Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

EU-domstolen: Nej till kassettskatt

17 april 2026 av Henrik Alexandersson

EU-domstolen säger nej till kassettskatten. Samtidigt är riksdagen på väg att förlänga den.

Som vi nyligen kunde rapportera vill regeringen förlänga privatkopieringsavgiften – a.k.a. kassettskatten.

Det vill säga en avgift på lagringsmedia, för att kompensera upphovsrättsindustrin för människors privata kopior av den underhållning de redan köpt. Numera drabbar avgiften främst den som lagrar sina egna filer på till exempel minneskort och hårddiskar.

Riksdagen håller redan på att behandla frågan och lagen är tänkt att träda i kraft i höst.

Men nu kommer en dom från EU-domstolen (C-496/24) om Nederländernas motsvarande skatt. Enkelt uttryckt säger den att med dagens strömmande teknik är den fysiska lagringen och delning av underhållning försumbar. Och därmed finns det inte längre någon grund för denna avgift.

Elektronikbranschen förklarar…

»En ersättningsordning enligt artikel 5.2 b i upphovsrättsdirektivet bygger på att privatkopieringen orsakar en beaktansvärd skada för rättighetshavarna. Omfattningen av denna skada påverkas av hur konsumtionsmönstren utvecklas. När en större del av användningen sker i digitala tjänster, och när offline-kopior inom sådana tjänster enligt dagens dom inte ger rätt till ersättning, försvinner grunden för ersättningsgill privatkopiering.«

Det enda rimliga är att riksdagens näringsutskott nu föreslår att regeringens proposition (2025/26:184) avslås. Eller att regeringen själv drar tillbaka sitt förslag.

Om riksdag och regering kommer att bete sig rimligt är en annan fråga.

• Elektronikbranschen: EU-domstolen: offline-kopior är inte privatkopiering »

Sociala mediers användare är fortfarande rättslösa

13 april 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s Digital Services Act föreskriver att användare inte skall kunna bli censurerade på eller avstängda från sociala medier utan möjlighet att överklaga. Men inget händer.

Så har det hänt igen. Någon skriver något som retar upp andra. Vilket resulterar i massanmälningar på Facebook. Inte för att några regler brutits, utan bara för att anmälarna inte håller med den som postade sin text.

Även om det handlar om okynnesanmälningar, triggar massanmälningar ofta en automatiserad avstängning. I det aktuella fallet permanent.

Man kan tycka att sådant beteende borde kunna identifieras av algoritmerna och upphöjas till mänsklig granskning. Men tydligen inte.

För den enskilde är det som regel svårt att få veta exakt vad det är som påstås vara fel att publicera eller varför. Dessutom är det vanligtvis omöjligt att få kontakt med någon mänsklig handläggare.

Högprofilerade samhällsdebattörer som blir avstängda kan i vart fall bullra, klaga i media och genom yttre tryck tvinga det sociala mediet i fråga att ta en titt på ärendet. Vilket vanligtvis inte är fallet för andra användare.

Den som blir avstängd kan bli avskuren från hela sitt sociala nätverk och i förekommande fall få hela sin affärs- eller ideella verksamhet lamslagen. Konsekvenserna kan bli fullständigt orimliga.

I teorin finns det faktiskt något att göra åt saken. Men eftersom både den svenska regeringen som EU-kommissionen drar benen efter sig händer inget.

EU:s Digital Services Act (DSA) innehåller även bra saker. Till exempel att användare skall få censurerade poster eller avstängningar prövade.

Plattformen måste ge dig klara och specifika skäl till varför ditt innehåll tagits bort eller varför du blivit avstängd. Detta skall inkludera vilken regel som använts, hur beslutet togs och om det var automatiskt eller manuellt.

Du skall ges tillgång till en process för att hantera klagomål där du kan bestrida moderations- eller avstängningsbeslutet inifrån plattformen. Plattformen måste pröva ditt klagomål »skyndsamt« och återkomma med ett nytt beslut.

