Femte juli

Nätet till folket!

ålderskontroll

I väntan på… vadå?

av

Vad kan vi vänta oss av nästa regering när det gäller nätfrågorna?

Än så länge är det oklart hur nästa regering kommer att vara sammansatt och när den kommer att tillträda. Hur dess internetpolitik kommer att se ut är därför oklart, men det finns ledtrådar såväl i inrikespolitiken som hur de röstat i EU.

Om de rödgröna bildar regering:

Socialdemokraternas partiledare vill se mer reglering av internet. Hon har krävt att det upprättas en »nätpolis« och har uttryckt åsikten att politiken måste ta kontroll över utvecklingen på nätet. S är tydligast för Chat Control bland de svenska partierna.

Centerpartiet vill också se en 15-årsgräns för sociala medier, men med möjlighet till tillgång från 13 år med förälders medgivande. Partiet är samtidigt kritiskt till Chat Control.

Vänsterpartiet vill också ha en åldersgräns och röstar på EU-nivå nej till Chat Control.

Ser man till Miljöpartiet är de öppna för åldersgränser för sociala medier, men vill först analysera konsekvenser, nivå och praktisk utformning. I sitt nya politiska handlingsprogram säger partiet nej till Chat Control och massövervakning på nätet, även om man inte varit konsekventa i frågan. Historiskt har partiet tonat ner sin profil i nätfrågorna när det funnits en chans att sitta i regering med S.

Alla fyra partiernas EU-parlamentariker har röstat för EU:s kontroversiella »Demokratisköld« och resolutionen om att göra hat och hot till »EU-brott«. Det talar för att en rödgrön regering också skulle stödja dessa initiativ i EU:s ministerråd.

Teoretiskt sett skulle C+V+MP kunna ställa krav på att stoppa Chat Control i förhandlingar med S. Men frågan tycks inte vara på bordet. Och S är som sagt bestämt för förslaget.

De tidigare Tidöpartierna:

Moderaterna är för åldersgränser på sociala medier. De har varit pådrivande för förlängningen av Chat Control 1 och driver linjen om obligatorisk skanning av medborgarnas meddelanden i Chat Control 2 i EU:s ministerråd. De är även drivande bakom idén om en europeisk demokratisköld i Europaparlamentet.

Kristdemokraterna vill se åldersgränser för sociala medier och delar i stort sett Moderaternas linje om Chat Control och demokratiskölden i Europaparlamentet.

Liberalerna vill också se åldersgränser för sociala medier och har en internetpolitik som närmast kan beskrivas som skärmfobi. Som regeringsparti stöder de Chat Control, men är inte konsekventa i frågan. De stöder även den så kallade demokratiskölden.

L och KD har visserligen partistämmobeslut på att säga nej till Chat Control, men än så länge har det inte gett avtryck i partiernas inrikespolitik.

M+KD+L har också röstat för att göra hat och hot till »EU-brott« i Europaparlamentet.

Sverigedemokraterna sticker ut bland de tidigare Tidöpartierna. Partiet vill se en rekommenderad 15-årsgräns för sociala medier, men säger nej till krav på att plattformarna skall verifiera användarnas ålder. Både vad gäller Chat Control och demokratiskölden har partiets EU-parlamentariker röstat nej. SD är även kritiska till att göra hat och hot till »EU-brott«.

Sammantaget ser det alltså rätt mörkt ut, oavsett vilken regering vi får. C+V+MP+SD har tillsammans 139 mandat och kan alltså inte på egen hand bestämma Sveriges linje om Chat Control. Och viljan till samarbete mellan dessa fyra partier lär vara begränsad.

Avslutningsvis kan man spekulera i hur partierna kommer att positionera sig inför nästa ordinarie val – EU-valet 2029.

Moderaterna har redan bytt åsikt fram och tillbaka om Chat Control i Europaparlamentet. De riskerar dessutom ett internt bakslag för att vara drivande för EU:s »demokratisköld«. Men några taktiska positionsförflyttningar inför EU-valet kommer knappast att ske innan 2028, om alls.

Socialdemokraterna kommer knappast att ändra åsikt. Men när det gäller Chat Control kan småpartierna se en chans att profilera sig med ett nej – om frågan fortfarande är aktuell då.

Slutsatsen är att det yttre trycket för ett fritt och öppet internet måste öka. De politiska partierna kommer inte att ändra ståndpunkt om de inte tror sig kunna vinna röster på det. Än så länge är det främst SD som sett den möjligheten.

CC0

EU Kids Act – döden för privata spelservrar och små spelutvecklare

av

EU Kids Act kan leda till att privata spelservrar måste stängas ner – och den lägger orimliga regelbördor på mindre spelutvecklare.

Vi har redan rapporterat om hur den föreslagna förordningen EU Kids Act ställer orimliga krav på sociala medier. Och om hur den kommer att skapa en ny byråkrati för att reda ut vem som för tillfället är ett barns vårdnadshavare, då tjänster på sociala medier i vissa åldersgrupper bara kommer att vara tillgängliga med vårdnadshavares godkännande.

