Femte juli

EU lanserar app för åldersverifikation

16 april 2026 av Henrik Alexandersson

Du kommer att behöva en app från EU för att få använda sociala medier.

På onsdagen meddelade EU-kommissionen att dess app för åldersverifikation nu är live. Vilket sammanfaller väl i tiden med allt högljuddare krav på åldersgränser för sociala medier och Chat Control 2:s krav på allmän ålderskontroll i app-stores.

Denna app (»mini wallet«) används redan på försök i Frankrike, Spanien, Italien, Danmark och Grekland. Och den kommer så småningom att gå upp i EU:s nya allmänna digitala plånbok. Den kräver en mobiltelefon med Apples eller Googles operativsystem (inga andra varianter av Android).

Men låt oss börja med det positiva: EU:s åldersapp och sedan även EU:s digitala plånbok kommer att kunna bekräfta en användares ålder utan att lämna ut annan persondata eller biometrisk data. Du behöver bara identifiera dig en gång, när du sätter upp appen.

Det är betydligt bättre än i andra länder där plattformar och webplatser ofta har använt tredjepartsleverantörer för ålderskontroll, som samlat in kopior av ID-handlingar och biometrisk data. Tredjepartsleverantörer som i vissa fall visat sig vara oseriösa och ha kopplingar till ljusskygg verksamhet.

Allt förklaras utförligt och pedagogiskt av IT-säkerhetsexperten Karl Emil Nikka i videon nedan. Spoiler: Appen är inte helt vansinnig. Men den kommer inte att fungera i praktiken. (Det var i vart fall läget i oktober.)

Till att börja med kommer alla – oavsett ålder – som vill ha tillträde till webbsidor som till exempel sociala medier att behöva appen. Vilket kan få en del orimliga konsekvenser.

Så det kommer förmodligen att finnas alternativ som ID-skanning och biometrisk analys. Och då får vi genast samma problem med persondata som är i omlopp, som i andra länder som har infört ålderskontroller.

Om man ser på vad som är på väg genom EU:s beslutsapparat just nu så lär ålderskontroller komma att få ett bredare användningsområde än »bara« sociala medier. Med GDPR, DSA och Chat Control 2 finns nu laglig grund för medlemsstaterna att begränsa tillgången till allt som på något sätt kan uppfattas som olämpligt för minderåriga i respektive land.

Som det blev med Online Safety Act i Storbritannien, där det nu tillämpas en totalt överdriven åldersverifiering för allt möjligt. (Samtidigt som den brittiska ungdomen går runt hela systemet med VPN.)

Vi skall gå igenom EU:s digitala plånbok i ett inlägg inom kort – men hela frågan om ett digitalt ID där man måste blippa sig fram genom tillvaron och där allt man gör måste godkännas av maskiner känns en smula dystopisk.

På tal om dystopi vill jag uppmärksamma en passus i EU-kommissionsordförande von der Leyens tal när hon idag presenterade ålders-appen.

»[T]he Commission developed the COVID app in record time – three months –, to help bring us back to normal life, in a safe way. With a scan of our COVID certificates, we could go to a concert or board a plane to travel again, etcetera. (…) And now we have taken this success and applied it to the age verification app. It follows the same principles, the same model.«

För oss som bor på kontinenten och fick uppleva en skarp lockdown med app känns exemplet inte överdrivet lockande.

Men von der Leyen hade även goda saker att säga om hur ungdomar kan använda internet. Som att hålla kontakt med släkt och vänner. På vilket sätt det är kompatibelt med att stänga av alla ungdomar från Facebook framgick dock inte.

Potentialen för oförutsedda och oönskade konsekvenser är betydande.

