Läs mer: Tio år sedan FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet »
Titta på Youtube »
Nätet till folket!
Nyheter och notiser från övriga världen, utöver Europa och USA.
Den 5 juli 2012 antog FN:s människorättsråd (HRC) en resolution som stadgar att mänskliga rättigheter skall gälla även på internet. Men hur har det gått i verkligheten sedan dess?
På sin 31:a session den 5 juli 2012 antog FN:s Människorättsråd (Human Rights Council) resolution A/HRC/RES/20/8, som stadgar att mänskliga rättigheter även skall gälla på internet, särskilt vad gäller yttrandefrihet.
Länder som Kina och Kuba hade invändningar, men godtog den ändå utan votering. En vecka senare antogs resolutionen av FN:s Generalförsamling. Drivande krafter bakom initiativet var USA och Sverige.
1. Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;
2. Recognizes the global and open nature of the Internet as a driving force in accelerating progress towards development in its various forms;
Det är nyckelformuleringarna.
Människors rättigheter måste respekteras, även online. Inte minst yttrandefriheten.
Man understryker även vikten av internets öppna natur.
Den artikel i FN:s Människorättsstadga (PDF) som artikel ett ovan hänvisar till (19) lyder:
»Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.«
Det är för att upprätthålla dessa värden som 5 juli-stiftelsen finns. På användarnas sida. Mot inskränkningar av det fria ordet online.
Och för mänskliga rättigheter som rätten till privatliv och privat korrespondens även online. För ett fritt och öppet internet.
Hur har det då gått sedan resolutionen antogs? Det korta svaret är: Inte strålande.
Det finns uppenbara bovar i dramat, som Kina och Ryssland. Ibland blir det spektakulärt som när Belarus dirigerade ner ett passerande trafikflygplan – för att gripa en oppositionell bloggare. Skurkstater över hela världen vet att information är makt och handlar därefter.
Men problemen kryper närmare. Dels har vi de redan så utskällda sociala medierna. Klämda mellan motstridiga intressen tvingas de dra gränser för vad som får uttryckas.
Med tiden har de utsatts för allt mer tryck från politiken – som gärna ser att sociala media begränsar yttrandefriheten genom sina användarvillkor. Så att nämnda politiker inte behöver ta den striden genom lagstiftning, med tillhörande demokratisk process och debatt.
Det är – rätt eller fel – en allmänt utbredd uppfattning att människor censureras i sociala media av politiska skäl. Och vad som får sägas varierar uppenbarligen över tid.
Det finns tydliga drag av ängslighet över modereringsfrågan – när techföretagen tvingas förhålla sig till olika för tillfället trendande politiska drev och krav från särintressen.
En annan aktör är EU. På senare år har man presenterat en aldrig sinande ström av förslag som stryper internets frihet och öppenhet. Och som samtidigt ökar politikens makt över nätet.
Allt vi laddar upp skall inspekteras och godkännas av maskiner. Man har beslutat att alla medlemsstater skall ha statligt godkända nätgranskare. Och nu vill EU-kommissionen att all e-post och alla elektroniska meddelanden skall öppnas och dess innehåll granskas, av maskiner.
Potentialen för missbruk är enorm. Yttrandefriheten, liksom rätten till privatliv, naggas ständigt i kanten.
Sedan har vi den tilltagande polariseringen i samhällsdebatten. Enligt Uppsala Universitet anser 20% av svenska folket att grupper de ogillar inte fritt skall få uttrycka sina åsikter. Mer än 50% anser sig i dagens politiska klimat inte öppet kunna uttrycka sina åsikter.
Speciellt allvarligt blir det om åsiktsintoleransen letar sig in i offentlig verksamhet.
5 juli-resolutionen och de mänskliga rättigheterna handlar visserligen främst om individens fri- och rättigheter i förhållande till staten. Men under de tio år som gått kan man konstatera att hoten mot rätten att »utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer« hotas från allt fler håll.
