Femte juli

Nätet till folket!

EU

Denna kategori använder vi för att samla nyheter och poster som har med EU att göra. Idag kommer de flesta initiativ som gäller internetfrågorna därifrån - för att sedan bli lag i medlemsstaterna.

Vad vill Macron med internet, egentligen?

av

På Paris Peace Forum har Frankrikes president Emanuel Macron efterlyst samordnade internationella åtgärder för att begränsa »fientliga aktiviteter« på internet. Länk »

Det finns, förvisso, frågor om cyberbrottslighet och statligt sanktionerade cyberattacker som måste hanteras. Men man skall hålla i minnet att Macron har en bredare agenda än så.

I en tidigare bloggpost sammanfattade vi hans strategi så här…

»I Frankrike har president Macron mer eller mindre förklarat krig mot internet. Han vill använda EU-valrörelsen under våren nästa år för att lyfta ett antal kontroversiella förslag. En specialskatt för de stora nätplattformarna står högt på hans agenda. Han vill även upphäva EU:s e-handelsdirektiv, som säger att en operatör inte kan hållas ansvarig för vad dess användare har för sig i deras nät och på deras plattformar. Det finns även skäl att tro att Macron gärna ser att det franska förbudet mot ”falska nyheter” online upphöjs till EU-nivå.«

Länk »

Vilket man bör hålla i minnet när han nu säger…

The French president also called for greater regulation of the internet. He said the web has been unregulated for too long, leaving it vulnerable to the influence of non-democratic regimes and extremist groups.

“We’ve allowed the enemies of liberty to gain prominence, casting away everything we fought long and hard for,” he said, adding that “democratically elected governments who respect the rule of law need to regulate … If we don’t we undermine the trust in democracy.”

Det finns som vanligt skäl som i stort sett låter bra – och så de verkliga skälen.

/ HAX

EU vill förbjuda nätpublicister att sprida sitt material utan att ta betalt

av

EU:s nya upphovsrättsdirektiv (som just nu slutförhandlas) är fyllt av frågetecken.

Ett av dem rör Creative Commons – som är en frivillig, öppen licensform där den som skapar ett verk ger andra rätt att dela och i vissa fall fritt återanvända verket i fråga. Denna licensform kolliderar med direktivets artikel 11, den så kallade länkskatten.

Från Creative Commons web-plats…

”Not only is a link tax bad for business, it would undermine the intention of authors who wish to share without additional strings attached, such as creators who want to share works under open licenses. This could be especially harmful to Creative Commons licensors if it means that remuneration must be granted notwithstanding the terms of the CC license.”

Vad det handlar om är att EU är på väg att förbjuda nätpublicister att gratis tillgängliggöra sitt material för andra att sprida och använda.

Detta gäller inte bara Creative Commons – utan alla nätpublicister. Vilket kommer att innebära att små och alternativa nyhetsplattformar går miste om mycket av den inlänkning som är helt nödvändig för att de skall kunna nå ut och, ytterst, överleva.

Sett ur EU:s perspektiv finns en förklaring. Eftersom systemet med länkskatt inte fungerat som tänkt där det prövats (Spanien och Tyskland) vill man nu göra det obligatoriskt för alla, överallt inom EU. Resonemanget tycks vara att om alla tvingas vara med – då kommer det att fungera bättre. Vilket känns som en högst tveksam tanke.

Albert Einstein brukar tillskrivas yttrandet att definitionen av vansinne är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Man kan även se på frågan med utgångspunkt från äganderätten. Skall det verkligen vara förbjudet för en publicist att skänka bort sitt material till andra? Och hur förhåller sig detta till yttrandefriheten? Skall det bara gå att sprida länkar till sina ord om de stora nätplattformarna och andra är beredda att betala för det?

Creative Commons: EU’s proposed link tax would [still] harm Creative Commons licensors »

EU:s länkskatt – ett förbud mot gratis nyheter?

av

EU:s nya upphovsrättsdirektiv (som nu bereds i en trialog) har massor med lösa trådar.

IGEL skriver följande om artikel 11, den så kallade länkskatten…

The Parliament’s proposal makes it clear that press publishers should receive financial compensation from search engine providers in particular when they display links to publishers’ websites. Member States, however, could now come up with the idea that this goal could be achieved most effectively if publishers could not waive their right to remuneration.

