Femte juli

Nätet till folket!

Storebror

Kategorin Storebror är hämtad från George Orwells bok 1984. Det handlar dels om övervakning - och dels om menings- och yttrandefrihet. Och om hur staten försöker styra hur människor tänker.

Tyskland: Skall man få förolämpa politiker?

av

I Tyskland debatterar man att skrota förbudet mot att förolämpa politiker – som visat sig få rätt orimliga konsekvenser.

I Tyskland diskuterar man att avskaffa paragraf 188 i strafflagen, som utökar det redan befintliga förbudet mot förolämpning till ett särskilt straffansvar för att offentligt förolämpa politiker.

Frågan har fått ny aktualitet sedan enskilda medborgare blivit föremål för rättsliga förfaranden efter att ha kallat förbundskansler Friedrich Merz för bland annat »Pinocchio« och »Lügenfritz«.

Utredningen om »Pinocchio« lades ned, medan »Lügenfritz« ledde till en omdiskuterad dom i första instans. Kritiker menar att ledande politiker måste tåla sådana polemiska tillmälen.

Under 2025 färdigutredde den tyska polisen närmare 4.800 misstänkta brott mot § 188 och överlämnade dem till åklagare. Hur många enskilda personer som utreddes, åtalades eller dömdes särredovisas inte i någon samlad nationell statistik.

Lagstiftningens rötter kan sökas tillbaka till 1931, då rikspresident Paul von Hindenburg införde en nödförordning med syfte att motverka förgiftningen av det offentliga livet genom förtal och uppvigling i den politiska kampen. Vilket man så här i efterhand kan säga gick sådär.

Tyskland har sedan 1951 haft ett särskilt förstärkt skydd för politiker mot offentligt förtal och medvetet falska sakpåståenden. År 2021 utvidgades skyddet till att även omfatta rena förolämpningar och nedsättande värdeomdömen, samtidigt som kommunalpolitiker uttryckligen inkluderades och möjligheten till åtal utan politikerns egen begäran utökades.

Paragraf 188 omfattar alltså inte bara förolämpning utan även förtal och medvetet falska, ärekränkande uppgifter. Det diskuteras både att fullständigt avskaffa paragrafen och att begränsa den till att bara gälla kommunalpolitiker.

Dock tycks det vara svårt att komma överens om vad som skall ändras. Regeringspartierna CDU/CSU och SPD låg själva bakom 2021 års skärpning.

Den genomfördes som en del av ett större paket mot högerextremism och hatbrott, bland annat mot bakgrund av mordet på CDU-politikern och regionalpresidenten Walter Lübcke samt omfattande hot mot kommunalpolitiker.

Kritik mot politikerna för åtgärder under pandemin, för migrationspolitiken och andra kontroversiella beslut kan också ha spelat in. Nu har man svårt att komma fram till vad som bör ändras.

Högerradikala AfD har föreslagit att paragraf 188 skall avskaffas. Partiets första lagförslag avvisades av förbundsdagen i januari 2026, men ett nytt och snarlikt förslag lades fram i juni och har överlämnats till utskottsbehandling.

Tillämpningen av paragraf 188 skapar återkommande konflikter med den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Den tyska grundlagen skyddar även hård politisk polemik, överdrifter, satir, sårande värdeomdömen och respektlös kritik mot makthavare.

För ett par år sedan kom den tyska författningsdomstolen fram till att den politiska makten generellt sett får finna sig i att bli hånad. Vilket kan sättas i relation till att den förra tyska inrikesministern Nancy Faeser (SPD) uttalat att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra. (»Diejenigen, die den Staat verhöhnen, müssen es mit einem starken Staat zu tun bekommen.«)

I sammanhanget bör noteras att Tyskland redan har ett generellt förbud mot förolämpning. Enligt paragraf 185 kan den som förolämpar någon annan dömas till böter eller fängelse, medan paragraferna 186 och 187 gäller nedsättande respektive medvetet falska sakuppgifter.

Paragraf 188 innebär alltså inte att endast politiker skyddas, utan att personer i det politiska livet ges ett särskilt förstärkt straffrättsligt skydd.

Under 2024 registrerade polisen totalt drygt 250.000 misstänkta förolämpnings- och närliggande ärekränkningsbrott (§ 185-188). Vad gäller fällande domar dömdes närmare 30.000 personer för förolämpningsbrott 2021, vanligtvis till böter. Någon samlad statistik över hur många av ett visst års polisärenden som leder till åtal och fällande dom finns inte.

• Politico: Germany rethinks law protecting politicians from insults »

Relaterat:
• Yttrandefriheten i EU: Tyskland – NetzDG (mars 2025) »
• Tyskland: Böter för att gilla poster på sociala media (juli 2025) »

CC0

Brysseleffekten

av

EU:s regleringar av internet och IT drabbar inte bara oss européer. Till exempel får människor i andra delar av världen sin yttrandefrihet inskränkt till följd av de lagar som stiftas här.