5 juli-deklarationen är därför än viktigare idag än när den antogs.
Kampen går vidare!
Efter att Sveriges Radio meddelat att de inte kommer att återuppta sina kortvågssändningar på ryska kliver nu internetoperatören Bahnhof in.
Bahnhof kommer att starta egna nyhetssändningar på ryska.
Dessa kommer dels att distribueras som podcasts på nätet, dels som kortvågssändningar från Bahnhofs egen mast på det underjordiska datacentret Pionen.
Dessutom uppmanar man alla radioamatörer att hjälpa till att sända ut dessa podcasts.
Bahnhofs VD Jon Karlung säger:
”Vi vill stödja Ukraina på alla sätt vi kan. Ett sätt att göra det är att ge ryska folket en chans att bilda sig en egen uppfattning om Putin och hans regim, baserat på objektiva fakta. Vi är sedan tidigare vana vid att bekämpa och kringgå internetcensur på olika sätt…”
”Vi tänker därför starta ett ryskspråkigt nyhetsprogram som med journalistisk integritet berättar om kriget i Ukraina för en bred publik i Ryssland. Fram till 2010 gjorde Sveriges Radio precis detta med sin satsning Radio Sweden, men det är tyvärr nedlagt. Vi vill återuppliva detta. Redaktionen kommer bestå av professionella och erfarna journalister som själva sköter det redaktionella innehållet.”
Stationens namn blir Nordstream 3, vilket dels anknyter till den klassiska svenska piratradiokanalen Radio Nord dels till den kontroversiella gasledningen Nordstream 2.
Det pågår en kamp om verklighetsbilden i Ryssland. Just nu tycks regimen ha kontroll. Men det kan aldrig hålla i längden. Nu är alla insatser för att visa ryska folket vad som verkligen sker i Ukraina betydelsefulla.
Jag läser om ryssar i Ukraina som helt enkelt inte blir trodda när de berättar om kriget för sina släktingar i Ryssland, per telefon. Men jag läser även om initiativ som går ut på att kontakta ryska släktingar och vänner för att på ett sakligt sätt informera dem om vad som verkligen sker.
Sådant är oerhört viktigt, då ryska folket för tillfället lever i en bubbla av propaganda och fake news.
Jag läser även om stora ryska siter som håller tyst om övergreppen mot det Ukrainska folket, trots att de som driver dem egentligen känner till vad som sker.
Men det sprids en motbild, bland annat från Anonymous som enligt uppgift hackar de stora ryska nyhetssiterna, inklusive tv. De uppger sig även ha hackat ryska försvarsministeriets databaser. Till och med laddstolpar för elbilar skall ha hackats och visar nu krav på fred. Om detta stämmer är det strålande nyheter.
I Belarus ägnar sig cyberpartisaner åt att kartlägga ryska trupprörelser i landet och att störa militära transporter som sker med järnväg. De bekämpar dessutom den egna förtryckarregimen.
Men det kan göras mer. Det måste göras mer. Även om information om den verkliga situationen för tillfället bara sipprar in i Ryssland, så kan droppen urholka stenen. Till slut når man en tipping point, där övergreppen inte längre kan förtigas.
Nu måste alla göra vad de kan. Nät- och IT-världen kan till exempel sätta upp fler TOR-bryggor – så att i vart fall nätkunniga ryssar kan få tillgång till fri information.
En annan idé kan vara att hjälpa till att sprida kunskapen om end-to-end-krypterad e-post till fler ryssar, så att de kan kommunicera rimligt fritt och säkert. Och nya, decentraliserade meddelande- och chat-appar finns tillgängliga. Kom gärna med fler tips i kommentarerna.
Kanske kan man även ta till gamla motståndsmtoder, som i kampen mot den sovjetiska diktaturen. Då spreds olaglig, underjordisk press. Detta kan ske även idag. Överallt finns kopiatorer och printers. Om ryssar förses med information och inte minst med bilder av vad som sker kan det etableras ett lowtech-motstånd.
