Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

Chat Control: Åtta av tio svenskar säger nej

21 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Åtta av tio svenskar säger nej till granskning av meddelanden utan domstolsbeslut. Det vill säga ett indirekt nej till Chat Control.

Organisationen för digitala rättigheter Center for Democracy & Technology (CDT) har låtit Public First undersöka inställningen till krypterad kommunikation bland 1.044 vuxna svenskar under perioden 20-27 april 2026.

• 88 % av de tillfrågade anser att de har rätt att föra privata samtal på nätet.

• 81 % menar att ingen skall kunna få åtkomst till deras privata meddelanden med mindre än ett domstolsbeslut.

• Vilket i praktiken är ett nej till Chat Control i EU:s ministerråds tappning. Och ett stöd för Europaparlamentets linje i frågan.

61 % oroar sig för att myndigheters tillgång till krypterade meddelanden kan skapa säkerhetsluckor som även hackare och brottslingar kan utnyttja.

55 % är oroliga för att om brottsbekämpande myndigheter får tillgång till deras krypterade meddelanden, då kommer det även att göra det lättare för andra att få tillgång till dem. 16 % har motsatt åsikt.

53 % är oroliga för att det kan leda till felaktig tolkning av meddelanden, 52 % är oroliga för att det kan leda till missbruk av makt från brottsbekämpande myndigheters sida, och 52 % är oroliga för att det kan leda till felaktig åtkomst till meddelanden, till exempel när brottsbekämpande myndigheter övervakar fel person.

52 % oroar sig för negativa konsekvenser för yttrandefriheten.

30 % uppger att de sannolikt kommer att ägna sig åt självcensur eller avstå från att kritisera offentliga institutioner eller tjänstemän.

27 % säger att det är osannolikt att de kommer att diskutera politiska frågor över internet.

På en fråga om avvägningen mellan brottsbekämpning och säkerhet anser 40 % att säkerhetsriskerna överväger fördelarna. 34 % har motsatt uppfattning.

46 % vill bekämpa allvarlig brottslighet utan kontinuerlig övervakning av allmänhetens krypterade meddelanden, medan 36 % föredrar sådan.

Detta är bara några av de siffror som redovisas i CDT:s opinionsmätning – som även ger en bredare bild om tilltro till de styrande i denna kontext och om psykologiska konsekvenser av övervakning.

Låt oss hoppas att våra politiker tar intryck av svenska folkets (indirekta) nej till Chat Control.

Läs mer här:
• The Swedish Public Has Significant Concerns About Allowing Law Enforcement to Access Encrypted Messages »
• Den svenska allmänheten har stora farhågor kring att låta brottsbekämpande myndigheter få åtkomst till krypterade meddelanden »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Borde inte Chat Control vara en röd linje?

14 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Chat Control är en av vår tids stora principfrågor. Den borde vara central när en ny regering förhandlas fram.

EU är på väg att skapa ett system för massövervakning av privat kommunikation i en omfattning som saknar motstycke.

Med Chat Control 2 tänker man skapa ett regelverk som öppnar för omfattande granskning av innehållet i människors privata elektroniska meddelanden, även utan brottsmisstanke. Och när den dörren väl är öppen kan syftet och metoden lätt utökas.

I EU:s ministerråd driver den svenska regeringen ett ja till Chat Control 2. Moderaterna (som dock värvade röster på ett nej till Chat Control i EU-valet) och Socialdemokraterna är drivande för förslaget såväl i Europaparlamentet som i riksdagens EU-nämnd.

Men nu pågår regeringsförhandlingar och partierna kan ställa upp krav för att stödja en eller annan statsministerkandidat.

Centerpartiet och Vänsterpartiet har sina respektive motstridiga röda linjer. Men en sak är de överens om: Nej till Chat Control 2.

Vid en eventuell regeringsförhandling med Socialdemokraterna borde de (och förhoppningsvis även Miljöpartiet) kunna kräva att nästa regering röstar nej till förslaget i EU:s ministerråd.

Skulle Centern i stället förhandla högerut kan de ställa upp samma krav mot Moderaterna. Då skulle de även kunna få stöd i sak från Sverigedemokraterna.

