Femte juli

Nätet till folket!

Sociala media

Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.

Skall staten bestämma vad som visas i sociala medier?

av

Idén om att staten skall bestämma delar av utbudet i sociala medier sprider sig. I EU tar Tyskland täten.

Vi har tidigare rapporterat om EU:s planer på att tvinga sociala medier att lyfta fram innehåll från public service och andra »betrodda« medier. Nu går Tyskland före med ett eget förslag.

Det kommer från delstaternas Rundfunkkommission der Länder. Man diskuterar att minst 20 procent av rekommenderat innehåll på berörda plattformar skall komma från medier med särskild Public Value-status.

Public service-medier som ARD, ZDF och Deutschlandradio kvalificerar sig automatiskt. Privata medier kan kvalificera sig genom ett särskilt förfarande där de regionala mediemyndigheterna bedömer deras samhällsvärde.

Vilket öppnar för politiska eller andra subjektiva bedömningar av vilka medieaktörer som skall gynnas när information förmedlas till medborgarna. Särskilt som man använder ordet »värde« i sammanhanget.

Plattformarna skall fortfarande kunna välja vilka inslag som rekommenderas med hänsyn till användarnas intressen. Men de skall uppfylla kvoten.

Vi har tidigare skrivit om hur såväl EU som Storbritannien har liknande ambitioner. I EU pågår denna diskussion inom ramen för en översyn av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD) – vilken i sin tur är en del av EU:s så kallade demokratisköld.

Tar man ett steg tillbaka och betraktar helheten blir det uppenbart att EU och dess medlemsstater vill styra vilken information som når medborgarna på sociala medier. Så att det blir rätt.

Ett problem i sammanhanget är att det inte finns någon objektiv uttolkare av vad som är rätt eller lämplig information.

Ett överordnat problem är att politiker tror sig ha rätt att göra urval och bestämma vilken information befolkningen skall ta del av. Det har de inte.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger i artikel 10:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

När staten bestämmer vilka medier som skall prioriteras i våra informationsflöden lägger den sig också i vilka uppgifter och tankar vi får ta emot. Det är just sådan offentlig inblandning som artikel 10 är tänkt att skydda oss mot.

Relaterade bloggposter:
• EU vill ha mer SVT på Youtube »
• EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket? »
• Europaparlamentet ger EU:s demokratisköld grönt ljus »

CC0

Nu avgörs EU:s åldersgränser för sociala medier

av

Nu har EU:s institutioner börjat behandlingen av EU Kids Act. Vill man påverka processen bör det ske innan vi ställs inför fullbordat faktum.

Vi har tidigare rapporterat om EU Kids Act (COM(2026) 681) som bland annat innebär att unga får full tillgång till sociala medier utan särskilda begränsningar först vid 18 års ålder.

• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras »
• EU Kids Act – döden för privata spelservrar och små spelutvecklare »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »

Förslaget innebär även omfattande krav på verifiering av vårdnadshavare och föräldrakontroll samt att de omfattande kraven riskerar att göra det mycket svårt att driva små privata spelservrar och att utveckla mindre onlinespel. Med mera.

Nu börjar behandlingen av förslaget i EU:s institutioner. När ministerrådet och Europaparlamentet väl har fastställt sina respektive positioner blir de svårare att påverka.

Vill man påverka utfallet bör det alltså ske nu, medan beslutsfattarna fortfarande är mottagliga för argument.

• EU:s ministerråd

Ministerrådets arbetsgrupp för audiovisuella medier sammanträder i dag och i morgon för fortsatt behandling av förslaget. Rådet bekräftar också ytterligare sammanträden den 9 och 12 november samt den 2 december. Ingen ny offentlig text eller formellt beslut finns ännu.

Sverige representeras i ministerrådet av regeringen (hur nu den kommer att se ut) och av tjänstemän i rådets arbetsgrupper och i COREPER I.

• Europaparlamentet

Ansvarigt utskott blir IMCO (utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd) medan LIBE (utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter) endast är rådgivande utskott.

Vilket är anmärkningsvärt med tanke på förslagets konsekvenser för integritet, anonymitet och grundläggande rättigheter.

Det betyder dock inte att LIBE saknar inflytande. Utskottet kan föreslå ändringar och yttra sig över de rättighetsfrågor som förslaget väcker.

Andra utskott som skall yttra sig är ITRE (industri, forskning och energi), CULT (kultur och utbildning), JURI (rättsliga frågor), SANT (folkhälsa) samt BUDG (budgetutskottet).

Europaparlamentet har redan i november 2025 uttalat sig för en harmoniserad digital åldersgräns på 16 år för bland annat sociala medier, med möjlighet till föräldratillstånd, samt en absolut nedre gräns på 13 år. (S, MP, V, KD, C & L röstade för, SD röstade emot, M avstod.)

