Han, vars namn inte får nämnas på Facebook

En ledande person i radikala invandringskritiska brittiska kretsar – Tommy Robinson – är nu så på kant med Facebook att det tydligen räcker med att nämna hans namn för att bli tillfälligt avstängd. Vilket är problematiskt, dels eftersom han är inblandad i en infekterad rättslig process av allmänt intresse – och dels eftersom hans avstängning från Facebook belyser en del intressanta frågor om yttrandefrihet.

Ryktet om att folk blir tillfälligt avstängda från Facebook om de nämner Robinson vid namn har cirkulerat en tid. Nyligen testade en person i en Facbookgrupp om mediala frågor där jag är med ryktet. Och det skall tydligen stämma – och ledde till tre dagars avstängning.

Vilket gör att det blir mer eller mindre omöjligt att diskutera den onämnbares rättsfall, Facebooks hantering av honom – samt de principiella frågor som väcks av att han blivit onämnbar. I vart fall på Facebook. Det hela blir Kafka-artat.

Brittiska tidningen The Daily Mail (med reservation för källans pålitlighet) har rotat lite i saken. Tydligen betraktas Robinson som en »designated hate entity« och en »hate agent« av Facebook, vilket gör att blotta förekomsten av hans namn hissar en röd flagga.

The Daily Mail skriver även…

»And the social media giant’s monitoring of its users’ also stretches to activity on other websites and even their private lives, such as whether they have a ’hate symbol’ tattoo.«

Facebook är ett privat företag och kan ha vilka användarvillkor de vill. Men att de snokar i sina användares privatliv utanför den egna plattformen – det känns i vart fall en smula olustigt.

Ovanpå allt detta kommer debatten (vars vågor just nu går höga i USA) om nätjättarnas eventuella politiska slagsida och hur detta påverkar deras ställning som plattform (där användarna själva ansvarar för sina yttranden) eller publicister (som modererar eller styr innehållet och därmed blir ansvariga för vad som publiceras).

Förmodligen skulle livet för nätjättarna bli mycket lättare om deras regler för publicering av användargenererat material endast styrdes av vad som är lagligt respektive olagligt.

The Daily Mail: Facebook monitors the offline behaviour of users to determine if they should be categorised as a ’Hate Agent’ and banned »

Polsk domstol upphäver Facebook-censur

Här är en intressant nyhet från den polska nätfrihetsorgansiationen Panoptykon Foundation:

The District Court in Warsaw, in its interim measures ruling, has temporarily prohibited Facebook from removing fanpages, profiles and groups run by SIN (a Polish NGO) on Facebook and Instagram, as well as from blocking individual posts. This means that – at least until the case is decided – SIN’s activists may carry out their drug education without concerns that they will suddenly lose the possibility to communicate with their audience. The court has furthermore obliged Facebook to store profiles, fanpages and groups deleted in 2018 and 2019 so that – if SIN wins the case eventually – they can be restored together with the entire published content, comments by other users, as well as followers and people who liked the fanpages. This is not the only good news: the court has also confirmed that Polish users can enforce their rights against the tech giant in Poland. The court’s decision is not final – after the delivery of the decision, Facebook Ireland will have the right to appeal it with the Appeal Court.

Läs mer här: First court decision in SIN vs Facebook: the internet giant must not restrict the organisation’s activities in its services »

Se även vår tidigare bloggpost: Polsk Facebook-censur till domstol »

De sociala nätjättarnas självskadebeteende

Facebook, Twitter, Pinterest och Google/Youtube har anklagats för och/eller blivit avslöjade med att vara politiskt partiska. Vilket nu är på väg att slå tillbaka mot dem själva.

Det handlar om privata företag, så de är naturligtvis fria att välja sin egen väg. Men plattformarnas dominerande ställning har samtidigt medfört en omfattande kritik, speciellt i USA.

Kärnfrågan är om de är att betrakta som plattformar eller publicister.

Om de är plattformar, då har de fördelen av budbärarimmunitet (safe harbour/mere conduit) – som innebär att de inte kan hållas ansvariga för vad deras användare gör.

Men om de är att betrakta som publicister, då faller ansvaret för vad som publiceras på dem själva.

Om de modererar sitt innehåll genom att missgynna vissa politiska åsikter och gynna andra – då kommer de att betraktas som publicister. Det innebär att de kan komma att förlora sin budbärarimmunitet. Vilket redan är en konkret politisk fråga i USA.

Men frågan är om politisk reglering är ett dugg bättre.