Nu kommer högljudda protester från dataspelsvärlden. Med EU Kids Act riskerar små privata spelservrar och spelutvecklare att drabbas av samma drakoniska compliance-krav som Big Tech.

Låt oss börja med att ta reda på vad EU-kommissionen menar med dataspel. Artikel 3.5(f) i EU-kommissionens förslag till förordning definierar »video game« enligt följande:

»’video game’ means an information society service as defined in Article 1(1), point (b), of Directive (EU) 2015/1535, that allows the recipients of the service to engage, by means of application accessed locally or remotely, including through the use of a durable medium and that involves interaction with a user interface or input device to generate visual feedback from a display device in a simulated environment for play or entertainment purposes;«

Man kan ana vart detta är på väg…

I skäl 12 i förordningens ingress förtydligas att reglerna gäller oavsett »whether the service is provided free of charge, against payment, or against hybrid remuneration«.

Något uttryckligt undantag för privata eller hobbydrivna spelservrar finns inte.

Förslagets Explanatory Memorandum säger vidare:

»At the same time, small and micro enterprises are not exempted from this Regulation, since they may equally provide harms to minors. It would undermine the objective of this proposal to exclude them from scope.«

Det innebär att även en liten speloperatör eller spelutvecklare kan behöva uppfylla en lång rad detaljerade krav på bland annat spelets utformning, säkerhetsinställningar, kontakter mellan användare och verktyg för vårdnadshavare. Om man vill kunna koppla ur barnskyddsläge (default) måste tjänsten dessutom kunna fastställa att användaren är vuxen.

Kommissionen konstaterar samtidigt själv att omkring 80 procent av EU:s spelföretag är små eller mikroföretag och att branschorganisationer har varnat för betydande effekter. Men det tycks inte ha påverkat förslaget.

Ross Scott, initiativtagare till Stop Killing Games, uppskattar i videon nedan kostnaderna för regeluppfyllnad till 300.000-500.000 dollar första året och 200.000-350.000 dollar per år därefter. Kommissionens egen konsekvensanalys nämner inga belopp belopp men konstaterar att reglerna kan medföra både engångs- och löpande kostnader.

Detta är ännu ett ogenomtänkt EU-förslag som kommer att få förödande konsekvenser för mindre aktörer som inte har råd med egna jurister och egna compliance officers.

Det känns som att EU är på väg att driva ännu en techbransch till andra delar av världen.

• Proposal for EU KIDS Act – ’EU Keeping Internet Digital Spaces Accountable and Trustworthy’ »
• EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionens konsekvensrapport »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras »
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras

av

EU Kids Act vill ge barn under 15 år begränsad tillgång till sociala medier och andra digitala tjänster under vårdnadshavares uppsikt. Det kräver en helt ny infrastruktur för att fastställa relationen mellan barnen och deras ansvariga vuxna.

EU Kids Act föreslår en 15-årsgräns för sociala medier. Men man vill även att barn som är 3-12 år gamla skall kunna nå barnvänliga videotjänster/spel via vårdnadshavarens konto/enhet (max 1 timma/dag). Samt att 13- och 14-åringar hänvisas »mini accounts« som upprättas och övervakas av vårdnadshavare. Detta med begränsade funktioner och sociala kontakter (max 1 timma/dag).

Kommissionen föreslår vidare att techbolagen inom sex månader från att lagen börjar tillämpas måste kontrollera om innehavarna av befintliga konton är under 15 år. De som inte uppfyller ålderskraven skall inte längre kunna använda sina konton som tidigare. Detta innebär att även vuxna användare kan behöva genomgå ålderskontroller.

Förslaget väcker en rad nya frågor. De mest uppenbara:

  • Identitet: Hur skall den vuxne och barnet identifieras?
  • Behörighet: Hur skall det styrkas att den vuxne faktiskt är barnets vårdnadshavare?
  • Datadelning: Vilka uppgifter måste lämnas ut, till vem och hur länge skall de lagras?
  • Infrastruktur: Kommer detta att kräva kopplingar till nationella folkbokföringsregister eller andra offentliga register?
  • Anonymitet: Kan barnet och föräldern använda tjänsten utan att deras identiteter avslöjas för plattformen?

Förslaget handlar alltså inte bara om att verifiera användarnas ålder, utan även om att bygga upp en infrastruktur för att verifiera familjerelationer och behörigheter.

Enligt förslaget skall varje medlemsstat bygga minst ett elektroniskt sätt att få och visa upp ett intyg om föräldraansvar. Det skall bygga på »autentiska källor«, vara gratis och bara avslöja att föräldraansvar finns. Det skall också fungera för flyktingfamiljer och för familjer som inte syns i vanliga folkbokföringsuppgifter.

För att ett sådant system skall fungera måste det finnas tillförlitliga uppgifter om vem som har föräldraansvar för ett visst barn. Det kräver tillgång till offentliga register eller andra rättsligt tillförlitliga källor. Dessutom måste systemet kunna hantera att vårdnadsförhållanden förändras, exempelvis genom domstolsbeslut.

