Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

regeringen

Svenska regeringen vill också kunna avlyssna utländska ledare åt NSA

av 1 kommentar

Uppmärksamheten kring amerikanska NSA:s och danskarnas avlyssning av svenska politiker kommer vid ett olämpligt tillfälle för regeringen – som själv vill att svenska FRA skall få spana åt andra länder, utan att spaningen är av intresse för Sverige.

Låt oss dyka ner i SOU 2020:68. Där föreslås i avdelning 1.2, sid 15, §1:9 att FRA:s signalspaning även skall få användas vid…

»… sådana företeelser som avses i punkterna 1–8, men inte riktas mot Sverige eller rör svenska intressen, om det är nödvändigt för ett samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer som signalspaningsmyndigheten deltar i.«

Vilket (omsatt till danska förhållanden) är precis vad som försatt den danska regeringen i en jobbig situation – nu när det avslöjats att dess underrättelsetjänst avlyssnat bl.a. svenska, norska och tyska politiker för USA:s räkning.

Försvarsminister Hultqvist har alltså uppgiften att vara indignerad över att främmande makt avlyssnat svenska politiker – och samtidigt försvara ett lagförslag som vill göra det möjligt för Sverige att göra samma sak.

Detta sker samtidigt som regeringen och januari-partierna även vill låta FRA spana på svenskar i Sverige. Och samtidigt som FRA-lagen får kritik från Europadomstolen.

Länkar:
• Regeringen: Försvarets radioanstalts internationella samarbete – en översyn av regelverket »
• Regeringen: Remiss av betänkandet Försvarets radioanstalts internationella samarbete – en översyn av regelverket (SOU 2020:68) »
• SOU 2020:68: Remiss av betänkandet Försvarets radioanstalts internationella samarbete – en översyn av regelverket (PDF) »

Relaterat:
• NSA-avlyssning av politiker är ingen nyhet »
• Europadomstolen: FRA-lagen måste skrivas om »
• Utredning: Låt FRA spana även för andra länder »
• Spionerar dansken och USA på Saab? Fråga FRA. »
• FRA – det slutliga sveket »
• Regerigen har just återuppväckt FRA-demonen – mycket kvar att lyfta fram i ljuset »

Kultur- och demokratiministern vill inskränka yttrandefriheten – men vill inte berätta hur

av Lämna en kommentar

MP-ministrarna Åsa Lindhagen (jämställdhet) och Amanda Lind (kultur och demokrati) skriver i Expressen:

»Detta är inte tider att vara naiv. Vi har sett förut vad som kan hända när gränser förskjuts för vad som går att säga. Sett hur samhällen förändrats i grunden. För att människor inte sa stopp, för att stegen längs det sluttande planet föreföll så små och obetydliga.

Det är hög tid att säga stopp.«

Det man syftar på är rasism – och att rasism normaliseras är inget som någon önskar. I vart fall väldigt få.

Debattartikeln väcker samtidigt massor av frågor, som den lämnar obesvarade.

Hur vill ministrarna sätta upp gränser för vad som »går« att säga? Var går i så fall gränsen, utöver vad som redan idag regleras i lag? Vem skall bestämma var denna gräns går? Utifrån vilka principer?

Det är samtidigt oroväckande att ministrarna inte med en stavelse tycks reflektera över det faktum att just inskränkningar i yttrandefriheten traditionellt sett har varit auktoritära, totalitära och odemokratiska regimers verktyg.

Ser man till historiens största tragedier – då är det snarare regimer än folket som piskat upp hat mot olika grupper i samhället. Vilket lett till förtryck, förföljelse och miljontals döda.

Det sluttande plan som nämns i citatet ovan kan lika gärna beskriva hur politiken – inte minst på EU-nivå – ständigt urholkar de medborgerliga fri- och rättigheterna i namn av än det ena, än det andra.

Man kan lätt få intrycket att det är kritik mot regeringens och Miljöpartiets politik som stör artikelförfattarna.

Därmed inte annat sagt än att rasism kan vara problematisk och att den är intellektuellt grund.

Ingen människa kan rå för vad hon föds till – och den enda måttstock individer kan mätas efter är deras handlingar. Vilket är en position som bäst försvaras i en fri och öppen debatt. Men om man bannlyser oönskade yttranden – då omöjliggör man även debatten och dess motargument.

Ministrarnas utspel är oroväckande och problematiskt. Miljöpartisterna måste svara på frågorna ovan. Exakt vilken slags yttranden är det de vill stoppa? Vem skall bestämma detta? Och hur är det tänkt att gå till?