Det skulle vara ett konkret och kontrollerbart krav i ett regeringsavtal: Sverige skall motsätta sig generell skanning av privat kommunikation utan konkret brottsmisstanke.

Även SD skulle kunna driva samma krav för att stödja en eventuell borgerlig regering.

Man skall i sammanhanget komma ihåg att både Kristdemokraterna och Liberalerna har partistämmobeslut om att säga nej till Chat Control – även om de försöker tala tyst om saken.

Om partierna menar allvar med sitt motstånd mot Chat Control är regeringsförhandlingarna ett utmärkt tillfälle att visa det.

Här finns en politisk möjlighet. Det är »bara« en fråga om att få in frågan i debatten. För det är den allmänna samhällsdebatten som styr vad som kommer upp på den politiska agendan.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

SVT vill veta vad du tittar på

12 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Skall skattefinansierade SVT kunna kräva att människor registrerar sig för att få tillgång till program som de redan betalar för över skattsedeln?

Sveriges Television har meddelat att man kommer att kräva inloggning för att titta på SVT Play via appar i mobil, surfplatta och smart-tv. (Den som tittar via webbläsare behöver däremot inte logga in.)

Eftersom SVT är skattefinansierat finns inget behov av att kontrollera att användaren betalt för att titta.

Och eftersom SVT inte har någon reklam behöver man inte heller samla in personuppgifter för att optimera exponering av annonser.

Själva uppger SVT att kravet på inloggning skall göra det möjligt att personalisera programutbudet, synkronisera tittandet mellan olika enheter och spara användarens inställningar.

Den principiella frågan är om ett skattefinansierat public service-bolag skall kunna kräva att människor registrerar sig för att få tillgång till program som de redan betalar för.

Frågan är varför inloggning skall vara ett tvång. Nästan alla de funktioner som SVT lyfter fram kan erbjudas genom frivillig inloggning, vilket har varit möjligt sedan 2023. Den som vill ha personalisering får det. Den som bara vill titta på Rapport kan göra det utan att registrera sig. SVT har inte tydligt visat varför själva tvånget är nödvändigt.

Ur ett integritetsperspektiv finns en principiellt intressant förskjutning: Från att public service erbjuder program utan kontoregistrering till att tittande kan kopplas till en användarprofil. Det är inte samma sak som statlig identitetskontroll eller massövervakning. Men det minskar möjligheterna till anonym konsumtion av medier i de berörda apparna.

Tittarhistorik är dessutom inte vilka personuppgifter som helst. Vilka nyhetsprogram, dokumentärer och samhällsprogram vi väljer att se kan avslöja mycket om våra politiska åsikter, intressen och övertygelser.

Statsvetarprofessorn Marie Demker har kritiserat beslutet och hävdar att obligatorisk registrering strider mot public service-uppdragets principer. Resonemanget är att en skattefinansierad tjänst bör kunna användas utan att människor behöver lämna personuppgifter eller acceptera nya användarvillkor.

Pensionärsorganisationen SPF Seniorernas förbundsordförande Maria Larsson menar att inloggningskravet riskerar att utestänga äldre som saknar e-postadress eller har svårt att hantera digital teknik. Det kan bli extra besvärligt på smart-tv, där inloggningen kräver tillgång till e-post och en webbläsare på en annan enhet.

SVT uppger redan att man behandlar uppgifter om vilka program användarna tittar på. Men frågor kvarstår: Hur detaljerad tittarhistorik kommer att knytas till de obligatoriska användarkontona, hur länge sparas den och kan användaren välja bort denna registrering?

• Därför ber SVT dig logga in »
• Kritik mot SVT:s krav på inlogg »
• Krav på inlogg till SVT Play möter kritik: ”Blir inte för alla” »
• Lämna mig och min data i fred, SVT »
• SVT-krav på inloggning väcker ilska »

CC0

I väntan på… vadå?

7 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Vad kan vi vänta oss av nästa regering när det gäller nätfrågorna?

Än så länge är det oklart hur nästa regering kommer att vara sammansatt och när den kommer att tillträda. Hur dess internetpolitik kommer att se ut är därför oklart, men det finns ledtrådar såväl i inrikespolitiken som hur partierna röstat i EU.