DSA möjliggör även att medlemsstaterna certifierar oberoende organ för klagomål som kan pröva konflikter mellan dig och plattformen.

Reglerna gör skillnad mellan innehåll som är olagligt enligt EU- / nationell lag och innehåll som strider mot plattformens egna regler. Plattformen måste därför förklara vilken väg den har gått – vilket är viktigt eftersom dina rättigheter och möjligheter att överklaga kan skilja sig åt beroende på typ av beslut.

Processen skall vara snabb, ekonomiskt överkomlig och oberoende. Plattformen måste samarbeta – den kan inte bara ignorera ärendet.

Någon sådan möjlighet existerar inte i Sverige. Varken regeringen eller den nationella tillsynsmyndigheten för DSA – Post- & Telestyrelsen (PTS) – tycks ha tagit något initiativ på området.

Det ser lika illa ut i de flesta medlemsstater. Inte heller EU-kommissionen agerar – utan tycks vara mer intresserad av att begränsa det fria ordet än av att upprätthålla användarnas rättigheter.

Så vad gör man om man blir censurerad eller avstängd utan förklaring eller giltiga skäl?

Om det finns någon öppen kommunikationskanal till den aktuella plattformen bör man ange att man vill få sitt ärende överprövat i enlighet med DSA.

Om någon sådan kanal inte finns eller om plattformen inte bryr sig bör man vända sig till den nationella tillsynsmyndigheten – i Sverige till PTS. Hänvisa till DSA och kräv tillgång till en sådan mekanism för tvistelösning som föreskrivs där.

Skulle PTS (som än så länge verkar passiva i frågan) inte göra något, bör man klaga till EU-kommissionen. Klagomålet kan då omfatta både PTS (som inte sköter sitt tillsynsuppdrag enligt DSA) och Sverige (vars regering inte ser till att berörd myndighet sköter sitt uppdrag).

I sista hand bör man även kunna hävda sin rätt i domstol med hänvisning till DSA. Om alla svenska rättsmedel är uttömda skall man kunna gå vidare till EU-domstolen.

Det är hög tid att vi användare börjar utmana politikens, myndigheternas och EU-kommissionens passivitet vad gäller våra rättigheter i sociala medier.

CC0

Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter

8 april 2026 av Henrik Alexandersson

Att införa åldersgränser för sociala medier strider mot både de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen.

Plötsligt vill alla införa åldersgränser för sociala medier. I EU finns den rättsliga grunden klar. GDPR tillåter medlemsstater att införa åldersgränser på 13–16 år. Men det är frivilligt.

För mig framstår det som fullständigt orimligt att begränsa unga människors tillgång till internet i just den ålder där de på allvar börjar utforska livet och världen.

Med en åldersgräns på Facebook kommer de inte längre att kunna ha en modern, naturlig och snabb kanal för kommunikation med släkt, vänner, skolklassen, fotbollsklubben, kören och vad det nu kan vara fråga om. Unga människor skall bygga nätverk, inte isoleras.

En åldersgräns för YouTube skulle förvägra våra ungdomar tillgång till en skattkista fylld med till exempel kurser i matematik, ekonomi och programmering, vloggar, videoessäer, historiska dokumentärer, teknikutveckling, konst, språk, teknik, föreläsningar…

Vi talar om innehåll som ger förståelse för världen. Som tränar analys och nyfikenhet. Som hjälper unga att förstå komplexa system. Som erbjuder konkret kompetens och som stimulerar skapande. Att avskärma våra unga från detta ymnighetshorn av kunskap är helt orimligt.

Tycker man att doomscrollande på TikTok och Instagram är ett problem – gör då något åt den saken istället för att utestänga våra tonåringar från samhällets fria informationsflöde.

