Några tankar om yttrandefriheten.
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Ingen nåd för Snowden och Assange
Nej, president Trump benådade varken Edward Snowden eller Julian Assange.
Man hade kunnat hoppas att Trump skulle sätta lite konkret handling bakom sina ord om att bekämpa den djupa staten och att dränera träsket. Men så blev det alltså inte.
Förmodligen ville han inte reta upp folk i senaten, varken de demokrater som hatar Snowden och Assange eller de republikanska hökarna – med tanke på den förestående riksrättsförhandlingen.
Han betedde sig helt enkelt på samma sätt som alla andra politiker.
Nu är frågan vad president Biden kommer att göra. Han har varit vicepresident i en administration som inte ville åtala Assange, på grund av de konsekvenser detta skulle kunna få för den fria pressen. Men nu, när vi står inför fullbordat faktum ser han förmodligen saken på ett annat sätt. Speciellt som Wikileaks förmodligen kostade Hillary Clinton segern i förra presidentvalet.
Vad gäller Snowden vill vi upprepa Europaparlamentets krav på att ge honom asyl i ett EU-land.
Corona-krisen och det fria ordet
(Berlin) Ett par månader in i den senaste partiella, men ständigt allt mer omfattande nedstängningen av Tyskland börjar tonläget bli ansträngt.
Redan från början fanns oro för att militanta vänstergrupper kan komma att ta tillfället i akt för att (enligt egen utsago) störa leveranskedjorna. Sedan kom demonstrationer mot corona-nedstängningarna, med en salig blandning av deltagare – från vanliga medborgare och oroade småföretagare till element från extremhögern. Och nu gör tysk media stor sak av att QAnon kan ha etablerat sig i landet.
Allt detta gör en saklig debatt om smittskyddsåtgärderna känslig, oavsett vad man tycker i sak. Steg för steg rör sig alla mot något slags antingen-är-du-med-oss-eller-mot-oss-attityd. Vilket naturligtvis är olyckligt. Näringslivet blöder ekonomiskt. Våld i hemmen har ökat, liksom mental ohälsa. Sådant måste kunna diskuteras förutsättningslöst, utan att klistra förenklande etiketter på folk.
Än mer olyckligt är att detta sammanfaller i tiden med att EU rullar ut verktyg som kan användas för att begränsa det fria ordet. Europol har (till synes på eget bevåg) utökat sitt mandat till att inte bara bekämpa brott, utan även desinformation. Förordningen om terror-relaterat innehåll online – med sina mycket vaga skrivningar om vad som anses utgöra terrorism – är just nu bara ett klubbslag från att bli lag och därmed etablera principen om censur av åsikter på nätet. Uppladdningsfilter introduceras bakvägen. I EU:s Digital Services Act föreslås organisationer som företräder »kollektiva intressen« få status som statligt godkända nätgranskare, så kallade Trusted Flaggers. Och så vidare.
Utan att hänfalla till konspirationsteorier, så kan man notera att EU:s medlemsstater i en tid av kris samtidigt håller på att få nya verktyg för att begränsa det fria ordet. Det har varit på gång sedan långt innan corona-krisen. Men krisen ger politik och förvaltning ett frestande tillfälle att pröva och använda dessa verktyg.
Nu gäller det att vara uppmärksam. Hotet mot våra demokratiska fri- och rättigheter behöver inte alls komma från någon mordisk ideologi – utan kan lika gärna växa fram ur de bästa intentioner, eller rent av ur nödvändighet. Det senaste året har vi fått se vår fysiska frihet inskränkas. Risken är att vår åsikts- och yttrandefrihet står näst på tur.
Snowden och Assange – benådas eller ej? (Förmodligen inte.)
Det har börjat läcka ut information om vilka president Trump kommer att benåda på sin sista förmiddag i Vita Huset.
Än så länge finns inga uppgifter om att Edward Snowden eller Julian Assange finns på listan.
Men det går naturligtvis inte att veta säkert innan listan offentliggjorts – vilket bör ske någon gång under eftermiddagen. (Washington ligger sex timmar efter Sverige och listan bör publiceras innan Trump flyger till Florida, vilket i sin tur sker innan president Biden installeras vid lunchtid lokal tid eller kl 18 här i Sverige.)