EU-länder har olika digitala infrastrukturer. Medan Norden har centraliserade personnummer och mogna e-legitimationer, saknar många andra medlemsstater motsvarande system. Det gör ett kostnadsfritt och universellt verktyg extremt svårt att implementera i praktiken. Föräldraansvar kan följa av lag, domstolsbeslut eller avtal och reglerna skiljer sig mellan länderna. Till exempel saknar Tyskland ett heltäckande nationellt register över samtliga vårdnadsförhållanden.

Även om metoden på pappret skall vara »integritetsbevarande« kan kraven skapa incitament för nya system som kopplar samman uppgifter om barns identitet och vårdnadsförhållanden. Beroende på hur dessa system utformas kan det uppstå nya risker för dataintrång, övervakning och missbruk av personuppgifter.

Alla barn lever inte med sina juridiska vårdnadshavare. Kritiker pekar på att barn med separerade föräldrar, barn i fosterhem, barn med papperslösa föräldrar, ensamkommande eller barn vars föräldrar saknar digital kompetens eller giltigt ID riskerar att helt stängas ute från digitala tjänster och den sociala gemenskapen. Det skapar en digital klyfta baserad på föräldrarnas socioekonomiska eller juridiska status.

Vad händer om föräldrar separerar, om vårdnaden flyttas genom ett domstolsbeslut eller om ett barn placeras i familjehem? Hur snabbt skall ett digitalt intyg om föräldraansvar kunna återkallas eller ändras? Och vem ansvarar för att en vuxen som inte längre har rätt att kontrollera barnets konto faktiskt förlorar denna möjlighet?

Hur skall en tjänst kunna kontrollera att en vuxen fortfarande har rätt att administrera ett barns konto utan att fortlöpande samla in uppgifter om familjens privata förhållanden?

Digitala rättighetsorganisationer lyfter fram en intressekonflikt mellan skydd och frihet. Genom att kräva minikonton som administreras av vårdnadshavare riskerar förslaget att begränsa barnets möjlighet till ett privat digitalt liv. Det kan särskilt drabba unga som behöver söka information eller stöd anonymt, exempelvis kring sexuell hälsa, könsidentitet eller problem i hemmet.

Det finns en utbredd skepsis mot att medlemsstaterna skall lyckas tillhandahålla en fungerande, smidig infrastruktur i tid. Om de statliga verktygen är för krångliga kan techbolagen tvingas stänga av europeiska användare helt, eller skapa egna (potentiellt sämre) lösningar för att undvika de enorma böter som väntar vid överträdelser.

EFF kallar föräldraverifieringen »yet another problematic layer of verification«. EDRi varnar för att smartphones och id-handlingar blir krav för att kunna utöva grundläggande rättigheter.

Kravet gäller mer än sociala medier. För barn under 13 år får spel och AI-chattbottar bara nås via sådana verktyg. I praktiken kan intyget alltså bli en behörighetshandling som används för en rad olika digitala tjänster, långt utanför de sociala medier som står i centrum för debatten.

Det finns även övergripande, principiella invändningar. Som vi redan noterat:

Unga människor är också människor. Och alla människor har grundläggande fri- och rättigheter. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger bland annat:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Här bör man även ta in Barnkonventionen, som är upphöjd till svensk lag. Barn har en självständig rätt till information. Staten får inte godtyckligt begränsa tillgången till information. Artikel 13.1:

»Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

EU Kids Act är ännu ett principiellt tveksamt och ogenomtänkt förslag med potential för oväntade och oönskade konsekvenser.

Källor:
• EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »
• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »
• The EU KIDS Act: New rules for children’s use of social media, gaming and AI services »
• Der geplante EU KIDS Act »
• EU Kids Act proposal introduces a three-tier approach to social media accounts »
• The EU KIDS Act: A New Generation of Rules for Child Online Safety »
• Rushed EU Kids Act May Be A Nightmare To Implement »
• EU Kids Act Won’t Keep the Internet Accountable and Trustworthy »
• The EU wants to protect children online. What about everyone else? »
• EDRi-gram, 23 September 2026 »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Krav på EU-licens för sociala medier?

av

För att få driva en social medieplattform i EU kommer du att behöva använda särskild i förväg certifierad teknik för åldersverifiering.

Lagförslaget EU Kids Act – som presenterades av EU-kommissionen förra veckan – kräver att sociala medier och videoplattformar använder verktyg för åldersverifiering som är certifierade. Det innebär ett slags indirekt krav på licensiering.

Det är alltså inte fråga om ett formellt licenskrav för att driva sociala medier, men väl om ett krav på att använda EU-godkänd teknik. Resultatet kan dock i praktiken bli detsamma.

Kravet gäller alla sociala nätverk och videodelningstjänster om tjänsten »utgör en risk«. Tröskeln är låg: Det räcker till exempel med profilbaserade rekommendationssystem, möjlighet till kontakt med okända, livesändningar, oändligt flöde eller push-notiser.

Närmare bestämt säger EU Kids Act att sociala medier och andra berörda plattformar måste använda teknik för åldersverifiering som:

  • Använder ett EU-godkänt åldersintyg utfärdat av tredje part.
  • Är certifierad enligt EU Age Verification Scheme.
  • Finns upptagen i EU:s särskilda förteckningar över godkända lösningar och utfärdare.

