Femte juli

Nätet till folket!

Sökresultat för: chat control

EU-valet och internets framtid

av

Här är fyra frågor som borde vara aktuella i EU-valet: Chat Control 2, rätten till krypterad kommunikation, EU:s nya hat-förbud och ett nytt datalagringsdirektiv.

• Chat Control 2

EU-kommissionär Ylva Johanssons förslag om att låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden och konversationer – Chat Control 2 – står still.

Ministerrådet kan inte komma överens om någon gemensam kompromiss och Europaparlamentet har sagt nej till alla centrala delar i CC2.

Parlamentets beslut fattades i en unik bred enighet över partigrupperna, med hänvisning till att CC2 strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

På köpet hoppas parlamentet ha gjort sig av med en besvärlig fråga i EU-valrörelsen.

Inte desto mindre måste ett slutligt beslut om CC2 fattas under våren 2026, under nästa EU-mandatperiod. Och kommissionen och ministerrådet biter sig fortfarande fast vid det ursprungliga förslaget.

Socialdemokraterna tycks i huvudsak vara för CC2, även om de tillsammans med sin partigrupp i parlamentet står bakom parlamentets nej (tills vidare). Regeringspartierna är för CC2 i modifierad form, men står även de bakom Europaparlamentets nej.

Man kan ana en viss kognitiv dissonans. Det är uppenbart att man försöker vinna tid och ducka frågan om CC2 till efter EU-valrörelsen.

• »Going dark«

På initiativ av det tidigare svenska EU-ordförandeskapet har EU-kommissionen satt upp en ljusskygg »high level group« för att försöka bereda sig tillgång till totalsträckskrypterad (end-to-end-krypterad, E2EE) kommunikation.

(Från början var det en »high level expert group«, men ordet »expert« togs bort då expertgrupper enligt reglerna har större krav på öppenhet och transparens.)

Detta är en fråga där hela vår IT-säkerhet sätts på spel genom krav på bakdörrar till krypterad kommunikation. Här är både politiken och ordningsmakten pådrivande.

Denna ambition kolliderar dels med Europadomstolens beslut om att kryptering är en del av rätten till privat kommunikation, som är en grundläggande mänsklig rättighet. Dels mot EU-domstolens principiella beslut om att man får övervaka personer som misstänks för brott – men inte alla andra, hela tiden.

I sammanhanget kan noteras att det redan finns verktyg som hemlig dataavläsning för att övervaka personer som misstänks för brott. Vilket då sker med spionprogram på den misstänktes telefon och/eller dator.

Var Going Dark-projektet kommer att landa är oklart. Men det är uppenbart att Europaparlamentet har en viktig kontrolluppgift, så att projektet inte går bortom vad som kan accepteras i en demokratisk rättsstat och inom ramen för de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet är rent av den enda institution som kan bedriva sådan tillsyn. Så det gäller att välja ledamöter som förstår och intresserar sig för frågan.

• EU:s nya hat-förbud

Under mandatperioden kommer EU att utöka katalogen över »EU-brott« med hat och hot. Andra exempel på EU-brott är terrorism och vapensmuggling.

För att göra detta måste EU:s institutioner komma fram till en definition av brottet och ett minimistraff. I en resolution som nyligen antogs ger Europaparlamentet kommissionen fria tyglar att definiera nästan vad som helst som hat. Detta kan bli helt tokigt.

M+KD+L+C+S+MP+V röstade för resolutionen. De bör avkrävas svar på vilka yttranden de vill förbjuda. Före valet.

Lagstiftningsprocessen kommer att äga rum under den kommande EU-mandatperioden.

• Datalagring

2014 upphävde EU-domstolen EU:s datalagringsdirektiv, för att det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Datalagring innebär lagring av metadata om allas telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar och mobilpositioner.

Det var i samband med detta beslut som EU-domstolen etablerade principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Många medlemsstater (däribland Sverige) har med olika krumbukter och trots EU-domstolens protester fortsatt sin datalagring ändå. Nyligen föreslog en svensk utredning att den skall utökas. (Vårt remissyttrande.)