Vi håller ett öga på nyhetsflödet och återkommer när det finns besked.
Uppdatering: The Guardian har en lista, som förefaller vara den riktiga (som formellt sett inte släppts ännu). På den finns varken Snowden eller Assange.
Upphovsrättsdiektivet i Finland: Uppladdningsfilter men ingen automatisk blockering
I sommar skall alla EU-länder ha implementerat EU:s upphovsrättsdirektiv i respektive nationell lagstiftning. Det ser ut att bli en brokig uppsättning lagar, speciellt med tanke på att internet inte känner några gränser.
Finland väljer en egen lösning: Uppladdningsfilter skall identifiera sådant upphovsrättsskyddat material som finns i en databas som tillhandahålls av upphovsrättsindustrin. Sedan är det upp till upphovsrättsinnehavarna att bestämma om flaggade uppladdningar skall blockeras. Användare skall sedan kunna invända mot / överklaga en sådan blockering.
Att upphovsrättsinnehavarna själva får bestämma om de skall begära att innehåll skall tas bort kommer att innebära merarbete, men inte mer så än vad som är rätt åt dem. Vill man censurera användare, då är det minsta man kan kräva att det sker efter individuella beslut istället för med automatiska filter.
Här lämnar man även de respektive plattformarna ur loopen vad gäller vilket material som slutligen skall blockeras, även om det fortfarande är plattformarna som förväntas verkställa sådana blockeringar.
Hur detta skall gå till i praktiken är dock höljt i dunkel. Manuella processer tar tid. Och någon garanti för att man kommer att släppa igenom uppladdningar enligt principen »fair use« (parodi, satir, kritik, memes, samhällsdebatt m.m.) tycks inte finnas.
Hur Sverige tänker göra är än så länge oklart.
Läs mer:
• Piratpartiet »
• Communia »
Kommer de sociala mediejättarna att kunna fortsätta verka i Europa?
Just nu skakas sociala media av efterskalv till det amerikanska presidentvalet. Människor stängs av och det debatteras inte bara vem som sagt vad utan även hur andra människor kan tänkas tolka det som sägs. Det är en soppa.
Men detta är inte sociala medias enda problem. Britterna diskuterar lagstiftning för att hindra vad man kallar godtycklig censur och avstängning av användare på grund av att de uttrycker kontroversiella, snarare än skadliga eller felaktiga åsikter. Även Polen är på gång med något liknande.
I EU har vi dels det nya upphovsrättsdiretivet som kommer att kräva någon form av uppladdningsfilter – vilket fått bland andra Youtube att fundera högt om huruvida de över huvud taget kan verka i medlemsstaterna.
Med förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG) kommer kravet på censur av vissa åsikter – samtidigt som den förbjuder medlemsstaterna att kräva uppladdningsfilter. Förordningen ställer dock samtidigt sådana krav att plattformarna ändå, i praktiken kommer att tvingas använda sig av just automatiserade uppladdningsfilter.
EU:s Digital Services Act (DSA) är tänkt att ge användarna rätt att få veta varför ett inlägg censureras eller en användare stängs av, samt en möjlighet att överklaga sådana beslut. Detta är naturligtvis utmärkt för oss användare. Men hur det skall gå till i praktiken är högst oklart. På grund av de enorma mängder innehåll som publiceras på sociala media skulle detta kräva en hel armé av mänskliga granskare, vilket plattformarna menar är en omöjlighet. Därtill ställer DSA andra, speciella och långtgående krav på just nätjättarna.
Någonstans når man en punkt där det blir för krångligt för plattformarna att verka på EU:s marknad. Vi är kanske inte där ännu, men vi rör oss åt det hållet. EU är naturligtvis en viktig marknad för Facebook, Twitter och Youtube – men vi skall inte bli förvånade om någon eller flera aktörer kommer till slutsatsen att den allt mer långtgående (och ibland befogade) lagstiftningen gör det för dyrt, krångligt och juridiskt riskabelt för de sociala mediejättarna att verka här.
Time will tell.
