• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

EU:s ständiga krypskytte mot yttrandefriheten

8 november 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s olika initiativ för att reglera internet bildar ett mönster av kontroll över vår information och kommunikation. Frågan är hur mycket yttrandefrihet som blir kvar när de olika systemen läggs ovanpå varandra.

Om man tar ett steg tillbaka och betraktar helheten kommer man att inse att de olika EU-lagar som berör yttrandefriheten bildar ett allt mer heltäckande mönster.

• EU:s Digital Services Act är dels problematisk för att den ställer upp brett formulerade »systemrisker« som plattformarna förväntas identifiera och motverka. Det skapar ett tolkningsutrymme som kan leda till övermoderering, även av lagligt innehåll.

DSA etablerar även Trusted Flaggers (betrodda anmälare) som ett slags nätcensorer, med en direktlinje till sociala medier för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort, utan rättslig prövning. Detta blir särskilt problematiskt i de fall rekommendationerna kommer från organisationer och särintressen som har en agenda eller som skapats av myndigheterna.

• EU:s så kallade demokratisköld tycks fokusera mer på att censurera innehåll än på att bemöta felaktig information. Vilket kan visa sig vara kontraproduktivt.

Man vill se ett förstärkt paneuropeiskt nätverk av faktagranskare, vilket väcker frågor om deras neutralitet, objektivitet och oberoende. Speciellt om de är kopplade till eller finansierade av den politiska sfären.

Demokratiskölden innehåller även en uppdatering av EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster (AVMSD). Inom ramen för denna diskuteras att lyfta fram innehåll från »betrodda« medier som public service, framför användargenererat innehåll på sociala medier. Vilket kommer att tränga undan det senare.

• EU håller även på att göra hat till ett »EU-brott« med gemensam definition och minimistraff. Men ingenstans i dokumenten framgår närmare vad som skall vara förbjudet att säga.

Det mest konkreta är Europaparlamentets resolution som säger att vad som anses vara hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket är oroväckande vagt. Parlamentet efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach« till frågan.

• Chat Control innebär att man låter kontrollera innehållet i medborgarnas privata elektroniska meddelanden. Även om syftet med detta än så länge är begränsat kan det lätt utökas till att söka efter olika yttranden som inte gillas av makthavarna.

Var för sig kan dessa initiativ kanske motiveras med legitima syften. Men tillsammans riskerar de att skapa en infrastruktur för kontroll av vad vi får säga, vilken information vi får ta del av och vad vi skriver till varandra privat.

Den avgörande frågan är inte bara hur systemen är tänkta att användas i dag, utan hur de kan användas av framtida makthavare med andra avsikter.

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Övervakning, Privatliv, Sociala media, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

Skall staten bestämma vad som visas i sociala medier?

5 november 2026 av Henrik Alexandersson

Idén om att staten skall bestämma delar av utbudet i sociala medier sprider sig. I EU tar Tyskland täten.

Vi har tidigare rapporterat om EU:s planer på att tvinga sociala medier att lyfta fram innehåll från public service och andra »betrodda« medier. Nu går Tyskland före med ett eget förslag.

Det kommer från delstaternas Rundfunkkommission der Länder. Man diskuterar att minst 20 procent av rekommenderat innehåll på berörda plattformar skall komma från medier med särskild Public Value-status.

Public service-medier som ARD, ZDF och Deutschlandradio kvalificerar sig automatiskt. Privata medier kan kvalificera sig genom ett särskilt förfarande där de regionala mediemyndigheterna bedömer deras samhällsvärde.

Vilket öppnar för politiska eller andra subjektiva bedömningar av vilka medieaktörer som skall gynnas när information förmedlas till medborgarna. Särskilt som man använder ordet »värde« i sammanhanget.

Plattformarna skall fortfarande kunna välja vilka inslag som rekommenderas med hänsyn till användarnas intressen. Men de skall uppfylla kvoten.

Vi har tidigare skrivit om hur såväl EU som Storbritannien har liknande ambitioner. I EU pågår denna diskussion inom ramen för en översyn av direktivet om audiovisuella medietjänster (AVMSD) – vilken i sin tur är en del av EU:s så kallade demokratisköld.