Och varför inte faxa bilder och uppmaningar att stoppa invasionen till alla kända ryska faxnummer? Eller rent av skriva brev till alla ryska kontakter. Alla möjligheter bör nu användas.
Ryska folket lever för tillfället i en situation där det undanhålls viktiga fakta och där korrekt information kan straffas med upp till 15 år i fängelse. Det är vår plikt att stå upp för fri information som låter människor bilda sig en egen uppfattning.
Den ryska invasionen går uppenbarligen inte som planerat. Populära ryska media försvinner från nätet. Ekonomiska sanktioner slår med kraft mot den ryska ekonomin. Vanliga människor börjar undra vad som egentligen pågår. Och nu kommer dödsbuden från fronten till förkrossade ryska familjer. Hela det ryska autokratiska systemet är i gungning.
Då kan enskilda, små insatser få hela denna metastabila situation att svänga. Kaosteori (som även i delar är applicerbar på samhällsutveckling) lär oss att polskiften kan ske mycket snabbt och väldigt plötsligt. Det kan vara din insats som till sist får allt att svänga.
Låt nu kreativiteten flöda. Hjälp det ryska folket att få tillgång till fri information. Och tänk gärna utanför boxen.
Det angreppskrig som syftar till att tvinga det fria ukrainska folket till underkastelse måste få ett slut. Och det ryska folket måste få sin frihet åter.
Trots sina löften om att värna demokratin avlägsnade Apple och Google appen Smart Voting från sina ryska app-stores inför valet till den ryska Duman. Appen var ett viktigt verktyg för den ryska demokratiska oppositionen, i dess försök att utmana president Putin och hans maktparti Enade Ryssland.
AP skriver:
»The app in question, called Smart Voting, was a tool for organizing opposition to Russia President Vladimir Putin ahead of elections held over the weekend. The ban levied last week by a pair of the world’s richest and most powerful companies galled supporters of free elections and free expression.«
Varken Apple eller Google vill kommentera saken för AP eller annan media.
De två företagen sitter naturligtvis i en rävsax. Om de skulle tvingas lämna den ryska marknaden skulle deras plats snart tas av ryska, regimkontrollerade företag. De är också angelägna om att följ nationell lag på de marknader där de är aktiva. Inte desto mindre innebär borttagandet av Smart Voting-appen att man går en auktoritär regims ärenden.
Fri information är det bästa motgiftet mot auktoritära och totalitära tendenser. Därför är internet och de företag som hjälper oss att använda det viktigt. Speciellt i länder som tystar fria media.
»Navalny’s ally Ivan Zhdanov said on Twitter that the politician’s team is considering suing the two companies. He also mocked the move: “Expectations: the government turns off the internet. Reality: the internet, in fear, turns itself off.”«
Historien väcker frågan om huruvida vi som bor i demokratiska länder verkligen vill eller bör stödja företag som går icke-demokratiska staters ärenden. Tyvärr verkar det inte finnas så många alternativ, i vart fall inte för den som vill ha tillgång till ett vettigt ekosystem av appar och tjänster. Det borde det bli ändring på.
Don’t Be Evil.
• Apple, Google raise new concerns by yanking Russian app »
• Apple, Google remove opposition app as Russian voting begins
Australien inför nya omfattande övervakningslagar. Digital Rights Watch konstaterar uppgivet:
»The Australian government has new laws on the books to hack your computer, your online accounts, and just about any piece of technology and networks you come into contact with. It can happen without a warrant and without you ever knowing. That’s just the start of it.«
Låt oss titta närmare på beståndsdelarna i denna Surveillance Legislation Amendment (Identify and Disrupt) Bill, speciellt då övervakningslagar tenderar att sprida sig till andra länder.