EU har ambitionen att bli världsledande på IT-reglering. Som om det vore ett självändamål.

Eftersom internet är globalt kommer EU:s klåfingriga regler att få konsekvenser överallt. EU anser att dess förordningar har extraterritoriell räckvidd och att man har rätt att bötfälla utländska företag med astronomiska belopp om de bryter mot unionens regler.

Så det är enklast att göra som EU säger. När globala tjänster väljer att införa samma system överallt kan även användare utanför EU drabbas av övermoderering och förändrade krav på innehåll och algoritmer. Det vill säga få sin yttrandefrihet begränsad.

EU har tvingat fram maskinläsbar märkning av AI-genererad text. Anthropic låter meddela att det är ogörligt att anpassa modellen efter olika länders olika regler. Så man vattenmärker i princip allt som kommer ut ur maskinen som AI-genererat – oavsett var i världen användaren befinner sig. Det gäller även om du bara använt tjänsten för att redigera en text som du själv skrivit.

Eller ta frågan om Chat Control. Idén om client-side scanning är fortfarande inte avskriven bland vissa medlemsstater i EU:s ministerråd. Det vill säga spionprogram på system- eller applikationsnivå som granskar innehållet på din telefon, platta eller dator innan det krypteras och sänds.

Detta är något som i så fall riskerar att bli en allmänt accepterad standard – vilket kan göra det svårare, farligare eller omöjligt för oppositionella i auktoritära stater att kommunicera genom krypterade meddelandeappar. Det handlar om människors liv och frihet.

Att EU ofta går för långt framgår tydligt genom att man gång på gång tvingas backa från tidigare beslut på olika områden. Men då är skadan ofta redan skedd.

CC0

Början till slutet för åldersgränser online

av

I Frankrike har författningsrådet underkänt en generell 15-årsgräns för sociala medier. På andra håll växer tvivel om att sådana förbud är genomförbara.

Förra veckan beslutade Frankrikes författningsråd – Conseil constitutionnel – att underkänna den nya 15-årsgränsen för sociala medier. Rådet slår fast att:

  • Ett generellt förbud mot sociala medier för alla under 15 år är ett oproportionerligt ingrepp i även minderårigas yttrande- och informationsfrihet.
  • Ett sådant förbud förutsätter i praktiken att alla användare, även vuxna, måste bevisa sin ålder. Då krävs tydliga rättsliga ramar och integritetsskydd.

Rådet säger att skyddet för barnets bästa visserligen är ett konstitutionellt krav. Men ett ingrepp i yttrande- och kommunikationsfriheten måste fortfarande vara lämpligt, nödvändigt och proportionerligt.

Det generella förbudet föll bland annat därför att:

  • det omfattade alla under 15 år utan åtskillnad efter mognad,
  • föräldrars medgivande saknade betydelse,
  • det omfattade mycket olika slags tjänster,
  • det kunde träffa tjänster där några hälsomässiga eller säkerhetsmässiga risker för barn inte hade visats,
  • lagen gjorde ingen tillräcklig åtskillnad mellan tjänster och funktioner med olika risknivåer.

Rådets resonemang är alltså starkare än att lagen bara var »otydligt skriven«. Själva det urskillningslösa förbudet bedömdes vara oproportionerligt.

Den andra delen av beslutet är särskilt intressant ur ett digitalt rättighetsperspektiv. Rådet konstaterar att ett förbud för personer under 15 år med nödvändighet innebär att varje person, även en myndig person, måste bevisa sin ålder innan tjänsten får användas.

Man kan notera att lagen svävar på målet vad gäller:

  • hur åldern skall styrkas,
  • vilka uppgifter som får samlas in,
  • vem som får behandla dem,
  • hur länge de får sparas,
  • hur anonymitet och pseudonymitet skall skyddas,
  • vilka tekniska eller rättsliga säkerhetsmekanismer som skall krävas.

Därför hade lagstiftaren inte skapat tillräckliga garantier för rätten till privatliv.

Rådet säger inte att all åldersverifiering är förbjuden. En mer begränsad reglering, riktad mot dokumenterat riskfyllda tjänster eller funktioner och försedd med starka integritetsgarantier, skulle möjligen kunna godtas.

President Macron har redan gett premiärminister Sébastien Lecornu i uppdrag att skriva om förslaget. Målet är enligt Élyséepalatset att få ett nytt system på plats före våren 2027. Men ett sådant förslag måste respektera de begränsningar författningsrådet just satt upp.

• Inte bara Frankrike

Samtidigt har Politico en intressant sammanställning över situationen i andra länder. Den internationella trenden tycks vara att man går bort från idén om en generell åldersgräns, för att istället inrikta sig på att begränsa vad man anser vara skadliga och beroendeframkallande funktioner på olika slags plattformar.