Med risk för att vara tjatig: Den enda hållbara strategin för de sociala plattformarna är att bara censurera sådant som är direkt olagligt. Och att vara fullständigt öppna och transparenta med hur de hanterar detta.

Men det verkar inte vara den väg de sociala plattformarna väljer att gå. Facebook har själva efterlyst mer politisk styrning. Och Google har avslöjats med att driva en dold politisk agenda.

Saken blir knappast bättre av att Google censurerar avslöjande reportage som exponerar företagets politiska subjektivitet. (Om du vill se det senaste exemplet på alternativmedias granskning – som censurerats av Google-ägda Youtube – då finns reportaget på andra videositer, som Bitchute.)

Polsk Facebook-censur till domstol

I Polen har Civil Society Drug Policy Initiative (SIN) fått problem med censur på Facebook. Tillsammans med nätfrihetsorganisationen Panoptykon Foundation tar man nu nätjätten till domstol.

SIN – som kämpar för en evidensbaserad drogpolitik – ger bland annat sina följare utbildning om droger, råd om hur man undviker skadliga effekter och allmän rådgivning till droganvändare. Gruppen fokuserar på harm reduction, vilket är en linje som även drivs av bl.a. flera FN-organ

Men på Facebook är det stopp. Förra året tog Facebook bort SIN:s fan-page, utan varesig föregående varning eller förklaring. Även SIN:s Instagram-konto stängdes ner.

EDRi skriver…

Big tech companies such as Facebook, Google and Twitter present content selected by algorithms on the basis of users’ online activity. However, they also moderate the content published online, thus deciding what users will not get to see. Panoptykon fights for content removal to be based on clear and easily accessible rules and for users to have the right to effectively contest the decision. This means for example that the user has to be informed why their content was blocked, and to be able to present arguments in their defense. The appeal should also be considered by people who did not play a role in the initial decision. In addition, platforms’ final decisions should be subject to independent scrutiny by courts.

Panoptykon filed the case with the expectation that the court case will give online platforms an incentive to move away from their current opaque and arbitrary methods of blocking, and to introduce solutions which will better protect our freedom of expression. The case is expected to set standards that will influence policies of not only Facebook, but also other platforms.

Även om Facebook är ett privat företag som har rätt att bestämma vem som får verka på dess plattform – så är det en intressant civilrättslig fråga om de kan bryta en kundrelation utan att ge en tillfredsställande förklaring eller förvarning.

EDRi » SIN v Facebook: Tech giant sued over censorship in landmark case »

Problemen med att Facebook stänger av Alex Jones och andra besvärliga människor

Facebook har bannlyst ett antal högljudda röster på sin plattform. Det gäller till exempel den populäre konspirationsteoretikern Alex Jones, ledaren för Nation of Islam Louis Farrakhan och alt-right-provokatören Milo Yiannopoulos.

Facebook är ett privat företag och får naturligtvis själva bestämma vilka som skall finnas på deras plattform. Men det innebär inte att företaget har rätt att slippa kritik eller att man inte kan problematisera kring beslutet.

Det finns förvisso en gräns för yttrandefriheten. Den går där ett hot uttalas i en sådan kontext att det föreligger en uppenbar fara för andras säkerhet och/eller egendom. Men i övrigt kan man endast säga att yttrandefrihet råder om folk tillåts säga vad de vill. Hindrar man dem, då har man per definition inte yttrandefrihet.

Det är möjligt att de nu avstängda har gått över gränsen. Men följande klipp från The Guardian väcker frågor:

The individuals have been banned from Facebook and Instagram under its policies against “dangerous individuals and organizations”. The company said it would continue its policy of banning accounts that praise or support these figures on the platform.

Frågan är vad som kan betraktas som »farligt« i sammanhanget. Och för vem. För Mark Zuckerbergs anseende? För Facebooks annonsinkomster? Eller för samhället som sådant? Hur avgör man i så fall objektivt den senare frågan?

Den andra meningen är också intressant. Innebär det att Facebook kommer att stänga av användare som protesterar mot de aktuella avstängningarna?

The bans highlight the arbitrary nature of Facebook’s decisions to bar prominent individuals from posting on its services. The company acts as both judge and jury on who is allowed to host material on its network, with accounts often removed only following sustained criticism in the media.

However, in recent months, the company has become increasingly willing to issue outright bans against individuals deemed to spread hate speech – in effect cutting many “alt-right” figures off from the social networks that allowed them to gain an audience in the first place.

