Den digitala republiken: Katalonien tar sin självständighetskamp till nätet

Den utdragna konflikten mellan den spanska centralregeringen och de katalanska separatisterna utspelas nu inte bara i den fysiska världen, utan även på nätet.

Politico:

The separatist government is supercharging efforts to create what it calls a ”digital republic,” which would enable it to exert some powers even if Madrid imposes direct rule. But Spain’s Socialist government, back in power after a national election, has already tried to pull the plug on this fledgling online shadow state. (…)

Last month, just before the election, Spanish Prime Minister Pedro Sánchez cracked down on Puigneró’s attempt to wrest control of Catalonia’s internet policy from Madrid.

”I say to the Catalan independence movement that there will be no independence either offline or online, and that the state will be just as forceful in the digital world as it is in the real world,” Sánchez said on national radio.

Om den »digitala republiken«:

Puigneró, from the pro-independence Together for Catalonia party, wants more digital powers in case Madrid imposes direct rule on the region, as happened for seven months after the Catalan parliament declared independence in 2017.

”If the internet is available, you could have a government taking decisions being voted by the people, a parliament which takes digital decisions, you have a digital identity, you can create a cryptocurrency, you can actually still govern your nation,” said Puigneró.

Detta är intressant inte bara vad gäller Katalonien, utan även i ett större perspektiv.

Vad händer om människor sluter sig samman i nya, digitala samhällen istället för att se sig som medlemmar i fysiska nationalstater? Digitala samhällen med medborgarskap, pass, egen digital valuta, frivilliga försäkringar med mera. Detta är uppenbarligen en frågeställning som snabbt håller på att bli aktuell.

Många länder oroas ju redan av framväxande digitala valutor, som nationalstaterna inte har någon kontroll över. Och nu börjar alltså tanken på digitala republiker anta konkreta former. Men det behöver inte handla om självständighet. Det kan även vara en fråga om konkurrens mellan nationalstater, som med Estlands e-medborgarskap.

Detta är en utveckling som skall bli oerhört intressant att följa.

Politico: Catalonia’s bid for digital independence »

WSJ: Google manipulerar sina sökresultat

Wall Street Journal har en intressant artikel med rubriken »How Google Interferes With Its Search Algorithms and Changes Your Results«. Tyvärr ligger den bakom betalvägg, men den ibland kontroversiella siten ZeroHedge sammanfattar det viktigaste.

WSJ:

»THE JOURNAL’S FINDINGS undercut one of Google’s core defenses against global regulators worried about how it wields its immense power – that the company doesn’t exert editorial control over what it shows users. Regulators’ areas of concern include anticompetitive practices, political bias and online misinformation.«

Vad det kokar ner till är alltså frågan om huruvida Google är ett verktyg / en plattform eller en publicist. Som verktyg kan de knappast hållas ansvariga för sökresultat och innehåll. Men som publicist blir det tvärt om. Och för varje gång företaget påverkar sökresultaten får det allt svårare att hävda att det endast är en plattform.

Nu skall man visserligen hålla ett par saker i minne. Dels att alla sökresultat är individuella, vilket kan göra det svårt att kontrollera olika teser om hur sökmotorn fungerar. Dels att det pågår en ständig dragkamp där traditionell media vill ha tillbaka de annonsörer som gått till Google. Och dels att det pågår en politisk strid, där vissa amerikanska och europeiska politiker vill dela upp bolaget.

Detta sagt är det ändå mycket uppseendeväckande som rapporteras. Intressant nog är det inte bara konservativa, utan nu även vänstersiter som påstår sig ha blivit missgynnade eller svartlistade av Google. Det påstås också att Google gynnar stora annonsörer framför små och att siter med kontroversiella ämnen får färre annonser.

ZeroHedge skriver:

To sum it all up: Thomas Ferguson notes in an email “the last third of the WSJ article basically describes ‘electronic corporatism’ in which big private tech concerns look out for each other. Everyone else can’t even get an answer.”

