Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

Oklart om nedtagning av innehåll online

29 april 2026 av Henrik Alexandersson

Tidö-partierna vill kunna ta ner innehåll online som utgör stämpling till brott. Men den rättsliga grunden tycks redan finnas. Är utspelet bara spinn? Är något lurt?

På onsdagen höll Tidö-partierna en pressträff om »nya verktyg för att bekämpa onlinerekryteringen av barn och unga till grov brottslighet«. Vilket naturligtvis är angeläget.

Men jag blir en smula förvirrad. Min inre cyniker misstänker att det mer handlar om att man vill visa att man »gör något«, utan att egentligen tillföra något nytt.

Ur Regeringskansliets PowerPoint från presskonferensen…

»Polismyndigheten ska kunna förelägga plattformarna att avlägsna innehåll online som syftar till att rekrytera personer för att begå brott. Förelägganden ska kunna beslutas för innehåll som skäligen kan antas utgöra ett led i en straffbar förberedelse eller stämpling till ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller mer, eller involverande av en underårig i brottslighet.«

Förslaget kommer via ett snabbspår, utan sedvanlig utredning och med förkortad remisstid. Man hoppas att riksdagen skall hinna klubba lagen så att den börjar gälla redan 1 juli i år.

Vad jag undrar är om detta inte redan är tillåtet?

Dels har vi Brottsbalken (kap. 23) som redan förbjuder förberedelse eller stämpling till grova brott, till exempel mord. Stämpling gäller såväl att uppmana någon att begå ett brott som att åta sig att utföra det. Så att sätta in åtgärder mot »crime as a service« är såvitt jag kan bedöma redan möjligt.

Sedan har vi EU:s Digital Services Act, som kräver att plattformar agerar mot olagligt innehåll. Den ger en rättslig grund för myndigheter att utfärda nedtagningsorder till plattformarna i fråga. Till och med i andra länder. Så även detta är redan möjligt.

En detalj som nämndes i förbigående var att man till och med har frågat EU-kommissionen om detta är OK ur ett inre marknadsperspektiv. EU svarade javisst. Inga hinder föreligger.

Så vad är det som hindrar att man använder redan existerande lag?

Till synes sparkar Tidö-partierna in en vidöppen dörr.

Fast det ger uppenbarligen tidningsrubriker om att man »gör något«.

Jag kan som sagt ha fel och ha missat något i det finstilta. Men jag är samtidigt orolig för att regeringen kan vara på väg att skapa något slags nytt, mer lättanvänt verktyg för att plocka ner innehåll – med lägre beviskrav och mindre rättslig prövning än i dag.

• Regeringen: Pressträff om nya verktyg för att bekämpa onlinerekryteringen av barn och unga till grov brottslighet »

CC0

Nu klubbar riksdagen AI-stödd Face Control

28 april 2026 av Henrik Alexandersson

Inom kort klubbar riksdagen regeringens förslag om kameraövervakning med AI-stödd automatiserad ansiktsigenkänning i realtid.

Riksdagen kommer inom kort att behandla regeringens proposition om Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid (Prop. 2025/26:150). Lagen är tänkt att klubbas i riksdagen den 26 maj och träda i kraft den 1 juli.

Som vanligt när det gäller övervakningslagar anger man de mest angelägna och akuta skäl för att införa detta verktyg. Men vi vet av erfarenhet att i princip alla övervakningslagar med tiden utökas till syfte och metod.

Kameraövervakning har fram till nu haft begränsad användning. Man har kunnat använda den i realtid, men det har då krävt att någon faktiskt sitter och tittar på flödet. Man har även kunnat använda den för att i efterhand utreda vad som skett.

Det nya med automatiserad AI-stödd kameraövervakning i realtid är dels att videoflödet kan analyseras i realtid. Dels att systemet kommer att granska alla – inte bara misstänkta – hela tiden. Även du kommer alltså att få ditt beteende och dina rörelser i samhället granskade av maskiner.

