Femte juli

Nätet till folket!

Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier

av

Australien har infört en 16-årsgräns för sociala medier. 73% av de unga fortsätter använda dem ändå.

För fyra månader sedan blev Australien det första landet att sätta upp en åldersgräns för sociala medier. Nu har man undersökt hur det gått. Tre av fyra unga lurar systemet och fortsätter använda de aktuella plattformarna Facebook, Instagram, Snapchat, TikTok, X, YouTube, Reddit, Twitch, Threads och Kick.

Tre av fyra anser också att det är lätt att ta sig förbi ålderskontrollen. 57% ljög om sin ålder. 44% skaffade nya konton med annat födelseår. 44% lånade sina föräldrars eller syskons konton. 30% använde VPN.

Även om var fjärde tillfrågad respekterar förbudet, menar forskarna att efterlevnaden sannolikt kommer att minska. Frågan är snarare social än teknisk: så länge vännerna är kvar på sociala medier, stannar man själv. För att förbudet ska fungera krävs det att en majoritet slutar. Men tendensen är den motsatta. De som följer lagen uppfattas som mindre populära.

Naturligtvis. Ungarna har alla sina vänner på sociala medier där de kan vara i närmast ständig kontakt. Sedan kan politiken stifta vilka orimliga lagar som helst. De unga bryr sig inte. Men de lär sig att se kritiskt på politiken och staten, vilket möjligen kan vara nyttigt.

• University of Chicago: Why Bans Fail: Tipping Points and Australia’s Social Media Ban »

• RtN: Australia’s Under-16 Social Media Ban Fails: 73% Ignore It »

CC0

Kommer EU att förbjuda VPN-tjänster?

av

EU svävar på målet om VPN i relation till ålderskontroller online. Därför kan det vara en god idé att skaffa en stabil och pålitlig VPN-tjänst redan nu.

I samband med att EU-kommissionen bad medlemsstaterna att snabba på med att rulla ut den nya appen för åldersverifiering online kom frågan upp om VPN som ett sätt att kringgå sådan.

EU-kommissionär Henna Virkkunen (med ansvar för tekniksuveränitet, säkerhet och demokrati) gav ett svävande svar på sin presskonferens. Enkelt uttryckt noterade hon att VPN-tjänster kan användas för att kringgå ålderskontroller och att man kommer att titta på vad som kan göras åt saken.

»VPN… must not allow the system to be circumvented.«

Vilket är oroväckande. Det handlar inte bara om att upprätthålla åldersgränser för vissa nätplattformar. VPN-tjänster är även ett hinder för EU:s planer på utökad datalagring.

Några konkreta planer verkar dock inte finnas – ännu. Men ett förslag är åldersgränser (ID-koll) även för VPN. I vissa amerikanska delstater måste man nu mata in användarens födelsedatum i telefonens setup-process. I Frankrike vill man hindra VPN-tjänster från att marknadsföra sig med argumentet att de kan användas för att gå runt åldersgränser.

Samtidigt är EU:s institutioner någorlunda på det klara med att VPN-tjänster är viktiga. För näringslivet och myndigheter är de nödvändiga för säker intern och extern kommunikation. För privatpersoner skyddar en VPN mot tracking från operatörer, Big Data, annonsörer och kriminella. Tjänsterna skyddar känslig kommunikation för bland andra media, advokater och läkare. För oppositionella i skurkstater kan en VPN vara skillnaden mellan liv och död. Och ingen bör koppla upp sig på ett publikt Wi‑Fi-nät utan att skydda sin kommunikation med VPN. Det gäller även för minderåriga.

Vidare är det inte raketforskning att sätta upp en egen VPN om det skulle knipa. Även om en färdig tjänst är betydligt smidigare för de flesta.

Frågan om ett förbud eller en åldersgräns för VPN diskuteras uppenbarligen på EU-nivå. Men några konkreta förslag verkar som sagt inte finnas. Det hindrar dock inte att något mer eller mindre genomtänkt förslag kan dyka upp med kort varsel. (Som vanligt.)

Det enkla rådet är: Skaffa en VPN-tjänst i tid. Så att du har ett abonnemang ifall den digitala järnridån plötsligt sänks ner.

