Vad kan vi förvänta oss av EU:s Digital Services Act?

Den 2 december är det tänkt att EU-kommissionen skall lägga fram sitt förslag till en övergripande Digital Services Act (DSA).

Man har haft en öppen konsultation, där vem som helst kunnat framföra åsikter. Vilket bland andra vi på 5 juli-stiftelsen gjort. Vår position är i korthet: Nej till förhandscensur och uppladdningsfilter. Försvara budbärarimmuniteten för icke-redaktionella plattformar och upprätthåll förbudet mot generell övervakning.

Vilket råkar vara centrala och känsliga frågor i processen, där det finns starka krafter som drar åt andra hållet.

Europaparlamentets utskott har nu också lagt fram sina rapporter, som snarast är att betrakta som åsikter och önskningar – eftersom det ännu inte finns något förslag från kommissionen att ta ställning till. Bland annat oroas man över användarnas rättssäkerhet när material plockas ner på nätet. Samtidigt finns det en viss oenighet om till exempel uppladdningsfilter.

Huvudrapporten (JURI) kommer sedan att gå till omröstning i plenum. Men det är som sagt bara en rapport, inte lagstiftning.

Just uppladdningsfilter är en intressant fråga. I grunden finns det inget sådant verktyg inom lagstiftningen. Istället är uppladdningsfilter en konsekvens av att EU:s nya upphovsrättsdirektiv gör nätplattformarna ansvariga för om deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. Enda sättet för dem att skydda sig mot sådant är att använda automatiserade uppladdningsfilter. Computer says no.

I striden runt upphovsrättsdirektivet påstod dess förespråkare att det inte finns och aldrig kommer att finnas något sådant som uppladdningsfilter, att allt sådant är hjärnspöken. Men knappt hann bläcket på direktivet torka innan förslaget till förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) dök upp. Kring det pågår förhandlingar just nu. Ministerrådets linje är att de där fiffiga uppladdningsfiltren från upphovsrättsdirektivet, sådana skall vi ha i TERREG. Därpå var inrikeskommissionär Ylva Johansson ute och krävde uppladdningsfilter för att bekämpa brott.

De uppladdningsfilter som nyss beskrevs som fantasifoster och skräckpropaganda rullas alltså nu ut på bred front – främst av samma människor som nyss förnekade dess existens.

Man kan nog räkna med att just uppladdningsfilter blir en av de centrala konfliktytorna när kommissionen lägger fram sitt förslag.

I dokumenten och uppsnacket inför DSA talades mycket om att införa gemensamma EU-regler för vad som får uttryckas online – istället för att ha spretig lagstiftning som skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

Den diskussionen har nu helt tystnat. Vilket inte behöver betyda att man övergivit tanken. Snarare är det nog så att EU-kommissionen inte vill väcka den björn som sover. Man vet att det kommer att bli debatt och protester. Därför vill man ge kritikerna så lite tid som möjligt för att formera sitt motstånd.

Samtidigt kan man inte utesluta att medlemsstaterna vill behålla makten över sådana regler – och därför sätter sig på tvären.

Vi får se vad EU-kommissionen lägger fram den 2 december. Allt man med säkerhet kan säga är att det kommer att handla om mycket mer än bara det ovanstående. Och då blir det skarpt läge.

Uppladdningsfilter prövas av EU-domstolen

Den 10 november kommer EU-domstolen att hålla huvudförhandling om artikel 17 i EU:s nya upphovsrättdirektiv – där digitala plattformar hålls ansvariga ifall deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material, vilket i sin tur kommer att leda till uppladdningsfilter.

Frågan har aktualiserats sedan Polen anmält EU:s ministerråd och Europaparlamentet för att ha fattat ett fördragsvidrigt beslut.

Länk: Case files ECJ »

Länkskatt: Google betalar en miljard USD

Google kommer att betala en miljard USD till de stora mediehusen de närmaste tre åren. I samband med detta lanserar man Google News Showcase – som kommer att ge Big Media en gräddfil till användarna.

Idén om »länkskatt« – det vill säga att nätplattformar skall tvingas betala för att länka till de stora nyhetssiterna är inte bara en stridsfråga i Europa. I bland annat Australien pågår just nu en dragkamp, där lagstiftarna vill att plattformarna skall betala en del av sina annonsinkomster till Big Media.

Reuters om Google News Showcase:

»The product, which allows publishers to pick and present their stories, will launch on Google News on Android devices and eventually on Apple devices.«

Att Google delvis kapitulerar innebär inte att länkskatt är en bra idé. Den är lika absurd och feltänkt som från början.

