Moderat krav på mer övervakning är i princip redan verklighet

Efter Encrochat vill Moderaterna ha större möjligheter till avlyssning och övervakning. »Nu behöver svensk lagstiftning ta ett ordentligt kliv framåt för att ge vår egen polis samma möjligheter som den franska.« skriver partiets rättspolitiske talesman Johan Forsell. Han menar vidare att det är ett problem att det i Sverige inte är lagligt att »avlyssna en hel meddelandetjänst«. Han vill vidare sänka ribban för användning av hemlig dataavläsning. Och så till hans huvudnummer:

»En verkligt mönsterbrytande åtgärd mot gängbrottsligheten skulle vara att göra det möjligt att använda hemliga tvångsmedel mot aktiva gängmedlemmar även utan konkret brottsmisstanke.«

Konkret vill han sänka ribban för hemlig dataavläsning. Jag vill minnas att vi varnade för ändamålsglidning redan när den lagen infördes.

Advokat Thomas Olsson har skrivit en replik. Låt oss lyfta fram och reflektera över några delar.

»För det andra verkar Johan Forssell inte riktigt förstå innebörden av att hemliga tvångsmedel riktas mot en ”meddelandetjänst”. En sådan åtgärd innebär att alla som använder ”meddelandetjänsten” blir föremål för övervakning, och det alldeles oavsett om de är ”gängkriminella” eller inte.«

Frågan är hur det alls är tänkt. Encrochat finns inte längre. Så det måste handla om vanliga meddelandetjänster. Och där är Forsell inte först på bollen. EU vill redan avkryptera och skanna alla meddelanden och så mycket av e-posttrafiken som möjligt. Fast i namn av kampen mot övergrepp mot barn. Men det kan ju lätt utökas.

Är det något sådant Johan Forsell vill göra om han blir inrikesminister? Eller hade han tänkt sig att FRA skall hacka WhatsApp, G-mail och Telegram? Förslaget lämnar massor av frågetecken.

»För det fjärde är det intressant att Johan Forssell konstaterar att det som fransmännen gjort är olagligt i Sverige. Anledningen till att det är olagligt är att Frankrike saknat tillstånd från en svensk domstol att utföra åtgärden på svenskt territorium. Och, precis som Johan Forssell konstaterar, skulle Frankrike aldrig kunnat få ett sådant tillstånd, eftersom åtgärden inte är tillåten enligt svensk lag.«

Detta pekar på ett större problem. Det är inte ovanligt att länder som inte har rätt att övervaka sina egna medborgare (utan brottsmisstanke) låter andra länder göra det. Vilket är att kringgå lagen.

(För övrigt har FRA tillgång till ”spionernas Google” – databasen XKeyscore. Då den enligt Snowden-läckan innehåller det mesta av smått och gott som USA, UK, Australien, Nya Zeeland och Kanada samlat in i sin globala massövervakning – då innehåller den med säkerhet även information om svenskar och svenska förhållanden.)

Låt mig slutligen kommentera Johan Forsells krav på hemliga tvångsmedel även utan konkret brottsmisstanke.

Någonstans måste det gå en gräns mellan vilka staten får övervaka och vilka den inte får övervaka. Idag går den i stort sett vid att det måste finnas en misstanke om brott. Det är en princip som bland annat väglett EU-domstolen när den upphävde EU:s datalagringsdirektiv. Skall det förekomma övervakning, då måste det finnas något lags misstanke. Vanligt hederligt folk skall inte övervakas. Rätten till privatliv är en grundläggande mänsklig rättighet.

I detta fall handlar det om individer i (och kring?) kriminella nätverk. Man kan tycka att om ett gäng är att betrakta som kriminellt, då bör det rimligen också finnas något slags misstankar om kriminalitet. Frågan är hur konkreta dessa misstankar behöver vara. Om ett brott är förestående är svaret rätt enkelt. Men om det inte finns misstanke om att någon tänker göra något kriminellt? Var har Forsell i så fall tänkt dra gränsen?

Det känns tryggare om vi inriktar övervakningen och polisens resurser mot människor som faktiskt är misstänkta för brottslig verksamhet – och lämnar alla andra ifred.