Unga människor är också människor. Och alla människor har grundläggande fri- och rättigheter. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger bland annat:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Staten har helt enkelt ingen rätt att hindra unga från att ta emot och sprida uppgifter och tankar. De undantag konventionen meddelar är knappast tillämpbara här.

Barnkonventionen – som är svensk lag – är tydlig. Barn har en självständig rätt till information. Staten får inte godtyckligt begränsa tillgången till information. Artikel 13.1:

»Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet; denna rätt innefattar frihet att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, oberoende av gränser, antingen muntligen, skriftligen eller i tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

Vilket uppenbart står i konflikt med åldersgränser för sociala medier. Det gäller alltså barns rätt att ta emot såväl som att sprida information.

Åldersgränser ger inte önskat resultat. Som vi tidigare rapporterat skrev 438 forskare nyligen ett öppet brev som varnade för att det inte finns några tydliga bevis för att ålderskontroll skyddar unga online.

Tvärtom kan de då istället drivas till internets mörkare, mer insynsskyddade och totalt okontrollerade domäner. Ålderskontroller hotar internets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll. Säger forskarna.

Just nu har det gått mode i att kräva åldersgränser. Och på en politisk fluga biter nästan inga argument. Den politiska enigheten är bred. Även om det går att förutse oönskade, kontraproduktiva konsekvenser.

Till exempel att ständigt nya generationer kommer att se politikerna och staten som ett hot mot deras fri- och rättigheter och tillgång till fri information.

Att detta sammanfaller i tiden med att EU:s nya »digitala plånbok« rullas ut får mig att misstänka att åldersgränser till viss del kan ses som att man på politisk väg försöker skapa ett »behov« av densamma.

• Relaterat: Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »

Regeringen beställer mer övervakning

7 april 2026 av Henrik Alexandersson

Regeringen vill att det skall bli enklare att övervaka enskilda utan misstanke om brott eller koppling till kriminella nätverk.

För ett år sedan tillsatte regeringen en utredning om »Hemliga och preventiva tvångsmedel«.

Bland annat skall den »göra en rättslig och systematisk översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel«. Det låter visserligen lovande – men handlar i praktiken mer om att »förbättra möjligheterna att använda tvångsmedlen«.

Nu kommer regeringen med ett tilläggsdirektiv (och förlängd tid) för utredningen.

Dels vill man att polis och åklagare skall slippa söka tillstånd för avlyssning, övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning för enskilda elektroniska enheter. Istället skall tillståndet omfatta all relevant teknisk utrustning som den övervakade kan tänkas använda.

Här är det värt att påpeka att hemlig dataavläsning bygger på att myndigheterna lämnar säkerhetsluckor i vår IT-infrastruktur och teknisk utrustning öppna – för att kunna installera sina spionprogram. Vilket gör oss alla mer sårbara online.

Man vill vidare »analysera och ta ställning till om preventiva tvångsmedel ska kunna
användas i fler fall och utan koppling till en organisation eller grupp«.

Preventiva tvångsmedel handlar om övervakning utan/innan misstanke om brott föreligger. Hittills har det dock krävts något slags koppling till en kriminell gruppering. Nu vill man alltså slippa denna begränsning.

Detta öppnar upp för att vem som helst kan komma att utsättas för övervakning utan misstanke om brott, ifall myndigheterna tycker att det är lämpligt.

Vilket i så fall gör obefogad och felaktig övervakning enklare. I händerna på en auktoritär stat är detta ett verktyg som enkelt kan användas för förtryck och förföljelse av oliktänkande.

När övervakning flyttas från misstanke till prognos förändras inte bara verktygen – utan själva rättsstatens logik.

Regeringens önskemål riskerar dessutom att stå i konflikt med proportionalitetskravet enligt Europakonventionen.

Som vi så ofta påpekar tenderar övervakningslagar alltid att utökas vad gäller syfte och metod – oavsett vad politikerna lovade när de infördes.

