Femte juli

Nätet till folket!

European democracy shield

EU ökar polariseringen

av

EU:s ansats att tysta kritiska röster istället för att bemöta dem riskerar att öka polariseringen i vårt samhälle.

Den sokratiska metoden bygger, enkelt uttryckt, på att först etablera en gemensam bild av vad någon vill åstadkomma som denne kan acceptera. Att argumentera mot vad man tror eller hoppas att någon tycker är meningslöst, om man vill uppnå någon form av resultat.

När man sedan är överens om vad motparten faktiskt vill uppnå kan man börja ställa frågor. Ofta är de till synes enklaste frågorna de knepigaste. Som: Hur? Med följdfrågor.

Målet är inte att krossa motståndaren i en debatt – utan snarare att tvinga den andre att börja tänka genom en dialog. Inte sällan slutar det med att den andre på egen hand drar slutsatsen att det han eller hon tror sig tycka, veta eller kämpa för inte är helt genomtänkt.

På så sätt kan samtalet föras framåt istället för att stå och stampa.

Detta står i skarp kontrast till hur EU behandlar det offentliga samtalet, speciellt online.

Med Digital Services Act, Trusted Flaggers, EU-stödda faktakontrollanter och EU:s nya »demokratisköld« känns ansatsen mer som att slå den som inte tycker rätt i huvudet med byråkrati och censur.

Det tros och tycks förvisso en massa märkliga saker där ute. Och det saknas inte krafter som på riktigt försöker destabilisera vårt öppna demokratiska samhälle.

Men om man bara avfärdar eller censurerar påståenden och narrativ med att de är fel, dumma eller farliga kommer man aldrig att oskadliggöra dem. Man måste ta diskussionen.

Inte bara för att bemöta avsändaren, utan även för att desarmera själva argumentet för en bredare publik som annars kan komma att ta det till sig.

Effektiv propaganda innehåller nästan alltid ett korn av sanning. Därför är det tacksamt för till exempel främmande makt att spinna narrativ utifrån verkliga förhållanden.

Att då censurera, stänga av och moderera bort kritik riskerar att göra allt värre. Istället måste man analysera och dekonstruera argumenten, skilja agnarna från vetet och acceptera om det finns ett verkligt problem som behöver hanteras i botten.

Vilket politiker har svårt att göra eftersom deras projekt, ideologier, utopier och bindning till olika kollektiv gör dem kognitivt blockerade. Skulle de erkänna att de har fel rycker de undan grunden för hela sitt mandat och politiska existensberättigande.

Så de väljer istället ett mer auktoritärt förhållningssätt. Vilket är oroväckande.

Historien visar att dåliga och farliga idéer sällan besegras genom att förbjudas. De besegras när de granskas öppet, ifrågasätts och visar sig vara ogenomtänkta.

Om EU i stället försöker administrera bort oönskade åsikter riskerar resultatet att bli det motsatta: ökad misstro, djupare polarisering och ett svagare offentligt samtal.

CC0

EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll?

av

Nu har ett specialutskott i Europaparlamentet givit grönt ljus för EU:s så kallade demokratisköld – trots varningar om att den kan komma att inskränka det fria ordet.

Under ledning av den svenske moderaten Tomas Tobé har Europaparlamentets specialutskott för en Europeisk Demokratisköld (EUDS) idag presenterat sin rapport om »utländsk informationsmanipulering och otillbörlig påverkan (FIMI), kritisk infrastruktur, digital resiliens och mediekompetens, civilt försvar och beredskap samt andra frågor«.

Rapporten bygger på premissen att Europas demokratier utsätts för desinformation, utländsk påverkan, cyberattacker, hybridkrigföring samt manipulation av val och samhällsdebatt.

Bland annat vill man se hårdare tillämpning av EU:s Digital Services Act (DSA), större insyn i sociala mediers algoritmer och bättre möjligheter för myndigheter och forskare att analysera informationsflöden.

Utskottet vill även inrätta ett »European Centre for Democratic Resilience«. Detta skall samordna forskning, underrättelser, analys samt motåtgärder mot desinformation och utländsk påverkan. Vill man vara raljant ligger ordet »sanningsministerium« nära till hands.

Rapporten antogs i utskottet med 20 röster för, 9 emot och 2 nedlagda. Nästa steg är behandling i parlamentets plenum senare i år. Därefter följer trilogförhandlingar med EU:s ministerråd och EU-kommissionen.