• Statement by President von der Leyen on the digital age verification app »
• Statement by Executive Vice-President Virkkunen on the digital age verification app »

I videon nedan förklarar Karl Emil Nikka hur EU:s app för åldersverifikation är tänkt att fungera (oktober 2025):

von der Leyens och Virkkunens presentation av ålders-appen:

CC0

Chat Control 2: Ålderskontroll i app-stores

15 april 2026 av Henrik Alexandersson

I förhandlingarna om Chat Control 2 pågår en dragkamp om ålderskontroll i Apples och Googles app-stores.

En detalj som fått för lite uppmärksamhet i förhandlingarna om Chat Control 2 är artikel 6 – »Obligations for software application stores«.

Främst handlar detta om Apples App Store och Googles Play-butik. Här är förslaget att införa ålderskontroll. Resonemanget är som följer:

App-stores skall avgöra om de applikationer som tillhandahålls riskerar att kunna användas för otillbörliga kontakter med minderåriga. I de fall en sådan risk föreligger skall respektive app-store hindra att de laddas ner av barn och unga. För att kunna göra detta måste de vidta åtgärder för att identifiera och åldersbestämma sina användare.

Detta kommer i så fall att drabba alla användare. Att detta är känsligt är man medveten om. I ett av ministerrådets tidigare arbetsdokument skriver man att sådan identifiering och ålderskontroll därför måste respektera användarnas privatliv, vara proportionerlig, transparent, effektiv, korrekt, icke-diskriminerande, tillgänglig och främst ta hänsyn till barnets bästa.

På andra sidan står Europaparlamentet som redan i oktober 2023 kom fram till att det inte bör sättas upp några åldersgränser för meddelande-appar och att användare har rätt att vara anonyma online.

Denna diskussion knyter an till flera andra aktuella frågor som åldersgränser för sociala medier och EU:s nya digitala plånbok (som är tänkt att införas i år).

Nu gäller det att få Europaparlamentet att stå fast vid sitt ursprungliga beslut (ovan).

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 2: Nya förhandlingar

14 april 2026 av Henrik Alexandersson

Nu fortsätter förhandlingarna om Chat Control 2. Genom att tidigare ha sagt nej till en förlängning av Chat Control 1 har Europaparlamentet visat att det menar allvar.

Torsdag den 16 april hålls nästa runda i trilogförhandlingarna om Chat Control 2. Det cypriotiska ordförandeskapet i EU:s ministerråd har cirkulerat ett dokument bland medlemsstaterna som ger ledtrådar om vart det hela kan vara på väg.

Ministerrådet vill i princip ha en förlängning av Chat Control 1 (meddelandetjänster får fortsätta att frivilligt granska innehållet i användarnas meddelanden). Europaparlamentet vill att granskning endast skall få ske vad gäller personer eller grupper som misstänks för brott.

På den punkten verkar de två institutionerna fortfarande stå långt från varandra.

Sedan har vi den heta frågan om totalsträckskrypterade meddelanden. Där tycks ministerrådet ha givit upp sin linje om granskning. I vart fall tills vidare, tills en framtida revision av lagen.

» This Regulation shall not prohibit, make impossible, weaken, circumvent or otherwise undermine […] encryption, including end-to-end encryption, implemented by the relevant information society services or by the users [or] create any obligation that would require a provider of hosting services or a provider of interpersonal communications services to decrypt data or create access to end-to-end encrypted data, or that would prevent providers from offering end-to-end encrypted services.«

Förhoppningsvis täcker detta även client-side-scanning på användarnas telefoner och datorer innan ett meddelande krypteras och sänds iväg. (Vilket var ministerrådets tidigare knep för att kringgå totalsträckskryptering samtidigt som man kunde påstå att man respekterade den.)

Vad gäller allmänt tillgängligt innehåll på nätplattformar noterar ordförandeskapet att artikel 8 i EU:s Digital Services Act hindrar generell övervakning. Dock måste webhotell, andra som tillhandahåller tjänster samt sociala medier vidta åtgärder om de får kännedom om olagligt innehåll. I sitt dokument vill man ha in medlemsstaternas åsikter om hur detta skall formuleras.