• Regeringen: Tilläggsdirektiv till Utredningen om hemliga och preventiva tvångsmedel (Ju 2025:04) Dir. 2026:20 »

CC0

Chat Control 1 föll – så röstade svenskarna

27 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Vi skall sluta tjata om Chat Control 1 efter denna bloggpost. Men eftersom det finns frågor om vad som hände och vem som röstade hur, kommer här en genomgång av torsdagens votering for the record.

• Bakgrund:

Chat Control 1 är den tillfälliga lag som ger meddelandeoperatörer ett undantag från EU:s ePrivacy-direktiv. Detta för att de frivilligt skall kunna granska innehållet i sina användares meddelanden, i jakt på material med sexuella övergrepp på barn. Detta utan krav på misstanke eller konkreta indikationer på brott.

Eftersom CC1 redan från början var kontroversiell var den tidsbegränsad. Då processen med Chat Control 2 (obligatorisk skanning av innehållet i allas meddelanden med AI eller spionprogram) dragit ut på tiden, har CC1 redan tidigare förlängts. Den gäller nu till den 3 april i år.

Eftersom EU:s ministerråd – efter åratal av förhandlingar – inte har kunnat enas om Chat Control 2 gav man nyligen upp och gick fram med en minsta gemensam nämnare, det vill säga något som liknar en permanent variant av CC1 (frivillig skanning). Vilket nu är rådets förhandlingsposition.

CC2 förhandlas mellan EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet. Förhandlingarna pågår och utfallet är oklart. Dock vill man att CC1 skall förlängas (igen) i väntan på CC2.

Efter att ministerrådet antagit sin position om förlängning av CC1 var det för två veckor sedan Europaparlamentets tur att yttra sig. Parlamentet röstade då för en förlängning – dock med villkoret att skanningen av folks meddelanden måste vara riktad, inte generell.

Det vill säga att det måste finnas en misstanke om brott mot en person eller grupp av personer samt att skanningen måste beslutas av en domstol eller motsvarande kompetent institution.

Detta sa ministerrådet nej till i förhandlingar förra veckan. Rådet vill ha en förlängning, men inget förbehåll om att man bara skall övervaka misstänkta. Och då fanns det inte någon gemensam position för rådet och parlamentet – varpå CC1 upphör att gälla den 4 april.

Vilket skapade viss uppståndelse och efter påtryckningar användes gårdagens votering (som från början var planerad att klubba den uppgörelse mellan rådet och parlamentet som sedan inte blev av) för att låta parlamentet rösta om sin position om CC1 en gång till.

• Så vad hände då i går, torsdag, i Europaparlamentet?

Inför voteringen fanns åtta förslag om tillägg (amendments 29-36). Enligt voteringsordningen röstades de ett och ett (vissa kan falla utan votering om andra antas). På slutet röstade man om kommissionens justerade förslag.

Först röstade parlamentet om tillägg (30) från S&D-gruppen (socialdemokraterna) om att skärpa upp ändamålsparagrafen och klargöra att krypterad kommunikation ej omfattas. Detta avslogs (303-314). SD+L+C+V röstade bifall. M+KD+S+MP röstade avslag. Notera att S alltså röstade mot sin egen partigrupps förslag.

Sedan röstade man om tillägg 34 från de Gröna. Detta handlade också om en skärpning av ändamålsparagrafen (dock utan att nämna kryptering). Bland annat ville man begränsa skanning av innehåll till redan känt olagligt material. (AI-granskning som söker efter tidigare okänt olagligt material är en omogen teknik med orimligt hög andel felaktiga flaggningar.) Detta bifölls (307-306). SD+L+C+V röstade bifall. M+KD+S+MP röstade avslag. Här röstade MP mot sin egen grupps förslag.