Tar man ett steg tillbaka och betraktar helheten blir det uppenbart att EU och dess medlemsstater vill styra vilken information som når medborgarna på sociala medier. Så att det blir rätt.

Ett problem i sammanhanget är att det inte finns någon objektiv uttolkare av vad som är rätt eller lämplig information.

Ett överordnat problem är att politiker tror sig ha rätt att göra urval och bestämma vilken information befolkningen skall ta del av. Det har de inte.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger i artikel 10:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

När staten bestämmer vilka medier som skall prioriteras i våra informationsflöden lägger den sig också i vilka uppgifter och tankar vi får ta emot. Det är just sådan offentlig inblandning som artikel 10 är tänkt att skydda oss mot.

Relaterade bloggposter:
• EU vill ha mer SVT på Youtube »
• EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket? »
• Europaparlamentet ger EU:s demokratisköld grönt ljus »


CC0

Arkiverad under: Demokrati, EU, Europa, Länktips, Media, Nätkultur, Propaganda, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: European democracy shield, Tyskland

Är politikerna onda eller korkade?

2 november 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s demokratiska underskott blir synligt när det gäller beslut som rör internet. Chat Control, åldersgränser och DSA är några exempel.

Man skall kanske inte tillskriva sådant ont uppsåt som kan förklaras med dumhet. Men det finns en särskild sorts tunnelseende som drabbar politiker.

Vi kan konstatera att politiska beslutsfattare inte alltid tycks förstå omfattningen och konsekvenserna av sina beslut. Speciellt när det gäller internet-relaterade frågor.

Man identifierar ett verkligt eller påstått samhällsproblem. Politikerna får frågan och ser det som sin uppgift att »göra något« åt saken.

Det sätter ljuset på frågan om politikernas incitament. Politiker belönas för att visa handlingskraft. Inte för att förstå komplexitet, förutse bieffekter eller avstå från att ingripa.

Politiker kan även förstå invändningarna men prioritera andra mål, kompromissa bort principer eller acceptera negativa konsekvenser för att uppnå ett politiskt resultat eller en utopisk vision.

Saken är att inget existerar i ett vakuum. I dynamiska system kan ett beslut i en del av systemet få oväntade och oönskade konsekvenser på andra områden. Det är som att klämma på en vattenfylld ballong.

Om man inte har grundläggande kunskap om hur de områden man vill reglera fungerar, då ökar risken för att det blir fel. Den risken ökar ju mer EU:s institutioner petar i och ändrar förslagen.

Ju mer komplicerat ett system är, desto större anledning till försiktighet. Men politiken fungerar tvärtom.

Det politiska systemet premierar ofta själva beslutet framför konsekvensen av beslutet.

Och eftersom vi har med politik och byråkrati att göra kan det ta lång tid att rätta till vad man ställt till med. I den mån det alls sker.

Dessutom är internet gränsöverskridande. EU:s regler kan få effekter långt utanför unionen, särskilt när globala tjänster väljer att anpassa sina system efter europeiska krav.

Problemet blir värre på grund av att vi vet väldigt lite om vad som sker bakom kulisserna i politiken i allmänhet och i EU-politiken i synnerhet.

Alltför ofta ställs vi inför fullbordat faktum. När allt redan är färdigförhandlat och färdigvoterat är det näst intill omöjligt att ändra på något.

Det gäller att komma in tidigare i processen, innan positionerna låsts. Och eftersom våra medier hellre ägnar sig åt det storpolitiska spelet än åt att bevaka sakfrågor är det svårt att upptäcka vad som är på gång.

Vi har således ett politiskt system som premierar »handlingskraft«, ett medielandskap som prioriterar politiskt spel och en beslutsprocess där medborgarna ofta får insyn först när möjligheten att påverka har passerat.

Problemet är alltså inte bara att politiker ibland fattar beslut utan att förstå deras konsekvenser. Problemet är att det politiska systemet gör det svårt att upptäcka och förhindra sådana misstag innan det är för sent.

Därför behöver vi mer öppenhet och insyn i beslutsprocessen. Vi behöver medier som granskar förslagens sakinnehåll medan det fortfarande går att påverka dem. Och vi behöver politiker som inser att det ibland är bättre att inte göra något alls än att göra något som förvärrar situationen eller skapar helt nya problem.