CC0

Ett Europa. En app.

av

EU:s digitala plånbok kommer att göra livet enklare. Till priset av internets frihet och vår integritet.

På bara någon vecka har EU-kommissionen lanserat sin app för ålderskontroll som vi kommer att behöva för att checka in på sociala medier; fått appen hackad; utfärdat ett påbud om att det nu är hög tid för medlemsstaterna att rulla ut appen; samt fått besked från flera länder om att de hellre använder egna appar. Eller ingen alls.

Till att börja med har det ännu inte sjunkit in i det kollektiva medvetandet att man kommer att behöva en app för att logga in på Facebook. Men eftersom det knappast går att tvinga alla att använda nämnda app kommer det rimligen också att finnas alternativ som att visa sitt ID-kort (uppgifter som sedan kan läcka och användas lite hur som helst).

Det är lätt att göra tankefelet att åldersgränser för sociala medier bara berör minderåriga. Om man skall kontrollera att en användare har åldern inne – då måste man kolla alla.

Där någonstans kommer många äldre att försvinna från Facebook och därmed tappa kontakten med sina nätverk. De kommer helt enkelt att tycka att det har blivit för krångligt. Många andra kommer också att lämna eftersom de inte tycker det är mödan värt eller principiellt acceptabelt med ID-kontroller på nätet.

Men detta är bara en föraning om vad som är på väg.

Appen för åldersverifikation kommer inom kort att gå upp i EU:s nya digitala plånbok, med vilken du kommer att få blippa dig fram genom samhället.

Tekniken är i princip klar. EU tar fram en »white label«-app som sedan inom vissa ramar kommer att anpassas till respektive land.

I december börjar polisen utfärda ett nytt ID-kort som i sin tur kommer att kunna användas i relation till den nya digitala plånboken. Vilket möjligen kan bli en flaskhals om alla plötsligt kommer på att de måste ha ett nytt fysiskt ID-kort för att kunna göra saker på nätet.

Med EU-plånboken måste man alltså gå till polisen för att skaffa ett speciellt ID-kort, för att kunna använda en app, för att få lov att använda sociala medier. Har vi blivit alldeles kinesiska?

EU:s digitala plånbok skall inte bara användas för att bekräfta identitet och digital signatur. Körkort, licenser, kundkort, kreditkort, passerkort, flygbiljetter, kreditvärdighet, examensbevis, vaccinationsintyg, europeiskt sjukförsäkringskort, digital valuta… Allt som tänkas kan i en app. Ett Europa, en app.

Folk kommer att älska det. Liksom de kriminella, främmande makt, underrättelseorganen och andra som kan utnyttja systemets svagheter. Bekvämlighet är privatlivets och säkerhetens fiende.

Vad kan möjligen gå fel? Nämnde jag att EU även har planer på ett gemensamt system för sjukjournaler? Som förmodligen också kommer att kopplas till din digitala plånbok.

För oss svenskar som vant oss vid BankID känns det kanske inte så dramatiskt. Men för stora delar av Europa kommer detta att bli en kulturrevolution. Mycket kommer att bli enklare, snabbare och bättre. Men till priset av internets frihet och individens integritet.

Vi ger myndigheterna en möjlighet att kontrollera eller rent av stänga ner oss. Computer says no. Du har slut på klimatkrediter. Du har tyckt något olämpligt. Dina inköpsvanor flaggar din livsstil för Folkhälsomyndigheten. Du har tagit ut för mycket kontanter. Du har dragit på dig någon myndighets vrede. Ditt beteende är inte i linje med flertalets vilja eller kollektivets behov. Alternativt en auktoritär regims godtycke. Kineserna gör det redan.

One App to Rule Them All. A single point of failure. Är vi verkligen säkra på att vi har tänkt igenom det här?

• Relaterat: Epicenter – Five problems the Commission must fix in the EU Wallet (5 mars 2026) »

CC0

Oklart om nedtagning av innehåll online

av

Tidö-partierna vill kunna ta ner innehåll online som utgör stämpling till brott. Men den rättsliga grunden tycks redan finnas. Är utspelet bara spinn? Är något lurt?

På onsdagen höll Tidö-partierna en pressträff om »nya verktyg för att bekämpa onlinerekryteringen av barn och unga till grov brottslighet«. Vilket naturligtvis är angeläget.