Sedan var det dags för tillägg 35 från de Gröna. Detta var enligt min mening det viktigaste tillägget. Det handlar om att skanning av meddelanden endast skall inriktas mot misstänkta individer eller grupper och beslutas av en behörig juridisk instans (t.ex. en domstol). Detta avslogs (210-312). SD+L+MP+V röstade bifall. M+KD+S röstade avslag. C avstod.

Därpå följde tillägg 36 från de Gröna, som handlade om att meddelandeskanningen inte får omfatta totalsträckskrypterade meddelanden. Också viktigt. Detta bifölls (325-298). SD+L+C+MP+V röstade bifall. M+KD+S röstade avslag.

Efter det röstade man om tillägg 33 från konservativa ECR-gruppen. Det gick ut på att CC1 bara skall förlängas med ett år (om alls) och inte två år. Detta avslogs (125-394). SD+MP röstade bifall. M+KD+L+C+S+V röstade avslag.

Därefter tillägg 31 från S&D och liberala Renew, också om att CC1 bara skall förlängas med ett år (om alls) och inte två år. Detta avslogs (304-306). SD+L+C+S+MP röstade bifall. M+KD+V röstade avslag.

Sedan röstade man om tillägg 29 från borgerliga EPP. Det var tydligen en språklig justering för vissa språk. Oviktigt i sak för oss svenskar, men det bifölls (344-236). M+KD+S röstade bifall. SD+L+C+V röstade avslag. MP avstod.

Sista ändringsförslaget man röstade om var tillägg 32 från konservativa ECR. Det gick ut på att man måste tänka på barnens bästa, på rätten till privatliv och på rätten till totalsträckskrypterad kommunikation. Detta avslogs (247-301). SD+L+C röstade bifall. M+KD+S+MP röstade avslag. V avstod.

Och till sist röstade man om EU-kommissionens förslag om förlängning efter ändringar enligt ovan. Detta avslogs (311-228). C+S+MP röstade bifall. SD+M+KD+L+V röstade avslag. Därmed har förslaget fallit. Och då blir det sannolikt ingen förlängning av Chat Control 1.

Det är snårigt, så för säkerhets skull kommer här de relevanta länkarna:
1) Röstlistan »
2) Beslutsprotokoll (se sid. 7) »
3) Alla förslag om tillägg (29-36) »
4) MEP Watch (så röstade ledamöterna, vår källa) »
5) Parlamentets röstprotokoll (från sid. 15) »
6) Legislative Observatory, 2025/0429(COD) »

På MEP WAtch kan du även se hur Europaparlamentets partigrupper har röstat, vilket inte alltid stämmer överens med hur deras svenska ledamöter har röstat.

Om du har hängt med så här långt i texten har du förmodligen insett att det ofta inte är vad man röstar om som avgör hur ledamöterna röstar – utan vem som har lagt förslaget.

• Takeaways:

Om EU:s ministerråd klagar över beslutet bör man påpeka att det var rådet som avvisade parlamentets krav på misstanke för övervakning förra veckan. Rådet valde urskiljningslös massövervakning framför en förlängning av Chat Control 1. Och får nu därför varken eller.

Och om den borgerliga EPP-gruppen klagar (vilket den gör just nu) bör man påpeka att den faktiskt i den slutliga voteringen själv röstade nej till en förlängning av Chat Control 1.

Med detta kan vi förhoppningsvis lämna Chat Control 1 bakom oss – och fokusera på den permanenta lag som är tänkt att komma sedan, Chat Control 2.

Vad gäller den pågår som sagt trilogförhandlingar mellan EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet bakom stängda dörrar.

Möjligen kan Europaparlamentet just ha stärkt sina kort i dessa förhandlingar genom att visa att det inte går med på vad som helst. Vi får se.

Om nu inte Chat Control 1 återuppstår genom något nytt procedurknep…

• Läs mer i ex-MEP Patrick Breyers (PP, DE) matnyttiga bloggpost: End of “Chat Control” – EU Parliament Stops Mass Surveillance in Voting Thriller – Paving the Way for Genuine Child Protection! »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Kassettskatten blir ny minnesskatt

18 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Regeringen föreslår att den så kallade ”kassettskatten” på lagringsmedia förlängs i uppdaterad form.

