Svårt att göra rimlig lagstiftning av EU:s upphovsrättsdirektiv

Arbetet med att göra EU:s nya upphovsrättsdirektiv till lag har börjat, såväl i Sverige som i EU. Man kan ana att de tjänstemän som arbetar med frågan börjar inse direktivets vidare problem och implikationer. Detta inte minst efter att Frankrike bestämt sig för att rusa i förväg med den så kallade länkskatten – vilket har resulterat i att Google helt enkelt har slutat publicera länkar med substans till franska media.

I Sverige har Justitiedepartementet satt upp en referensgrupp för att diskutera genomförandet av direktivet inklusive de kontroversiella delarna »länkskatt« och »uppladdningsfilter«. Det hela verkar rätt avslaget, om man får tro rapporterna. Emanuel Karlsten skriver om gårdagens möte:

»Promemorian innehöll få kontroversiella förslag. Det förefaller också som att de flesta som deltog på mötet inte hade hunnit läsa igenom promemorian innan mötet och därför inte hunnit ha någon kvalificerad åsikt. Promemorian är även denna gång en tjänstemannaprodukt och alltså inte ens regeringens inofficiell åsikt.«

Politikerna försöker gömma sig bakom departementets tjänstemän, som i sin tur gömmer sig bakom tungrodda promemorior. Detta kommer förmodligen inte att leda någonstans alls. Istället kommer frågan att bli en rent politisk strid som avgörs i riksdagen.

I EU bedriver man också en dialog med inblandade parter, för att få fram något slags riktlinjer eller vägledning för hur direktivet skall implementeras i medlemsstaterna. Det verkar inte heller gå överdrivet bra.

Utifrån vad som framkommit från mötet den 15 oktober verkar man mest trampa vatten.

Detta är precis vad man kunde vänta sig. Politikerna röstar igenom en orimlig lagstiftning som är omöjlig att driva igenom utan att offra viktiga värden – vilket de tjänstemän som skall göra lag av besluten inte kan göra något åt. Här finns inbyggda problem, målkonflikter och juridiska återvändsgränder. Men direktivet är klubbat. Resultatet lär bli dålig lagstiftning.

Vilket i sin tur belyser problemet med att politiker har makt över sådant de inte begriper sig på.

Länkar:
• Emanuel Karlsten: Här är justitiedepartementets tolkning av ”länklicensen” »
• EDRi: EU copyright dialogues: The next battleground to prevent upload filters »
Frankrike vill ha en ny EU-myndighet för att tvinga Google att betala ”länkskatt” »

Sista chansen att stoppa EU:s uppladdningsfilter

Alla de riksdagspartier (alla utom S) som röstade nej till EU:s upphovsrättsdirektiv inför EU-valet har nu en chans att göra skillnad – även när det inte är valrörelse. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att stödja Polens klagan mot artikel 13/17 (uppladdningsfiltret) i EU-domstolen. Men det måste ske innan 2 oktober.

Se filmen på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

Läs även: Poland challenges copyright upload filters before the CJEU »

Uppdatering, se även Emanuel Karlsten: Polen drar upphovsrättsdirektivet till domstol – här är svenska partierna som stöttar »

Innan den 2 oktober bör Sverige stödja Polens talan mot artikel 13/17 i EU-domstolen

Efter en »freedom of information (FOI) request« har detaljerna kring Polens klagan till EU-domstolen om EU:s nya upphovsrättsdirektiv blivit kända. Vad man siktar in sig på är artikel 17 (tidigare 13) som gör nätplattformarna ansvariga för vad deras användare laddar upp – vilket kommer att kräva någon form av automatisk filtrering, anlalys och i förekommande fall censur.

EDRi rapporterar:

»The Republic of Poland seeks the annulment of Article 17(4)(b) and Article 17(4)(c) of the copyright Directive.Alternatively, should the Court find that the contested provisions cannot be deleted from Article 17 of Directive without substantively changing the rules contained in the remaining provisions of that article, Poland claims that the Court should annul Article 17 of Directive in its entirety.