En intressant fråga är hur man ser på det »EU Center« som finns i EU-kommissionens ursprungliga förslag. Tanken är att sätta upp en gemensam funktion i anslutning till Europol som tar emot och bedömer alla rapporter om innehåll som misstänks innehålla sexuella övergrepp mot minderåriga. På så sätt kan en första bedömning göras där – och de nationella polismyndigheterna slipper dränkas av anmälningar och tips som i de flesta fall är felaktiga eller dubletter. Vilket i sig kan vara en bra idé som frigör polisens resurser till verkligt utredningsarbete.

Men frågan är om detta »EU Center« även skall ägna sig åt att på egen hand skanna allmänt tillgängligt innehåll i jakt på olagligt innehåll. Det är en verksamhet vars syfte lätt kan utökas när den väl finns på plats. Risken är att det kan komma att leda till att vi får en EU-institution som granskar i princip allt som publiceras online, som sedan kan kopplas till DSA och annan lagstiftning. Eller till medlemsstaternas begränsningar av yttrandefriheten.

Torsdagens trilogförhandling sker bakom stängda dörrar. Men information om vad som skett lär börja läcka ut nästa vecka.

Om man vill spekulera kan Europaparlamentets nej till en förlängning av Chat Control 1 visa att parlamentet menar allvar – och därmed sätta press på ministerrådet.

• Ministerrådets arbetsdokument »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Sociala mediers användare är fortfarande rättslösa

13 april 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s Digital Services Act föreskriver att användare inte skall kunna bli censurerade på eller avstängda från sociala medier utan möjlighet att överklaga. Men inget händer.

Så har det hänt igen. Någon skriver något som retar upp andra. Vilket resulterar i massanmälningar på Facebook. Inte för att några regler brutits, utan bara för att anmälarna inte håller med den som postade sin text.

Även om det handlar om okynnesanmälningar, triggar massanmälningar ofta en automatiserad avstängning. I det aktuella fallet permanent.

Man kan tycka att sådant beteende borde kunna identifieras av algoritmerna och upphöjas till mänsklig granskning. Men tydligen inte.

För den enskilde är det som regel svårt att få veta exakt vad det är som påstås vara fel att publicera eller varför. Dessutom är det vanligtvis omöjligt att få kontakt med någon mänsklig handläggare.

Högprofilerade samhällsdebattörer som blir avstängda kan i vart fall bullra, klaga i media och genom yttre tryck tvinga det sociala mediet i fråga att ta en titt på ärendet. Vilket vanligtvis inte är fallet för andra användare.

Den som blir avstängd kan bli avskuren från hela sitt sociala nätverk och i förekommande fall få hela sin affärs- eller ideella verksamhet lamslagen. Konsekvenserna kan bli fullständigt orimliga.

I teorin finns det faktiskt något att göra åt saken. Men eftersom både den svenska regeringen som EU-kommissionen drar benen efter sig händer inget.

EU:s Digital Services Act (DSA) innehåller även bra saker. Till exempel att användare skall få censurerade poster eller avstängningar prövade.

Plattformen måste ge dig klara och specifika skäl till varför ditt innehåll tagits bort eller varför du blivit avstängd. Detta skall inkludera vilken regel som använts, hur beslutet togs och om det var automatiskt eller manuellt.

Du skall ges tillgång till en process för att hantera klagomål där du kan bestrida moderations- eller avstängningsbeslutet inifrån plattformen. Plattformen måste pröva ditt klagomål »skyndsamt« och återkomma med ett nytt beslut.

DSA möjliggör även att medlemsstaterna certifierar oberoende organ för klagomål som kan pröva konflikter mellan dig och plattformen.

Reglerna gör skillnad mellan innehåll som är olagligt enligt EU- / nationell lag och innehåll som strider mot plattformens egna regler. Plattformen måste därför förklara vilken väg den har gått – vilket är viktigt eftersom dina rättigheter och möjligheter att överklaga kan skilja sig åt beroende på typ av beslut.