Man kan snabbt se ett antal problem:

  1. Uppgörelser av denna typ kan bara ingås av stora och kapitalstarka nätplattformar. Vilket kommer att göra det ännu svårare för eventuella utmanare, startupps och mindre konkurrenter.
  2. När Big Data gör upp med Big Media – då ställs alla mindre och alternativa media utanför.
  3. Användarna kommer att få ett mer styrt och kontrollerat nyhetsutbud.

Här ser vi åter igen oväntade och oönskade konsekvenser av politiska beslut. Big Data kan kanske bära nya och stora kostnader. Men man stänger samtidigt dörren för alla utmanare. Vilket kan vara en förklaring till att vi inte har några europeiska nätjättar.

Reuters: Google to pay publishers $1 billion over three years for their news »

EU och internet: Ständigt dessa uppladdningsfilter

Plötsligt tycks all internet-relaterad politik i EU innehålla uppladdningfilter. Hur gick det till och vad betyder det?

De mest kontroversiella delarna i EU:s upphovsrättsdirektiv röstades igenom i Europaparlamentet med minimal majoritet. Hade det inte varit för att några enskilda ledamöter röstade fel – så hade vi förmodligen sluppit både uppladdningsfilter och »länkskatt«.

En viktig punkt i upphovsrättsdirektivet (artikel 13/17) var att sociala media och andra nätplattformar kan hållas ansvariga ifall dess användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. (Vilket för övrigt strider mot eHandelsdirektivets regel om budbärarimmunitet.)

Vi kritiker varnade för att detta kommer att leda till uppladdningsfilter. Dumheter, skrämselpropaganda och hjärnspöken – svarade direktivets anhängare.

Vi kritiker varnade även för ändamålsglidning – att uppladdningsfilter kan komma att användas på fler områden än bara upphovsrätt. Svartmålning, trams och konspirationsteorier – svarade direktivets supporters.

Innan upphovsrättsdirektivet ens hunnit implementeras i medlemsstaterna dök förordningen om terror-relaterat innehåll online upp. Och gissa vad? Om ministerrådet får som det vill, då kommer den att föreskriva uppladdningsfilter.

Notera att här gick uppladdningsfilter från att hantera formellt sett olagligt material (upphovsrätt) till att användas för att blockera vissa åsikter.

I nästa ögonblick förklarade EU-kommissionär Ylva Johansson att uppladdningsfilter kan vara ett lämpligt verktyg för att bekämpa övergrepp mot barn på nätet. Och vem vågar väl säga emot – och riskera att framstå som någon som är för nämnda övergrepp?

EU förbereder ett större lagstiftnings- och regleringspaket för internet – the Digital Services Act. Just nu håller Europaparlamentet på att skriva en förberedande rapport i ämnet. Och gissa vad? Där föreslår man uppladdningsfilter som ett lämpligt verktyg för att kontrollera internet.

I Europaparlamentets utskott för medborgerliga rättigheter, rättvisa och inrikesfrågor (LIBE) har till och med den svenska ledamot som i EU-valrörelsen profilerade sig som den mest högljudde motståndaren till uppladdningsfilter – moderaternas Tomas Tobé – röstat för uppladdningsfilter i ovan nämnda rapport.

Ständigt, dessa uppladdningsfilter. Ständigt denna ändamålsglidning.

Betänk följande: Om uppladdningsfilter skall fungera för ett eller annat ändamål – då måste man granska och analysera allt som alla laddar upp. Rubbet. Vilket för övrigt borde bryta mot förbudet om generell övervakning. Men det bryr man sig uppenbarligen inte om.

Uppladdningsfilter är ett hot mot ett fritt och öppet internet. De är ett hot mot fri information och yttrandefrihet. De kommer att leda till automatiserad nätcensur utan förmåga att bedöma kontext. De har smugits in i systemet – tvärs emot vad politikerna dyrt och heligt lovade under striden om upphovsrättsdirektivet. Och de har redan drabbats av en tydlig ändamålsglidning.

Uppladdningsfilter måste därför bli en av de stora stridfrågorna när EU nu utformar sin nya Digital Services Act.

Flash: Förslag om digitalt EU-ID

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har just levererat sitt första linjetal i Europaparlamentet.

Bland annat flaggar hon för en europeisk digital identitet.

Tanken har varit uppe länge. Bland annat har det talats om att det skall krävas ett EU-ID för att kunna koppla upp sig på internet.

Detta kan bli ett hot såväl mot rätten till privatliv / anonymitet som ett verktyg för att kringgå kryptering (nycklar kopplade till EUeID).

Nu är det dags att vara vaksam.