En resolution är dock inte samma sak som att parlamentet redan har tagit ställning till EU Kids Act. Den konkreta lagtexten, inklusive åldersverifieringens tekniska utformning, återstår att behandla.

Den viktigaste primärkällan är parlamentets Legislative Observatory, 2026/0286(COD). Ärendets utskottsnummer är IMCO/10/06714.

Nästa viktiga hållpunkt är vem som utses till IMCO:s föredragande (rapportör), vilka skuggföredragande som utses och hur LIBE väljer att behandla åldersverifiering och grundläggande rättigheter.

Det finns ännu inga registrerade ändringsförslag eller utskottsomröstningar. Europaparlamentets behandling befinner sig således i ett tidigt skede.

Svenskar i IMCO är: Adnan Dibrani (S), Hanna Gedin (V), Arba Kokalari (M), Johan Danielsson suppleant (S) och Alice Kuhnke suppleant (MP). I LIBE: Charlie Weimers vice ordförande (SD), Abir Al-Sahlani (C), Evin Incir (S), Alice Kuhnke (MP), Alice Teodorescu Måwe (KD) och Tomas Tobé (M).

Tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras »
• EU Kids Act – döden för privata spelservrar och små spelutvecklare »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »

CC0

Frankrike förberedde att släcka sociala medier

av

Frankrikes regering förberedde att stänga av sociala medier under helgens demonstrationer.

Frankrikes premiärminister Sébastien Lecornu skickade den 22 oktober ett brev till landets fyra största teleoperatörer.

Enligt brevet skulle operatörerna förbereda möjligheten att tillfälligt blockera TikTok, Instagram och Snapchat under demonstrationerna den 24–25 oktober. Även X skall senare ha lagts till.

Avstängningen var tänkt att starta omkring klockan 14 den 24 oktober och kunna pågå i upp till tolv timmar.

Regeringen hänvisade till att sociala medier använts för att samordna våldsamheter och plundring under tidigare demonstrationer.

Planen var att använda DNS-blockering, om möjligt begränsad till mobil uppkoppling och vissa geografiska områden.

Vid ett möte den 23 oktober skall operatörerna ha invänt att åtgärden var juridiskt problematisk, tekniskt svår att avgränsa och enkel att kringgå med VPN.

Operatörerna krävde ett formellt beslut. Regeringen menade att individuella instruktioner till varje operatör räckte, utan publicering i den officiella franska författningspublikationen Journal officiel.

Ingen avstängning genomfördes.

Här finns en intressant koppling till ett tidigare fall. Frankrike blockerade TikTok under oroligheterna i Nya Kaledonien 2024.

Den 1 april 2025 upphävde landets högsta förvaltningsdomstol, Conseil d’État, beslutet.

Domstolen konstaterade att tillfälliga avstängningar kan vara tillåtna under exceptionella omständigheter, men bara när de är absolut nödvändiga, mindre ingripande alternativ saknas och avstängningen är strikt tidsbegränsad.

I fallet Nya Kaledonien ansåg domstolen att en initial avstängning kunde vara motiverad. Men den totala blockeringen hade beslutats på obestämd tid och var därför oproportionerlig och olaglig.

CC0

I väntan på… vadå?

av

Vad kan vi vänta oss av nästa regering när det gäller nätfrågorna?

Än så länge är det oklart hur nästa regering kommer att vara sammansatt och när den kommer att tillträda. Hur dess internetpolitik kommer att se ut är därför oklart, men det finns ledtrådar såväl i inrikespolitiken som hur partierna röstat i EU.

Om de rödgröna bildar regering:

Socialdemokraternas partiledare vill se en 15-årsgräns för sociala medier och mer reglering av internet. Hon har krävt att det upprättas en »nätpolis« och har uttryckt åsikten att politiken måste ta kontroll över utvecklingen på nätet. S är tydligast för Chat Control bland de svenska partierna.

Centerpartiet vill också se en 15-årsgräns för sociala medier, men med möjlighet till tillgång från 13 år med förälders medgivande. Partiet är samtidigt kritiskt till Chat Control.

Vänsterpartiet vill också ha en åldersgräns och röstar på EU-nivå nej till Chat Control.

Ser man till Miljöpartiet är de öppna för åldersgränser för sociala medier, men vill först analysera konsekvenser, nivå och praktisk utformning. I sitt nya politiska handlingsprogram säger partiet nej till Chat Control och massövervakning på nätet, även om man inte varit konsekventa i frågan. Historiskt har partiet tonat ner sin profil i nätfrågorna när det funnits en chans att sitta i regering med S.