Processen skall vara snabb, ekonomiskt överkomlig och oberoende. Plattformen måste samarbeta – den kan inte bara ignorera ärendet.

Någon sådan möjlighet existerar inte i Sverige. Varken regeringen eller den nationella tillsynsmyndigheten för DSA – Post- & Telestyrelsen (PTS) – tycks ha tagit något initiativ på området.

Det ser lika illa ut i de flesta medlemsstater. Inte heller EU-kommissionen agerar – utan tycks vara mer intresserad av att begränsa det fria ordet än av att upprätthålla användarnas rättigheter.

Så vad gör man om man blir censurerad eller avstängd utan förklaring eller giltiga skäl?

Om det finns någon öppen kommunikationskanal till den aktuella plattformen bör man ange att man vill få sitt ärende överprövat i enlighet med DSA.

Om någon sådan kanal inte finns eller om plattformen inte bryr sig bör man vända sig till den nationella tillsynsmyndigheten – i Sverige till PTS. Hänvisa till DSA och kräv tillgång till en sådan mekanism för tvistelösning som föreskrivs där.

Skulle PTS (som än så länge verkar passiva i frågan) inte göra något, bör man klaga till EU-kommissionen. Klagomålet kan då omfatta både PTS (som inte sköter sitt tillsynsuppdrag enligt DSA) och Sverige (vars regering inte ser till att berörd myndighet sköter sitt uppdrag).

I sista hand bör man även kunna hävda sin rätt i domstol med hänvisning till DSA. Om alla svenska rättsmedel är uttömda skall man kunna gå vidare till EU-domstolen.

Det är hög tid att vi användare börjar utmana politikens, myndigheternas och EU-kommissionens passivitet vad gäller våra rättigheter i sociala medier.

CC0

Visumfria USA-resor och din persondata

9 april 2026 av Henrik Alexandersson

Visumfria resor till USA kan medföra att biometrisk data samt uppgifter om till exempel politiska åsikter, facklig tillhörighet, hälsa och sexuell läggning sänds över till amerikanska myndigheter.

Frågan om utbyte av persondata mellan EU och USA har varit kontroversiell i årtionden. Avtal har skrivits, överklagats och ersatts med nya. Frågan är känslig då USA inte har något enhetligt persondataskydd och då dess olika underrättelseorgan enligt egen uppgift tillämpar principen »collect it all«.

Den här gången handlar det om USA:s Enhanced Border Security Partnership Program (EBSP), som är en del av deras Visa Waiver Program (WWP). Det senare är kopplat till det system som låter medborgare i betrodda länder (som de flesta EU-länder) resa till USA utan visum (The Electronic System for Travel Authorization, ESTA).

Man har satt 31 december 2026 som deadline för att ett EBSP-avtal ska vara på plats.

För den enskilde krävs (som nu) att man ansöker om ett förhandsavgörande om inresa (ESTA). Vilket sker elektroniskt – och som med EBSP kan tvinga EU-länder att dela biometriska och andra personuppgifter med USA.

Det system som nu förhandlas bygger inte på att USA får direkt tillgång till att slå i europeiska databaser, utan på automatiserade förfrågningar om enskilda personer. Som sedan får ett i princip automatiserat svar.

Det kan gälla biometrisk data och utdrag ur brottsregister, men i vissa fall även andra uppgifter kopplade till individen. Till exempel politiska åsikter, facklig tillhörighet, hälsa och sexuell läggning – när det anses »strikt nödvändigt och proportionerligt«.

Även om systemet på papperet skall vara riktat, öppnar det för överföring av känsliga uppgifter och bygger en ny infrastruktur för datadelning. Historien visar att sådana system tenderar att expandera i både omfattning och syfte över tid.