Möjligen har man tagit intryck av tidiga australiska data som visar att mer än 80 procent av 10–15-åringarna fortfarande använde sociala medier tre månader efter att landets 16-årsgräns trätt i kraft.

Lorena Giuberti Coutinho är kommissionär vid Brasiliens självständiga dataskyddsmyndighet med ansvar för frågor om säkerhet online. Hon menar att åldersgränser är svåra att upprätthålla.

»The incentives for teenagers to continue on social media are quite strong because this is where they communicate.«

Vilket borde vara rätt uppenbart.

I USA möter flera delstatliga försök att införa generella åldersgränser motstånd. Parallellt riktas allt större uppmärksamhet mot plattformarnas konstruktion och riskfyllda funktioner. Flera rättsprocesser om detta pågår.

Också i Storbritannien diskuteras om en generell åldersgräns är det bästa. Politico:

»In Britain, while new Prime Minister Andy Burnham has voiced his support for a social media ban, some industry observers say it may not be a blanket ban. Instead, the U.K. could choose to follow Canada’s proposed Safe Social Media Act, which looks to age-restrict platforms unless and until they have “adequate safeguards” in place to protect children.«

Det vill säga en åldersgräns så länge plattformarna inte ändrar det man anser vara riskfyllda och skadliga funktioner för minderåriga. Eller åldersgränser för vissa funktioner på respektive plattform. Vilket i och för sig låter som detaljstyrning, men det är kanske inte lika dåligt som en åldersgräns.

I EU kommer liknande signaler från forskare och sakkunniga.

»Several experts who consulted the European Commission on the proposed measures, including Leanda Barrington-Leach of the 5Rights Foundation and the London School of Economics’ Sonia Livingstone, wrote a letter to Commission President Ursula von der Leyen to warn against blanket measures. Total bans are not in line with protecting children’s fundamental rights because they cut off their access to information, which may lead them to more dangerous, unregulated online spaces, the letter says.«

Detta stämmer rätt väl med vad 438 forskare och säkerhetsexperter redan framfört i ett öppet brev.

Det tycks som att idén om generella åldersgränser för sociala media håller på att nötas ner av praktiska svårigheter samtidigt som den möter motstånd i form av grundläggande fri- och rättigheter. Som så ofta är knäckfrågan: Hur?

På något sätt känns det som att inte heller idén om åldersgränser för sociala medier var särskilt väl genomtänkt.

• Reuters: France’s top court blocks social media ban for under-15s »

• Politico: The backlash to social media bans has already begun »

• 438 forskare: Joint statement of security and privacy scientists and researchers on Age Assurance »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Förtryck kan komma i nya former

av

I en framtida dystopisk övervaknings- och kontrollstat kan de som inte bryr sig eller lägger sig i kanske ändå ha det rätt bra. Cirkulera, här finns inget att se.

Men den som kommer på kant med myndigheterna eller någon tjänsteman kan få det väldigt jobbigt.

Eller den som ifrågasätter eller avviker för mycket. Som de britter och tyskar som redan i dag får polisbesök när de tyckt fel på nätet. Oliktänkande kan rent av försvinna, som i Kina. Det är en skala.

Förtryck behöver inte komma marscherande ner för gatan. Det är mer troligt att det kommer i en annan, mindre spektakulär skepnad än förra gången.

Det kan smyga sig på och vara konsekvensen av missriktad välvilja. Eller naivitet. Eller inkompetens. Förtryck kan växa ur funktionell dumhet.

En ständigt pågående process i vilken politiken ökar sin makt och förvaltningen sin volym leder till att individens frihet och oberoende begränsas.

Förtryck kan växa ur människors tendens att vilja utöva makt över andra. Eller för att bereda väg för vackra utopiska visioner utan utrymme för avvikande åsikter.

Förtryck kan vara ansiktslöst och »ingens« fel eller ansvar. En biprodukt av överordnade mål.

Det är här de grundläggande mänskliga rättigheterna kommer in i bilden. Grundläggande, eftersom ingen majoritet eller överhet skall kunna kränka individens rättigheter eller tysta henne. I princip.

De mänskliga rättigheternas funktion är att skydda individen mot statens övergrepp. De finns för att skydda den som är obekväm, impopulär, misstänkliggjord eller i minoritet – och för vanligt, hederligt folk som skall lämnas i fred.

Med Chat Control vill man granska innehållet i folks elektroniska meddelanden. Med Digital Services Act och EU:s nya »demokratisköld« vill man styra vad människor skall få se online.

Här står både rätten till privatliv och yttrandefriheten på spel. Kampen pågår just nu och formar vår framtid.

CC0

EU väljer kontroll före information

av

EU bemöter inte farliga rykten med bättre information, utan med krav på mer övervakning och faktagranskning. Det riskerar att göra plattformarna till verktyg för indirekt statlig informationskontroll.

Stormningen av den spanska exklaven Ceuta var problematisk med risk för omedelbara och dödliga konsekvenser. Men det är inte den första eller sista masshysterin med eller utan internet. Visst, internet kan öka spridningen – vilket bäst bemöts med konkret motinformation.