Moderaternas utspel känns lite krystat, som att de säger något bara för att de måste. Och hemlig dataavläsning får faktiskt redan användas i brottsmisstänktas fysiska och sociala närmiljö, även om det kan drabba oskyldiga. Så det känns lite som om man sparkar in en öppen dörr. Vi är redan där. Tyvärr.

• Johan Forsell, M: Ge svensk polis samma möjligheter som i Frankrike »
• Thomas Olsson: Moderaternas förslag slår mot allas integritet »

Frågetecken kring polisens hemliga dataavläsning

Ett år har gått sedan polisen fick möjlighet till hemlig dataavläsning. Den innebär att myndigheterna kan installera spionprogram hos personer som är misstänkta för brott (och i deras omgivning) som ger tillgång till allt som görs och allt som finns lagrat i en dator eller på en surfplatta eller mobiltelefon.

Sveriges Radio meddelar:

»I den statliga utredningen som låg till grund för lagförslaget bedömde man att den här sortens övervakning skulle användas i liknande omfattning som hemlig rumsavlyssning, alltså buggning, vilket godkänns omkring 100 gånger per år.

På knappt ett år har svenska domstolar fattat beslut i nära 500 ansökningar om hemlig dataavläsning, enligt siffror från Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som Ekot tagit del av.

Nämnden vill inte svara på hur många som godkänts, men i regel brukar den här sortens ansökningar beviljas, säger nämndens ordförande Gunnel Lindberg.«

Det vore värdefullt att få reda på varför denna övervakning är fem gånger vanligare än man tänkt sig. Framförallt vore det intressant att få veta vilka typer av brott den hemliga dataavläsningen använts för att utreda. Här finns starka skäl att misstänka något slags ändamålsglidning – där verktyget använts mer generöst än bara mot de mycket allvarliga brott som var tänkt från början. Som det brukar bli med övervakningslagar.

Dessutom är grundproblemet detsamma som tidigare: För att kunna använda hemlig dataavläsning måste myndigheterna använda sig av säkerhetsbrister i våra IT-system. Dessa brister förblir då utan åtgärd, istället för att täppas till. Vilket gör hela vår IT-infrastruktur mer sårbar vad gäller till exempel kriminell verksamhet, spioneri och dataintrång.

Och det blir värre:

»Det är Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden som ska granska hur den hemliga dataavläsningen används, och ordförande Gunnel Lindberg säger att det är svårt att få resurserna att räcka till för en effektiv tillsyn

SR: Polisen använder spionprogram mer än väntat »

EU:s kamp mot krypterade meddelanden är ogenomtänkt

Det är svårt att förstå hur EU:s ministerråd tänker sig att dess krav på bakdörrar till krypterade meddelande-appar är tänkt att fungera.

Anta att man beslutar att endast de appar som ger myndigheterna en bakdörr tillåts säljas i Googles och Apples app-stores i EU. Tänker man då förbjuda användning av tredjeparts-appar (som visserligen kan kräva lite tekniskt handlag för att installera)? Och hur har man tänkt kontrollera att inga otillåtna appar används? Måste man då inte kontrollera alla medborgares datatrafik? Kommer människor som envisas med att använda sådan kryptering som staten inte kan forcera att straffas? Det finns massor av frågor och oklarheter.

Hur kommer man att göra med end-to-end-kryptering när det inte är själva kommunikations-appen, utan en separat app som krypterar / av-krypterar texten? Då är ju till och med vanliga SMS i princip omöjliga att forcera. Kommer man då att sänka tröskeln för användning av hemlig dataavläsning / statliga spionprogram?

Sedan har vi frågan om auktoritära regimer runt om i världen kommer att få tillgång till samma bakdörrar. Det gäller dels inom dessa länder – men även i EU. Hur tänker man sig att förföljda oppositionella från till exempel Kina eller Iran som bor i exil i Europa skall kunna skydda sin kommunikation?

Antingen har man kryptering och i princip säker kommunikation – eller så har man det inte.

Känslan man får är att EU:s inrikes- och justitieministrar inte riktigt begriper vad de själva sysslar med.

Ett oväntat hinder för övervakningsstaten: 5G

Som vi tidigare rapporterat satsar EU nu på att knäcka eller kringgå kryptering av meddelanden. Även länderna i det så kallade Five Eyes-samarbetet (US, UK, Kanada, Australien och Nya Zeeland) satsar på att skapa bakdörrar till kryptering. Japan och Indien är andra länder som satsar på området.