Det finns skäl att tro att det är medial uppmärksamhet och organiserade anmälningskampanjer från de aktuella kontonas politiska motståndare som fått Facebook att agera – snarare än objektiva bedömningsgrunder som tillämpas lika för alla.

Facebook har som sagt rätt att göra som de vill på sin egen plattform. Men det förändrar inte det faktum att det som sker kan vara problematiskt och att det väcker frågor. Speciellt med tanke på Facebook/instagrams dominerande ställning bland sociala media.

Det behövs helt klart nya, konkurrerande sociala plattformar. Synd bara att EU stiftar lagar som gör det omöjligt att ta upp konkurrensen med nätjättarna.

/ HAX

Länk: Facebook bans Alex Jones, Milo Yiannopoulos and other far-right figures »

EU vill ha undantag från Facebook-regler mot utländsk påverkan i EU-valet

I svallvågorna efter Trump, Brexit och Cambridge Analytica har Facebook skärpt upp reglerna för politisk annonsering. Till exempel kräver man nu en registrerad kontakt i det land mot vilket politiska annonser riktar sig. Detta för att undvika manipulation och utländsk påverkan.

Man skulle kunna tro att detta skulle välkomnas av de politiker som kritiserat Facebook. Men tvärt om, EU:s institutioner och politiska grupper tycker det är för besvärligt. Så de vill ha ett undantag från de regler som gäller för alla andra.

EUobserver skriver om saken – och noterar i förbigående…

”With European tech unable to offer any meaningful alternative to challenge Facebook’s dominance, pan-European political groups are forced to use its services.”

Vilket blir en smula absurt, med tanke på att EU är på väg att reglera sönder internet – och därmed driva de startups som skulle kunna bli morgondagens konkurrenter till Facebook att etablera sig utanför Europa.

Länk: EU want Facebook pan-EU advert fix for May elections »

Ingen kommer undan Facebook

En majoritet (61%) av de Android-appar som testats sänder data till Facebook – även om du inte är inloggad där, eller ens har Facebook. Detta avslöjade den brittiska organisationen Privacy International på Chaos Communication Congress i mellandagarna.

Facebook routinely tracks users, non-users and logged-out users outside its platform through Facebook Business Tools. App developers share data with Facebook through the Facebook Software Development Kit (SDK), a set of software development tools that help developers build apps for a specific operating system. Using the free and open source software tool called ”mitmproxy”, an interactive HTTPS proxy, Privacy International has analyzed the data that 34 apps on Android, each with an install base from 10 to 500 million, transmit to Facebook through the Facebook SDK.

Detta kan alltså ha drabbat upp till en halv miljard användare världen runt.

Facebook lägger i sin tur ansvaret på app-utvecklarna. De säger också att detta inte är något som är specifikt för Facebook, utan att samma sak gäller för till exempel Amazon, Google och Twitter.

Detta väcker principiellt viktiga frågor. Är det över huvud taget möjligt för Andriod-användare att använda sina telefoner och plattor utan att mata nätjättarna med (ofta känslig) privat data? Med vilken rätt samlar man in data om användare som inte givit sitt samtycke?

I ett vidare perspektiv kan man även konstatera att det är ytterst oklart i vilken utsträckning nätjättarna delar information med olika myndigheter. (För att de måste, eller för att de helt enkelt säljer information till dem.)

Detta kan bli ett viktigt test vad gäller EU:s dataskyddsförordning, GDPR. Och det kan då komma att bli riktigt dyrt för Facebook.

För vanliga användare finns bara en slutsats att dra: Använder man modern teknik, då måste man alltid utgå från att det resulterar i att nätjättarna samlar in persondata om oss. Data, som sedan kan komma att delas med andra.

Länkar:
• Privacy International: How Apps on Android Share Data with Facebook – Report »
• Video, ljudfiler och slides från PI:s presentation på CCC »
• ZDNet: Privacy International hits out at unconsented Facebook tracking within apps »
• Computer Sweden: Populära appar skickar data till Facebook – även om du inte har ett konto »

/ HAX

Facebooks hemligheter exponerade

Efter att Facebooks Mark Zuckerberg vägrat låta sig frågas ut av brittiska parlamentet, har det ansvariga utskottets ordförande bestämt sig för att ta i med hårdhandskarna. Cory Doctorow på BoingBoing rapporterar:

Damian Collins chairs the UK Parliament’s Digital, Culture, Media and Sport select committee; it was he who ordered the Parliamentary Serjeant at Arms to drag a visiting US tech executive named Ted Kramer out of his hotel to surrender his laptop to Parliament so they could see the internal Facebook documents that a US federal judge had ordered sealed. (…) This isn’t just one smoking gun, it’s hundreds of them. This is Facebook’s worst nightmare.

