Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

EU

Denna kategori använder vi för att samla nyheter och poster som har med EU att göra. Idag kommer de flesta initiativ som gäller internetfrågorna därifrån - för att sedan bli lag i medlemsstaterna.

Statligt ”Bank-ID”?

av Lämna en kommentar

Myndigheten för digital förvaltning (DIGG) har fått i uppdrag att ta fram en statlig e-legitimation. En positiv aspekt är att man gör detta på ett mjukt sätt, utan att tvinga någon.

Ett statligt elektroniskt ID kan vara förfärligt och farligt om det inte finns några alternativ.

Men desto bättre är tanken att det skall vara ett av flera eID, tillsammans med dagens aktörer som till exempel BankID, Freja eID, AB Svenska Pass och Foreign eID.

Det vill säga på ungefär samma sätt som det nationella ID-kortet finns för den som inte har (eller vill använda) körkort eller annan godkänd svensk ID-handling.

Ett statligt eID kan vara en bra lösning för personer med samordningsnummer och andra som inte kan eller vill använda dagens lösningar.

Men det räcker inte med mångfald av alternativ, utan det krävs även möjlighet att använda dem. Idag är BankID ofta det enda alternativet på olika tjänster. Idealt bör alla godkända former av eID fungera på alla plattformar.

Samtidigt bör man se upp så att eID inte kommer att krävas i större omfattning än nödvändigt. Det måste till exempel finnas utrymme för anonymitet och privat kommunikation på nätet. Det kan även hända att man vill ha en ”identitet” privat och en i jobbet.

ID-krav bör rent generellt bara förekomma när det är nödvändigt, inte av slentrian.

Möjligheten att välja eID måste även fungera med EU:s planerade digitala plånbok (EU:s eIDAS Regulation). Det talas om att denna kan bli ett alternativ för inloggningar på nätet.

• DIGG: Statlig e-legitimation »
• SVT: Så kan en statligt e-legitimation utformas »

EU-kommissionen: Övervakning är viktigare än mänskliga rättigheter

av Lämna en kommentar

Jag vill inte låta alarmistisk. Men Österrikes regering, den tyska regeringen, den europeiska dataskyddsmyndigheten och FN:s människorättskommissionär har en poäng:

EU-kommissionens förslag om att granska innehållet i våra elektroniska meddelanden är ett hot mot rätten till privatliv och rätten till privat korrespondens. Vilka är grundläggande mänskliga rättigheter.

Man kan förstå att tyskarna tycker att förslaget är olämpligt. De vet ju hur det kan gå.

Spana på dem som misstänks för brott. Inte alla andra, hela tiden.

Förslaget är märkligt i så många delar. För att skydda barnen på internet vill man bland annat införa en 17-årsgräns för meddelande-appar. Vilket känns direkt verklighetsfrånvänt.

Och vad värre är, man vill låta maskiner och deras algoritmer söka igenom alla människors privata elektroniska meddelanden i jakt på misstänkt innehåll och fula gubbar.

Kommissionen vill använda AI för att identifiera misstänkt innehåll. Vilket händelsevis sammanfaller med att man vill ha ett undantag för law enforcement i EU:s AI Act.

Detta är ett verktyg som sedan kan användas för att söka efter vad som helst. Och vi vet hur det är med övervakningslagar. De utökas alltid till syfte och metod. FRA-lagen och datalagringen är ett par exempel.

Att skydda barnen är bara en lämplig, känsloladdad murbräcka för en närmast allomfattande övervakning av alla människors elektroniska meddelanden.

Ändamålsglidning är enkelt ordnad, då en ny myndighet knuten till Europol skall utforma verktyget. Sedan räcker det med ett klubbslag för att utöka syftet. Vilket som sagt är vad som brukar ske.

En nördig detalj är att förslaget – #Chat Control – hänvisar till den inre marknaden som rättslig grund. Man litar inte på att medlemsstaterna kan sköta saken.

Och man tar inte medborgarnas rättigheter på allvar, utan väljer att istället vifta bort dessa.

