Femte juli

Nätet till folket!

Sökresultat för: chat control

EU lanserar app för åldersverifikation

av

Du kommer att behöva en app från EU för att få använda sociala medier.

På onsdagen meddelade EU-kommissionen att dess app för åldersverifikation nu är live. Vilket sammanfaller väl i tiden med allt högljuddare krav på åldersgränser för sociala medier och Chat Control 2:s krav på allmän ålderskontroll i app-stores.

Denna app (»mini wallet«) används redan på försök i Frankrike, Spanien, Italien, Danmark och Grekland. Och den kommer så småningom att gå upp i EU:s nya allmänna digitala plånbok. Den kräver en mobiltelefon med Apples eller Googles operativsystem (inga andra varianter av Android).

Men låt oss börja med det positiva: EU:s åldersapp och sedan även EU:s digitala plånbok kommer att kunna bekräfta en användares ålder utan att lämna ut annan persondata eller biometrisk data. Du behöver bara identifiera dig en gång, när du sätter upp appen.

Det är betydligt bättre än i andra länder där plattformar och webplatser ofta har använt tredjepartsleverantörer för ålderskontroll, som samlat in kopior av ID-handlingar och biometrisk data. Tredjepartsleverantörer som i vissa fall visat sig vara oseriösa och ha kopplingar till ljusskygg verksamhet.

Allt förklaras utförligt och pedagogiskt av IT-säkerhetsexperten Karl Emil Nikka i videon nedan. Spoiler: Appen är inte helt vansinnig. Men den kommer inte att fungera i praktiken. (Det var i vart fall läget i oktober.)

Till att börja med kommer alla – oavsett ålder – som vill ha tillträde till webbsidor som till exempel sociala medier att behöva appen. Vilket kan få en del orimliga konsekvenser.

Så det kommer förmodligen att finnas alternativ som ID-skanning och biometrisk analys. Och då får vi genast samma problem med persondata som är i omlopp, som i andra länder som har infört ålderskontroller.

Om man ser på vad som är på väg genom EU:s beslutsapparat just nu så lär ålderskontroller komma att få ett bredare användningsområde än »bara« sociala medier. Med GDPR, DSA och Chat Control 2 finns nu laglig grund för medlemsstaterna att begränsa tillgången till allt som på något sätt kan uppfattas som olämpligt för minderåriga i respektive land.

Som det blev med Online Safety Act i Storbritannien, där det nu tillämpas en totalt överdriven åldersverifiering för allt möjligt. (Samtidigt som den brittiska ungdomen går runt hela systemet med VPN.)

Vi skall gå igenom EU:s digitala plånbok i ett inlägg inom kort – men hela frågan om ett digitalt ID där man måste blippa sig fram genom tillvaron och där allt man gör måste godkännas av maskiner känns en smula dystopisk.

På tal om dystopi vill jag uppmärksamma en passus i EU-kommissionsordförande von der Leyens tal när hon idag presenterade ålders-appen.

»[T]he Commission developed the COVID app in record time – three months –, to help bring us back to normal life, in a safe way. With a scan of our COVID certificates, we could go to a concert or board a plane to travel again, etcetera. (…) And now we have taken this success and applied it to the age verification app. It follows the same principles, the same model.«

För oss som bor på kontinenten och fick uppleva en skarp lockdown med app känns exemplet inte överdrivet lockande.

Men von der Leyen hade även goda saker att säga om hur ungdomar kan använda internet. Som att hålla kontakt med släkt och vänner. På vilket sätt det är kompatibelt med att stänga av alla ungdomar från Facebook framgick dock inte.

Potentialen för oförutsedda och oönskade konsekvenser är betydande.

• Statement by President von der Leyen on the digital age verification app »
• Statement by Executive Vice-President Virkkunen on the digital age verification app »

I videon nedan förklarar Karl Emil Nikka hur EU:s app för åldersverifikation är tänkt att fungera (oktober 2025):

von der Leyens och Virkkunens presentation av ålders-appen:

CC0

Till X försvar

av

Problemet med X är inte att folk tycker »fel«, utan att de som tycker »rätt« hellre tystar andra än tar debatten. Vilket är kontraproduktivt.

X är fantastiskt.

Under folkupproret och den efterföljande massakern kunde jag följa vad som skedde i Iran med maximalt ett par timmars fördröjning. Med en dipp när regimen stängde ner nätet. Men nu strömmar det in rapporter igen.