Vilket innebär att om du köper en USB-sticka, ett minneskort eller en hårddisk för att lagra dina egna filer – då måste du betala en avgift till all slags upphovsrättsinnehavare.

Propositionen (2025/26:184) föreslår inga exakta belopp. Det blir istället en förhandlingsfråga. Vem som i dessa förhandlingar antas företräda konsumenterna är oklart.

Det må vara att folk förr i världen delade musik på kassett eller CD, eftersom det inte fanns något alternativ. Idag när nästan allt man vill ha går att få strömmat direkt är behovet av detta i princip obefintligt.

Detta är helt enkelt en skatt på digitala produkter som går direkt till upphovsrättsindustrin.

• Regeringen: Privatkopieringsersättning Prop. 2025/26:184 »

EU öppnar svenska servrar för utländska åklagare

9 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Utländska myndigheter kan nu få ut användardata från svenska nätoperatörer, plattformar och servrar – även om det rör utredning av sådant som inte är brottsligt i Sverige. Och utan vår kännedom.

Nu införlivas EU:s förordning om eBevis i svensk lag. Våra myndigheter skall kunna begära ut data direkt från operatörer i andra EU-länder.

Och myndigheter (oftast åklagare) i andra EU-länder kommer att kunna begära ut data direkt från svenska nätoperatörer, hostingföretag, plattformar med mera. Även om det rör utredning av sådant som inte är brottsligt i Sverige.

Om ett företag vägrar kan det bötfällas med ett belopp upp till två procent av sin globala omsättning.

Detta sker utan att svenska myndigheter behöver informeras. Vilket gäller abonnentuppgifter och tillgångsdata som IP-adresser.

Handlar det om trafikdata, innehåll eller en person som finns i landet måste begäran gå via åklagare. Detta sker genom en European production order.

Åklagaren kan invända mot eller stoppa en sådan order om den bryter mot till exempel grundläggande rättigheter, inkräktar på eventuell immunitet, rör nationell säkerhet eller yttrandefrihetsbrott som inte är brott i Sverige.

Samtidigt tycks abonnentuppgifter och tillgångsdata kunna lämnas ut ändå, även om det rör de undantag som nämns i stycket ovan. Helt enkelt på grund av att den typen av data nu kommer att lämnas ut direkt, utan svenska myndigheters kännedom.

Detta är uppgifter som i sig kan vara tillräckliga för att klämma åt människor som till exempel kan anses ha brutit mot de tyska förolämpningslagarna, motverkat det maltesiska abortförbudet eller uttalat sig i strid med allehanda nationella hat- och hetslagar.

Just risken för att de nya reglerna kan användas för att jaga människor som framfört oönskade åsikter lyftes fram flera gånger under behandlingen av eBevis-direktivet.

Även tidigare har data kunnat lämnas ut för brottsutredningar, men då med en europeisk utredningsorder (EIO) som alltid gått genom svenska myndigheter. Vilket visserligen inte är lika snabbt och enkelt, men känns mer rättssäkert.

I samband med att eBevis-förordningen antogs sommaren 2023 skrev vi…

»I EU råder ett ömsesidigt erkännande av att man litar på att alla medlemsstater och deras myndigheter fattar rättssäkra beslut som respekterar de mänskliga rättigheterna.

I verkligheten vet vi att de rättsvårdande myndigheterna i vissa länder har problem med korruption, infiltration och politiska påtryckningar. Och nu kan de begära ut data direkt från svenska servrar. Vad kan möjligen gå fel?«

Vilket är en varning som fortfarande är giltig.