Systemet är inte ömsesidigt. Det vill säga att EU inte får samma rätt att begära ut persondata från USA. Men det är som sagt en förutsättning för att EU-medborgare skall kunna resa visumfritt även i framtiden.

• EU-kommissionens text »
• EU:s ministerråd »

CC0

Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter

8 april 2026 av Henrik Alexandersson

Att införa åldersgränser för sociala medier strider mot både de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen.

Plötsligt vill alla införa åldersgränser för sociala medier. I EU finns den rättsliga grunden klar. GDPR tillåter medlemsstater att införa åldersgränser på 13–16 år. Men det är frivilligt.

För mig framstår det som fullständigt orimligt att begränsa unga människors tillgång till internet i just den ålder där de på allvar börjar utforska livet och världen.

Med en åldersgräns på Facebook kommer de inte längre att kunna ha en modern, naturlig och snabb kanal för kommunikation med släkt, vänner, skolklassen, fotbollsklubben, kören och vad det nu kan vara fråga om. Unga människor skall bygga nätverk, inte isoleras.

En åldersgräns för YouTube skulle förvägra våra ungdomar tillgång till en skattkista fylld med till exempel kurser i matematik, ekonomi och programmering, vloggar, videoessäer, historiska dokumentärer, teknikutveckling, konst, språk, teknik, föreläsningar…

Vi talar om innehåll som ger förståelse för världen. Som tränar analys och nyfikenhet. Som hjälper unga att förstå komplexa system. Som erbjuder konkret kompetens och som stimulerar skapande. Att avskärma våra unga från detta ymnighetshorn av kunskap är helt orimligt.

Tycker man att doomscrollande på TikTok och Instagram är ett problem – gör då något åt den saken istället för att utestänga våra tonåringar från samhällets fria informationsflöde.

Unga människor är också människor. Och alla människor har grundläggande fri- och rättigheter. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger bland annat:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Staten har helt enkelt ingen rätt att hindra unga från att ta emot och sprida uppgifter och tankar. De undantag konventionen meddelar är knappast tillämpbara här.

Barnkonventionen – som är svensk lag – är tydlig. Barn har en självständig rätt till information. Staten får inte godtyckligt begränsa tillgången till information. Artikel 13.1:

»Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet; denna rätt innefattar frihet att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, oberoende av gränser, antingen muntligen, skriftligen eller i tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

Vilket uppenbart står i konflikt med åldersgränser för sociala medier. Det gäller alltså barns rätt att ta emot såväl som att sprida information.

Åldersgränser ger inte önskat resultat. Som vi tidigare rapporterat skrev 438 forskare nyligen ett öppet brev som varnade för att det inte finns några tydliga bevis för att ålderskontroll skyddar unga online.

Tvärtom kan de då istället drivas till internets mörkare, mer insynsskyddade och totalt okontrollerade domäner. Ålderskontroller hotar internets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll. Säger forskarna.

Just nu har det gått mode i att kräva åldersgränser. Och på en politisk fluga biter nästan inga argument. Den politiska enigheten är bred. Även om det går att förutse oönskade, kontraproduktiva konsekvenser.

Till exempel att ständigt nya generationer kommer att se politikerna och staten som ett hot mot deras fri- och rättigheter och tillgång till fri information.

Att detta sammanfaller i tiden med att EU:s nya »digitala plånbok« rullas ut får mig att misstänka att åldersgränser till viss del kan ses som att man på politisk väg försöker skapa ett »behov« av densamma.

• Relaterat: Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »

Regeringen beställer mer övervakning

7 april 2026 av Henrik Alexandersson

Regeringen vill att det skall bli enklare att övervaka enskilda utan misstanke om brott eller koppling till kriminella nätverk.

För ett år sedan tillsatte regeringen en utredning om »Hemliga och preventiva tvångsmedel«.

Bland annat skall den »göra en rättslig och systematisk översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel«. Det låter visserligen lovande – men handlar i praktiken mer om att »förbättra möjligheterna att använda tvångsmedlen«.