Framför allt måste den som vill begränsa människors frihet kunna visa att ingreppet verkligen är nödvändigt, proportionerligt och effektivt.

Att ett problem existerar innebär inte automatiskt att den föreslagna lösningen är bra. Eller ens att politiken är rätt verktyg för att lösa det.

CC0

Arkiverad under: Demokrati, Digital Services Act, EU, Spaning, Storebror

Nätcensur i Polen

29 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

En ny polsk lag skall göra det möjligt för myndigheter att beordra blockering av innehåll på internet. Presidenten gör motstånd.

I Polen har parlamentet antagit en ny lag som ger myndigheterna utökade befogenheter att beordra blockering av innehåll på internet, i vissa fall utan föregående domstolsprövning.

Det sker inom ramen för landets nationella tillämpning av EU:s Digital Services Act (DSA), men går längre än vad EU-förordningen uttryckligen kräver.

EU:s Digital Services Act (DSA) har inte i sig givit medlemsstaterna rätt att blockera webbsidor. Den möjligheten fanns redan i nationell rätt och annan EU-lagstiftning.

Men när medlemsstaterna anpassar sina lagar till förordningen kan de samtidigt välja att ge sina myndigheter nya befogenheter som går längre än vad EU kräver.

Den aktuella lagstiftningen omfattar 15 kategorier av brott, bland annat olaga hot, politiskt motiverade hot, hets mot folkgrupp, propaganda för totalitära ideologier och olika sexualbrott mot barn.

Vissa kategorier skall prövas av domstol, medan andra kan hanteras genom myndighetsbeslut (som kan överklagas till domstol i efterhand).

Beslut om blockering av olagligt innehåll som skall avgöras direkt av domstol: Propaganda för nazism, kommunism, fascism och andra totalitära system. Hets mot grupper på grund av nationalitet, etnicitet, ras eller religion. Offentlig förolämpning av personer eller grupper på grund av nationalitet, etnicitet, ras eller religion.

Blockering av innehåll där telekommyndigheten UKE eller medieregulatorn KRRiT kan fatta administrativa beslut om blockering: Våld eller olaga hot på grund av till exempel politisk tillhörighet, etnicitet eller religion. Därutöver bland annat olaga hot, identitetsmissbruk, människohandel, uppmaning till självmord och vissa sexualbrott mot barn.

Det märkliga är att lagen skiljer mellan olika slags yttrandebrott. Propaganda för totalitära ideologier och vissa former av hets med politiska förtecken kräver domstolsbeslut. Men vid olaga hot på grund av exempelvis politisk tillhörighet skall en myndighet kunna besluta om blockering utan föregående domstolsprövning.

Lagen öppnar för blockering av hela domäner, inte bara enskilda inlägg. Internetleverantörer skall då blockera åtkomsten inom 48 timmar. Därmed riskerar även lagligt innehåll att bli otillgängligt. (Efter ändringar i senaten kan sådana beslut i vissa fall verkställas omedelbart.)

Parlamentet avslutade behandlingen den 22 oktober och lagförslaget ligger nu hos presidenten för undertecknande. Dock skall man notera att presidenten tidigare i år vägrade att godkänna en snarlik lagstiftning.

Enligt Reclaim the Net skall presidenten då ha sagt att…

»As president, I cannot sign a bill that effectively amounts to administrative censorship. (…) A situation in which a government official decides what is permitted on the Internet is reminiscent of the Ministry of Truth in Orwell’s 1984.«

President Karol Nawrocki upprepade sin kritik mot lagen så sent som 15 oktober 2026, i en intervju med Interia och Polsat News.

Fortsättning följer.

• RtN: Poland Approves New Internet Blocking Powers »

• Polska regeringen: DSA – co zmienią nowe przepisy »
• UKE: New Responsibilities for the UKE President in the DSA Oversight System »
• Interia: Nawrocki stawia warunek w sprawie głośnej ustawy. ”Rząd ma pewną tendencję” »

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Länktips, Rättssäkerhet, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Polen

Frankrike förberedde att släcka sociala medier

26 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Frankrikes regering förberedde att stänga av sociala medier under helgens demonstrationer.

Frankrikes premiärminister Sébastien Lecornu skickade den 22 oktober ett brev till landets fyra största teleoperatörer.