Data Disruption Warrants: Tillåter myndigheterna att lägga till, kopiera, ändra eller radera data på digitala enheter. Ordet ”warrant” är i sammanhanget något missvisande, då någon sådan inte kommer att krävas i brådskande fall. En DDW kan utfärdas även om en individs identitet inte är känd, om enheten kan antas vara kopplad till kriminell verksamhet eller om enhetens data kan tänkas bidra till en utredning.
Detta tycks vara något av en gummiparagraf som kan användas lite hur som helst. Vad gäller att ”lägga till” information kan man anta att det öppnar för användning av spionprogram (motsvarigheten till Tysklands Bundestjojaner och Sveriges hemliga dataavläsning).
Account Takeover Warrant: Detta ger myndigheterna rätt att ta över eller låsa ett konto i upp till 90 dagar.
Network Activity Warrant: Ger tillgång till hela nätverk om det finns misstanke om brott. Vilket innebär att om någon som misstänks för brott använder till exempel WhatsApp – då kan myndigheterna bereda sig tillgång till hela WhatsApp. Ett syfte tycks var att kringgå krypterade meddelandetjänster.
DRW rapporterar vidare:
»As it stands, the Australian government remains uninterested in allowing individuals to defend their rights: there is no one to argue on your behalf, and there is never any notification to the individual (even after the fact) so you will never know if you were subject to any of these powers.«
Vi brukar varna för att övervakningsverktyg och databaser kan komma att användas av andra än de som införde dem. Detta är ett problem som just håller på att bli påtagligt i Afghanistan.
Under sin militära insats i Afghanistan började USA använda HIDE (Handheld Interagency Identity Detection Equipment), som är ett verktyg kopplat till en databas för att identifiera individer. Systemet använder sig av biometrisk data som iris-skanning, fingeravtryck och andra biometriska data.
Syftet var att registrera och kunna identifiera rebellkrigare. Av något slags effektivitetsskäl utökades användningen av HIDE till att även verifiera identiteten hos personer som arbetade för den västliga militära alliansen.
Nu fruktar man att HIDE har fallit i talibanernas händer, hos vilka det kan användas för att identifiera personer som samarbetat med USA och andra västländer. Med uppenbart potentiellt katastrofala konsekvenser för den enskilde.
Detta är egentligen ingen nyhet. Enligt uppgift skall HIDE ha använts av talibaner som stoppat bussar för att kontrollera passagerare redan 2016 och 2017. Så de kan ha haft HIDE-enheter redan för fem år sedan.
Inspirerade av det amerikanska systemet har även afghanska myndigheter introducerat ett nationellt ID-kort med biometriska data. Bland de registrerade finns studerande på universitet, soldater, samt innehavare av pass och körkort.
Fenomenet är inte unikt. Redan på 1930-talet registrerade man människors religion i Nederländerna, i syfte att fördela skattepengar till de olika samfunden. Detta register föll sedan i den tyska ockupationsmaktens händer – och kunde korsrefereras med medborgarnas ID-kort. På så sätt fick de ett effektivt sätt att skilja ut judar att sända till dödslägren. Den 27 mars 1943 genomförde motståndsrörelsen en attack för att förstöra registret. Tyvärr lyckades man bara förstöra ungefär 15% av registerkorten.
Vi kan lära något av detta. Förr eller senare kan vårt land komma att ledas eller kontrolleras av en regering med auktoritära tendenser, odemokratiska eller kriminella element inom förvaltningen eller rent av främmande makt. Då kommer olika register och former av biometrisk information att kunna användas emot oss. Därför bör man vara försiktig med att rulla ut sådana.
• The Conversation: The Taliban may have access to the biometric data of civilians who helped the U.S. military »
Kanada är nästa land som inför långtgående inskränkningar av yttrandefriheten på internet. Det ser ut som om man bestämt sig för att ta det sämsta ur olika länders lagstiftning och göra det till nationell lag.
