska förstås som att det ålägger leverantörer några spårningsskyldigheter”. Vilket är bra.

Istället föreslås en översynsklausul (Artikel 85) där kommissionen efter tre år skall utvärdera om AI-tekniken blivit tillräckligt tillförlitlig för att man då kan föreslå obligatorisk skanning efter text med otillbörliga försök till kontakter med minderåriga (grooming).

I den nuvarande texten har rådet lagt till förtydliganden om att förordningen inte får förbjuda, försvaga eller kringgå kryptering, inklusive totalsträckskryptering (E2EE). Det innebär i praktiken att tjänster som Signal, som vägrat införa bakdörrar, skyddas.

Trots att skanningen görs frivillig, behåller rådet krav på obligatorisk åldersverifiering för vissa tjänster. Leverantörer av interpersonella kommunikationstjänster (som appar med chattfunktioner) som identifierat en risk för grooming (vilket i princip är alla där användare kan kontakta varandra) skall vidta åtgärder för att identifiera barnanvändare (personer under 17 år). Även app-butiker (som Google och Apple) skall vidta åtgärder för att hindra barn från att ladda ner appar med hög risk för grooming.

Ministerrådets position innebär att tjänster skall kategoriseras i riskklasser (låg, medium eller hög risk). Leverantörer av högrisktjänster kan åläggas att i samarbete med ett nytt »EU-center« utveckla tekniker för att mildra identifierade risker, men utan krav på att skanna innehållet i meddelanden.

Detta är förvisso betydligt bättre än rådets olika tidigare förslag, som client-side-scanning där innehållet i alla meddelanden skulle granskas med spionprogram på din telefon eller dator innan de krypteras och sänds iväg. Inte desto mindre är ministerrådets position problematisk.

Till att börja med innebär den fortfarande att hundratals miljoner européer kommer att få innehållet i sina privata konversationer granskade. Erfarenheten visar att bortåt 80% av de meddelanden som då flaggas och överlämnas till myndigheterna är felaktiga.

Ministerrådets egen rättstjänst (med flera) slår fast att detta utgör en generell övervakning utan misstanke om brott. Vilket bryter mot EU-stadgans och Europakonventionens skydd för individens privatliv och privata kommunikation.

Europaparlamentets position om Chat Control 2 slogs fast redan i november 2023. Den är, kortfattat:

Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.
Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
Garantera rätten till anonym kommunikation, nej till åldersgränser (ID-krav).

Vilket är en betydligt rimligare position.

Enkelt uttryckt: Ministerrådet vill granska innehållet i så många av våra elektroniska meddelanden som möjligt. Europaparlamentet vill att sådan granskning skall inriktas mot misstänkta.

Det har kommit signaler om att EU-kommissionen kan vara mer på parlamentets linje än på rådets. Kanske har man lärt sig av tidigare fall (datalagringen) där EU-domstolen slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Nu får vi se vad som händer på måndag. Men positionerna känns rätt låsta.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control: Europaparlamentets talman sviker parlamentet

24 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Europaparlamentets talman – Roberta Metsola (EPP) – uppmanar EU:s ministerråd att köra över parlamentet om Chat Control.

Tidigare i år beslutade Europaparlamentet att inte förlänga Chat Control 1 (en tillfällig lag om frivillig skanning av innehållet i folks elektroniska meddelanden) i väntan på ett resultat i förhandlingarna om ChatControl 2 (den permanenta lagen).

Detta har föranlett den borgerliga EPP-gruppen i parlamentet (där M oh KD ingår) att klaga högljutt. Detta trots att EPP själva röstade nej till en förlängning av Chat Control 1. Vilket de gjorde i protest mot att parlamentet tidigare i samma votering beslutat att meddelandeskanningen inte får omfatta totalsträckskrypterade meddelanden och att man inte skall använda ännu ej existerande AI-teknik för att analysera vad folk skickar.

Nu rapporterar Politico att Europaparlamentets talman – Roberta Metsola (EPP) – uppmanar EU:s ministerråd (medlemsstaterna) att ändå godkänna en förlängning av Chat Control 1.

»European Parliament President Roberta Metsola is trying to push through a controversial law on scanning child abuse content online even though it has been repeatedly slapped down by her own chamber, according to a document seen by POLITICO.

In a step that diplomats deem “without precedent,” the top EU politician has asked member countries in the Council to approve a bill that her own Parliament shot down in a plenary vote in March.«

Vilket till att börja med är djupt osolidariskt med Europaparlamentet, vars högsta företrädare hon är.

