Artikel 13: Allt om EU:s uppladdningsfilter

EU:s nya upphovsrättsdirektiv är på väg mot en sista, avgörande omröstning i Europaparlamentet. Låt oss därför titta lite närmare på dess enskilda delar.

I denna post: Artikel 13, uppladdningsfiltret.

• Vad är uppladdningsfiltret och varför blir det nödvändigt?

Nätplattformar med användargenererat material (som Youtube, Facebook, Instagram, LinkedIn, Snapchat, Familjeliv, SvenskaFans, Kamratposten m.fl.) hålls ansvariga om deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material (text, bild, ljud, video) – om de inte anses ha gjort tillräckligt för att förhindra detta.

Artikel 13 säger i och för sig att uppladdningsfilter inte kommer att vara obligatoriska. Men det är helt enkelt ett knep för att mildra kritiken. Enda sättet för plattformarna att försäkra sig om att de lever upp till kraven ovan är att granska och analysera allt som alla användare laddar upp. Och med tanke på de enorma volymer med material  som laddas upp varje dag är den enda möjligheten att göra detta genom automatisk filtrering.

• Vem drabbas?

I direktivets inledning (artikel 2) talas om »a provider of an information society service whose main or one of the main purposes is to store and give the public access to a large amount of copyright protected works or other protected subject-matter uploaded by its users which it organises and promotes for profit-making purposes.«

Vad som menas med »main purpose« är oklart. Men alla de plattformar som nämns i punkten ovan gör det möjligt att dela upphovsrättsskyddat material (som tidningsartiklar, Youtube-filmer, bilder etc.). Dessutom är ju det material som användarna själva producerar med automatik upphovsrättsskyddat. Så allt talar för att direktivet kommer att slå mot alla plattformar som låter användare ladda upp material.

Även termen »profit making purposes« lämnar utrymme för tolkning. Men strikt tolkat gäller det om plattformen så bara har Google-annonser som genererar ytterst blygsamma inkomster.

Man gör även ett nummer av att man undantar små och nystartade plattformar. Vilket man i praktiken inte gör. För att undantas måste en plattform uppfylla samtliga följande tre villkor. 1) Inte vara äldre än tre år. 2) Ha en omsättning på mindre än 10 miljoner euro. 3) Ha färre än fem miljoner unika månatliga användare. Och när treårs-gränsen passerats gäller direktivet för alla plattformar, hur små och obetydliga de än är.

Det finns ett undantag till i artikel 2. »Providers of services such as not-for profit online encyclopedias, not-for profit educational and scientific repositories, open source software developing and sharing platforms, electronic communication service providers as defined in Directive 2018/1972 establishing the European Communications Code, online marketplaces and business-to business cloud services and cloud services which allow users to upload content for their own use shall not be considered online content sharing service providers within the meaning of this Directive.« Vilket är en liten tröst i eländet.

• Licensiering?

I artikel 13:1 skriver man »An online content sharing service provider shall therefore obtain an authorisation from the rightholders referred to in Article 3(1) and (2) of Directive 2001/29/EC, for instance by concluding a licencing agreement, in order to communicate or make available to the public works or other subject matter.«

Det innebär att allt som laddas upp på till exempel Facebook eller Instagram måste täckas av ett avtal mellan plattformen och den som innehar upphovsrätten. Vilket dels kompliceras av att det inte finns något register över alla världens upphovsrättsskyddade verk – dels av att det bara är praktiskt möjligt att teckna licensavtal med ett mindre antal av alla innehavare av sådana. Den praktiska konsekvensen blir att man bara kommer att få ladda upp / dela material från ett litet urval av källor.

Detta är ett steg tillbaka till världen som den var innan internet – när man var beroende av andras tillstånd för att få dela information.

Ur ett praktiskt perspektiv blir det i princip omöjligt att veta om en bild som en användare lägger upp på t.ex. Instagram är tagen av användaren själv (vilket skall vara tillåtet), om den omfattas av någons upphovsrätt (och inte får publiceras), om den är upphovsrättsskyddad men köpt med publiceringsrätt från en bildbank eller om det är en bild som kan delas fritt för att den är public domain (till exempel då upphovsrätten gått ut) alternativt är publicerad under en Creative Commons-licens (som tillåter delning under vissa villkor). Detta blir så komplicerat att det kan göra nätplattformar som Instagram omöjliga att driva i EU.