Nu kommer regeringen med ett tilläggsdirektiv (och förlängd tid) för utredningen.

Dels vill man att polis och åklagare skall slippa söka tillstånd för avlyssning, övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning för enskilda elektroniska enheter. Istället skall tillståndet omfatta all relevant teknisk utrustning som den övervakade kan tänkas använda.

Här är det värt att påpeka att hemlig dataavläsning bygger på att myndigheterna lämnar säkerhetsluckor i vår IT-infrastruktur och teknisk utrustning öppna – för att kunna installera sina spionprogram. Vilket gör oss alla mer sårbara online.

Man vill vidare »analysera och ta ställning till om preventiva tvångsmedel ska kunna
användas i fler fall och utan koppling till en organisation eller grupp«.

Preventiva tvångsmedel handlar om övervakning utan/innan misstanke om brott föreligger. Hittills har det dock krävts något slags koppling till en kriminell gruppering. Nu vill man alltså slippa denna begränsning.

Detta öppnar upp för att vem som helst kan komma att utsättas för övervakning utan misstanke om brott, ifall myndigheterna tycker att det är lämpligt.

Vilket i så fall gör obefogad och felaktig övervakning enklare. I händerna på en auktoritär stat är detta ett verktyg som enkelt kan användas för förtryck och förföljelse av oliktänkande.

När övervakning flyttas från misstanke till prognos förändras inte bara verktygen – utan själva rättsstatens logik.

Regeringens önskemål riskerar dessutom att stå i konflikt med proportionalitetskravet enligt Europakonventionen.

Som vi så ofta påpekar tenderar övervakningslagar alltid att utökas vad gäller syfte och metod – oavsett vad politikerna lovade när de infördes.

• Regeringen: Tilläggsdirektiv till Utredningen om hemliga och preventiva tvångsmedel (Ju 2025:04) Dir. 2026:20 »

CC0

Chat Control 1 föll – men fortsätter ändå

6 april 2026 av Henrik Alexandersson

Trots att Chat Control 1 föll och att granskning av innehållet i användarnas elektroniska meddelanden inte längre är tillåten fortsätter den.

Chat Control 1 (2021/1232/EU) – som nu inte längre gäller då lagen inte förlängts – var ett undantag från EU:s ePrivacy-direktiv.

ePrivacy-direktivet (2002/58/EG) är EU:s lag om sekretess i elektronisk kommunikation. Det skyddar innehållet i våra meddelanden och metadata (vem, när, hur) från avlyssning, spårning och lagring utan samtycke eller lagstöd.

Det vill säga att det är förbjudet att övervaka kommunikation utan samtycke från alla berörda parter om det inte finns ett lagligt undantag.

Dock gällde detta främst teleoperatörer och lämnade nya meddelandetjänster, chatappar, webmail, sociala medier med mera i en gråzon.

Med European Electronic Communications Code (2018/1972/EU) utvidgades förbudet mot övervakning i ePrivacy-direktivet till att även gälla »nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster«. Då kom även tjänster som WhatsApp, Messenger, Gmail och Signal att skyddas.

Därmed skulle det i princip bli stopp för den skanning av innehåll i meddelanden som ändå har skett, när EECC trädde i kraft 2021.

Men så ville politikerna inte ha det, trots att de själva tagit fram de aktuella lagarna.

Därav Chat Control 1 – ett tidsbegränsat undantag från ePrivacy-direktivet och EECC – som tillät operatörer, plattformar och appar att frivilligt fortsätta undersöka innehållet i användarnas meddelanden i jakt på visst olagligt innehåll.

Men nu har alltså denna tidsbegränsade lag gått ut och EECC:s strängare förbud mot övervakning gäller. Något undantag i lag finns inte.