Utredning: Ny myndighet för psykologiskt försvar bör få tillgång till signalspaning

av 1 kommentar

Idag har regeringen hållit en pressträff med anledning av att en utredning om Sveriges psykologiska försvar har överlämnats till inrikesminister Damberg.

Man menar att Sverige har ett behov av en ny myndighet, då det arbete som sker på området idag saknar styrning, samordning och ansvarsfördelning. Och påverkanskampanjer för att destabilisera vårt samhälle kan naturligtvis vara ett påtagligt problem.

Samtidigt som utredaren talar om vårt behov av att försvara demokratin och den fria åsiktsbildningen – så måste man vara medveten om att här finns en tydlig gråzon. Vad som är otillbörlig påverkan och vad som är en avvikande åsikt, opposition eller berättigade protester kan vara svårt att avgöra.

Detta ser vi till exempel i de länder som nu har protester mot lockdown i corona-krisens spår. Det finns starka misstankar om att delar av informationen kring detta kommer från trollfabriker i andra länder. Men samtidigt finns en fullt legitim kritik – då det ju faktiskt handlar om att inskränka medborgarnas fri- och rättigheter. Sådan kritik måste naturligtvis få förekomma. Samtidigt uppfattas den av många i ansvarig ställning som ett hot mot ett för tillfället samhällscentralt beslut, som inte bör undermineras.

Dessutom finns alltid en risk för att verktyg och rutiner för psykologiskt försvar kan missbrukas av en regering – av oförstånd, inkompetens eller i direkta propagandasyften.

En intressant detalj är att den nya myndigheten föreslås få tillgång till signalspaning, på samma sätt som till exempel Säpo.

Det är inte kristallklart varför. Men så här skriver man:

»Utredningen kan konstatera att informationspåverkan i många fall bedrivs så att den är svår att upptäcka, t.ex. med dold eller falsk avsändare eller inbäddad i andra aktiviteter. För att effektivt kunna hantera och möta påverkansaktiviteter behöver myndigheten ha en god förmåga att identifiera, analysera och bedöma information uti-från syftet att klarlägga eller avfärda samband mellan olika påverkans-aktiviteter.«

Ett par av utredningens ledamöter motsätter sig att ge den nya myndigheten tillgång till signalspaning.

Vad man än tycker om detta kan man konstatera att ändamålsglidningen vad gäller FRA-lagen fortsätter och att statens rätt till övervakning utökas med ännu ett steg.

Detta är några snabba puckar som reaktion på vad som presenterats. Nu är det dags för en mer noggrann genomläsning av den 244-sidiga utredningen.

Länkar:
• Regeringens presskonferens »
• Utredningen (PDF) »

Svårt att göra rimlig lagstiftning av EU:s upphovsrättsdirektiv

av Lämna en kommentar

Arbetet med att göra EU:s nya upphovsrättsdirektiv till lag har börjat, såväl i Sverige som i EU. Man kan ana att de tjänstemän som arbetar med frågan börjar inse direktivets vidare problem och implikationer. Detta inte minst efter att Frankrike bestämt sig för att rusa i förväg med den så kallade länkskatten – vilket har resulterat i att Google helt enkelt har slutat publicera länkar med substans till franska media.

I Sverige har Justitiedepartementet satt upp en referensgrupp för att diskutera genomförandet av direktivet inklusive de kontroversiella delarna »länkskatt« och »uppladdningsfilter«. Det hela verkar rätt avslaget, om man får tro rapporterna. Emanuel Karlsten skriver om gårdagens möte:

»Promemorian innehöll få kontroversiella förslag. Det förefaller också som att de flesta som deltog på mötet inte hade hunnit läsa igenom promemorian innan mötet och därför inte hunnit ha någon kvalificerad åsikt. Promemorian är även denna gång en tjänstemannaprodukt och alltså inte ens regeringens inofficiell åsikt.«

Politikerna försöker gömma sig bakom departementets tjänstemän, som i sin tur gömmer sig bakom tungrodda promemorior. Detta kommer förmodligen inte att leda någonstans alls. Istället kommer frågan att bli en rent politisk strid som avgörs i riksdagen.

I EU bedriver man också en dialog med inblandade parter, för att få fram något slags riktlinjer eller vägledning för hur direktivet skall implementeras i medlemsstaterna. Det verkar inte heller gå överdrivet bra.

Utifrån vad som framkommit från mötet den 15 oktober verkar man mest trampa vatten.