• Fair use?

En ljuspunkt är att man öppnar för något som i vart fall delvis kan liknas vid principen om »fair use« i artikel 13:5:

Member States shall ensure that users in all Member States are able to rely on the following existing exceptions and limitations when uploading and making available content generated by users on online content sharing services:
a) quotation, criticism, review,
b) use for the purpose of caricature, parody or pastiche.

Detta är på inget sätt heltäckande, men gör att man från EU:s sida i vart fall kan säga att man inte förbjudit memer. Däremot är det tveksamt om detta omfattar citaträtt för till exempel video-essäer, nyhetsanalyser, debattinlägg etc. på Youtube.

Frågan är bara hur de automatiska uppladdningsfiltren skall kunna veta om något är t.ex. parodi eller ej.

• Oförutsedda och oönskade konsekvenser

Detta är ett direktiv, inte en förordning. Det innebär att innehållet skall bakas in i 28 olika medlemsstaters lagstiftning, vilket kommer att leda till olika tolkningar i olika länder. (Hade det varit en förordning/reglering hade den däremot införts rakt av, lika för alla.) Reglerna kommer alltså att skilja sig från land till land, vilket kan ge märkliga resultat i en uppkopplad värld som inte känner några nationsgränser.

Att skapa de filter som krävs blir dyrt och svårt, kanske omöjligt. De skall inte bara kunna avgöra om en text, en bild, ljud eller video inkräktar på någon annans upphovsrätt. De skall dessutom kunna bedöma om de publiceras i en kontext som tillåter publicering, som kritik eller parodi. (Bara Youtubes filter för att sålla bort upphovsrättsskyddad musik kostade 60 miljoner USD att utveckla – och fungerar ändå inte som det skall, med många felaktiga flaggningar.)

Youtube har redan meddelat att man kan komma att blockera användare och tittare i EU, eftersom detta direktiv ställer omöjliga krav på filtrering. Hur siter som Facebook, Instagram, Snapchat, LinkedIn m.fl. skall göra är oklart. Och för svenska plattformar som Familjeliv, SvenskaFans och Kamratposten finns inga alternativ: Inför en förmodligen omöjlig och helt säkert oerhört kostsam filtrering – eller lägg ner.

För oss användare kommer möjligheten att publicera oss på olika plattformar (inklusive Blogger och WordPress) att begränsas. Hur hanterar man till exempel en bloggpost som innehåller en bild från någon icke specificerad bildbyrå och en text som kanske eller kanske inte innehåller utdrag ur andra texter? Eller en Youtube-film om ett aktuellt nyhetsförlopp, som innehåller skärmdumpar från nätartiklar? Svaret är att ingen vet.

Detta är bara att skrapa på ytan vad gäller direktivets oförutsedda och oönskade konsekvenser. Men en sak kan man säga med rätt stor säkerhet: De olika plattformarnas användarvillkor kommer att skärpas dramatiskt.

Dessutom kommer detta att leda till problem som berör själva rättsstatens grundläggande principer. Dels kommer makten över det fira ordet att flyttas från lagarna och domstolarna till användarvillkor och privata aktörer. Dels upphävs principen om att förhandscensur inte skall förekomma.

• Vad händer nu?

Nästa steg blir en slutlig omröstning i Europaparlamentets plenum, förmodligen i mars eller april. Där är det möjligt att antingen rycka ut artikel 13 (vilket i så fall leder till omförhandling och nya trialoger) – eller att fälla hela direktivet.