Är det någon som sett någon sådan motinformation – alls?

Det enda jag hittar är ett uttalande av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen när stormingen i princip var över. På engelska.

»Dangerous crossings must stop immediately. Smuggling networks must be dismantled. And returns must be swift, as our rules allow.«

Då så. I vilken mån detta nådde eller påverkade unga marockaner är högst oklart.

I all ödmjukhet: Man hade kunnat meddela att »Gränsen till Ceuta är inte öppen. Den spanska domstolen har förbjudit omedelbara avvisningar till havs, men den har inte givit någon rätt att resa in eller stanna i Spanien. Den som tar sig över kan frihetsberövas, få sitt ärende prövat och därefter återsändas. Försök att simma över är olagliga och förenade med livsfara.«

Detta hade kunnat ske på arabiska, marockansk darija, franska och spanska genom betald geografisk annonsering i norra Marocko, via spanska och marockanska myndigheter och genom tydliga myndighetskonton på samma plattformar där ryktet cirkulerade.

Men så gjorde man inte. Istället skyller man på det internet vars genomslagskraft man själv inte förmår utnyttja. EU-kommissionär Henna Virkkunen skyller allt på främst Meta och TikTok.

»Platforms must act decisively in keeping the integrity of the digital space, in particular during crisis situations… (…) Monitoring must increase, cooperation with fact-checkers to be strengthened.«

Detta skall »följas upp på måndag«.

Dock framgår det inte vad som konkret skall övervakas, vilket innehåll som skall begränsas, hur desinformation skall definieras, hur detta är tänkt att gå till eller vilken rättslig grund som åberopas.

Det problematiska är inte att EU vill stoppa ett falskt rykte om att gränsen till Ceuta är öppen. Problemet är metoden: Kommissionen pressar privata plattformar att intensifiera övervakning och faktagranskning – samtidigt som den själv har makt att utreda och bötfälla dem enligt Digital Services Act, DSA.

Detta skapar en risk för indirekt statlig censur utan något demokratiskt eller rättsligt beslut om exakt vilket innehåll som skall begränsas.

Så här: DSA kräver att mycket stora plattformar skall bedöma och motverka så kallade systemrisker. Det innebär att lagligt innehåll kan få minskad spridning, varningsetiketter eller andra begränsningar om det bedöms bidra till exempelvis samhällsskada eller »eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter på samhällsdebatten«. Vilket är imponerande vagt.

I denna process utformar EU-kommissionen diffusa riktlinjer om »systemiska risker« vars betydelse plattformarna själva får gissa sig fram till. Blir det inte som kommissionen tänkt sig kan den besluta om miljardböter.

Plattformarna riskerar därför mindre genom att ingripa för mycket än för lite. Då får de ett starkt incitament att sänka räckvidden för osäkra uppgifter hur relevanta och i slutändan korrekta dessa än må vara. De kan även blockera sökord, vilket känns direkt orwellianskt, automatisera fler beslut och ge utomstående faktagranskare fria händer.

I ett snabbt händelseförlopp är uppgifter ofta osäkra, ofullständiga eller motstridiga. Det som på fredagen klassas som desinformation kan på måndagen visa sig vara korrekt, delvis korrekt eller åtminstone rimligt att diskutera.

Faktagranskning kan vara värdefull. Men faktagranskare är inte domstolar eller demokratiskt ansvariga myndigheter. De väljer vad som skall granskas, hur frågan skall formuleras, vilka källor som skall tillmätas auktoritet och hur osäkerhet skall värderas. De kan göra fel och deras urval, finansiering, metod och politiska utgångspunkter kan påverka vilka påståenden som granskas och hur de formuleras.

När utomstående faktagranskare används för att inskränka inläggs spridning, strypa annonsintäkter, påverka rekommendationsalgoritmer eller bestraffa konton vid upprepade överträdelser – då handlar det om något helt annat än att bemöta dålig information med bättre information.

Vilken soppa detta är. Ytterst handlar det om intern europeisk politik och kamp om narrativet, agendan och makten.

Never waste a good crisis.

• EU tells Meta, TikTok to boost monitoring, fact-checking »

Kommer Frankrike att förbjuda X?

av

Det cirkulerar rykten om att Frankrike är på väg att förbjuda X. Det stämmer inte riktigt. Men det som faktiskt sker kan få betydligt större konsekvenser.

Sociala medier är fulla av uppgifter om att Frankrike är på väg att förbjuda X lagom till nästa års presidentval, av politiska skäl. Vad det egentligen fråga om är en rättsprocess som pågått i ett och ett halvt år och som hotar sociala mediers budbärarimmunitet (safe harbour) – utan vilken deras verksamhet i princip blir omöjlig.