EU:s app för åldersverifiering (»mini wallet«) och den kommande digitala EU-plånboken är exempel på den typ av lösningar som kan användas inom systemet.

Även andra aktörer skall kunna erbjuda åldersverifiering, förutsatt att deras verktyg uppfyller EU:s krav. Hur många alternativa lösningar som i praktiken kommer att finnas tillgängliga återstår att se.

Här finns frågor om vem som skall kontrollera tillträdet till denna infrastruktur, vilka tekniska alternativ som kommer att tillåtas och vad som händer med tjänster som inte vill eller kan använda de godkända lösningarna.

VLOPs (Very Large Online Platforms) måste lämna in en detaljerad plan till EU-kommissionen och genomgå oberoende, externa revisioner som de själva betalar för. Kommissionens FAQ säger att planen skall lämnas in innan plattformen kommer i kontakt med barn.

Förslaget kräver även att plattformarna inom sex månader efter att förordningen börjar tillämpas kontrollerar befintliga konton och vidtar åtgärder mot konton som tillhör användare som inte har åldern inne.

För de plattformar som omfattas av kommissionens särskilda tillsyn tillkommer även en årlig tillsynsavgift på högst 0,03 procent av företagets globala årliga nettoinkomst. Böter för företag som inte följer lagen kan uppgå till 6 procent av den globala omsättningen.

Individuell åldersverifiering behöver dock inte genomföras om plattformen redan med hög grad av säkerhet kan fastställa att användaren uppfyller ålderskravet.

Det är kombinationen av den låsta listan över godkänd teknik och kravet på förhandsgodkända planer som gör att EU Kids Act av många branschbedömare beskrivs som ett dolt licensieringssystem för att få driva sociala medier i Europa.

En liten social medieplattform kan behöva använda samma EU-godkända infrastruktur för åldersverifiering som Facebook och Instagram. Det finns inget generellt undantag från kravet enbart för att en plattform är liten. Tillsyn sker genom nationella myndigheter, via den struktur som finns i EU:s Digital Services Act.

I Sverige kan man tänka sig att bland andra Flashback, Familjeliv, Hamsterpaj och lokala Mastodon-servrar kan komma att omfattas. Hur förordningen skall tillämpas på små, decentraliserade och ideellt drivna tjänster är en fråga som förtjänar särskild uppmärksamhet:

  • Måste även en privatperson som driver en liten social medieserver / ett litet forum införa godkänd åldersverifiering?
  • Hur skall kraven tillämpas på decentraliserade nätverk där användare kan flytta mellan olika servrar?
  • Vad händer med en plattform som inte har ekonomiska eller tekniska möjligheter att införa åldersverifiering?

Medlemsstaterna skall visserligen se till att det finns minst en kostnadsfri, certifierad lösning för åldersverifiering. Men det är användarnas tillgång till lösningen som skall vara kostnadsfri. Det innebär inte nödvändigtvis att integrationen blir kostnadsfri eller okomplicerad för den som driver en liten nätplattform.

För de stora plattformarna blir kravet på EU-godkänd åldersverifiering »bara« ytterligare en teknisk anpassning. För små, oberoende sociala medier kan det bli en betydligt större utmaning.

Frågan är om EU Kids Act riskerar att göra det svårare att driva små, oberoende alternativ till de stora sociala medieplattformarna.

Läs även:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »

Relaterat:
• EU-kommissionen: EU Kids Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »
• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »

Tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder

av

EU Kids Act är ett förslag till EU-lag som inte bara sätter upp åldersgränser för sociala medier – utan medför även detaljreglering som väcker helt nya frågor.

I dag har EU-kommissionen presenterat sin EU Kids Act. Den är ett försök att skapa ett gemensamt regelverk för minderårigas användning av sociala medier, videoplattformar, onlinespel, AI-tjänster, chatbots, app-butiker och operativsystem – med obligatorisk ålderskontroll och särskilda designregler.

Låt oss börja med åldersgränserna:

  • 0–2 år: Inga skärmar. Inga egna enheter.
  • 3–12 år: Inga sociala medier. Barnvänliga videotjänster/spel via vårdnadshavarens konto/enhet. Högst 1 timme/dag.
  • 13–14 år: »Mini accounts« som upprättas och övervakas av vårdnadshavare. Begränsade funktioner och sociala kontakter. Högst 1 timme/dag.
  • 15–17 år: Får skapa egna konton, men tjänsterna måste vara safe by design för minderåriga.
  • 18+: De särskilda Kids Act-reglerna för minderåriga upphör.

Man kan tycka att det borde vara upp till föräldrarna att bestämma över sina barns användning av sociala medier och att barn och unga utvecklas olika snabbt. Men nu blir det alltså istället enhetliga, centralt beslutade regler som är tänkta att gälla i hela EU.

Även om sociala medier får ansvaret för att kontrollera att åldersgränserna följs finns det många olika vägar för de unga som vill kringgå dem. I Australien använder 85 procent av de unga fortfarande sociala medier efter att en åldersgräns på 16 år införts.