Dessutom är detta väldigt konstigt. Eftersom parlamentet redan röstat nej (två gånger) kan ministerrådet säga ja hur mycket det vill utan att något ändras. Skall det tidigare beslutet rivas upp krävs att parlamentet och ministerrådet är överens. Vilket man alltså inte är.

»Ambassadors on Friday will consider an “invitation of the President of the European Parliament [to] proceed with the Council’s first reading position” on the proposal to allow tech companies to choose to scan for CSAM, said a note by the Cyprus presidency of the Council of the EU dated June 22.

In the note, Cyprus asked capitals to “carefully consider” the invitation, “even if this would be without precedent in the present circumstances.”«

Idén skall enligt Politico komma från EPP-gruppen i parlamentet.

Men låt oss säga att vi, Politico, Metsola eller någon annan blandat ihop sakerna och att detta istället handlar om den permanenta lag som parlamentet, ministerrådet och kommissionen nu förhandlar om: Chat Control 2, där det skall hållas en ny förhandlingsrunda på måndag.

Då är Metsolas agerande fortfarande både osolidariskt med parlamentet och ologiskt.

Ministerrådets position om Chat Control 2 är att i princip permanenta Chat Control 1, det vill säga att meddelandetjänster frivilligt kan skanna innehållet i sina användares meddelanden i jakt på visst olagligt innehåll.

Europaparlamentets position om Chat Control 2 slogs fast redan i oktober 2023. Den är, kortfattat:
• Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.
• Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
• Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
• Ingen skanning efter (skriftligt) olagligt innehåll i elektroniska konversationer.

Vilket ligger långt från vad ministerrådet vill.

Så även om detta handlar om Chat Control 2 innebär det att Europaparlamentets talman är illojal med sitt eget parlament och ytterst sviker sitt eget uppdrag.

Oavsett vilket känns detta rätt typiskt. Det finns inga gränser för hur mycket maktpartierna i parlamentet kan krångla, obstruera och fulspela när de inte får som de vill.

• Politico: President vs Parliament: Metsola overrides MEPs in bid to force through child abuse law »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll?

23 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Nu har ett specialutskott i Europaparlamentet givit grönt ljus för EU:s så kallade demokratisköld – trots varningar om att den kan komma att inskränka det fria ordet.

Under ledning av den svenske moderaten Tomas Tobé har Europaparlamentets specialutskott för en Europeisk Demokratisköld (EUDS) idag presenterat sin rapport om »utländsk informationsmanipulering och otillbörlig påverkan (FIMI), kritisk infrastruktur, digital resiliens och mediekompetens, civilt försvar och beredskap samt andra frågor«.

Rapporten bygger på premissen att Europas demokratier utsätts för desinformation, utländsk påverkan, cyberattacker, hybridkrigföring samt manipulation av val och samhällsdebatt.

Bland annat vill man se hårdare tillämpning av EU:s Digital Services Act (DSA), större insyn i sociala mediers algoritmer och bättre möjligheter för myndigheter och forskare att analysera informationsflöden.

Utskottet vill även inrätta ett »European Centre for Democratic Resilience«. Detta skall samordna forskning, underrättelser, analys samt motåtgärder mot desinformation och utländsk påverkan. Vill man vara raljant ligger ordet »sanningsministerium« nära till hands.

Rapporten antogs i utskottet med 20 röster för, 9 emot och 2 nedlagda. Nästa steg är behandling i parlamentets plenum senare i år. Därefter följer trilogförhandlingar med EU:s ministerråd och EU-kommissionen.

Visst, det finns illvilliga krafter som vill skada oss, destabilisera vårt samhälle och påverka samhällsdebatten. Inte minst gäller det länder som Ryssland, Belarus, Kina och Iran. Men samtidigt höjs röster som varnar för att EUDS kan komma att drabba helt legitim opinionsbildning som inte faller EU i smaken.

Balansgången mellan att skydda demokratin och att begränsa yttrandefriheten är kärnan i denna kritik. En central fråga är vem som avgör när legitim opinionsbildning övergår i »påverkan« och utifrån vilken måttstock.

Amerikanska Heritage Foundation varnar för att EU-institutioner kan komma att använda regelverket för att isolera sig från legitim politisk kritik. Risken är att obekväma åsikter, politisk opposition eller kritik mot EU:s politik stämplas som »utländsk desinformation« eller »informationsmanipulation«, vilket i förlängningen kan tysta legitima inhemska röster.

Organisationer som Future of Free Speech betonar att när teknikjättar hotas av enorma böter om de inte agerar snabbt, väljer de ofta att »övermoderera«. Det innebär att även helt lagligt och legitimt innehåll plockas bort för säkerhets skull.

