Vi tittar närmare på hur EU förhåller sig till de mänskliga rättigheterna online. Denna gång handlar det om rätten till privatliv och privat kommunikation.
Kamp mot filter på Stockholm Pride
Stiftelsens Oscar Swartz var förvånad att under Stockholm Pride finna tre unga kvinnor som engagerade sig mot filterlösningar för att skydda barn från innehåll på nätet där. De ville motbevisa ett vanligt förhållningssätt: ”Filter är alltid bättre än inget även om de inte är perfekta.”
Föredrag
Digitala filterlösningar och dess påverkan på HBTQI-unga
Stockholm Pride, 3 augusti 2022
Vad försöker vuxenvärlden egentligen skydda barn från och varför. Diskussionen var inte så djup men de utgick från någon miniminivå: Förhindra ofrivillig exponering av material de kan må dåligt av. Rent allmänt verkar vuxenvärlden orolig för just porr. Den anses ge en skev bild av sexualitet. Något som i och för sig kunde stämma men borde motverkas med sexualupplysning snarare än skadliga filter, enligt denna RFSU-föreläsning.
De gick igenom tre principiella filtermetoder:
- Textbaserad
- Bildbaserad
- Adressbaserad (blockera URL:er)
Som alltid kan finnas problem med över- och underfiltrering, jämfört med vad syftet egentligen var. Högst relevanta frågor för HBTQI-ungdomar om sexualtekniker, sexualupplysning, information visade sig ofta blockerad. Skrev man in ”analsex” visade en demo att man med filter fick avskräckande sidor om problem vid förlossningsskador och problem och sjukdomar medan den ofiltrerade sökningen gav en lång rad relevanta sexualupplysningssidor. SLM:s (Scandinavian Leather Men) klubbsidor för Stockholm och Göteborg var blockerade medan Malmös slank igenom, förmodligen för att ordet ”fetisch” där var felstavat på svenska.
Metoder att gå runt filter uppfinns och sprids snabbt. På Tik Tok började man skriva ”seggs” istället för ”sex”. Instagrambilder plockas bort av algoritmer om andelen hudfärgad yta av en bild är för stor i relation till resten (alla hudfärger?), vilket gjorde att transcommunityn taggade bilder av bröstomformningar med #cancer för att slippa igenom.
Lite oväntat men logiskt argumenterat: FN:s Barnkonvention gäller som svensk lag sedan 1 januari 2020. De filterlösningar som gicks igenom strider mot denna. Hur? Jo genom att lösningarna inte är transparenta för användarna, dvs barnen får inte veta hur saker tas bort och vad för material de i princip inte visas. När de t.ex sökte på ordet ”homosexuell ” gav den föräldrakontrollerade appen Guardy ett rött trafikljus som svar. En nyfiken HBTQI-ungdom får helt enkelt en bekräftelse på att området är förbjudet och avskyvärt, vilket borde kunna leda till dålig självkänsla och problem.
Att filterlösningar koncentrerar sig på porr och sex är förresten frapperande: Siffror från Statens medieråds undersökningar Unga och Medier visades, där man undersökt vad för material unga blivit ledsna, rädda eller deppiga av. Porr visade sig hamna längst ned av alla kategorier. Exponering för fattiga människor, miljöförstöring, barn som lider och mår dåligt, skräckfilmer, mobbning och mycket annat slog porr med skyhöga siffror, ja till och med reklam ledde till mer obehag.
Kvinnorna rekommenderade samtal med barn och att upprätta förtroendefulla relationer, snarare än att installera filter.
Ingångsbild av surasak_ch på Unsplash (beskuren).
WhatsApp tar strid mot #ChatControl
Meddelandetjänsten WhatsApp tar strid mot förslag från brittiska politiker och EU om att av-kryptera alla användares meddelanden och att granska innehållet i våra elektroniska kommunikationer.
Facebook-ägda WhatsApps chef Will Cathcart säger till BBC att meddelandetjänsten inte kommer att sänka sin säkerhetsnivå. Han säger vidare att det vore dåraktigt att acceptera politikernas försök att försvaga eller kringgå kryptering.