Alla fyra partiernas EU-parlamentariker har röstat för EU:s kontroversiella »Demokratisköld« och resolutionen om att göra hat och hot till »EU-brott«. Det talar för att en rödgrön regering också skulle stödja dessa initiativ i EU:s ministerråd.

Teoretiskt sett skulle C+V+MP kunna ställa krav på att stoppa Chat Control i förhandlingar med S. Men frågan tycks inte vara på bordet. Och S är som sagt bestämt för förslaget.

De tidigare Tidöpartierna:

Moderaterna är för åldersgränser på sociala medier. De har varit pådrivande för förlängningen av Chat Control 1 och driver linjen om obligatorisk skanning av medborgarnas meddelanden i Chat Control 2 i EU:s ministerråd. De är även drivande bakom idén om en europeisk demokratisköld i Europaparlamentet.

Kristdemokraterna vill se åldersgränser för sociala medier och delar i stort sett Moderaternas linje om Chat Control och demokratiskölden i Europaparlamentet.

Liberalerna vill också se åldersgränser för sociala medier och har en internetpolitik som närmast kan beskrivas som skärmfobi. Som regeringsparti stöder de Chat Control, men är inte konsekventa i frågan. De stöder även den så kallade demokratiskölden.

L och KD har visserligen partistämmobeslut på att säga nej till Chat Control, men än så länge har det inte gett avtryck i partiernas inrikespolitik.

M+KD+L har också röstat för att göra hat och hot till »EU-brott« i Europaparlamentet.

Sverigedemokraterna sticker ut bland de tidigare Tidöpartierna. Partiet vill se en rekommenderad 15-årsgräns för sociala medier, men säger nej till krav på att plattformarna skall verifiera användarnas ålder. Både vad gäller Chat Control och demokratiskölden har partiets EU-parlamentariker röstat nej. SD är även kritiska till att göra hat och hot till »EU-brott«.

Sammantaget ser det alltså rätt mörkt ut, oavsett vilken regering vi får. C+V+MP+SD har tillsammans 139 mandat och kan alltså inte på egen hand bestämma Sveriges linje om Chat Control. Och viljan till samarbete mellan dessa fyra partier lär vara begränsad.

Avslutningsvis kan man spekulera i hur partierna kommer att positionera sig inför nästa ordinarie val – EU-valet 2029.

Moderaterna har redan bytt åsikt fram och tillbaka om Chat Control i Europaparlamentet. De riskerar dessutom ett internt bakslag för att vara drivande för EU:s »demokratisköld«. Men några taktiska positionsförflyttningar inför EU-valet kommer knappast att ske innan 2028, om alls.

Socialdemokraterna kommer knappast att ändra åsikt. Men när det gäller Chat Control kan småpartierna se en chans att profilera sig med ett nej – om frågan fortfarande är aktuell då.

Slutsatsen är att det yttre trycket för ett fritt och öppet internet måste öka. De politiska partierna kommer inte att ändra ståndpunkt om de inte tror sig kunna vinna röster på det. Än så länge är det främst SD som sett den möjligheten.

CC0

Macron vill »återställa sanningen« online

av

President Macron vill att EU:s Digital Services Act skall användas oftare, snabbare och med mer kraft för att kontrollera innehåll och opinionsbildning på nätet.

Frankrikes president Emmanuel Macron har hållit ett anförande med efterföljande frågestund på Universidad Complutense de Madrid om demokrati, sociala medier och digitalisering.

Han tycks mena att yttrandefrihet förutsätter gränser, eftersom den enes frihet begränsas av den andres. För att illustrera resonemanget jämförde Macron förolämpningar med att slå någon eller vandalisera gemensam egendom. Vilket är att blanda samman yttranden med handlingar.

Detta är det förhållningssätt som länder som Tyskland och Storbritannien har till det fria ordet online: Att ord kan vara rättighetskränkningar som motsvarar något slags våld.

Andra länder har en tydligare skillnad mellan ord/åsikter och handlingar.

(Detta är även relevant mot bakgrund av diskussionen om att göra hatiska yttranden och hot till så kallade EU-brott. Det ger EU möjlighet att fastställa gemensamma minimiregler för brottsdefinitioner och påföljder.)

Sedan utvecklade Macron ett resonemang om att det är den som postar något olämpligt som är ansvarig för sitt yttrande – samtidigt som han pressade på för att hålla sociala medier ansvariga under Digital Services Act (DSA).

Den franske presidenten menar att DSA måste användas »mycket mer, mycket snabbare, mycket kraftfullare«. Vilket han framfört till EU-kommissionen.

Han jämför med traditionella medier, där en journalist som publicerar felaktiga eller rättsstridiga uppgifter kan tvingas till genmäle eller rättelse och i vissa fall dömas. Han använder själv det vardagliga uttrycket n’importe quoi – ungefär »strunt« eller »nonsens« – när han beskriver sådant innehåll.