För att hindra barn från att använda vissa tjänster måste man kunna skilja barn från vuxna. Därmed flyttas frågan snabbt från barnskydd till identifiering/åldersbevis för internetanvändare generellt.

Frågan är vad som händer med ett internet där rätten att använda olika tjänster börjar förutsätta att användaren kan bevisa vilken ålderskategori han eller hon tillhör. Som vanligt anar vi oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Kommissionen säger att ålderskontrollen skall vara exakt, robust, säker, integritetsvänlig, icke-diskriminerande och minimalt ingripande. Kritikerna hävdar att dessa egenskaper delvis står i konflikt med varandra.

En intressant detalj är de föreslagna föräldrakontona. Enligt förslaget måste det gå att styrka att den vuxne faktiskt är barnets vårdnadshavare. Medlemsstaterna skall tillhandahålla ett kostnadsfritt, integritetsbevarande sätt att bevisa parental responsibility. Det börjar alltså se ut som en betydligt större infrastruktur för identitet och behörighet än bara en funktion där man intygar att man fyllt 18.

För de största plattformarna går förslaget ännu längre. Nya tjänster och funktioner skall föregås av en compliance-plan till EU-kommissionen. Den skall bedömas inom 30 dagar och funktioner får inte lanseras innan kommissionen lämnat ett positivt utlåtande.

Det bör vidare noteras att EU-kommissionen kopplar Kids Act till den kommande Digital Fairness Act. Von der Leyen säger uttryckligen att problemet med beroendeframkallande design inte bara gäller barn.

En spontan reaktion är att EU-kommissionen åter håller på att gräva ner sig i detaljreglering, vars fulla konsekvenser är svåra att överblicka.

Så till kritiken. Den europeiska konsumentskyddsorganisationen BEUC säger »Age verification is not a silver bullet and would raise serious privacy and data protection concerns.«

Tyska Netzpolitik är kritiska och pekar på att systemet innebär ålderskontroll även av vuxna användare. De pekar också på den klassiska målkonflikten: Ju mer exakt och robust ålderskontrollen skall vara, desto svårare blir det att samtidigt maximera anonymitet, integritet och tillgänglighet.

Chaos Computer Clubs Elina Eickstädt säger att förslaget bekräftar nästan alla farhågor man haft om ålderskontroll på nätet – och att det innebär slutet för fri och anonym internetanvändning. Hon pekar också på olösta tekniska problem och riskerna med föräldrakontona.

Den europeiska paraplyorganisationen för digitala rättigheter EDRi ifrågasätter själva ålderslogiken. »If design is harmful for 13-year-olds, it does not magically become safe on their 15th or 18th birthday.«

Den tyska tankesmedjan D64 – Zentrum für Digitalen Fortschritt – varnar för att ungdomar kan förlora viktiga sociala rum och att föräldraövervakning inte är oproblematisk, särskilt för barn som inte har en trygg relation till sina vårdnadshavare.

Som synes är förslaget både mer komplicerat och mer problematiskt än »bara« en åldersgräns för sociala medier. Vi gräver vidare och återkommer.

• EU-kommissionen: EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »
• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »

• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU

av

En 18-årsgräns för full tillgång till sociala medier var ett av förslagen när EU-kommissionens ordförande i dag pekade ut vägen mot framtiden.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har i dag hållit sitt »State of the Union«-tal. Bland annat gjorde hon förhandsreklam för EU Kids Act, som handlar om EU-gemensamma åldersgränser för sociala medier. Förslaget skall presenteras mer utförligt i morgon, torsdag. Ur hennes tal…

»I morgon lägger kommissionen fram EU KIDS ACT. Vi kommer att använda en gradvis och differentierad metod. Varje ålder har sin egen känslighet. Och därför kommer varje ålder att ha en anpassad skyddsnivå.

Inga sociala medier under 13 år. Inga personliga konton under 15 år.

Det betyder att barn mellan 13 och 15 år bara får ha minikonton, som skapas och övervakas av föräldrar eller vårdnadshavare, med begränsade funktioner och en tidsbegränsning på en timme om dagen. Och mellan 15 och 18 år är säker design en skyldighet för plattformarna.«

Hur detta skall gå till rent praktiskt skall vi alltså få veta i morgon. Det ser som synes ut att bli mer än bara en rak åldersgräns.

En 18-årsgräns för full tillgång till sociala medier känns lite märklig med tanke på att ett par medlemsstater har en 16- respektive 17-årsgräns för rösträtt i nationella val. Och fem länder när det gäller val till Europaparlamentet. I flera EU-länder kan alltså en 16-åring rösta, samtidigt som samma person inte skall få full tillgång till de sociala medier där mycket av den politiska debatten förs.

Talet handlade även om artificiell intelligens: AI är viktig. AI kan vara farlig. AI är bra men kan även vara dålig. AI skall användas på ett bra sätt. EU bygger AI Giga Factories. Flytta AI från skärmen till samhället. AI ska skapa mervärde på ett mer ansvarsfullt sätt. EU:s AI Act är ett verktyg för att påverka den globala styrningen av AI. Och så vidare.