Om de rödgröna bildar regering:

Socialdemokraternas partiledare vill se en 15-årsgräns för sociala medier och mer reglering av internet. Hon har krävt att det upprättas en »nätpolis« och har uttryckt åsikten att politiken måste ta kontroll över utvecklingen på nätet. S är tydligast för Chat Control bland de svenska partierna.

Centerpartiet vill också se en 15-årsgräns för sociala medier, men med möjlighet till tillgång från 13 år med förälders medgivande. Partiet är samtidigt kritiskt till Chat Control.

Vänsterpartiet vill också ha en åldersgräns och röstar på EU-nivå nej till Chat Control.

Ser man till Miljöpartiet är de öppna för åldersgränser för sociala medier, men vill först analysera konsekvenser, nivå och praktisk utformning. I sitt nya politiska handlingsprogram säger partiet nej till Chat Control och massövervakning på nätet, även om man inte varit konsekventa i frågan. Historiskt har partiet tonat ner sin profil i nätfrågorna när det funnits en chans att sitta i regering med S.

Alla fyra partiernas EU-parlamentariker har röstat för EU:s kontroversiella »Demokratisköld« och resolutionen om att göra hat och hot till »EU-brott«. Det talar för att en rödgrön regering också skulle stödja dessa initiativ i EU:s ministerråd.

Teoretiskt sett skulle C+V+MP kunna ställa krav på att stoppa Chat Control i förhandlingar med S. Men frågan tycks inte vara på bordet. Och S är som sagt bestämt för förslaget.

De tidigare Tidöpartierna:

Moderaterna är för åldersgränser på sociala medier. De har varit pådrivande för förlängningen av Chat Control 1 och driver linjen om obligatorisk skanning av medborgarnas meddelanden i Chat Control 2 i EU:s ministerråd. De är även drivande bakom idén om en europeisk demokratisköld i Europaparlamentet.

Kristdemokraterna vill se åldersgränser för sociala medier och delar i stort sett Moderaternas linje om Chat Control och demokratiskölden i Europaparlamentet.

Liberalerna vill också se åldersgränser för sociala medier och har en internetpolitik som närmast kan beskrivas som skärmfobi. Som regeringsparti stöder de Chat Control, men är inte konsekventa i frågan. De stöder även den så kallade demokratiskölden.

L och KD har visserligen partistämmobeslut på att säga nej till Chat Control, men än så länge har det inte gett avtryck i partiernas inrikespolitik.

M+KD+L har också röstat för att göra hat och hot till »EU-brott« i Europaparlamentet.

Sverigedemokraterna sticker ut bland de tidigare Tidöpartierna. Partiet vill se en rekommenderad 15-årsgräns för sociala medier, men säger nej till krav på att plattformarna skall verifiera användarnas ålder. Både vad gäller Chat Control och demokratiskölden har partiets EU-parlamentariker röstat nej. SD är även kritiska till att göra hat och hot till »EU-brott«.

Sammantaget ser det alltså rätt mörkt ut, oavsett vilken regering vi får. C+V+MP+SD har tillsammans 139 mandat och kan alltså inte på egen hand bestämma Sveriges linje om Chat Control. Och viljan till samarbete mellan dessa fyra partier lär vara begränsad.

Avslutningsvis kan man spekulera i hur partierna kommer att positionera sig inför nästa ordinarie val – EU-valet 2029.

Moderaterna har redan bytt åsikt fram och tillbaka om Chat Control i Europaparlamentet. De riskerar dessutom ett internt bakslag för att vara drivande för EU:s »demokratisköld«. Men några taktiska positionsförflyttningar inför EU-valet kommer knappast att ske innan 2028, om alls.

Socialdemokraterna kommer knappast att ändra åsikt. Men när det gäller Chat Control kan småpartierna se en chans att profilera sig med ett nej – om frågan fortfarande är aktuell då.

Slutsatsen är att det yttre trycket för ett fritt och öppet internet måste öka. De politiska partierna kommer inte att ändra ståndpunkt om de inte tror sig kunna vinna röster på det. Än så länge är det främst SD som sett den möjligheten.