Här är ett citat ur den inledande texten (sid 13) i EU-kommissionens förslag:

»Samtidigt påverkar åtgärderna i förslaget i första hand utövandet av de grundläggande rättigheterna för användarna av tjänsterna i fråga. Dessa rättigheter omfattar i synnerhet de grundläggande rättigheterna till respekten för privatlivet (bland annat att all kommunikation är konfidentiell, som en del av den mer allmänna rätten till respekt för privatlivet och familjelivet), skyddet av personuppgifter samt yttrande- och informationsfriheten. Även om dessa rättigheter är mycket viktiga är det ingen av dem som måste skyddas till varje pris, utan de måste beaktas i förhållande till deras funktion i samhället.«

Vänta nu! Med risk för att tjata:

De mänskliga rättigheterna är i någon mening absoluta. Det finns visserligen specificerade undantag. Men våra rättigheter skall i princip vara orubbliga. Inte kompromissas bort.

EU-domstolen har redan slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott, inte alla andra, hela tiden. Detta skedde när den 2014 upphävde EU:s datalagringsdirektiv.

De mänskliga rättigheternas syfte är att skydda individen från övergrepp från staten. Det är deras ”funktion i samhället”. Därför bör man se upp när statens styrande vill inskränka dessa rättigheter.

Kommissionen skriver som synes rakt ut att dessa rättigheter inte behöver försvaras. Tillåt mig framföra en avvikande mening.

Övergrepp mot barn skall bekämpas med lämpliga lagliga medel – inte genom att upphäva alla människors grundläggande mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter offline skall gälla även online.

(Men även om kommissionen avfärdar de mänskliga rättigheterna anger den (på sid 12) att förslaget i vart fall är prövat så att det överensstämmer med klimatlagstiftningen.)

Detta förslag kan och bör gå i papperskorgen.

Det finns nämligen redan lagstiftning som tillåter plattformar och operatörer att frivilligt skanna sina användares kommunikationer i jakt på sexuella övergrepp på barn. Vilket sker på bred front.

Vad den nya lagen syftar till är att göra sådan övervakning obligatorisk. Och den skall ske med EU:s egenutvecklade sökverktyg – istället för med de som redan framgångsrikt används. Allt under överinseende av en ny myndighet kopplad till Europol.

Vad kan möjligen gå fel?

Den svenska regeringen – som just nu är ordförandeland i EU – bör göra gemensam sak med Österrike och Tyskland och säga nej till ChatControl.

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

Några relevanta länkar:
• ChatControl.eu »
• ChatControl – granskning av EU-kommissionens förslag
• PP: EU-kommissionär Ylva Johansson ljuger om #ChatControl »
• ChatControl – nu är det skarpt läge i EU, men regeringen vill inte tala om saken »
• UN Human Rights Commissioner warns against chat control »

ChatControl – granskning av EU-kommissionens förslag

av 2 kommentarer

Somliga tycks avfärda kritiken mot EU-kommissionens planer på att granska innehållet i vår e-post och våra elektroniska meddelanden som alarmism. Så låt oss titta närmare på vad som står i kommissionens egen text.

Grundupplägget är att meddelandetjänster måste göra en riskbedömning om huruvida deras tjänster kan användas för att sprida bilder på sexuella övergrepp mot barn eller för grooming.

Här är några av de kriterier som är relevanta. I kapitel 2:1:2 nämns bland annat:

  • Om tjänsten används eller sannolikt kommer att användas av barn.
  • Om tjänsten gör det möjligt för användare att söka efter andra användare.
  • Om tjänsten gör det möjligt för användare att kontakta andra användare direkt.
  • Om tjänsten gör det möjligt för användare att dela bilder eller videoklipp med andra användare.

Vilket – uppenbart – omfattar i princip alla elektroniska kommunikationstjänster och meddelande-appar.

I dessa fall skall man införa ålderskontroller och ”begränsningsåtgärder” (2:4:3). Man skall ”vidta rimliga åtgärder för att hindra användare som är barn från att få tillgång till de programvaruapplikationer” som faller inom riskbedömningen ovan.

(Som barn avser man ”varje fysisk person som är yngre än 18 år”. Och som användare som är barn ”fysisk person som använder en relevant informationssamhällestjänst och som är en fysisk person som är yngre än 17 år”.)

Här får vi alltså en åldersgräns på 17 år för att få använda elektroniska meddelandetjänster och meddelande-appar. Vilket känns en smula verklighetsfrånvänt.