Både EU-kommissionen och ministerrådet är inne på att det behövs ett nytt datalagringsdirektiv som rundar domstolens principbeslut. Även detta är en process som kommer att hanteras under den kommande mandatperioden.

Glöm inte fråga dina EU-kandidater vad de tycker i frågorna ovan.

Ylva Johansson: Er kritik gör mig bara mer beslutsam

av

Ett förslag som strider mot de mänskliga rättigheterna. Grundlösa påståenden, medvetna missuppfattningar, riggade opinionsmätningar, politisk korruption, mångmiljonbelopp till lobbying i egen sak, brott mot EU:s nya Digital Services Act och mot GDPR – EU-kommissionär Ylva Johansson skyr inga medel för att driva igenom Chat Control 2.

EU-kommissionär Ylva Johansson är en av EU:s högsta makthavare. Hon är inte vald av någon, utan var arbetsmarknadsminister i regeringen Löfven 2 när hon plötsligt upphöjdes till sitt ämbete.

Hennes civila CV består i att under två år ha varit ämneslärare i matematik, fysik och kemi.

Sedan blev det Vänsterpartiet Kommunisterna, på Lars Verners tid. Därefter löste hon partibok i Socialdemokraterna och blev genast karriärsosse. Hennes Wikipedia-sida är informativ.

Just nu är Ylva Johansson aktuell med förslaget om massövervakning av innehållet i folks elektroniska meddelanden – Chat Control 2. Som strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Dessutom är förslaget oförenligt med totalsträckskryptering (E2EE) av elektroniska meddelanden. Vilket i sig är en röd linje. Chat Control 2 är inte i kontakt med verkligheten.

Men Ylva Johansson går på. Hon fortsätter påstå att bara domstolar kan utfärda en spårningsorder, vilket inte stämmer med hennes eget förslag.

Och hon fortsätter likna Chat Control 2 vid en knarkhund som kan sniffa sig fram till droger utan att öppna paket och resväskor. Vilket är totalt nonsens.

Under resan med Chat Control 2 har vi hunnit se riggade opinionsmätningar och politisk korruption. Speciellt två frågor hänger i luften rörande den senare.

1) I styrelsen för en av skandalens intresseorganisationer / IT-företag sitter en av Ylva Johanssons egna topptjänstemän – som även varit central i arbetet med att ta fram EU-kommissionens förslag om Chat Control.

2) Vid ett event i Bryssel betalade Ylva Johanssons direktorat ut nästan en miljon euro till denna stiftelse. Av skattebetalarnas pengar. För att lobba för sitt eget och kommissionens budskap.

Detta kommenterar Ylva Johansson med att allt gått rätt till. Trust me. Och tänk på barnen.

Europol, vars högsta politiska chef är Ylva Johansson – tycker att hennes förslag om Chat Control 2 är utmärkt – och meddelar att de också vill vara med och tjuvkika i folks e-post, elektroniska meddelanden och IP-konversationer.

I ett försök att vinna tillbaka mark köpte EU-kommissionen nyligen reklamplats på X:Twitter – för skattebetalarnas pengar, för att påverka opinionen.

I sin video hänvisar kommissionen till sin redan de-bunkade riggade opinionsmätning. (I Sverige är resultatet det motsatta. 72% säger nej till Chat Control 2.) I övrigt visas bilder på oskyldiga barn och potentiellt fula gubbar till spöklik musik.

Reklaminslaget har visats i länder som är kritiska till Chat Control 2. Man har använt sig av micro targeting – för att sålla fram lämpliga mottagare utifrån politisk åskådning och religion.

Vilket råkar vara synnerligen förbjudet – såväl under EU:s nya Digital Services Act som GDPR. Gör som vi säger, inte som vi gör. EU:s datatillsynsmyndighet har uppmärksammat saken.