Enligt brevet skulle operatörerna förbereda möjligheten att tillfälligt blockera TikTok, Instagram och Snapchat under demonstrationerna den 24–25 oktober. Även X skall senare ha lagts till.

Avstängningen var tänkt att starta omkring klockan 14 den 24 oktober och kunna pågå i upp till tolv timmar.

Regeringen hänvisade till att sociala medier använts för att samordna våldsamheter och plundring under tidigare demonstrationer.

Planen var att använda DNS-blockering, om möjligt begränsad till mobil uppkoppling och vissa geografiska områden.

Vid ett möte den 23 oktober skall operatörerna ha invänt att åtgärden var juridiskt problematisk, tekniskt svår att avgränsa och enkel att kringgå med VPN.

Operatörerna krävde ett formellt beslut. Regeringen menade att individuella instruktioner till varje operatör räckte, utan publicering i den officiella franska författningspublikationen Journal officiel.

Ingen avstängning genomfördes.

Här finns en intressant koppling till ett tidigare fall. Frankrike blockerade TikTok under oroligheterna i Nya Kaledonien 2024.

Den 1 april 2025 upphävde landets högsta förvaltningsdomstol, Conseil d’État, beslutet.

Domstolen konstaterade att tillfälliga avstängningar kan vara tillåtna under exceptionella omständigheter, men bara när de är absolut nödvändiga, mindre ingripande alternativ saknas och avstängningen är strikt tidsbegränsad.

I fallet Nya Kaledonien ansåg domstolen att en initial avstängning kunde vara motiverad. Men den totala blockeringen hade beslutats på obestämd tid och var därför oproportionerlig och olaglig.

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Europa, Propaganda, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Frankrike

Makten över informationsbilden

15 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Ingen vet vilka tankar och idéer som kommer att föra samhället framåt. Därför är fri information och öppen debatt avgörande för vår utveckling. Ändå vill politiken ha allt större inflytande över informationsflödet.

En gång i tiden ägde den som var stark makten. Sedan ärvdes den. Även religion blev ett maktinstrument.

Med en allt friare ekonomi spreds makten. Fler människor, även utan börd eller särskild ställning, fick makt över sina liv och möjlighet att påverka samhället.

Med tiden blev information en allt viktigare maktfaktor och med internet blommade informationssamhället ut.

I dag ger AI så gott som alla tillgång till enorma informationsmängder och avancerad databehandling genom ett gränssnitt anpassat till mänsklig kommunikation.

Information är makt. Därför bör den vara fri i ett öppet demokratiskt samhälle.

Det är när tankar och idéer möts och prövas mot varandra som samhället utvecklas.

Informationsfrihet handlar inte bara om möjligheten att säga vad man tycker, utan också om samhällets förmåga att upptäcka sådant som ingen ännu känner till.

Det är när mängder av alternativ möts som tillfälligheter och sammanträffanden kan uppstå som för oss framåt.

Ingen vet på förhand vilka idéer som kommer att visa sig vara värdefulla, vilka uppfattningar som behöver omprövas eller var nästa stora genombrott kommer att ske.

Därför handlar fri information och en öppen debatt inte bara om demokratiska rättigheter. Det är förutsättningar för att samhället skall kunna utvecklas – på sätt som ingen ännu har föreställt sig.

Ett fritt samhälle utvecklas spontant, närmast organiskt, utan något på förhand bestämt slutmål.

Men inom politiken finns en ständig vilja att styra utvecklingen mot på förhand bestämda mål.

I sin yttersta form handlar det om utopier där man föreställer sig ett fulländat samhälle, där opposition och avvikande idéer blir störande inslag. Där stagnation råder.

Sådana samhällsprojekt har historiskt ofta krävt tvång och våld mot dem som inte håller med.

På ett praktiskt plan är fria informationsflöden ett irritationsmoment för våra makthavare och beslutsfattare. Folk ifrågasätter, lägger sig i, faktakollar, utkräver ansvar och torgför åsikter som ligger utanför vad som anses lämpligt.

Ett fritt internet är en ständig utmaning för den som vill kontrollera samhällsdebatten.