Detta tänker man lösa genom att ”tillhandahållare av programvarubutiker” (app-stores) inför en åldersgräns för köp eller nedladdning av existerande eller nya meddelande-appar. (2:6:1)

För tjänster som faller inom riskbedömningen ovan (alltså i princip alla) gäller även att en myndighet i det land inom vars jurisdiktion en meddelande-tjänst/app ligger kan/skall utfärda en spårningsorder. (2:2:1)

Detta innebär att myndigheten skall ”utfärda en spårningsorder som ålägger en värdtjänstleverantör eller en leverantör av interpersonella kommunikationstjänster under den medlemsstatens jurisdiktion att vidta de åtgärder som anges i artikel 10 för att spåra sexuella övergrepp mot barn på nätet på en viss tjänst”.

Det vill säga granska innehållet i användarnas kommunikationer.

Vi läser vidare (2:2:10.1):

”Värdtjänstleverantör och leverantörer av interpersonella kommunikationstjänster som har mottagit en spårningsorder ska verkställa den genom att installera och använda teknik för att spåra spridningen av känt eller nytt material med sexuella övergrepp mot barn eller kontaktsökning med barn, beroende på vad som är tillämpligt, med hjälp av motsvarande indikatorer som tillhandahålls av EU-centrumet i enlighet med artikel 46.”

”EU-centret” är en ny myndighet kopplad till Europol. Som alltså skall tillhandahålla verktyg för övervakningen och till vilken flaggade meddelanden skall rapporteras in.

Eftersom alla meddelandetjänster rimligen faller under riskbedömningen ovan skall dessa alltså kontrollera så att inget otillbörligt sker som har med barn att göra. Vilket kräver att i princip alla kommunikationer granskas.

Skall man kunna upptäcka eller stoppa något måste man ju kontrollera allt.

Vi kommer att återkomma med ytterligare analyser av texten och EU-kommissionär Ylva Johanssons påståenden. Men en sak är viktig att påpeka redan nu:

Det finns redan en lagstiftning som gör det möjligt för plattformar och meddelandetjänster att skanna sina användares meddelanden i syfte att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Vilket också sker på de stora plattformarna. Skillnaden är att det nya förslaget gör granskning av folks meddelanden obligatorisk.

Den nu gällande lagen är tillfällig och går ut sommaren 2024. Kommissionär Ylva Johansson påstår att det efter detta datum blir omöjligt att skydda minderåriga på nätet om inte den nya lagen antas. Vilket är fel – då den nu gällande, tillfälliga lagen kan förlängas eller göras permanent.

Slutligen kan noteras att Österrike säger nej till ChatControl, eftersom den strider mot landets konstitution. Och Tyskland är på gång att säga nej – eftersom förslaget strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Dock räcker det inte med dessa två länder för att uppnå en blockerande minoritet i EU:s ministerråd.

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

Några relevanta länkar:
• ChatControl.eu »
• EU vill granska innehållet i alla dina elektroniska kommunikationer »
• PP: EU-kommissionär Ylva Johansson ljuger om #ChatControl »
• ChatControl – nu är det skarpt läge i EU, men regeringen vill inte tala om saken »
• UN Human Rights Commissioner warns against chat control »

ChatControl – nu är det skarpt läge i EU, men regeringen vill inte tala om saken

av 2 kommentarer

Idag är frågan om inspektion av innehållet i din e-post och dina elektroniska meddelanden uppe till debatt i LEWP i EU:s ministerråd, under svenskt ordförandeskap. Men det går inte att få veta vad regeringen tycker eller vilken linje den kommer att driva.

Visst, det är mycket nu. Krig i Europa, skenande inflation, energikris, våldsbrottslighet… Samtidigt har vi en ny regering som knappt hunnit bli varm i kläderna. Dessutom är Sverige nu ordförandeland i EU – med tusentals nya frågor att ta tag i. Men ändå.

Idag och i morgon kommer the Law Enforcement Working Party i EU:s ministerråd att diskutera EU-kommissionens förslag om att öppna folks e-post och elektroniska meddelanden för att granska dess innehåll – allmänt kallat ChatControl. Vilket rimligen står i strid med vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Detta kommer att ske under det sittande svenska ordförandeskapet.