I helgen har Ylva Johansson lagt ut ett nytt brev på kommissionens hemsida. Och nu börjar det verka lite obalanserat. Till exempel går hon till angrepp mot VPN-leverantören Mullvad för dess reklam-kampanj mot Chat Control 2.

I brevet kritiserar hon även Europas ledande think tank för ett fritt och öppet internet, EDRi. De har faktiskt fått en donation på 15.000 euro från Apple, haha, gotcha.

Säger kommissionären som nyss gav en organisation med suspekta motiv en miljon euro av skattepengar för att ordna ett event till stöd för hennes eget förslag.

Ylva Johansson skriver även att hon utsatts för hat och hot på nätet. Några har kommenterat hennes kön och hennes utseende. Hon menar även att hon utsatts för rasistiska (!) påhopp. Hon har kallats för ”häxa” och ”hynda”. Och värre.

Det är naturligtvis tråkigt att vissa människor är rövhattar på nätet. Men det är lätt att misstänka att den allt mer pressade kommissionären även uppfattar helt legitim kritik som näthat – eftersom hon inte kan hantera den.

Några bemötanden i sak av den kritik som framförts förekommer inte i kommissionär Johanssons brev. Däremot skriver hon att kritiken stärker hennes beslutsamhet.

På det hela taget känns det som att Ylva Johanssons position blir allt svajigare. Det skall bli spännande att se utfrågningen av henne i Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter (LIBE) den 25 oktober.

Dagen efter, den 26 oktober röstar sedan utskottet om förslaget till Chat Control 2, med dess 1.909 ändringsförslag.

Relaterat:
• Europol Sought Unlimited Data Access in Online Child Sexual Abuse Regulation »
• Chat Control – politisk korruption på EU-nivå »
• Chat Control-skandalen, del 2 »

Relevant debattartikel:
• Europaportalen: Riksdagen måste säga nej till Chat Control 2.0 »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Ingen räddning för EU:s e-handel i sikte

av

EU-förordningen som dödar den småskaliga gränsöverskridande e-handeln kommer knappast att ändras i år, om alls.

Förra veckan skrev vi om hur EU:s nya förpackningsförordning (PPWR EU 2025/40) dödar den småskaliga gränsöverskridande e-handeln.

På grund av groteska och kostsamma byråkratiska krav [1] med olika rutiner och på olika språk i de 27 medlemsstaterna blir det i stort sett omöjligt för de nästan två miljoner [2] små web-butiker i EU som säljer över gränserna att fortsätta sin verksamhet.

Det handlar om specialiserade butiker, hantverkare, konstnärer, komponent- och kontrakttillverkare, författare som ger ut på eget förlag, smyckeskonstnärer, klädskapare, instrumentmakare, säljare av lokalproducerade produkter – och väldigt många andra som försörjer sig helt eller delvis på småskalig postorder och e-handel till eller inom EU.

Det går inte ens att sälja något till andra EU-länder på eBay längre (se nedan) utan att ange sina registreringsuppgifter (Extended Producer Responsibility Packaging Registration Number) för varje nationell marknad där produkten skall erbjudas. Detsamma gäller den som säljer via plattformar som Etsy, Amazon, Fyndiq och Zalando. Även om det bara handlar om ett paket.

Vad som började som en frihandelsunion har nu utvecklats till ett byråkratiskt monster som hindrar handel över gränserna, i namn av en överordnad grön omställning.

Så vad händer nu? EU kan ju vara blixtsnabbt och runda hörn när det gäller sådant dess makthavare vill ha, som Chat Control.

Svaret är att det knappast blir någon förändring i år, om någon alls.

Enligt Die Welt har en hög EU-tjänsteman uppmanat medlemsstaterna att tills vidare inte tillämpa de nya reglerna strikt och att avstå från sanktioner. Men något sådant uttalande ändrar inte den gällande lagstiftningen.

Vilken företagare vågar verka på en marknad under så diffusa förutsättningar? Och marknadsplatserna vi nämnde ovan har ju redan stängt den möjligheten.