Bakgrunden är en förundersökning som inleddes redan i januari 2025. Den gällde ursprungligen misstankar om att X:s rekommendationsalgoritm hade manipulerats och att personuppgifter använts olagligt.

Den 9 juli 2025 överlämnades utredningen till den franska gendarmeriets nationella cyberenhet. Brottsmisstankarna gällde bland annat ändring eller förvanskning av ett automatiserat databehandlingssystem, olovlig utvinning av data samt behandling av personuppgifter på bedrägligt eller olagligt sätt.

X – som släppt sin rekommendationsalgoritm som öppen källkod redan i mars 2023 (och uppdaterade den löpande) – vägrade därefter att lämna ut ytterligare uppgifter om den (med hänvisning till affärshemligheter) och beskrev utredningen som politiskt motiverad. (Le Monde »)

X har sedan öppnat delar av sin xAI‑algoritm som öppen källkod i januari 2026. Men den franska brottsutredningen rör inte primärt om koden kan läsas utan om algoritmerna har manipulerats och använts för politisk påverkan, utländsk inblandning och olaglig databehandling.

Den 3 februari 2026 genomförde franska myndigheter, med stöd av Europol, en husrannsakan på X:s kontor i Paris. Elon Musk och den tidigare VD:n kallades till frivilliga förhör den 20 april. Musk infann sig inte.

Den 6 maj 2026 gick ärendet över från åklagarledd förundersökning till en formell information judiciaire. Det betyder att oberoende undersökningsdomare nu leder utredningen. Åklagaren har begärt att bolagen X.AI Holdings, X Corp och xAI samt Musk och företagets franska VD formellt skall delges misstanke. (Reuters »)

Brottsrubriceringarna omfattar bland annat misstänkt medverkan till innehav och organiserad spridning av sexuellt övergreppsmaterial med barn, sexuella deepfakes av personer som inte samtyckt, förnekande av brott mot mänskligheten, olaglig insamling och otillräckligt skydd av personuppgifter, brott mot elektronisk brevhemlighet, drift av en plattform i syfte att möjliggöra olagliga transaktioner samt organiserad manipulation av automatiserade databehandlingssystem.

Vissa av misstankarna gäller material som användare kan ha publicerat eller framställt med Grok. Andra gäller X:s och de ansvarigas egna tekniska beslut, behandling av personuppgifter och påstådda manipulation av datasystem.

Utredningen gäller alltså ett antal specificerade brott och frågan om X genom tekniska eller affärsmässiga beslut kan ha medverkat till dem.

Under fransk lag (LCEN från 2004) har värdtjänster (hébergeurs) ett begränsat ansvar: De är inte generellt skyldiga att övervaka innehåll i förväg och ansvarar främst om de inte tar bort uppenbart olagligt innehåll efter anmälan. De skiljs från »éditeurs« (utgivare) som har redaktionellt ansvar.

En neutral värdtjänst har enligt EU-rätten ett begränsat ansvar för användarnas innehåll. I stora drag gäller: Plattformen är inte automatiskt ansvarig för allt som användarna publicerar. Ansvar kan uppstå om plattformen får faktisk kännedom om olagligt innehåll men inte skyndsamt tar bort eller blockerar det. Plattformen får normalt inte åläggas att generellt övervaka allt användarinnehåll. Dessa principer finns främst i artiklarna 6 och 8 i Digital Services Act (DSA).

Den 16 juni 2026 avkunnade EU-domstolen en intressant och i sammanhanget relevant dom i de förenade målen WebGroup Czech Republic, C-188/24 och C-190/24. Domstolen prövade bland annat en trafikinformationstjänst där användarna rapporterade poliskontroller. Plattformens algoritm bestämde hur och i vilken ordning uppgifterna visades.

EU-domstolen slog fast att en tjänst inte nödvändigtvis är en neutral värdtjänst om den genom sin algoritm på förhand bestämmer under vilka förhållanden information sprids, på vilket sätt den sprids och i vilken prioritetsordning den visas.

Det avgörande är alltså inte bara om plattformen känner till varje enskilt meddelande. Även kontroll över hur informationen sprids kan innebära att den inte längre är en passiv värd. Domstolen gjorde dock undantag för vanlig kategorisering och indexering som enbart är till för att göra innehållet lättare att hitta.

En juridisk analys publicerad efter domen drar slutsatsen att algoritmisk rangordning och monetarisering kan beröva plattformar deras ställning som neutrala värdtjänster. Detta kan få stora konsekvenser för X, Facebook, TikTok, YouTube och andra plattformar. Deras flöden är inte kronologiska anslagstavlor. Algoritmer väljer aktivt vilka inlägg som skall lyftas fram, rekommenderas eller begravas, ofta för att öka engagemang och annonsintäkter.

Om X bedöms spela en aktiv roll genom att systematiskt välja ut, förstärka eller monetarisera visst innehåll kan skyddet begränsas. Men detta betyder inte automatiskt att X blir utgivare eller gärningsman bakom varje inlägg.

