Kärnan i Trumps bråk med Twitter

Henrik Alexandersson Lämna en kommentar

Samtidigt som regeringar runt om i världen försöker inskränka vad som får sägas på internets sociala plattformar – så går USA:s president Donald Trump åt andra hållet. Efter att fått varningsetiketter påklistrade på några av sina tweets har han nu utfärdat en executive order.

Kärnan i denna tycks vara att om sociala nätplattformar censurerar eller flaggar inlägg som tveksamma – men som är lagliga och som inte bryter mot de allmänna användarvillkoren – då kan de komma att betraktas som publicister och därmed mista sin budbärarimmunitet.

Den underliggande tanken är att budbärarimmuniteten bara gäller så länge de sociala plattformarna släpper fram användares inlägg okommenterade, det vill säga att man är en neutral budbärare. Då kan man inte hållas ansvarig för vad som skrivs.

Om de sociala nätverken däremot lägger in egna värderingar, till exempel genom att flagga eller kommentera användares inlägg – då utför man en redaktionell handling, som man själva är ansvariga för. Då kan plattformarna mista sin budbärarimmunitet och komma att hållas ansvariga för allt som skrivs och sägs där.

Oaktat sakfrågan – så kan Twitter nu ha öppnat en dörr som borde ha hållits stängd, för deras egen skull. Det saknas nämligen inte krafter och politiker som mer än gärna vill döda just principen om budbärarimmunitet.

Sanningsministeriet

Henrik Alexandersson Lämna en kommentar

Jag fylls av olust över veckans utredning om att inrätta en speciell myndighet för psykologiskt försvar – med rätt att bedriva signalspaning. Att den betraktar internet som ett problem sägs rakt ut.

Visst. Organiserad utländsk påverkan kan vara ett problem. Men den kan påfallande ofta vara förvillande lik oorganiserade röster ur folkdjupet. Det är att göra det lätt för sig att avfärda känslig kritik som desinformation från ryska trollfabriker.

Här uppstår med nödvändighet något slags gråzon. För att ge sig in i det stora informationskriget måste den nya myndigheten först bli klar över vad som skrivs och vem som skriver vad. Om man letar efter något, då måste man betrakta helheten. Då är alla vanliga gaphalsar, aktivister, debattörer, medborgarjournalister, nätfyllon, åsikts- och alternativa nyhetssiter den höstack i vilken staten kommer att leta efter en nål. Med hjälp av signalspaning.

Innan vi vet ordet av kommer mandatet att utökas med hat och hot på nätet. Vilket är ett gummibegrepp som kan betyda och omfatta nästan vad som helst. I Tyskland och Frankrike har man infört mycket problematiska lagar på området.

En annan aspekt är att det redan idag är en massa tjafs om huruvida staten påverkar åsiktsbildningen. Och mer tjafs lär det bli om vi får en myndighet med uppdrag att säkra den sanna och rätta sverigebilden.

Lägg till detta att vi just nu håller på att få uppladdningsfilter på internet. Inte bara vad gäller upphovsrättsskyddat material, utan även åsikter, information och yttranden som ytterst definieras av politiken. Vilket leder till att allt som alla laddar upp kommer att granskas av algoritmer som i sin tur avgör vad som får publiceras. Vilket är förhandscensur.

Det är inte helt uppenbart att hotet mot demokratin och den fria åsiktsbildningen idag bara skulle komma från Putins trollfabriker. Vårt eget politiska system och vår egen lagstiftning är också på väg att bli ett allt mer påtagligt och lömskt problem.

Rätt konstruerad och inriktad skulle en myndighet för psykologiskt försvar möjligen vara en rimlig idé. Men sjösatt av samma människor som gav oss FRA-lagen, datalagringen, statstrojaner och som ständigt vill inskränka våra fri- och rättigheter av det ena eller andra skälet – så förbehåller jag mig rätten att vara skeptiskt avvaktande.

/ HAX

Uppdatering – fler skriver idag om utredningen:
• Håkan Boström: Gå inte i den ryska fällan »
• En ny myndighet för dig utgiven »

Utredning: Ny myndighet för psykologiskt försvar bör få tillgång till signalspaning

Henrik Alexandersson 1 kommentar

Idag har regeringen hållit en pressträff med anledning av att en utredning om Sveriges psykologiska försvar har överlämnats till inrikesminister Damberg.

Man menar att Sverige har ett behov av en ny myndighet, då det arbete som sker på området idag saknar styrning, samordning och ansvarsfördelning. Och påverkanskampanjer för att destabilisera vårt samhälle kan naturligtvis vara ett påtagligt problem.

Samtidigt som utredaren talar om vårt behov av att försvara demokratin och den fria åsiktsbildningen – så måste man vara medveten om att här finns en tydlig gråzon. Vad som är otillbörlig påverkan och vad som är en avvikande åsikt, opposition eller berättigade protester kan vara svårt att avgöra.