CC0

Mer övervakning. Men blir vi säkrare?

13 september 2026 av Henrik Alexandersson

Så har ytterligare en valrörelse passerat utan att någon brytt sig om övervakningsfrågorna.

Det är inte bara politikerna som duckar ämnet. Den ständigt växande övervakningsstaten har brett folkligt stöd – eftersom människor är rädda.

Visst, det är nya tider nu – med en del påtagliga hot mot vår säkerhet. Men vi har inte ens stannat upp för att fundera över om mer övervakning fyller sitt syfte och vilket slags övervakning som i så fall är lämplig.

Alla torde vara överens om att människor som på konkreta grunder misstänks för allvarliga brott skall kunna övervakas. Den som begår brott kränker andras rätt till säkerhet och egendom och bryter mot lagen. Det tillhör statens kärnuppgifter att utreda brott, lagföra gärningsmän och skydda andra från deras framfart. Frågan är dock hur träffsäker denna övervakning är.

Enligt regeringens årliga redovisning hade hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation bidragit till åtal i en tredjedel av de redovisade fallen. För hemlig rumsavlyssning var motsvarande siffra 42 procent. Det innebär inte att all övrig avlyssning är fel eller meningslös. Men siffrorna pekar på att man långt ifrån alltid kan utgå från att ens övervakning där man utreder ett konkret brott träffar rätt.

Man kan även fundera över kontrollmekanismerna. Inte en enda begäran om tillstånd för hemlig rumsavlyssning (över 500) har avslagits av domstol sedan 2022. Och då finns ändå allmänna ombud som skall bevaka den enskildes integritetsintresse i processen.

Dagens Juridiks chefredaktör William Eriksson skriver i en krönika…

»Antingen är åklagarnas bedömningar alltid perfekt avvägda. Eller så fungerar inte kontrollmekanismen och de rättssäkerhetsgarantier som vår justitieminister alltid framhåller när han pratar om utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning.«

Ett uppenbart problem med hemliga tvångsmedel är deras indirekta konsekvenser. Ta till exempel hemlig dataavläsning (spionprogram på misstänktas digitala enheter). En metod för att ta sig in i sådana enheter är att utnyttja säkerhetsluckor i mjuk- och hårdvara.

Om myndigheterna känner till en sådan sårbarhet uppstår ett dilemma: Rapporterar man den så att den kan åtgärdas, eller håller man den hemlig för att kunna fortsätta använda den? I det senare fallet kan samma säkerhetslucka även utnyttjas av kriminella, främmande makt eller andra angripare. Vilket i sin tur gör oss alla mindre säkra.

Det bredare problemet är massövervakningen. Det vill säga när man övervakar alla, utan brottsmisstanke. För att informationen kan vara bra att ha.

För att parafrasera EU-domstolen när den upphävde EU:s datalagringsdirektiv: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Det är ett hinder EU:s institutioner nu försöker ta sig runt. EU-kommissionen arbetar med att ta fram ett nytt datalagringsdirektiv. Ett skarpt förslag sägs komma innan nästa sommar.

En svensk lagrådsremiss föreslår till och med att datalagring skall utökas från metadata till innehåll – och att detta innehåll skall kunna överlämnas till myndigheterna i läsbar (av-krypterad) form. Efter att tunga remissinstanser som försvarsmakten sågat förslaget har det dock lagts på is för tillfället. I vart fall till efter valet.

Även Chat Control hör hemma i denna diskussion. Förslaget öppnar för granskning av innehåll i privata elektroniska meddelanden hos människor som inte är misstänkta för brott. Ändå vill staten kontrollera din privata elektroniska korrespondens.

Övervakningsstaten sväller ständigt i något slags enkelriktat flöde. Nya befogenheter läggs till gamla, medan diskussionen om den samlade effekten på den personliga integriteten är så gott som obefintlig.

Frågan är hur mycket mer övervakning vårt samhälle tål innan det blir ett demokratiskt och praktiskt problem.

CC0

Brottsprovokation och anonyma vittnen är en farlig kombination

8 september 2026 av Henrik Alexandersson

Staten föreslås få provocera fram brott. Samtidigt har det blivit tillåtet med anonyma vittnen i våra domstolar. Vad kan möjligen gå fel?