För ett straffrättsligt ansvar som medgärningsman eller medhjälpare krävs att åklagaren visar en konkret koppling till det aktuella brottet, faktisk medverkan eller kontroll, den kunskap eller avsikt som respektive brott kräver samt att plattformens handlande inte bara bestod i neutral lagring.

Påståendet om att X görs till medgärningsman till de brott som eventuellt begås av dess användare är därför alltför kategoriskt. Det rör sig snarare om att undersökningsdomarna kan försöka visa att X i vissa fall varit en aktiv medverkande aktör, inte bara en teknisk mellanhand.

Så, kan X blockeras?

Ja, det finns juridiska vägar för detta. I vart fall för en tillfällig blockering. Men ribban är hög. Artikel 51 och 82 i DSA tillåter i sista hand att en samordnare för digitala tjänster begär att en domstol tillfälligt begränsar tillgången till en tjänst. Det förutsätter bland annat en överträdelse som fortsätter, att andra befogenheter har uttömts, att överträdelsen orsakar allvarlig skada, att överträdelsen utgör ett brott som innebär ett hot mot människors liv eller säkerhet och att det är ett proportionerligt och tidsbegränsat beslut. DSA säger uttryckligen att lagligt innehåll inte får göras otillgängligt i onödan.

Fransk rätt medger också domstolsförelägganden mot internetoperatörer och andra mellanhänder för att stoppa eller förebygga skada. Men en total blockering av en plattform med miljontals lagliga inlägg skulle behöva klara en mycket sträng proportionalitetsprövning mot yttrande- och informationsfriheten.

Således: Utredningen kan på längre sikt öppna för krav på att X blockeras i Frankrike. Men någon sådan begäran eller något sådant beslut är ännu inte känt.

Det går att misstänka politiska motiv, särskilt eftersom den ursprungliga anmälan kom från den Macronallierade parlamentsledamoten Éric Bothorel och uttryckligen berörde påverkan på den politiska debatten. Musk och X har också beskrivit utredningen som politiskt motiverad. Men det finns för närvarande inga offentliga belägg för att regeringen beordrat domarna att angripa X på grund av Musks kritik.

Processen började som sagt två år före presidentvalet, inte nio månader före. Det senaste juridiska resonemanget om värdstatus kommer visserligen närmare valet, men bygger på en EU-dom som gäller alla algoritmstyrda plattformar.

Det verkligt intressanta är att EU-domstolen har börjat sudda ut gränsen mellan neutral teknisk mellanhand och redaktionell aktör. Om en algoritm väljer vilka användarinlägg som skall förstärkas kan plattformen anses kontrollera innehållets spridning, även om den inte har granskat eller godkänt själva inlägget.

Det finns möjligen en viss logik då en plattform som medvetet förstärker och tjänar pengar på olagligt material inte alltid kan gömma sig bakom den användare som postat det.

Men detta är samtidigt farligt, eftersom en alltför bred tolkning kan göra plattformar ansvariga för enorma mängder användarinnehåll. Det skapar starka incitament till automatiserad förhandscensur och kan i praktiken undergräva DSA:s förbud mot generell övervakning.

Processen mot X kan alltså bli ett angrepp på en av det öppna internets grundprinciper: Att den som tillhandahåller en teknisk plattform inte automatiskt skall behandlas som utgivare eller medgärningsman till allt som användarna publicerar.

Om plattformar riskerar rättsligt ansvar för innehåll som deras algoritmer har rekommenderat får de starka incitament att granska, begränsa och stoppa användarnas yttranden i förväg. Resultatet kan bli en privatiserad och automatiserad förhandscensur.

Budbärarimmuniteten finns inte för att skydda teknikföretagen. Den finns för att det skall vara möjligt att driva forum, kommentarsfält, sociala medier och andra öppna kommunikationstjänster utan att först kontrollera varje ord som användarna skriver.

En rekommendationsalgoritm innebär att plattformen påverkar innehållets synlighet. Men det är inte självklart att detta kan jämställas med att en ansvarig utgivare granskar, väljer och godkänner varje publicering. En algoritm rangordnar miljarder användarstyrda publiceringar utan att plattformen nödvändigtvis känner till innehållet i varje enskilt inlägg.

Om X i slutänden klassificeras som medverkande till användarnas brott – genom sina algoritmer och sin AI‑tjänst Grok – har Frankrike i praktiken brutit med den traditionella uppdelningen mellan värdtjänst och innehållsleverantör. Det vore ett prejudikat som gör att budbärarimmunitet inte längre är en stabil grund för plattformar, utan en tillfällig kompromiss som kan upphävas när staten anser att det behövs.

Den aktuella processen handlar därför inte bara om X. Det som i Frankrike beskrivs som en kamp mot näthot och desinformation, riskerar att bli ett europeiskt eller globalt prejudikat där stater tar kontroll över det digitala torget genom att hota budbäraren. När rättsväsendet kriminaliserar infrastrukturen snarare än förövaren, har man tagit ett stort steg bort från principen om ett fritt och öppet internet.