Det pågår uppenbarligen något slags kapplöpning bland västerländska demokratier för att införa internetlagstiftning som begränsar yttrandefriheten online. Senast ut är Kanada.
EFF sammanfattar de viktigaste punkterna:
Kanadas nya ”internet speech czar” skall även få tillträde till alla platser (utom bostäder):
»in which they believe on reasonable grounds there is any document, information or any other thing, including computer algorithms and software, relevant to the purpose of verifying compliance and preventing non-compliance . . . and examine the document, information or thing or remove it for examination or reproduction”; to hold hearing in response to public complaints, and, “do any act or thing . . . necessary to ensure compliance.«
Privat kommunikation är dock undantagen – men kommer ändå att falla i och med att västliga regeringar i något slags samordnad attack nu försöker bereda sig tillgång till medborgarnas krypterade chattar, meddelanden och-epost.
World Economic Forum (WEF) som har åsikter om det mesta efterlyser nu ett »global framework to regulate harm online«.
Oavsett om ett regelverk skulle gälla Sverige, EU eller hela världen – så återstår ett centralt problem: Vem skall bestämma vad som anses vara skadligt och på vilka grunder?
Ju fler länder som sätter upp ett gemensamt regelverk, ju svårare blir det att skapa ett sådant. Hur skall till exempel Sverige, Polen, Saudiarabien, Iran, Ryssland, USA och Kina kunna enas om vad som anses vara skadligt?
Här finns även en undertext. Länder som Ryssland och Kina har länge varit pådrivande för att lägga mer makt över internet under olika FN-organ. Syftet med detta tycks vara att få något slags godkännande av dessa länders repressiva internet-policy.
Spontant känns det bättre att hålla rena skurkstater borta från makt över internet.
• WEF: Why we need a global framework to regulate harm online »
• WEF-rapporten: Advancing Digital Safety: A Framework to Align Global Action »
Skaparen av World Wide Web, Tim Berners-Lee, riktar hård kritik mot Australiens »länkskatt«. Han menar att sådana lagar gör internet oanvändbart (unworkable).
The Independent rapporterar:
»The inventor of the World Wide Web claimed that proposed laws could disrupt the established order of the internet.
“Specifically, I am concerned that that code risks breaching a fundamental principle of the web by requiring payment for linking between certain content online,” Berners-Lee told a Senate committee scrutinizing a bill that would create the New Media Bargaining Code.
If the code is deployed globally, it could “make the web unworkable around the world”, he said.«
Och så är det ju. Att tvinga ett företag att länka till media och sedan tvinga det att betala för att sända trafik till respektive medias siter är orimligt.
Det är som om vi skulle få rätt att tvinga sociala media att länka till denna blogg – och att sedan tvinga dem att betala för det.
I artikeln uttalar sig även Guardian Australias VD Dan Stinton:
“They’re not stealing published content, but I do believe they are using their market power to preference their own businesses to the detriment of publishers and that’s not right,” Stinton said.
Vilket är snubblande nära att säga att man är emot fri konkurrens, speciellt nu när Big Medias affärsmodell blivit otidsenlig.
»Länkskatten« kan få oväntade och oönskade konsekvenser för hela internet. Länksystemet inom WWW är internets nervsystem och en förutsättning för ett fritt utbyte av information och kunskap. Att tvinga (eller förbjuda) någon att länka riskerar – oavsett de ekonomiska aspekterna – att rubba hela nätets dynamik.
Nu väntar vi med spänning på hur regeringen tänker implementera »länkskatten« i svensk lagstiftning. Enligt EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall det vara klart innan sommaren.
Länkar:
• The Independent:Australian law could make internet ‘unworkable’, says World Wide Web inventor Tim Berners-Lee »
• Länkskatt: Facebook bojkottar nyhetsmedia i Australien »
Uppdatering:
• Facebook blockerar australienska nyhetsmedier – här är allt du behöver veta »
• Det här är början på ett krig om makt och pengar »