Visst, det finns illvilliga krafter som vill skada oss, destabilisera vårt samhälle och påverka samhällsdebatten. Inte minst gäller det länder som Ryssland, Belarus, Kina och Iran. Men samtidigt höjs röster som varnar för att EUDS kan komma att drabba helt legitim opinionsbildning som inte faller EU i smaken.

Balansgången mellan att skydda demokratin och att begränsa yttrandefriheten är kärnan i denna kritik. En central fråga är vem som avgör när legitim opinionsbildning övergår i »påverkan« och utifrån vilken måttstock.

Amerikanska Heritage Foundation varnar för att EU-institutioner kan komma att använda regelverket för att isolera sig från legitim politisk kritik. Risken är att obekväma åsikter, politisk opposition eller kritik mot EU:s politik stämplas som »utländsk desinformation« eller »informationsmanipulation«, vilket i förlängningen kan tysta legitima inhemska röster.

Organisationer som Future of Free Speech betonar att när teknikjättar hotas av enorma böter om de inte agerar snabbt, väljer de ofta att »övermoderera«. Det innebär att även helt lagligt och legitimt innehåll plockas bort för säkerhets skull.

Franska Jacques Delors Centre med flera pekar på att initiativet lägger ett oproportionerligt stort fokus på just externa hot och desinformation. Detta riskerar att dölja det faktum att mycket av den politiska polariseringen i Europa har inhemska, strukturella orsaker. Genom att reducera systemkritik till att handla om att medborgare blivit »vilseledda« av yttre makter riskerar man att alienera väljargrupper och öka polariseringen, snarare än att skydda demokratin.

Medan Europaparlamentets specialutskott betonar att skölden skall skydda mediefriheten och rätten att fritt forma åsikter, är juridiska experter oroliga för att verktygen – kontroll av algoritmer, faktagranskningsnätverk och påtryckningar mot plattformar – i praktiken lätt kan slå över och begränsa det fria ordet om de inte omgärdas av extremt starka garantier för rättssäkerhet och yttrandefrihet.

Ett problem i sammanhanget är att begrepp som desinformation, misinformation, informationsmanipulation, FIMI, skadliga narrativ och demokratiska risker saknar skarpa juridiska gränser.

Mycket av det som diskuteras inom Democracy Shield handlar inte om lögner utan snarare om vilka berättelser som sprids, vilka frågor som lyfts, vilka ämnen som förstärks och vilka samhällsproblem som diskuteras. Där blir gränsen mellan påverkan och opinionsbildning oklar. Det kan till exempel gälla kritik mot migrationspolitik, klimatpolitik, vaccinationspolitik, säkerhetspolitik eller EU-kritik.

I sammanhanget kan nämnas att historien visar att staten ibland har fel. Under COVID stämplades länge teorin om ett labb-läckage som desinformation. Diskussioner om vaccinens begränsningar och lockdown modererades hårt. Senare visade sig flera av dessa frågor vara legitima att diskutera. Samma sak gäller till exempel Irakkriget, NSA-avslöjandena och många korruptionsskandaler.

Ett återkommande tema i EU:s dokument om FIMI är fokus på narrativ. Det innebär att man inte bara tittar på enskilda falska påståenden utan även på bredare berättelser. Där uppstår en risk. Om staten börjar identifiera och motverka vissa narrativ hamnar man snabbt nära att bedöma vilka politiska uppfattningar som är önskvärda. Det är känsligt. En liberal demokrati brukar utgå från att staten inte skall avgöra vilka politiska berättelser som är rätt.

Till detta skall läggas risken för ändamålsglidning.

Kärnan i den liberala kritiken är egentligen ganska enkel. Demokratin skyddas inte främst genom att filtrera bort felaktiga idéer. Istället skyddas den genom att människor även får ta del av kontroversiella idéer och själva bedöma dem.

Ur det perspektivet är frågan inte om EU:s Democracy Shield har goda intentioner. Frågan är snarare om de verktyg som byggs för att bekämpa informationspåverkan samtidigt ger institutioner och makthavare makt att påverka eller begränsa den legitima politiska debatten.