CC0

Fråga politikerna om övervakningsstaten

av

Passa på att fråga politikerna om massövervakningen nu när de för en gångs skull är ute och möter väljarna.

Då är valrörelsen igång och ingen politiker talar frivilligt om problemen med övervakningsstaten och massövervakningen. Så vi får väl fråga dem.

Ta chansen varje gång du ser en politiker på ett torgmöte, i en valstuga eller på en skolpresentation. När valet är över lär vi knappast se dem igen på fyra år.

Med risk för att tjata, här är en fråga som är knepigare att svara på än den först ger intryck av:

Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?

Frågan lär knappast omvända någon politiker som håller sin partibok högst. Men det tvingar dem i vart fall att stanna upp och tänka efter ett ögonblick.

Och varför inte spela in deras svar och lägga ut i sociala medier?

CC0

USA: Ålderskontroll för operativsystem

av

Separata ålderskontroller online kan komma att ersättas av obligatorisk åldersverifiering på systemnivå i telefoner, surfplattor och datorer.

Idén om åldersgränser för sociala medier håller på att ta ett tekniskt kliv. ID-kontroller, biometrisk åldersanalys, digitalt ID och appar för åldersverifiering tycks vara på väg att ersättas med kontroll på systemnivå.

I USA har ett partiöverskridande lagförslag – Digital Age Assurance Act – lagts fram i senaten. Idén är att operativsystem inte skall kunna användas om man inte har ett konto. Och ett konto kräver att man verifierar sin ålder.

Det vill säga ålderskontroll på operativsystemsnivå.

Detta är något som bland andra Meta har drivit kampanj för. Med kontroll på systemnivå slipper sociala medieplattformar med flera att själva ordna och ta ansvar för verifiering av användarnas ålder.

Detta är tänkt att gälla all slags enheter från telefon till dator. Det amerikanska lagförslaget talar om allt som har ett operativsystem. Och det skall kunna fungera gentemot bland annat appar, appbutiker, webbläsare och webbplatser som är skyldiga att kontrollera användarnas ålder.

I sin nuvarande utformning kan förslaget göra det svårt eller omöjligt att lagligt erbjuda vissa Linuxdistributioner, GrapheneOS och andra operativsystem som saknar centrala användarkonton eller vägrar samla in åldersuppgifter. Det finns inget undantag för fri eller öppen källkod.

En öppen fråga är om den tekniska lösningen kan göra det möjligt att knyta besök på olika webbplatser till samma användarkonto eller enhet. Lagförslaget innehåller visserligen förbud mot profilering och mot att kombinera ålderssignalen med andra personuppgifter, men mycket beror på hur systemet utformas i praktiken.

Enligt det amerikanska lagförslaget skall användare under 17 år ha sitt konto länkat till en förälder eller vårdnadshavare. Kravet kan skapa särskilda problem för barn som lever med en kontrollerande eller våldsam förälder, eftersom föräldern får en central roll i barnets tillgång till digitala tjänster.

Förslaget bygger på Kaliforniens Digital Age Assurance Act, som antogs 2025 och skall börja tillämpas den 1 januari 2027. Det federala förslaget går dock i vissa avseenden längre.

Om detta blir verklighet kan vi räkna med att metoden kommer att rullas ut globalt, då de större operativsystemen är amerikanska. EU lär knappast ha något att invända.

Läs mer på Reclaim the Net:
• Senate Bill Would Put Age Checks in Every US Operating System »

CC0

Fler EU-regler som kan begränsa yttrandefriheten

av

I höst kommer flera skarpa EU-förslag som kan begränsa yttrandefriheten online och i sociala medier ytterligare. Låt det inte ske i tysthet.

På höstens att-göra-lista finns att hålla koll på EU:s arbete med dess »demokratisköld« och uppdateringen av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD).

• Demokratiskölden bygger på premissen att Europas demokratier utsätts för desinformation, utländsk påverkan, cyberattacker, hybridkrigföring samt manipulation av val och samhällsdebatt. Vilket säkert kan stämma. Det knepiga är att skilja sådant från helt legitim opinionsbildning, speciellt sådan som EU ogillar.

Som vi tidigare påpekat är ett problem med begrepp som desinformation, missinformation, informationsmanipulation, utländsk påverkan, skadliga narrativ och demokratiska risker att de saknar skarpa juridiska gränser.

Sådan otydlighet är ett mönster som känns igen från EU:s Digital Services Act, som instruerar de största plattformarna att identifiera och motverka brett formulerade »systemiska risker«. Lagstiftningen anger ett antal riskkategorier, men lämnar stort utrymme för tolkning. Plattformarna måste själva bedöma vad som omfattas och hur riskerna skall motverkas. Om EU-kommissionen anser att de misslyckats kan de drabbas av gigantiska bötesbelopp.

