USA: HD-domare menar att Twitter är en kollektiv nyttighet som alla har rätt att använda

I USA ger HD-domaren Justice Clarence Thomas uttryck för åsikten att sociala plattformar och nätjättar med dominerande ställning (Twitter, Facebook, Google m.fl.) är kollektiva nyttigheter, närmast att jämföra med telekom-infrastruktur. Därmed skall de även vara skyldiga att tillhandahålla sina tjänster till alla.

Bakgrunden är att Högsta Domstolen upphävt en dom i en lägre rätt, som kommit fram till att president Trump handlade i strid med konstitutionen när han blockerade folk på Twitter. Den upphävda domen menar att då kontot @realdonaldtrump tillhörde presidenten, var ett publikt forum och att presidenten därför inte hade rätt att inskränka det fria ordet där. Skälet till att HD upphävde domen var – ironiskt nog – att Twitter stängt av Trump och att han därmed inte kan anses ha full kontroll över kontot.

Protocol rapporterar:

»Thomas states that in order for an account like @realdonaldtrump to be truly classified as government controlled, ”the power of a platform to unilaterally remove a government account” would have to be ”reduced.”«

Detta är intressant i sig. Och Justice Thomas stannar inte där:

»Thomas argues that while private companies aren’t subject to the First Amendment, common carriers are unique to other private businesses in that they do not have the ”right to exclude.” Thomas suggests that large tech platforms with substantial market power should be bound by the same restrictions. ”If the analogy between common carriers and digital platforms is correct, then an answer may arise for dissatisfied platform users who would appreciate not being blocked: laws that restrict the platform’s right to exclude,” Thomas writes.

Such a restriction would substantially curb tech giants’ ability to moderate content, a proposal that both tech giants and those on the left who want to see more aggressive content moderation online would almost certainly reject.«

Han ansluter sig alltså till dem som menar att nätjättarnas dominerande ställning gör att de inte kan behandlas som vanliga förtag, som är fria att göra affärer med vem de vill. Snarare gör deras ställning att de inte skall ha rätt att utestänga användare.

»”It changes nothing that these platforms are not the sole means for distributing speech or information. A person always could choose to avoid the toll bridge or train and instead swim the Charles River or hike the Oregon Trail,” Thomas writes. ”But in assessing whether a company exercises substantial market power, what matters is whether the alternatives are comparable. For many of today’s digital platforms, nothing is.”«

Oavsett om man håller med eller inte finns alltså tecken på att USA:s högsta juridiska instans lutar åt att det är möjligt med lagstiftning som hindrar plattformarna från att blockera användare. Vilket är en signal till lagstiftarna.

Frågan blir om det alls skall vara möjligt att stänga av någon. En snarlik diskussion uppstod i samband med behandlingen av EU:s telekompaket 2009. Då ville fransmännen och upphovsättsindustrin kunna stänga av fildelare från internet helt och hållet. Det ledde till att det etablerades en princip om att ingen får stängas av från nätet utan föregående rättslig prövning. Något liknande kan nu kanske bli aktuellt i USA, men med nätjättarna i fokus.

Länk: Justice Thomas argues for making Facebook, Twitter and Google utilities »

Facebooks position om sektion 230 kan göra alla webhotell och internetoperatörer ansvariga för att kontrollera allt deras kunder gör

Idag är det åter utskottsförhör med Facebooks Mark Zuckerberg i det amerikanska representanthuset. I ett skrivet uttalande som skall ligga till grund för utfrågningen säger Facebook något intressant och möjligen oroväckande om den omdebatterade sektion 230 i the Communications Decency Act (som ger plattformarna budbärarimmunitet så länge de tillhandahåller en ren tjänst utan att göra egna redaktionella överväganden):

»Instead of being granted immunity, platforms should be required to demonstrate that they have systems in place for identifying unlawful content and removing it.«

»Platforms should not be held liable if a particular piece of content evades its detection — that would be impractical for platforms with billions of posts per day — but they should be required to have adequate systems in place to address unlawful content.«

Vilket naturligtvis är lätt att säga för Facebook, som har stora resurser till sitt förfogande.