Lagar kan inte betraktas isolerade. I kombination med annan lagstiftning kan de få synergieffekter, oväntade konsekvenser och medföra oönskade risker.

I går skrev vi om regeringens förslag om »särskilda provokativa åtgärder« – det vill säga brottsprovokation som kan leda till att någon förmås att begå ett brott, uppmuntrad av myndigheterna. Kombinera det med att det sedan 1 januari 2025 också är tillåtet med anonyma vittnen i våra domstolar. Då uppstår en helt ny dynamik.

Brottsprovokation kan leda till att en person begår ett brott som annars inte hade begåtts. Och anonyma vittnen innebär att du kan bli anklagad för något – utan att få veta vem som lämnar belastande uppgifter mot dig och att du därmed inte heller kan bedöma den personens trovärdighet och motiv. Vilket begränsar din möjlighet att försvara dig.

Din försvarsadvokat får då svårare att ställa frågor om exempelvis vittnets bakgrund, dolda motiv eller personliga relation till dig – eftersom frågor som kan avslöja vittnets identitet kan stoppas.

Ur ett utredningstekniskt perspektiv kan det rent av vara extra angeläget att skydda identiteten på den som varit del av en brottsprovokation. Det gör det än svårare att bedöma om polisen huvudsakligen observerade en redan existerande brottslig avsikt eller faktiskt skapade brottet.

Polisen kan alltså ha provocerat fram situationen och sedan bli den viktigaste källan till vad som egentligen hände. Åklagarsidan känner till operationen, aktörerna och bakgrunden. Försvaret måste samtidigt kunna ifrågasätta om staten gått för långt – utan att ha full tillgång till samma information.

Utredningen om brottsprovokation (SOU 2025:109) tar själv upp beröringspunkterna mellan provokativa åtgärder och anonyma vittnen. Den hänvisar bland annat till Europadomstolens Lüdi-mål, där artikel 6 (rätt till en rättvis rättegång) kränktes eftersom den tilltalade och hans advokat inte fick möjlighet att förhöra den polis som infiltrerat verksamheten.

Utredningen skriver vidare att det inte bör kunna undanhållas den misstänkte att ett tillslag kommit till efter provokativa åtgärder av en infiltratör, särskilt om infiltratören haft en central och aktiv roll. Utredningen konstaterar samtidigt att detta ofta innebär att även provokatörens identitet blir uppenbar – vilket inte alltid ligger i polisens intresse.

Provokation och anonyma vittnen kan förstärka varandras rättssäkerhetsproblem. Ju större roll staten själv har spelat för att skapa den situation som utgör bevisningen, desto starkare blir argumentet för full insyn i hur situationen skapades och vem som skapade den.

Resultatet kan annars bli att enskilda individer hamnar i rent Kafka-artade situationer.

• Brotts- eller bevisprovokation – vad vill regeringen? »
• Nu införs anonyma vittnen i våra domstolar »

CC0

Brotts- eller bevisprovokation – vad vill regeringen?

7 september 2026 av Henrik Alexandersson

Regeringen föreslår att polisen skall få ägna sig åt brottsprovokation. Vilket är en diskutabel verksamhet.

Polisen skall bekämpa brott inte uppmuntra till eller möjliggöra dem.

Brottsprovokation: polisen påverkar någon så att denne begår ett brott som personen annars kanske inte skulle ha begått.

Bevisprovokation: polisen skapar en situation för att skaffa bevis om redan pågående eller beslutad brottslighet, utan att förmå någon att begå ett brott som denne annars inte skulle ha begått.

Brottsprovokation är således mer problematisk än bevisprovokation.

Så vad vill regeringen? Sveriges Radio sammanfattar:

»Regeringen föreslår en ny lag som ska tydliggöra att polisen får använda brottsprovokation. Polis ska till exempel få utge sig för att vara ett barn som säljer sex på nätet, eller en person som vill handla med narkotika. Åtgärderna ska bara få användas när någon redan är misstänkt för ett brott och när syftet är att få fram bevisning. Det måste också ha godkänts av åklagare först.«

SR:s sammanfattning är dock inte heltäckande. Förslaget öppnar även för provokativa åtgärder för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brott, alltså i vissa fall innan det finns en identifierad skäligen misstänkt person. Då ställs högre krav på brottets allvar.