MP röstar för mer övervakning och censur i EU
Miljöpartiets dagar som motståndare till storebrotsstaten är över.
Nu har Alice Bah Kuhnke (MP) ännu en gång lämnat den gröna grupplinjen i Europaparlamentet. Denna gång handlar det om förordningen om terrorrelaterat innehåll online (TERREG), som bland annat kommer att innebära censur av åsikter.
Det är i LIBE (Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter) som Bah Kuhnke först bröt grupplinjen vad gäller massövervakning av alla nätanvändares alla meddelanden och nu alltså även TERREG. I första fallet röstade hon för och i det andra lade hon ner sin röst.
Nu har i och för sig även S och M röstat för mer övervakning. Men det är å andra sidan deras kända politik. MP har profilerat sig som motståndare till övervakning, censur och inskränkningar av nätets frihet – och vunnit röster på detta.
MP:s lojalitet med den svenska regeringen är uppenbarligen större än mot de egna principerna, mot partigruppen i Europaparlamentet och mot medborgarnas rätt till fri information och privatliv.
EU: Nu skall alla dina elektroniska meddelanden granskas
Framåt sommaren kan alla företag som förmedlar elektroniska meddelanden människor emellan tvingas att granska allt. Detta kommer att ske med automatiska filter. Flaggat material kommer sedan att översändas till relevanta myndigheter och organisationer, utan föregående mänsklig granskning.
Ledamoten av Europaparlamentet, Patrick Breyer (PP,DE) skriver:
»The EU wants all private electronic messages to be monitored and searched by unreliable algorithms for possible child pornographic content. Providers of e-mail, messenger and chat services are to be allowed to search the content of all private messages without suspicion for known and unknown child and youth pornography and for the “initiation of sexual contacts” with minors – also with the help of error-prone “artificial intelligence”. If an algorithm flags a message as suspicious, message content and customer data may be disclosed to law enforcement agencies and non-governmental organisations worldwide, without human review. The users reported will never know about this, regardless of the outcome of the investigation.
Until now, only major US services such as GMail, Outlook.com and Facebook Messenger are indiscriminately screening all private messages. However, the EU Commission wants to oblige all providers to do so in future.«
Den här gången är det alltså sexuellt utnyttjande av barn som används som murbräcka. Vilket är en fiffig teknik – eftersom i princip ingen försvarar sådana övergrepp. På så sätt kan man tysta eller i vart fall minska kritiken mot förslaget. Men vi vet av erfarenhet att övervakning som sätts upp i ett syfte tenderar att drabbas av ändamålsglidning. När verktygen väl är på plats är det lätt ordnat att utöka övervakningen till att även omfatta annat.
Därför kan det nog vara klokt att inte sända några nakenbilder alls, inte ens av samtyckande vuxna. Utgå från att de kan komma att hamna på drift och eventuellt användas på annat sätt än det avsedda.
»You could be wrongfully suspected of possessing child pornography. US corporations algorithms often report perfectly legal holiday photos of children on the beach to the police – up to 90% of the algorithmically generated reports are unfounded. If you are sent unsolicited illegal material you will also be reported to the police. Teenagers who send self-generated nude pictures are particularly at risk of being reported – 40% of investigations for “child pornography” in Germany target minors.«
Men det är inte den enda risken:
»You could be in big trouble the next time you travel abroad. Reports are forwarded to various countries like the US, which lacks basic data protection rules – with unforeseeable consequences for you.
Your private messages and flirtations can be read by employees of US corporations if algorithms wrongfully flag you for „soliciting minors“.«
Till detta skall man lägga EU:s (och andras) enträgna försök att få tillgång till bakdörrar till krypterade meddelandetjänster.
Hur detta går ihop med det generella förbudet mot övervakning (som även finns kvar i the Digital Services Act) är högst oklart. Det samma gäller skyddet för privat korrespondens, som är en konventionsskyddad grundläggande mänsklig rättighet.
Bara vetskapen om att alla meddelanden kommer att granskas ställer naturligtvis till det för alla som sänder (legitim) känslig information. Dina meddelanden till kollegor, läkare, psykolog, media och annat som kan vara känsligt kommer att granskas och kan flaggas av misstag. Detta för att inte tala om hur besvärligt det kommer att bli för visselblåsare och andra som avslöjar hemligheter som myndigheter och andra inte vill att folket skall få vetskap om.