Men jag blir en smula förvirrad. Min inre cyniker misstänker att det mer handlar om att man vill visa att man »gör något«, utan att egentligen tillföra något nytt.

Ur Regeringskansliets PowerPoint från presskonferensen…

»Polismyndigheten ska kunna förelägga plattformarna att avlägsna innehåll online som syftar till att rekrytera personer för att begå brott. Förelägganden ska kunna beslutas för innehåll som skäligen kan antas utgöra ett led i en straffbar förberedelse eller stämpling till ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller mer, eller involverande av en underårig i brottslighet.«

Förslaget kommer via ett snabbspår, utan sedvanlig utredning och med förkortad remisstid. Man hoppas att riksdagen skall hinna klubba lagen så att den börjar gälla redan 1 juli i år.

Vad jag undrar är om detta inte redan är tillåtet?

Dels har vi Brottsbalken (kap. 23) som redan förbjuder förberedelse eller stämpling till grova brott, till exempel mord. Stämpling gäller såväl att uppmana någon att begå ett brott som att åta sig att utföra det. Så att sätta in åtgärder mot »crime as a service« är såvitt jag kan bedöma redan möjligt.

Sedan har vi EU:s Digital Services Act, som kräver att plattformar agerar mot olagligt innehåll. Den ger en rättslig grund för myndigheter att utfärda nedtagningsorder till plattformarna i fråga. Till och med i andra länder. Så även detta är redan möjligt.

En detalj som nämndes i förbigående var att man till och med har frågat EU-kommissionen om detta är OK ur ett inre marknadsperspektiv. EU svarade javisst. Inga hinder föreligger.

Så vad är det som hindrar att man använder redan existerande lag?

Till synes sparkar Tidö-partierna in en vidöppen dörr.

Fast det ger uppenbarligen tidningsrubriker om att man »gör något«.

Jag kan som sagt ha fel och ha missat något i det finstilta. Men jag är samtidigt orolig för att regeringen kan vara på väg att skapa något slags nytt, mer lättanvänt verktyg för att plocka ner innehåll – med lägre beviskrav och mindre rättslig prövning än i dag.

• Regeringen: Pressträff om nya verktyg för att bekämpa onlinerekryteringen av barn och unga till grov brottslighet »

CC0

Nu klubbar riksdagen AI-stödd Face Control

av

Inom kort klubbar riksdagen regeringens förslag om kameraövervakning med AI-stödd automatiserad ansiktsigenkänning i realtid.

Riksdagen kommer inom kort att behandla regeringens proposition om Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid (Prop. 2025/26:150). Lagen är tänkt att klubbas i riksdagen den 26 maj och träda i kraft den 1 juli.

Som vanligt när det gäller övervakningslagar anger man de mest angelägna och akuta skäl för att införa detta verktyg. Men vi vet av erfarenhet att i princip alla övervakningslagar med tiden utökas till syfte och metod.

Kameraövervakning har fram till nu haft begränsad användning. Man har kunnat använda den i realtid, men det har då krävt att någon faktiskt sitter och tittar på flödet. Man har även kunnat använda den för att i efterhand utreda vad som skett.

Det nya med automatiserad AI-stödd kameraövervakning i realtid är dels att videoflödet kan analyseras i realtid. Dels att systemet kommer att granska alla – inte bara misstänkta – hela tiden. Även du kommer alltså att få ditt beteende och dina rörelser i samhället granskade av maskiner.

Vänsterpartiet har motionerat om utökat skydd mot missbruk av systemet och Centerpartiet yrkar helt avslag i sin motion. I övrigt tycks det inte finnas några invändningar.