Reaktionen kommer med anledning av britternas (försenade) Online Safety Bill. På samma sätt som EU:s »ChatControl« vill man bereda sig tillgång till innehållet i användarnas meddelanden och bildarkiv.
I båda fallen används sexuella övergrepp mot barn för att upphäva användarnas rätt till privatliv och privat korrespondens. En rätt som för övrigt är en konventionsskyddad mänsklig rättighet.
Man skall dessutom komma ihåg att kommunikationsappar inte bara används i UK och EU:
”If we had to lower security for the world, to accommodate the requirement in one country, that…would be very foolish for us to accept, making our product less desirable to 98% of our users because of the requirements from 2%,” Mr Cathcart told BBC News.
”What’s being proposed is that we – either directly or indirectly through software – read everyone’s messages,” Mr Cathcart said. ”I don’t think people want that.”
Ett sätt att kringgå kryptering kan vara client side scanning, redan på din telefon, platta eller dator. Vilket är vad Apple aviserade (vad gäller bilder) för något år sedan. Detta förslag drogs dock tillbaka, efter att ha utsatts för hård kritik. Vilket inte hindrar politikerna från att försöka igen…
Några röster från brittiska nätaktivister:
Ella Jakubowska, policy adviser at campaign group European Digital Rights, said: ”Client-side scanning is almost like putting spyware on every person’s phone.”
”It also creates a backdoor for malicious actors to have a way in to be able to see your messages.”
Dr Monica Horten, policy manager for the campaign organisation Open Rights Group, agreed: ”If Apple can’t get it right, how can the government?
”Client-side scanning is a form of mass surveillance – it is a deep interference with privacy.”
Prof Alan Woodward, of the University of Surrey, told BBC News that scanning could be misused: ”Of course, if you say: ’Do you think children should be kept safe?’ everyone’s going to say ’yes’.
”But if you then say to someone: ’Right, I’m going to put something on your phone that’s going to scan every single one of your images and compare it against the database,’ then suddenly you start to realise the implications.”
Länk:
• WhatsApp: We won’t lower security for any government »
Relaterat:
• En grundlig sågning av #ChatControl »
EU upphäver rätten till privat korrespondens
Datalagring och Chat Control (meddelandekontroll) är exempel på hur EU inskränker vår rätt till privatliv och privat korrespondens.
Rätten till privatliv och privat korrespondens är en konventionsskyddad mänsklig rättighet.
Mänskliga rättigheter är individens yttersta försvar mot övergrepp från staten. Och rätten till privatliv är till för att staten inte skall veta allt om alla. Den vars privatliv blottas för överheten blir sårbar och utlämnad till politikers och byråkraters godtycke. Människor skall helt enkelt ha rätt till en privat sfär.
Rätten till privatliv skall gälla även online. FN:s så kallade 5 juli-deklaration (A/HRC/RES/20/8) slår fast att mänskliga rättigheter skall gälla även online. Men hur står det till i verkligheten?
Precis som när det gäller yttrandefriheten online kommer mycket av lagstiftningen från EU.
Datalagringen har varit en följetong i EU-politiken. Den går ut på att lagra data om alla medborgares alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera.
2014 upphävde EU-domstolen EU:s datalagringsdirektiv. För att det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv.
Generell, svepande övervakning får inte ske utan misstanke om brott.
Sedan dess har domstolen gång på gång givit medlemsstaterna bakläxa för att de ändå fortsätter med datalagringen. Kreativiteten för att kringgå domstolens beslut har varit stor. EU-kommissionen och EU:s ministerråd funderar just nu på ett nytt datalagringsdirektiv.
Även Sverige har tvingats ändra sin lag om datalagring. Dock är det troligt att även den nya svenska, reviderade lagen om datalagring strider mot EU-domstolens principiella beslut.
Ett annat, högaktuellt hot mot rätten till privat kommunikation är det som populärt kallas Chat Control. EU-kommissionen föreslår att alla medborgares all e-post, alla elektroniska meddelanden och andra elektroniska kommunikationer skall avkrypteras, öppnas – och att dess innehåll skall granskas.
Detta är med andra ord tillfället då man inte bara bereder sig tillgång till metadata om våra kommunikationer – utan även själva innehållet.