Ändå verkar det stört omöjligt att få veta vad den svenska regeringen tycker i frågan och vilken linje den kommer att driva. Inte heller de andra partierna är speciellt intresserade av att diskutera saken.

Det närmaste man kommer är den enkät som internetopatören Bahnhof gjorde inför valet förra hösten. Vilken också lämnade många frågetecken:

  • Vänsterpartiet har inte tagit ställning – men är försiktigt tveksamma till det liggande förslaget och samtidigt positiva till dess uppgivna syfte.
  • Miljöpartiet ”kommer att analysera förslagen i sin helhet innan vi fattar beslut”.
  • Socialdemokraterna verkar positivt inställda till ChatControl men har inte tagit slutlig ställning till förslaget.
  • Centerpartiet är skeptiskt till förslaget – men sympatiserar med syftet.
  • Liberalerna svarade inte på Bahnhofs enkät (men partiets nya partisekreterare Gulan Avci svarade när vi frågade henne i en valstuga att det behövs övervakning och ville hellre tala om gängen).
  • Moderaterna anser att förslaget behöver granskas i detalj.
  • Kristdemokraterna är för ChatControl.
  • Sverigedemokraterna har inte tagit ställning – och tycks förstå både kritiken och syftet.

Apropå vårt valstugereportage kan man notera att partiernas fotfolk generellt sett verkar rätt skeptiska till ChatControl, även om inte någon kände till något av substans om förslaget.

I allt väsentligt svävar de politiska partierna (utom KD) på målet och är direkt ovilliga att ge klara besked eller ens diskutera frågan. Men det duger inte, för nu är det skarpt läge.

Och nu är det Sverige som håller i taktpinnen i EU:s ministerråd. Där är frågan kontroversiell. Österrike säger blankt nej, då förslaget strider mot landets konstitution. Även Tyskland kommer sannolikt att säga nej. (Detta räcker dock inte för en blockerande minoritet i rådet.)

Som det ser ut just nu kan EU alltså komma att inskränka en av våra grundläggande mänskliga rättigheter – rätten till privat korrespondens. Men ingen är intresserad av att tala om saken.

(Vi har utan framgång sökt Justitiedepartementet och de flesta partier för en kommentar.)

Detta ökar risken för att vi än en gång kommer att ställas inför fullbordat faktum, när det är för sent för att reagera. Det känns som ett demokratiskt problem.

Man kan bara spekulera, men jag ser några möjliga förklaringar (som inte utesluter varandra):

Den första är att regeringen och de flesta partier inte vet och inte hunnit ta ställning till förslaget. Den andra är att man för allt i världen inte vill ha en ny debatt om privatliv och övervakning. Den tredje är att de tror eller hoppas att ingen bryr sig.

Men vi kommer att fortsätta tjata på dem.

Läs mer:
• ChatControl.eu »
• EU vill granska innehållet i alla dina elektroniska kommunikationer »

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

PP: EU-kommissionär Ylva Johansson ljuger om #ChatControl

av 2 kommentarer

På en konferens med bl.a. ministrar från ett antal medlemsstater har EU-kommissionär Ylva Johansson försvarat sitt förslag om granskning av innehållet i folks e-post och alla elektroniska kommunikationer.

Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) anklagar henne rakt ut för att ljuga – och ger i videon ovan flera exempel.

En pikant detalj är att konferensen anordnats av Europaparlamentes nu avsatta vice talman Eva Kaili (S&D, GR) som är en av de främsta förespråkarna för #ChatControl. Kaili sitter sedan en tid häktad, anklagad för korruption.

• Direktlänk till videon ovan »

• Läs mer: EU vill granska innehållet i alla dina elektroniska kommunikationer »

• Samlingssida: ChatControl.eu »

ChatControl – en lägesuppdatering

av Lämna en kommentar

Skall innehållet i din e-post och alla dina elektroniska meddelanden kontrolleras av maskiner? Frågan avgörs just nu i EU.

Som vi tjatat om vill EU-kommissionen att medborgarnas e-post och alla övriga elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall inspekteras – i jakt på visst olagligt innehåll. Så var ligger frågan idag?