Därför är det intressant att notera att många techbolag ändå tänker fortsätta att granska innehållet i sina användares meddelanden. Politico rapporterar:

»Google, Meta, Microsoft and Snapchat’s parent company Snap said in a joint statement late on Friday that they ”will continue to take voluntary action” to scan messages. ”We call on EU institutions to conclude negotiations on a regulatory framework as a matter of urgency,” the tech companies said.«

»One senior industry official involved in decisions on scanning, granted anonymity because they’re not authorized to speak publicly, said their view is that, though the end of the law makes the legal picture murky, it does not make it unlawful to scan.«

Man tänker alltså bryta mot nu gällande lag.

Detta sätter extra press på förhandlingarna om den nya lag – Chat Control 2 – som är tänkt att ersätta CC1 som ett permanent undantag från ePrivacy-direktivet och EECC.

Dagens läge är alltså att både ePrivacy-direktivet och EECC gäller och förbjuder övervakning av innehåll i medborgarnas elektroniska meddelanden. Men att den ändå fortsätter.

• Politico: Tech firms enter legal limbo over child abuse scanning »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Därför föll Chat Control 1

2 april 2026 av Henrik Alexandersson

Nu upphör Chat Control 1 att gälla – vilket lär väcka högljudda protester från flera håll. Här är vad du behöver veta.

Efter den senaste tidens stökiga behandling av Chat Control 1 (meddelandeoperatörernas frivilliga skanning av användarnas meddelanden i jakt på olagligt innehåll) upphör denna tidsbegränsade lag (ett undantag från EU:s ePrivacy-direktiv) att gälla efter fredag den 3 april.

Detta kommer att väcka hård kritik från såväl delar av Big Tech som barnrättsorganisationer och nätgranskare. Till exempel säger IWF (Internet Watch Foundation) följande i ett uttalande:

»As a result of this vote, there is now uncertainty about whether systems protecting children from online sexual abuse on interpersonal communication services will be legal to operate across the EU. From this Friday (3 April), technology companies operating in the European Union will lose the clear legal basis to detect this content and prevent it from spreading.«

Detta kommer att utmynna i ett blame game, där det är viktigt att ha händelseförloppet klart för sig.

• Första voteringen

I början av mars röstade Europaparlamentet om en förlängning av CC1 (i väntan på CC2, som just nu förhandlas fram). Parlamentet röstade för en förlängning, men med förbehåll: Skanningen skall inriktas mot personer och grupper som misstänks för detta brott samt redan känt övergreppsmaterial och sådant som anmälts av användare, Trusted Flaggers eller organisationer.

• Ministerrådet säger nej

Detta ville EU:s ministerråd inte gå med på. Ministerrådet prioriterade alltså massövervakning utan misstanke om brott före en förlängning av CC1.

Därmed befann man sig i en situation där CC1 upphör efter den 3 april.

• Andra voteringen

Detta fick Europaparlamentet att backa och utlysa en ny omröstning. Denna gång beslutade parlamentet i plenum att begränsa skanning av innehåll till redan känt olagligt material. Vilket är det enda dagens teknik klarar på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet beslutade även att meddelandeskanningen inte får omfatta totalsträckskrypterade meddelanden. Vilket inte är möjligt utan att kringgå krypteringen och därmed göra alla våra elektroniska kommunikationer sårbara.

Detta ville borgerliga EPP inte gå med på. Så de röstade avslag på hela förslaget. Vilket tillsammans med splittrade röster i vissa grupper och de som är emot CC1 som sådan räckte för att fälla hela förslaget. (Så här röstade svenskarna.)

Därmed blir det inte någon förlängning av CC1. Vilket genast väckte EPP:s ilska, trots att de själva alltså röstade nej till en sådan.

• I väntan på Chat Control 2

Nu har vi alltså en situation där CC1 inte förlängs och CC2 befinner sig i trilogförhandlingar mellan EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet.

Det finns skäl att anta att dessa förhandlingar kommer att påskyndas för att täcka tidsluckan som uppstått när CC1 föll. Om ministerrådet och parlamentet kan komma överens, vill säga.