Detta ser vi till exempel i de länder som nu har protester mot lockdown i corona-krisens spår. Det finns starka misstankar om att delar av informationen kring detta kommer från trollfabriker i andra länder. Men samtidigt finns en fullt legitim kritik – då det ju faktiskt handlar om att inskränka medborgarnas fri- och rättigheter. Sådan kritik måste naturligtvis få förekomma. Samtidigt uppfattas den av många i ansvarig ställning som ett hot mot ett för tillfället samhällscentralt beslut, som inte bör undermineras.

Dessutom finns alltid en risk för att verktyg och rutiner för psykologiskt försvar kan missbrukas av en regering – av oförstånd, inkompetens eller i direkta propagandasyften.

En intressant detalj är att den nya myndigheten föreslås få tillgång till signalspaning, på samma sätt som till exempel Säpo.

Det är inte kristallklart varför. Men så här skriver man:

»Utredningen kan konstatera att informationspåverkan i många fall bedrivs så att den är svår att upptäcka, t.ex. med dold eller falsk avsändare eller inbäddad i andra aktiviteter. För att effektivt kunna hantera och möta påverkansaktiviteter behöver myndigheten ha en god förmåga att identifiera, analysera och bedöma information uti-från syftet att klarlägga eller avfärda samband mellan olika påverkans-aktiviteter.«

Ett par av utredningens ledamöter motsätter sig att ge den nya myndigheten tillgång till signalspaning.

Vad man än tycker om detta kan man konstatera att ändamålsglidningen vad gäller FRA-lagen fortsätter och att statens rätt till övervakning utökas med ännu ett steg.

Detta är några snabba puckar som reaktion på vad som presenterats. Nu är det dags för en mer noggrann genomläsning av den 244-sidiga utredningen.

Länkar:
• Regeringens presskonferens »
• Utredningen (PDF) »

EU-länder stör sig på anonymiserad teknik för smittspårning via appar

Henrik Alexandersson Lämna en kommentar

Diskussionen om smittspåprnings-appar fortsätter. Politico rapporterar:

»Five of Europe’s biggest countries criticized Silicon Valley on Tuesday for ”imposing” standards on coronavirus-tracking technology, arguing that the EU needs to wean itself off dependency on foreign tech companies.

In a joint op-ed published in several languages, the top officials in charge of digital affairs from Germany, France, Italy, Spain and Portugal accused the firms of neglecting the right of democratically-elected governments to have the final say over how such tools should be developed.«

En sund skepsis till vad nätjättarna har för sig är förvisso bra. Frågan är dock exakt vad det är man stör sig på. Speciellt som i vart fall vissa av länderna ovan valt lösningar för smittspårnings-appar som lagrar information på ett sätt som inte gör användaren anonym.

Vilket däremot Apples och Googles lösning gör. Man kan lätt få intrycket att till exempel Frankrike surar för att de två nätföretagens lösning fått ett försprång framför appar som är mer inriktade på övervakning.

Länk: 5 big EU countries blast Big Tech over approach to corona apps »

”Övervakningssamhälle i coronans spår”

Henrik Alexandersson 1 kommentar

»Att så få hittills reagerat mot all denna övervakning är nedslående. För det stora problemet är kanske inte nu i det akuta läget, utan efteråt. Kommer verkligen staten att vilja släppa på alla dessa extra verktyg den tillskansat sig. Det kan ju komma en ny kris eller andra våg eller vad man nu vill motivera det med. Om vi inte passar oss kommer något av det värsta med coronapandemin kanske ha varit att vi normaliserat övervakningssamhället«

Henrik L. Barvå, Nya Wermlands-tidningen

Censur i smittans spår

Henrik Alexandersson Lämna en kommentar

De politiska beslut som fattas rörande corona-krisen får konsekvenser för hela vårt samhälle, ofta långvariga. Därför måste de naturligtvis kunna debatteras och ifrågasättas.

Samtidigt breder censuren ut sig i sociala media. Dels har plattformarna sina annonsörer att tänka på. Och de vill helst inte synas i samband med olika teorier om smittan, eller i samband med smittan över huvud taget. Sedan har vi nationella myndigheter som ofta menar att sociala media inte kan tillåtas undergräva deras smittskyddsarbete. Och så har vi WHO med sina rekommendationer – som ibland ändras och som inte alltid är i linje med skiftande nationella förhållningssätt. Vilket komplicerar saken för de sociala plattformarna, som ju till sin natur är globala.

Lägg till detta att alla nuförtiden tycks vara självutnämnda smittskyddsexperter – vilket säkerligen ökar benägenheten att anmäla inlägg som man ogillar, även om de inte nödvändigtvis bryter mot några regler.

På senare tid har vi sett hur Facebook stängt ner grupper som protesterar mot lockdowns. Youtube plockar ner videos som man menar saknar vetenskapligt stöd eller som strider mot WHO:s linje – ibland för gott, ibland bara för att släppa fram dem igen ett par dagar senare. Och i andra delar av Google-sfären ställs de som skapar innehåll ibland inför valet mellan att uttrycka vilken åsikt de vill, eller att mista sina annonsinkomster.

Allt detta håller på att bli en soppa, där det i förväg är svårt att veta om innehåll kommer att publiceras eller censureras. Vilket i sin tur leder till att många användare undviker ämnet helt och hållet. Även om de skulle kunna ge intressant, vettig och konstruktiv input.