I Europaparlamentet håller utskottet för mänskliga rättigheter (LIBE) ännu en utfrågning i ämnet tisdag den 24 januari. LIBE är ansvarigt huvudutskott.

Även utskottet för den inre marknaden (IMCO), kulturutskottet (CULT), budgetutskottet (BUDG) och utskottet för kvinnors rättigheter (FEMM) förbereder yttranden. I FEMM är den svenska socialdemokraten Heléne Fritzon ansvarig rapportör.

Samtidigt är den starkaste förespråkaren för ChatControl i parlamentet – vice talman Eva Kaili (S&D, GR) – ute ur bilden, då hon nu sitter häktad för att ha tagit emot mutor.

I ministerrådet kommer dess Law Enforcement Working Party att ta upp frågan denna vecka, den 19 och 20 januari. (Under det pågående svenska ordförandeskapet.)

I ministerrådet säger Österrike blank nej till ChatControl. Det mest talar för att även Tyskland kommer att säga nej. Detta räcker dock inte för en blockerande minoritet i rådet.

Ansvarig och drivande EU-kommissionär – Ylva Johansson – är angelägen om att få till ett beslut så snabbt som möjligt. Bakgrunden hårt komprimerad:

Just nu gäller en tillfällig lag som ger meddelandetjänster m.fl. möjlighet att frivilligt granska innehållet i sina användares meddelanden (ChatControl 1). Denna lag gäller bara till sommaren 2024. Tanken är att den då skall ersättas med en ny lag som gör sådan granskning obligatorisk (ChatControl 2). Finns den senare inte på plats i tid kommer sådan meddelandekontroll inte längre att kunna ske. Vilket EU-kommissionen till varje pris vill undvika.

(Dock finns det inget som hindrar att den gällande, tillfälliga lagen förlängs. Vilket skulle lösa problemet.)

Ylva Johanssons talepunkt är att den nya lagen måste komma på plats i tid. Samtidigt finns tecken som tyder på att processen kan komma att dra ut på tiden.

En intressant detalj: Kommissionen har valt att se ChatControl som en inre marknadsfråga, inte som en fråga om mänskliga rättigheter – då de senare föreskriver att människor skall ha rätt till privatliv och privat korrespondens… EU-domstolen lär, om frågan kommer dit, ha en annan uppfattning.

Läs mer i vår tidigare bloggpost som innehåller bakgrund, beskrivning och matnyttiga länkar: EU vill granska innehållet i alla dina elektroniska kommunikationer »

En annan sida med en utmärkt sammanställning av läget, resurser och länkar är ChatControl.eu som du finner här.

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

Bryr sig politiker om mänskliga rättigheter?

av Lämna en kommentar

Under de 15 år som jag sysslat med internet- och övervakningsfrågor har jag gång på gång stött på påståendet att man måste ”balansera” mänskliga rättigheter mot ditt eller datt.

Varje sådan kompromiss leder med nödvändighet till att våra fri- och rättigheter gröps ur och försvagas.

Det stämmer visserligen att de mänskliga rättigheterna inte är absoluta. Det finns undantag, till exempel för att bekämpa brott. Det vill säga när någon kränkt någon annans säkerhet eller egendom. Eller när nationell säkerhet och allmän ordning står på spel. Så det finns redan gott om undantag.

Ändå fortsätter politikens krypskytte mot de grundläggande rättigheterna som sådana och dess underliggande värden.

Ibland har politiken fått backa. Som när EU 2009 var på väg att stänga av fildelare från internet. Det stoppades med hänvisning till en av rättsstatens grundläggande principer: Inget straff utan föregående rättslig prövning.

Just nu står striden kring frågan om vår e-post och alla våra elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och dess innehåll granskas (av maskiner som sänder misstänkta kommunikationer vidare till en ny institution, kopplad till Europol).

Vilket – som vi regelbundet påpekar – bryter vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall gälla även online.

Undantaget för att bekämpa brott är inte tillämpligt eftersom det i så fall måste handla om ett specifikt brott, en konkret misstanke, en misstänkt eller liknande. Man får inte övervaka alla hela tiden. Det har EU-domstolen redan slagit fast vad gäller datalagringen.