/ HAX

Länkar:

• Artikel 13, preliminär version (PDF) »

• Julia Reda: The text of Article 13 and the EU Copyright Directive has just been finalised »

• EFF: The Final Version of the EU’s Copyright Directive Is the Worst One Yet »

• TheNexWeb: EU’s final Copyright Reform upholds disastrous upload filters »

• Bahnhof – EU-NYTT: Artikel 11 & 13 har förvärrats en sista gång »

• TechDirt: EU Moves Forward With Agreement To Fundamentally Change The Internet From Open To Closed »

• TorrentFreak: EU Reaches Deal on Article 13 and Other Copyright Reform Plans »

• Euractiv: Deal struck on copyright reform after ‘intense’ negotiations »

• EUobserver: EU agrees draft copyright reform, riling tech giants »

Vad du kan göra:

Skriv på petitionen mot artikel 13 »

Sexual-censuren dödar internet

Rekommenderad läsning:

»Violet Blue« har en intressant artikel hos Engadget: How sex censorship killed the internet we love »

Några nedslag i texten:

I can feel my anxiety climbing as I try to find current news stories about sex. Google News shows one lonely result for ”porn,” an article that is 26 days old. I log out of everything and try different browsers because this can’t be right.

I pop over to Yahoo News and try the same searches, exhaling relief to see 892 news articles for ”porn” from outlets ranging from Associated Press to Rolling Stone. They’re there. It’s just that Google’s 2018 algorithm upgrade filters out news with the word ”porn” in it. Like articles about porn performer suicide, tips for revenge porn victims, parents who oppose porn website age-verification (turns out, today’s parents are more afraid of data collection than their kids watching porn).

Stories with the word ”porn” in them are important because they’re about censorship, sexual health, business trends, sex work, politics, gender and women. They’re about people.

Det är inte bara Google som får kritik:

We used to have a living, breathing museum-of-sex culture online. But in December 2018, Tumblr banned and removed adult content from its service. Estimated loss: at least 12.5 million blogs.

Även Facebooks sex-censur får en släng av sleven:

The erasure of erotic art, to me, represents a crisis point of culture, of democracy. Art effects the greatest change and empowerment when it’s transgressive, scandalous, nude, erotic. Visibility matters. Art is where minds are opened, ideas challenged, viewpoints explored, where people who hate have a chance to be changed, even if for a minute.

Exemplen på censur är otaliga. Det handlar även om andra än sociala nätplattformar och Google. Patreon, Cloudflare, PayPal är en del av det sexualneurotiska komplexet. Starbucks blockerar sexsiter i sitt kundnätverk. Skribenten hävdar att det till och med gått så långt att Google Drive skannar användarnas filer för att radera sådant som bedöms vara explicit sexuellt innehåll!

Och i takt med att internet blir allt mer mobilt och användarna i allt större utsträckning går från att surfa nätet till att använda appar dras snaran åt allt hårdare.

Läs hela artikeln!

Facebook skapar en egen »Högsta Domstol«

Frågan om vad som skall få publiceras på Facebook är aktuell, kontroversiell och känslig. Nu föreslår företaget en lösning – ett slags etiskt råd på 40 personer. Wired har fördjupat sig i förslaget:

Facebook will pick the initial cohort, saving it from the Kafkaesque process of drafting a separate committee to pick the final committee. After that, the members will pick their own successors, none of whom may be Facebook employees, past or present, or government officials. Board members will split into smaller panels to deliberate on individual cases and will choose their own dockets, based on referrals from Facebook users and from Facebook itself. Their collective decisions will be public, but their individual votes won’t be. (…)

With the board, Facebook is designing oversight in its own image. In doing so, it’s also opening itself up to a new wave of criticism about which 40 experts it considers to be worthy of the public trust.

Initiativet är begripligt. Möjligen kommer det att höja nivån på vissa beslut. Samtdigt är antalet fallgropar närmast oändligt.

Och i slutändan landar det i ett nu för tiden ständigt problem: Att makten över det fria ordet flyttas från lagarna och rättsväsendet till privata företag och deras användarvillkor.

Wired: Real Facebook Oversight Requires More Than a 40-Expert Board »

EU:s glömda förslag om automatiserad nätcensur

Samtidigt som debatten rasar om uppladdningsfiltret i EU:s nya direktiv om upphovsrätt finns ännu ett förslag som innehåller automatiserad nätcensur: Regulation on Dissemination of Terrorist Content Online.