Där någonstans är det möjligt att en stor del av problemet ligger – att Google inte är transparenta med hur de arbetar. Vilket gör det svårt för företaget att förklara vad som är relevanta ändringar (som att förhindra spam) och vad som kan vara till exempel politiskt missgynnande eller gynnande. Å andra sidan måste de hålla sina algoritmer hemliga för att inte kunna manipuleras av yttre aktörer.

Länkar:

• WSJ: How Google Interferes With Its Search Algorithms and Changes Your Results »

• ZeroHedge: How Google Interferes With Its Search Algorithms And Changes Your Results, Bombshell WSJ Report »

Nätdebatten är en kamp om makten över ordet, agendan och verklighetsbilden

Den som vill diskutera nätfrågor nuförtiden måste ha flera tankar i huvudet samtidigt. Många aktörer driver dubbla agendor. Sådant som ur ett perspektiv kan ses som en rimlig åtgärd eller reglering kan ur ett annat få oväntade och oönskade konsekvenser. De krafter som påstås vara goda visar sig inte vara alltigenom goda – och de onda inte alltigenom onda.

Naturligtvis är det problematiskt när Facebook, Google eller staten samlar på sig allt för mycket information om människor. Naturligtvis är det problematiskt om det sprids falska nyheter som syftar till att påverka allmänna val eller destabilisera vår demokrati. Naturligtvis kan hat och hot på nätet vara ett problem.

Men man skall akta sig för att reagera reflexmässigt. Risken är att man bara ersätter ett problem med ett annat (eller flera), som möjligen är värre. Eller att man offrar ett större värde för att lösa ett mindre problem.

Ändå är det precis vad som sker. Debattörer och politiker kräver ständigt mer reglering. Traditionella media kräver att bli räddade från en ny marknad på vilken deras gamla affärsmodeller inte fungerar. Människor som får mothugg i nätdebatten upplever sig som kränkta och kräver censur.

Ta till exempel frågan om det nya stoppet för politisk annonsering på Twitter. Företaget hävdar att budskap förtjänar att spridas genom sin egen kraft istället för mot betalning. Vilket låter ädelt men är fullständigt naivt. Resultatet blir bara att etablerade partier och kandidater med en upparbetad skara följare kan fortsätta nå en bred publik genom sina vanliga postningar – medan nya och små utmanare hindras från att ge sina budskap större spridning. Inte undra på att Twitters tilltag applåderas av stora delar av etablissemanget.

Här skall man hålla i minnet att varje inskränkning av möjligheten att uttrycka sig innebär att mängden tillgänglig information som krävs för att till exempel göra ett informerat och väl genomtänkt val minskar.

Eller ta kravet på att Facebook skall faktakolla politiska annonser. Hur är det över huvud taget tänkt att gå till? Vem skall avgöra vad som är sant eller falskt? Hur skall man göra när det råder oenighet om verklighetsbilden? Och vad innebär detta för den som vill ifrågasätta »etablerade« uppfattningar, påståenden och förhållanden?

I sammanhanget bör man även ägna debattörerna en del uppmärksamhet. Många krav på reglering kommer från politiken – där man som regel ogillar att internet ger vanligt folk möjlighet att ifrågasätta, lägga sig i och framföra besvärliga åsikter. Andra krav kommer från de media som ogillar den nya konkurrensen på nätet – och som vill försvara sin makt över agendan. (Samma media som f.ö. drivit fram den absurda idén om »länkskatt« i EU.)

Så även om det som sagt finns sådant som är problematiskt med nätkulturen och dess aktörer – så bör man komma ihåg att det mycket handlar om makten över ordet, agendan och verklighetsbilden. Lite som när tryckpressen skakade om sin tids maktstrukturer. Det vill säga att många av det fria ordets gamla grindvakter blir irrelevanta.

/ HAX

Tips: På måndag den 11 november kl 18:30 drabbar Publicistklubben samman i en debatt med de svenska Facebook-cheferna. Den livesänds på PK:s hemsida och på dess Facebook-sida.