Detta är precis vad man kunde vänta sig. Politikerna röstar igenom en orimlig lagstiftning som är omöjlig att driva igenom utan att offra viktiga värden – vilket de tjänstemän som skall göra lag av besluten inte kan göra något åt. Här finns inbyggda problem, målkonflikter och juridiska återvändsgränder. Men direktivet är klubbat. Resultatet lär bli dålig lagstiftning.

Vilket i sin tur belyser problemet med att politiker har makt över sådant de inte begriper sig på.

Länkar:
• Emanuel Karlsten: Här är justitiedepartementets tolkning av ”länklicensen” »
• EDRi: EU copyright dialogues: The next battleground to prevent upload filters »
• Frankrike vill ha en ny EU-myndighet för att tvinga Google att betala ”länkskatt” »

Uppladdningsfiltret: På stället marsch

av Lämna en kommentar

Emanuel Karlsten (som har ett crowdfundat projekt för att följa frågan) rapporterar från gårdagens slutna möte mellan Justitiedepartementet och den referensgrupp som man satt upp för att diskutera hur artikel 13/17 i EU:s upphovsrättsdirektiv – det så kallade uppladdningsfiltret – skall bli svensk lag:

Viktigaste punkterna från justitiedepartementets första möte om artikel 13 »

Någon diskussion blev det inte. Istället gick man igenom det arbetsdokument som vi skrev om igår. Synpunkter vill departementet ha in skriftligen.

Intressant är att departementsrådet tycks vara oroad över att sammansättningen av referensgruppen är skev. (Det råder en övervikt av upphovsrättsmaximalister som vill ha uppladdningsfilter.)

Justitiedepartementets tjänstemän tycks vara väl medvetna om att detta är en kontroversiell fråga. Nästa möte är planerat till den 22 oktober.

Regeringsförklaringen: Mer övervakning

av Lämna en kommentar

Statsminister Stefan Löfven (S) har avgett sin regeringsförklaring för det kommande riksdagsåret. Marschen in i övervakningsstaten fortsätter. Ett par punkter:

  • Enklare att besluta om kameraövervakning.
  • Hemlig dataavläsning.
  • Automatisk kameraidentifiering av fordon.

Det är också värt att notera att hot och hat mot politiker och journalister kommer att straffas hårdare än hat och hot mot vanliga människor.

Regeringsförklaringen »

Datalagringen bygger på en politisk lögn

av 2 kommentarer

Datalagringen har blivit en politisk följetong. Gång på gång har regering och riksdag vägrat finna sig i EU-domstolens beslut om att svepande lagring av data om alla medborgares tele- och nätkommunikationer utan misstanke om brott inte får förekomma. Med den nya lag som träder i kraft den 1:a oktober gör man det igen. Men det är inte det enda problemet.

Om politikerna hade stått vid sitt ord – att datalagringen endast skulle användas för att bekämpa allvarlig brottslighet och terrorism – då hade det förmodligen inte blivit så mycket bråk. Men de talade inte sanning. Under de perioder som vi haft datalagring har den används generöst, till exempel för att jaga fildelare. Och Skatteverket har begärt ut data tusentals gånger per månad.

Datalagringen är helt enkelt ett så stort ingrepp i människors rätt till privatliv att det inte står i proportion till dess användning vid mer eller mindre bagatellartade brott.

Hade politikerna istället stått vid sitt ord och endast låtit myndigheterna använda de lagrade uppgifterna när det verkligen är viktigt – och kanske först efter domstolsprövning – då hade motståndet förmodligen varit mindre. (Även om kränkningen av människors rätt till privatliv ändå i princip är fel.)

Men har riksdag och regering lärt sig något av detta? Svaret är nej. Med den nya lag som klubbades i juni och som träder i kraft den 1:a oktober finns inga sådana begränsningar. Istället öppnas portarna på vid gavel – igen.

Ibland är det nästan så att man kan misstänka att regeringen försöker föra folket bakom ljuset. Under processen med den senaste lagen har det till exempel lyfts fram att det kommer att krävas åklagarbeslut för att få använda uppgifter från datalagringen för underrättelsearbete. Men detta handlar inte om vanligt utredningsarbete. Underrättelsearbete handlar om kartläggning och spioneri. Så den eventuella garanti som en prövning av åklagare utgör är alltså inte aktuell när myndigheterna plockar ut lagrad kommunikationsdata till vardags. Då är det istället öppna spjäll, precis som tidigare.

Det är svårt att dra någon annan slutsats än att politikerna verkligen vill att datalagringen skall vara ett verktyg för att kunna övervaka, kontrollera och snoka i vanligt, hederligt folks liv. Annars hade de lagt något slags ribba för när den får användas.