Vad är det för slappt lagstiftningsarbete som till synes saknar all verklighetskontakt och konsekvensanalys? Vad är det för lagstiftare som tyckte att detta var en bra idé? Hur tänkte de då?

Redan i december 2025 insåg kommissionen att kravet på lokala auktoriserade ombud kunde bli ett problem. Därför föreslog den att just detta krav skulle skjutas upp för EU-baserade företag till den 1 januari 2035. (COM(2025) 982) Men det kräver beslut i EU:s ministerråd och i Europaparlamentet. Och alla andra krav ligger kvar.

En stor majoritet av medlemsstaterna i rådet skall enligt uppgift ha motsatt sig förslaget. Rådets behandling av frågan lades åt sidan den 24 juni i år.

Europaparlamentet fortsätter dock att behandla ett nedbantat förslag, med undantag för företag med högst 49 anställda och högst 10 miljoner euro i årsomsättning. En utskottsomröstning väntas tidigast i början av oktober.

Det är därför oklart om parlamentet kommer till skott innan årsskiftet. Om alls. Och om ministerrådet fortsätter att sätta sig på tvären kan processen dra ut på tiden hur länge som helst.

Under tiden går många små postorder- och e-handelsföretag under – och den fria rörligheten för varor inom EU hindras.

• Commission tells member states to ignore its own new packaging rules and skip penalties »

• Experten: Nya EU-reglerna kommer knäcka småföretagen: ”Flera kommer att lägga ner” »

• En dödsstöt för gränsöverskridande e-handel »

[1] Om du säljer förpackade varor till kunder i ett annat EU-land kan du, beroende på mottagarlandets system och hur reglerna slutligen genomförs, behöva:
• Registrera dig i varje enskilt mottagarlands producentregister.
• Ansluta dig till varje enskilt mottagarlands återvinnings- eller producentansvarssystem.
• Redovisa förpackningarnas mängder och materialslag i varje enskilt mottagarland.
• Betala miljö- eller återvinningsavgifter i varje enskilt mottagarland.
• Utse ett auktoriserat ombud för producentansvaret i varje mottagarland där du inte är etablerad.
Det finns inget gemensamt EU-register utan 27 olika nationella system med olika register, olika blanketter och språk, olika rapporteringsperioder, olika definitioner och undantag, olika återvinningsorganisationer, olika avgifter och olika krav på lokala ombud.

[2] EU har cirka 24 miljoner små och medelstora företag. 22 procent av dessa säljer sina varor via en egen webbplats eller app. En tredjedel av dessa säljer sina varor över gränserna.

Not: Elva av Sveriges 21 Europaparlamentariker röstade ja (S+V+MP+L) till den slutliga förpackningsförordningen. Fem röstade nej (C+SD+Folklistan) och fem avstod (M+KD). När frågan därefter slutligt avgjordes i ministerrådet röstade den svenska regeringen ja.

CC0

Brysseleffekten

av

EU:s regleringar av internet och IT drabbar inte bara oss européer. Till exempel får människor i andra delar av världen sin yttrandefrihet inskränkt till följd av de lagar som stiftas här.

EU har ambitionen att bli världsledande på IT-reglering. Som om det vore ett självändamål.

Eftersom internet är globalt kommer EU:s klåfingriga regler att få konsekvenser överallt. EU anser att dess förordningar har extraterritoriell räckvidd och att man har rätt att bötfälla utländska företag med astronomiska belopp om de bryter mot unionens regler.

Så det är enklast att göra som EU säger. När globala tjänster väljer att införa samma system överallt kan även användare utanför EU drabbas av övermoderering och förändrade krav på innehåll och algoritmer. Det vill säga få sin yttrandefrihet begränsad.

EU har tvingat fram maskinläsbar märkning av AI-genererad text. Anthropic låter meddela att det är ogörligt att anpassa modellen efter olika länders olika regler. Så man vattenmärker i princip allt som kommer ut ur maskinen som AI-genererat – oavsett var i världen användaren befinner sig. Det gäller även om du bara använt tjänsten för att redigera en text som du själv skrivit.