Och i sak?

The documents are incredibly damning. They show Facebookers at the highest level — up to CEO Mark Zuckerberg and COO Sheryl Sandberg — conspiring to trick Android users about how much data was being gathered by an update to the Facebook app; to give certain companies ”whitelisted” access to user data beyond the access the company had disclosed to its users; to explicitly productize ”friends” data (that is, to allow the trick Cambridge Analytica pulled, when getting a user to grant permission to their own data also allowed a company to access their friends’ data); to use the Onavo battery-monitor app to covertly gather data on which other apps users had installed; and anti-competitive targeting of partners’ apps.

Läs mer här: British Member of Parliament publishes 250 pages of damning internal Facebook documents that had been sealed by a US court »

5 juli-podden om blockeringskriget mellan Bahnhof och Elsevier

Klicka här för att visa innehåll från YouTube

Klicka här för att visa innehåll från SoundCloud

I ett färskt avsnitt av 5 juli-podden tar vi upp följande ämnen:

  • Svenska internetoperatören Bahnhof blockerar internet i protest mot krav från rättsinnehavare och det svenska rättsväsendet. Vi tittar närmare på företaget bakom kraven – Elsevier – och upptäcker en långsam revolution på svenska och tyska universitet.
  • Datalagring utan gränser – nytt förslag från EU-kommissionen kan gå tvärsemot EU-domstolen.
  • Google stänger ner sitt sociala nätverk Google+ efter upptäckt sårbarhet. Facebook stänger inte ner efter massivt säkerhetshål som kan ha drabbat 50 miljoner användare.
  • Protester mot att Facebook har raderat politiska sidor på vänster- och högerkanten. Ett pågående rättsfall i New York kan ha konsekvenser för hur sociala nätverk raderar innehåll.
  • The Oatmeals seriestripp om hur man når folk (http-länk).

5 juli-podden görs av Karl Andersson och Henrik HAX Alexandersson på uppdrag av 5 juli-stiftelsen som arbetar för mänskliga rättigheter på internet.

Följ oss här:

Ladda ner avsnittet här:

71: Bahnhof blockerar internet! (MP3)

Säkerhetskris hos nätjättarna

Nätjättarna fortsätter att dras med säkerhetsproblem.

Facebooks senaste säkerhetslucka antyder att man faktiskt inte riktigt har grepp om vad man sysslar med. I The Guardian skriver kulturkritikern Rachel Withers…

”This latest blunder also builds on our picture of Facebook as unreliable and undependable, but this time it’s because they can’t protect us, not because they won’t. The Cambridge Analytica story was shocking but unsurprising: it revealed that Facebook didn’t care about our data, except insofar as it could sell it off, packaging it up for the consumption and use of the highest bidder. (…)

But in this case, it’s not just Facebook’s callousness and carelessness that’s been revealed: it’s their incompetence. Facebook missed serious holes in their security system. People didn’t (or no longer) expect Facebook to look out for them, but they thought Facebook was smarter than this.”

Samtidigt har Google drabbats av säkerhetsproblem, som leder till att man nu kommer att stänga ner Google+.

Vad som är extra allvarligt i detta fall tycks vara att Google känt till säkerhetsluckan men låtit bli att informera användarna. Vilket ju är en taktik som aldrig håller i längden.

Engadget skriver…

”Following a massive data breach first reported on by The Wall Street Journal, Google announced today that it is shutting down its social network Google+ for consumers. The company finally admitted that Google+ never received the broad adoption or engagement with users that it had hoped for — according to a blog post, 90 percent of Google+ user sessions last for less than five seconds. In light of these newly revealed security concerns with Google+’s API, the company has opted to put it out of its misery over the next ten months rather than try and make the social network more secure.”

Lite känns det som att Google fick en anledning att stänga ner G+. Vilket är tråkigt. Även om G+ aldrig riktigt fått luft under vingarna och även om det är en rätt osexig plattform, så har det ändå varit ett alternativ. Nu knuffas än fler användare över till Facebook, där våra data inte heller är säkra.

Det är på allvar hög tid för nya decentraliserade sociala plattformar, som bygger på öppen källkod och som sätter sina användares säkerhet och privatliv i främsta rummet.