Tyska underrättelsetjänsten Bundesnachrichtendienst (BND) knäckte anonymiteten i Tor, sålde kunskapen till amerikanska NSA, och varnade slutligen andra tyska myndigheter för att använda tornätverket eftersom det inte längre kunde garantera anonymitet.
Det antyds i ett antal läckta dokument som Netzpolitik fått tag på. Den tyska nätpolitiska nyhetssajten har även publicerat en detaljerad artikel på engelska om den spektakulära läckan.
Anonymt surfande
Tor är en anonymiseringsteknik där användarens internettrafik passerar genom flera olika så kallade tornoder mellan användarens dator och till exempel en webbsida. Den som sitter på den sista noden (exitnoden) före målet för användarens trafik kan eventuellt se vart trafiken går, men inte vem trafiken kommer från.
Det var detta BND ville ta reda på.
Offentlig forskning
BND lär ha använt sig av tekniker som finns beskrivna i forskning som finns tillgänglig för allmänheten. Genom att sätta upp en egen tornod och en egen hemsida kan man jämföra antalet paket som passerar genom noden och när, och matcha detta mot en användares dator för att på så vis ta reda på vem trafiken kommer från. Detta förutsätter förstås att man kan bevaka pakettrafiken i en användares dator, men det är inte omöjligt att BND har sådana möjligheter genom att kräva tillgång till sådant från användarens internetoperatör.
En gåva till NSA
Oavsett hur det praktiskt gick till – detaljerna i de läckta dokumenten är censurerade – konstaterade BND i april 2008 att de låg ”far ahead of the Yanks” i knäckandet av anonymiteten i Tor. Denna kunskap ville man använda för att få tillgång till viktig teknologi från NSA; chefen för signaldivisionen av BND åkte regelbundet till NSA i Fort Meade för att berätta om framstegen och förhandla om ett utbyte av information:
The BND wanted something from the NSA: a technology from the „field of cryptanalysis“, to decipher encrypted communication. The Germans knew from experience that Fort Meade would not easily hand over the object of desire. So they collected items to trade for the Americans, the attack against Tor was „another building block“ for this gift package.
Samarbete med NSA och GCHQ
BND levererade. I februari 2009 hade man färdigställt en kort rapport med titeln ”Concept for tracking internet traffic, which has been anonymized with the Tor system”. Inte bara amerikanska NSA, utan även brittiska underrättelsetjänsten GCHQ var intresserade. Flera möten följde. Och uppenbarligen ansåg sig BND så framgångsrika att de avrådde andra tyska myndigheter från att använda Tor:
One and a half years later, the BND warned German federal agencies not to use Tor. The hacker unit „IT operations“ entitled its report: „The anonymity service Tor does not guarantee anonymity on the internet“. The six-page paper was sent to the chancellery, ministries, secret services, the military and police agencies on 2 September 2010.
Det som hände sedan var att NSA och GCHQ tog över forskningen kring Tor. Dokument som Edward Snowden läckte visar hur GCHQ gick till väga – forskningen ska ha startat i december 2010:
Their goal is to deanonymize Tor, or in their own words: „if given some traffic from a Tor exit node, […] find the IP address of the user associated with that traffic.“
Vad gäller NSA har vi också Snowden att tacka för insynen i myndighetens arbete:
The NSA also scores a success. In 2011, they implemented „several fingerprints and a plugin“ in their powerful XKeyscore system, in order to recognize and deanonymize Tor users.
Är Tor knäckt?
Vad innebär då detta? Är anonymiteten i Tor verkligen knäckt och bör man sluta använda nätverket för anonym surfning?
Nja. Som flera tornodsoperatörer säger till Netzpolitik, så är det en sak att i vissa enskilda fall kunna koppla exitnodstrafik till en IP-adress, fall där trafiken passerar genom ens egen tornod. Men det är en helt annan sak att kunna göra detta i stor skala. Man bör rentav se underrättelsetjänsternas försök att knäcka anonymiteten som ett skäl till att fortsätta bygga ut tornätverket, menar dess projektledare Roger Dingledine, ”so it’s hard for even larger attackers to see enough Tor traffic to do these attacks”.
Vi låter Roger Dingledine få sista ordet i den här artikeln. För i slutändan är det här inte (främst) en fråga om teknik. Dingledine säger till Netzpolitik:
We as a society need to confront the fact that our spy agencies seem to feel that they don’t need to follow laws. And when faced with an attacker who breaks into Internet routers and endpoints like browsers, who takes users, developers, teachers, and researchers aside at airports for light torture, and who uses other ‚classical‘ measures – no purely technical mechanism is going to defend against this unbounded adversary.
