Upphovsrätten är trasig

Lästips:

»Klassisk musik blir nedskjuten av botar trots att upphovspersonerna har varit döda i hundratals år. Det är en ojämn kamp. Det tar bara sekunder att godtyckligt plocka bort innehåll från nätet, medan tar dagar eller veckor att hävda sin rätt, skriver Ny Tekniks reporter Simon Campanello.« (…)

»I detta filtererans internet blir upphovspersonen själv måltavla för upphovsrättslagstiftningen. Den som fritt vill sprida sina verk kan sekundsnabbt stoppas av en godtyckligt kalibrerad ai-modell, och måste sedan ägna sin dyrbara tid åt att överklaga.

Det är så här det ser ut när upphovsrättslagstiftningen sakta men säkert tar kål på kreativiteten på internet.«

Ny Teknik: Så kan upphovsrätten kväva dagens internet »

EU:s samordnare mot terrorism vill se EU-lag för att kringgå kryptering

EU:s samordnare mot terrorism, belgaren Gilles de Kerchove vill att den nya Digital Services Act skall omfatta lagstiftning om kryptering.

Enligt tyska Netzpolitik vill han att service providers skall åläggas att tillhandahålla läsbar, okrypterad tillgång till meddelanden som myndigheterna är intresserade av.

Netzpolitik skriver (med reservation för översättningen):

»Kryptering är inte bara allmänt förekommande på Internet, den är också viktig. Den skyddar konfidentialitet och äkthet mot allestädes närvarande attacker från alla – såväl underrättelsetjänster som brottslingar. Det finns ingen kryptering som kan de-krypteras av polisen i Berlin och Budapest, men inte av internetbrottslingar och ryska myndigheter. de Kerchove känner till detta dilemma, men han ignorerar det. Han kräver en ”optimal lösning” som gör det möjligt för användare att ”njuta av fördelarna med kryptering när det gäller integritet och dataskydd”, samtidigt som den europeiska polisen och underrättelsetjänsterna får tillgång till okrypterat innehåll. Han säger inte hur den lösningen ska se ut – eftersom den inte existerar. Han förnekar att han vill ha en statlig bakdörr, som enligt hans definition skulle vara ”permanent tillgång” för stater. Istället vill han ha åtkomst när polis och underrättelsetjänster begär ut  okrypterad data, vilket han kallar ”en ytterdörr”. Denna definitionsmässiga akrobatik förändrar inte det grundläggande problemet: kryptering skyddar antingen mot alla – eller mot ingen.«

Debatten står med andra ord och stampar på samma ställe som för tio år sedan.

»de Kerchove kritiserar att tillverkare som Google introducerar kryptering utan att först be EU om tillstånd. Han kräver en ”laglig skyldighet för leverantörer” att ”arbeta tillsammans med statliga myndigheter på teknisk nivå” och diskutera deras kryptering tillsammans.«

Att de Kerchove ger sig in i debatten just nu beror naturligtvis på att han vill ha in lagstiftning om kryptering i EU:s nya Digital Services Act, som just nu håller på att utformas.

Artikeln avslutas med en engelskspråkig text som ger en översikt över krypteringsfrågan i EU.

Netzpolitik: Anti-Terror-Koordinator der EU fordert Gesetz gegen Verschlüsselung »

Krav på stopp för automatisk ansiktsigenkänning i EU

»Just like China and Russia, some EU Member States such as France are exploring the use of facial recognition and behavioral detection technology to control public spaces. I don’t want to live with technology that permanently matches my face in public or reports ‘unusual behaviour’. Such mass surveillance has a massive chilling effect on society, results in false incrimination and discriminates certain groups of people such as people of colour or elderly. Now is the time for the Commission to live up to its promises on ethical AI and propose a ban on biometric mass surveillance!«

Patrick Breyer, piratpartistisk ledamot av Europaparlamentet från Tyskland.

Är censur eller fri information bästa vapnet mot fake news?