Poland claims that the Directive infringes the right to freedom of expression and information guaranteed by Article 11 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union.«

Och så en viktig detalj:

»The EU Member States (and Iceland, Liechtenstein and Norway) have until 2 October 2019 to submit an application to the CJEU to intervene in this case, as defined by Chapter 4 of the CJEU’s Rules of Procedure (RoP). Member States can intervene to support, in whole or in part, either Poland’s position on Article 17 or the Council and Parliament’s position on Article 17.«

Med andra ord kan Sverige stödja Polens sak och därmed de landets klagan större tyngd. Och det borde väl vara möjligt – eftersom det innan EU-valet fanns en förkrossande majoritet i riksdagen (alla utom S) mot det nya upphovsrättsdirektivet. Men det måste ske innan den 2 oktober.

Så nu är det upp till bevis för riksdagens partier: Var motståndet mot artikel 13/17 bara röstfiske – eller tänker man fortsätta det även när det inte är valrörelse?

EDRi: Poland challenges copyright upload filters before the CJEU »

Sverige kan hjälpa Polen att döda artikel 13 (17)

Som bekant har Polen tagit EU:s nya upphovsrättsdirektiv till EU-domstolen.

Vissa polska röster är synnerligen kritiska till direktivet i sak:

»According to Robert Kroplewski, a solicitor and expert for Poland’s Ministry of Digital Affairs, Article 13 in its current shape could lead to preventive censorship by the hands of foreign publishers and online platform owners. ”I would say this can be seen as the rise of industrial censorship, global and automated,” he says.«

Andra är mer avvaktande och menar att Polens motstånd mot artikel 13/17 (uppladdningsfilter) mest är ett taktiskt knep från den polska regeringens sida för att locka unga väljare. Hur det än är med den saken så är det en bra sak att man försöker stoppa direktivets sämsta delar i domstol.

Men Polen behöver stöd från fler länder:

»The case before the court has been opened, and it will take some time before we see its conclusion. Jabłoński thinks the case will probably be resolved in late 2020. “It all depends on one factor: whether two or more countries will join the case. This is possible because during the process within the Council and the Parliament six countries were against the Directive and three abstained from the vote” – Jabłoński says. In addition to Poland, several other EU member states have spoken against the Directive, including the Netherlands, Luxembourg, Italy and Finland.«

Detta skapar en möjlighet för den riksdagsmajoritet (alla utom S) som krävde att Sverige skulle säga nej till direktivet i EU:s ministerråd. Nu kan dessa partier visa att de menade allvar och att de bryr sig om frågan även när det inte är EU-valrörelse. Detta genom att riksdagen kan ge regeringen i uppdrag att stödja Polens sak i EU-domstolen.

Länk: Inside Poland’s cynical plan to kill Article 13 for good »

Polska regeringen tar EU:s upphovrättsdirektiv till EU-domstolen

Här är en positiv nyhet: Polen tar EU:s nya upphovsrättsdirektiv till EU-domstolen.

De skäl man anger:

  • Direktivet tar inte tillräcklig hänsyn till balansen mellan å ena sidan rättighetsinnehavare och å andra sidan medborgarnas och företagens intressen.
  • Direktivet kommer att ha en negativ inverkan på konkurrenskraften på EU:s inre digitala marknad.
  • Direktivet är oklart, skapar juridisk osäkerhet för inblandade parter och hotar medborgarnas rättigheter.
  • Det finns en risk för att direktivet hindrar utveckling och uppfinningar snarare än att det stimulerar dem.

Tyvärr brukar rättsprocesser av detta slag dra ut på tiden. Möjligen kan man argumentera för att detta mål skall få förtur, eftersom direktivet ännu inte implementerats i medlemsstaterna.

Via Twitter.

Europaparlamentet – Debatten om artikel 11 och 13 är över. Kl 12:30 sker voteringen.

Europaparlamentets debatt om EU:s nya direktiv om upphovsrätt är nu över. Som så ofta i dessa sammanhang blev det en blodtryckshöjare.