Vänsterpartiet har motionerat om utökat skydd mot missbruk av systemet och Centerpartiet yrkar helt avslag i sin motion. I övrigt tycks det inte finnas några invändningar.

I veckan har företrädare för Centerns studentförbund tagit upp saken på Svenska Dagbladets debattsida. De skriver bland annat…

»För första gången i Sveriges historia öppnar man dörren för att staten, med hjälp av AI, ska kunna identifiera och följa medborgare i realtid på våra gator och torg. Detta är en gräns som Moderaterna, och Liberalerna historiskt, och med all rätt, har försvarat som okränkbar. Men den principen verkar inte gälla längre.«

Ja, detta hade inte hänt på Bohmans och Ahlmarks tid. Centerstudenterna noterar även att Lagrådet pekar på att förslaget är så brett formulerat att det riskerar att strida mot grundlagens och Europakonventionens skydd för den personliga integriteten. De skriver vidare…

»Ännu allvarligare är kritiken mot att regeringen medvetet bygger in en mekanism för att kringgå riksdagen. Genom en ”dynamisk” tillämpning kan listan över brott som tillåter AI-övervakning utökas automatiskt om EU ändrar sin brottskatalog, helt utan ett svenskt riksdagsbeslut. Lagrådet varnar för att detta flyttar lagstiftande makt från riksdagen till enskilda åklagare och EU-organ. Trots Lagrådets varning väljer regeringen att gå vidare med förslaget. Att gå vidare med ett direkt hot mot svensk demokrati.«

Detta är verkligen inte bra. Förslaget går teoretiskt sett fortfarande att stoppa – om det uppmärksammas och skapar buller i media. Men risken är uppenbar att det kommer att bifallas i riksdagen, med bred majoritet, i tysthet.

• Regeringens proposition: Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid (Prop. 2025/26:150) »

• Riksdagen: Polisens användning av AI för ansiktsigenkänning i realtid »

• Centerstudenter på SvD Debatt: Demokratin är hotad, men inte så som du tror »

Relaterade, tidigare bloggposter:
• Och nu: Automatiserad ansiktsigenkänning i realtid (mars 2025) »
• Och nu: Face Control (november 2025) »

CC0

Valår: Kräv svar om övervakningsstaten

21 april 2026 av Henrik Alexandersson

Det är valår. Det vill säga en tid då våra politiker är extra ovilliga att diskutera övervakning och medborgarnas rätt till privatliv. De vet att frågan är ett minfält.

Men när det är val måste vi kräva besked om framtiden och utkräva ansvar för det som varit. Vi kan inte rusa vidare in i övervakningsstaten utan diskussion eller eftertanke.

Även om politikerna försöker ducka – så är det ett demokratiskt hygienkrav att kräva svar på frågor som rör våra grundläggande fri- och rättigheter.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna slår fast huvudregeln: Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Och EU-domstolen har dragit gränsen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Här är några relevanta frågor.

• Hur mycket övervakning skall vi ha?

• Vilka risker ser du med en allt för omfattande övervakningsstat?

• Vi får ständigt mer massövervakning. Vid vilken punkt tycker du att det blir problematiskt?

• Har vanligt hederligt folk rätt till privat kommunikation?

Ju enklare, desto bättre. Trassla inte till det. Och om de politiska kandidaterna försöker ducka – upprepa frågan tills du får ett svar. Låt dem inte komma undan.

Naturligtvis är det kul om man kommer åt att fråga partiledare och toppkandidater. Men underskatta inte partiernas fotfolk som står i valstugor, delar ut flygblad och diskuterar politik vid fikabordet.

Jobbiga frågor skickas snabbt uppåt i partiorganisationen och måste i någon mening hanteras. Om det kommer in mer än enstaka rapporter om att en fråga bubblar, måste de politiska partierna förhålla sig till den.

Pårom! Om inte du ställer våra politiker till svars lär ingen annan göra det. Och var alltid saklig och artig, även om det kan vara frustrerande att försöka få dem att svara.