Detta riskerar dock att drabba mindre plattformar, startups och nya konkurrenter till de sociala mediejättarna – även om Zuckerberg säger att ett sådant här system bör anpassas efter respektive plattforms storlek. Risken är att detta kommer att leda till en konkurrensbegränsning, till de etablerade jättarnas fördel.

Här skall man också komma ihåg att sektion 230 ursprungligen inte skrevs med tanke på sociala medieplattformar – utan för att skydda webhotell och internetoperatörer från att bli stämda för vad deras kunder har för sig. Vilket är ett problem som kommer att återuppstå om sektion 230 skrotas.

Med den modell Zuckerberg föreslår kan sådana företag komma att bli tvingade att hålla koll på allt som deras användare har för sig. Vilket i praktiken är omöjligt.

Länk: Zuckerberg suggests how to tweak tech’s liability shield »

USA: Banker och betalningsförmedlare kan fortsätta agera moralpolis

Vi har sett många exempel på hur banker, kreditkortsföretag och andra betalningsförmedlare som PayPal strypt betalningskanalerna för verksamhet som anses som kontroversiell. Det gäller allt ifrån Wikileaks och kryptovalutor till postorderbutiker för sexleksaker.

Detta är naturligtvis allvarligt. Verksamhet som är laglig bör få använda de stora och totalt dominerande betalningskanalerna. I vissa fall – som Wikileaks – blir det i förlängningen även en fråga om förutsättningarna för det fira ordet.

Ett annat exempel är Patreon, som stängt av möjligheten till crowdfunding för innehållsskapare vars åsikter företaget inte delar.

Ett tredje är hur vissa banker säger upp konton för kunder som genomför transaktioner kopplade till köp eller försäljning av kryptovalutor

Den förra amerikanska administrationen införde en Fair Access Rule som säger att »banks should conduct risk assessment of individual customers, rather than make broad-based decisions affecting whole categories or classes of customers when provisioning access to services, capital, and credit«. Det vill säga att man skall värdera varje enskilds kunds beteende och riskprofil snarare än att utestänga hela kategorier av laglig verksamhet från betalningssystemen.

Detta regelverk har ännu inte hunnit träda ikraft och kommer inte heller att göra det – då det redan upphävts av den nya amerikanska administrationen.

Reason skriver:

»This regulation was meant to shield politically unpopular but otherwise legal companies from banking discrimination, following Operation Chokepoint, a program initiated by President Barack Obama’s Justice Department. While ostensibly designed to combat fraud, in practice, Reason writers have observed, it empowered the government to target unfavorable industries, such as payday lending and pornography, by ”coercing private businesses in an attempt to centrally engineer the American marketplace based on its own politically biased moral judgments.”«

När Operation Chokepoint bland annat ledde till att Wikileaks fick sina betalningskanaler för stöd stängda uttalade Europaparlamentet att sådana rutiner är ett hot mot det fria ordet och den fria åsiktsbildningen.

Läs mer hos Reason: Biden Administration Suspends Rule Protecting Businesses from Banking Discrimination »

Ingen nåd för Snowden och Assange

Nej, president Trump benådade varken Edward Snowden eller Julian Assange.

Man hade kunnat hoppas att Trump skulle sätta lite konkret handling bakom sina ord om att bekämpa den djupa staten och att dränera träsket. Men så blev det alltså inte.

Förmodligen ville han inte reta upp folk i senaten, varken de demokrater som hatar Snowden och Assange eller de republikanska hökarna – med tanke på den förestående riksrättsförhandlingen.

Han betedde sig helt enkelt på samma sätt som alla andra politiker.

Nu är frågan vad president Biden kommer att göra. Han har varit vicepresident i en administration som inte ville åtala Assange, på grund av de konsekvenser detta skulle kunna få för den fria pressen. Men nu, när vi står inför fullbordat faktum ser han förmodligen saken på ett annat sätt. Speciellt som Wikileaks förmodligen kostade Hillary Clinton segern i förra presidentvalet.

Vad gäller Snowden vill vi upprepa Europaparlamentets krav på att ge honom asyl i ett EU-land.

Snowden och Assange – benådas eller ej? (Förmodligen inte.)

Det har börjat läcka ut information om vilka president Trump kommer att benåda på sin sista förmiddag i Vita Huset.