Framförallt misslyckades anhängarna till artikel 13 med att försäkra lyssnarna om att det inte blir några uppladdningsfilter. Att bara säga att det inte blir så, det duger inte. Det handlar om astronomiska mängder material som laddas upp hos Facebook, Youtube, Instagram, Snapchat och andra nätplattformar. Om dessa plattformar nu skall hållas ansvariga för allt som laddas upp – då måste de också kontrollera vad som laddas upp – och enda sättet att göra detta är med automatisk filtrering, där algoritmer bestämmer vad som får laddas upp eller ej. Det går inte att komma runt.

Frågan om att artikel 13 flyttar makten över det fria ordet från lagstiftarna och rättsväsendet till nätplattformarnas användarvillkor – den viftades undan så gott som helt.

Ett »starkt« argument för artikel 11 & 13 tycks vara att man nu har jobbat med detta direktiv i fem år – och att det därför vore synd att inte rösta ja. Även om det kanske blir fel. Vilket är politik när den är som sämst.

C:a kl 12:30 hålls voteringen. Det kan gå snabbt – eller bli en långdragen och komplicerad historia. Pirate MEP Julia Reda förklarar proceduren här. »

Voteringen kan följas på Europaparlamentets hemsida »

Då debatterar och röstar Europaparlamentet om artikel 11 & 13

Proceduren kring voteringen om EU:s nya direktiv om upphovsrätt börjar klarna.

• Kl 09 tisdag den 26 mars hålls debatten i Europaparlamentets plenum.

• C:a kl 12:30 sker själva voteringen.

Först kommer man att rösta om huruvida man skall rösta om de olika ändringsförslagen (som att skrota artikel 11 & 13) eller ej.

Om det blir en majoritet för en sådan omröstning kommer man att rösta på alla ändringsförslag ett och ett. (Se upp, det kan även komma muntliga ändringsförslag under voteringen.) Därefter röstar man ja eller nej till vad man kommit fram till – i sin helhet.

Om en sådan majoritet inte finns – då går man direkt till att rösta om direktivet som det ligger – i sin helhet.

Debatt och votering kan följas via Europaparlamentets plenarsida »

Med reservation för ändringar.

Uppdatering: Artikel 13 har plötsligt blivit omdöpt till artikel 17.

Artikel 11 – ett självmordspiller för media?

Under den fildelningsdebatt som pågått i över ett årtionde har allt fler artister insett att det är värre att vara okänd än att deras verk piratkopierats. Och mycket tyder på att fildelning faktiskt kan bidra till att öka en artists popularitet. Många använder själva fildelning som ett sätt att marknadsföra sig.

Låt oss hålla detta i minne när vi tittar på artikel 11 – »länkskatten « – i EU:s nya direktiv om upphovsrätt. Den innebär att det skall krävas licens och erläggas avgift om en nätplattform länkar till de stora mediehusens artiklar på det sätt som sker idag.

Bland förespråkarna för artikel 11 finns den svenska organisationen Tidningsutgivarna. I en bloggpost tar journalisten Emanuel Karlsten upp deras argument:

– Det är för att komma åt det oschyssta utnyttjandet, förklarar Jan Fager, jurist på Tidningsutgivarna, den organisation som företräder de flesta av Sveriges tidningar.
Fager menar att tidningar riskerar förlora intäkter eftersom det finns en möjlighet att läsaren inte klickar sig vidare vilket innebär förlorade inkomster – samtidigt som Google tjänar pengar.
– Så man utnyttjar ju någon annans verk, säger Jan Fager.

Så TU tycker att det är bättre att inte synas, att potentiella läsare inte får tips om artiklar och att färre människor hittar till medias hemsidor?

En vanlig länk på till exempel Facebook innebär förvisso att människor får kännedom om en artikel om en viss nyhet, som de annars skulle vara ovetande om. Men hur detta skulle vara ett problem för de stora mediehusen är höljt i dunkel.

Ingen får ju någon substantiell information av en vanlig Facebook-länk med en rubrik, en bild och någon rad ur ingressen. Är man intresserad och vill veta mer, då måste man klicka sig vidare till själva mediesiten.