De skall inte komma undan med att urholka våra grundläggande fri- och rättigheter i tysthet.

CC0

EU-domstolen: Nej till kassettskatt

17 april 2026 av Henrik Alexandersson

EU-domstolen säger nej till kassettskatten. Samtidigt är riksdagen på väg att förlänga den.

Som vi nyligen kunde rapportera vill regeringen förlänga privatkopieringsavgiften – a.k.a. kassettskatten.

Det vill säga en avgift på lagringsmedia, för att kompensera upphovsrättsindustrin för människors privata kopior av den underhållning de redan köpt. Numera drabbar avgiften främst den som lagrar sina egna filer på till exempel minneskort och hårddiskar.

Riksdagen håller redan på att behandla frågan och lagen är tänkt att träda i kraft i höst.

Men nu kommer en dom från EU-domstolen (C-496/24) om Nederländernas motsvarande skatt. Enkelt uttryckt säger den att med dagens strömmande teknik är den fysiska lagringen och delning av underhållning försumbar. Och därmed finns det inte längre någon grund för denna avgift.

Elektronikbranschen förklarar…

»En ersättningsordning enligt artikel 5.2 b i upphovsrättsdirektivet bygger på att privatkopieringen orsakar en beaktansvärd skada för rättighetshavarna. Omfattningen av denna skada påverkas av hur konsumtionsmönstren utvecklas. När en större del av användningen sker i digitala tjänster, och när offline-kopior inom sådana tjänster enligt dagens dom inte ger rätt till ersättning, försvinner grunden för ersättningsgill privatkopiering.«

Det enda rimliga är att riksdagens näringsutskott nu föreslår att regeringens proposition (2025/26:184) avslås. Eller att regeringen själv drar tillbaka sitt förslag.

Om riksdag och regering kommer att bete sig rimligt är en annan fråga.

• Elektronikbranschen: EU-domstolen: offline-kopior är inte privatkopiering »

Sociala mediers användare är fortfarande rättslösa

13 april 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s Digital Services Act föreskriver att användare inte skall kunna bli censurerade på eller avstängda från sociala medier utan möjlighet att överklaga. Men inget händer.

Så har det hänt igen. Någon skriver något som retar upp andra. Vilket resulterar i massanmälningar på Facebook. Inte för att några regler brutits, utan bara för att anmälarna inte håller med den som postade sin text.

Även om det handlar om okynnesanmälningar, triggar massanmälningar ofta en automatiserad avstängning. I det aktuella fallet permanent.

Man kan tycka att sådant beteende borde kunna identifieras av algoritmerna och upphöjas till mänsklig granskning. Men tydligen inte.

För den enskilde är det som regel svårt att få veta exakt vad det är som påstås vara fel att publicera eller varför. Dessutom är det vanligtvis omöjligt att få kontakt med någon mänsklig handläggare.

Högprofilerade samhällsdebattörer som blir avstängda kan i vart fall bullra, klaga i media och genom yttre tryck tvinga det sociala mediet i fråga att ta en titt på ärendet. Vilket vanligtvis inte är fallet för andra användare.

Den som blir avstängd kan bli avskuren från hela sitt sociala nätverk och i förekommande fall få hela sin affärs- eller ideella verksamhet lamslagen. Konsekvenserna kan bli fullständigt orimliga.

I teorin finns det faktiskt något att göra åt saken. Men eftersom både den svenska regeringen som EU-kommissionen drar benen efter sig händer inget.

EU:s Digital Services Act (DSA) innehåller även bra saker. Till exempel att användare skall få censurerade poster eller avstängningar prövade.

Plattformen måste ge dig klara och specifika skäl till varför ditt innehåll tagits bort eller varför du blivit avstängd. Detta skall inkludera vilken regel som använts, hur beslutet togs och om det var automatiskt eller manuellt.