Frankrike och Tyskland vill skapa europeisk molntjänst

Reuters:

»France and Germany are stepping up efforts to foster homegrown rivals to U.S. tech giants Amazon and Microsoft in cloud computing, according to a joint statement by the countries’ finance ministries issued on Tuesday.«

»Previous French government-supported attempts to build a so-called “sovereign” cloud to store the most sensitive data held by companies and states failed.»

Man skulle också kunna tänka sig att EU slutar stifta omöjliga regler som driver europeiska IT-företag och riskkapitalister ut ur Europa, till andra delar av världen.

Reuters: France, Germany step up effort to build rivals to U.S. cloud firms »

Explosion av satelliter när Musk vill koppla upp hela världen

Elon Musks SpaceX har ambitionen att ge hela världen snabb och billig internetuppkoppling via satellit.

Ars Technica rapporterar:

»SpaceX is seeking permission to launch another 30,000 low-Earth orbit (LEO) satellites for its Starlink broadband network, which would be in addition to the nearly 12,000 satellites the company already has permission to launch. But it’s too early in the process to determine whether SpaceX is likely to launch most or all of the additional 30,000 satellites.«

Detta skall jämföras med hur många satelliter det finns idag:

»SpaceX’s constellation alone would dwarf the total number of satellites orbiting Earth today. As of January 2019, about 8,950 satellites had been placed into Earth orbit since 1957, and about 5,000 of those were still in space, according to the European Space Agency (ESA). Only about 1,950 of those are still functioning.«

Och nyttan?

»The company said yesterday that it can provide full coverage of the populated world after 24 launches and had previously said it could make 24 Starlink launches in 2020.«

Detta innebär – om alla planer går i lås – att de delar av världen som idag saknar vettig  nätuppkoppling kan hoppa över steget att dra kabel.

Länk: SpaceX says 12,000 satellites isn’t enough, so it might launch another 30,000 »

Frankrike vill ha en ny EU-myndighet för att tvinga Google att betala »länkskatt«

Frankrike vill se en ny EU-myndighet för att hålla koll på de stora digitala företagen, som Google. En talesman för den franska regeringen säger:

»A big American company, Google namely, has announced it would not comply with an EU copyright directive … we have to put an end to this illegal behaviour.«

Vad är det då för olagligt beteende den franska regeringen upprörs över?

Det handlar om artikel 11/15 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv, den så kallade länkskatten. Idén är att sökmotorer, digitala plattformar m.fl. skall betala en ersättning till mediehusen om de länkar till nämnda mediehus artiklar. Vilket naturligtvis är helt nipprigt.

Så Google vägrar. Istället för vanliga länkar med rubrik, bild och en kort ingress publicerar man bara en enkel länk. Vilket gjort fransmännen ursinniga.

Enkelt uttryckt: Frankrike/EU vill att den som länkar till en nyhetsartikel skall betala. Google vägrar. Fransmännen tycker att detta är oacceptabelt – och vill kunna tvinga Google att både länka med »rika« länkar som förr och betala för det.

Man vill alltså tvinga Google att utföra en handling som under de nya reglerna är avgiftsbelagd.

Och för att lyckas med detta vill Frankrike nu ha en ny EU-myndighet.

Vilket inte gör den idiotiska idén om »länkskatt« ett dugg bättre.

EUObserver » France: EU ought to create digital regulator »

Svenskarna och internet 2019 – de viktigaste siffrorna på ett par minuter

Idag har den årliga rapporten »Svenskarna och internet« släppts. Och som vanligt innehåller den mycket smått och gott av intresse.

95% av svenska folket använder internet och 91% gör det dagligen. 91% använder internet i datorn, 90% i mobilen och 61% i surfplatta. Landsorten är på väg att hinna ikapp städerna vad gäller tillgång till bredband. Och de äldres nätanvändning är långsamt på väg att hinna ikapp alla andras.