Syftet sågs vara att kontrollera att du inte sprider barnporr. Vilket är ett syfte man tar till då EU egentligen inte har rätt att fatta beslut som rör nationell säkerhet. Och vem vill eller vågar väl argumentera mot ett förslag som går ut på att bekämpa sexuella övergrepp mot barn?
När detta system sedan finns på plats, då kan syftet lätt utökas. Det vore inte första gången. Övervakningslagar brukar drabbas av ändamålsglidning. Frågan diskuteras redan i ministerrådet.
Chat Control är med alla rimliga måttstockar en kränkning av rätten till privatliv och privat korrespondens. En kränkning av en av våra grundläggande mänskliga rättigheter.
I EU:s ministerråd gör Tyskland halvhjärtat motstånd mot Chat Control. Och i Europaparlamentet finns ett visst motstånd.
Men för att Chat Control skall kunna stoppas – då krävs att frågan kommer upp på dagordningen i samhällsdebatten, att media intresserar sig och att folk börjar protestera.
Förlorar vi rätten till privat korrespondens online nu, då lär den vara borta för alltid.
Vi måste protestera när de mänskliga rättigheterna inskränks. Innan det är för sent.
Länkar Chat Control:
• Chat Control – The End of the Privacy of Digital Correspondence »
• EU avskaffar rätten till privat korrespondens »
• EU-förslag: 18-årsgräns för alla meddelandeappar »
• The EU’s Proposal on CSAM Is a Dangerous Misfire »
Video: EU och yttrandefriheten online
Uppladdningsfilter, statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder är aktuella EU-förslag som begränsar rätten att fritt uttrycka sig på nätet. Vilket strider mot FN:s 5 juli-deklaration om mänskliga rättigheter online.
Datalagring: EU-kommissionen blundar för sina egna synder
När EU-kommissionen går igenom tillståndet för rättsstaten i unionen väljer den att bortse från sina egna övertramp. Till exempel vad gäller datalagring.
EU-kommissionen har publicerat sin årliga Rule of Law Report. I den tar man upp tillståndet för rättsstaten i EU och dess medlemsstater.
Det är även intressant att se vad den inte tar upp. Som datalagring.
Som bekant upphävde EU-domstolen redan 2014 direktivet om datalagring. Domstolen säger alltså nej till urskillningslös lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera utan misstanke om brott.
Domstolen har sedan dess upprepat sin dom, gång på gång, när medlemsstater struntat i den. Danmark och Belgien är exempel på länder som på olika vägar försöker kringgå domen.
Även Sverige har en reviderad lag om datalagring, som också bryter mot den grundprincip som EU-domstolen slagit fast: Ingen urskiljningslös datalagring utan misstanke om brott.
Enda skälet till att Sverige inte fått förnyad kritik av domstolen är att vårt fall inte har prövats. Ännu.
Men det är inte bara medlemsstaterna som konstrar. EU-kommissionen själv har struntat i Europaparlamentets begäran om att se till att medlemsstaterna följer EU-domstolens utslag.
Istället har kommissionen samarbetat med ministerrådet för att hitta sätt att fortsätta datalagra ändå.
Detta nämns över huvud taget inte i kommissionens Rule of Law Report – trots att det handlar om att man struntar i EU-domstolens utslag.
Man ignorerar även konventionen och stadgan om de mänskliga rättigheterna, som slår fast medborgarnas rätt till privatliv och privat kommunikation. Detta är dokument som utgör delar av EU:s fördrag – vars väktare, i teorin, skall vara EU-kommissionen…
Länkar:
• EU Rule of Law Report: Data Retention is a blind spot »
• EU-kommissionen: 2022 Rule of law report »
Relaterade tidigare poster:
• EU-domstolen upprepar: Det är förbjudet att använda allmän datalagring »
• Den ständiga striden om datalagring »
EU diskuterar att den som tillhandahåller innehåll på internet skall tvingas betala extra
EU-kommissionen funderar på att tvinga de företag som tillhandahåller information, innehåll och tjänster på internet att betala extra för att nå sina användare.
EU-kommissionen diskuterar något slags ny betalmodell för internet.
Idag är det den som vill använda nätet för att konsumera information som betalar för in uppkoppling, till sin internetoperatör.