Du skall ges tillgång till en process för att hantera klagomål där du kan bestrida moderations- eller avstängningsbeslutet inifrån plattformen. Plattformen måste pröva ditt klagomål »skyndsamt« och återkomma med ett nytt beslut.

DSA möjliggör även att medlemsstaterna certifierar oberoende organ för klagomål som kan pröva konflikter mellan dig och plattformen.

Reglerna gör skillnad mellan innehåll som är olagligt enligt EU- / nationell lag och innehåll som strider mot plattformens egna regler. Plattformen måste därför förklara vilken väg den har gått – vilket är viktigt eftersom dina rättigheter och möjligheter att överklaga kan skilja sig åt beroende på typ av beslut.

Processen skall vara snabb, ekonomiskt överkomlig och oberoende. Plattformen måste samarbeta – den kan inte bara ignorera ärendet.

Någon sådan möjlighet existerar inte i Sverige. Varken regeringen eller den nationella tillsynsmyndigheten för DSA – Post- & Telestyrelsen (PTS) – tycks ha tagit något initiativ på området.

Det ser lika illa ut i de flesta medlemsstater. Inte heller EU-kommissionen agerar – utan tycks vara mer intresserad av att begränsa det fria ordet än av att upprätthålla användarnas rättigheter.

Så vad gör man om man blir censurerad eller avstängd utan förklaring eller giltiga skäl?

Om det finns någon öppen kommunikationskanal till den aktuella plattformen bör man ange att man vill få sitt ärende överprövat i enlighet med DSA.

Om någon sådan kanal inte finns eller om plattformen inte bryr sig bör man vända sig till den nationella tillsynsmyndigheten – i Sverige till PTS. Hänvisa till DSA och kräv tillgång till en sådan mekanism för tvistelösning som föreskrivs där.

Skulle PTS (som än så länge verkar passiva i frågan) inte göra något, bör man klaga till EU-kommissionen. Klagomålet kan då omfatta både PTS (som inte sköter sitt tillsynsuppdrag enligt DSA) och Sverige (vars regering inte ser till att berörd myndighet sköter sitt uppdrag).

I sista hand bör man även kunna hävda sin rätt i domstol med hänvisning till DSA. Om alla svenska rättsmedel är uttömda skall man kunna gå vidare till EU-domstolen.

Det är hög tid att vi användare börjar utmana politikens, myndigheternas och EU-kommissionens passivitet vad gäller våra rättigheter i sociala medier.

CC0

Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter

8 april 2026 av Henrik Alexandersson

Att införa åldersgränser för sociala medier strider mot både de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen.

Plötsligt vill alla införa åldersgränser för sociala medier. I EU finns den rättsliga grunden klar. GDPR tillåter medlemsstater att införa åldersgränser på 13–16 år. Men det är frivilligt.

För mig framstår det som fullständigt orimligt att begränsa unga människors tillgång till internet i just den ålder där de på allvar börjar utforska livet och världen.

Med en åldersgräns på Facebook kommer de inte längre att kunna ha en modern, naturlig och snabb kanal för kommunikation med släkt, vänner, skolklassen, fotbollsklubben, kören och vad det nu kan vara fråga om. Unga människor skall bygga nätverk, inte isoleras.

En åldersgräns för YouTube skulle förvägra våra ungdomar tillgång till en skattkista fylld med till exempel kurser i matematik, ekonomi och programmering, vloggar, videoessäer, historiska dokumentärer, teknikutveckling, konst, språk, teknik, föreläsningar…

Vi talar om innehåll som ger förståelse för världen. Som tränar analys och nyfikenhet. Som hjälper unga att förstå komplexa system. Som erbjuder konkret kompetens och som stimulerar skapande. Att avskärma våra unga från detta ymnighetshorn av kunskap är helt orimligt.

Tycker man att doomscrollande på TikTok och Instagram är ett problem – gör då något åt den saken istället för att utestänga våra tonåringar från samhällets fria informationsflöde.

