I slutet av förra veckan upphävde den belgiska författningsdomstolen landets lag om datalagring. Vilket är i linje med att EU-domstolen redan för sex år sedan upphävde EU:s datalagringsdirektiv. Motiveringen är den samma: Man får inte urskiljningslöst övervaka eller samla metadata om alla medborgares alla telekommunikationer utan misstanke om brott.
Enligt uppgift skall domen ha orsakat stor oreda inom den belgiska polisen. Men med tanke på vad som beslutats i EU-domstolen borde detta inte komma som någon överraskning för någon.
Nu tycks belgarna försöka det svenska tricket: Att skriva en ny lag för att kringgå EU-domstolens dom. Sverige har gjort detta ett par gånger. Första gången fick vi smäll på fingrarna av domstolen, igen. Och enda skälet till att vi ändå har en ännu nyare, ytterligare justerad svensk lag om datalagring är att den inte har prövats rättsligt. Om det skulle ske, då skulle den falla på samma sätt som den tidigare.
Påhejad av ministerrådet håller EU-kommissionen nu på att ta fram ett nytt datalagringsdirektiv. Hur man tänkt förena idén om lagring av all teledata med EU-domstolens tidigare domar är än så länge oklart.