Eller ta frågan om Chat Control. Idén om client-side scanning är fortfarande inte avskriven bland vissa medlemsstater i EU:s ministerråd. Det vill säga spionprogram på system- eller applikationsnivå som granskar innehållet på din telefon, platta eller dator innan det krypteras och sänds.

Detta är något som i så fall riskerar att bli en allmänt accepterad standard – vilket kan göra det svårare, farligare eller omöjligt för oppositionella i auktoritära stater att kommunicera genom krypterade meddelandeappar. Det handlar om människors liv och frihet.

Att EU ofta går för långt framgår tydligt genom att man gång på gång tvingas backa från tidigare beslut på olika områden. Men då är skadan ofta redan skedd.

CC0

Förtryck kan komma i nya former

av

I en framtida dystopisk övervaknings- och kontrollstat kan de som inte bryr sig eller lägger sig i kanske ändå ha det rätt bra. Cirkulera, här finns inget att se.

Men den som kommer på kant med myndigheterna eller någon tjänsteman kan få det väldigt jobbigt.

Eller den som ifrågasätter eller avviker för mycket. Som de britter och tyskar som redan i dag får polisbesök när de tyckt fel på nätet. Oliktänkande kan rent av försvinna, som i Kina. Det är en skala.

Förtryck behöver inte komma marscherande ner för gatan. Det är mer troligt att det kommer i en annan, mindre spektakulär skepnad än förra gången.

Det kan smyga sig på och vara konsekvensen av missriktad välvilja. Eller naivitet. Eller inkompetens. Förtryck kan växa ur funktionell dumhet.

En ständigt pågående process i vilken politiken ökar sin makt och förvaltningen sin volym leder till att individens frihet och oberoende begränsas.

Förtryck kan växa ur människors tendens att vilja utöva makt över andra. Eller för att bereda väg för vackra utopiska visioner utan utrymme för avvikande åsikter.

Förtryck kan vara ansiktslöst och »ingens« fel eller ansvar. En biprodukt av överordnade mål.

Det är här de grundläggande mänskliga rättigheterna kommer in i bilden. Grundläggande, eftersom ingen majoritet eller överhet skall kunna kränka individens rättigheter eller tysta henne. I princip.

De mänskliga rättigheternas funktion är att skydda individen mot statens övergrepp. De finns för att skydda den som är obekväm, impopulär, misstänkliggjord eller i minoritet – och för vanligt, hederligt folk som skall lämnas i fred.

Med Chat Control vill man granska innehållet i folks elektroniska meddelanden. Med Digital Services Act och EU:s nya »demokratisköld« vill man styra vad människor skall få se online.

Här står både rätten till privatliv och yttrandefriheten på spel. Kampen pågår just nu och formar vår framtid.

CC0

Vem skall man rösta på?

av

Spelar det någon roll vilken regering vi får, vad gäller nätfrågor och grundläggande fri- och rättigheter?

Nu är det dags för riksdagsval igen. Vilket inte är någon särskilt munter historia, om man ser till internetfrågorna och våra fri- och rättigheter.

Oavsett om det blir Moderaterna eller Socialdemokraterna som leder landet efter valet får vi mer massövervakning, mindre frihet online och ett lite snävare utrymme för vad som får sägas. Ofta drivet av EU-lagstiftning som Chat Control, förslag om ID-krav online och implementeringen av Digital Services Act.

Även EU-frågorna hänger ihop med det svenska riksdagsvalet, eftersom det är regeringen som för Sveriges talan i EU:s ministerråd.

Moderaterna och MEP Tobé har fått mycket välförtjänt skit för Chat Control. Men jag tycker att sossarna kommer för lätt undan. De har varit entusiastiskt pådrivande för förslaget, även i dess ursprungliga och mest drakoniska form, med den dåvarande EU-kommissionären Ylva Johansson som arkitekt.