Här ett citat ur regeringens PowerPoint på presskonferensen:

»En ny lag som ger brottsbekämpande myndigheter uttryckligt stöd för att använda särskilda provokativa åtgärder.

Särskilda provokativa åtgärder är åtgärder som kan leda till att någon begår ett brott.«

På nästa bild skriver man att särskilda provokativa åtgärder skall få användas vid förundersökningar som rör allvarlig eller svårutredd brottslighet; mot den som är skäligen misstänkt och för att utreda vem som är skäligen misstänkt; och om det är av synnerlig vikt för utredningen.

Det där med »synnerlig vikt« låter som lite av en brasklapp.

Vad är problemet med brottsprovokation?

Om polisens påverkan är avgörande för att brottet blir av, visar ingripandet inte nödvändigtvis att personen skulle ha begått något brott alls utan provokationen. Staten får då ett märkligt dubbelt förhållande till gärningen. Först medverkar den till att framkalla brottet, sedan straffar den personen för resultatet.

Provokation kan riktas mot personer som myndigheter ogillar eller misstänker utan att det finns tillräckliga skäl för vanliga tvångsmedel. (Tanken går spontant till jaktbrott, där åklagare emellanåt tänjt på gränserna för vad som är acceptabelt i en rättsstat. Se t.ex. åklagaren vs. Hedin.)

Om polisens agerande fått någon att begå ett brott som denne annars inte skulle ha begått kan en fällande dom strida mot rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

En infiltratör kan börja med att erbjuda en möjlighet, sedan övertala, pressa, locka med ovanligt stora summor eller på annat sätt driva personen över gränsen. Det kontrafaktiska problemet är centralt. Skulle brottet verkligen ha begåtts utan polisens medverkan?

Anta att polisen misstänker att A redan säljer kokain. En polis under täckmantel frågar »Kan jag få köpa 100 gram?« A säljer. Det är en typisk bevisprovokation. Polisen ger A möjlighet att demonstrera en brottslighet som redan pågår.

Men anta istället att A aldrig har sålt narkotika. Polisen kontaktar honom gång på gång, erbjuder mycket pengar och försöker övertala honom att skaffa kokain. Till slut går A med på det. Då närmar vi oss kärnan i brottsprovokation. Myndigheten har då inte bara avslöjat brottsligheten utan varit en väsentlig orsak till att den uppstod.

Här finns en gråzon. En polis får i undercoverarbete rimligen spela sin roll och erbjuda ett tillfälle till brott. Men ju mer polisen tar initiativet, tjatar, övertalar, höjer belöningen, pressar eller konstruerar ett brott som annars inte skulle ha inträffat, desto mer problematisk blir metoden.

I amerikansk rätt ligger en liknande tanke bakom försvaret entrapment – då fokus bland annat ligger på om den tilltalade redan var predisponerad att begå brottet eller om staten skapade brottsviljan.

Från just USA finns gott om exempel på hur brottsprovokation missbrukats och ibland fått oväntade och oönskade konsekvenser. Människor har fått sina liv ödelagda helt i onödan.

Ett ofta återberättat exempel på oönskade konsekvenser rör handeln med fridlysta djur. Agenter från U.S. Fish and Wildlife Service (FWS) arbetade undercover som handlare och köpte vithövdade havsörnar, kungsörnar och andra skyddade fåglar eller fågeldelar. Operationen koncentrerades bland annat kring Yankton Sioux Reservation i South Dakota.

Myndigheten började med konkreta misstankar mot människor som redan ägnade sig åt illegal handel. Men undercoveroperationen fortsatte så länge – och erbjöd så mycket pengar i ett fattigt område – att människor som aldrig tidigare hade jagat eller sålt örnar började göra det.