Länkar:
• Europaparlamentets pressmeddelande: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »
• Case files 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »
• Ändringsförslag i utskottet »
• EPP: Europe’s democracies must fight back »

Tidigare: 
• EU-Kommissionen: European Democracy Shield and EU Strategy for Civil Society pave the way for stronger and more resilient democracies »

Relaterad kritik:
• European Democracy Shield: A Threat to Free Speech and Democratic Accountability »
• Feedback to the European Commission on the “European Democracy Shield” »
• Democracy shield: Defense or distraction? »

Relaterade bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? »

CC0

EU: Pre bunking – källkritik eller förhandscensur?

av

EU vill »vaccinera« befolkningen mot skadlig information redan innan den sprids.

De senaste dagarna har ett klipp (se nedan) med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen fått stor spridning. Det tycks härröra från Copenhagen Democratic Summit 2024 och handlar om hur EU tänker möta påverkansförsök och desinformation med »pre bunking« istället för »debunking«.

Det vill säga att förekomma felaktig information snarare än att bemöta den. Eller att »vaccinera« befolkningen mot sådan, som hon uttrycker saken. Vilket väcker massor av frågor.

Vill man göra en välvillig tolkning handlar det om att öva upp medborgarnas och samhällets förmåga till källkritik. Vilket naturligtvis är en bra sak. All information har en avsändare och alla avsändare har ett syfte med sin information.

Men som vanligt blir bilden betydligt mindre klar när man frågar sig: Hur?

Här rör man sig farligt nära en funktionell motsvarighet till förhandsgranskning. Man måste även fråga sig vad det är för yttranden som skall motverkas och vem som skall bestämma det.

Hur har man till exempel tänkt skilja mellan otillbörliga påverkansförsök från främmande makt och fullt legitim intern kritik? Hur ser gränsen ut och var skall den gå?

Diskussionen om pre bunking är en del av EU:s nya »demokratisköld«. Vi har tidigare noterat att den mest tycks gå ut på att försvara demokratin med byråkrati. (Se länkar nedan.)

European Democracy Shield har förärats med ett specialutskott i Europaparlamentet vars slutsatser skall upp till behandling inom den närmaste tiden. Ansvarig rapportör är den svenske moderaten Tomas Tobé.

Så vad är det då Ursula von der Leyen sagt? Här är en transkribering av videoklippet nedan:

»And finally, it takes resilience. As technology evolves, we need to build up societal immunity around information manipulation. Because research has shown that pre-bunking is much more successful than debunking. Pre-bunking is basically the opposite of debunking. In short, prevention is preferable to cure. Perhaps if you think of information manipulation as a virus, instead of treating an infection once it has taken hold, that is debunking, it is much better to vaccinate so that the body is inoculated. Pre-bunking is the same approach. Because this information relies on people passing it on to others. It is essential that people know what malign information’s influence is and what the techniques are that are behind it. And as the knowledge goes up, our chances of being influenced goes down. And that builds up the society resilience that we will need.«

Det tycks handla om att förutspå hur desinformation kan spridas och att ge människor verktyg att känna igen och avfärda manipulation innan den tar fäste i debatten.

Vilket vid första påseende kan låta klokt och vackert, tills man som sagt börjar försöka utreda exakt hur detta är tänkt att gå till.

Kommer det att leda till förhandsgranskning? Man avser ju att motverka yttranden innan de uppstår. I så fall kan det stå i strid med den svenska grundlagen som uttryckligen förbjuder förhandscensur.

Enligt den svenska tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen får det allmänna inte ingripa mot yttranden innan de offentliggörs. Staten får varken godkänna, stoppa eller villkora yttranden i förväg. Ansvar kan endast utkrävas i efterhand, och då genom lag och i domstol.

Detta bör rimligen gälla även när det rör sig om mönster, aktörer, tidpunkter och teman.

Hur lämpligt är det med ett system där politiker och tjänstemän – som har en egen agenda – styr informationsmiljön innan yttranden ens uttrycks? Vilka rättsmedel kommer att finnas för dem vars yttranden motverkas?

Och även om man inte censurerar utan »bara« begränsar spridningen av vissa yttranden kommer det att leda till att vissa perspektiv aldrig kan nå en bredare publik, även om de skulle vara relevanta. Vad som drabbas är beroende av EU-apparatens politiska dagsform.

Det är lite av Orwells Sanningsministerium över det hela.

Speciellt bör man vara skeptisk när det handlar om den EU-kommission som själv blivit påkommen med att ägna sig åt desinformation.

Till exempel när EU presenterade en riggad undersökning från sitt eget opinionsnstitut Eurobarometern som visade att 73% av svenska folket är för Chat Control 2 – samtidigt som en svensk Novus-mätning visade det rakt motsatta, att 72% är emot Chat Control 2.