Om Moderaterna förstör internet för att de vill visa sig duktiga i EU-bubblan – så gör Socialdemokraterna det med större glöd, för att de ogillar ett fritt och öppet internet som inte går att kontrollera. De har alltid ogillat fri information. Magdalena Andersson säger sig vilja ta kontroll över utvecklingen.

Man får ändå säga att Moderaterna är modiga som bygger upp en aldrig tidigare skådad övervakningsstat och sedan lämnar över nycklarna till jakobinerna.

Liberalerna hatar skärmar. Kristdemokraterna vill ha ID-krav på Facebook. Centern är oftast emot Chat Control, men ibland för. Miljöpartiet är bara för rätten till privatliv när de är i opposition. Vänsterpartiet vet av erfarenhet att det är de som kommer att övervakas. Sverigedemokraterna har insett att det är dem man försöker tysta.

Jag har kommit fram till att det är dött lopp mellan de två lagen vad gäller nät- och rättighetsfrågorna, men av olika skäl och på olika sätt.

Att kontrollera och styra internet är som att valla katter. Det kommer inte att fungera. Men politiken kan ställa till med mycket skada genom att försöka.

CC0

De många små stegens samlade förtryck

av

När EU reglerar uppstår oväntade och oönskade konsekvenser när olika regler förstärker varandra.

Det finns gott om politiska förslag i EU och Sverige om yttrandefrihet, övervakning, internets frihet med mera, som är oroväckande i sig. Men en än större fara ligger i hur dessa förslag kan komma att förstärka varandra. Några exempel…

Förra veckan skrev vi om en ny utredning som skall titta på att begränsa människors fri- och rättigheter utan att de dömts för brott – och i vissa fall även vad gäller brott de inte ens känner till. I namn av att bekämpa brottslighet.

Om du är släkt med eller direkt eller indirekt bekant med någon som misstänks för att ingå i en kriminell sammanslutning kan du rödflaggas och få kontakt- och rörelsebegränsningar, begränsningar av dina möjligheter att bedriva företag, förbud mot att inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner.

Vilket är anmärkningsvärt nog i sig. Kombinera sedan detta med EU:s nya digitala plånbok / e-legitimation som börjar rullas ut i slutet av året. Om den digitala plånboken med tiden blir den normala nyckeln till offentliga och privata tjänster skapas också en teknisk infrastruktur genom vilken olika begränsningar kan verkställas omedelbart i stora delar av samhället.

Detta sker samtidigt som antalet övervakningskameror ökar, tillståndskravet för myndigheters kamerabevakning har avskaffats och polisen får använda automatisk ansiktsigenkänning i realtid i vissa situationer. Lägg därtill växande register och en allt mer omfattande samkörning av data mellan myndigheter.

Ta ett steg tillbaka och betrakta helheten. Det är inte ett kinesiskt socialt kreditsystem. Ännu. Men några centrala beståndsdelar börjar kunna urskiljas: omfattande datainsamling, myndighetsgemensam riskklassificering, skuld genom association och automatiserad verkställighet.

Eller ta EU:s förslag om Chat Control. Har man väl börjat granska innehållet i människors elektroniska meddelanden i jakt på vissa saker kan syftet lätt utökas.

Erfarenheten visar att övervakningssystem som införts för ett snävt och behjärtansvärt ändamål ofta drabbas av politiska krav på utvidgning. När tekniken väl finns blir tröskeln lägre för att använda den även mot andra brott.

Kombinera det med att EU är på väg att göra »hat« till ett EU-brott med gemensam definition och gemensamma minimiregler om påföljder. Hur lång tid kommer det att ta innan sådant kommer att omfattas av vad Chat Control förväntas söka efter i våra personliga meddelanden?

När infrastrukturen för automatisk granskning av privata meddelanden väl finns på plats blir det tekniskt enklare – och sannolikt politiskt mer lockande – att genom senare lagstiftning utvidga vilka brott och vilket innehåll den skall söka efter.