• Regeringen: Effektivare gränsöverskridande inhämtning av elektroniska bevis (Prop. 2025/26:147) »

(Notera att detta inte är samma sak som de gränsöverskridande nedtagningsorder som åklagare kan utfärda för information på svenska servrar, även om den inte är olaglig här. Det är en konsekvens av EU:s Digital Services Act, DSA.)

CC0

Politiken struntar i forskarnas varningar – kräver åldersgränser för sociala medier

8 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Låt inte politikerna komma undan med lagstiftning om åldersgränser för sociala medier utan att ta debatten om de problem och risker detta medför.

I veckan krävde även Moderaterna en åldersgräns för sociala medier. Det innebär att S+M+KD+L nu vill ha en sådan gräns. C+MP+V har uttryckt tveksamhet. Och SD verkar vara för, men med vissa reservationer. Det finns alltså en bred majoritet i riksdagen för åldersgränser.

Moderaterna som vill se sig själva som partiet för kompetens och sunt förnuft lyckas göra sitt utspel bara dagar efter att 389 (nu 430+) forskare i skarpa ordalag varnat för att införa en sådan åldersgräns. Detta utan att så mycket som kommentera varningen.

Forskarna menar att det inte finns några tydliga vetenskapliga belägg för att ålderskontroller förbättrar barns säkerhet online. Däremot skapar man en global infrastruktur för åldersverifiering som riskerar att hamna i händerna på aktörer med svaga säkerhetsrutiner eller med intressen som inte sammanfaller med användarnas.

I praktiken innebär ålderskontroll att alla användare måste identifiera sig och att ingen kan vara anonym. Sådana system är dessutom attraktiva mål för missbruk, dataintrång och auktoritär kontroll.

Ålderskontroller hotar internetets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll.

Forskarna varnar också för att en åldersgräns för etablerade sociala medier kan komma att locka unga till internets mörkare och totalt okontrollerade delar. Och så vidare.

Ingen av forskarnas varningar bemöter, kommenterar eller ens noterar de partier som är för en åldersgräns. Någon konsekvensanalys syns inte till – trots att risken för oväntade och oönskade konsekvenser är uppenbar. Regeringspartierna inväntar inte ens den utredning de själva beställt. Detta är lat och slapp politik.

De flesta medier rapporterar om att partierna kräver åldersgränser, men berör inte de risker och problem detta medför. Vilket är lat och slapp journalistik.

Då återstår för väljarna och internets eko-system att ställa politikerna till svars. Läs på. Ta kontakt. Och ta upp frågan varje gång du får syn på en politiker.

Våra makthavare skall helt enkelt inte kunna komma undan med att införa dålig och farlig lagstiftning utan att ens kommentera dess problem och risker.

Relaterad bloggpost:
• 389 forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Myndighet vill se fängelse för fulstreaming

2 februari 2026 av Henrik Alexandersson

Åklagarmyndigheten vill låta fängsla folk som tittar på fulstreamad IP-TV. Men förslaget handlar även om att sänka ribban för övervakning.

En utredning (SOU 2025:100) föreslår åtgärder mot olaglig IP-TV (fulstreaming). För konsumenter skall det bli kriminellt att titta och att inneha, köpa eller importera olaglig avkodningsutrustning (piratboxar).

Utredningen föreslår i första hand böter för användare och upp till sex års fängelse för den som organiserar fulstreaming.

Nu har Åklagarmyndigheten yttrat sig över utredningen – och den vill gå hårdare fram. SVT rapporterar:

»Åklagarmyndigheten [går] längre än den tidigare utredningen och föreslår att privatpersoner ska kunna dömas till fängelse. Syftet är att ge polisen rätt att använda tvångsmedel som husrannsakan i vanliga hem.«

Intressant nog specificerar Åklagarmyndigheten inte vilket fängelsestraff man vill kunna ge tittare. Vilket är viktigt i sammanhanget.