Unga människor är också människor. Och alla människor har grundläggande fri- och rättigheter. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger bland annat:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Staten har helt enkelt ingen rätt att hindra unga från att ta emot och sprida uppgifter och tankar. De undantag konventionen meddelar är knappast tillämpbara här.

Barnkonventionen – som är svensk lag – är tydlig. Barn har en självständig rätt till information. Staten får inte godtyckligt begränsa tillgången till information. Artikel 13.1:

»Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet; denna rätt innefattar frihet att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, oberoende av gränser, antingen muntligen, skriftligen eller i tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

Vilket uppenbart står i konflikt med åldersgränser för sociala medier. Det gäller alltså barns rätt att ta emot såväl som att sprida information.

Åldersgränser ger inte önskat resultat. Som vi tidigare rapporterat skrev 438 forskare nyligen ett öppet brev som varnade för att det inte finns några tydliga bevis för att ålderskontroll skyddar unga online.

Tvärtom kan de då istället drivas till internets mörkare, mer insynsskyddade och totalt okontrollerade domäner. Ålderskontroller hotar internets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll. Säger forskarna.

Just nu har det gått mode i att kräva åldersgränser. Och på en politisk fluga biter nästan inga argument. Den politiska enigheten är bred. Även om det går att förutse oönskade, kontraproduktiva konsekvenser.

Till exempel att ständigt nya generationer kommer att se politikerna och staten som ett hot mot deras fri- och rättigheter och tillgång till fri information.

Att detta sammanfaller i tiden med att EU:s nya »digitala plånbok« rullas ut får mig att misstänka att åldersgränser till viss del kan ses som att man på politisk väg försöker skapa ett »behov« av densamma.

• Relaterat: Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »

Regeringen beställer mer övervakning

7 april 2026 av Henrik Alexandersson

Regeringen vill att det skall bli enklare att övervaka enskilda utan misstanke om brott eller koppling till kriminella nätverk.

För ett år sedan tillsatte regeringen en utredning om »Hemliga och preventiva tvångsmedel«.

Bland annat skall den »göra en rättslig och systematisk översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel«. Det låter visserligen lovande – men handlar i praktiken mer om att »förbättra möjligheterna att använda tvångsmedlen«.

Nu kommer regeringen med ett tilläggsdirektiv (och förlängd tid) för utredningen.

Dels vill man att polis och åklagare skall slippa söka tillstånd för avlyssning, övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning för enskilda elektroniska enheter. Istället skall tillståndet omfatta all relevant teknisk utrustning som den övervakade kan tänkas använda.

Här är det värt att påpeka att hemlig dataavläsning bygger på att myndigheterna lämnar säkerhetsluckor i vår IT-infrastruktur och teknisk utrustning öppna – för att kunna installera sina spionprogram. Vilket gör oss alla mer sårbara online.

Man vill vidare »analysera och ta ställning till om preventiva tvångsmedel ska kunna
användas i fler fall och utan koppling till en organisation eller grupp«.

Preventiva tvångsmedel handlar om övervakning utan/innan misstanke om brott föreligger. Hittills har det dock krävts något slags koppling till en kriminell gruppering. Nu vill man alltså slippa denna begränsning.

Detta öppnar upp för att vem som helst kan komma att utsättas för övervakning utan misstanke om brott, ifall myndigheterna tycker att det är lämpligt.

Vilket i så fall gör obefogad och felaktig övervakning enklare. I händerna på en auktoritär stat är detta ett verktyg som enkelt kan användas för förtryck och förföljelse av oliktänkande.

När övervakning flyttas från misstanke till prognos förändras inte bara verktygen – utan själva rättsstatens logik.

Regeringens önskemål riskerar dessutom att stå i konflikt med proportionalitetskravet enligt Europakonventionen.

Som vi så ofta påpekar tenderar övervakningslagar alltid att utökas vad gäller syfte och metod – oavsett vad politikerna lovade när de infördes.