Vad EU-kommissionen diskuterar är att även innehålls- och tjänsteleverantörer (som Netflix, Facebook, Google m.fl.) skall betala till de internetoperatörer som levererar nät till slutanvändaren.
(Det kan nämnas att innehållsleverantörerna redan betalar för sin trafik till internet. Nu vill man alltså tvinga ISP:arna att ta betalt även för dessa innehållsleverantörers trafik från internet till användaren. Vilket användaren som sagt redan betalt för.)
I ett brev till EU-kommissionen skriver ett antal oroade ledamöter av Europaparlamentet:
»Though no specific proposal is known, statements to the press indicate that a new provision would require payments from online service providers to broadband providers – ostensibly to fund the rollout of 5G and fiber to the home. This would reverse decades of successful internet economics by requiring the providers of websites and applications to pay fees to ISPs that have never existed before.«
Idén känns orimligt på flera sätt. Att tvinga en internetoperatör att överge sin nuvarande affärsmodell och även börja fakturera tjänsteleverantörerna känns som omotiverad klåfingrighet – med potentiellt oförutsedda och oönskade konsekvenser.
Om man ökar kostnaden för innehållsleverantören, då kommer även kostnaden för oss användare att öka. Netflix kommer att behöva höja priset. Facebook kommer att behöva mjölka sina användare på mer persondata. Mängden annonser kommer att öka.
Det kan även bli stökigt att sätta en gräns för vad som anses vara en tillräckligt stor tjänsteleverantör för att den skall tvingas betala för att få finnas på nätet. Eller har man tänkt sig att alla som har en hemsida skall drabbas?
Hela idén är bakvänd. Internets storhet ligger i att det finns ett stort utbud av innehåll och information fritt tillgängligt för alla – och att slutanvändaren betalar för sin uppkoppling till hela detta digitala universum. På så sätt stimuleras ett stort och ständigt växande utbud av information och tjänster.
Men om den som tillhandahåller innehåll och information tvingas betala extra för att över huvud taget bli distribuerad på slutsträckan till användaren – då kommer hela den frihet, öppenhet och mångfald som kännetecknar nätet att tyna bort.
Hela grejen med internet är att alla – stor som liten – fritt kan publicera sig, utan att behöva fråga några grindvakter om lov. Vilket EU-kommissionen tydligen vill ändra på.
Länkar:
• Reuters: EU’s Vestager assessing if tech giants should share telecoms network costs »
• Brev från 54 ledamöter av Europaparlamentet till EU-kommissionen (PDF) »
EU:s ministerråd vill upphäva rätten till privat elektronisk kommunikation
Att rätten till privatliv och privat kommunikation är en grundläggande mänsklig rättighet bryr sig EU:s ministerråd inte om. Istället ger det sitt stöd till kommissionens förslag om granskning av innehållet i din e-post och dina övriga elektroniska kommunikationer.
Enligt EU-kommissionär Ylva Johansson gav gårdagens EU:s informella möte för justitie- och inrikesministrar i Prag sitt stöd för kommissionens förslag till Chat Control / meddelandekontroll.
Förslaget innebär att din e-post, dina elektroniska meddelanden, dina chattar, dina IP-samtal med mera skall öppnas och att innehållet skall granskas av maskiner. Syftet är att kontrollera att du inte ägnar dig åt sexuella övergrepp mot barn.
Detta syfte kan sedan enkelt utökas. Bland annat skall justitieminister Morgan Johansson ha gjort sådana framstötar vid ett tidigare ministerrådsmöte.
Chat Control innebär att man upphäver den digitala brevhemligheten – som idag är en del av vår rätt till privatliv och privat kommunikation (artikel 12 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och artikel 8 i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna).
Än så länge har inget läckt ut om samtalen. Men det är värt att notera att Tyskland kan komma att göra motstånd mot Chat Control.
Visserligen har Tyskland »välkomnat« kommissionens förslag som sådant. Men landets justitieminister, inrikesminister och digitaliseringsminister har sagt nej till granskning av allas privata meddelanden och kommunikationer.
Den tyska regeringens koalitionsfördrag säger dessutom nej till generell övervakning, speciellt av privat kommunikation.