I veckan har företrädare för Centerns studentförbund tagit upp saken på Svenska Dagbladets debattsida. De skriver bland annat…

»För första gången i Sveriges historia öppnar man dörren för att staten, med hjälp av AI, ska kunna identifiera och följa medborgare i realtid på våra gator och torg. Detta är en gräns som Moderaterna, och Liberalerna historiskt, och med all rätt, har försvarat som okränkbar. Men den principen verkar inte gälla längre.«

Ja, detta hade inte hänt på Bohmans och Ahlmarks tid. Centerstudenterna noterar även att Lagrådet pekar på att förslaget är så brett formulerat att det riskerar att strida mot grundlagens och Europakonventionens skydd för den personliga integriteten. De skriver vidare…

»Ännu allvarligare är kritiken mot att regeringen medvetet bygger in en mekanism för att kringgå riksdagen. Genom en ”dynamisk” tillämpning kan listan över brott som tillåter AI-övervakning utökas automatiskt om EU ändrar sin brottskatalog, helt utan ett svenskt riksdagsbeslut. Lagrådet varnar för att detta flyttar lagstiftande makt från riksdagen till enskilda åklagare och EU-organ. Trots Lagrådets varning väljer regeringen att gå vidare med förslaget. Att gå vidare med ett direkt hot mot svensk demokrati.«

Detta är verkligen inte bra. Förslaget går teoretiskt sett fortfarande att stoppa – om det uppmärksammas och skapar buller i media. Men risken är uppenbar att det kommer att bifallas i riksdagen, med bred majoritet, i tysthet.

• Regeringens proposition: Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid (Prop. 2025/26:150) »

• Riksdagen: Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid »

• Centerstudenter på SvD Debatt: Demokratin är hotad, men inte så som du tror »

Relaterade, tidigare bloggposter:
• Och nu: Automatiserad ansiktsigenkänning i realtid (mars 2025) »
• Och nu: Face Control (november 2025) »

CC0

EU vill tvinga Google att lämna ut sökhistorik

av

EU-kommissionen vill att Google automatiskt skall tillhandahålla data om alla européers sökningar och sökresultat.

EU-kommissionen har öppnat ett samråd om hur man skall göra för att få Google att lämna ut data om medborgarnas googlingar och sökresultat. Detta är tänkt att ske dagligen (eller i realtid) och i aggregerad automatiskt läsbar form.

Bakgrunden är EU:s Digital Markets Act (DMA) som i artikel 6(1) ålägger grindvakter (gatekeepers) att ge tredjeparts-sökmotorer tillgång till data om rankning, sökfrågor, klick och visningar på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor. Förordningen kräver att personuppgifter anonymiseras. Bestämmelsen syftar till att göra det möjligt för andra företag att förbättra sina algoritmer och konkurrera med dominerande sökmotorer.

Man ramar alltså in detta som en konkurrensfråga. (På samma sätt som man en gång gjorde med datalagringen, för att slippa besvärliga rättighetsfrågor.)

Enkelt uttryckt handlar samrådet om att Google måste lämna ut data om alla våra sökningar – i automatiserad och anonymiserad form – till sina konkurrenter och eventuellt även till företag som är beroende av att synas i sökmotorn.

Till att börja med kan man fråga sig varför Google skall behöva dela med sig av information som kan exponera deras affärshemligheter till konkurrenter. Men det kanske är ett ämne för en annan blogg.

Att samla in data om alla våra sökningar kan avslöja mycket, även om den formellt sett är anonymiserad. Speciellt gäller det med nya AI-verktyg som kan hantera stora dataset.

Det kan i vissa fall gå att knäcka användares identitet. Det kan gå att kartlägga grupper av människor, till exempel aktivister och oppositionella. Och sammantaget är detta en guldgruva för makthavare som vill analysera samhällstrender och åsiktsmönster.

Det är visserligen inte så detta är tänkt att användas – för tillfället. Men när verktyget väl finns på plats räcker det med ett beslut i EU-kommissionen för att utöka syfte och metod. Det är bara en fråga om vad som är politiskt gångbart vid varje givet tillfälle.

Ännu värre blir det om man ser till att EU:s Digital Services Act (DSA) i artikel 40 föreskriver ett motsvarande system för sociala medier och stora plattformar. Då är det fråga om att data om postningar och interaktioner skall lämnas ut till utvalda forskare med flera. Detta i syfte att identifiera »systemiska risker« som desinformation, valpåverkan, barns säkerhet, psykisk hälsa och vad man kallar negativa effekter på samhällsdebatten. Eller vad som råkar stå på dagordningen.

Lägger man ihop DMA:s krav på att dela data om sökningar med DSA:s krav på data för att kunna analysera beteenden och interaktioner – då blir helheten större än delarna.