Det är mot denna bakgrund man bör granska EU:s växande ambitioner att reglera informationsflöden och påverka informationsmiljön på nätet.

Med Digital Services Act, European Democracy Shield, särskilt privilegierade trusted flaggers och skattefinansierade faktagranskare (med skiftande kvalitet och preferenser) skapar EU en struktur där politiska institutioner får ett växande inflytande över informationsmiljön.

Risken är att gränsen mellan att bekämpa olagligt innehåll och desinformation – och att gynna vissa samhällsnarrativ framför andra – gradvis suddas ut.

Skyldigheten att hantera odefinierade systemrisker kan skapa incitament till övermoderering, även av lagliga yttranden.

Det behöver inte handla om onda avsikter. Det kan lika gärna vara fråga om missriktad välvilja, överdriven ambition eller inkompetens. Eller att någon har en dålig dag på jobbet.

På så sätt skapar man en informationsmiljö som i bästa fall »bara« lägger locket på samhällsdebatten – och som i sämsta fall kan utnyttjas för att skapa en totalitär propagandastat.

Resultatet riskerar, oavsett avsikterna, att bli ett tystare och stagnerande samhälle.

CC0

Arkiverad under: Demokrati, Digital Services Act, EU, Nätkultur, Propaganda, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

I väntan på… vadå?

7 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Vad kan vi vänta oss av nästa regering när det gäller nätfrågorna?

Än så länge är det oklart hur nästa regering kommer att vara sammansatt och när den kommer att tillträda. Hur dess internetpolitik kommer att se ut är därför oklart, men det finns ledtrådar såväl i inrikespolitiken som hur partierna röstat i EU.

Om de rödgröna bildar regering:

Socialdemokraternas partiledare vill se en 15-årsgräns för sociala medier och mer reglering av internet. Hon har krävt att det upprättas en »nätpolis« och har uttryckt åsikten att politiken måste ta kontroll över utvecklingen på nätet. S är tydligast för Chat Control bland de svenska partierna.

Centerpartiet vill också se en 15-årsgräns för sociala medier, men med möjlighet till tillgång från 13 år med förälders medgivande. Partiet är samtidigt kritiskt till Chat Control.

Vänsterpartiet vill också ha en åldersgräns och röstar på EU-nivå nej till Chat Control.

Ser man till Miljöpartiet är de öppna för åldersgränser för sociala medier, men vill först analysera konsekvenser, nivå och praktisk utformning. I sitt nya politiska handlingsprogram säger partiet nej till Chat Control och massövervakning på nätet, även om man inte varit konsekventa i frågan. Historiskt har partiet tonat ner sin profil i nätfrågorna när det funnits en chans att sitta i regering med S.

Alla fyra partiernas EU-parlamentariker har röstat för EU:s kontroversiella »Demokratisköld« och resolutionen om att göra hat och hot till »EU-brott«. Det talar för att en rödgrön regering också skulle stödja dessa initiativ i EU:s ministerråd.

Teoretiskt sett skulle C+V+MP kunna ställa krav på att stoppa Chat Control i förhandlingar med S. Men frågan tycks inte vara på bordet. Och S är som sagt bestämt för förslaget.

De tidigare Tidöpartierna:

Moderaterna är för åldersgränser på sociala medier. De har varit pådrivande för förlängningen av Chat Control 1 och driver linjen om obligatorisk skanning av medborgarnas meddelanden i Chat Control 2 i EU:s ministerråd. De är även drivande bakom idén om en europeisk demokratisköld i Europaparlamentet.

Kristdemokraterna vill se åldersgränser för sociala medier och delar i stort sett Moderaternas linje om Chat Control och demokratiskölden i Europaparlamentet.

Liberalerna vill också se åldersgränser för sociala medier och har en internetpolitik som närmast kan beskrivas som skärmfobi. Som regeringsparti stöder de Chat Control, men är inte konsekventa i frågan. De stöder även den så kallade demokratiskölden.

L och KD har visserligen partistämmobeslut på att säga nej till Chat Control, men än så länge har det inte gett avtryck i partiernas inrikespolitik.

M+KD+L har också röstat för att göra hat och hot till »EU-brott« i Europaparlamentet.