Utöver att bakdörrar till kryptering gör hela vår IT-infrastruktur osäker – så finns det ett problem som övervakningsstaten måste lösa först: 5G.

Statewatch rapporterar:

»A new senior police working group will try to advance the police demand to retain wiretapping abilities with 5G technology. However, the technical architecture of 5G makes this extremely difficult, if not impossible. The German Presidency is seeking formal recognition from the Council’s Law Enforcement Working Party for this new body, named the ’European Heads of Lawful Interception Units’. As well as EU and Schengen states, the UK will apparently also be involved.«

Det visar sig alltså att 5G-tekniken är ett påtagligt hinder för övervakning och avlyssning.

Och då har massövervakningens vänner ett mer akut problem än kryptering att hantera. Skall man över huvud taget kunna knäcka ett krypterat meddelande, då måste man ju komma åt det först.

Om 5G omöjliggör traditionell övervakning, då måste myndigheterna förmodligen kapa (den fortfarande krypterade) trafiken där den övergått i kabel på väg in till meddelandetjänsten. Förmodligen i samarbete med varje respektive meddelandetjänst, som vanligtvis finns i andra jurisdiktioner.

Det blir krångligt att hantera, om alls möjligt. Därav EU:s nyvaknade intresse för hemlig dataavläsning (stats-trojaner med tillgång till allt som finns och sker på en dator, smartphone eller annan enhet). Men i stor skala kan sådan nog bara genomföras med för ändamålet förinstallerad mjuk- eller hårdvara. Vilket i sin tur rimligen bör kräva lagstiftning, i en öppen demokratisk process.

Vi får se om förslaget till EU:s nya Digital Services Act ger några ledtrådar, när det släpps i början av december.

EU diskuterar hemlig dataavläsning – för alla

Myndigheternas kamp mot kryptering – det vill säga medborgarnas rätt till privat kommunikation – går vidare.

Ett förslag är att införa hemlig dataavläsning – så kallade statstrojaner – på alla datorer, telefoner och andra enheter.

Färdriktningen är mycket tydlig i ett internt dokument från EU:s ministerråd (PDF). Bland annat hänvisar man till motsvarande arbete inom den så kallade Five Eyes-koalitonen, som är ett samarbete mellan underrättelsetjänsterna i USA, UK, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Det finns alltså skäl att tro att det handlar om ett koordinerat angrepp mot rätten till privat kommunikation.

EU-kommissionen är uppenbarligen med på noterna. Säkerhetskommissionär Ylva Johansson säger att hon inte ser någon motsättning mellan att granska alla medborgares elektroniska kommunikation och deras rätt till privatliv. (!)

I ett annat arbetsdokument lägger det tyska EU-ordförandeskapet fram ett antal alternativ. Precis som i ministerrådets dokument framgår det att man ser frågan om sexuella övergrepp mot barn som en lämplig ursäkt för att rulla ut denna nya övervakning – som i verkligheten har ett mycket bredare syfte.

Ett av förslagen är att meddelanden skall analyseras redan innan de sänds, på avsändarens enhet. (Se illustrationen ovan.) Det vill säga hemlig dataavläsning / statstrojaner. Vilket innebär att statliga spionprogramvara måste installeras på alla medborgares alla datorer och andra enheter. Vilket då även kan bereda staten tillgång till alla våra meddelanden och chattar, alla våra program och appar, alla våra mobilbilder, alla våra kontakter, alla våra filer och allt vi gör online.

Detta är förfärande i sig. Lägg sedan till detta att EU vill gå fram med ett nytt förslag om allmän datalagring, elektroniskt EU-ID, automatiserad ansikts- och röstigenkänning, uppladdningsfilter och nätcensur. Man överväger även att tvinga nätplattformar, sociala media och meddelandetjänster att hjälpa till med att avkryptera sina användares meddelanden.

Förslagen kan i förlängningen komma att leda till att bara vissa meddelandetjänster (vars kryptering kan knäckas) blir tillåtna i EU. Vilket i så fall vore unikt för ett demokratiskt samhälle. Detta är något vi tidigare bara sett i länder som Ryssland och Kina.