Visst, det finns falska nyheter som syftar till att underminera samhällets stabilitet. Och visst, det finns gott om galna uppgifter, illvilliga rykten och kontraproduktiva råd på nätet. Det kan vara problematiskt. Frågan är hur detta skall hanteras.

I Ungern kan man nu sätta folk i fängelse om de argumenterar mot regeringens linje i corona-krisen. Frankrike har redan lagstiftning mot falska nyheter i samband med valrörelser, vilket lätt kan utökas till andra situationer. Tyskland har problematiska regler om vad som får sägas online. Och EU har något slags plan, enligt bilden ovan.

Ett problem med den rådande corona-krisen är att vi vet för lite. Vi känner inte till smittspridningens verkliga omfattning. Det är inte helt säkert att vi utvecklar immunitet, i vart fall inte i den omfattning som vore önskvärt. Effekterna på ekonomin är svåra att överblicka. Vi vet inte om eller när det kommer att finnas något effektivt vaccin. Vi tycks inte känna till alla virusets medicinska effekter. Ingen kan med säkerhet säga vilken nationell taktik som är bäst. Och så vidare.

I en situation som denna är allt man kan göra att ta del av många olika källor, många olika åsikter och många olika nyhetsrapporter – för att kunna bilda sig en så rättvisande bild som möjligt. Naturligtvis skall man då vara medveten om att all information har en avsändare och att alla avsändare i någon mån har ett syfte med sitt budskap.

Så även om regeringar runt om i Europa – och även EU-kommissionen – uttrycker en vilja att motarbeta falska nyheter, kan sådant få oönskade konsekvenser. Det kan lika gärna sluta med att man slår ner på sådant som har ett korn av sanning i sig – och att man själva sprider felaktig information och dåliga analyser.

Men så ser makthavarna inte på saken. De har ett behov av att styra verklighetsbilden. Det handlar om att det måste framstå som att de vet vad de gör och att de är till nytta. Annars har de inget existensberättigande.

I detta perspektiv är det allvarligt att EU nu är på väg att införa olika former av automatiserade uppladdningsfilter på internet. De filter som blir konsekvensen av det nya upphovsrättsdirektivet öppnar portarna. Där etableras principen om att allt som alla laddar upp på sociala media skall granskas och analyseras innan det kan publiceras. Vilket är förhandscensur. Och med den nya förordningen mot terror-relaterat innehåll online öppnar man dörren för att uppladdningsfilter även skall kunna användas mot åsikter. Sedan är det lätt gjort att utöka mandatet för vilka åsikter detta gäller. Speciellt i en krissituation, då makthavarna känner sig pressade.

Detta är på väg att bli ett påtagligt hot – mot så väl fri information som fri debatt.

När verktyg för censur väl är på plats, då är principen etablerad. Då kan dessa verktyg användas mot allt som politiker ogillar, fruktar eller vill tysta ner. Därför skall den dörren hållas stängd.

EU vill styra över AI

För en tid sedan råkade jag trilla in i en livestream från en hearing från något av Europaparlamentets utskott, förmodligen JURI. Ämnet var artificiell intelligens. På sitt vanliga sövande sätt diskuterade man svindlande stora frågor – som hur man skall kunna tvinga AI att följa lagen. Detta öppnar så många perspektiv. Menar man att AI-system skall betraktas som något slags juridiska personer? Vad är det man förväntar sig att AI kan komma att göra? Ligger inte ansvaret redan hos den som äger / driver den verksamhet som kör nämnda AI?

En fråga som dock inte diskuteras är om detta är något som EU alls bör reglera. På vilket sätt räcker inte de lagar som redan finns och som omfattar allt annat i samhället? Och vad är det EU vill tillföra i sammanhanget?

Frågan är relevant inte minst för att det handlar om lagstiftning om teknik och utfall av tekniska processer.