Mest »meningsfull« upplevs användning av nätet vara vad gäller nyhetsappar, poddar/radio, film/video och ljudböcker. Det vill säga mediekonsumtion. Intressant nog upplever dubbelt så många (40%) att sociala media inte är meningsfulla, jämfört med meningsfulla (24%).

Vad gäller samhällets digitala tjänster ligger användandet på över 70% för Skatteverket och kollektivtrafiken. Användningen är högre bland unga och medelålders än bland äldre. Och högre bland högutbildade och höginkomsttagare jämfört med lågutbildade och låginkomsttagare.

45% av internetanvändarna känner sig övervakade på nätet och 30% gör det inte. Fler upplever sig övervakade av storföretag än av myndigheterna. 21% oroas av att myndigheterna inkräktar på deras integritet på nätet och 51% gör det inte.

97% av nätanvändarna uppger sig söka information på nätet, 37% gör det dagligen. »Bara 1 procent tror att all information på internet är pålitlig och lika många att ingen information alls går att lita på. Totalt sett tror 80 procent att minst hälften går att lita på varav 43 procent tror det mesta och 36 procent endast hälften. Drygt var tionde, 13 procent, tror att det endast är en liten del av informationen som är pålitlig.«

83% av användarna accepterar användarvillkor utan att läsa igenom dem »flera gånger« eller »någon gång«.

Andelen användare som delar eller skickar vidare andras information i sociala media har minskat från 59% förra året till 49% i år. Nivån av källkritik uppges vara hög, om än något sjunkande.

Användningen av e-post är fortsatt hög (97%). Att chatta blir stadigt och långsamt allt vanligare (86%). Internettelefoni och videosamtal används av 71% av användarna. Dock är det betydligt färre som använder dessa två tjänster dagligen.

Den vanligaste meddelandetjänsten är Facebooks Messenger (62%). Skype är på nedgående (45%) och WhatsApp på uppgående (35%).

Användningen av sociala medier håller på att plana ut. 83% av nätanvändarna använder sociala media och 65% gör det dagligen. Facebook (74%) och Instagram (61%) är fortsatt de vanligaste plattformarna. Värt att notera är att Twitter (24%) och LinkedIn (31%) har ett lågt dagligt användande på 5-7%. Snapchat har sin huvudsakliga publik i åldern 12-25 år. Och i åldersgruppen 26-45 år är Flashback större än Twitter och LinkedIn.

Ser man till mediekonsumtion är traditionell tv på nedåtgående (89%) medan play-tjänster planat ut (81%). Samma trend gäller traditionell radio (81%) i förhållande till digital radio (62%). Konsumtionen av papperstidningar är på väg ner (77%) – och intressant nog gäller den trenden även digitala tidningar (80%). Pappersboken behåller sina läsare (88%) samtidigt som e- och ljudböcker visar en tydligt uppåtgående trend (41%).

Andelen användare som ser på digital film och video ökar tydligt (86% ibland samt 36% dagligen). Youtube är fortfarande störst, framför övriga play-tjänster och Netflix. Även om det finns ett tydligt gap har Youtubes tillväxt stannat av medan Netflix fortfarande expanderar.

Vad gäller digitalt lyssnande konsumerar 87% av nätanvändarna musik varav 47% dagligen. För Spotify är siffrorna 70/37%. Radiostationer på internet 61/12%. Poddar 55/9%. Och ljudböcker 33/7%. Musik och Spotify ökar. Radiolyssnandet har planat ut. Poddar ökar stadigt.

77% läser dagstidningar på nätet, varav 37% dagligen. För bloggar är siffrorna 49/7%. Och för e-böcker 28/3%.

Vad gäller betalningsviljan, så är den i fallande för tidningarna (48%). Men stigande för film/tv/video (58%) och musik (57%).

Slutligen, när det gäller onlinespel är 60% av nätanvändarna aktiva någon gång och 26% dagligen. Här är de yngre användarna tydligt dominerande.