För den som följt debatten från start är detta kanske ingen nyhet. Men det är klart oroväckande.

Kontentan är att all media (hur man nu tänkt sig definiera media) tvingas vara med i systemet med länkskatt. Även de som inte vill. Det kommer alltså inte att vara möjligt för en publicist som så önskar att tillåta gratis länkning till eget material.

Som redan konstaterats kan detta t.ex. leda till att det blir omöjligt att publicera nyheter (och eventuellt även annat innehåll) under Creative Commons-licenser som tillåter fri kopiering och delning.

Man inför alltså något slags förbud mot att ge bort nyheter och information gratis.

IGEL fortsätter…

What a remuneration obligation leads to could and still can be observed in Spain. The Spanish ancillary copyright for press publishers provides for exactly such an obligation since its introduction in 2014. As a reaction to this, Google News was closed which has severely affected small publishers in particular. As they are less known, their websites are less often visited deliberately. That’s why they are much more dependent on redirects by search engines, social media & Co. than the big news portals.

Så även om länkskatten kommer att leda till färre besök på de stora mediehusens webplatser – så kommer det att drabba nya, små och oberoende nyhetskanaler ännu hårdare. Vill man vara konspirationsteoretisk skulle man kunna anta att detta är en medveten strategi.

Läs mer hos Initiative Against an Ancillary Copyright (IGEL) »

EU vill göra datalagringen gränslös

av

Det går alltid till på samma sätt. Först så föreslås någon ny typ av massövervakning eller registrering. Politikerna lovar dyrt och heligt att denna bara skall användas om man behöver utreda verkligt allvarliga brott.

Men så blir det ju inte i verkligheten. Knappt hade FRA-lagen trätt i kraft förrän »FRA-shoppen« öppnade för en rad andra myndigheter. Samma sak gäller teledatalagringen / datalagringsdirektivet som (innan EU-domstolen upphävde det och upprepade gånger givit Sverige smäll på fingrarna) huvudsakligen kom att användas för att jaga fildelare och för att låta Skatteverket snoka i folks privatliv.

Grundpremissen bör vara att om man alls skall ägna sig åt massövervakning eller massregistrering – då innebär detta ett så stort intrång i den enskildes rätt till privatliv att informationen bara får användas när det verkligen, verkligen är viktigt. Vår rätt till privatliv stadgas i sin tur i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som en av våra grundläggande rättigheter som inte får fuskas bort.

Därför är det anmärkningsvärt att se det förslag till »eBevis« som EU-kommissionen nu försöker få igenom. Där finns inga sådana spärrar. Polisiära myndigheter i alla EU:s medlemsstater kommer att kunna begära ut uppgifter om användare från till exempel en internetoperatör, social plattform eller app-tjänst i vilket medlemsland som helst. Någon nedre gräns för när detta kan anses vara befogat anges inte.

Vilket är en signal om att dammluckorna nu kan öppnas – och att personlig information skall utlämnas även till EU-länder vars rättsstat, rättssäkerhet och sätt att hantera känslig information kan ifrågasättas.

Denna information skall lämnas ut inom tio dagar, eller i brådskande fall inom sex timmar. Och det är internetoperatören, den sociala plattformen eller appens ägare som skall göra en första bedömning av om en sådan begäran är i enlighet med svensk lag eller ej. Svenska rättsvårdande myndigheter är i normalfallet inte inblandade alls. Vilket kommer att skapa problem när till exempel polska myndigheter begär ut information som är relaterad till en handling som är brottslig i Polen men inte i Sverige.

EU-kommissionen signalerar även att man i framtiden vill kunna ägna sig åt realtidsavlyssning och direktåtkomst till information som lagras i molnet och på operatörernas servrar.

Hur detta går ihop med att EU-domstolen upphävt det direktiv som tillåter urskiljningslös datalagring (eftersom den strider mot de mänskliga rättigheterna) är oklart.