Resultatet kan bli att yttranden som i dag endast kan bestraffas när de sprids offentligt även upptäcks, registreras och blir föremål för myndighetsåtgärder när de förekommer i privata konversationer.

Ett annat exempel är åldersgränser för sociala medier. Alla kommer då – i något led – att bli tvingade att identifiera sig.

Några långsiktiga garantier för att detta inte kommer att kopplas till vem som uttrycker vissa åsikter eller gör vissa yttranden finns inte. När systemet väl finns på plats kan reglerna ändras i en handvändning.

Tillsammans med konton, IP-adresser, enhetsidentifierare och loggar kan ålderskontroller ytterligare försvaga möjligheten att uppträda anonymt eller under pseudonym.

Hur långt detta kan gå ser vi i Tyskland och Storbritannien – där människor har fått polisen bultande på dörren i gryningen, gripits eller åtalats för yttranden på nätet. Ibland för uttalanden som möjligen varit grova eller osmakliga, men utan att något konkret hot eller någon uppmaning till våld uttalats.

EU:s Trusted Flaggers (organisationer som certifierats av nationella myndigheter och vars anmälningar om påstått olagligt innehåll skall behandlas med förtur av plattformarna) och EU:s finansiering och institutionalisering av olika nätverk för faktagranskning hamnar i ett delvis nytt ljus – om man betänker EU:s planer på att innehåll från public service skall lyftas fram på bekostnad av annat innehåll på plattformar som Youtube.

Sammantaget blir det ett avsteg från yttrandefrihetens pricnip om att alla skall ha rätt att dela och ta emot tankar, åsikter och information utan offentlig myndighets inblandning.

Varje system har sitt eget behjärtansvärda syfte och sina formella skyddsräcken. Men när systemen kopplas samman kan resultatet bli ett samhälle där staten vet vem du är, vad du säger, var du befinner dig, vilka du träffar – och med ett knapptryck kan begränsa vad du får göra. Helheten blir då mer problematisk och hotfull än summan av delarna.

CC0

Fråga makthavarna i Almedalen om övervakning

av

Nu drar Almedalen igång. Är du där? Då finns det en fråga som jag skulle vilja att du ställer alla politiker du träffar:

»Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?«

Inte för att man nödvändigtvis kan hoppas på något tydligt svar. Mer för att få dem att börja tänka. Eller, som fransmännen säger »Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr för att se om det är någon hemma.«

För inte skall väl politikerna komma undan med att rulla ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat och samtidigt gå igenom en valrörelse utan att behöva förklara sig?

En annan obekväm fråga för politiker som vill rulla ut massövervakningen är om de ställer sig bakom EU-domstolens princip som slagits fast vid flera tillfällen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Chat Control, datalagring, kameraövervakning med automatiserad ansiktsigenkänning i realtid… Listan över nya former av massövervakning som utmanar EU-domstolens ställningstagande kan göras lång.

Så passa på nu när politikerna visar sig offentligt och i vart fall tvingas lyssna på frågorna.

CC0

Valår: Pressa politikerna om övervakningsstaten

av

Här är några frågor om vår ständigt växande övervakningsstat som alla politiska kandidater borde svara på – innan valet.

I höst är det riksdagsval. En viktig fråga som sannolikt inte kommer att diskuteras är den ständigt växande övervakningsstaten. Det är problematiskt.

En första fråga som borde ställas till alla politiker är:

Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?

Det brukar öppna för intressanta diskussioner. Ingen politiker lär mena att en total kontrollstat där alla övervakas överallt, hela tiden är problemfri.

Så hur långt tänker man gå? Hur mycket övervakning skall vi ha? När blir det problematiskt och farligt? Har vi kanske redan gått för långt? Har man tänkt igenom det här?