Vi talar om ett av de blodigaste massmorden av civila demonstranter i modern tid. Information som i stora delar lyser med sin frånvaro i traditionella medier.

Vad gäller Ukraina är jag up to date med läget rätt mycket i detalj på ett sätt som varit omöjligt om jag inte hade haft tillgång till X. Och även sådant som vanlig media rapporterar om vet jag tidigare, ibland flera dygn tidigare, via X.

X är också en plattform där det går att få ut information snabbt till folk som är intresserade. Till exempel i striden om Chat Control. En vältimad tweet som träffar rätt kan nå tiotusentals läsare och få många hundra retweets på ett par timmar. Det gäller intressant nog även längre texter.

Systemet med Community Notes är bättre än att använda traditionell faktakoll via olika NGOer. Användarbasen är så oändligt mycket större, kunnigare och åsiktsmässigt bredare än vad någon självutnämnd expertgrupp kan vara.

En viktig poäng i sammanhanget är att X inte censurerar innehåll (utöver grundläggande moderation), utan istället flaggar att innehållet i fråga är omtvistat genom att tillföra mer information.

Nu ägs X av Elon Musk som är avskydd för att han är lierad med Trump, låter folk som tycker annorlunda komma till tals och släpper fram kritiska röster. (Själv störs jag mest av hans avoga hållning till Ukraina.)

Så kan ju folk få tycka om de vill. Men det ändrar inte det faktum att X är en plattform som kan ge vanliga människor en unik megafon i samhällsdebatten.

Det talas mycket om hat och hot. Jag har varit på Twitter/X sedan 2007. Naturligtvis får man ibland kommentarer som är grottmannamässiga. Jaha, så intressant. Om folk är idioter online eller i den fysiska världen är det deras problem och jag vägrar att göra det till mitt.

Något direkt hat ser jag inte i mitt flöde. Däremot ser jag människor som ifrågasätter, käftar emot, lägger sig i och utkräver ansvar. Inte alltid med stilistisk elegans. Vilket kanske kan kännas en smula hatiskt om man är i den mottagande ändan. Speciellt om man börjar få ont om argument.

Skulle man inte tåla andras åsikter, då kan man istället välja att bara se inlägg från dem man själv valt att följa. Så var det problemet löst.

Nu går det politiska drevet mot X. Viss kritik kan säkert vara befogad. Men min känsla är att det mer är fråga om makthavare som reagerar som makthavare brukar reagera när de blir ifrågasatta och känner sin ställning hotad.

EU kan inte förbjuda X. Enskilda länder kan visserligen försöka. Men inte utan en strid som det nog kan vara klokt för politiken att undvika.

Vi får helt enkelt lära oss att leva med att folk har olika åsikter.

CC0

AI-agenter, säkerhet och lagstiftning

av

Om man ser bortom den science fiction-artade hypen kring AI-agenter väcker de massor av praktiska frågor som rör säkerhet och lagstiftning.

En AI-agent är en proaktiv och självständig assistent som inte bara svarar på frågor, utan utför faktiska uppgifter i din digitala miljö. Genom att använda språkmodeller för att planera och verktyg för att agera kan den fatta egna beslut för att uppnå ett slutmål, som att boka en resa eller skriva kod. Den kan även samverka med andra AI-agenter. Det är i praktiken steget från en chatbot som pratar till en digital medarbetare som gör jobbet åt dig.

Vilket ju är praktiskt och bekvämt. Men inte utan problem.

Cyber Insider:

»Signal Foundation president Meredith Whittaker said artificial intelligence agents embedded within operating systems are eroding the practical security guarantees of end-to-end encryption (E2EE).

(…) While encryption remains mathematically sound, Whittaker argued that its real-world protections are increasingly bypassed by the privileged position AI systems occupy inside modern user environments.«

Problemet uppstår när AI-agenter integreras med operativsystem genom omfattande behörigheter och tillgång till användardata.

Detta rycker undan den grund som till exempel säkra meddelande-appar vilar på. För att fungera som utlovat behöver agenterna tillgång till meddelanden, inloggningsuppgifter och interaktion mellan applikationer.

Detta kan bli en säkerhetsmässig mardröm. För att inte tala om när AI-agenter går online och/eller samverkar med andra AI-agenter. Här finns risk för allt från missförstånd och dataläckage till prompt injection.