Franska Jacques Delors Centre med flera pekar på att initiativet lägger ett oproportionerligt stort fokus på just externa hot och desinformation. Detta riskerar att dölja det faktum att mycket av den politiska polariseringen i Europa har inhemska, strukturella orsaker. Genom att reducera systemkritik till att handla om att medborgare blivit »vilseledda« av yttre makter riskerar man att alienera väljargrupper och öka polariseringen, snarare än att skydda demokratin.

Medan Europaparlamentets specialutskott betonar att skölden skall skydda mediefriheten och rätten att fritt forma åsikter, är juridiska experter oroliga för att verktygen – kontroll av algoritmer, faktagranskningsnätverk och påtryckningar mot plattformar – i praktiken lätt kan slå över och begränsa det fria ordet om de inte omgärdas av extremt starka garantier för rättssäkerhet och yttrandefrihet.

Ett problem i sammanhanget är att begrepp som desinformation, misinformation, informationsmanipulation, FIMI, skadliga narrativ och demokratiska risker saknar skarpa juridiska gränser.

Mycket av det som diskuteras inom Democracy Shield handlar inte om lögner utan snarare om vilka berättelser som sprids, vilka frågor som lyfts, vilka ämnen som förstärks och vilka samhällsproblem som diskuteras. Där blir gränsen mellan påverkan och opinionsbildning oklar. Det kan till exempel gälla kritik mot migrationspolitik, klimatpolitik, vaccinationspolitik, säkerhetspolitik eller EU-kritik.

I sammanhanget kan nämnas att historien visar att staten ibland har fel. Under COVID stämplades länge teorin om ett labb-läckage som desinformation. Diskussioner om vaccinens begränsningar och lockdown modererades hårt. Senare visade sig flera av dessa frågor vara legitima att diskutera. Samma sak gäller till exempel Irakkriget, NSA-avslöjandena och många korruptionsskandaler.

Ett återkommande tema i EU:s dokument om FIMI är fokus på narrativ. Det innebär att man inte bara tittar på enskilda falska påståenden utan även på bredare berättelser. Där uppstår en risk. Om staten börjar identifiera och motverka vissa narrativ hamnar man snabbt nära att bedöma vilka politiska uppfattningar som är önskvärda. Det är känsligt. En liberal demokrati brukar utgå från att staten inte skall avgöra vilka politiska berättelser som är rätt.

Till detta skall läggas risken för ändamålsglidning.

Kärnan i den liberala kritiken är egentligen ganska enkel. Demokratin skyddas inte främst genom att filtrera bort felaktiga idéer. Istället skyddas den genom att människor även får ta del av kontroversiella idéer och själva bedöma dem.

Ur det perspektivet är frågan inte om EU:s Democracy Shield har goda intentioner. Frågan är snarare om de verktyg som byggs för att bekämpa informationspåverkan samtidigt ger institutioner och makthavare makt att påverka eller begränsa den legitima politiska debatten.

Länkar:
• Europaparlamentets pressmeddelande: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »
• Case files 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »
• Ändringsförslag i utskottet »
• EPP: Europe’s democracies must fight back »

Tidigare:
• EU-Kommissionen: European Democracy Shield and EU Strategy for Civil Society pave the way for stronger and more resilient democracies »

Relaterad kritik:
• European Democracy Shield: A Threat to Free Speech and Democratic Accountability »
• Feedback to the European Commission on the “European Democracy Shield” »
• Democracy shield: Defense or distraction? »

Relaterade bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? »

CC0

Fråga makthavarna i Almedalen om övervakning

22 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Nu drar Almedalen igång. Är du där? Då finns det en fråga som jag skulle vilja att du ställer alla politiker du träffar:

»Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?«

Inte för att man nödvändigtvis kan hoppas på något tydligt svar. Mer för att få dem att börja tänka. Eller, som fransmännen säger »Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr för att se om det är någon hemma.«

För inte skall väl politikerna komma undan med att rulla ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat och samtidigt gå igenom en valrörelse utan att behöva förklara sig?

En annan obekväm fråga för politiker som vill rulla ut massövervakningen är om de ställer sig bakom EU-domstolens princip som slagits fast vid flera tillfällen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Chat Control, datalagring, kameraövervakning med automatiserad ansiktsigenkänning i realtid… Listan över nya former av massövervakning som utmanar EU-domstolens ställningstagande kan göras lång.

Så passa på nu när politikerna visar sig offentligt och i vart fall tvingas lyssna på frågorna.