Länkar:
• Svensk operatör om EU-förslag: En katastrof »
• Ännu ett hot mot rättssäkerheten i EU »
• Independent study reveals the pitfalls of “e-evidence” proposals »
• Cecilia Wikström om e-bevis: Ett sjukt dåligt förslag »
• European Commission rolls out its proposal for a so-called eEvidence law »
• EU-kommissionen om eBevis »
• E-evidence – cross-border access to electronic evidence »
• Riksdagen: Förordning om tillgång till e-bevisning inom EU och Direktiv om utseende av representant för utlämnande av e-bevisning »

EU:s länkskatt och uppladdningsfilter – en lägesrapport

av

Den tyska piratpartisten och ledamoten av Europaparlamentet Julia Reda rapporterar om den senaste utvecklingen vad gäller EU:s nya direktiv om upphovsrätt.

En viktig punkt är att medlemsstaterna är splittrade om förslagen till länkskatt och uppladdningsfilter. Här finns en öppning – om man kan få fler medlemsstater att säga nej. Till exempel har Italien svängt och säger nu nej till båda. Nu är det upp till oss att även få Sverige att svänga till ett blankt nej. Frågan är dock om det kan ske innan vi fått en regering.

Det förefaller vidare som om de undantag från upphovsrättsreglerna som finns för utbildning och forskning är på väg att begränsas.

Läs mer: Where EU member states stand on upload filters and the “link tax” »

Uppdatering – Även EDRi skriver om förhandlingarna: Closed-doors discussions to filter the internet continue »

Youtube: Artikel 13 sätter stopp för ”fair use”

av

Youtubes CEO Susan Wojcicki skriver i en bloggpost till användarna…

Article 13 as written threatens to shut down the ability of millions of people — from creators like you to everyday users — to upload content to platforms like YouTube. And it threatens to block users in the EU from viewing content that is already live on the channels of creators everywhere. This includes YouTube’s incredible video library of educational content, such as language classes, physics tutorials and other how-to’s.

Vad det handlar om är artikel 13 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv – som kräver att plattformar med användargenererat material måste filtrera allt som laddas upp, för att blockera sådant som eventuellt skyddas av upphovsrätten.

Eftersom det är svårt för en människa och närmast omöjligt för en algoritm att avgöra vad som är »fair use« (citat, videosnuttar m.m. som används för kommentar, debatt, kritik, parodi etc.) och ej – så kan det enkelt bli stopp för allt sådant material på Youtube. Vilket är större delen om allt som handlar om politik, samhällsfrågor, kultur, vetenskap, teknik och utbildning. Alternativt kan alla som befinner sig i EU komma att blockeras från att se eller ladda upp denna typ av videos.

Det skall nämnas att det nya upphovsrättsdirektivet inte innehåller något undantag för »fair use«, trots att ett sådant är både efterfrågat och nödvändigt.

EU är med andra ord på väg att döda hela den Youtube-kultur som har högre ambitioner än att visa söta katter, folk som trillar och sminktips.

Video:

Länk till videon på Youtube »

Länkar:
• YouTube CEO warns EU ’meme ban’ threatens the open internet »
• Youtube Creator Blog: A Final Update on Our Priorities for 2018 »

Internet som medborgarrättsrörelse

av

Ryska GRU-agenter som förgiftar kritiker i exil eller försöker hacka sig in i nätverket hos den internationella organisationen för förbud mot kemiska vapen. Saudiernas bestialiska mord på den obekväme journalisten Jamal Khashoggi, på landets konsulat i Istanbul. I alla tre fallen växer bilden fram av hur det blir allt svårare för stater att hålla smutsiga operationer hemliga i en uppkopplad värld.

Man bör visserligen hålla i minnet att i exemplen ovan kommer mycket av informationen från brittiska, nederländska och turkiska myndigheter – som naturligtvis bara släpper information som passar dem och deras agenda. Men samtidigt växer en ny form av journalistik som bygger på informationsforensik, som Bellingcat fram. Och de senare går – vad vi vet – inte i någons ledband.

Detta är i och för sig inget nytt. Till exempel kan nämnas att mycket av den information som användes i kampanjen för att försöka stoppa FRA-lagen, år 2008, fanns tillgänglig på den delen av internet som döljer sig bortom förstasidan i Googles sökresultat. Dessutom skapades synergieffekter genom att bloggare med expertis inom områden som politik, juridik, IT och medborgarrätt kunde komplettera varandra och bygga vidare på varandras uppgifter.