EU-domstolen säger nej till ”nolltaxa” för mobildata

Dagens nyhet från EU-domstolen i Luxemburg:

»Kravet på att internetanvändarnas rättigheter ska skyddas och att trafik ska behandlas ickediskriminerande utgör hinder för att en internetleverantör privilegierar vissa applikationer och vissa tjänster genom erbjudanden, i vilka dessa applikationer och tjänster omfattas av en ”nolltaxa”, och genom att åtgärder för att blockera eller sakta ned trafik tillämpas på användningen av andra applikationer och tjänster«

I klartext betyder det att en mobilteleoperatör inte får lägga till exempel Spotify, Facebook eller Netflix kostnadsfritt utanför den datavolym kunden köper. Domstolen motiverar sitt beslut:

»Sådana paketerbjudanden är nämligen ägnade att öka användningen av privilegierade applikationer och tjänster samtidigt som de minskar användningen av andra tillgängliga applikationer och tjänster, med hänsyn till de åtgärder som leverantören av internetanslutningstjänster tillämpar för att göra användningen av dessa andra tillgängliga applikationer och tjänster svårare eller till och med omöjlig. Ju fler kunder som ingår sådana överenskommelser desto mer sannolikt är det dessutom att den samlade påverkan av dessa överenskommelser, med hänsyn till dess omfattning, kommer att skapa en betydande begränsning av utövandet av slutanvändarnas rättigheter, eller till och med leda till att dessa rättigheter i grunden undergrävs.«

Pressmeddelande: Dom i förenade målen C-807/18 och C-39/19, Telenor Magyarország Zrt. / Nemzeti Média- és Hírközlési Hatóság Elnöke »

EU vill använda AI för att se om du har olämpliga kontakter med barn

Barnporr och övergrepp mot barn är ett säkert kort när EU vill utöka övervakningen av medborgarnas kommunikationer. Det innebär att ingen törs protestera – även om förslagen är uppåt väggarna tokiga och farliga.

Vi har tidigare skrivit om saken här:
• EU vill se övervakning, granskning och analys av alla elektroniska meddelanden »
• EU vill skanna all din elektroniska kommunikation i jakt på barnporr – utan misstanke »

Nu börjar det komma fram fler detaljer. Bland annat vill EU-kommissionen använda sig av AI för att i hemlighet kontrollera att du och alla andra som använder internet inte har olämplig kontakt med barn.

Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) förklarar på sin blogg:

»The EU Commission is proposing to screen and monitor all private electronic communications without suspicion in order to search for possible child pornographic content. Today it presented draft legislation to this effect. International providers of e-mail and messenger services are to be permitted to search the content of all private messages for child and youth pornography as well as for the “luring” of minors in order to report this to authorities and non-governmental organizations worldwide.

Not only searches for known pictures and videos are to be legalised, but also error-prone “artificial intelligence”, for example to automatically search text messages for “luring” of minors. If an algorithm reports a suspected message, message content and customer data could be automatically forwarded to law enforcement agencies and non-governmental organizations worldwide without human examination. Regardless of the outcome of the case, the persons concerned should never know that their private communications were disclosed.«

Detta känns som upplagt för galna missförstånd och märkliga tolkningstvister. Och som vanligt är det den som är oskyldig som har mest att frukta.

Breyer:

»The more criminals are pushed to move their communications to impenetrable channels the less likely will the prosecution of child abuse be successful. (…)

Intercepting and filtering the content of all our private communications without suspicion and across the board by corporations such as Facebook and Google is absolutely ineffective and even counterproductive for investigating the channels used by organized crime, but it threatens the privacy and security of Internet communications of millions of innocent citizens and will probably not stand up in court. (…)

With error-prone and opaque AI text filters in place, we can expect countless users falsely reported every day and a thousandfold reading of private messages by international corporations. Particularly affected would be messages from teenagers among themselves, who have a right to respect their sex lives. Reports are to be uncontrollably forwarded to states such as the USA, where no data protection applies, with unforeseeable consequences when travelling.«

Säg att den AI som är inblandad missförstår ett av dina meddelanden – och att du sedan, ovetande om detta, försöker resa in i t.ex. USA. Vad kan möjligen gå fel?

Ännu snurrigare blir detta med tanke på att det aktuella lagförslaget är till för att upphäva konsekvenserna av ett annat lagförslag – som går ut på att skydda medborgarnas elektroniska kommunikationer. Man vill helt enkelt ha två motstridiga uppsättningar av regler. Vilket känns som en tveksam plan.

Om man låter AI-system analysera alla våra meddelanden – är det då någon som tror att detta kommer att stanna vid att bekämpa övergrepp mot barn? Historien lär oss att all övervakning tenderar att drabbas av ändamålsglidning – och ständigt utvidgas till nya områden.

Vill vi verkligen ha ett system där datorer granskar och analyserar alla våra elektroniska kommunikationer – och i förekommande fall rapporterar till myndigheterna om det hittar något intressant?