Blandade signaler från Tyskland, således. Istället borde landet sätta ner foten tydligt, för att bygga ett motstånd mot Chat Control. Nu riskerar vi en situation där man bara gör en läpparnas bekännelse till rätten till privatliv – för att sedan låta sig köras över i ministerrådet.
Samtidigt byggs det ett motstånd mot Chat Control i Europaparlamentet. Vilket möjligen kan fungera. Parlamentet har tidigare lyckats stoppa förslag just med motiveringen att de strider mot medborgarnas grundläggande rättigheter.
Fortsättning följer.
EU:s nya verktyg begränsar rätten att fritt uttrycka sig online
Uppladdningsfilter, statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder är exempel på hur EU inför verktyg som kan användas för att begränsa rätten att fritt uttrycka sig online, som den slås fast i FN:s 5 juli-resolution.
Som vi uppmärksammat fyller FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet tio år. Den första artikeln lyder:
»Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;«
I denna bloggpost tittar vi närmare på hur EU förhåller sig till saken.
Till att börja med har EU (upphovsrättsdirektivet och förordningen om terror-relaterat innehåll online) ställt upp krav som med nödvändighet leder till att sociala media och andra aktörer kommer att behöva använda uppladdningsfilter – för att hindra spridning av olagligt innehåll.
Uppladdningsfilter är problematiska i sig. Maskiner som inte förstår kontext, humor eller nyanser skall avgöra vad som får laddas upp och spridas. Detta är rätt väl kritiserat och debatterat.
Vad som inte är lika väl ventilerat är frågan om hur uppladdningsfilter kan komma att användas i andra syften. För när de väl finns på plats, då kan syftet enkelt utökas.
Uppladdningsfilter är i sig en inskränkning i rätten att fritt uttrycka sig. Det finns inga garantier mot att de kan komma att missbrukas – med ont uppsåt, av inkompetens eller av missriktad välvilja.
En öppen fråga är om enskilda medlemsstater kommer att kunna kräva att syftet för uppladdningsfilter utökas, när systemet ändå finns på plats. I respektive länders nationella lagstiftning finns gott om exempel på sådant som är olagligt i ett (eller ett fåtal) EU-länder men inte i de andra.
En annan aktuell fråga är de så kallade Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) som kommer med EU:s Digital Services Act. De är tänkta att vara statligt godkända nätgranskare, med en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.
En trusted flagger kan vara en myndighet. Vilket i så fall innebär att myndigheter – utan rättslig prövning – får rätt att i praktiken censurera sociala media och andra nätplattformar.
Detta är ett avsteg från principen att yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag och att överträdelser av denna lag skall bedömas av en oberoende domstol.
Istället blir nu myndigheters och enskilda tjänstemäns agenda, preferenser och åsikter vägledande.
Om risken för missbruk är stor när det gäller uppladdningsfilter, så är denna risk ännu mycket större vad gäller trusted flaggers.
Länder som Ungern kritiseras redan för censur och bristande frihet för media. Det är inte svårt att föreställa sig hur statligt godkända nätcensorer kommer att användas där.
En trusted flagger kan också vara en organisation som företräder »kollektiva intressen«. Vilket låter som särintressen. Det kan vara en organisation med en politisk eller semi-politisk agenda. Eller branschorganisationer. Som ges rätt att begränsa nätanvändarnas yttrandefrihet.
Både trusted flaggers och uppladdningsfilter är exempel på lagstiftning eller konsekvenser av lagstiftning som strider mot människors rätt att fritt uttrycka sig – med betydande potential för missbruk.
EU:s Digital Services Act innehåller även gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att en myndighet i Polen, Frankrike eller Rumänien kan beordra att innehåll tas bort från plattformar och servrar i Sverige – även om innehållet i fråga inte är olagligt här.
Vilket rimligen strider mot 5 juli-deklarationens skrivning om rätten att fritt uttrycka sig utan hänsyn till nationsgränser.
Det är också värt att notera att våra politiker ofta ägnar sig åt påtryckningar (utanför den demokratiska processen) mot sociala media. Syftet är att inskränka yttrandefriheten – inte genom lagstiftning utan genom respektive plattforms användarvillkor.