Läs hela Svenskarna och internet 2019 här (PDF) »

Öppnade EU-domstolen just dörren för mer automatisk filtrering av innehåll på nätet?

I ett förtalsrelaterat mål har EU-domstolen kommit fram till att Facebook kan föreläggas att hindra att innehåll publiceras, om det är är identiskt med sådant som tidigare förklarats olagligt av domstol. Även om beslutet har en viss logik – så måste man fråga sig: hur? I praktiken lär det vara omöjligt utan automatisk filtrering av allt som alla användare laddar upp.

EDRi skriver:

»The ruling confirms that a hosting provider such as Facebook can be ordered, in the context of an injunction, to seek and identify, among all the content shared by its users, content that is identical to the content characterised as illegal by a court. If the obligation to block future content applies to all users on a large platform like Facebook, the Court has in effect considered it to be in line with the E-Commerce Directive that courts demand automated upload filters and blurred the distinction between general and specific monitoring in its previous case law. EDRi is concerned that automated upload filters for identical content will not be able to distinguish between legal and illegal content, in particular when applied to individual words that could have very different meanings depending on the context and the intent of the user.«

Politico:

“The court’s decision opens the door for serious restrictions on freedom of expression due to the takedown of legitimate speech. Extending removal to the vague concept of “equivalent” content is harmful because the context as well as motivation of users re-sharing content may significantly differ with each re-upload,” said Eliška Pírková, Europe policy analyst at Access Now, a campaigning group.

Speciellt komplicerat blir detta med tanke på att EU:s eHandelsdirektiv förbjuder generell övervakning av vad som laddas upp. (Vilket för övrigt även kolliderar med det uppladdningsfilter som blir konsekvensen av EU:s nya upphovsrättsdirektiv.)

• EDRi: CJEU ruling on fighting defamation online could open the door for upload filters »
• Politico: Facebook can be forced to delete defamatory content worldwide, top EU court rules »

Uppdatering:
• TechCrunch: Zuckerberg says Facebook will sue to stop EU’s global content takedowns »

Hyppönen: Internet of things är som digital asbest

»[D]e flesta smarta saker är egentligen otroligt korkade ur säkerhetssynvinkel. Helt plötsligt sprejas internet med saker med urgamla Linux-kärnor, med alla portar öppna, som kör telnet och inte går att patcha.« (…)

»Kommer framtida generationer att hata oss för IoT? Kanske det. Mikko Hyppönen drar en parallell med asbest. Smarta saker är det nya digitala asbest. Asbest var ju ett fantastiskt material, en revolution. Det kunde användas till allt möjligt. Mikko Hyppönen visar ett klipp från en reklamfilm från 1960-talet. Reklamen går ut på att till och med en kvinna, en smart kvinna alltså, kan lägga golvplattor i köket. Golvplattor av asbest. Fantastiskt. Smart. Femtio år senare är asbest fortfarande ett miljöproblem. Blir det samma sak med smarta saker? Hur många decennier kommer det ta att senara världen från dumma smarta saker?»

IDG Techworld:
• Mikko Hyppönen: Smarta saker är det nya digitala asbest »

EU-domstolen: Cookies måste vara ett aktivt val

EU-domstolen meddelar i ett pressmeddelande:

»In today’s judgment, the Court decides that the consent which a website user must give to the storage of and access to cookies on his or her equipment is not validly constituted by way of a prechecked checkbox which that user must deselect to refuse his or her consent.«

Att acceptera cookies måste alltså vara ett aktivt val mellan ja och nej. Det kommer med andra ord knappast att gå att bara låta användarna bekräfta genom att klicka OK i framtiden.

Domstolen säger vidare:

»Furthermore, according to the Court, the information that the service provider must give to a user includes the duration of the operation of cookies and whether or not third parties may have access to those cookies.«

För övrigt kan man notera att domstolens egen hemsida inte lever upp till de aktuella kraven.

Länkar:
• EU-domstolens pressmeddelande (PDF) »
• TechCrunch: Europe’s top court says active consent is needed for tracking cookies »