Fängelsestraff i straffskalan öppnar för husrannsakan. Misstanke om brott med ett lägsta fängelsestraff på två år öppnar även för hemliga tvångsmedel som avlyssning, övervakning och hemlig dataavläsning. Vilket möjligen kan bli aktuellt för den som misstänks stå bakom fulstreaming.

Fulstreaming är förvisso ett brott. Men är det ett så allvarligt brott att staten skall låta spärra in människor? Vi talar trots allt om ett vardagsbrott som begås av cirka 700.000 användare.

Det känns som att det inte handlar om strängare straff i sig – utan snarare om att sänka ribban för användning av husrannsakan och hemliga tvångsmedel.

Mekanismen är välkänd: Straffskalor justeras för att normalisera mer långtgående intrång i privatlivet.

Detta är en oroande utveckling.

CC0

Sverige inför statlig e-legitimation

28 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Sverige skall få ett statligt eID – med kopplingar till EU:s nya eID/digitala plånbok, eIDAS.

I en lagrådsremiss föreslår regeringen att en statligt e-legitimation skall införas från den 1 december. Den är huvudsakligen tänkt för offentliga tjänster men kan även användas mot andra aktörer.

Detta nya eID tänkt att existera vid sidan av dagens alternativ som BankID, Freja och Svenska Pass. Dock kommer det att ha en högre säkerhetsnivå än andra existerande alternativ. Vilket krävs för att kunna bli en del av EU:s nya eID/digitala plånbok – eIDAS.

Vi svenskar är ju redan vana vid eID som används nästan överallt. Skillnaden mot idag är att detta nya eID även blir kopplat till ett fysiskt kort. Det skall utfärds av polisen, på samma sätt som dagens nationella ID-kort och pass.

I den mån detta bidrar till ökad konkurrens kan det möjligen vara bra. Och det blir ett alternativ för den som inte vill eller kan ha ett BankID. Nersidan är att det blir ännu ett register som kan missrukas, hackas och läcka.

Frågetecknen rör mer EU:s eID/digitala plånbok, eIDAS. Med tanke på hur det ser ut i debatten är det inte otroligt att eIDAS kommer att krävas för att identifiera sig mot sociala medier. (En pilotverksamhet med en EU-app för åldersverifiering pågår redan.)

Om eIDAS kommer att kräva att man har den nya svenska e-identifikationen, då blir den senare i princip nödvändig för alla svenskar som vill koppla upp sig mot sociala medier – eller av andra skäl kunna använda eIDAS hemma eller utomlands.

I sammanhanget kan även nämnas att ID-krav för uppkoppling mot internet över hvuvud taget är en dröm för många av EU:s makthavare. Det finns förvisso inget konkret förslag ännu och det är oklart hur det skulle gå till. Men man kan vara rätt säker på att eIDAS i så fall blir en del av lösningen.

Man kan också notera att EU arbetar med att möjliggöra gränsöverskridande tillgång till patientjournaler inom sjukvården (European Health Data Space, EHDS). För att ett sådant system ska fungera krävs sannolikt tillförlitlig identifiering över nationsgränser, vilket i praktiken pekar mot eIDAS – och därmed ökade krav på statligt utfärdade e-legitimationer.

eIDAS som infrastruktur öppnar för ökad centralisering av identitetsdata, vilket i förlängningen kan möjliggöra mer övervakning och kontroll av medborgarna. Det har till exempel redan förts resonemang om system för att mäta och reglera individers klimatavtryck. Tillämpningsområdena är potentiellt mycket omfattande – med eller utan goda föresatser.

Sammanfattningsvis: Sverige inför en statligt e-legitimation, vilket på nationell nivå i huvudsak mest blir en aktör till på marknaden. Riskerna handlar mer om hur ett svenskt eID kan komma att integreras i EU:s eIDAS och hur det senare kommer att användas.

• Regeringen inför en statlig e-legitimation »
• Direkt till lagrådsremissen, PDF 129 sidor »

CC0