Men politikerna bryr sig inte. Till exempel kommer den senaste svenska lagen om datalagring inte runt EU-domstolens principiella invändning. Enda skälet till att den fortfarande finns på plats är att den inte prövats i unionens domstol.

Som vi också brukar påpeka är våra mänskliga rättigheter individens yttersta skydd mot övergrepp från staten. Och staten styrs av politikerna. Det vill säga samma människor som steg för steg urholkar nämnda mänskliga rättigheter. Detta är ett principiellt problem.

Skälet till att de mänskliga rättigheterna är konventionsskyddade är att de inte skall kunna kringgås eller ändras.

EU-kommissionen förväntas vara fördragens väktare. I dessa fördrag ingår EU:s rättighetsstadga. Ändå är det ofta kommissionen som föreslår inskränkningar av våra rättigheter. Sedan blir dessa förslag som regel värre under behandlingen i ministerrådet och Europaparlamentet.

I Sverige ligger ansvaret hos regering och riksdag. Dessa institutioner tävlar snarast om att hitta på nya inskränkningar av medborgarnas fri- och rättigheter. Detta trots att de konventioner som våra rättigheter vilar på har samma ställning som våra grundlagar.

Enkelt uttryckt struntar politiker – på alla nivåer – ofta i de mänskliga rättigheterna.

Situationen blir ännu värre då dessa frågor är i medieskugga, aldrig diskuteras i valrörelser och därför aldrig heller backas upp med något demokratiskt mandat. Utvecklingen är att allt fler av våra mänskliga rättigheter gröps ur, utan att folket får en chans att påverka situationen.

De flesta vet inte ens vad som sker. De flesta bryr sig inte. Och skulle någon ändå vara intresserad är EU:s politiska beslutsprocess inte i närheten av så transparent som man skulle önska. Svensken i allmänhet är totalt ovetande om de förslag som formas i Bryssel.

Det bristande intresset från media gör dessutom att inget ansvarsutkrävande sker – trots att i princip alla övervakningslagar med tiden drabbas av ändamålsglidning. Detta borde vara öppet mål för vilken journalist som helst.

Allt politiken lovade under FRA-striden har den frångått och verksamheten är idag mer omfattande än vi kritiker varnade för. Datalagringen skulle bara användas för att bekämpa synnerligen allvarliga brott, men kom att brukas för allt från att jaga fildelare till att låta skattemyndigheten snoka i folks privatliv. Vi har fått uppladdningsfilter som leder till automatiserad censur och vars användningsområde ständigt växer. Och nu vill man alltså granska innehållet i alla människors alla elektroniska kommunikationer.

Om inget ändras kommer det att bli som vanligt: Ingen reagerar förrän vi ställs inför fullbordat faktum. Och då är det redan för sent.

När verktygen väl finns på plats – då har vi inga garantier för att dessa kommer att användas återhållsamt och på ett omdömesgillt sätt. Alla övervakningslagar drabbas om inte annat av ändamålsglidning.

Ursäkta om jag tjatar, men detta är viktigt.

Är vi verkligen villiga att ge upp våra grundläggande mänskliga rättigheter?

av 2 kommentarer

Det finns en inkonsekvens i att många med rätta kritiserar Big Datas insamling av personuppgifter – men samtidigt är ointresserade när staten inskränker vår rätt till privatliv.

Många är – med rätta – skeptiska till hur Big Data samlar in och använder våra personuppgifter. Frågan är populär i media och i samhällsdebatten. Gott så.

Samtidigt föreligger ett närmast komplett ointresse för hur staten övervakar oss, samlar in information och hur den används. Vilket är allvarligt, då statligt missbruk av övervaknings- och kontrollapparaten kan få förödande konsekvenser.

Det verkar som att man försöker säga till buset att vi ser er, så det är ingen idé att ni gör något dumt. Vilket dock inte tycks avskräcka varesig organiserad brottslighet eller skjutande gäng.

Samtidigt kan vetskapen om att man ständigt är övervakad ändra eller minska interaktionen mellan helt vanliga, hederliga människor. Vet man att varje ord man skriver kommer att granskas, då tänker man sig för – även om man inte har något att dölja.