Vad gäller meddelande-appar kan AI-agenter komma att göra det som EU:s ministerråd försökte få till med Chat Control 2: Client-side-scanning. Det vill säga komma åt innehåll innan det krypteras och sänds alternativt efter att det mottagits och dekrypterats.

Juridiskt är detta otrampad mark. Vem är ansvarig för vad en autonom AI-agent tar sig för? Eller för samverkande AI-agenter? Fattas beslut och utförs handlingar självständigt eller är det bara kod? Omfattas AI-agenter av yttrandefriheten?

AI-agenter kringgår till stora delar de premisser för lagstiftning som Digital Services Act och EU:s AI Act vilar på. Hur utövar man ens tillsyn över denna exponentiella utveckling?

Räkna med att detta kommer att leda till politiska panikåtgärder. Denna gång på ett område där de politiska makthavarna är extra okunniga.

• Signal president warns AI agents are making encryption irrelevant »

CC0

Storbritannien inför client-side-scanning

av

Britterna utökar nu sin Online Safety Act till att även omfatta kontroll av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden innan de krypteras och sänds.

Storbritanniens Online Safety Act utökas ständigt. Nu senast har man föreslagit en tillämpning av sektion 121 som öppnar för client-side-scanning. Det vill säga att man söker igenom användarnas elektroniska meddelanden innan de krypteras och sänds.

På så sätt kringgår man totalsträckskryptering (E2EE) samtidigt som man påstår sig respektera den. Men i praktiken gör man den meningslös.

Det vill säga samma sak som EU.s ministerråd (och den svenska regeringen) ville ha i Chat Control 2, men tvingades backa från.

Client-side-scanning kan ske på system- eller applikationsnivå. I det brittiska fallet verkar det handla om att varje meddelandetjänst/app måste ha sin egen spionmodul (»ackrediterad teknologi«) som kontrollerar innehållet i alla meddelanden innan de krypteras och sänds – och som i förekommande fall automatiskt flaggar och rapporterar misstänkt innehåll.

Ändringen är tänkt att träda i kraft i april i år. Tillsynsmyndigheten Ofcom vill att skanningen även skall utökas till fildelningstjänster och molnlagring.

Integritetsmedvetna meddelandetjänster som Signal säger att de inte tänker installera några sådana spionmoduler i sina appar. Hellre drar de tillbaka sina tjänster från Storbritannien.

Signal har tillsammans med bland andra WhatsApp och Element skrivit brev till den brittiska regeringen där de varnar för att lagen skapar en global mall som auktoritära regimer kan använda för att tvinga fram övervakning.

I sammanhanget kan påpekas att Storbritannien fortfarande är medlem i Europarådet och att man därmed är bunden till dess konvention om de mänskliga rättigheterna. I vilka rätten till privatliv och privat korrespondens är en central punkt. Även konventionens formulering om yttrandefrihet kan vara aktuell.

CC0

Kan internet rädda demokratin från politiken?

av

Redan de gamla grekerna varnade för att de folkvalda är farligt okunniga. Men med internet har det blivit svårare för dem att komma undan med det.

Det är förfärande hur okunniga våra politiker är om allt som har med internet att göra. Det gäller de tekniska delarna såväl som säkerhet och juridik.

Och det är skrämmande hur de ständigt är beredda att kringgå grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till privatliv och yttrandefriheten.

Dåvarande EU-kommissionär Ylva Johanssons hantering av Chat Control 2 är bara ett exempel.

Under samma process släppte riksdagen till en början igenom den svenska regeringens position utan att någon reagerade eller invände. Vilken fyra av åtta partier först senare kom att säga nej till, när de blivit upplysta om vad som faktiskt står i pappren och vad det betyder.

För inte så länge sedan sände regeringen ut en remiss om datalagring som toksågades av alla som begriper något om tekniken och om säkerhet, inklusive Försvarsmakten.

Detta är inte unikt för nätfrågorna. Och det är ingen nyhet. Platon varnade redan för 2.400 år sedan för att människor som är bra på att vinna folkets förtroende ofta är farligt okunniga, inkompetenta och olämpliga som ledare i allmänhet. Han fruktade att demokrati kan utvecklas till förtryck.

För inte så länge sedan fanns det väldigt lite att göra åt saken, i den mån man alls fick veta vad som skedde. Informationsutbudet var begränsat och fick hanteras manuellt.