Detta öppnar möjligheter för åsiktsregistrering, kartläggning av oppositionella och förföljelse av oliktänkande. Vilket blir extra oroväckande med tanke på att vi lever i en tid när yttrande- och meningsfriheten redan hotas från flera håll.

Men presentera det som ett system för att bekämpa barnporr – och ingen vågar protestera.

Läs mer hos Patrick Breyer »

EU-opinion: Nej till uppladdningsfilter och överstatlig censur i TERREG

EU:s opinionsinstitut YouGov har frågat medborgare i tio medlemsstater vad de anser om förslagen om nätcensur i förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG).

TLDR: Folket säger nej.

På frågan om vem som skall bestämma vilket material som kan komma att censureras säger de tillfrågade:

  • En myndighet, som polisen eller en domstol: 44%
  • Onlineplattformar, med hjälp av algoritmer eller uppladdningsfilter: 38%
  • Inget av de två: 15%
  • Vet ej: 17%

Vilket innebär att endast 38% stöder ministerrådets linje i förhandlingarna om TERREG.

Man har även frågat om ministerrådets förslag att en myndighet i en medlemsstat skall kunna besluta om nedtagning av innehåll i andra länder.

  • 51% säger nej och vill att endast nationella myndigheter skall kunna besluta om nedtagning.
  • 37% håller med ministerrådet om att en nationell myndighet skall kunna besluta om nedtagning även i andra länder.
  • 19% vet ej.

Undersökningen har initierats av Patrick Breyer, ledamot av Europaparlamentet (PP, DE).

Länkar:
• YouGov (PDF) »
• Piratpartiet: EU-medborgare motsätter sig utländsk anti-terror internetcensur»

Nätnyheter från Femtejuli.se – 2020-08-24

Kommenterade nätnyheter:
• Svensk polis får använda automatisk ansiktsigenkänning
• EU & Europol vill knäcka kryptering
• Europol vill ha direkt tillgång till företagsdata
• Tänker Trump benåda Snowden?
• Twitter och Youtube censurerar – igen
• EU-studie föreslår digital järnridå

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

EU: Studie föreslår digital järnridå

»A European firewall/cloud/internet would foster a digital ecosystem in Europe based on data and innovation. It would drive competition and set standards, similar to what has happened in China in the past 20 years.«

Citatet kommer ur ett dokument från Europaparlamentet: New Developments in Digital Services – Short-(2021), medium-(2025) and long-term (2030) perspectives and the implications for the Digital Services Act (PDF) »

Syftet sägs vara följande. »The study lays out predictions for digital services in the next one to ten years and provides recommendations for action for the European Parliament in preparation for the Digital Services Act.« Författare är fem personer på Future Candy, som påstår sig vara en »digital innovation engine«.

Vill man vara lite elak skulle man kunna beskriva dokumentet som en samling idéer för politisk micro management av den europeiska IT-sektorn. Vilket i sig är en mycket tveksam idé.

För att främja en livskraftig IT-sektor i Europa tycks man vilja bygga upp digitala gränser och barriärer mot resten av världen.

Vilket i så fall strider mot hela internets idé om fria gränslösa informationsflöden. Författarna tycks dock mena att det främjar konkurrens och utveckling:.

»Technologically, it would require a top-level infrastructure, high-speed 5G or a 6G data network and a firewall. Setting up such a network would promote many European companies and therefore boost business and drive innovation.

Like the Chinese firewall, this European internet would block off services that condone or support unlawful conduct from third party countries.«

Digital protektionism. Har man verkligen tänkt igenom detta?

OK, detta är bara en studie, ett papper beställt av Europaparlamentet. Men det är ändå en del av beslutsunderlaget för EU:s nya Digital Services Act – och kan som sådant komma att styra mycket av hur projektet utvecklas. Plus att det naturligtvis kommer att ge många politiker och tjänstemän idéer. För om en ledande »digital innovation engine« säger att en digital järnridå är en bra sak, då är det nog så – kan beslutsfattarna tänka.

Det hela blir än mer oroande med tanke på att the Digital Services Act också är tänkt att skapa enhetliga EU-regler för vad som skall vara tillåtet att publicera på internet. I kombination med en digital järnridå får det alla larmklockor att ringa.

Om vi inte vill ha en digital järnridå – då måste vi reagera högljutt och snabbt. Då kan beslutsfattarna bli nervösa och idén slängas i papperskorgen. Men om vi inte reagerar är risken att detta är något som biter sig fast i processen och så småningom förverkligas genom lagstiftning.

I EU – precis som i all annan politik – måste man reagera tidigt på dumheter. Väntar man, då blir det väldigt mycket svårare att stoppa förslagen. Sedan är det för sent att göra något åt saken.

Kina som föredöme – the irony.