Till detta kommer sociala medias egna censurivranden och en med polariseringen växande cancel-kultur.
Skall man sammanfatta, så har EU nu infört de verktyg som krävs för att begränsa medborgarnas rätt att fritt uttrycka sig online. Vilket leder oss in i en ny fas, nämligen hur dessa kommer att användas.
5 juli-deklarationen är därför mer aktuell idag än någonsin tidigare. Det är hög tid att se till att i vart fall de europeiska demokratierna lever upp till den.
Facebook och Instagram hotar stänga ner i EU
Åter stoppas överföring av persondata från EU till USA. Meta överväger därför om de alls kan driva verksamhet som Facebook och Instagram i Europa.
Frågan av överföring av persondata mellan EU och USA har varit problematisk i mer än 15 års tid.
Från början handlade det om överföring av data i bulk om europeiska banktransaktioner, men rör idag mer sociala media och allmän affärsverksamhet.
Frågan fick ny aktualitet sedan Edward Snowdens avslöjande om hur amerikanska NSA, Homeland Security med flera har ambitionen att samla in allt de kan komma över inom ramen för den globala massövervakningen.
Europaparlamentet, EU-domstolen, nationella dataskyddsmyndigheter och aktivister vill ha garantier för att europeisk persondata inte kommer att delas med ovan nämnda amerikanska myndigheter.
Tidigare avtal har upphävts, på grund av att sådana garantier inte kunnat lämnas.
Nya förhandlingar pågår mellan EU-kommissionen och den amerikanska administrationen. Men de går enligt uppgift trögt.
Idag har den irländska dataskyddsmyndigheten sagt stopp.
Politico rapporterar:
»The Irish Data Protection Commission on Thursday informed its counterparts in Europe that it will block Facebook-owner Meta from sending user data from Europe to the U.S. The Irish regulator’s draft decision cracks down on Meta’s last legal resort to transfer large chunks of data to the U.S., after years of fierce court battles between the U.S. tech giant and European privacy activists.
The European Court of Justice in 2020 annulled an EU-U.S. data flows pact called Privacy Shield because of fears over U.S. surveillance practices. In its ruling, it also made it harder to use another legal tool that Meta and many other U.S. firms use to transfer personal data to the U.S., called standard contractual clauses (SCCs). This week’s decision out of Ireland means Facebook is forced to stop relying on SCCs too.«
Den irländska dataskyddsmyndigheten skall nu samråda med sina motsvarigheter i övriga EU-stater.
Redan i mars månad uttalade sig Facebooks och Instagrams ägare, Meta, om saken för U.S. Securities and Exchange Commission:
»If a new transatlantic data transfer framework is not adopted and we are unable to continue to rely on SCCs or rely upon other alternative means of data transfers from Europe to the United States, we will likely be unable to offer a number of our most significant products and services, including Facebook and Instagram, in Europe.«
Meta hotar alltså att stänga ner Facebook och Instagram för användare i EU-länder.
Detta är en fråga med flera olika sidor. Som användare vill man naturligtvis inte att ens persondata och allt Meta samlar in om oss skall hamna i den amerikanska övervakningsbyråkratins händer.
Samtidigt är Facebook och Instagram värdefulla tjänster som låter oss hålla kontakt med släkt och vänner var de än befinner sig. Speciellt för mindre företag är de en ovärderlig kanal för att komma i kontakt med potentiella kunder.
Dessutom är överföring av persondata till USA en nödvändighet för en lång rad andra företag.
Nu ökar trycket på EU-kommissionen att komma framåt i förhandlingarna med USA. Samtidigt aktualiseras frågan om inte Meta skulle kunna hantera sina europeiska persondata inom EU, utan att sända över dem till USA.
Avslutningsvis känns det inte särskilt troligt att Meta skulle stänga ner en lönsam verksamhet i EU. Men man kan inte utesluta att de kommer att känna sig tvingade att göra det.
• Politico: Europe faces Facebook blackout »
Relaterat:
• Oklart om överföring av persondata från EU till USA, trots uppgifter om provisoriskt avtal »
• Bakgrund: Dragkampen om överföring av persondata mellan EU och USA »