Då skapas verktyg som kan användas för att övervaka, analysera, skapa, stärka eller försvaga opinioner. Vilket kan vara en oemotståndlig frestelse för framtida politiska ledare.

EU-kommissionens öppna samråd pågår fram till fredag den 1 maj. Alla kan svara.

Speciellt söker kommissionen svar på frågor som rör vilka Google skall dela data med; vilken data som måste delas; hur anonymiseringen skall gå till; hur datan skall delas rent tekniskt; om förslaget går tillräckligt långt och så vidare.

Vill man stoppa detta är det enklare att göra det nu än när Eurokratin väl har bestämt sig. Speciellt som detta är ett beslut som Kommissionen kan fatta själv, utan att behöva fråga medlemsstaterna eller parlamentet.

• EU-kommissionen: DMA.100209 – Consultation on the proposed measures for Google Search data sharing (Article 6(11) of the DMA) »

• Cyber Insider: EU’s proposed Google data access rule could enable large-scale surveillance »

CC0

Österrike: Så kapar brottslingar folks digitala ID

av

I Österrike använder cyberbrottslingar nu landets digitala ID Austria för bedrägeriförsök.

Till skillnad från Sverige är Österrikes digitala ID (ID Austria) statligt, även om driften är utlagd på ett privat företag.

Man skaffar det genom en omständig process som innefattar såväl online-registrering som ett fysiskt besök hos den ansvariga myndigheten. Därefter kan appen aktiveras med en PIN-kod.

Det problem som har uppstått är (bland annat) när ID Austria löper ut ut och skall förlängas. Det sker vart femte år. Vilket i år gäller för ungefär 300.000 medborgare.

Förnyelsen kan ske digitalt och måste genomföras innan certifikatet löper ut. (Annars får man börja om från början.)

Österrikisk polis och media meddelar att bedragare nu sänder ut massor med SMS, mail och meddelanden om att det är dags att förnya sitt ID Austria – för att locka användare att lämna ifrån sig sina personuppgifter på bluffsidor

Eftersom detta är första gången landets digitala ID (i denna form) behöver förnyas är användarna inte bekanta med processen och faller därför lättare för bedragarnas nätfiske. Speciellt som folk ofta klickar snabbare än de tänker.

Det har bland annat lett till kapade konton, ekonomiska bedrägerier och identitetsmissbruk.

Nya system skapar nya attackvinklar.

(Liknande bedrägeriförsök har riktats mot svenska BankID, men inte i samma omfattning som i Österrike. Kanske beroende på att de flesta svenskar är medvetna om att förlängning sker inifrån respektive banks app.)

Brittisk förvirring om åldersgränser online

av

Tre gånger har det brittiska parlamentets överhus krävt åldersgränser för sociala medier. Och tre gånger – senast i går – har underhuset sagt nej. Men faran är inte över.

Det råder viss förvirring om de brittiska nätlagarna. Å ena sidan har vi deras Online Safety Act, som föreskriver att alla nätplattformar (i hela världen) måste införa ålderskontroller för brittiska besökare – för att begränsa tillgången till allt som på något sätt kan anses vara olämpligt för minderåriga.

Även om det även gäller sociala medier har man alltså inte fattat något beslut om åldersgränser för just dessa.

Men det innebär inte att den brittiska regeringen och underhuset har drabbats av någon plötslig klarsyn.

Dels inväntar man resultatet av ett publikt samråd. Regeringens strategi går ut på att flytta fokus till att begränsa de funktioner som anses mest beroendeframkallande för barn.

Inom ramen för Children’s Wellbeing and Schools Bill har regeringen lagt fram förslag som ger ministrar befogenhet att reglera hur sociala medier fungerar för användare under 16 år.

Till exempel diskuterar man ett »digitalt utegångsförbud« för unga mellan klockan 21 och 07. Regeringen utreder ett förbud mot ändlöst scrollande (doom scrolling) och mot automatisk uppspelning (autoplay). En annan idé är att införa en obligatorisk tidsgräns, till exempel max en timmes användning per dag för de mest populära apparna. Man diskuterar även platsspecifika restriktioner (geofencing).

Storbritannien fortsätter alltså sin marsch in i en digital nanny state.

Valår: Kräv svar om övervakningsstaten

av

Det är valår. Det vill säga en tid då våra politiker är extra ovilliga att diskutera övervakning och medborgarnas rätt till privatliv. De vet att frågan är ett minfält.