Att oroas över denna utveckling är inte att överdriva eller ropa vargen kommer. Detta är politiska förslag, dokumenterade svart på vitt. De är tänkta att förverkligas under denna mandatperiod (2019-24). Och det tyska ordförandeskapet vill se konkreta åtgärder mot kryptering redan innan årsskiftet.

Relaterat:
• EFF: Orders from the Top: The EU’s Timetable for Dismantling End-to-End Encryption »
• Pp: Flera länder kräver bakdörrar i kryptering »
• Bruce Schneier: The Risks of Mandating Backdoors in Encryption Products »
EU och Europol satsar på att knäcka kryptering »
Aktuell lista – så hotar EU vårt fria och öppna internet »

EU vill se övervakning, granskning och analys av alla elektroniska meddelanden

EU vill se nya åtgärder mot sexuellt utnyttjande av barn, narkotika och vapen på internet. Vilket skapat en hel del oreda.

Å ena sidan stärker ny lagstiftning konfidentialitet och skydd för privat korrespondens vad gäller e-post, meddelandetjänster och IP-telefoni.  Å andra sidan har man nu insett att detta innebär att man inte längre kommer att kunna övervaka medborgarnas kommunikationer på samma sätt som tidigare. Därför presenteras ytterligare en lag som gör det obligatoriskt för service providers att söka igenom sina användares meddelanden och kommunikation.

Det känns totalt förvirrat och spretigt.

Detta innebär även att man vill kunna knäcka krypterad kommunikation, vilket vi rapporterat om tidigare. Hur detta skall ske är fortfarande oklart. En möjlig väg är att försöka knäcka krypteringen som sådan – en annan att ägna sig åt storskalig hemlig dataavläsning, som kan ge tillgång till meddelanden i klartext innan de krypterats eller efter att de avkrypterats.

»Inrikeskommissionär« Ylva Johansson beskriver den nya lagstiftningen som att den »kräver att onlineplattformar upptäcker och rapporterar« olagligt innehåll.

EU-kommissionens vice ordförande Margaritis Schinas, som ansvarar för främjande av den europeiska livsstilen säger »De som profiterar på att orsaka misär och skada genom att sälja olagliga droger och skjutvapen eller sprida fruktansvärd barnpornografi måste stoppas och ställas inför rätta. Den inre säkerheten är en central pelare i EU:s strategi för säkerhetsunionen som ska skydda européerna och främja vår livsstil.«

Med detta avskaffar man i praktiken rätten till privat korrespondens – som den formuleras i till exempel Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Nu skall all e-post, alla elektroniska meddelanden och all internet-telefoni – all din elektroniska kommunikation – övervakas, granskas och analyseras.

Länkar:
• Netzpolitik: EU-Kommission plant Durchleuchtungspflicht »
• EU-kommissionen: Säkerhetsunionen – initiativ mot narkotika, olagliga vapen och sexuella övergrepp mot barn »
• Relterat: EU och Europol satsar på att knäcka kryptering »

Tyskland vill ha hjälp av IT-branschen för att installera statstrojaner

Tyskland var ett av de första länderna att lagstifta om »statstrojaner« – det vill säga spyware som ger myndigheterna tillgång till allt som görs och finns på en dator, mobiltelefon, sufrplatta m.m. Det är detta som Sverige nu infört under benämningen hemlig dataavläsning.

Nu vill Tyskland ta metoden ett steg längre . I ett arbetspapper inför ett kommande regeringsförslag diskuteras möjligheten att tvinga plattformar och meddelandetjänster att hjälpa till med att i smyg installera dessa statstrojaner hos användare.

Branschen vill, föga förvånande, inte ha något med saken att göra. Dels vill de inte bli delaktiga i statens övervakning av medborgarna. Dels vill de att säkerhetsbrister skall bli kända och täppas till – istället för att hållas öppna för att kunna utnyttjas av myndigheterna.

Detta kan vara relevant även för oss svenskar. Dels ger det en indikation om hur den hemliga dataavläsningen kan komma att utvecklas. Dels kan metoden komma att bli vägledande för lagstiftning eller praxis inom EU / Europol.

Läs mer: Staatstrojaner: WhatsApp & Co. sollen Netzverkehr an Geheimdienste umleiten »

Förtryckets verktyg – snart i svenska polisens händer

Polisen och Säkerhetspolisen skall nu köpa in verktyg för att kunna bedriva den av riksdagen godkända hemliga dataavläsningen. Det vill säga statstrojaner som kan ta sig in i datorer och komma åt allt, även krypterade meddelanden – innan de krypteras eller efter att de avkrypterats.