• Regeringen: Tilläggsdirektiv till Utredningen om hemliga och preventiva tvångsmedel (Ju 2025:04) Dir. 2026:20 »

CC0

Chat Control 1 föll – så röstade svenskarna

27 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Vi skall sluta tjata om Chat Control 1 efter denna bloggpost. Men eftersom det finns frågor om vad som hände och vem som röstade hur, kommer här en genomgång av torsdagens votering for the record.

• Bakgrund:

Chat Control 1 är den tillfälliga lag som ger meddelandeoperatörer ett undantag från EU:s ePrivacy-direktiv. Detta för att de frivilligt skall kunna granska innehållet i sina användares meddelanden, i jakt på material med sexuella övergrepp på barn. Detta utan krav på misstanke eller konkreta indikationer på brott.

Eftersom CC1 redan från början var kontroversiell var den tidsbegränsad. Då processen med Chat Control 2 (obligatorisk skanning av innehållet i allas meddelanden med AI eller spionprogram) dragit ut på tiden, har CC1 redan tidigare förlängts. Den gäller nu till den 3 april i år.

Eftersom EU:s ministerråd – efter åratal av förhandlingar – inte har kunnat enas om Chat Control 2 gav man nyligen upp och gick fram med en minsta gemensam nämnare, det vill säga något som liknar en permanent variant av CC1 (frivillig skanning). Vilket nu är rådets förhandlingsposition.

CC2 förhandlas mellan EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet. Förhandlingarna pågår och utfallet är oklart. Dock vill man att CC1 skall förlängas (igen) i väntan på CC2.

Efter att ministerrådet antagit sin position om förlängning av CC1 var det för två veckor sedan Europaparlamentets tur att yttra sig. Parlamentet röstade då för en förlängning – dock med villkoret att skanningen av folks meddelanden måste vara riktad, inte generell.

Det vill säga att det måste finnas en misstanke om brott mot en person eller grupp av personer samt att skanningen måste beslutas av en domstol eller motsvarande kompetent institution.

Detta sa ministerrådet nej till i förhandlingar förra veckan. Rådet vill ha en förlängning, men inget förbehåll om att man bara skall övervaka misstänkta. Och då fanns det inte någon gemensam position för rådet och parlamentet – varpå CC1 upphör att gälla den 4 april.

Vilket skapade viss uppståndelse och efter påtryckningar användes gårdagens votering (som från början var planerad att klubba den uppgörelse mellan rådet och parlamentet som sedan inte blev av) för att låta parlamentet rösta om sin position om CC1 en gång till.

• Så vad hände då i går, torsdag, i Europaparlamentet?

Inför voteringen fanns åtta förslag om tillägg (amendments 29-36). Enligt voteringsordningen röstades de ett och ett (vissa kan falla utan votering om andra antas). På slutet röstade man om kommissionens justerade förslag.

Först röstade parlamentet om tillägg (30) från S&D-gruppen (socialdemokraterna) om att skärpa upp ändamålsparagrafen och klargöra att krypterad kommunikation ej omfattas. Detta avslogs (303-314). SD+L+C+V röstade bifall. M+KD+S+MP röstade avslag. Notera att S alltså röstade mot sin egen partigrupps förslag.

Sedan röstade man om tillägg 34 från de Gröna. Detta handlade också om en skärpning av ändamålsparagrafen (dock utan att nämna kryptering). Bland annat ville man begränsa skanning av innehåll till redan känt olagligt material. (AI-granskning som söker efter tidigare okänt olagligt material är en omogen teknik med orimligt hög andel felaktiga flaggningar.) Detta bifölls (307-306). SD+L+C+V röstade bifall. M+KD+S+MP röstade avslag. Här röstade MP mot sin egen grupps förslag.

Sedan var det dags för tillägg 35 från de Gröna. Detta var enligt min mening det viktigaste tillägget. Det handlar om att skanning av meddelanden endast skall inriktas mot misstänkta individer eller grupper och beslutas av en behörig juridisk instans (t.ex. en domstol). Detta avslogs (210-312). SD+L+MP+V röstade bifall. M+KD+S röstade avslag. C avstod.