Ville man invända fick man skriva en debattartikel eller insändare som kanske eller kanske inte publicerades. Eller försöka organisera någon form av motstånd med hjälp av brev och telefon. Som sedan ignorerades av både media och politiker.

Sedan kom internet. Plötligt gick det att göra sin röst hörd om man hade något att komma med.

Det gick att ifrågasätta och käfta emot. Det blev mycket enklare att organisera motstånd och aktivism. Fakta gick att gå fram med en knapptryckning.

Dokumenten i den demokratiska beslutsprocessen blev mer tillgängliga. Insynen blev större. Och politikerna tvingades försvara sina ställningstaganden.

Ta kampanjen mot FRA-lagen som exempel. Aktivister och experter kunde synkronisera sitt motstånd online och bygga på varandras kompetens.

Lagens motståndare var många och kunde som regel slå politiker och byråkrater på fingrarna i sakfrågorna. I den så kallade bloggbävningen korslänkade alla till varandra.

I samband med den historiskt dramatiska omröstningen belägrades riksdagen av demonstranter som lockats dit av en bloggpost. Och även om lagen klubbades igenom fick efterdyningarna regeringen i obalans.

Fast forward till idag – med nya förslag till övervakningslagar och inskränkningar av yttrandefriheten, såväl i Sverige som i EU.

Nu har det blivit ännu svårare för politikerna att komma undan med dåliga förslag och att ducka debatten (även om de försöker).

Plötsligt kan tusentals människor de politiska förslagen bättre än politikerna själva. Och med sociala media kan dåliga förslag exponeras och motkrafter mobiliseras på ett ögonblick.

Vilket naturligtvis stör våra politiker, som varit vana vid att leva i en bubbla utan externa störningsmoment.

Som mest upprörda blir de när deras premisser krossas i en fri och öppen debatt. När deras ideologiska fundament och vackraste utopier – kärnan för deras verksamhet – visar sig vara ogenomtänkta, felaktiga och orealistiska.

Sådant är ett existentiellt hot mot politiker och deras partier. Inte sällan är deras sista försvarslinje att avskriva kritik som »hat«.

Därför vill politiken inskränka yttrandefriheten online, bojkotta sociala media, läsa våra meddelanden, datalagra, införa åldersgränser och ID-krav, använda nätcensorer i form av Trusted Flaggers, övervaka, sätta in nätpoliser och ta kontrollen över internet.

CC0

Brittiska regeringen överväger att blockera X

av

Storbritanniens Technology Secretary Liz Kendall säger enligt BBC att landets digitala tillsynsmyndighet Ofcom har regeringens fulla stöd om den bestämmer sig för att blockera X (Twitter).

Detta kommer efter att AI-plattformen Grok (som kan nås via X) genererat deepfakes där människor ovetande / mot sin vilja försatts i mer eller mindre avklädda sammanhang. Vilket i förvisso är ett problem. Men kanske även en förevändning…

Nu tycks det svårt att få fram några exempel för att kunna bedöma hur allvarligt detta är. Allt jag sett är ett par bilder på premiärminister Keir Stramer i bikini. (I Sverige har tydligen även vice statsminister Busch fått sitt huvud inklippt på en kvinnokropp iförd bikini.)

Innan vi går vidare skall påpekas att X har nolltolerans mot innehåll med barn i sexuella situationer och att kränkande deepfakes är olagliga i de flesta länder. Och olagligt innehåll skall plockas bort.

Frågan är dock varför man går efter just X/Grok då samma sak går att göra även med andra AI-verktyg, med Photoshop eller med sax och klister.

Svaret kan vara att politikerna ogillar X på grund av ägaren Elon Musks politiska åsikter och band till president Trump. Och att X har högre till tak vad gäller politiska åsikter än de flesta andra sociala media. Vilket irriterar makthavare som driver ett annat narrativ.

Här är det kanske säkrast att skjuta in att jag i mångt och mycket inte alls håller med Musk. Jag tror även att han skulle vinna på att göra lite bättre research inför sina egna postningar – om inte annat för att slarv, generaliseringar och faktafel gör att hans inlägg ibland kan avskrivas direkt. Som världens rikaste man borde han ha råd att hålla sig med researchers – om han vill publicera vattentäta poster som ger verklig impact.