Nedsidan med att parlamentet har röstat principiellt rätt, är att dessa förhandlingar nu kommer att ske under starkt yttre tryck från alla de krafter som vill att Chat Control 2 skall bli obligatorisk, allomfattande och ske utan misstanke om brott. Detta med en intensitet som är större än om CC1 hade förlängts.

Det är läget. Det är de kort som finns på bordet. Nu gäller det för oss som är kritiska till Chat Control 2 att se till att Europaparlamentet står fast vid den position som det fastställde redan i oktober 2023:

• Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.
• Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det finns misstanke om att det förekommer olagligt innehåll – inte vara generell.
• Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande rättslig instans.
• Ingen generell AI-granskning av innehållet i meddelanden (text/ljud).

Vilket kan ske genom att vi envist påminner Europaparlamentet om denna ursprungliga position.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Europaparlamentet vill förbjuda »naken-AI«

1 april 2026 av Henrik Alexandersson

Europaparlamentet vill ha ett förbud mot generativ AI som kan skapa bilder av explicit natur utan den avbildades samtycke. Frågan är dock hur det är tänkt att gå till och vilka konsekvenserna blir.

I samband med att Europaparlamentet enades om att förenkla EU:s regler om AI har man även kommit fram till att man vill se ett förbud mot »naken-AI«. Ur pressmeddelandet:

»MEPs want to introduce a new ban on “nudifier” systems that use AI to create or manipulate images that are sexually explicit or intimate and resemble an identifiable real person without that person’s consent. The ban would not apply to AI systems with effective safety measures preventing users from creating such images.«

Naturligtvis har människor rätt till sin person och i de flesta sammanhang även sin avbild. Och naturligtvis kan det upplevas som kränkande om någon publicerar en AI-genererad bild som ger intryck av att en person befinner sig i en eller annan explicit situation.

Men vad betyder beslutet? Hur skall det gå till? Den klubbade texten (2025/0359(COD) amendment 5 & 33) gör inte bilden speciellt mycket klarare.

Å ena sidan: De flesta större tjänster för AI-genererad bild och video (generativ AI) har redan förbud mot nakenhet, erotik och avbildning av kända (eller i vissa fall alla verkliga) personer. Så det är i sig inget nytt. Inte sällan överblockerar dessa tjänster så att det till exempel inte går att göra memes med offentliga personer över huvud taget.

Å andra sidan: Det finns en uppsjö av sådana här generativa AI-verktyg, ofta baserade i länder bortom EU:s jurisdiktion. Det finns även bild- och video-AI-program som kan köras lokalt på folks datorer. För att inte tala om vad man kan åstadkomma med Photoshop. Eller för all del med sax och klister.

Man kan möjligen begränsa viss användning av de stora generativa AI-plattformarna och apparna. Men det är svårt att se hur man tänkt sig komma åt vad som sker utanför dessa.

(Man kan även fråga sig hur det är tänkt i de fall där någon samtycker till att få sin avbild manipulerad i erotiska sammanhang.)

Det blir lite som att förbjuda folk att använda ordbehandlingsprogram för att skriva något kränkande. Det går inte. Och om man skulle försöka skulle det kräva kontroll av allt som alla gör på sina datorer, alltid. Vilket i sin tur öppnar för att förbjuda annan användning som det politiska modet för tillfället påbjuder.

Om jag får gnälla lite känns det som att Europaparlamentet har fattat ännu ett beslut som inte går att upprätthålla i praktiken. Och som kan komma att inskränka vissa former av helt legitim användning på de stora generativa AI-plattformarna.

Frågan är om det inte hade varit mer effektivt med en teknikneutral lagstiftning om feta ekonomiska skadestånd riktade mot upphovsmannen – för den som mot sin vilja fått sin avbild manipulerad på ett kränkande sexuellt sätt. Istället för teknisk micromanagement.