Därför är det viktigt att demokratisköldens olika åtgärder omgärdas av starka garantier för rättssäkerhet och yttrandefrihet när de nu utvecklas och genomförs. Europaparlamentet röstar om sin rapport i plenum efter sommaruppehållet.

• Uppdateringen av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD) är kopplad till demokratiskölden och förbereds just nu. Ett skarpt förslag väntas i slutet av året.

Det är inom ramen för denna uppdatering som man bland annat diskuterar att tvinga plattformar som visar användargenererad video (till exempel YouTube, TikTok, Instagram, Twitch, Kick, Rumble, Dailymotion och X) att lyfta fram betrodda aktörer (»media services of general interest«) – som public service – i användarnas flöden. Vilket innebär att alla andra innehållsskapare får minskad synlighet.

Detta väcker både principiella och praktiska frågor. Idén har stöd från delar av vänstern, där man efterfrågar mer kontroll över informationsmiljön – och från delar av högern, där frågan ofta ses ur ett nationellt säkerhetsperspektiv.

Det är också möjligt att AVMSD-översynen kommer att leda till utökad reglering av stora kanaler på YouTube & Co. Professionellt drivna kanaler kan redan i vissa fall betraktas som audiovisuella medietjänster, och det har höjts röster för att fler innehållsskapare skall omfattas av krav liknande dem som gäller för traditionella tv-kanaler.

Men översynen av AVMSD befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium. Det är därför viktigt att granska processen innan institutionerna låser sig vid dåliga förslag. Ett första steg är att uppmärksamma och diskutera det som sker.

Utvecklingen i EU går generellt sett mot mer övervakning, mindre frihet online och en stegvis allt mer begränsad yttrandefrihet – i något slags enkelriktat flöde. Och i höst kommer viktiga policybeslut att fattas som kan få stor betydelse för vem som får synas, vad som får spridas och hur den offentliga debatten på nätet skall gå till. Låt det inte ske i tysthet och bakom stängda dörrar.

Relaterat:
• EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll? »
• EU vill ha mer SVT på Youtube »

CC0

Rödflaggning hör inte hemma i en demokratisk rättsstat

av

Jag har svårt att släppa det där med att regeringen just tillsatt en utredning om »rödflaggning« av människor som kan antas ha »samröre« med kriminella organisationer.

Att man håller ett öga på folk som faktiskt misstänks för att ägna sig åt något brottsligt är en sak. Men att inskränka grundläggande rättigheter för anhöriga och andra personer som inte dömts för brott och som kanske inte ens varit medvetna om någon annans brottslighet är något helt annat.

Att begränsa vilka personer den flaggade får ha kontakt med, vilka områden personen får röra sig inom, dennes möjlighet att bedriva näringsverksamhet, inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner är straff till sin verkan, vad staten än väljer att kalla dem.

I en demokratisk rättsstat skall ingripande sanktioner beslutas under rättssäkra former och kunna prövas av en oberoende domstol. Ingen skall straffas för något han eller hon inte gjort. Ingen skall heller hållas ansvarig för någon annans handlingar enbart på grund av släktskap eller bekantskap. Det är grundläggande.

Ändå tillsätts en utredning vars direktiv är att se om man kan låta myndigheterna göra just detta. Av en borgerlig regering, som i en rimlig värld borde stå upp för rättssäkerhet och individens fri- och rättigheter.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger…

»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.« (…)

Den slår även fast att var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.

Gör man avsteg från detta öppnar man för godtycke, rättsövergrepp och rättslöshet. Vilket helt enkelt inte är acceptabelt.

Mediernas intresse är minimalt. Och med en begynnande valrörelse förväntas partifolket sitta ner i båten. Således kommer man undan med detta utan att någon bryr sig.

Skall det verkligen gå att göra karottunderlägg av våra grundläggande fri- och rättigheter i tysthet? Tänker de borgerliga partiernas väljare och medlemmar acceptera att deras ledare vaskar grunderna för hela den västerländska rättstraditionen?

Detta är förvisso »bara« ett utredningsdirektiv. Låt oss hoppas att utredningen kommer fram till att »rödflaggning« är olämpligt och oförenligt med grundläggande lagstiftning och konventioner. Å andra sidan brukar utredningar lydigt följa sina direktiv och leverera vad politiken beställt.

Rödflaggning är ett uselt och rättsvidrigt förslag som måste uppmärksammas i tid. Innan vi ställs inför fullbordat faktum.

• Regeringen tillsätter en utredning om en särlagstiftning för gängkriminella och ett mer effektivt kronvittnessystem »

• Regeringen: Riktade insatser mot kriminella organisationer – en särlagstiftning för gängkriminella Dir. 2026:67 »

• Rödflaggning – ett straff utan rättslig prövning »

• Dagens Juridik: Rödflaggning riskerar leda till godtycke och rättsosäkerhet »

CC0