Sverigedemokraterna sticker ut bland de tidigare Tidöpartierna. Partiet vill se en rekommenderad 15-årsgräns för sociala medier, men säger nej till krav på att plattformarna skall verifiera användarnas ålder. Både vad gäller Chat Control och demokratiskölden har partiets EU-parlamentariker röstat nej. SD är även kritiska till att göra hat och hot till »EU-brott«.

Sammantaget ser det alltså rätt mörkt ut, oavsett vilken regering vi får. C+V+MP+SD har tillsammans 139 mandat och kan alltså inte på egen hand bestämma Sveriges linje om Chat Control. Och viljan till samarbete mellan dessa fyra partier lär vara begränsad.

Avslutningsvis kan man spekulera i hur partierna kommer att positionera sig inför nästa ordinarie val – EU-valet 2029.

Moderaterna har redan bytt åsikt fram och tillbaka om Chat Control i Europaparlamentet. De riskerar dessutom ett internt bakslag för att vara drivande för EU:s »demokratisköld«. Men några taktiska positionsförflyttningar inför EU-valet kommer knappast att ske innan 2028, om alls.

Socialdemokraterna kommer knappast att ändra åsikt. Men när det gäller Chat Control kan småpartierna se en chans att profilera sig med ett nej – om frågan fortfarande är aktuell då.

Slutsatsen är att det yttre trycket för ett fritt och öppet internet måste öka. De politiska partierna kommer inte att ändra ståndpunkt om de inte tror sig kunna vinna röster på det. Än så länge är det främst SD som sett den möjligheten.

CC0

Arkiverad under: Chat Control, Demokrati, Övervakning, Privatliv, Sociala media, Spaning, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: ålderskontroll, chat control, ChatControl, EU-val, European democracy shield, riksdagsval

Chat Control – principfrågan

29 september 2026 av Henrik Alexandersson

Chat Control är ett frontalangrepp på våra grundläggande fri- och rättigheter.

I väntan på att information skall läcka ut från trilogförhandlingarna om Chat Control 2 i Bryssel är det värt att påminna om principfrågan. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna säger i artikel 8:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Och EU:s egen rättighetsstadga säger i artikel 7:

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

Europakonventionens artikel 8 skyddar vår korrespondens. EU:s egen rättighetsstadga uppdaterar samma princip för den digitala tidsåldern och talar uttryckligen om vår kommunikation.

Chat Control handlar i sina olika varianter om att granska innehållet i människors elektroniska meddelanden utan misstanke om brott.

Kontrasten kan knappast bli större.

I kampen mot dumheter som kommer från EU har jag lärt mig att envist hålla fast vid de grundläggande principer som alla påstår sig hylla. Som artikel 7 och 8. Politikerna är inte dummare än att de fattar att det ser illa ut att dissa en grundläggande mänsklig rättighet, offentligt.

EU-domstolen har i stort sett hamnat på rätt sida. 2014 upphävde den EU:s datalagringsdirektiv. Förenklat har den slagit fast principen:

Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Till och med ministerrådets egen rättstjänst har varnat för att Chat Control 2:s generella och odifferentierade granskning går över den gräns som EU:s rättighetsstadga sätter.

Förslaget andas viss arrogans i detta avseende. På sidan 13 i Ylva Johanssons originalförslag kan man läsa hur de ser på EU:s egen rättighetsstadga:

»Samtidigt påverkar åtgärderna i förslaget i första hand utövandet av de grundläggande rättigheterna för användarna av tjänsterna i fråga. Dessa rättigheter omfattar i synnerhet de grundläggande rättigheterna till respekten för privatlivet (bland annat att all kommunikation är konfidentiell, som en del av den mer allmänna rätten till respekt för privatlivet och familjelivet), skyddet av personuppgifter samt yttrande- och informationsfriheten.«

»Dessa rättigheter är visserligen av stor betydelse, men ingen av dem är absolut, utan de måste ses i ljuset av sin funktion i samhället.«

De grundläggande mänskliga rättigheternas funktion i samhället är ytterst att skydda individen mot övergrepp från överheten eller flertalet. Typ massövervakning och övervakning utan misstanke om brott.

Orwell möter Kafka i eurokratins spegelvärld.

Våra grundläggande fri- och rättigheter är resultatet av årtusenden av samhällelig utveckling i vilken människor offrat sina liv i kampen för sådant vi tar för givet.