Nåväl. Hela detta drev kan alltså vara på väg att landa i att Storbritannien (och kanske Australien) blockerar X. Vilket vore ett misstag som kan få dramatiska konsekvenser.

Vid sidolinjen står EU:s politiker och funderar på om de kanske skall göra samma sak. De bråkar också med Musk och X – vilket i vart fall delvis lär bero på att de ogillar vad som publiceras på plattformen. Politiker ogillar alltid när folk ifrågasätter, käftar emot och lägger sig i.

Att blockera X är inte bara att blockera sådant man ogillar. X är idag en av världens ledande nyhetskanaler. När det till exempel gäller Ukraina och Iran kan nyhetsrapporteringen på X vinna med flera dygn innan samma sak rapporteras av traditionella media. Om alls.

X är dessutom en utmärkt kanal för att hålla sig ajour med vad som sägs och skrivs i traditionell utländsk media.

Det är också en fråga om urval. På X kan man läsa om stort och smått, medan vanlig media gör ett urval som utestänger viktiga nyheter, förslag och politiska händelser. Inte minst vad gäller nätfrågorna och löpande EU-politik i allmänhet.

X är också ett viktigt verktyg för demokratisk delaktighet och aktivism. Till exempel är det tveksamt om kampanjen mot Chat Control 2 i Sverige och resten av EU hade lyckats utan X som kanal för att samla och sprida information och för att samordna kampanjen över nationsgränserna. Till våra politiska makthavares förtret.

För oss är X den kommunikationskanal där vissa av våra texter får ordentlig spridning och ibland kan nå tiotusentals läsare utanför vår blogg. Vilket är information som annars inte skulle nå många av de nätanvändare som berörs av de frågor vi rapporterar om.

Avslutningsvis kan man fundera över om det verkligen är en bra idé att kriga mot X i den rådande politiska röran med Trump, handelstullar och annat som – rätt eller fel – kommit att kopplas samman med yttrandefriheten i EU. Speciellt som relationen mellan EU och USA just nu kan få gepolitiska konsekvenser, till exempel vad gäller Ukraina och Grönland.

Länkar:
• BBC: Musk says X outcry is ’excuse for censorship’ »
• Euractiv: UK Prime Minister Starmer seeks support for international X ban »
• Telegraph: If Starmer bans X, we are joining the ranks of tyranny »
• RtN: Starmer’s Looking for an Excuse to Ban X

CC0

Zensursula

av

Videon ovan är 16 år gammal. Den handlar om Ursula von der Leyen, som då var tysk familjeminister. Idag är hon EU-kommissionens ordförande. Och ytterst ansvarig för alla dessa förslag om att begränsa internets frihet och det fria ordet i Europa.

2009 föreslog hon blockering av web-sidor. Barnporr, förvisso. Men vi vet ju att ändamålet brukar utökas med tiden. Och blockering kan leda till collateral damages på siter som inte alls har med saken att göra. Plus att kritikerna menade att förslaget var grundlagsvidrigt.

Debatten var intensiv i sociala medier och bloggar. Det skrevs petitioner, ordnades protester och satiriska kampanjer mot von der Leyen under taggen #Zensursula. Som i videon ovan.

Lagen antogs men trädde aldrig i kraft. Man kom fram till att det är bättre att ordna så att att denna typ av innehåll helt tas bort från nätet, istället för att bara blockeras.

Så nu kära läsare… Skriv en bra, aktuell, kul, kort och kärnfull låttext om EU, internets frihet och/eller yttrandefrihet som återanvänder Zensursula. (Man skall aldrig kasta bort ett bra varumärke.) Skriv på svenska eller engelska. Och ange om du vill ha cred eller vara anonym.

Inspiration kan du hitta här: 2026 – EU stärker greppet om internet »

Sänd ditt förslag till hax(at)femtejuli.se. Sedan kastar vi in det eller de bästa förslagen i AI-musikmaskinen och ser vad som kommer ut. Och publicerar resultatet som en video här. Vem vet, vi kanske kan skapa en hit.

Seriöst. Förslagen om att reglera och begränsa det fria ordet online i EU börjar bli många och von der Leyen är pådrivande. Därför bör hon få personifiera sin politik. På samma sätt som Ylva Johansson fick fick bli ansiktet för Chat Control 2.