Man räknar, som sagt, med att 90% av alla flaggningar är felaktiga.
En första nyckelvotering kan komma att äga rum i Europaparlamentet redan under februari månad.
Sociala media efter Trump
Till listan över sådant som anges som skäl för att begränsa internets frihet – som fildelning, barnporr, piratprodukter, terrorism, penningtvätt, hat, droghandel med mera – läggs nu alltså även Trumpism.
De sociala plattformarna i allmänhet och Twitter i synnerhet sitter i en jobbig sits. Å ena sidan en statschef som anklagas för att hetsa sina anhängare till att kullkasta de demokratiska institutionerna och deras processer – och en nyvald amerikansk administration som redan flaggat för att man tänker slå ner på vad man kallar inhemsk terrorism. Å andra sidan det fria ordet och tanken att yttrandefrihetens största värde är när den tillåter människor att säga sådant som andra inte vill höra, eller rent av tysta.
Twitter, Facebook och Google/Youtube befinner sig – som amerikanska företag – ständigt under hot om ny lagstiftning från den för tillfället sittande administrationen.
Gentemot oss användare har de samtidigt ett behov av att framstå som förutsägbara, konsekventa och rättvisa. Vilket är en närmast övermäktig uppgift – så länge man låter till exempel de politiska ledarna i Ryssland, Iran och Venezuela sprida propaganda för sin icke-/antidemokratiska politik samtidigt som man stänger av Trump.
Lägg till detta problemet med att de tre stora är totalt dominerande vad gäller sociala media. Finns du inte på Twitter, Facebook och Youtube – då finns du inte. Blir du av med ditt konto på Facebook begränsas även dina möjligheter att kommunicera och umgås med släkt och vänner. Samtidigt måste dessa företag naturligtvis ha rätt att sätta upp regler för sin egen verksamhet och att välja bort användare som anses skada densamma.
»Så starta då något nytt istället för att gnälla!« Men så enkelt är det naturligtvis inte. Facebook är plattformen där nästan alla våra vänner befinner sig. Något motsvarande alternativ finns inte. Och människor är bekväma, de vill hellre ha alla sina kontakter på en plattform istället för utspridda på olika håll.
Även om vi ofta brukar skälla på EU för dess nätpolitik, så kan det finnas delar i den föreslagna Digital Services Act som stärker användarnas ställning. Till exempel att den som blir censurerad eller avstängd måste få veta varför – och ges en möjlighet att överklaga. Men det kräver en omfattande manuell hantering av ärenden – vilket plattformarna menar är en praktisk omöjlighet, på grund av de stora volymerna ärenden.
Samtidigt föreslår samma Digital Services Act att det skall införas statligt godkända nätgranskare – så kallade Trusted Flaggers – som företräder vad texten kallar »kollektiva intressen«. Vilket bör få varningsklockorna att börja ringa.
Dessutom har Europol (till synes på eget initiativ) utökat sitt mandat från att inte bara bekämpa brott utan även desinformation. Vilket implicerar att någon, någonstans måste bestämma vad som är att betrakta som sanning – vilket i sin tur inte alltid är uppenbart. Plus att själva idén om att polisen skall lägga sig i vilka åsikter människor framför känns främmande för ett demokratiskt samhälle.
Enklast är kanske om man kunde enas om att bara ta bort sådant som är olagligt. Men det medför en ny uppsättning problem, speciellt med tanke på att internet inte känner några nationsgränser.
Den samlade bilden ger vid handen att vi har en närmast omöjlig situation av motstridiga intressen och principer – och att det tills vidare är det nya normala.
Alexey Navalny om Twitters avstängning av Trump
Den ryske oppositionspolitikern Alexey Navalny (som nu återhämtar sig i Berlin efter att ha blivit förgiftad) ger sitt perspektiv på Twitters avstängning av Donald Trump. Speciellt är det värt att fundera över den sociala mediejättens bristande konsekvens, vilket förmodligen är något som stör många.