Länkning ökar potentiella läsares uppmärksamhet och intresse – vilket leder till att respektive site får fler besökare – vilket i sin tur leder till att mediehuset i fråga kan tjäna mer pengar på de annonser som finns där.

Men där länkskatten har prövats visar det sig – föga förvånande – att medias siter fått färre besökare. Helt enkelt på grund av att potentiella läsare inte får kännedom om läsvärda artiklar när olika plattformar slutar länka till dem.

Ingen kommer ju i någon ökad omfattning att ge sig ut på allehanda olika mediesiter för att söka material som man inte vet att/om det existerar. Det människor inte vet att de inte vet kommer de inte heller att kunna förhålla sig till.

Att tro att andra än redan regelbundna läsare och prenumeranter kan lockas till en tidnings site om de inte får reda på vad den har att erbjuda, det är en mycket märklig tanke. Vill man alls ha nya läsare måste de ju lockas till siten ifråga. Vill man tjäna pengar, då skall man uppmuntra inlänkning – inte strypa den.

Om artikel 11 blir verklighet – då kommer den bara att påskynda traditionell medias sammanbrott.

/ HAX

Tyska regeringen: Artikel 13 innebär uppladdningsfilter

Artikel 13 i EU:s nya direktiv om upphovsrätt gör nätplattformarna ansvariga för upphovsrättsskyddat material som deras användare laddar upp. Men kommer det att innebära uppladdningsfilter – som kontrollerar, analyserar och filtrerar allt som laddas upp? Ja, säger alla som begriper tekniken. Nej, säger de som vill ha artikel 13.

Nu kommenterar den tyska regeringen saken. Christian Lange på det tyska justitiedepartementet säger:

In the [German] federal government’s view it appears likely that algorithmic measures will have to be taken in connection with large volumes of data for practical reasons alone.

Vilket, på vanligt språk innebär att det sannolikt kommer att bli automatiska uppladdningsfilter. Alltså precis vad förslagets kritiker varnat för.

Läs mer hos Techdirt: German Government Confirms That Article 13 Does Mean Upload Filters, Destroying Claims To The Contrary Once And For All »

EU:s upphovsrättsdirektiv – ett beställningsjobb för särintressen?

EU:s nya upphovsrättsdirektiv är helt enkelt inte genomtänkt.

Det föreskriver en kontroll av allt som alla laddar upp på så gott som alla plattformar. Detta kräver automatisk filtrering och censur. Men inte heller då kommer det att fungera rimligt. Det finns helt enkelt ingen fungerande teknik som kan hålla ordning på all text, allt ljud, alla bilder och all video som laddas upp.

Förslaget är så illa skrivet att man måste fråga sig vad det egentliga syftet är.

Man kan konstatera att det bara är nätjättarna som eventuellt klarar att leva upp till direktivets krav. Små och nya aktörer kommer att kvävas i sin linda. Eftersom allt som laddas upp kommer att kräva licens blir bara visst innehåll, från ett fåtal stora aktörer delbart. Detta kommer att gynna Big Media, Big Entertainment, Big Business och Big Data – på ett sätt som strider mot internets själva idé om att vara en global plattform öppen för alla. Detta i ett regelverk som just nu håller på att fastställas av Big Government.

Alla andra – startups, små plattformar, alternativmedia, content creators, bloggar och alla användare kommer att drabbas.

Oavsett om detta är resultatet av en illvillig plan, sammanfallande intressen eller »bara« ogenomtänkt lagstiftning – så blir resultatet att vårt fria och öppna internet är hotat. Och jag kan inte frigöra mig från misstanken att detta är något som välkomnas av de aktörer som ser fri information och en modern digital marknad som ett hot mot sina förlegade affärsmodeller.

Särlagstiftning som syftar till att skydda vissa aktörer mot teknisk utveckling, ny konkurrens och en föränderlig marknad är usel lagstiftning. Den inte bara snedvrider marknaden. Den strider även mot grundprincipen om att lagstiftning skall vara generell till sin natur – inte ett beställningsverk från särintressen.

För en saklig och intressant genomgång av några av direktivets problem, läs DW.com: Memes Could Be Filtered Out by EU Copyright Law »

/ HAX