Denna misstanke stärks av det faktum att riksdagen även uttalat att den vill ha en mer omfattande datalagring än den som nu åter införs. Några begränsningar för hur och när den används är de inte ens intresserade av att diskutera.

Länkar:

• Den 1:a oktober börjar datalagringen på nytt »

• Regeringen »
• Riksdagen »
• Smedjan: Den rättsvidriga datalagringen är tillbaka »
• Alla tidigare poster på denna blogg som är taggade under datalagring »

Den 1:a oktober börjar datalagringen på nytt

av 2 kommentarer

Innan riksdagen gick på sommarlov klubbade den igenom ny lagstiftning som innebär att datalagringen återupptas den 1:a oktober. Vilket innebär att tele- och nätoperatörerna tvingas lagra data om alla svenskars tele- och internetkommunikationer – och att lämna ut denna information till myndigheterna, när de senare så önskar.

EU-domstolen har redan för fem år sedan ogiltigförklarat EU:s datalagringsdirektiv. Fram till dess påstod svenska politiker att de egentligen inte ville införa datalagringen – men att EU tvingar dem. Efter EU-domstolens beslut fungerar dock det argumentet inte lika bra…

EU-domstolen har även sagt nej till den svenska lagen om datalagring. Motiveringen är den samma som när det gäller direktivet ovan: Svepande lagring av data om alla medborgares telekommunikationer är inte OK. Sådan lagring utan misstanke om brott är inte OK. Sådan lagring är en kränkning av medborgarnas rätt till privatliv, vilken är en del i våra grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Men nu gör Sverige alltså ett nytt försök att lagra data om alla svenskars tele- och nätkommunikationer. Utan brottsmisstanke. Vilket fortfarande är lika fel som förut. Denna nya lagstiftning träder i kraft den 1:a oktober.

Våra politiker upprepar alltså samma beslut gång på gång – och hoppas att de förr eller senare kommer undan med det. De hoppas kanske att operatörerna tröttnar på att överklaga. Eller på att kunna för EU-domstolen bakom ljuset genom att ändra i detaljer som inte har med principfrågan att göra.

Således kommer ny svensk lag – som enligt EU-domstolen kränker de mänskliga rättigheterna – att börja gälla och datalagringen att återupptas den 1:a oktober.

Länkar:
• Regeringen »
• Riksdagen »
• Smedjan: Den rättsvidriga datalagringen är tillbaka »
• Alla tidigare poster på denna blogg som är taggade under datalagring »

I väntan på EU:s uppladdningsfilter

av 2 kommentarer

På torsdag samlar regeringen ett stort antal särintressen – myndigheter, upphovsrättsindustrin och nätjättarna – till samråd inför att EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall integreras i svensk lagstiftning. Men det finns grupper som i princip helt lyser med sin frånvaro i detta samtal: användare och nätpublicister.

PRV, Kulturrådet, domstolarna, Facebook, Filmproducenterna, Google, Klys, Bonniers, Microsoft, Rättighetsalliansen, Filminstitutet, Svenska föreningen för immaterialrätt, Författarförbundet, Public service och Telia… Alla kommer de att få vara med och diskutera hur EU:s nya upphovsrättsdirektiv – som bland annat innehåller »länkskatt« och uppladdningsfilter – skall göras till svensk lag.

Några representanter för nätanvändare eller nätpublicister finns dock inte på listan. Inte Wikipedia / Wikimedia. Inte Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter. Det närmaste man kan komma är en organisation – Creative Commons Sverige. Men de lär ha fullt upp med att försvara konceptet att frivillig delning och användning fortsatt skall vara tillåten.

Regeringen tycks verkligen inte ha lärt något från striden och debatten om EU:s upphovsrättsdirektiv. Nu när det nu skall bli svensk lag – då är det bara Big Entertainment, Big Media, Big Data och Big Government som har något att säga till om. Plus ett antal organisationer som också företräder särintressen, i god korporativistisk anda.

Alla andra får – och måste – göra sin röst hörda på annat sätt. I den allmänna debatten. På kultur- och debattsidorna. I sociala media. På nätet. Och på gator och torg.

Det är med andra ord dags för nästa stora strid mot uppladdningsfilter och nätcensur.

Länkar:
• Regeringen: Genomförande av EU:s nya upphovsrättsdirektiv »
• Piratpartiet: Genomförandet av upphovsrättsdirektivet har inletts »

Uppdatering: Enligt uppgift har svenska Wikimedia lyckats bjuda in sig själva. Och Kgl. Ingenjörsvetenskapsakademien – som säger nej till uppladdningsfilter – är också med. Vilket ju är bra. Men fortfarande inga användare eller innehållsproducenter.