Vad får sådant för konsekvenser? Till exempel kan man notera att lagstiftning om teknik ofta låser och bakbinder teknikutvecklingen. Eller, om tekniken vinner, att lagstiftningen snabbt blir otidsenlig och olämplig. Och vill vi verkligen att det system som gav oss upphovsrättsdirektivet, det nu ogiltigförklarade datalagringsdirektivet och idiotier som jordbruksstödet skall börja reglera AI?

Därför väckte en artikel i Euractiv mitt intresse: MEPs chart path for a European approach to Artificial Intelligence »

Så vad är det då man tänker göra?

»As part of a series of debates in Parliament’s Legal Affairs Committee on Tuesday afternoon, MEPs exchanged ideas concerning several reports on Artificial Intelligence, covering ethics, civil liability, and intellectual property.

The reports represent Parliament’s recommendations to the Commission on the future for AI technology in the bloc, following the publication of the executive’s White Paper on Artificial Intelligence, which stated that high-risk technologies in ‘critical sectors’ and those deemed to be of ‘critical use’ should be subjected to new requirements.

One Parliament initiative on the ethical aspects of AI, led by Spanish Socialist Ibán García del Blanco, notes that he believes a uniform regulatory framework in the field of AI in Europe is necessary to avoid member states adopting different approaches.«

Frågan är om detta gör någon så mycket klokare.

Det påpekas samtidigt att trots alla vitpapper, rapporter och texter som produceras om AI – så saknas en enhetlig definition.

En stridsfråga tycks vara om EU skall sätta upp en AI-myndighet (agency) eller ej. Socialisterna är för och de konservativa och liberalerna emot, som läget är just nu. Man diskuterar även krav på en speciell AI-försäkring. Kommissionen påpekar att offer för »AI-olyckor« inte får behandlas sämre än de som råkar ut för andra teknikrelaterade olyckor. Oklart dock om detta är något som riskerar att ske.

En mer konkret fråga rör AI och upphovsrätt. Skall AI-producerade verk skall skyddas av upphovsrätt eller ej? Vilket är en lite konstig fråga. Samma regler bör väl rimligen gälla för verk som producerats med hjälp av AI som för verk som redan genereras med hjälp av datorer? (Även om upphovsrätten i sig har många problem, men det är en annan fråga.)

Intrycket man får är att EU:s institutioner är angelägna om att finna en roll, eller skäl för att reglera AI. Än så länge verkar det dock mest vara varm luft och en vilja att finna lösningar på problem som kanske inte ens existerar.

EU-kommissionen skall återkomma med ett vitpapper till hösten. Eller kanske nästa vår.

 

Kommer vi ändå att bli påtvingade en corona-app – för att få resa?

EU:s medlemsstater oroas av att corona-krisen kommer att drabba turismen, som står för 10-15% av BNP i många sydeuropeiska länder. Alla tele- och videomöten till trots, så måste affärsfolk, tekniker och andra resa. Jordbruket behöver säsongsarbetare från andra länder. Och flygbranschen är på väg utför ett stup.

Alltså måste flygresandet komma igång igen. För att det skall kunna ske måste EU-länderna enas om något slags smittokontroll, för att undvika att alla som reser måste själv-isolera sig i veckor när de landat. Det handlar också om att folk skall våga sätta sig på ett flygplan (eller ett tåg) med vilt främmande människor.

Då finns några olika alternativ. Ett är en gemensam databas över alla som har tillfrisknat och har antikroppar och därmed anses kunna resa utan att sprida. smitta. Ett annat är en EU-gemensam app för smittspridningskontroll och resande. Man kan även tänka sig att alla som har antikroppar kommer att förses med något slags ID-kort eller passersedel. Eller kanske något annat.

Oavsett vilket – något kommer att göras på EU-nivå, eftersom resandet måste komma igång igen. Och i vart fall de uppenbara alternativen är på olika sätt problematiska.

Min gissning är att det blir något slags app – som på kinesiskt manér kommer att avgöra om vi får resa eller ej. Eller möjligen om man dammar av idén om ett EU-ID-kort – vilket i så fall närmast kommer att bli ett inrikespass.