NSA-whistleblowern Edward Snowden och Wikileaks är exempel på hur maktens instrument kan vändas tillbaka, mot överheten helt enkelt genom att göras offentliga. Den amerikanske journalisten Barrett Brown utmanade med sitt kollaborativa research-initiativ Project PM hela det amerikanska cyber-militär-industriella komplexet och då speciellt sådan underrättelseverksamhet som hålls borta från demokratisk kontroll genom outsourcing.

I EU stoppade nätaktivismen (och dess politiska gren i form av Piratpartiet) planerna på att stänga av fildelare från internet utan föregående rättslig prövning. Det samma gäller ACTA-avtalet, som ville göra internetoperatörerna till nätpoliser. Och nu står striden om »länkskatt« och uppladdningsfilter i EU:s nya direktiv om upphovsrätt. I dessa fall handlar det såväl om att bygga en stark argumentation som att skapa uppmärksamhet och väcka en slumrande opinion.

Vad gäller EU behövs verkligen mer medborgarjournalistik och aktivism. Här är problemet att det är svårt att skapa uppmärksamhet och opinion i tid. Helt enkelt eftersom nästan ingen vet vad som är på gång. Samtidigt är många frågor som nu ligger i beredning i EU-apparaten högintressanta. Några exempel: ett initiativ mot falska nyheter; ett nytt direktiv mot terrorism; åtgärder mot hot och hat på nätet (vilket innebär inskränkningar i yttrandefriheten); vissa medlemsstaters försök att undergräva nätoperatörernas budbärarimmunitet (mere conduit).

Saken är att det alltid är lättare att försöka påverka en politisk process i dess början – innan positionerna blir låsta och prestige sätts framför fakta och medborgerliga rättigheter. Detta måste ske på nätsiter och genom nätaktivism, eftersom svenska media är urusla på att rapportera om vad som är på gång i EU. Som regel kommer media in först när vi mer eller mindre står inför fullbordat faktum. Och då blir det som vanligt i EU: Först beslutar man. Därefter debatterar man. Och slutligen tar man reda på fakta. Men då är det som regel redan för sent.

Sverige behöver mer nätaktivism, mer medborgarjournalistik, mer nätbaserad korsbefruktning av expertis från olika discipliner, fler crowdsourcade granskningar, en nätbaserad medborgarrättsrörelse – och plattformar för sådant samarbete. Vill man försvara vår frihet mot överheten, då måste det alltid ske underifrån.

Tillsammans kan vi skaka om politiken och stoppa förslag som inskränker internets öppenhet och våra medborgerliga fri- och rättigheter. Tillsammans kan vi bygga kunskapsbanker som kan mäta sig med etablerade medias grävredaktioner, myndigheter och till och med i vissa avseenden med statens underrättelseverksamhet. Tillsammans vet vi mer och har större samlad kunskap och kompetens än den fria informationens och det öppna samhällets fiender.

Vad vi behöver göra är att fundera på hur detta kan organiseras och struktureras – i så platta och decentraliserade former som möjligt.

 

Relaterat: Techcrunch – Khashoggi’s fate shows the flip side of the surveillance state »

EU mörkar säkerhetsbrister hos publika hotspots

av

EU har ett projekt för publika hotspots, WiFi4EU. Redan efter ett par timmar stängdes projektets portal ner, på grund av minst två olika säkerhetsluckor.

Detta har naturligtvis väckt frågor. Media har begärt ut information, om inte annat så för att ta reda på hur skattebetalarnas pengar använts. Dock visar det sig nu att i den information EU-kommissionen lämnat ut har viktig information redigerats bort. Detta kritiseras av bland andra Access Info Europe, som är en grupp som arbetar för öppenhet och transparens i EU.

Syftet med mörkningen sägs enligt EU:s Electronic Communications Networks and Services vara att eliminera ”eventuell kritik” och ”marginalisera frågor”. Vilket nog får sägas vara lika uppriktigt som uppseendeväckande.

EU Observer: Commission tried to hide details of ’WiFi4EU’ glitch »

Arkiverad under: EU