Det handlar om en ny förordning som skall stoppa terrorelaterat innehåll på nätet. (Av erfarenhet vet vi att sådana förslag, på något magiskt sätt, snabbt brukar utökas med det luddiga begreppet hatfullt innehåll i största allmänhet.)

Förordningen stadgar inte bara att visst innehåll snabbt skall plockas bort av de plattformar där det publiceras. Den kräver även att sådant material inte skall kunna laddas upp igen, när det väl plockats ner.

Hur man än vänder och vrider på frågan – så innebär detta att allt som laddas upp måste granskas, analyseras och i förekommande fall censureras. Vilket är en övermänsklig uppgift. Så detta måste hanteras automatiskt.

Åter flyttas alltså frågan om yttrandefrihet och censur från lagar och domstolar till nätplattformarnas användarvillkor och algoritmer. Vilket inte är lämpligt i en demokratisk rättsstat.

Läs mer: WITNESS brings together voices to push back on dangerous EU “Dissemination of Terrorist Content” proposal »

Facebook: Mer transparens för annonser i EU-valet

Nervositeten ökar inför EU-valet:

Facebook will implement tools to make political advertising more transparent during the upcoming European Parliament election, including so-called issue-ads, the company announced Monday.

“In late March, we will launch new tools to help prevent interference in the upcoming election and make political advertising on Facebook more transparent,” Nick Clegg, the company’s newly appointed VP for global affairs and communications, said at a Brussels event today. (…)

People and organizations wishing to run political ads will need to be authorized by the platform and all ads will have to contain “paid for by” disclaimers, Clegg said.

Transparens är bra. Men att de som vill annonsera i samband med EU-valet måste godkännas i förväg kan bli stökigt. Speciellt som vissa av EU:s makthavare tycks betrakta all kritik som fake news. Och det finns ju redan ett nära samarbete mellan EU och Facebook för att försöka styra upp innehållet på sociala media.

Politico.eu: Facebook to roll out ad transparency rules ahead of European election »

Vad för slags data samlar Facebook – och vad tycker användarna?

»Last week, Pew released the results of a survey investigating how users understand Facebook’s data collection practices and how they react when shown what the platform thinks it knows about them. The upshot is that 74% of users weren’t aware that Facebook assembles lists of their interests and traits. 88% of respondents were assigned “categories” for advertising, which could include racial or ethnic “affinities” and political leanings. 58% of those users were “not comfortable” with the company compiling that information.«

EFF: A Guided Tour of the Data Facebook Uses to Target Ads »

Goda nyheter: Artikel 11 & 13 har stött på patrull i ministerrådet

EU:s ministerråd har sagt nej till det senaste förhandlingsmandatet vad gäller det nya direktivet om upphovsrätt. Speciellt skall det ha varit artikel 11 (»länkskatten«) och artikel 13 (uppladdningsfiltret) som satt käppar i hjulet.

Glädjande nog är Sverige ett av de länder som sagt stopp och bildat en blockerande minoritet i ministerrådet. Det är oklart om regeringen drabbats av eftertankens kranka blekhet, fått en lidnersk knäpp eller om den reagerat på den växande opinion som vill stoppa artikel 11 & 13.

Hur som helst var det rätt sak att göra, vilket förtjänar beröm och uppmuntran. Låt oss rikta en tacksamhetens tanke till dem som dragit i rätt trådar bakom kulisserna.

Det är också möjligt att det rumänska EU-ordförandeskapet (som sitter första halvåret 2019) ofrivilligt lyckats sänka förhandlingsmandatet genom sin egen inkompetens. Till exempel har man framfört märkliga åsikter som att det är OK att ladda upp en meme på internet – men att den då bara får laddas upp / delas av den som gjort den. Vilket ju inte riktigt är hur internet fungerar…

Nu sägs måndagens trialog-förhandlingar vara uppskjutna tills vidare. Bollen är, med andra ord, fortfarande i spel.

Kanske viktigast av allt är att behandlingen av direktivet – med artikel 11 & 13 i fokus – är på väg att glida in i EU-valrörelsen (valet hålls den 26 maj). Om detta blir en valfråga, där de politiska partierna riskerar att förlora röster på impopulära beslut, då finns fortfarande en verklig möjlighet att plocka bort direktivets värsta delar – inom ramen för den vanliga demokratiska processen.

Slaget om artikel 11 & 13 är inte över. Men spelplanen har just förändrats till det bättre.

• Julia Reda, MEP (Pp): Copyright negotiations hit a brick wall in Council »
• Spiegel Online: Upload-Filter und Leistungsschutzrecht – Verhandlungen zur Urheberrechtsreform ausgesetzt »
• MAB: Upphovsrättsdirektivet åker på storstryk i ministerrådet! »
• Netzpolitik.org: EU-Urheberrechtsreform: Elf Länder auf letztem Meter gegen Uploadfilter »
• BoingBoing: The EU’s plan to impose mandatory copyright filters is on life-support and may die »

/ HAX

Inget sex på Facebook

Facebook har flyttat ribban vad gäller sex ytterligare. EDRi rapporterar:

Sometime in late 2018, Facebook quietly added “Sexual Solicitation” to its list of “Objectionable Content”. Without notifying its users. This is quite remarkable, to put it mildly, as for many people sex is far from being a negligible part of life.

Ur de nya användarvillkoren:

“Content that includes an implicit invitation for sexual intercourse, which can be described as naming a sexual act and other suggestive elements including (but not limited to):
– vague suggestive statements such as: ‘looking forward to an enjoyable evening’
– sexual use of language […]
– content (self-made, digital or existing) that possibly portrays explicit sexual acts or a suggestively positioned person/suggestively positioned persons.
Content in which other acts committed by adults are requested or offered, such as:
– commercial pornography
– partners that share fetishes or sexual interests”

»Att nämna en sexuell handling« känns som en överdrivet pryd begränsning. EDRi sågar:

Facebook boasts about connecting people, but in reality, the company increasingly frustrates our communication. There’s no question that such vaguely formulated rules combined with automated content filters will lead to more arbitrary censoring. But what this incident illustrates, more than anything, is that Facebook is thwarted by the scale at which it operates, and chooses to offload the cost of scale, namely arbitrary censorship and diminished freedom of expression, onto European users. It’s inconceivable that new legislation passed in the US means that in many European countries, if not all, one consenting adult can no longer ask another consenting adult if they want to have sex. Or, for that matter, get in touch with other people over shared fetishes or fantasies, or exchange information about safe sex.

EDRi: We can no longer talk about sex on Facebook in Europe »

Vänstern, finansbranschen och det fria ordet

En företeelse i tiden är att man försöker tysta politiska motståndare. Mest uppmärksammade är kanske de amerikanska universitetens »Social Justice Warriors« (SJW) – som ofta försöker hindra akademiker och andra från att tala och hålla föreläsningar.

Detta har spridits ut i samhället i övrigt, till exempel i form av »de-plattformering«. Det vill säga att frispråkiga samhällsdebattörer och nätprofiler får basen för sin ekonomiska existens undanryckt.

Det kan handla om att man försöker förmå annonsörer att bojkotta vissa internetprofiler, som framförallt vänstern upplever som utmanande. Detta kan ske direkt – eller indirekt, genom påtryckningar mot plattformar som till exempel Youtube.

Men det kan även ta sig formen att samhällsdebattörer får uppleva hur arbetsgivare och uppdragsgivare tar sin hand ifrån dem – efter organiserade kampanjer från politiska motståndare.

Detta är ett fenomen som i princip alltid riktas mot samhällsdebattörer som befinner sig på politikens högra planhalva. Och de organiseras i princip alltid av vänsterkrafter. Vänstern såväl definierar som surfar på vad som anses vara politiskt korrekt.

En intressant aspekt av detta fenomen är att allt fler företag ställer sig på samma sida som de som vill tysta andra.

Till exempel har vi sett hur Patreon kastat ut nätprofiler (som inte gjort något mer uppseendeväckande än argumenterat för en åsikt) från sitt nätverk – på vilket läsare, tittare, lyssnare och följare kunnat ge ett månatligt ekonomiskt bidrag.

Detta leder i sin tur till att många – både givare och mottagare – kommit att bojkotta Patreon och söka sig till andra alternativ. Alternativ som sedan kommit att bojkottas av centrala betalningsförmedlare, som kreditkortsföretagen och PayPal.

Här går alltså stora, globala finansbolag in och spelar en aktiv roll i de-plattformering och i att tysta fria röster.

Detta är inget nytt fenomen. När jag jobbade i Europaparlamentet lyfte vi frågan om att kreditkortsföretagen vägrade befatta sig med Wikileaks. Resultatet blev att parlamentet uttalade att sådana bojkotter är problematiska och ett ofog.

På ett annat plan har vi kunnat se hur samma betalningsförmedlare stängt ner sina betalningskanaler för till exempel postorderföretag som säljer sexleksaker. Av »moraliska« skäl.

Finansbolag har naturligtvis rätt att göra affärer med vem de vill. Men de bör också betänka sitt ansvar, när de innehar en dominerande position på marknaden för betalningsförmedlare.

Den rimliga principen borde vara att acceptera betalningar för all verksamhet som är laglig – istället för att agera moralpolis, utifrån subjektiva värderingar och diverse påtryckningar.

På sikt är en sådan princip den enda hållbara – eftersom de aktuella bolagen annars inte kommer att kunna freda sig mot allehanda särintressen som vill tysta och skada andra.

Det bör även ligga i dessa betalningsförmedlares och finansbolags långsiktiga intresse att låta lagstiftning – och inget annat än lagstiftning – styra vilka aktörer de befattar sig med. Detta inte minst då de själva, i sin verksamhet är beroende av en fungerande rättsstat.

/ HAX

Relaterat:
• Frihetsfana under Sargon of Akkad »

Ingen kommer undan Facebook

En majoritet (61%) av de Android-appar som testats sänder data till Facebook – även om du inte är inloggad där, eller ens har Facebook. Detta avslöjade den brittiska organisationen Privacy International på Chaos Communication Congress i mellandagarna.

Facebook routinely tracks users, non-users and logged-out users outside its platform through Facebook Business Tools. App developers share data with Facebook through the Facebook Software Development Kit (SDK), a set of software development tools that help developers build apps for a specific operating system. Using the free and open source software tool called ”mitmproxy”, an interactive HTTPS proxy, Privacy International has analyzed the data that 34 apps on Android, each with an install base from 10 to 500 million, transmit to Facebook through the Facebook SDK.

Detta kan alltså ha drabbat upp till en halv miljard användare världen runt.

Facebook lägger i sin tur ansvaret på app-utvecklarna. De säger också att detta inte är något som är specifikt för Facebook, utan att samma sak gäller för till exempel Amazon, Google och Twitter.

Detta väcker principiellt viktiga frågor. Är det över huvud taget möjligt för Andriod-användare att använda sina telefoner och plattor utan att mata nätjättarna med (ofta känslig) privat data? Med vilken rätt samlar man in data om användare som inte givit sitt samtycke?

I ett vidare perspektiv kan man även konstatera att det är ytterst oklart i vilken utsträckning nätjättarna delar information med olika myndigheter. (För att de måste, eller för att de helt enkelt säljer information till dem.)

Detta kan bli ett viktigt test vad gäller EU:s dataskyddsförordning, GDPR. Och det kan då komma att bli riktigt dyrt för Facebook.

För vanliga användare finns bara en slutsats att dra: Använder man modern teknik, då måste man alltid utgå från att det resulterar i att nätjättarna samlar in persondata om oss. Data, som sedan kan komma att delas med andra.

Länkar:
• Privacy International: How Apps on Android Share Data with Facebook – Report »
• Video, ljudfiler och slides från PI:s presentation på CCC »
• ZDNet: Privacy International hits out at unconsented Facebook tracking within apps »
• Computer Sweden: Populära appar skickar data till Facebook – även om du inte har ett konto »

/ HAX