Ett centralt budskap var att EU vill ha ett betydande inflytande över utvecklingen av artificiell intelligens både i Europa och globalt.

von der Leyen berörde också EU:s nya demokratisköld, som hon tycker är viktig – inte bara mot yttre hot. Som exempel på vad som är problematiskt nämnde hon »antieuropeiska krafter«. Vilket lämnar stort tolkningsutrymme.

Detta är bara några nedslag i dagens State of the Union-tal. Du kan läsa det här:

• 2026 års tal om tillståndet i unionen av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen »

CC0

Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU

av

Efter att ha fått sitt förslag om 15-årsgräns för sociala medier stoppat av det franska författningsrådet ber president Macron nu EU införa en sådan.

Det är ett klassiskt knep bland EU:s medlemsstater: Om det är något du inte kan få igenom på hemmaplan – se då till att genomföra det i EU istället.

För en månad sedan sa Frankrikes författningsråd nej till regeringen Macrons 15-årsgräns för sociala medier. Rådet slog fast att:

• Ett sådant förbud förutsätter i praktiken att alla användare, även vuxna, måste bevisa sin ålder. Då krävs tydliga rättsliga ramar och integritetsskydd.

• Ett generellt och odifferentierat förbud mot sociala medier för alla under 15 år är ett oproportionerligt ingrepp i minderårigas yttrande- och informationsfrihet.

President Macron gav då sin premiärminister i uppdrag att skriva om förslaget. Målet är enligt Élyséepalatset att få ett nytt system på plats före våren 2027.

Men ett sådant förslag måste respektera de begränsningar författningsrådet just satt upp.

Samtidigt växlar Macron upp EU-spåret och uppmanar i ett brev EU och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att införa en enhetlig 15-årsgräns för hela unionen.

von der Leyen har själv aviserat att kommissionen skall presentera förslag om barns tillgång till sociala medier efter sommaren. Vilket sammanfaller lägligt med det State of the Union-tal som hon skall hålla i Europaparlamentet på onsdag.

Som vi redan rapporterat sägs bland annat en gemensam åldersgräns och den nya EU-appen för ålderskontroll lyftas fram i talet. Initiativet kallas EU Kids Act.

Vi lyssnar och återkommer med en rapport på onsdag.

• Macron Seeks EU Law After France Rejects Under 15 Social Media Ban »

Relaterat:
• Början till slutet för åldersgränser online »
• Åldersgränser online och AI-frågor på gång i EU »

CC0

Början till slutet för åldersgränser online

av

I Frankrike har författningsrådet underkänt en generell 15-årsgräns för sociala medier. På andra håll växer tvivel om att sådana förbud är genomförbara.

Förra veckan beslutade Frankrikes författningsråd – Conseil constitutionnel – att underkänna den nya 15-årsgränsen för sociala medier. Rådet slår fast att:

  • Ett generellt förbud mot sociala medier för alla under 15 år är ett oproportionerligt ingrepp i även minderårigas yttrande- och informationsfrihet.
  • Ett sådant förbud förutsätter i praktiken att alla användare, även vuxna, måste bevisa sin ålder. Då krävs tydliga rättsliga ramar och integritetsskydd.

Rådet säger att skyddet för barnets bästa visserligen är ett konstitutionellt krav. Men ett ingrepp i yttrande- och kommunikationsfriheten måste fortfarande vara lämpligt, nödvändigt och proportionerligt.

Det generella förbudet föll bland annat därför att:

  • det omfattade alla under 15 år utan åtskillnad efter mognad,
  • föräldrars medgivande saknade betydelse,
  • det omfattade mycket olika slags tjänster,
  • det kunde träffa tjänster där några hälsomässiga eller säkerhetsmässiga risker för barn inte hade visats,
  • lagen gjorde ingen tillräcklig åtskillnad mellan tjänster och funktioner med olika risknivåer.

Rådets resonemang är alltså starkare än att lagen bara var »otydligt skriven«. Själva det urskillningslösa förbudet bedömdes vara oproportionerligt.

Den andra delen av beslutet är särskilt intressant ur ett digitalt rättighetsperspektiv. Rådet konstaterar att ett förbud för personer under 15 år med nödvändighet innebär att varje person, även en myndig person, måste bevisa sin ålder innan tjänsten får användas.

Man kan notera att lagen svävar på målet vad gäller:

  • hur åldern skall styrkas,
  • vilka uppgifter som får samlas in,
  • vem som får behandla dem,
  • hur länge de får sparas,
  • hur anonymitet och pseudonymitet skall skyddas,
  • vilka tekniska eller rättsliga säkerhetsmekanismer som skall krävas.

Därför hade lagstiftaren inte skapat tillräckliga garantier för rätten till privatliv.

Rådet säger inte att all åldersverifiering är förbjuden. En mer begränsad reglering, riktad mot dokumenterat riskfyllda tjänster eller funktioner och försedd med starka integritetsgarantier, skulle möjligen kunna godtas.

President Macron har redan gett premiärminister Sébastien Lecornu i uppdrag att skriva om förslaget. Målet är enligt Élyséepalatset att få ett nytt system på plats före våren 2027. Men ett sådant förslag måste respektera de begränsningar författningsrådet just satt upp.