CC0

2025 – Nätpolitik och övervakning året som gick

av

2025 var ett intensivt år för internet- och övervakningsfrågorna. Här är vår sammanställning över några av de viktigaste händelserna, i ungefärlig kronologisk ordning.

2025 års första stora snackis blev den amerikanske vicepresidenten JD Vances kritik mot den bristande yttrandefriheten i EU. I stora delar är kritiken relevant. Men den framfördes på ett sätt som fick politiker på såväl EU- som nationell nivå att gå i försvarsställning. Sedan dess har frågan eskalerat och nu även blivit en del av förhandlingarna om handelstullar.

I början av året meddelade även Meta att man skall sluta med externa faktagranskare i USA. Istället vill man gå över till »community notes« där användarna står för faktakollen, som på X.

Under året som gick sände regeringen även ut en skiss till en lagrådsremiss om datalagring på allmän remiss. Förslaget är att även meddelandetjänster skall tvingas lagra data som sina användares kommunikationer – samt att innehåll i dessa meddelanden skall kunna överlämnas till myndigheterna i läsbar (icke-krypterad) form.

Tunga remissinstanser, inklusive Försvarsmakten sågade förslaget och meddelande-appen Signal hotade att lämna den svenska marknaden. Kritiken tycks ha fått fäste, då det verkar som att det inte blir något skarpt förslag från regeringen innan valet.

Under våren började EU-kommissionen rulla tillbaka delar av dataskyddsförordningen GDPR och EU:s nya AI Act. Skälet är att man kom fram till att man reglerat för mycket och för hårt. Här finns möjligen också en insikt om att företag i den digitala ekonomin väljer andra delar av världen att etablera sig i, där regleringen är mindre omfattande.

Inom ramen för projektet »Protect EU« krattar EU-kommissionen manegen för ny datalagring. Målet är att kringgå EU-domstolens förbud mot svepande, generell övervakning utan brottsmisstanke. EU:s ministerråd vill datalagra allt, till och med dina Fodora-beställningar.

Under året har riksdagen givit regeringen rätt att ge sig själv makt att utfärda förordningar vid allvarliga fredstida kriser. Vilket kringgår hela principen om maktdelning.

I Storbritannien har den nya Online Safety Act lett till åldersgränser och ID-krav på all slags web-platser i hela världen som kan tänkas innehålla något som är olämpligt för brittiska barn och unga.

Vilket lett till oförutsedda och oönskade konsekvenser, protester och ålderskontroller utförda av tredje part som samlar in och potentiellt kan missbruka aktuell persondata.

VPN-användningen har skjutit i höjden sedan lagen infördes, vilket fått brittiska politiker att överväga VPN-förbud eller åldersgränser för VPN.

Även i EU diskuteras åldersgränser för sociala media. EU har redan tagit fram en app för ålderskontroll, i väntan på EU:s digitala plånbok. Europaparlamentet har uttalat sig för åldersgränser. Även EU:s ministerråd driver frågan. Det irländska EU-ordförandeskapet (andra halvåret 2026) har sagt sig vilja göra åldersgränser till en prioriterad fråga.

I Sverige är det främst Socialdemokraterna som kräver åldersgränser och ID-krav på sociala media. De vill även se särskilda »nätpoliser«. Samt ID-krav för spelplattformar med chattar – och fler statligt godkända nätcensorer (Trusted Flaggers).

Under hösten har det flammat upp en debatt i Storbritannien om ett statligt digital ID-kort. Motståndet är omfattande och högljutt.

I Sverige finns nu ett skarpt förslag om att svensk polis skall få använda kamerabevakning med AI-stödd automatisk ansiktsigenkänning i realtid. Vilket är att pressa undantagen från förbudet mot sådan övervakning i EU:s AI Act till sitt yttersta.

Slutligen – en viktig delseger: Chat Control 2 har i allt väsentligt fallit. EU:s ministerråd säger nu nej till obligatorisk skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden. Detta efter att Tyskland efter viss vånda landade i ett nej.

Istället fortsätter den frivilliga skanning i jakt på övergrepp mot minderåriga som bedrivs redan idag (Chat Control 1). Men även detta är problematisk massövervakning utan misstanke om brott.

Med detta skrotas även ministerrådets förslag på client-side-scanning – det vill säga spionprogram på applikations- eller systemnivå i alla telefoner och datorer som granskar innehållet i alla meddelanden innan de krypteras och sänds.