EU-kommissionen genomförde alltså en riggad opinionsmätning som sedan användes i en betald EU-kampanj på X vars målgrupp bestämdes genom politisk micro targeting – vilket är förbjudet enligt EU:s egna nya nätlagar.

Det känns som att man håller på att skapa ett regelverk som är diffust och som kan användas lite hur som helst. Som med Digital Services Acts krav på att motverka och begränsa spridningen av innehåll på stora plattformar och sökmotorer som kan anses vara »skadligt« även om det inte är olagligt. Vilket har visat sig vara ett gungfly.

Naturligtvis skall felaktigheter bemötas och påverkansförsök som syftar till att destabilisera vårt samhälle bekämpas. Kritiken mot pre bunking handlar därför inte om att ursäkta desinformation – utan om att försvara den öppna debatten som metod.

Dock får jag en känsla av att »pre bunking« istället för »debunking« handlar om att EU:s ledare hellre vill censurera än att ta debatten i sak. Vilket riskerar att bli kontraproduktivt.

Tidigare texter om EU:s demokratisköld:
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium (november 2025) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »

Videon ovan är kopierad från X. Den är vad vi kan bedöma autentisk och tycks vara inspelad på Copenhagen Democracy Summit 2024.

CC0

EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium?

av

EU-kommissionens presentation av en europeisk demokratisköld stärker våra misstankar. Man tänker försöka försvara demokratin med byråkrati.

Idag presenterade EU-kommissionen sin Democracy Shield. Utifrån tidigare information har vi beskrivit den som att EU tänker försvara demokratin med byråkrati. Nu skulle vi äntligen få veta vad det är man tänker göra.

Ett enkelt omdöme är att det är mycket floskler och väldigt få svar på frågan: Hur?

Syftet med skölden sägs vara att stärka demokratins motståndskraft i EU-länderna: skydda fria val, oberoende medier, ett starkt civilsamhälle och motverka informationsmanipulation och desinformation.

Vilket vid ett första påseende kan låta bra. Tills man börjar fundera närmare på vad det egentligen innebär och hur det skall gå till.

Uppenbarligen handlar det om att kontrollera flödet av information i vårt samhälle, vilket i sig kan vara problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv.

Åtgärderna delas in i tre huvudområden:

  1. Säkerställa integriteten i informationsmiljön – att motverka desinformation och utveckla digital läskunnighet. Man vill även skapa ett EU-nätverk av faktagranskare.
  2. Stärka institutioner, fria och rättvisa val, samt oberoende medier – även om val är nationellt ansvar, tas stödåtgärder fram på EU-nivå.
  3. Öka samhällelig resiliens och medborgarengagemang – bland annat genom bättre digital och mediekompetens bland medborgarna. Kommissionen har i sammanhanget tagit fram en EU Strategy for Civil Society.

Vi får också veta att man skall inrätta ett European Centre for Democratic Resilience. Där skall man sätta upp en plattform för att synka sitt arbete med civilsamhällets organisationer, researchers, akademien, fact checkers och media.

I Kommissionens pressmeddelande säger President von der Leyen:

»Democracy is the foundation of our freedom, prosperity, and security. The European Democracy Shield will reinforce the core elements that allow citizens to live our shared democratic values every day – free speech, independent media, resilient institutions, and a vibrant civil society. This is Europe’s strength and we must increase our collective capacity to protect it at all times.«

Fortfarande hänger frågan i luften: Hur?

Någonstans i allt detta måste någon bestämma vad som är rätt och fel, sant eller falskt. Vilket kan vara en frestelse för den som för tillfället har den politiska makten.

Det här kan landa hur som helst. Från att framgångsrikt skydda oss mot krafter som på riktigt vill skada oss – till ett Sanningsministerium som håller efter folk som tycker fel.

Kommissionen säger att initiativet inte skall inskränka yttrandefriheten – men gränsen mellan skydd och kontroll är tunn.

Med tanke på den omfattande byråkrati som omgärdar EU:s demokratisköld (se tidigare bloggposter, länkar nedan) kan man anta att det i vart fall inte blir en särskilt agil verksamhet.

Nu kommer Europaparlamentet (där den svenske moderaten Tomas Tobé är ansvarig rapportör) och ministerrådet att ge kommissionens ramverk och ambitioner sin välsignelse. Vilket sedan kommer att uppfattas som grönt ljus för kommissionen att lägga konkreta förslag. Om vilka vi alltså vet väldigt lite.