Chat Control 2 är en i dessa dagar så populär röd linje.

This law shall not pass.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Senaste bloggposter om Chat Control:
• Chat Control – för er, inte för oss (september 2026) »
• Chat Control: Nya förhandlingar på tisdag (september 2026) »
• Chat Control 2: Ett dåligt kompromissförslag (september 2026) »
• Chat Control 2 – förhandlingarna återupptas (september 2026) »
• Chat Control: Blandade signaler från partierna (september 2026) »
• Stoppa Chat Control 2 – skriv en rad (augusti 2026) »

• Chat Control: Motståndet fortsätter (juli 2026) »
• Chat Control 1: Grönt ljus i EU:s ministerråd (juli 2026) »
• Lurade Moderaterna väljarna om Chat Control? (juli 2026) »
• Chat Control 1 och EU:s demokratiska underskott (juli 2026) »
• Chat Control 1: När ett nej ändå blir ett ja (juli 2026) »
• Chat Control 1 – vad är det man bråkar om? (juli 2026) »
• Chat Control 1: Ett demokratiskt haveri (juli 2026) »
• Chat Control 1: Fulspel i Europaparlamentet (juli 2026) »
• Chat Control 1: EU:s maktspelare accepterar inte Europaparlamentets nej (juli 2026) »
• Trilogförhandling om Chat Control – vad hände? (juni 2026) »
• Chat Control 2: Ny förhandlingsrunda på måndag (juni 2026) »
• Chat Control: Europaparlamentets talman sviker parlamentet (juni 2026) »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Chat Control, Demokrati, EU, Länktips, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: chat control, ChatControl

Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU

16 september 2026 av Henrik Alexandersson

En 18-årsgräns för full tillgång till sociala medier var ett av förslagen när EU-kommissionens ordförande i dag pekade ut vägen mot framtiden.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har i dag hållit sitt »State of the Union«-tal. Bland annat gjorde hon förhandsreklam för EU Kids Act, som handlar om EU-gemensamma åldersgränser för sociala medier. Förslaget skall presenteras mer utförligt i morgon, torsdag. Ur hennes tal…

»I morgon lägger kommissionen fram EU KIDS ACT. Vi kommer att använda en gradvis och differentierad metod. Varje ålder har sin egen känslighet. Och därför kommer varje ålder att ha en anpassad skyddsnivå.

Inga sociala medier under 13 år. Inga personliga konton under 15 år.

Det betyder att barn mellan 13 och 15 år bara får ha minikonton, som skapas och övervakas av föräldrar eller vårdnadshavare, med begränsade funktioner och en tidsbegränsning på en timme om dagen. Och mellan 15 och 18 år är säker design en skyldighet för plattformarna.«

Hur detta skall gå till rent praktiskt skall vi alltså få veta i morgon. Det ser som synes ut att bli mer än bara en rak åldersgräns.

En 18-årsgräns för full tillgång till sociala medier känns lite märklig med tanke på att ett par medlemsstater har en 16- respektive 17-årsgräns för rösträtt i nationella val. Och fem länder när det gäller val till Europaparlamentet. I flera EU-länder kan alltså en 16-åring rösta, samtidigt som samma person inte skall få full tillgång till de sociala medier där mycket av den politiska debatten förs.

Talet handlade även om artificiell intelligens: AI är viktig. AI kan vara farlig. AI är bra men kan även vara dålig. AI skall användas på ett bra sätt. EU bygger AI Giga Factories. Flytta AI från skärmen till samhället. AI ska skapa mervärde på ett mer ansvarsfullt sätt. EU:s AI Act är ett verktyg för att påverka den globala styrningen av AI. Och så vidare.

Ett centralt budskap var att EU vill ha ett betydande inflytande över utvecklingen av artificiell intelligens både i Europa och globalt.

von der Leyen berörde också EU:s nya demokratisköld, som hon tycker är viktig – inte bara mot yttre hot. Som exempel på vad som är problematiskt nämnde hon »antieuropeiska krafter«. Vilket lämnar stort tolkningsutrymme.