»Så länge vi inte utkräver ansvar av de människor som sprider innehåll på sociala medier kommer vi inte att kunna reglera det.«

Men exakt vilka yttranden han menar att sociala medier och deras användare skall hållas ansvariga för lämnas oklart.

Förenklat finns här två olika mekanismer:
1) Att den som publicerar ett olagligt yttrande i efterhand kan ställas till rättsligt ansvar.
2) Att plattformarna åläggs att förebygga och begränsa spridningen av vissa typer av innehåll och systemrisker (vilket i någon mening är förhandscensur).
Macron vill uppenbarligen använda båda.

Faktagranskare/trusted third parties skall i Macrons värld ges en särskild roll för att »återställa sanningen« eller »återställa fakta« (»restaurer la vérité«). Detta så att »människor kan ställa dessa fakta mot de teorier de utsätts för«.

Ett annat exempel på dubbla eller motstridiga budskap är att Macron vill att de som postar på sociala medier skall vara verkliga människor, vilket kräver någon form av ID-kontroll.

Samtidigt säger han att det är viktigt att människor får vara anonyma online. Det låter snarare som verifierad pseudonymitet: Du får vara anonym inför allmänheten, men någon aktör skall kunna knyta kontot till en verklig människa. Vilket ger ett betydligt svagare anonymitetsskydd för exempelvis en visselblåsare.

Macrons tal väckte nya frågor, innehöll en del självmotsägelser och är extra intressant då Frankrike och Spanien just nu driver på för hårdare reglering av sociala medier i EU.

• RtN: Macron Attacks Free Speech and Urges the EU to Censor Online Posts Faster »

• Élysée-palatset: Démocratie jeunesse et réseaux sociaux, relever les défis du numérique : échanges du Président de la République avec les étudiants de l’Université Complutense. »

CC0

EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras

av

EU Kids Act vill ge barn under 15 år begränsad tillgång till sociala medier och andra digitala tjänster under vårdnadshavares uppsikt. Det kräver en helt ny infrastruktur för att fastställa relationen mellan barnen och deras ansvariga vuxna.

EU Kids Act föreslår en 15-årsgräns för sociala medier. Men man vill även att barn som är 3-12 år gamla skall kunna nå barnvänliga videotjänster/spel via vårdnadshavarens konto/enhet (max 1 timma/dag). Samt att 13- och 14-åringar hänvisas »mini accounts« som upprättas och övervakas av vårdnadshavare. Detta med begränsade funktioner och sociala kontakter (max 1 timma/dag).

Kommissionen föreslår vidare att techbolagen inom sex månader från att lagen börjar tillämpas måste kontrollera om innehavarna av befintliga konton är under 15 år. De som inte uppfyller ålderskraven skall inte längre kunna använda sina konton som tidigare. Detta innebär att även vuxna användare kan behöva genomgå ålderskontroller.

Förslaget väcker en rad nya frågor. De mest uppenbara:

  • Identitet: Hur skall den vuxne och barnet identifieras?
  • Behörighet: Hur skall det styrkas att den vuxne faktiskt är barnets vårdnadshavare?
  • Datadelning: Vilka uppgifter måste lämnas ut, till vem och hur länge skall de lagras?
  • Infrastruktur: Kommer detta att kräva kopplingar till nationella folkbokföringsregister eller andra offentliga register?
  • Anonymitet: Kan barnet och föräldern använda tjänsten utan att deras identiteter avslöjas för plattformen?

Förslaget handlar alltså inte bara om att verifiera användarnas ålder, utan även om att bygga upp en infrastruktur för att verifiera familjerelationer och behörigheter.

Enligt förslaget skall varje medlemsstat bygga minst ett elektroniskt sätt att få och visa upp ett intyg om föräldraansvar. Det skall bygga på »autentiska källor«, vara gratis och bara avslöja att föräldraansvar finns. Det skall också fungera för flyktingfamiljer och för familjer som inte syns i vanliga folkbokföringsuppgifter.

För att ett sådant system skall fungera måste det finnas tillförlitliga uppgifter om vem som har föräldraansvar för ett visst barn. Det kräver tillgång till offentliga register eller andra rättsligt tillförlitliga källor. Dessutom måste systemet kunna hantera att vårdnadsförhållanden förändras, exempelvis genom domstolsbeslut.

EU-länder har olika digitala infrastrukturer. Medan Norden har centraliserade personnummer och mogna e-legitimationer, saknar många andra medlemsstater motsvarande system. Det gör ett kostnadsfritt och universellt verktyg extremt svårt att implementera i praktiken. Föräldraansvar kan följa av lag, domstolsbeslut eller avtal och reglerna skiljer sig mellan länderna. Till exempel saknar Tyskland ett heltäckande nationellt register över samtliga vårdnadsförhållanden.

Även om metoden på pappret skall vara »integritetsbevarande« kan kraven skapa incitament för nya system som kopplar samman uppgifter om barns identitet och vårdnadsförhållanden. Beroende på hur dessa system utformas kan det uppstå nya risker för dataintrång, övervakning och missbruk av personuppgifter.

Alla barn lever inte med sina juridiska vårdnadshavare. Kritiker pekar på att barn med separerade föräldrar, barn i fosterhem, barn med papperslösa föräldrar, ensamkommande eller barn vars föräldrar saknar digital kompetens eller giltigt ID riskerar att helt stängas ute från digitala tjänster och den sociala gemenskapen. Det skapar en digital klyfta baserad på föräldrarnas socioekonomiska eller juridiska status.

Vad händer om föräldrar separerar, om vårdnaden flyttas genom ett domstolsbeslut eller om ett barn placeras i familjehem? Hur snabbt skall ett digitalt intyg om föräldraansvar kunna återkallas eller ändras? Och vem ansvarar för att en vuxen som inte längre har rätt att kontrollera barnets konto faktiskt förlorar denna möjlighet?

Hur skall en tjänst kunna kontrollera att en vuxen fortfarande har rätt att administrera ett barns konto utan att fortlöpande samla in uppgifter om familjens privata förhållanden?

Digitala rättighetsorganisationer lyfter fram en intressekonflikt mellan skydd och frihet. Genom att kräva minikonton som administreras av vårdnadshavare riskerar förslaget att begränsa barnets möjlighet till ett privat digitalt liv. Det kan särskilt drabba unga som behöver söka information eller stöd anonymt, exempelvis kring sexuell hälsa, könsidentitet eller problem i hemmet.

Det finns en utbredd skepsis mot att medlemsstaterna skall lyckas tillhandahålla en fungerande, smidig infrastruktur i tid. Om de statliga verktygen är för krångliga kan techbolagen tvingas stänga av europeiska användare helt, eller skapa egna (potentiellt sämre) lösningar för att undvika de enorma böter som väntar vid överträdelser.

EFF kallar föräldraverifieringen »yet another problematic layer of verification«. EDRi varnar för att smartphones och id-handlingar blir krav för att kunna utöva grundläggande rättigheter.

Kravet gäller mer än sociala medier. För barn under 13 år får spel och AI-chattbottar bara nås via sådana verktyg. I praktiken kan intyget alltså bli en behörighetshandling som används för en rad olika digitala tjänster, långt utanför de sociala medier som står i centrum för debatten.

Det finns även övergripande, principiella invändningar. Som vi redan noterat:

Unga människor är också människor. Och alla människor har grundläggande fri- och rättigheter. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger bland annat:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Här bör man även ta in Barnkonventionen, som är upphöjd till svensk lag. Barn har en självständig rätt till information. Staten får inte godtyckligt begränsa tillgången till information. Artikel 13.1:

»Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

EU Kids Act är ännu ett principiellt tveksamt och ogenomtänkt förslag med potential för oväntade och oönskade konsekvenser.

Källor:
• EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »
• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »
• The EU KIDS Act: New rules for children’s use of social media, gaming and AI services »
• Der geplante EU KIDS Act »
• EU Kids Act proposal introduces a three-tier approach to social media accounts »
• The EU KIDS Act: A New Generation of Rules for Child Online Safety »
• Rushed EU Kids Act May Be A Nightmare To Implement »
• EU Kids Act Won’t Keep the Internet Accountable and Trustworthy »
• The EU wants to protect children online. What about everyone else? »
• EDRi-gram, 23 September 2026 »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Krav på EU-licens för sociala medier?

av

För att få driva en social medieplattform i EU kommer du att behöva använda särskild i förväg certifierad teknik för åldersverifiering.

Lagförslaget EU Kids Act – som presenterades av EU-kommissionen förra veckan – kräver att sociala medier och videoplattformar använder verktyg för åldersverifiering som är certifierade. Det innebär ett slags indirekt krav på licensiering.

Det är alltså inte fråga om ett formellt licenskrav för att driva sociala medier, men väl om ett krav på att använda EU-godkänd teknik. Resultatet kan dock i praktiken bli detsamma.

Kravet gäller alla sociala nätverk och videodelningstjänster om tjänsten »utgör en risk«. Tröskeln är låg: Det räcker till exempel med profilbaserade rekommendationssystem, möjlighet till kontakt med okända, livesändningar, oändligt flöde eller push-notiser.