Allt högtidligt tal om Europas öppna gränser till trots, så vill politiker och myndigheter ha kontroll på hur folk reser. Detta visar inte minst de PNR-system som registrerar våra flygresor – och som långsamt håller på att utvidgas även till resor med tåg och buss, bilhyror och hotellövernattningar.

Och ett EU-ID-kort har diskuterats länge – bland annat för att identifiera alla som kopplar upp sig på internet.

Framtidens Europa kan bli en kontinent där vi får blippa oss fram.

GDPR – för dyrt även för staten?

EU:s dataskyddsförordning – GDPR – har ett mycket vällovligt syfte: Att skydda medborgarnas persondata.

Men för många förtag har GDPR medfört kostnader och krångel. Samtidigt tycks de flesta användare slentrianmässigt klicka OK på alla relaterade dialogrutor som kommer upp, ofta utan att läsa vad det handlar om.

Och nu visar det sig att även EU:s medlemsstater tycker att GDPR håller på att bli för dyrt. Irish Times skriver:

»Digital privacy regulations introduced in Europe nearly two years ago are in danger of failing because regulators have not been properly resourced, a new report claims.

As the second anniversary of the introduction of General Data Protection Regulation (GDPR) nears, the study claims regulators are not being given the tools they need to enforce it.«

Och de natioinella dataskyddsmyndigheterna lär knappast få mer pengar nu, efter den ekonomiska kraschen till följd av corona-krisen.

Irish Times: GDPR at risk of failing due to underfunding of regulators, study finds »

EU:s upphovsrättsdirektiv ett år senare: It’s a mess

Som så mycket annat har processen kring implementeringen av EU:s nya upphovsrättsdirektiv gått i stå under corna-krisen. Vissa mönster kan dock börja urskiljas.

Tydligast är att detta kommer att bli ett lapptäcke av skiftande lagstiftning i EU:s olika medlemsstater. Vilket är problematiskt, eftersom internet inte känner några gränser – och då nätplattformarna är internationellt verksamma. Man kan undra hur de senare alls skall kunna verka i Europa med så skiftande lagar. Därmed faller mycket av tanken med ett EU-direktiv – som ju rimligen måste ha syftat till att harmonisera reglerna istället för att balkanisera internet.

EU-kommissionen har visserligen försökt skapa en dialog, i syfte att ta fram gemensamma riktlinjer. Men just nu ligger detta arbete i stort sett nere, på grund av den pågående hälsokrisen. Direktivet skall dock vara nationell lag i alla medlemsstater senast den 7 juni 2021 – så klockan tickar.

I Frankrike finns både planerade och klubbade lagar som kan sägas överimplementera direktivet – och som lett till en bitter strid om den så kallade länkskatten, som tvingar Google att både länka till franska media och att betala för det. I Tyskland diskuteras någon form av »fair use«-regler, men bara på kommersiella plattformar (vilket kan göra ett visst innehåll lagligt på Facebook men olagligt på en privat blogg eller på Wikipedia). Och i Sverige gömmer sig justitiedepartementet bakom en öppen konsultation – som man är noga med att påpeka inte speglar regeringens åsikt.

It’s a mess.

Detta är på väg att bli precis så illa som man kunde frukta, kanske värre. Enklast vore att skrota hela direktivet, göra ett omtag och sedan lägga fram en enhetlig förordning (som gäller direkt, utan att behöva implementeras i nationell lag) – helst utan länkskatt och uppladdningsfilter. Men som framförallt är enhetligt för alla medlemsstater, så att vi får samma regler i hela EU. Annars faller liksom hela tanken med EU-samarbetet och en gemensam marknad.

Några matnyttiga länkar från Communia:
• Copyright in the DSM Directive – one year after »
• A better way to implement Article 17? New German proposal to avoid overblocking »
• Copyright Directive – Implementation – March news »