Nu börjar trilogförhandlingar mellan ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen. De är planerade till 26 februari, 4 maj och 29 juni. Däremellan kommer det att hållas en mängd tekniska möten. Här är en länk till själva förhandlingsdokumentet (PDF 491 sidor).

Man kan även notera att två av tre svenska regeringspartier (KD+L) nu har stämmobeslut på att säga nej till Chat Control 2. Det tredje (M) drev ett nej i EU-valrörelsen. Trots detta har regeringen konsekvent sagt ja till Chat Control 2 i EU:s ministerråd.

Detta var ett axplock av vad som hänt under 2025. Vi återkommer inom kort med en bloggpost om vad som är på gång 2026.

Skarpt förslag om ID-krav och åldersgränser för sociala medier på gång i EU

av

ID-krav och åldersgränser för sociala medier är på väg upp på EU:s dagordning. Det är en prioriterad fråga för Irland under landets EU-ordförandeskap.

Irland vill använda sitt EU-ordförandeskap under andra halvåret 2026 till att lägga fram »väldigt spännande förslag« om ID-krav och åldersgränser för sociala medier. Detta är extra intressant då många av dessa plattformar har sina Europakontor i Irland.

Man kan utgå från att förslaget kommer att få stöd från bland andra Frankrike, Spanien, Belgien, Grekland och Danmark. Som förebild pekar man på Australien.

Grundproblemet är att detta kommer att göra det omöjligt att vara anonym på sociala medier. Vilket kommer att drabba visselblåsare, människor med skyddad identitet, folk som vill slippa bli trakasserade för sina åsikter – och många andra som har fullt giltiga skäl för att vilja vara anonyma.

Inte minst gäller detta den som använder sin yttrandefrihet för att kritisera eller utmana staten – då den kan bereda sig tillgång till de lagrade personuppgifterna.

I sammanhanget är det värt att notera att Europaparlamentet i samband med sin behandling av Chat Control 2 tydligt försvarar rätten att vara anonym online. Men det återstår att se hur länge den linjen håller, nu när det gått politiskt mode i att kräva åldersgränser online.

Intressant nog sammanfaller det irländska EU-ordförandeskapet med den svenska valrörelsen. Och i Sverige driver Socialdemokraterna ID-krav och åldersgränser som en profilfråga. Även Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna kan antas gå på samma linje, även om det återstår att se.

Så möjligen kan detta bli en fråga i riksdagsvalet 2026. Det är med andra ord dags att börja formera motståndet såväl på svensk nivå som i EU.

Här är det värt att påminna om vad svensk grundlag har att säga.

Tryckfrihetsförordningen säger att man skall kunna yttra sig anonymt, att källor ej får efterforskas och att skyddet gäller även om man använder tekniska mellanhänder.

Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen förbjuder förhandscensur, vilket kan vara relevant om man tvingas identifiera sig och godkännas innan man får yttra sig.

Regeringsformen förbjuder registrering av politiska åsikter, ideologisk tillhörighet och religiös övertygelse – något som i praktiken möjliggörs om yttranden på sociala medier kopplas till verifierad identitet.

• Ireland eyes EU social media age checks laws for 2026 Council presidency »
• Simon Harris says Ireland to lead EU drive for ID-verified social media »

CC0

EU: Pre bunking – källkritik eller förhandscensur?

av

EU vill »vaccinera« befolkningen mot skadlig information redan innan den sprids.

De senaste dagarna har ett klipp (se nedan) med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen fått stor spridning. Det tycks härröra från Copenhagen Democratic Summit 2024 och handlar om hur EU tänker möta påverkansförsök och desinformation med »pre bunking« istället för »debunking«.

Det vill säga att förekomma felaktig information snarare än att bemöta den. Eller att »vaccinera« befolkningen mot sådan, som hon uttrycker saken. Vilket väcker massor av frågor.

Vill man göra en välvillig tolkning handlar det om att öva upp medborgarnas och samhällets förmåga till källkritik. Vilket naturligtvis är en bra sak. All information har en avsändare och alla avsändare har ett syfte med sin information.

Men som vanligt blir bilden betydligt mindre klar när man frågar sig: Hur?

Här rör man sig farligt nära en funktionell motsvarighet till förhandsgranskning. Man måste även fråga sig vad det är för yttranden som skall motverkas och vem som skall bestämma det.