Det principiella problemet är inte något som kritiker av förslaget har hittat på. Utredningen konstaterar själv att utgångspunkten är att brottsbekämpande myndigheter inte bör förmå människor att begå brott och hänvisar till principen att myndigheternas uppgift är att förhindra och utreda brott, inte att skapa nya.

Nu vill regeringen ändå uttryckligen öppna för åtgärder som kan leda till att människor förmås att begå brott.

Det kan finnas situationer där sådana metoder är både effektiva och försvarliga. Men när staten börjar skapa de gärningar som staten själv skall bekämpa krävs tydliga gränser, stark kontroll och en ständig fråga i bakhuvudet:

Skulle brottet ha begåtts om staten inte hade lagt sig i?

• Regeringen: Pressträff om nya verktyg till polisen för en stärkt brottsbekämpning »
• PowerPoint från presskonferensen »
• Lagrådsremiss: Stärkt brottsbekämpning genom särskilda provokativa åtgärder »

• SR: Regeringen – Polisen ska få använda brottsprovokation »

CC0

Chat Control: Blandade signaler från partierna

6 september 2026 av Henrik Alexandersson

Båda de dominerande regeringsalternativen är splittrade om Chat Control. Bahnhofs valenkät visar att såväl Moderaterna som Socialdemokraterna undviker att ge ett tydligt svar.

Internetoperatören Bahnhof har genomfört en intressant enkät om nätfrågor bland de politiska partierna. En av frågorna rör Chat Control. Men för att sätta in svaren i sitt sammanhang kommer här först lite bakgrundsinformation.

Hösten 2023 enades Europaparlamentet – med mycket bred politisk uppslutning – om en position som i centrala delar säger nej till EU-kommissionens förslag om Chat Control 2.

Från höger till vänster enades man om att övervakning endast skall riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande. Parlamentet uttalade även stöd för rätten till totalsträckskrypterad kommunikation och rätten att vara anonym.

Detta var innan EU-valet 2024. Det är lätt att misstänka att parlamentets beslut var ett sätt att få bort frågan från EU-valrörelsen. Till exempel stod Socialdemokraterna bakom parlamentets position – trots att de uttalat stöd för Chat Control 2 både före och efter detta beslut.

I EU:s ministerråd har den svenska regeringen (M+KD+L) under processen stött olika kompromisser om Chat Control. Detta trots att M+L kampanjade på ett nej till Chat Control inför EU-valet.

Efter en del organisatoriska finter med formalia blev resultatet i Europaparlamentet i juli i år att Chat Control 1 kunde förlängas (frivillig skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden). M+KD+S+C röstade för en förlängning. L+V+SD röstade nej till en förlängning. MP avstod.

Nu till Bahnhofs enkät. Man frågar bland annat…

»Om ert parti får regeringsinflytande efter valet, kommer ni att verka för att Sverige i ministerrådet säger nej till Chat control, generell massövervakning och förslag som försvagar eller i praktiken omöjliggör totalsträckskryptering? Varför/varför inte?«

Centern: Vi kan (…) lova att vårt parti säger nej till förslag som inkluderar generell massövervakning och försvagar kryptering i ministerrådet och i EU-förhandlingarna.

Kristdemokraterna: Om frågan aktualiseras på nytt i ministerrådet är utgångspunkten (…) att Sverige ska verka för lösningar som effektivt bekämpar övergrepp mot barn utan att införa generell övervakning eller försvaga grundläggande integritets- och rättssäkerhetsprinciper.

Liberalerna: Under nästa mandatperiod kommer Liberalerna (…) verka för att utformningen av utkastet till CSAM-förordning revideras ytterligare i syfte att stärka den personliga integriteten.

Miljöpartiet: [Det är] vår förhoppning att förhandlingarna kommer att resultera i ett förslag till förordning som Miljöpartiet kan stödja. Det förutsätter att förslaget om Chat Control hålls utanför förordningen.

Moderaterna: Vi vet inte (…) hur den tekniska utvecklingen kommer se ut framöver. Vi kan därför inte ge ett definitivt svar på denna fråga.

Piratpartiet: Piratpartiet kommer att verka för att ministerrådet säger nej till alla av dessa punkter.