Närmare bestämt säger EU Kids Act att sociala medier och andra berörda plattformar måste använda teknik för åldersverifiering som:

  • Använder ett EU-godkänt åldersintyg utfärdat av tredje part.
  • Är certifierad enligt EU Age Verification Scheme.
  • Finns upptagen i EU:s särskilda förteckningar över godkända lösningar och utfärdare.

EU:s app för åldersverifiering (»mini wallet«) och den kommande digitala EU-plånboken är exempel på den typ av lösningar som kan användas inom systemet.

Även andra aktörer skall kunna erbjuda åldersverifiering, förutsatt att deras verktyg uppfyller EU:s krav. Hur många alternativa lösningar som i praktiken kommer att finnas tillgängliga återstår att se.

Här finns frågor om vem som skall kontrollera tillträdet till denna infrastruktur, vilka tekniska alternativ som kommer att tillåtas och vad som händer med tjänster som inte vill eller kan använda de godkända lösningarna.

VLOPs (Very Large Online Platforms) måste lämna in en detaljerad plan till EU-kommissionen och genomgå oberoende, externa revisioner som de själva betalar för. Kommissionens FAQ säger att planen skall lämnas in innan plattformen kommer i kontakt med barn.

Förslaget kräver även att plattformarna inom sex månader efter att förordningen börjar tillämpas kontrollerar befintliga konton och vidtar åtgärder mot konton som tillhör användare som inte har åldern inne.

För de plattformar som omfattas av kommissionens särskilda tillsyn tillkommer även en årlig tillsynsavgift på högst 0,03 procent av företagets globala årliga nettoinkomst. Böter för företag som inte följer lagen kan uppgå till 6 procent av den globala omsättningen.

Individuell åldersverifiering behöver dock inte genomföras om plattformen redan med hög grad av säkerhet kan fastställa att användaren uppfyller ålderskravet.

Det är kombinationen av den låsta listan över godkänd teknik och kravet på förhandsgodkända planer som gör att EU Kids Act av många branschbedömare beskrivs som ett dolt licensieringssystem för att få driva sociala medier i Europa.

En liten social medieplattform kan behöva använda samma EU-godkända infrastruktur för åldersverifiering som Facebook och Instagram. Det finns inget generellt undantag från kravet enbart för att en plattform är liten. Tillsyn sker genom nationella myndigheter, via den struktur som finns i EU:s Digital Services Act.

I Sverige kan man tänka sig att bland andra Flashback, Familjeliv, Hamsterpaj och lokala Mastodon-servrar kan komma att omfattas. Hur förordningen skall tillämpas på små, decentraliserade och ideellt drivna tjänster är en fråga som förtjänar särskild uppmärksamhet:

  • Måste även en privatperson som driver en liten social medieserver / ett litet forum införa godkänd åldersverifiering?
  • Hur skall kraven tillämpas på decentraliserade nätverk där användare kan flytta mellan olika servrar?
  • Vad händer med en plattform som inte har ekonomiska eller tekniska möjligheter att införa åldersverifiering?

Medlemsstaterna skall visserligen se till att det finns minst en kostnadsfri, certifierad lösning för åldersverifiering. Men det är användarnas tillgång till lösningen som skall vara kostnadsfri. Det innebär inte nödvändigtvis att integrationen blir kostnadsfri eller okomplicerad för den som driver en liten nätplattform.

För de stora plattformarna blir kravet på EU-godkänd åldersverifiering »bara« ytterligare en teknisk anpassning. För små, oberoende sociala medier kan det bli en betydligt större utmaning.

Frågan är om EU Kids Act riskerar att göra det svårare att driva små, oberoende alternativ till de stora sociala medieplattformarna.

Läs även:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »

Relaterat:
• EU-kommissionen: EU Kids Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »
• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »

Tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder

av

EU Kids Act är ett förslag till EU-lag som inte bara sätter upp åldersgränser för sociala medier – utan medför även detaljreglering som väcker helt nya frågor.

I dag har EU-kommissionen presenterat sin EU Kids Act. Den är ett försök att skapa ett gemensamt regelverk för minderårigas användning av sociala medier, videoplattformar, onlinespel, AI-tjänster, chatbots, app-butiker och operativsystem – med obligatorisk ålderskontroll och särskilda designregler.

Låt oss börja med åldersgränserna:

  • 0–2 år: Inga skärmar. Inga egna enheter.
  • 3–12 år: Inga sociala medier. Barnvänliga videotjänster/spel via vårdnadshavarens konto/enhet. Högst 1 timme/dag.
  • 13–14 år: »Mini accounts« som upprättas och övervakas av vårdnadshavare. Begränsade funktioner och sociala kontakter. Högst 1 timme/dag.
  • 15–17 år: Får skapa egna konton, men tjänsterna måste vara safe by design för minderåriga.
  • 18+: De särskilda Kids Act-reglerna för minderåriga upphör.