Ett annat bra test är att fråga hur enskilda politiker ställer sig till EU-domstolens ställningstagande om EU:s upphävda datalagringsdirektiv. Enkelt sammanfattat:

Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Det vill säga att generell och odifferentierad övervakning av hela befolkningen inte är förenlig med de grundläggande rättigheterna.

Detta är också en knepig fråga. Den pekar på skillnaden mellan övervakning av farliga människor och massövervakning av vanligt, hederligt folk utan misstanke om brott. Med förslag som Chat Control passeras den linjen. Hur motiverar man det?

Detta faller i sin tur tillbaka på de grundläggande mänskliga rättigheterna. Till exempel anger Europakonventionen (och EU:s rättighetsstadga) att…

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Hur ställer sig de politiska kandidaterna till detta? Respekterar de de grundläggande mänskliga rättigheterna? Om inte – varför? Och vilka blir konsekvenserna om så inte är fallet?

Detta är bara några av de frågor som våra traditionella medier knappast kommer att ställa. Så då måste någon annan göra det. Det vill säga du och jag.

Innan kandidaterna börjar synas i valstugorna kan Almedalen vara en lämplig plats för att kräva svar.

CC0

Var ett fritt och öppet internet bara en parentes?

av

Vi tar stora kliv mot ett mer reglerat och kontrollerat internet. Men varför just nu?

Låt mig börja med att säga att samma lagar och regler skall gälla på internet som i samhället i övrigt. Naturligtvis.

Men utifrån det borde vi väl inte behöva några särskilda lagar för internet över huvud taget?

Vad vi ser är specialregler. EU:s Digital Services Act, Digital Markets Act, Audiovisual Media Directive, Chat Control, åldersgränser med ID-krav och så vidare.

Vi skrev redan när DSA antogs att det var tillfället då politiken tog makten över internet. Samt att nästa mandatperiod i EU – det vill säga nu – är tidpunkten då politiken börjar utöva denna makt.

Eftersom allt för få brydde sig, har politikens planer rullat på. Och nu är vi där vi är.

Det är kanske orättvist att jämföra EU med länder som Kina och Ryssland, men delar av den tekniska infrastrukturen är i praktiken densamma: system för att kontrollera informationsflöden, identifiera användare och kartlägga kommunikation.

EU:s ambition att i ökande grad styra och kontrollera det offentliga samtalet online kan knappast ha undgått någon. Med datalagring öppnas möjligheten att skapa sociogram som kartlägger våra nätverk. Chat Control är i grunden en idé om att införa AI-stödd analys av innehållet i alla våra elektroniska meddelanden. Med EU:s digitala plånbok får vi ett samhälle där vi får blippa oss fram.

Verktygen är i stort sett desamma som de som används i skurkstater. Även om syftet hos oss för tillfället är ett annat. Vem som styr och vad som gäller i morgon kan vi inte veta.

Politiken lider av en oemotståndlig frestelse att reglera allt man kommer över. Det är det som är politikens grej. Man behöver motivera sin existens. Man får en möjlighet att ändra på samhället i linje med sina politiska visioner. Man får bestämma över andra.

Att detta tycks ske överallt samtidigt är oroväckande men inte speciellt konstigt. Politiken är ett internationellt nätverk där man åker på samma konferenser, lyssnar på samma talare, exponeras för samma idéer och utbyter erfarenheter. Samma ämnen trendar. Just nu är det politiska modet att försöka tämja internet.

Att internet har hamnat i politikens kikarsikte beror också på att nätet utmanar makten. Folk har fått en låda att tala ifrån. Besvärliga medborgare faktakollar, ifrågasätter och lägger sig i. Det narrativ man odlar utmanas. Motstånd mot dåliga förslag kan idag organiseras mer effektivt än tidigare.

Det är en ständig dragkamp. Vi måste fortsätta försvara yttrandefriheten, rätten till privatliv och ett fritt och öppet internet. Men vi behöver också en plan B: att granska, begränsa och kontrollera de kontrollsystem som nu byggs upp. För när sådana verktyg väl existerar tenderar de förr eller senare att missbrukas.

CC0