• Inte bara Frankrike

Samtidigt har Politico en intressant sammanställning över situationen i andra länder. Den internationella trenden tycks vara att man går bort från idén om en generell åldersgräns, för att istället inrikta sig på att begränsa vad man anser vara skadliga och beroendeframkallande funktioner på olika slags plattformar.

Möjligen har man tagit intryck av tidiga australiska data som visar att mer än 80 procent av 10–15-åringarna fortfarande använde sociala medier tre månader efter att landets 16-årsgräns trätt i kraft.

Lorena Giuberti Coutinho är kommissionär vid Brasiliens självständiga dataskyddsmyndighet med ansvar för frågor om säkerhet online. Hon menar att åldersgränser är svåra att upprätthålla.

»The incentives for teenagers to continue on social media are quite strong because this is where they communicate.«

Vilket borde vara rätt uppenbart.

I USA möter flera delstatliga försök att införa generella åldersgränser motstånd. Parallellt riktas allt större uppmärksamhet mot plattformarnas konstruktion och riskfyllda funktioner. Flera rättsprocesser om detta pågår.

Också i Storbritannien diskuteras om en generell åldersgräns är det bästa. Politico:

»In Britain, while new Prime Minister Andy Burnham has voiced his support for a social media ban, some industry observers say it may not be a blanket ban. Instead, the U.K. could choose to follow Canada’s proposed Safe Social Media Act, which looks to age-restrict platforms unless and until they have “adequate safeguards” in place to protect children.«

Det vill säga en åldersgräns så länge plattformarna inte ändrar det man anser vara riskfyllda och skadliga funktioner för minderåriga. Eller åldersgränser för vissa funktioner på respektive plattform. Vilket i och för sig låter som detaljstyrning, men det är kanske inte lika dåligt som en åldersgräns.

I EU kommer liknande signaler från forskare och sakkunniga.

»Several experts who consulted the European Commission on the proposed measures, including Leanda Barrington-Leach of the 5Rights Foundation and the London School of Economics’ Sonia Livingstone, wrote a letter to Commission President Ursula von der Leyen to warn against blanket measures. Total bans are not in line with protecting children’s fundamental rights because they cut off their access to information, which may lead them to more dangerous, unregulated online spaces, the letter says.«

Detta stämmer rätt väl med vad 438 forskare och säkerhetsexperter redan framfört i ett öppet brev.

Det tycks som att idén om generella åldersgränser för sociala media håller på att nötas ner av praktiska svårigheter samtidigt som den möter motstånd i form av grundläggande fri- och rättigheter. Som så ofta är knäckfrågan: Hur?

På något sätt känns det som att inte heller idén om åldersgränser för sociala medier var särskilt väl genomtänkt.

• Reuters: France’s top court blocks social media ban for under-15s »

• Politico: The backlash to social media bans has already begun »

• 438 forskare: Joint statement of security and privacy scientists and researchers on Age Assurance »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »
• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

USA: Ålderskontroll för operativsystem

av

Separata ålderskontroller online kan komma att ersättas av obligatorisk åldersverifiering på systemnivå i telefoner, surfplattor och datorer.

Idén om åldersgränser för sociala medier håller på att ta ett tekniskt kliv. ID-kontroller, biometrisk åldersanalys, digitalt ID och appar för åldersverifiering tycks vara på väg att ersättas med kontroll på systemnivå.

I USA har ett partiöverskridande lagförslag – Digital Age Assurance Act – lagts fram i senaten. Idén är att operativsystem inte skall kunna användas om man inte har ett konto. Och ett konto kräver att man verifierar sin ålder.

Det vill säga ålderskontroll på operativsystemsnivå.

Detta är något som bland andra Meta har drivit kampanj för. Med kontroll på systemnivå slipper sociala medieplattformar med flera att själva ordna och ta ansvar för verifiering av användarnas ålder.

Detta är tänkt att gälla all slags enheter från telefon till dator. Det amerikanska lagförslaget talar om allt som har ett operativsystem. Och det skall kunna fungera gentemot bland annat appar, appbutiker, webbläsare och webbplatser som är skyldiga att kontrollera användarnas ålder.

I sin nuvarande utformning kan förslaget göra det svårt eller omöjligt att lagligt erbjuda vissa Linuxdistributioner, GrapheneOS och andra operativsystem som saknar centrala användarkonton eller vägrar samla in åldersuppgifter. Det finns inget undantag för fri eller öppen källkod.

En öppen fråga är om den tekniska lösningen kan göra det möjligt att knyta besök på olika webbplatser till samma användarkonto eller enhet. Lagförslaget innehåller visserligen förbud mot profilering och mot att kombinera ålderssignalen med andra personuppgifter, men mycket beror på hur systemet utformas i praktiken.

Enligt det amerikanska lagförslaget skall användare under 17 år ha sitt konto länkat till en förälder eller vårdnadshavare. Kravet kan skapa särskilda problem för barn som lever med en kontrollerande eller våldsam förälder, eftersom föräldern får en central roll i barnets tillgång till digitala tjänster.

Förslaget bygger på Kaliforniens Digital Age Assurance Act, som antogs 2025 och skall börja tillämpas den 1 januari 2027. Det federala förslaget går dock i vissa avseenden längre.