Än så länge finns inga uppgifter om att Edward Snowden eller Julian Assange finns på listan.

Men det går naturligtvis inte att veta säkert innan listan offentliggjorts – vilket bör ske någon gång under eftermiddagen. (Washington ligger sex timmar efter Sverige och listan bör publiceras innan Trump flyger till Florida, vilket i sin tur sker innan president Biden installeras vid lunchtid lokal tid eller kl 18 här i Sverige.)

Vi håller ett öga på nyhetsflödet och återkommer när det finns besked.

Uppdatering: The Guardian har en lista, som förefaller vara den riktiga (som formellt sett inte släppts ännu). På den finns varken Snowden eller Assange.

Sociala media efter Trump

Till listan över sådant som anges som skäl för att begränsa internets frihet – som fildelning, barnporr, piratprodukter, terrorism, penningtvätt, hat, droghandel med mera – läggs nu alltså även Trumpism.

De sociala plattformarna i allmänhet och Twitter i synnerhet sitter i en jobbig sits. Å ena sidan en statschef som anklagas för att hetsa sina anhängare till att kullkasta de demokratiska institutionerna och deras processer – och en nyvald amerikansk administration  som redan flaggat för att man tänker slå ner på vad man kallar inhemsk terrorism. Å andra sidan det fria ordet och tanken att yttrandefrihetens största värde är när den tillåter människor att säga sådant som andra inte vill höra, eller rent av tysta.

Twitter, Facebook och Google/Youtube befinner sig – som amerikanska företag – ständigt under hot om ny lagstiftning från den för tillfället sittande administrationen.

Gentemot oss användare har de samtidigt ett behov av att framstå som förutsägbara, konsekventa och rättvisa. Vilket är en närmast övermäktig uppgift  – så länge man låter till exempel de politiska ledarna i Ryssland, Iran och Venezuela sprida propaganda för sin icke-/antidemokratiska politik samtidigt som man stänger av Trump.

Lägg till detta problemet med att de tre stora är totalt dominerande vad gäller sociala media. Finns du inte på Twitter, Facebook och Youtube – då finns du inte. Blir du av med ditt konto på Facebook begränsas även dina möjligheter att kommunicera och umgås med släkt och vänner. Samtidigt måste dessa företag naturligtvis ha rätt att sätta upp regler för sin egen verksamhet och att välja bort användare som anses skada densamma.

»Så starta då något nytt istället för att gnälla!« Men så enkelt är det naturligtvis inte. Facebook är plattformen där nästan alla våra vänner befinner sig. Något motsvarande alternativ finns inte. Och människor är bekväma, de vill hellre ha alla sina kontakter på en plattform istället för utspridda på olika håll.

Även om vi ofta brukar skälla på EU för dess nätpolitik, så kan det finnas delar i den föreslagna Digital Services Act som stärker användarnas ställning. Till exempel att den som blir censurerad eller avstängd måste få veta varför – och ges en möjlighet att överklaga. Men det kräver en omfattande manuell hantering av ärenden – vilket plattformarna menar är en praktisk omöjlighet, på grund av de stora volymerna ärenden.

Samtidigt föreslår samma Digital Services Act att det skall införas statligt godkända nätgranskare – så kallade Trusted Flaggers – som företräder vad texten kallar »kollektiva intressen«. Vilket bör få varningsklockorna att börja ringa.

Dessutom har Europol (till synes på eget initiativ) utökat sitt mandat från att inte bara bekämpa brott utan även desinformation. Vilket implicerar att någon, någonstans måste bestämma vad som är att betrakta som sanning – vilket i sin tur inte alltid är uppenbart. Plus att själva idén om att polisen skall lägga sig i vilka åsikter människor framför känns främmande för ett demokratiskt samhälle.

Enklast är kanske om man kunde enas om att bara ta bort sådant som är olagligt. Men det medför en ny uppsättning problem, speciellt med tanke på att internet inte känner några nationsgränser.

Den samlade bilden ger vid handen att vi har en närmast omöjlig situation av motstridiga intressen och principer – och att det tills vidare är det nya normala.

Delseger för Assange – utlämnas inte till USA, i vart fall inte just nu

En brittisk domstol har underkänt USA:s begäran om att få Wikileaks-grundaren Julian Assange utlämnad.