Hur har man till exempel tänkt skilja mellan otillbörliga påverkansförsök från främmande makt och fullt legitim intern kritik? Hur ser gränsen ut och var skall den gå?

Diskussionen om pre bunking är en del av EU:s nya »demokratisköld«. Vi har tidigare noterat att den mest tycks gå ut på att försvara demokratin med byråkrati. (Se länkar nedan.)

European Democracy Shield har förärats med ett specialutskott i Europaparlamentet vars slutsatser skall upp till behandling inom den närmaste tiden. Ansvarig rapportör är den svenske moderaten Tomas Tobé.

Så vad är det då Ursula von der Leyen sagt? Här är en transkribering av videoklippet nedan:

»And finally, it takes resilience. As technology evolves, we need to build up societal immunity around information manipulation. Because research has shown that pre-bunking is much more successful than debunking. Pre-bunking is basically the opposite of debunking. In short, prevention is preferable to cure. Perhaps if you think of information manipulation as a virus, instead of treating an infection once it has taken hold, that is debunking, it is much better to vaccinate so that the body is inoculated. Pre-bunking is the same approach. Because this information relies on people passing it on to others. It is essential that people know what malign information’s influence is and what the techniques are that are behind it. And as the knowledge goes up, our chances of being influenced goes down. And that builds up the society resilience that we will need.«

Det tycks handla om att förutspå hur desinformation kan spridas och att ge människor verktyg att känna igen och avfärda manipulation innan den tar fäste i debatten.

Vilket vid första påseende kan låta klokt och vackert, tills man som sagt börjar försöka utreda exakt hur detta är tänkt att gå till.

Kommer det att leda till förhandsgranskning? Man avser ju att motverka yttranden innan de uppstår. I så fall kan det stå i strid med den svenska grundlagen som uttryckligen förbjuder förhandscensur.

Enligt den svenska tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen får det allmänna inte ingripa mot yttranden innan de offentliggörs. Staten får varken godkänna, stoppa eller villkora yttranden i förväg. Ansvar kan endast utkrävas i efterhand, och då genom lag och i domstol.

Detta bör rimligen gälla även när det rör sig om mönster, aktörer, tidpunkter och teman.

Hur lämpligt är det med ett system där politiker och tjänstemän – som har en egen agenda – styr informationsmiljön innan yttranden ens uttrycks? Vilka rättsmedel kommer att finnas för dem vars yttranden motverkas?

Och även om man inte censurerar utan »bara« begränsar spridningen av vissa yttranden kommer det att leda till att vissa perspektiv aldrig kan nå en bredare publik, även om de skulle vara relevanta. Vad som drabbas är beroende av EU-apparatens politiska dagsform.

Det är lite av Orwells Sanningsministerium över det hela.

Speciellt bör man vara skeptisk när det handlar om den EU-kommission som själv blivit påkommen med att ägna sig åt desinformation.

Till exempel när EU presenterade en riggad undersökning från sitt eget opinionsnstitut Eurobarometern som visade att 73% av svenska folket är för Chat Control 2 – samtidigt som en svensk Novus-mätning visade det rakt motsatta, att 72% är emot Chat Control 2.

EU-kommissionen genomförde alltså en riggad opinionsmätning som sedan användes i en betald EU-kampanj på X vars målgrupp bestämdes genom politisk micro targeting – vilket är förbjudet enligt EU:s egna nya nätlagar.

Det känns som att man håller på att skapa ett regelverk som är diffust och som kan användas lite hur som helst. Som med Digital Services Acts krav på att motverka och begränsa spridningen av innehåll på stora plattformar och sökmotorer som kan anses vara »skadligt« även om det inte är olagligt. Vilket har visat sig vara ett gungfly.

Naturligtvis skall felaktigheter bemötas och påverkansförsök som syftar till att destabilisera vårt samhälle bekämpas. Kritiken mot pre bunking handlar därför inte om att ursäkta desinformation – utan om att försvara den öppna debatten som metod.

Dock får jag en känsla av att »pre bunking« istället för »debunking« handlar om att EU:s ledare hellre vill censurera än att ta debatten i sak. Vilket riskerar att bli kontraproduktivt.

Tidigare texter om EU:s demokratisköld:
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium (november 2025) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »

Videon ovan är kopierad från X. Den är vad vi kan bedöma autentisk och tycks vara inspelad på Copenhagen Democracy Summit 2024.

CC0