Man kan tycka att det borde vara upp till föräldrarna att bestämma över sina barns användning av sociala medier och att barn och unga utvecklas olika snabbt. Men nu blir det alltså istället enhetliga, centralt beslutade regler som är tänkta att gälla i hela EU.

Även om sociala medier får ansvaret för att kontrollera att åldersgränserna följs finns det många olika vägar för de unga som vill kringgå dem. I Australien använder 85 procent av de unga fortfarande sociala medier efter att en åldersgräns på 16 år införts.

För att hindra barn från att använda vissa tjänster måste man kunna skilja barn från vuxna. Därmed flyttas frågan snabbt från barnskydd till identifiering/åldersbevis för internetanvändare generellt.

Frågan är vad som händer med ett internet där rätten att använda olika tjänster börjar förutsätta att användaren kan bevisa vilken ålderskategori han eller hon tillhör. Som vanligt anar vi oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Kommissionen säger att ålderskontrollen skall vara exakt, robust, säker, integritetsvänlig, icke-diskriminerande och minimalt ingripande. Kritikerna hävdar att dessa egenskaper delvis står i konflikt med varandra.

En intressant detalj är de föreslagna föräldrakontona. Enligt förslaget måste det gå att styrka att den vuxne faktiskt är barnets vårdnadshavare. Medlemsstaterna skall tillhandahålla ett kostnadsfritt, integritetsbevarande sätt att bevisa parental responsibility. Det börjar alltså se ut som en betydligt större infrastruktur för identitet och behörighet än bara en funktion där man intygar att man fyllt 18.

För de största plattformarna går förslaget ännu längre. Nya tjänster och funktioner skall föregås av en compliance-plan till EU-kommissionen. Den skall bedömas inom 30 dagar och funktioner får inte lanseras innan kommissionen lämnat ett positivt utlåtande.

Det bör vidare noteras att EU-kommissionen kopplar Kids Act till den kommande Digital Fairness Act. Von der Leyen säger uttryckligen att problemet med beroendeframkallande design inte bara gäller barn.

En spontan reaktion är att EU-kommissionen åter håller på att gräva ner sig i detaljreglering, vars fulla konsekvenser är svåra att överblicka.

Så till kritiken. Den europeiska konsumentskyddsorganisationen BEUC säger »Age verification is not a silver bullet and would raise serious privacy and data protection concerns.«

Tyska Netzpolitik är kritiska och pekar på att systemet innebär ålderskontroll även av vuxna användare. De pekar också på den klassiska målkonflikten: Ju mer exakt och robust ålderskontrollen skall vara, desto svårare blir det att samtidigt maximera anonymitet, integritet och tillgänglighet.

Chaos Computer Clubs Elina Eickstädt säger att förslaget bekräftar nästan alla farhågor man haft om ålderskontroll på nätet – och att det innebär slutet för fri och anonym internetanvändning. Hon pekar också på olösta tekniska problem och riskerna med föräldrakontona.

Den europeiska paraplyorganisationen för digitala rättigheter EDRi ifrågasätter själva ålderslogiken. »If design is harmful for 13-year-olds, it does not magically become safe on their 15th or 18th birthday.«

Den tyska tankesmedjan D64 – Zentrum für Digitalen Fortschritt – varnar för att ungdomar kan förlora viktiga sociala rum och att föräldraövervakning inte är oproblematisk, särskilt för barn som inte har en trygg relation till sina vårdnadshavare.

Som synes är förslaget både mer komplicerat och mer problematiskt än »bara« en åldersgräns för sociala medier. Vi gräver vidare och återkommer.

• EU-kommissionen: EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »

• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU

av

En 18-årsgräns för full tillgång till sociala medier var ett av förslagen när EU-kommissionens ordförande i dag pekade ut vägen mot framtiden.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har i dag hållit sitt »State of the Union«-tal. Bland annat gjorde hon förhandsreklam för EU Kids Act, som handlar om EU-gemensamma åldersgränser för sociala medier. Förslaget skall presenteras mer utförligt i morgon, torsdag. Ur hennes tal…

»I morgon lägger kommissionen fram EU KIDS ACT. Vi kommer att använda en gradvis och differentierad metod. Varje ålder har sin egen känslighet. Och därför kommer varje ålder att ha en anpassad skyddsnivå.

Inga sociala medier under 13 år. Inga personliga konton under 15 år.

Det betyder att barn mellan 13 och 15 år bara får ha minikonton, som skapas och övervakas av föräldrar eller vårdnadshavare, med begränsade funktioner och en tidsbegränsning på en timme om dagen. Och mellan 15 och 18 år är säker design en skyldighet för plattformarna.«

Hur detta skall gå till rent praktiskt skall vi alltså få veta i morgon. Det ser som synes ut att bli mer än bara en rak åldersgräns.