Detta uppmärksammas av SVT som har undersökt marknaden och talat med SÄPO.

Det handlar om leverantörer som är ökända för att deras produkter använts för att kränka mänskliga rättigheter, för att förfölja oppositionella, för att lura journalister i döden och annat som aldrig får förekomma i en demokratisk rättsstat.

Därför finns det ett visst moraliskt intresse i vilken leverantör de svenska myndigheterna väljer. Kommer till exempel den svenska polisen att använda sig av samma verktyg mot sitt eget folk som Saudiarabien, Egypten och Kina använder mot sina? Det vore intressant att få veta. Men SÄPO tiger, naturligtvis.

»Vi kommenterar aldrig våra metoder eller teknik, säger Säkerhetspolisens generaldirektör Klas Friberg.«

SVT:s Fredrik Laurin ställer en del intressanta frågor till Säkerhetspolisens presschef Karl Melin. Och det rör mer än leverantörerna.

Hur är det till exempel med att andra, till exempel kriminella, kan använda samma säkerhetshål som Säpo – om inte dessa säkerhetshål rapporteras in och blir kända? Svaret är inte helt lätt att tyda. Men jag tror att Melin menar att om det förekommer databrottslighet, då skall man vända sig till polisen. Vilket kan skapa något av en intressekonflikt – om det samtidigt ligger i polisens intresse att dessa säkerhetshål förblir okända.

Min gissning är för övrigt att ordern går till NSO Group.

Länk till SVT – läs både texten och se intervjun »

 

Sanningsministeriet

Jag fylls av olust över veckans utredning om att inrätta en speciell myndighet för psykologiskt försvar – med rätt att bedriva signalspaning. Att den betraktar internet som ett problem sägs rakt ut.

Visst. Organiserad utländsk påverkan kan vara ett problem. Men den kan påfallande ofta vara förvillande lik oorganiserade röster ur folkdjupet. Det är att göra det lätt för sig att avfärda känslig kritik som desinformation från ryska trollfabriker.

Här uppstår med nödvändighet något slags gråzon. För att ge sig in i det stora informationskriget måste den nya myndigheten först bli klar över vad som skrivs och vem som skriver vad. Om man letar efter något, då måste man betrakta helheten. Då är alla vanliga gaphalsar, aktivister, debattörer, medborgarjournalister, nätfyllon, åsikts- och alternativa nyhetssiter den höstack i vilken staten kommer att leta efter en nål. Med hjälp av signalspaning.

Innan vi vet ordet av kommer mandatet att utökas med hat och hot på nätet. Vilket är ett gummibegrepp som kan betyda och omfatta nästan vad som helst. I Tyskland och Frankrike har man infört mycket problematiska lagar på området.

En annan aspekt är att det redan idag är en massa tjafs om huruvida staten påverkar åsiktsbildningen. Och mer tjafs lär det bli om vi får en myndighet med uppdrag att säkra den sanna och rätta sverigebilden.

Lägg till detta att vi just nu håller på att få uppladdningsfilter på internet. Inte bara vad gäller upphovsrättsskyddat material, utan även åsikter, information och yttranden som ytterst definieras av politiken. Vilket leder till att allt som alla laddar upp kommer att granskas av algoritmer som i sin tur avgör vad som får publiceras. Vilket är förhandscensur.

Det är inte helt uppenbart att hotet mot demokratin och den fria åsiktsbildningen idag bara skulle komma från Putins trollfabriker. Vårt eget politiska system och vår egen lagstiftning är också på väg att bli ett allt mer påtagligt och lömskt problem.

Rätt konstruerad och inriktad skulle en myndighet för psykologiskt försvar möjligen vara en rimlig idé. Men sjösatt av samma människor som gav oss FRA-lagen, datalagringen, statstrojaner och som ständigt vill inskränka våra fri- och rättigheter av det ena eller andra skälet – så förbehåller jag mig rätten att vara skeptiskt avvaktande.

/ HAX

Uppdatering – fler skriver idag om utredningen:
• Håkan Boström: Gå inte i den ryska fällan »
• En ny myndighet för dig utgiven »