Därpå följde tillägg 36 från de Gröna, som handlade om att meddelandeskanningen inte får omfatta totalsträckskrypterade meddelanden. Också viktigt. Detta bifölls (325-298). SD+L+C+MP+V röstade bifall. M+KD+S röstade avslag.

Efter det röstade man om tillägg 33 från konservativa ECR-gruppen. Det gick ut på att CC1 bara skall förlängas med ett år (om alls) och inte två år. Detta avslogs (125-394). SD+MP röstade bifall. M+KD+L+C+S+V röstade avslag.

Därefter tillägg 31 från S&D och liberala Renew, också om att CC1 bara skall förlängas med ett år (om alls) och inte två år. Detta avslogs (304-306). SD+L+C+S+MP röstade bifall. M+KD+V röstade avslag.

Sedan röstade man om tillägg 29 från borgerliga EPP. Det var tydligen en språklig justering för vissa språk. Oviktigt i sak för oss svenskar, men det bifölls (344-236). M+KD+S röstade bifall. SD+L+C+V röstade avslag. MP avstod.

Sista ändringsförslaget man röstade om var tillägg 32 från konservativa ECR. Det gick ut på att man måste tänka på barnens bästa, på rätten till privatliv och på rätten till totalsträckskrypterad kommunikation. Detta avslogs (247-301). SD+L+C röstade bifall. M+KD+S+MP röstade avslag. V avstod.

Och till sist röstade man om EU-kommissionens förslag om förlängning efter ändringar enligt ovan. Detta avslogs (311-228). C+S+MP röstade bifall. SD+M+KD+L+V röstade avslag. Därmed har förslaget fallit. Och då blir det sannolikt ingen förlängning av Chat Control 1.

Det är snårigt, så för säkerhets skull kommer här de relevanta länkarna:
1) Röstlistan »
2) Beslutsprotokoll (se sid. 7) »
3) Alla förslag om tillägg (29-36) »
4) MEP Watch (så röstade ledamöterna, vår källa) »
5) Parlamentets röstprotokoll (från sid. 15) »
6) Legislative Observatory, 2025/0429(COD) »

På MEP WAtch kan du även se hur Europaparlamentets partigrupper har röstat, vilket inte alltid stämmer överens med hur deras svenska ledamöter har röstat.

Om du har hängt med så här långt i texten har du förmodligen insett att det ofta inte är vad man röstar om som avgör hur ledamöterna röstar – utan vem som har lagt förslaget.

• Takeaways:

Om EU:s ministerråd klagar över beslutet bör man påpeka att det var rådet som avvisade parlamentets krav på misstanke för övervakning förra veckan. Rådet valde urskiljningslös massövervakning framför en förlängning av Chat Control 1. Och får nu därför varken eller.

Och om den borgerliga EPP-gruppen klagar (vilket den gör just nu) bör man påpeka att den faktiskt i den slutliga voteringen själv röstade nej till en förlängning av Chat Control 1.

Med detta kan vi förhoppningsvis lämna Chat Control 1 bakom oss – och fokusera på den permanenta lag som är tänkt att komma sedan, Chat Control 2.

Vad gäller den pågår som sagt trilogförhandlingar mellan EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet bakom stängda dörrar.

Möjligen kan Europaparlamentet just ha stärkt sina kort i dessa förhandlingar genom att visa att det inte går med på vad som helst. Vi får se.

Om nu inte Chat Control 1 återuppstår genom något nytt procedurknep…

• Läs mer i ex-MEP Patrick Breyers (PP, DE) matnyttiga bloggpost: End of “Chat Control” – EU Parliament Stops Mass Surveillance in Voting Thriller – Paving the Way for Genuine Child Protection! »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Kassettskatten blir ny minnesskatt

18 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Regeringen föreslår att den så kallade ”kassettskatten” på lagringsmedia förlängs i uppdaterad form.