Jag kan inte säga att jag blivit så mycket klokare efter dagens presentation. Vaksamhet rekommenderas.

• EU-Kommissionen: European Democracy Shield and EU Strategy for Civil Society pave the way for stronger and more resilient democracies »

Läs gärna våra tidigare bloggposter i ämnet:

• EU: Försvara demokratin med byråkrati »
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »

EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati

av

EU-kommissionen har aviserat en demokratisköld som skall skydda oss mot desinformation, påverkansoperationer och hybrid-angrepp. Men än så länge verkar det mest vara en ordsallad.

En av den nya EU-kommissionens prioriterade uppgifter är att sätta upp en »European Democracy Shield«. Syftet är att bekämpa desinformation, missinformation, hybrid-attacker påverkansoprationer från främmande makt med mera.

Det är möjligt att det behövs. Det är svårt att skaffa sig en bild av hur omfattande problemet är. Men låt oss anta att det finns ett verkligt hot och ett verkligt behov av gemensamt försvar.

I så fall bör det vara ett högklassigt försvar. För att försöka förstå frågan har jag läst Europaparlamentets briefing paper »Information integrity online and the European democracy shield«.

Det första som slår mig är att detta är del i något större. Europaparlamentets papper tar upp aktiva aktörer som FN, OECD, UNDP, the Alliance for Securing Democracy, Marshall-fonden, ungefär 500 NGO:er, allehanda amerikanska myndigheter – och EU, då speciellt dess utrikestjänst European External Action Service med både en speciell Task Force och ett Rapid Alert System.

Dokumentet innehåller väldigt mycket euro gibberish. Många buzz words, men mindre om vad man konkret vill göra. Vilket som regel är ett dåligt tecken. Ur briefen:

»The concept of information integrity is not a fixed analytical framework, and still lacks a clear definition… (…) Nevertheless, this evolving concept could offer a positive framework within which the EU can further expand its push to support healthy and sustainable information ecosystems – as a key pillar of the future European democracy shield – within and beyond the EU.«

Man tänker alltså ta något som man själv säger saknar ramverk eller ens definition… som modell för… hållbara ekosystem på informationsområdet i och utanför EU. Det låter snarare som ett argument för utökad byråkrati än ett effektivt försvar mot hybridattacker.

På det hela taget känns det som att EU vill att vi skall skydda oss mot digitala fiender med en sköld av byråkrati.

EU-kommissionen vill koordinera, boosta, enforca, promota och stämma av mot hållbarhetsmål. Men vi får aldrig riktigt veta hur.

På sidan åtta fångar en annan sak min uppmärksamhet:

»The enforcement of the EU’s digital regulations, for example, is arguably the strongest step ever to be taken at governmental level to hold online platforms accountable. However, the bolstering of the relevant acts, which will be a focus of the new Commission, could face challenges from the new Trump administration and its close ties with parts of the tech industry. This could bring the underlying friction between the rights-driven EU approach to digital regulation and the US market-driven model to the fore.«

Framförallt lär det vara EU:s Digital Services Act och dess skrivningar om att stora plattformar skall hålla efter olämpligt men icke olagligt innehåll som skaver.

Trump (och Musk) lär ha svårt att acceptera att amerikanska företag förväntas begränsa yttandefriheten globalt vad gäller innehåll som inte ens är olagligt.

Enligt uppgift skall Trump även ha sagt att USA:s engagemang i NATO och stödet till Ukraina kan påverkas av hur EU behandlar amerikanska företag under sina nya internetlagar.

Slutligen – hur man än vänder och vrider på frågan förutsätter EU:s nya »demokratisköld« att det finns någon instans som bestämmer vad som är rätt och fel, sant eller osant. Frågan är vilken denna instans skall vara och exakt vad det är den förväntas åstadkomma. Många lär känna sig kallade.

Vad, vem och hur är frågor som politiska förslag allt för sällan besvarar.

Denna text skall inte ses som kritik mot att vi gör något för att försvara oss mot illvilliga krafter i den digitala världen. Snarare är min farhåga att allt kommer att drunkna i eurokrati och institutionell dumhet. Samt att det finns stort utrymme för subjektivitet hos den som skall avgöra vad som i sammanhanget är problematiskt.

• Europaparlamentet: Information integrity online and the European democracy shield »