Socialdemokraterna: Genom en väl avvägd lagstiftning med inbyggda skyddsmekanismer skulle många brott både kunna förhindras och lagföras. Vi kommer alltid stå på barnens sida.

Sverigedemokraterna: Vi kommer att säga nej i ministerrådet, vi kommer inte godkänna några förslag som innebär att krypteringen försvagas.

Vänsterpartiet: [Vi motsätter oss] förslag om generell övervakning och storskalig skanning av människors privata kommunikation. Vi anser att Sverige även fortsättningsvis ska stå upp för rätten till privata, krypterade samtal och skydd för journalisters viktiga arbete.

Den breda enigheten från Europaparlamentet 2023 har spruckit. Men Bahnhofs enkät visar samtidigt ett betydande motstånd mot generell meddelandeskanning och försvagad kryptering.

Mycket är förutsägbart. Det är dock värt att notera att SD (som vill sitta i regering med M+KD+L) är beredda att säga nej till Chat Control 2 i EU:s ministerråd. Och att KD vacklar. Vilket i så fall betyder att en eventuell ny Tidö-regering är splittrad i frågan.

Även en eventuell rödgrön regering kommer att vara splittrad. Om frågan till slut avgörs i riksdagens EU-nämnd blir det svårt för de respektive regeringsunderlagen att hålla ihop.

Chat Control splittrar alltså båda regeringsalternativen – men framför allt vill Moderaterna och Socialdemokraterna inte säga nej. Och de har tillsammans en majoritet i riksdagens EU-nämnd.

Ministerrådets nuvarande förhandlingsposition innehåller visserligen inte kommissionens ursprungliga förslag om obligatoriska spårningsorder. Men den slutliga förordningen är fortfarande föremål för förhandling mellan EU:s ministerråd och Europaparlamentet – och frågan om skanning av privat kommunikation är inte avgjord.

Motståndet måste fortsätta. Nu väntar vi dels på att EU:s förhandlingar om Chat Control kommer igång igen efter sommaren, dels på besked om vilket slags regering vi kommer att få efter valet.

• Bahnhof: Så tycker partierna om Sveriges digitala framtid »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Fråga politikerna om övervakningsstaten

5 september 2026 av Henrik Alexandersson

Med risk för att tjata – använd valrörelsen för att fråga politikerna om massövervakningen. Här är en frågeställning som uppmuntrar till eftertanke:

»Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?«

För inte skall väl de politiker som rullar ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat kunna göra det i tystnad?

Ta chansen att fråga dem nu när de är ute och möter folk. Innan de återvänder till sin bubbla i fyra år till.

CC0

Övervakningslagarna är farligare tillsammans än var för sig

25 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

De olika verktyg och regler för övervakning och kontroll som rullas ut är allvarliga nog var för sig. Tillsammans skapar de en närmast »perfekt storm«.

Datalagring (ett nytt EU-förslag väntas i vinter) kan visa vem som kommunicerar med vem, när och hur samt i vissa fall var – och gör det möjligt att kartlägga människors kontaktnät och bygga sociogram.

E‑bevis gör det möjligt för rättsliga myndigheter i ett EU-land att kräva att tjänsteleverantörer i ett annat land lämnar ut eller bevarar användaruppgifter med mera.

Europols utökade mandat ger myndigheten större möjligheter att ta emot, behandla och utbyta personuppgifter från privata företag och nationella myndigheter.

EU:s digitala identitetsplånbok och ålderskontroller bygger upp en infrastruktur där aktiviteter online förutsätter digitala identitets- eller åldersbevis. Det knyter allt fler aktiviteter online till identifierade personer.

Kameraövervakning med ansiktsigenkänning i realtid gör människor automatiskt identifierbara och lokaliserbara på allmänna platser.

Chat Control öppnar för granskning av innehållet i medborgarnas privata elektroniska meddelanden.

AI, biometrisk analys och samkörning av register gör stora informationsmängder sökbara och gör det möjligt att kartlägga människor även om de inte misstänks för brott.

Lägg sedan till den utökade användningen av preventiva tvångsmedel – och flera av statens övervakningsverktyg kan användas utan konkret misstanke om att en viss person har begått brott.

Vad kan möjligen gå fel?

CC0