Vore det då inte enklare och bättre att helt enkelt låta folk säga vad de vill – inom lagens råmärken?

Men de sociala plattformarna vet att politiken (framförallt i EU) gärna vill flytta ansvaret för vad som skrivs och sägs från den som författar och/eller lägger upp ett inlägg – till plattformarna. Och politikerna driver på denna utveckling. De vet att om de kan pressa plattformarna till att skärpa sina användarvillkor – då är det ett mycket enklare sätt att stoppa oönskad information än att behöva krångla med yttrandefrihetslagstiftning och rättslig prövning. Detta är problematiskt, ur ett demokratiskt perspektiv.

Än mer problematiskt blir det i takt med att de sociala plattformarna allt oftare börjar ikläda sig rollen som den politiska maktens förlängda arm. Vilket är att svika användarna.

Tysklands författningsdomstol stoppar massövervakning

Henrik Alexandersson Lämna en kommentar

Den tyska författningsdomstolen har meddelat en principiellt viktig dom vad gäller underrättelsetjänsten BND:s massövervakning av icke-tyska medborgare utanför Tyskland: Verksamheten måste avvecklas, då den tyska författningen även omfattar hur tyska myndigheter behandlar människor i andra länder.

DW rapporterar:

»The ruling said that non-Germans were also protected by Germany’s constitutional rights, and that the current law lacked special protection for the work of lawyers and journalists. This applied both to the collection and processing of data as well as passing on that data to other intelligence agencies.«

Detta innebär rimligen att Tyskland inte längre kommer att kunna mata amerikanska NSA med massinsamlad data.

Övervakning får fortsatt förekomma – men måste då vara inriktad mot verkliga, konkreta hot. Det vill säga att vanligt, hederligt folk som inte kan misstänkas för något brottsligt skall lämnas ifred.

Intressant nog har domen mötts med positiva kommentarer från såväl regering som opposition.

Denna nyhet var tillräckligt stor för att till och med gå före corona-krisen i de tyska tv-nyheterna i går. Övervakningsfrågorna är glädjande nog stora i den tyska debatten.

I sammanhanget är det värt att notera att svenska FRA ägnar sig åt samma sak som tyska BND nu förbjuds att göra. Den svenska FRA-lagen skall för övrigt prövas av Europadomstolen för de Mänskliga Rättigheterna inom kort.

Länkar:
• DW: German intelligence can’t spy on foreigners outside Germany »
• Politico: Top German court deems spying on foreigners’ internet traffic is unconstitutional »
• The Local: Court slams German spies’ foreign internet surveillance »
• CCC: German Federal Constitutional Court demands more oversight on BND spying »

EU:s samordnare mot terrorism vill se EU-lag för att kringgå kryptering

Henrik Alexandersson Lämna en kommentar

EU:s samordnare mot terrorism, belgaren Gilles de Kerchove vill att den nya Digital Services Act skall omfatta lagstiftning om kryptering.

Enligt tyska Netzpolitik vill han att service providers skall åläggas att tillhandahålla läsbar, okrypterad tillgång till meddelanden som myndigheterna är intresserade av.

Netzpolitik skriver (med reservation för översättningen):

»Kryptering är inte bara allmänt förekommande på Internet, den är också viktig. Den skyddar konfidentialitet och äkthet mot allestädes närvarande attacker från alla – såväl underrättelsetjänster som brottslingar. Det finns ingen kryptering som kan de-krypteras av polisen i Berlin och Budapest, men inte av internetbrottslingar och ryska myndigheter. de Kerchove känner till detta dilemma, men han ignorerar det. Han kräver en ”optimal lösning” som gör det möjligt för användare att ”njuta av fördelarna med kryptering när det gäller integritet och dataskydd”, samtidigt som den europeiska polisen och underrättelsetjänsterna får tillgång till okrypterat innehåll. Han säger inte hur den lösningen ska se ut – eftersom den inte existerar. Han förnekar att han vill ha en statlig bakdörr, som enligt hans definition skulle vara ”permanent tillgång” för stater. Istället vill han ha åtkomst när polis och underrättelsetjänster begär ut  okrypterad data, vilket han kallar ”en ytterdörr”. Denna definitionsmässiga akrobatik förändrar inte det grundläggande problemet: kryptering skyddar antingen mot alla – eller mot ingen.«

Debatten står med andra ord och stampar på samma ställe som för tio år sedan.

»de Kerchove kritiserar att tillverkare som Google introducerar kryptering utan att först be EU om tillstånd. Han kräver en ”laglig skyldighet för leverantörer” att ”arbeta tillsammans med statliga myndigheter på teknisk nivå” och diskutera deras kryptering tillsammans.«

Att de Kerchove ger sig in i debatten just nu beror naturligtvis på att han vill ha in lagstiftning om kryptering i EU:s nya Digital Services Act, som just nu håller på att utformas.

Artikeln avslutas med en engelskspråkig text som ger en översikt över krypteringsfrågan i EU.

Netzpolitik: Anti-Terror-Koordinator der EU fordert Gesetz gegen Verschlüsselung »