Men när det är val måste vi kräva besked om framtiden och utkräva ansvar för det som varit. Vi kan inte rusa vidare in i övervakningsstaten utan diskussion eller eftertanke.

Även om politikerna försöker ducka – så är det ett demokratiskt hygienkrav att kräva svar på frågor som rör våra grundläggande fri- och rättigheter.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna slår fast huvudregeln: Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Och EU-domstolen har dragit gränsen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Här är några relevanta frågor.

• Hur mycket övervakning skall vi ha?

• Vilka risker ser du med en allt för omfattande övervakningsstat?

• Vi får ständigt mer massövervakning. Vid vilken punkt tycker du att det blir problematiskt?

• Har vanligt hederligt folk rätt till privat kommunikation?

Ju enklare, desto bättre. Trassla inte till det. Och om de politiska kandidaterna försöker ducka – upprepa frågan tills du får ett svar. Låt dem inte komma undan.

Naturligtvis är det kul om man kommer åt att fråga partiledare och toppkandidater. Men underskatta inte partiernas fotfolk som står i valstugor, delar ut flygblad och diskuterar politik vid fikabordet.

Jobbiga frågor skickas snabbt uppåt i partiorganisationen och måste i någon mening hanteras. Om det kommer in mer än enstaka rapporter om att en fråga bubblar, måste de politiska partierna förhålla sig till den.

Pårom! Om inte du ställer våra politiker till svars lär ingen annan göra det. Och var alltid saklig och artig, även om det kan vara frustrerande att försöka få dem att svara.

De skall inte komma undan med att urholka våra grundläggande fri- och rättigheter i tysthet.

CC0

Behövs EU:s hackade åldersapp?

av

EU:s app för ålderskontroll online har säkerhetsbrister. Och i Australien, där man redan har åldersgränser, har sex av tio ungdomar gått runt systemet.

Bara ett par timmar efter att EU-kommissionen presenterade sin app för åldersverifiering online var den hackad och avslöjade allvarliga säkerhetsbrister. Snabbt hävdade man att det bara var en betaversion, trots att EU-kommissionens ordförande just hade sagt att appen nu är klar att rullas ut.

Det sägs vara enkelt att kringgå appens autentisering, ta bort krypterade PIN-värden, nollställa spärrfunktioner och helt stänga av kravet på biometrisk inloggning. Appen lagrar NFC-data från pass och selfies som okrypterade bildfiler direkt på enheten, vilket gör känslig information tillgänglig för alla med fysisk åtkomst till telefonen. Säkerhetsexperter menar att appen har ett grundläggande designfel där nycklar inte är kryptografiskt bundna till enhetens säkra lagring. (Med reservation för att jag inte kan alla de tekniska detaljerna.)

Vi bör ta tillfället i akt och ifrågasätta om appen alls behövs. Redan genom dagens föräldrakontroller i iOS och Android kan föräldrar göra mycket…

  • Begränsa barnens skärmtid.
  • Begränsa tid för enskilda appar.
  • Blockera vuxeninnehåll.
  • Kräva godkännande av köp i App Store och Play.
  • Avisera föräldern om köp i App Store och Play.
  • Geografisk spårning av barnen.
  • Låsa appar/sidor som stöder detta till barnläge (som YouTube Kids).
  • Blockera enskilda webbplatser.
  • Blockera hela telefonen, till exempel när det är dags att äta, sova eller göra läxor.

…med mera. Vilket känns som ett dynamiskt sätt för föräldrar att kontrollera barnens beteende online – istället för en fyrkantig statlig åldersgräns vars kontroller kommer att förpesta internet för alla.

I Australien – som nu har en 16-årsgräns för sociala medier – har det visat sig att 61% av alla 12–15-åringar som tidigare haft konton på nu ålderbegränsade sociala medier fortfarande har tillgång till ett eller flera sådana konton. Så det finns skäl att anta att lagstiftningen inte fungerar som tänkt.

I kampen mellan politiken och teknikbegåvade ungdomar är politiken i det långa loppet chanslös. Snarare är risken att ålderskontroller invaggar politiker och föräldrar i en falsk känsla av säkerhet.

CC0