Europarådet

Europarådet har hållit en utfrågning kring spionprogramvaran Pegasus, som enligt uppgift använts för att övervaka journalister, oppositionella och politiker runt om i världen. Bland annat medverkade FN:s människorättskommissionär Michelle Bachelet. Här är ett par citat ur hennes anförande.

»Without minimal safeguards and control, expensive and highly intrusive technologies will continue to be used to monitor voices regarded as critical or hostile at home and abroad. These technologies, that detect and exploit vulnerabilities of digital communications without leaving any trace will keep being used as weapons to silence dissent and punish independent reporting.«

»First and foremost, the human rights law applicable here is clear: surveillance measures can only be justified in narrowly defined circumstances, based on the law. In addition, such measures must be both necessary and proportionate to a legitimate goal. Government hacking at the scale reported is never going to meet these criteria.«

Det skall tilläggas att även svenska myndigheter använder Pegasus eller snarlik spyware för övervakning, inom ramen för hemlig dataavläsning.

• Statement by United Nations High Commissioner for Human Rights, Michelle Bachelet »

Som om det inte räcker med att EU är på väg att införa eBevis – som ger medlemsstaternas myndigheter rätt att hämta ut data som lagras i en annan medlemsstat – så arbetar nu Europarådet på ett snarlikt förslag.

EFF:

»Now, a global major effort is currently being negotiated at the Council of Europe (CoE)—an intergovernmental organization, not to be confused with the European Council, nor the European Union. Currently, the CoE Cybercrime Committee (TC-Y) is working on a set of additions to the Budapest Convention, CoE’s major international treaty on cybercrime that has been ratified by more than 60 countries around the world.

This set of additions, known as the Second Additional Protocol, seeks to make it much easier for police in one country to get users’ data from companies in another country, typically foreign Internet companies and ISPs. This mechanism of police-to-company direct cooperation is limited to narrow requests for information about the identity of a subscriber, but the Protocol’s vague scope means that other types of data could be swept in as well.«

Detta är ytterligare ett exempel på internationella police-to-company-requests som nu tycks bli allt vanligare – och som inte ens tar hänsyn till om den handling som utreds är brottslig i landet från vilken informationen begärs ut.

Detta vore problematiskt ur ett rättssäkerhetsperspektiv även om vi levde i en för övrigt perfekt värld. Men nu råkar vi leva i en verklighet där många länders rättsvårdande myndigheter bedriver sin verksamhet under former som lämnar mer att önska. Samt att det finns tydliga problem med korruption av ordningsmakten på sina håll.

Vad kan väl möjligen gå fel?

EFF: The Council of Europe Shouldn’t Throw Out Our Privacy Rights Just to Speed Up Police Access »