CC0

Utredning ökar osäkerheten om vad som får sägas online

21 juni 2026 av Henrik Alexandersson

En utredning om nätbrott och våld i nära relationer föreslår åtgärder mot innehåll på internet – utan att tydligt avgränsa vad som faktiskt är brottsligt. Resultatet riskerar att bli svåröverskådligt med negativa konsekvenser för yttrandefriheten.

Utredningen »Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer« SOU 2026:34 är en röra.

Dels handlar den om genomförandet av EU:s direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (direktiv 2024/1385).

Dels bygger den vidare på den struktur som redan finns i EU:s Digital Services Act (DSA) genom att skapa ett nytt nationellt system för att avlägsna visst nätinnehåll.

Dels inför den helt nya begränsningar av yttrandefriheten online.

Vissa saker är rätt okontroversiella, som förbud mot spridning av intima bilder utan samtycke (revenge porn), renodlad nätstalking, olaga identitetsexponering och otillbörlig övervakning (till exempel kopplad till hederskultur). Annat är mer uppseendeväckande och/eller problematiskt.

Till att börja med vill utredningen se en ny lag om avlägsnande av nätbrottsinnehåll. Detta är möjligen en anpassning till DSA:s krav på att olagligt innehåll ska avlägsnas.

En anmärkningsvärd detalj är att systemet inte bygger på att innehållet först konstateras vara olagligt i domstol. Det räcker med att en myndighet bedömer att det »skäligen kan antas« vara brottsligt.

Innehållet skall då plockas bort inom en timme. Om så inte sker kan böter utfärdas på 5.000 till 5 miljoner kronor – eller, vid systematisk/fortgående vägran, upp till fyra procent av den globala årsomsättningen.

Utredningen föreslår att en myndighet ska vara behörig att utfärda förelägganden om att avlägsna olagligt innehåll. Dock säger man inget om huruvida detta skall vara en ny eller existerande myndighet och i så fall vilken.

Sedan har vi ett förbud mot nättrakasserier. Direktivet kräver kriminalisering av vissa former av upprepade digitala trakasserier. Här uppstår intressanta yttrandefrihetsfrågor, eftersom gränsen mellan trakasserier och offensiv opinionsbildning inte alltid är tydlig.

Om definitionerna blir alltför vida kan de träffa fullt legitima kampanjer mot politiker, journalistisk granskning, aktivism och organiserade opinionsyttringar. Här måste gränsen mot politisk kritik och fri opinionsbildning respekteras.

Är #AvgåMinistern en nättrakasseri-kampanj? Är en uppmaning att kontakta en politiker i en sakfråga nättrakasserier? Är tusentals hånfulla memes om en makthavares klavertramp nättrakasserier? Är organiserad aktivism mot en journalist som driver en kontroversiell linje nättrakasserier?

Om brottet även definieras utifrån hur mottagaren upplever kommunikationen kan rättsläget bli än mer osäkert. Då uppstår frågor som: Hur många meddelanden krävs? När blir kritik trakasserier? Spelar avsändarens syfte någon roll? Spelar mottagarens ställning som offentlig person någon roll?

Sedan lanserar utredningen det nya brottet könsbaserat näthat. Den som i ett uttalande eller annat meddelande som sprids med tekniskt hjälpmedel uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en grupp eller en enskild med anspelning på kön ska kunna dömas för könsbaserat näthat.

Begreppet missaktning hämtas från regleringen om hets mot folkgrupp och omfattar enligt utredningen bland annat smädelser, kränkande omdömen och förlöjliganden – även i form av indirekta uttryck.

Samtidigt säger man att saklig kritik skall falla utanför och att regeln ska tolkas restriktivt. Här öppnas ändå för ett stort mått av subjektiv bedömning och gränsdragningsproblem.

Utredningen föreslår dock inte att de nya brotten skall vara tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. De gäller alltså inte webbplatser med utgivningsbevis, som skyddas av Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

En publicering på en site med utgivningsbevis kan alltså vara skyddad, medan samma yttrande på X, Facebook, Instagram, TikTok, Reddit eller i en chatt kan falla under den nya brottsrubriceringen.

Avslutningsvis känns det märkligt att ha särskild lagstiftning för vissa brott som begås online i stället för i den fysiska världen. Sägs det inte hela tiden att samma regler skall gälla på nätet som i övriga samhället?

Varför skilja på om ett hot framförts via Facebook eller öga mot öga? Varför skilja på trakasserier som sker digitalt respektive direkt?

Om samma handling bedöms olika beroende på kanal, riskerar rättssystemet att bli både inkonsekvent och svårförutsägbart.

• Regeringen: Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer »

• SvD/Mårten Schultz: Ett brott att kalla alla män pedofiler? »

CC0