Sådant skapar ett otrevligt samhälle, där man hela tiden har en känsla av att någon kikar över ens axel. Och vem vet hur helt triviala kommunikationer kan misstolkas av de maskiner som söker mönster och vissa typer av innehåll.

»If you give me six lines written by the hand of the most honest of men, I will find something in them which will hang him.« – Cardinal Richelieu

Det är ingen framtidsdystopi. Förslaget kommer fån EU-kommissionen och kallas allmänt för #ChatControl. Det går ut på att innehållet i e-post och alla elektroniska meddelanden skall genomsökas – av maskiner – i jakt på visst olagligt innehåll.

Syftet sägs vara att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn. Men detta syfte kan naturligtvis lätt utökas, som det brukar bli med övervakningslagar.

Förslaget strider mot vad de konventionsskyddade mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Dessa mänskliga rättigheter är ytterst individens skydd mot övergrepp från staten.

Man bör vara uppmärksam när statens ledare (politikerna) vill inskränka de rättigheter som skyddar oss mot dem. Och det är inte som om de tänkt fråga folket om saken.

Vi har inte en aning om vilka morgondagens ledare är. Men man kan anta att de inte alltid kommer att vara kloka, demokratiskt sinnade och godhjärtade. Vill vi ge dem massövervakningens verktyg? Och det behöver inte handla om ont uppsåt – det räcker med inkompetens, missriktad välvilja eller överdrivet nit för att missbruka dem.

Besluten om att inskränka våra fri- och rättigheter fattas formellt sett i god demokratisk ordning. Därmed anses de få legitimitet trots att de gröper ur rättigheter som det tagit oss tusentals år att uppnå.

Nu är såväl Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som EU:s rättighetsstadga att betrakta som grundlagar. De skall inte kunna ändras bara för att någon vill det eller för att det blir enklast så.

Även om den ibland tycks vackla något står EU-domstolen på fri- och rättigheternas sida, i vart fall vad gäller rätten till privatliv. Förhoppningen är att domstolen – om ingen annan – kommer att stoppa ChatControl.

Från politiken kommer en ständig ström av nya, problematiska förslag. Snart kan det till exempel bli dags för ett omarbetat datalagringsdirektiv. Steg för steg inskränks vår rätt till privatliv och privat korrespondens.

Tänk om folk kunde engagera sig lika mycket i detta som i att sociala media mjölkar våra persondata för att kunna sälja oss saker.

Det demokratiska västerländska samhället är resultatet av en lång process av trial and error. Till slut kom man fram till en modell som minimerar risken för att bli utsatt för våld, som någorlunda respekterar individens frihet och som skyddar henne från godtycklig maktutövning.

Våra fri- och rättigheter är resultatet av denna process. De är formeln för civiliserad och fredlig samexistens. Därför är de värda att försvaras, när de hotas.

EU:s mutskandal och Chat Control

av Lämna en kommentar

Europaparlamentets korruptionsanklagde vice talman har även varit pådrivande för granskning av innehållet i alla medborgares alla elektroniska meddelanden.

Som bekant har Europaparlamentets vice talman Eva Kaili (S&D, GR) anklagats för att ha tagit mutor. Fallet gäller Qatar, men det finns skäl att granska hennes agerande även i andra frågor, där hon varit ovanligt pådrivande. Till exempel kommissionens förslag om inspektion av innehållet i alla våra elektroniska kommunikationer, Chat Control / CSAR.

Den tyske piratpartistiske ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer säger:

»Ms Kaili’s involvement in controversial digital legislative proposals also needs investigating. More than any other Social Democrat, Kaili has recently been at the forefront of advocating for indiscriminate searches of private correspondence (chat control). In her official capacity as ‘Vice-President for Innovation Strategy and Technologies’, she has given a platform to EU Commissioner Ylva Johansson and US actor and lobbyist Ashton Kutcher, who is also the co-founder of a technology start-up, for promoting the chat control proposal. She lacked any neutrality and made politics in office. Her event was live-streamed by the European Parliament which is unusual. I see this conduct as an abuse of her office.«

Det skall sägas att det inte finns några konkreta bevis. Men man bör vara uppmärksam när politiskt förtroendevalda som påkommits med korruption i andra frågor varit mer pådrivande för Chat Control än sina kollegor.

• Läs mer om Chat Control / CSAR »