Intressant nog fattades beslutet inte på grund av de allmänna rättsliga argumenten – utan på grund av Assanges hälsotillstånd.

USA har nu två veckor på sig att överklaga beslutet. Skulle Assange utlämnas riskerar han upp till 175 år i fängelse – anklagad för bland annat spioneri. Motargumentet är att Assange och Wikileaks ägnat sig åt publicistisk verksamhet och att den fria pressens framtid står på spel.

På onsdag beslutar domstolen om Assange skall försättas på fri fot (mot borgen) i väntan på att USA eventuellt överklagar beslutet. Det som talar för att han försätts på fri fot är att domstolen ju faktiskt underkänt begäran om utlämning. Det som talar mot att Assange blir frigiven mot borgen är att han gjort sig otillgänglig (tillflykten till Ecuadors ambassad i London) när han vid ett tidigare tillfälle beviljats borgen.

Det mesta talar för att USA kommer att överklaga beslutet, om inte den amerikanska administrationen kommer på nya tankar. Det är även möjligt att president Trump kan komma att benåda Assange.

Vi vet sedan tidigare att Obama-administrationen (där Joe Biden var vicepresident) inte ville driva en process mot Assange, på grund av frågan om pressens och medias frihet.

Fortsättning följer.

USA: Krav på kundkännedom vid handel med kryptovalutor förbereds

I USA förbereds ett snabbt införande av krav på kundkännedom vid handel med kryptovalutor. Detta kan bli lite som med EU:s regelverk mot penningtvätt, som lett till att vanliga hederliga människor granskas och ifrågasätts av banken så snart de vill flytta eller använda sina egna pengar.

EFF skriver:

”On Friday, the Department of the Treasury’s Financial Crimes Enforcement Network (FinCEN) announced a proposed regulation that would require money service businesses (which includes, for example, cryptocurrency exchanges) to collect identity data about people who transact with their customers using self-hosted cryptocurrency wallets or foreign exchanges. The proposed regulation would require them to keep that data and turn it over to the government in some circumstances (such as when the dollar amount of transactions in a day exceeds a certain threshold).”

EFF sammanfattar även ett antal problem med förslaget:

  1. Anonymiteten försvinner vid transaktioner mellan användare av kryptovaluta i en egen digital plånbok och olika service providers på området.
  2. Det blir lättare för myndigheter att spåra transaktioner i blockkedjan.
  3. Detta kommer att minska användningen av privata elektroniska plånböcker och kommer att försvåra integrationen mellan olika system.
  4. Verktyg som är anpassade för den övriga finansiella sektorn passar inte ett system vars hela idé är att vara ett elektroniskt alternativ till anonyma kontanter.

Enkelt uttryckt vill myndigheterna se ett slut på anonym användning av digitala valutor.

EFF: The U.S. Government Is Targeting Cryptocurrency to Expand the Reach of Its Financial Surveillance »

Offensiva hacker-verktyg i ny läcka

Återigen har verktyg tänkta att användas för IT-säkerhet hamnat i fel händer. Det är säkerhetsföretaget FireEye som utsatts för ett intrång och bestulits på sina bästa offensiva verktyg, som ofta utnyttjar för allmänheten okända säkerhetsbrister. FBI är inkopplat och spåren sägs leda till Ryssland.

Enligt New York Times är detta den största stölden av offensiva cyberverktyg sedan National Security Agency (NSA) hackades av den ännu anonyma gruppen ShadowBrokers. Då spreds NSA:s offensiva hackningsverktyg och orsakade skador för uppskattningsvis tio miljarder USD.

Detta beskriver risken med att hemlighålla hack och säkerhetsbrister för att använda dem i eget syfte. Förr eller senare läcker de och hamnar i händerna på illasinnade aktörer.

Det rimliga är naturligtvis att alla säkerhetsbrister rapporteras in och åtgärdas – för att uppnå så god allmän IT-säkerhet som möjligt.

Någonstans i världen sitter just nu en kriminell och/eller statlig aktör på en ny samling offensiva verktyg som kan användas för att skada dig, mig, företag, organisationer, myndigheter, vår infrastruktur och vår säkerhet.