Detta är bara några nedslag i dagens State of the Union-tal. Du kan läsa det här:

• 2026 års tal om tillståndet i unionen av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen »

CC0

Arkiverad under: AI, Demokrati, EU, Propaganda, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: ålderskontroll, European democracy shield, State of the Union, Ursula von der Leyen

Europaparlamentet ger EU:s demokratisköld grönt ljus

15 september 2026 av Henrik Alexandersson

Europaparlamentet säger ja till en europeisk demokratisköld. Frågan är om den kommer att vara vänd utåt eller inåt.

Med röstsiffrorna 420-220 (26 avstod) har Europaparlamentet i dag godkänt en rapport om EU:s nya demokratisköld. Detta är inte lagstiftning, utan mer av en handlingsplan för EU – och parlamentets rapport är i huvudsak en åsiktsförklaring. Rapportör är den svenske moderaten Tomas Tobé.

Lagstiftning ger konkreta befogenheter och rättsliga gränser. Demokratiskölden är betydligt mer lös i kanterna: Ett politiskt ramverk under vilket en rad befintliga och nya verktyg skall samlas och utvecklas, men utan tydliga regler. Vilket är något dess kritiker (partier till höger och vänster plus yttrandefrihetsvänner) varnar för.

En central utgångspunkt är att skydda EU mot otillbörlig påverkan från yttre aktörer – som Ryssland och andra fientligt sinnade stater. Vilket förvisso är angeläget. Men frågan är om man gör det bäst genom att skapa ännu en byråkratisk apparat.

Det börjar bli något av ett mönster att man vill stoppa information som anses skadlig istället för att bemöta den. För detta bygger man upp en ny byråkrati som även kan användas för att begränsa andra åsikter som man för tillfället finner icke önskvärda.

En byråkrati som i fel händer (eller av missriktad välvilja eller oförstånd) kan användas mot inre mål. I parlamentets debatt nämndes särskilt inhemsk desinformation – och populistiska politiska partier som fått stort stöd i opinion och valresultat som problem i sammanhanget.

Om man utvecklar den tanken bör man även fråga sig hur demokratiskölden kan komma att användas av ovan nämnda populistiska partier, om de tar sig till makten. Speciellt som man menar att de inte är demokratiskt pålitliga. Detta är ett tveeggat svärd.

The Bad Man Principle: En frihetsinskränkande befogenhet bör bedömas utifrån hur den kan användas av en framtida regering som man inte litar på – inte utifrån dagens regerings deklarerade goda intentioner.

Men nu är vi ändå där. Den så kallade demokratiskölden leder bland annat till hårdare tillämpning av redan problematiska regler som EU:s Digital Services Act; ett europeiskt nätverk av faktagranskare; mer mikrostyrning av sociala medier; stöd till etablerade medier, civilsamhällesorganisationer och andra aktörer som anses stärka den demokratiska motståndskraften – med mycket mera. (Läs mer »)

Kritiker varnar för att detta i förlängningen kan minska friheten online och ge politiska institutioner större inflytande över informationsmiljön.

EU:s demokratisköld visar alla tecken på att vara ytterligare ett politiskt initiativ med goda intentioner som med tiden riskerar att drabbas av oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Det avgörande blir därför inte vad demokratiskölden kallas, utan vilka konkreta befogenheter och verktyg som så småningom placeras bakom den.

(Samtliga svenska ledamöter i Europaparlamentet förutom de tre från SD röstade ja till rapporten.)

• Europaportalen: EU-parlamentet vill stärka demokratiförsvaret – var tredje röstade nej »

• EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket? »

• EU: 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Länktips, Propaganda, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Europaparlamentet, European democracy shield

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 45
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Varning för Chat Control!


EUs nya massövervakning är nu farligt nära att bli verklighet. Vi har samlat allt du behöver veta på vår specialsida om Chat Control!

Nyhet: Merch!

Visa ditt stöd för ett fritt internet genom att bära våra kläder – här hittar du vår shop!

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • EU:s nya dataskyddsregler: Förenkling eller avreglering?19 november 2026
  • Den som är oskyldig har allt att frukta18 november 2026
  • Vill EU centralisera kampen mot näthat?12 november 2026
  • Australien: Ålderskontroller viktigare än yttrandefrihet och personlig integritet11 november 2026
  • EU planerar direktiv mot näthat10 november 2026
  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • RSS-flöde

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS