Skottland inför drakoniska hetslagar utan krav på uppsåt

Skottland är på väg att införa en »Hate Crime and Public Order Bill«. Det är en lag mot hat- och hets och tar anmärkningsvärt nog ingen hänsyn till uppsåt, förbjuder till och med innehav av material som kan anses kränkande och påbjuder ett straff på upp till sju år i fängelse.

Andrew Doyle riktar svidande kritik mot den nya lagen i The Spectator:

»Scotland’s new Hate Crime and Public Order Bill was ostensibly proposed to repeal outdated proscriptions against blasphemy, but will instead usher in a range of new blasphemy laws by stealth. Most controversially, part two of the Bill pertains to the offence of ‘stirring up hatred’, which criminalises anyone who ‘behaves in a threatening, abusive or insulting manner’ or ‘communicates threatening, abusive or insulting material to another person’.

Moreover, the Bill explicitly allows for intention to be put aside. If behaviour or material is ‘likely’ to stir up hatred against any protected groups (defined by age, disability, racial or ethnic identity, sexual orientation, transgender identity or ‘variations in sex characteristics’) then whether or not the perpetrator intended to do so is immaterial. Even an actor playing a bigoted character could be prosecuted under the proposed laws.«

»The Bill even goes as far as to criminalise the possession of ‘inflammatory’ material, which is why senior Catholic bishops have raised concerns that possession of the Bible could become a criminal offence. Let’s not forget that Leviticus 20:13 calls for the execution of gay men.«

Som synes är lagförslaget allmänt hållet och kan komma att tolkas lite hur som helst. Vilket är ett säkert kännetecken för en dålig lag.

The Spectator: Could possession of the Bible become an offence in Scotland? «

WhatsApp hanterar misstänkt desinformation med nätsök

Meddelandeappen WhatsApp har skapat en väg för att bemöts misstänkt desinformation utan att själva behöva ta ställning, censurera eller moderera: Sök på internet.

I allt fler länder rullar WhatsApp nu ut ett sätt att kontrollera trovärdigheten i meddelanden som har vidaresänts minst fem gånger. Genom att trycka på en ikon av ett förstoringsglas kan användaren få meddelandet granskat genom en web-sökning.

På så sätt kan tjänsten hantera problemet med desinformation och fake news utan att själv riskera att hamna i blåsväder.

»WhatsApp said the new feature, called ‘search the web’, works by allowing users to upload the text message via their browser. This means that WhatsApp itself never sees the content of any message, it said in a blog post.«

Här blir det upp till användaren att själv, frivilligt kontrollera tveksamma kontroversiella påståenden – utan att för den saken skull behöva lita till WhatsApps omdöme. Ur ett användar- och yttrandefrihetsperspektiv verkar detta mer tilltalande än till exempel Twitters mer kategoriska stämpling av inlägg som de – utifrån sina preferenser – anser vara felaktiga eller tveksamma.

Sedan är det naturligtvis en helt annan fråga vilka sökresultat som kommer upp och om den sökmotor som används på något sätt styr eller manipulerar vad som visas.

Dessutom stryper WhatsApp möjligheten att dela meddelanden, vilket kanske är mindre lyckat.

»In April, WhatsApp put in place additional restriction on how frequently a message could be shared on its platform. WhatsApp said that any message that has been forwarded five or more times will now face a new limit that will prevent a user from forwarding it to more than one chat (contact) at a time. Weeks later, volume of “highly forwarded” messages had already dropped by 70% globally, it claimed.«

Man kan kanske förstå varför detta sker. Men det kan samtidigt bli ett problem för till exempel demokratiaktivister som vill använda tjänsten för att snabbt organisera motstånd mot en förtryckande regim.

TechCrunch: WhatsApp pilots new feature to fight misinformation: Search the web »

De regler som krävs för vad sociala media kan publicera finns redan i den vanliga lagstiftningen

I går höll amerikanska kongressen utskottförhör med Big Data.

Såväl Facebook som Google grillades vad gäller påstådd politisk partiskhet. Och i båda fallen finns rätt tydliga bevis för att man missgynnat konservativa / republikanska åsikter och kandidater.

Samtidigt kritiserades framförallt Facebook för att inte göra tillräckligt för att censurera andra grupper som påstås ägna sig åt hat och hot. Att finna en väg som alla är nöjda med verkar svårt, eller direkt omöjligt. Så det är kanske inte så konstigt att Mark Zuckerberg tidigare luftat tanken om reglering genom lagstiftning – så att Facebook själva slipper fatta svåra och känsliga beslut.

Sociala media sitter verkligen i en besvärlig situation. De har svårt att vara politiskt oberoende – dels då man kan misstänka att det finns en åsiktsmässig slagsida i företagen som sådana, dels då anställda bevisligen låter sina personliga politiska preferenser styra granskningen av vad som får publiceras. De anklagas samtidigt för att censurera för mycket – och för lite. Och vad gäller corona-krisen befinner de sig på ett gungfly, efter att ha beslutat att stoppa felaktig information – trots att det inte finns någon objektiv mall eller konsensus i många detaljfrågor.

Dessutom kompliceras situationen av företagens dominerande ställning.

Jag kan bara se en lösning. Det är att de sociala plattformarna får anpassa sig till lagstiftningen i respektive land där de är aktiva. Och då skall en enda regel gälla: Allt som inte är uttryckligen förbjudet i lag skall vara tillåtet att publicera.

Den lagstiftning Zuckerberg tidigare efterlyst finns alltså redan – i form av vanliga lagar, som skall gälla lika för alla överallt, oavsett om det är on- eller offline. Principen ovan lär dessutom vara den enda som i längden är möjlig att försvara och upprätthålla. (Sedan kan det lämnas till användarna att till exempel reglera graden av barnskydd och filtrering av potentiellt stötande material i sina egna, personliga inställningar.)

Några videofilmer från kongressförhören:
• Everything Facebook CEO Mark Zuckerberg just said to Congress in 16 minutes »
• Facebook CEO Mark Zuckerberg RESPONDS to Rep. Matt Gaetz over Project Veritas #ExposeFacebook Report »
• Biden vs Trump: Congress grills Google on Clinton election money »

När EU talar om ökad pluralism i media – då är risken att det betyder minskad yttrandefrihet på nätet

Begreppet »media pluralism« är – i ett EU-sammanhang – knepigt. Speciellt som det inte finns någon allmänt vedertagen definition eller djupare analys bakom.

Rimligen bör pluralism inom media handla om att låta fler röster göra sig hörda. Men som regel landar det i att staten måste göra mer för att försvara etablerade media mot konkurrens på den digitala marknaden. (Och så brukar vänstern försöka skjuta in ett förbud mot pornografi, i den rapport i ämnet som brukar tas fram av Europaparlamentet en gång per mandatperiod.)

Nu skall det tyska EU-ordförandeskapet ta sig an frågan. Så ett papper har producerats: Safeguarding a free media system: Rethinking media pluralism (9215/20, LIMITE, 6 July 2020, pdf). I år med en corona-twist – »noting the ”importance of an independent, plural media landscape and high-quality journalistic content for the democratic opinion-forming process, particularly against the backdrop of the COVID-19 pandemic.«

Vad detta betyder är oklart – även när man försöker förklara:

»The pandemic has acted as a catalyst and has exposed or exacerbated many media policy problems. We have been made very aware of the importance of the media, but also of the fragility of the media ecosystem. We should therefore seize the opportunity, while respecting the competences of the Member States and taking into account our different social, societal and cultural characteristics, to jointly design ways to ensure and strengthen media pluralism and freedom of expression throughout the European Union.«

I sammanhanget skall man komma ihåg att politiken lever i symbios med gammelmedia. Det gäller såväl att sätta agendan som en gemensam avsky mot sociala media och internet, vilka ju ger folket möjlighet att lägga sig i.

Man ställer en rad frågor till medlemsstaternas justitiedepartement. Min blick fastnade bland annat för denna:

»Digital platforms offer a variety of information and content. What requirements such as accessibility, transparency and non-discrimination must be fulfilled by platforms so that their role as gatekeepers is consistent with the objectives of media pluralism and freedom of speech?«

Stycket ovan skulle kunna vara snömos – om det inte vore för att EU driver på en utveckling där de sociala plattformarna genom sina användarvillkor inskränker yttrandefriheten – så att politikerna slipper krångel med lagstiftning, demokratisk debatt och kritik.

Notera förekomsten av begreppen gatekeepers och freedom of speech i samma mening. En gång var grundtanken med hela internet att det inte skulle finnas några grindvakter – utan att alla åsikter, analyser och infallsvinklar skulle vara fria att publicera på sina egna meriter.

Även denna frågeställning får mig att fundera:

»With a vast amount of content available across borders, what is necessary to ensure that Member States and national regulatory authorities are able to enforce the existing (national and European) rules for media regulation that safeguard media pluralism and encourage freedom of expression?«

Här tycks alltså geografiskt gränsöverskridande information vara något slags problem – fast presenterat i en kontext av pluralism och yttrandefrihet. Det känns lite som när socialdemokraternas kvinnoförbund en gång i tiden ville förbjuda parabolantenner.

Dokumentet flaggar även för de enhetliga EU-regler om vad som får lov att sägas på internet som redan aviserats inom ramen för EU:s nya Digital Services Act.

Att detta dokument på det hela taget är vagt hållet innebär att man – när det kommer till skarpt läge – kan komma att landa i nästan vilken sorts konkreta förslag som helst. Bara för att man känner att man nog borde.

En inte allt för vågad gissning är att det hela kommer att leda till mer stöd till mainstreammedia (och public service) samt inskränkt yttrandefrihet på nätet. Med en corona-twist.

Länkar:
• Statewatch: EU: German Council Presidency paper on ”rethinking media pluralism” »
• Ministerrådet: Safeguarding a free media system – Rethinking media pluralism (PDF) »

/ HAX

EU:s nya censurmaskin

I EU står just nu ännu en strid om huruvida staten skall få censurera internet – och införa uppladdningsfilter.

Den här gången handlar det inte om upphovsrätt. (Även om principen om uppladdningsfilter etablerades i EU:s hårt kritiserade upphovsrättsdirektiv.) Det aktuella förslaget handlar om att automatiskt censurera vissa åsikter.

Sorry Dave, I cannot post this text.

Vidriga åsikter, förvisso. Vad det handlar om är att man inte får göra terrorpropaganda. Vilket dock kan få en del oväntade och oönskade konsekvenser. Det farliga blir inte mindre farligt bara för att vi inte kan se det. Snarare tvärt om. Och om verksamhet går under jorden, riskerar inte sådant att påskynda radikalisering?

Men detta kommer inte att stanna vid terror-relaterat innehåll.

Med tiden kommer censurmaskinen att drabbas av ändamålsglidning.

Dels har vi redan olyckliga internetlagar i allt fler EU-länder som reglerar vad användare får skriva och säga på nätet. Och vad passar då bättre än att använda uppladdningsfilter?

Dels har vi allt hallå om vad folk rent allmänt skall få tycka, med stora inslag av ängslighet. Det diskuteras – på fullt allvar – vilka åsikter som skall tillåtas, vilka ord som får användas, vilka böcker som skall rensas ut och vem som bör lynchas för en tweet. Att toppa denna drevkultur med en statligt kontrollerad censurmaskin känns oroväckande.

Tiden för EU:s censurmaskin känns – förfärande nog – mogen.

Så här står det till i sak:

I EU förhandlar man just nu fram en förordning om terrorrelaterat innehåll online (TERREG). Worst case är att flaggat material måste avlägsnas från internet inom en timma – och att det införs automatiserade uppladdningsfilter. (Och detta är bara de två värsta, av många dåliga idéer i förslaget.)

I sammanhanget skall man komma ihåg att ett uppladdningsfilter måste filtrera allt för att fungera. Även den som anser sig ha rent mjöl i sin påse och därför inte ha något att frukta – kommer att få all sin elektroniska kommunikation filtrerad och kontrollerad. Allt som alla gör på nätet kommer att granskas och analyseras, av maskiner.

Precis som EU:s upphovsrättsdirektiv användes som murbräcka för att etablera principen om uppladdningsfilter – på samma sätt använder man nu terrorismen som ursäkt för att införa nätcensur. Sedan är det bara att hoppas att ingen kommer att använda censuren till något dumt. Någonsin.

Det värsta är att jag tror att de flesta i EU-apparaten inte riktigt förstår vad de håller på att ställa till med.

Statskontrollerad, automatiserad nätcensur. I turbulenta tider. Det känns onödigt dystopiskt.

Skrota EU:s förordning om terrorrelaterat innehåll online. Eller gör i vart fall som Europaparlamentet vill – och lyft bort de värsta delarna.

Fake news, yttrandefrihet och rättssäkerhet i corona-krisens spår

Det förekommer medvetet felaktig information på nätet om corona-krisen. Det kan handla om allt från främmande makt som vill använda krisen för att destabilisera det västeuropeiska, fria och öppna samhället – till reklam för verkningslösa eller farliga läkemedel.

Det hela kompliceras av att även myndigheterna ofta är osäkra på vad som verkligen gäller. En annan faktor är att de sociala plattformarna har skurit ner på den manuella granskningen i smitto-tider – för att istället luta sig mer mot automatiserade beslut som fattas av algoritmer. Frågan är dessutom känslig – eftersom EU-kommissionen samtidigt är kritisk mot inskränkningar av det fria ordet och den fria informationen i länder som Ungern och Polen.

Inte sällan blir det fel. Till exempel har Europaparlamentets vice talman Marcel Kolaja (PP; CZ) fått en post om krisstöd till nystartade företag (med länk till EU-kommissionen) stoppad av Facebook.

EU-kommissionen har utfärdat en »joint communication« om desinformation och fake news om Covid-19 (PDF). Denna erbjuder dock inget skydd att tala om för den som fått poster på sociala media stoppade på felaktiga grunder. Kolaja säger:

»I support the united European action against disinformation; however, it should go hand in hand with clear safeguards for freedom of expression in case of wrongful labeling of content.«

Han påpekar bland annat att det mer klart måste definieras exakt vad som avses med desinformation. Till exempel måste större vikt läggas vid uppsåtet. Och om man väl har en definition – då är frågan vem som avgöra om informationen är autentisk, korrekt och trovärdig. Det måste dessutom finnas rutiner för att överklaga felaktiga beslut om nedtagning av poster och annan information.

Tyvärr är EU-kommissionen otydlig på dessa punkter – vilket blir problematiskt om man ser till till yttrandefrihet, det fria ordet, fri information och ett fritt och öppet internet.

Länkar:
• European joint action on disinformation »
• Kolaja vs. Facebook »
• EU-kommissionens styrdokument (PDF) »

Video: Nätnyheter från Femtejuli.se

Kommenterade nätnyheter från 5 juli-stiftelsen.
• Utredning vill förbjuda anonyma SIM-kort
• EU-kommissionen vill se mer auktoritativt innehåll online
• MP-ministrar vill begränsa yttrandefriheten
• Behövs EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online?

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

En svensk tiger: När svenska staten beslagtar en bok som granskar Sveriges mörka förhållande till Nazityskland

Ingen kan väl ha missat att Aron Flams bok »Det här är en svensk tiger« blivit anmäld för upphovsrättsbrott. Men frågan har ytterligare ett lager – då bokens innehåll utmanar den officiella svenska historieskrivningen från andra världskriget.

Själva upphovsrättsfrågan är intressant i sig. Att den svenska tigern från andra världskriget i detta fall är satir torde vara uppenbart för alla – då tigern både heilar och har en armbindel med en svastika. Tyvärr finns inget formellt undantag från upphovsrätten för satir, parodi eller »fair use« i svensk lagstiftning – även om lagens förarbeten argumenterar för ett sådant undantag. Inte heller EU:s nya upphovsrättsdirektiv föreskriver något sådant undantag.

Möjligen kan man hoppas att detta fall leder till att frågan uppmärksammas och att ett nationellt undantag skrivs in i svensk lag, när det nya upphovsrättsdirektivet skall införlivas i vår lagstiftning. Läs mer om upphovsrättsfrågan hos Piratpartiet.