Om detta blir verklighet kan vi räkna med att metoden kommer att rullas ut globalt, då de större operativsystemen är amerikanska. EU lär knappast ha något att invända.

Läs mer på Reclaim the Net:
• Senate Bill Would Put Age Checks in Every US Operating System »

CC0

De många små stegens samlade förtryck

av

När EU reglerar uppstår oväntade och oönskade konsekvenser när olika regler förstärker varandra.

Det finns gott om politiska förslag i EU och Sverige om yttrandefrihet, övervakning, internets frihet med mera, som är oroväckande i sig. Men en än större fara ligger i hur dessa förslag kan komma att förstärka varandra. Några exempel…

Förra veckan skrev vi om en ny utredning som skall titta på att begränsa människors fri- och rättigheter utan att de dömts för brott – och i vissa fall även vad gäller brott de inte ens känner till. I namn av att bekämpa brottslighet.

Om du är släkt med eller direkt eller indirekt bekant med någon som misstänks för att ingå i en kriminell sammanslutning kan du rödflaggas och få kontakt- och rörelsebegränsningar, begränsningar av dina möjligheter att bedriva företag, förbud mot att inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner.

Vilket är anmärkningsvärt nog i sig. Kombinera sedan detta med EU:s nya digitala plånbok / e-legitimation som börjar rullas ut i slutet av året. Om den digitala plånboken med tiden blir den normala nyckeln till offentliga och privata tjänster skapas också en teknisk infrastruktur genom vilken olika begränsningar kan verkställas omedelbart i stora delar av samhället.

Detta sker samtidigt som antalet övervakningskameror ökar, tillståndskravet för myndigheters kamerabevakning har avskaffats och polisen får använda automatisk ansiktsigenkänning i realtid i vissa situationer. Lägg därtill växande register och en allt mer omfattande samkörning av data mellan myndigheter.

Ta ett steg tillbaka och betrakta helheten. Det är inte ett kinesiskt socialt kreditsystem. Ännu. Men några centrala beståndsdelar börjar kunna urskiljas: omfattande datainsamling, myndighetsgemensam riskklassificering, skuld genom association och automatiserad verkställighet.

Eller ta EU:s förslag om Chat Control. Har man väl börjat granska innehållet i människors elektroniska meddelanden i jakt på vissa saker kan syftet lätt utökas.

Erfarenheten visar att övervakningssystem som införts för ett snävt och behjärtansvärt ändamål ofta drabbas av politiska krav på utvidgning. När tekniken väl finns blir tröskeln lägre för att använda den även mot andra brott.

Kombinera det med att EU är på väg att göra »hat« till ett EU-brott med gemensam definition och gemensamma minimiregler om påföljder. Hur lång tid kommer det att ta innan sådant kommer att omfattas av vad Chat Control förväntas söka efter i våra personliga meddelanden?

När infrastrukturen för automatisk granskning av privata meddelanden väl finns på plats blir det tekniskt enklare – och sannolikt politiskt mer lockande – att genom senare lagstiftning utvidga vilka brott och vilket innehåll den skall söka efter.

Resultatet kan bli att yttranden som i dag endast kan bestraffas när de sprids offentligt även upptäcks, registreras och blir föremål för myndighetsåtgärder när de förekommer i privata konversationer.

Ett annat exempel är åldersgränser för sociala medier. Alla kommer då – i något led – att bli tvingade att identifiera sig.

Några långsiktiga garantier för att detta inte kommer att kopplas till vem som uttrycker vissa åsikter eller gör vissa yttranden finns inte. När systemet väl finns på plats kan reglerna ändras i en handvändning.

Tillsammans med konton, IP-adresser, enhetsidentifierare och loggar kan ålderskontroller ytterligare försvaga möjligheten att uppträda anonymt eller under pseudonym.

Hur långt detta kan gå ser vi i Tyskland och Storbritannien – där människor har fått polisen bultande på dörren i gryningen, gripits eller åtalats för yttranden på nätet. Ibland för uttalanden som möjligen varit grova eller osmakliga, men utan att något konkret hot eller någon uppmaning till våld uttalats.

EU:s Trusted Flaggers (organisationer som certifierats av nationella myndigheter och vars anmälningar om påstått olagligt innehåll skall behandlas med förtur av plattformarna) och EU:s finansiering och institutionalisering av olika nätverk för faktagranskning hamnar i ett delvis nytt ljus – om man betänker EU:s planer på att innehåll från public service skall lyftas fram på bekostnad av annat innehåll på plattformar som Youtube.

Sammantaget blir det ett avsteg från yttrandefrihetens pricnip om att alla skall ha rätt att dela och ta emot tankar, åsikter och information utan offentlig myndighets inblandning.

Varje system har sitt eget behjärtansvärda syfte och sina formella skyddsräcken. Men när systemen kopplas samman kan resultatet bli ett samhälle där staten vet vem du är, vad du säger, var du befinner dig, vilka du träffar – och med ett knapptryck kan begränsa vad du får göra. Helheten blir då mer problematisk och hotfull än summan av delarna.

CC0