En 18-årsgräns för full tillgång till sociala medier känns lite märklig med tanke på att ett par medlemsstater har en 16- respektive 17-årsgräns för rösträtt i nationella val. Och fem länder när det gäller val till Europaparlamentet. I flera EU-länder kan alltså en 16-åring rösta, samtidigt som samma person inte skall få full tillgång till de sociala medier där mycket av den politiska debatten förs.

Talet handlade även om artificiell intelligens: AI är viktig. AI kan vara farlig. AI är bra men kan även vara dålig. AI skall användas på ett bra sätt. EU bygger AI Giga Factories. Flytta AI från skärmen till samhället. AI ska skapa mervärde på ett mer ansvarsfullt sätt. EU:s AI Act är ett verktyg för att påverka den globala styrningen av AI. Och så vidare.

Ett centralt budskap var att EU vill ha ett betydande inflytande över utvecklingen av artificiell intelligens både i Europa och globalt.

von der Leyen berörde också EU:s nya demokratisköld, som hon tycker är viktig – inte bara mot yttre hot. Som exempel på vad som är problematiskt nämnde hon »antieuropeiska krafter«. Vilket lämnar stort tolkningsutrymme.

Detta är bara några nedslag i dagens State of the Union-tal. Du kan läsa det här:

• 2026 års tal om tillståndet i unionen av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen »

CC0

Europaparlamentet ger EU:s demokratisköld grönt ljus

av

Europaparlamentet säger ja till en europeisk demokratisköld. Frågan är om den kommer att vara vänd utåt eller inåt.

Med röstsiffrorna 420-220 (26 avstod) har Europaparlamentet i dag godkänt en rapport om EU:s nya demokratisköld. Detta är inte lagstiftning, utan mer av en handlingsplan för EU – och parlamentets rapport är i huvudsak en åsiktsförklaring. Rapportör är den svenske moderaten Tomas Tobé.

Lagstiftning ger konkreta befogenheter och rättsliga gränser. Demokratiskölden är betydligt mer lös i kanterna: Ett politiskt ramverk under vilket en rad befintliga och nya verktyg skall samlas och utvecklas, men utan tydliga regler. Vilket är något dess kritiker (partier till höger och vänster plus yttrandefrihetsvänner) varnar för.

En central utgångspunkt är att skydda EU mot otillbörlig påverkan från yttre aktörer – som Ryssland och andra fientligt sinnade stater. Vilket förvisso är angeläget. Men frågan är om man gör det bäst genom att skapa ännu en byråkratisk apparat.

Det börjar bli något av ett mönster att man vill stoppa information som anses skadlig istället för att bemöta den. För detta bygger man upp en ny byråkrati som även kan användas för att begränsa andra åsikter som man för tillfället finner icke önskvärda.

En byråkrati som i fel händer (eller av missriktad välvilja eller oförstånd) kan användas mot inre mål. I parlamentets debatt nämndes särskilt inhemsk desinformation – och populistiska politiska partier som fått stort stöd i opinion och valresultat som problem i sammanhanget.

Om man utvecklar den tanken bör man även fråga sig hur demokratiskölden kan komma att användas av ovan nämnda populistiska partier, om de tar sig till makten. Speciellt som man menar att de inte är demokratiskt pålitliga. Detta är ett tveeggat svärd.

The Bad Man Principle: En frihetsinskränkande befogenhet bör bedömas utifrån hur den kan användas av en framtida regering som man inte litar på – inte utifrån dagens regerings deklarerade goda intentioner.

Men nu är vi ändå där. Den så kallade demokratiskölden leder bland annat till hårdare tillämpning av redan problematiska regler som EU:s Digital Services Act; ett europeiskt nätverk av faktagranskare; mer mikrostyrning av sociala medier; stöd till etablerade medier, civilsamhällesorganisationer och andra aktörer som anses stärka den demokratiska motståndskraften – med mycket mera. (Läs mer »)

Kritiker varnar för att detta i förlängningen kan minska friheten online och ge politiska institutioner större inflytande över informationsmiljön.

EU:s demokratisköld visar alla tecken på att vara ytterligare ett politiskt initiativ med goda intentioner som med tiden riskerar att drabbas av oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Det avgörande blir därför inte vad demokratiskölden kallas, utan vilka konkreta befogenheter och verktyg som så småningom placeras bakom den.

(Samtliga svenska ledamöter i Europaparlamentet förutom de tre från SD röstade ja till rapporten.)

• Europaportalen: EU-parlamentet vill stärka demokratiförsvaret – var tredje röstade nej »

• EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket? »

• EU: 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »

CC0