Men det finns en aspekt till, som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar:

Aron Flams bok är en kritisk granskning av Sveriges förhållande till Nazityskland under andra världskriget. Det finns skäl att tro att denna – föga smickrande – bild inte faller Beredskapsmuseet (som äger upphovsrätten till tigern) i smaken. Därför måste man ställa sig frågan om huruvida upphovsrättstvisten i detta fall inte bara handlar om bilden av tigern – utan även används för att tysta en oönskad granskning.

I vart fall är detta den praktiska konsekvensen – då den senaste upplagan av boken nu beslagtagits av åklagare. Besvärande information om Sveriges förhållande till Hitlers Tyskland har därmed hindrats från spridning – av svenska staten.

/ HAX

Den fria informationens fiender kommer i många skepnader

En av orsakerna till att jag bor i Berlin är stadens historia. Man går runt ett hörn, och plötsligt får man en nyttig örfil som påminner om nazismens eller kommunismens förbrytelser mot mänskligheten.

När jag går ner till affären passerar jag en plakett bland gatstenarna som påminner om att i detta hus bodde en namngiven människa som fördes bort och dödades i något av förintelselägren. Tar jag en promenad längs kanalen bakom riksdagsbyggnaden ser jag minnesmärken för de människor som dog eller mördades när de på denna plats försökte simma från förtrycket i öst till friheten.

Detta är viktiga påminnelser om att saker och ting kan gå över styr, att allt – bortom vad vi kan föreställa oss – faktiskt kan ske och om vad som i sammanhanget är viktigt. Vilket stärker mig i min uppfattning om människans naturliga rättigheter (liv, säkerhet och egendom). Det ger mig energi för att fortsätta slåss för våra grundläggande fri- och rättigheter. Och det gör mig uppmärksam på att hotet mot vår frihet och fred kan komma i vilken skepnad som helst.

Därför blir jag bekymrad över den cancel culture som nu vill utrota allt som människor kan associera med något upprörande, ondskefullt eller stötande. Den gör oss historielösa, den gör oss naiva och den minskar förståelsen för att vår frihet och demokrati (trots dess brister) alltid måste försvaras.

Vill vi förstå vår värld och vårt samhälle – då behöver vi mer information, inte mindre – och fler referenspunkter, inte färre. Då behöver vi påminnas även om sådant som kan vara problematiskt, fel eller ondskefullt. Hur skall vi – och kommande generationer – annars kunna lära oss något?

När bannlysningen sedan drabbar verk som »Borta med vinden«, »Fawlty towers« och »Little Britain« blir det rent löjligt. Att minska mängden tillgänglig information, tolkningar, vinklingar, speglingar, berättelser och humoristiska betraktelser av sakernas tillstånd gör oss dummare och mer enkelspåriga – vilket i sin tur gör oss sämre skickade att möta dagens och morgondagens hot mot fred och frihet.

Det är dessutom att idiotförklara folket, vilket i sig är problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv.

En fråga man måste ställa sig är om censur, inskränkningar i yttrandefriheten och begränsningar av tillgången till information inte på sätt och vis är lika allvarlig om det är resultatet av en hastigt uppblossad moralpanik – som när sådant organiseras av stat och politik. Konsekvenserna blir i vart fall, till viss del desamma. Människors referenspunkter och därmed förståelse för den verklighet vi har att leva i begränsas. Vilket i slutändan gör folket lättare att dupera eller lura in på nya vägar till förtryck och elände.

I sammanhanget kan det vara värt att påminna om George Orwells ord »Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nutiden, kontrollerar det förflutna.«

I detta perspektiv måste det vara direkt kontraproduktivt att revidera historien och kulturen så att allt som kan påminna om och varna oss för begångna misstag städas bort. Vår historia är inte alltid vacker – vilket vi har att leva med. Det förändras inte av att man städar bort sådant som kan påminna oss om detta faktum. Tvärt om gör det oss sämre rustade att försvara det öppna och fria samhället.

Den fria informationen är redan under angrepp från staten, EU och nätjättarna. Är det något vi inte behöver på topp av detta, då är det historierevisionism.

/ HAX