Vilket innebär att om du köper en USB-sticka, ett minneskort eller en hårddisk för att lagra dina egna filer – då måste du betala en avgift till all slags upphovsrättsinnehavare.

Propositionen (2025/26:184) föreslår inga exakta belopp. Det blir istället en förhandlingsfråga. Vem som i dessa förhandlingar antas företräda konsumenterna är oklart.

Det må vara att folk förr i världen delade musik på kassett eller CD, eftersom det inte fanns något alternativ. Idag när nästan allt man vill ha går att få strömmat direkt är behovet av detta i princip obefintligt.

Detta är helt enkelt en skatt på digitala produkter som går direkt till upphovsrättsindustrin.

• Regeringen: Privatkopieringsersättning Prop. 2025/26:184 »

EU öppnar svenska servrar för utländska åklagare

9 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Utländska myndigheter kan nu få ut användardata från svenska nätoperatörer, plattformar och servrar – även om det rör utredning av sådant som inte är brottsligt i Sverige. Och utan vår kännedom.

Nu införlivas EU:s förordning om eBevis i svensk lag. Våra myndigheter skall kunna begära ut data direkt från operatörer i andra EU-länder.

Och myndigheter (oftast åklagare) i andra EU-länder kommer att kunna begära ut data direkt från svenska nätoperatörer, hostingföretag, plattformar med mera. Även om det rör utredning av sådant som inte är brottsligt i Sverige.

Om ett företag vägrar kan det bötfällas med ett belopp upp till två procent av sin globala omsättning.

Detta sker utan att svenska myndigheter behöver informeras. Vilket gäller abonnentuppgifter och tillgångsdata som IP-adresser.

Handlar det om trafikdata, innehåll eller en person som finns i landet måste begäran gå via åklagare. Detta sker genom en European production order.

Åklagaren kan invända mot eller stoppa en sådan order om den bryter mot till exempel grundläggande rättigheter, inkräktar på eventuell immunitet, rör nationell säkerhet eller yttrandefrihetsbrott som inte är brott i Sverige.

Samtidigt tycks abonnentuppgifter och tillgångsdata kunna lämnas ut ändå, även om det rör de undantag som nämns i stycket ovan. Helt enkelt på grund av att den typen av data nu kommer att lämnas ut direkt, utan svenska myndigheters kännedom.

Detta är uppgifter som i sig kan vara tillräckliga för att klämma åt människor som till exempel kan anses ha brutit mot de tyska förolämpningslagarna, motverkat det maltesiska abortförbudet eller uttalat sig i strid med allehanda nationella hat- och hetslagar.

Just risken för att de nya reglerna kan användas för att jaga människor som framfört oönskade åsikter lyftes fram flera gånger under behandlingen av eBevis-direktivet.

Även tidigare har data kunnat lämnas ut för brottsutredningar, men då med en europeisk utredningsorder (EIO) som alltid gått genom svenska myndigheter. Vilket visserligen inte är lika snabbt och enkelt, men känns mer rättssäkert.

I samband med att eBevis-förordningen antogs sommaren 2023 skrev vi…

»I EU råder ett ömsesidigt erkännande av att man litar på att alla medlemsstater och deras myndigheter fattar rättssäkra beslut som respekterar de mänskliga rättigheterna.

I verkligheten vet vi att de rättsvårdande myndigheterna i vissa länder har problem med korruption, infiltration och politiska påtryckningar. Och nu kan de begära ut data direkt från svenska servrar. Vad kan möjligen gå fel?«

Vilket är en varning som fortfarande är giltig.

• Regeringen: Effektivare gränsöverskridande inhämtning av elektroniska bevis (Prop. 2025/26:147) »

(Notera att detta inte är samma sak som de gränsöverskridande nedtagningsorder som åklagare kan utfärda för information på svenska servrar, även om den inte är olaglig här. Det är en konsekvens av EU:s Digital Services Act, DSA.)

CC0