Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Hemlig dataavläsning

Hemlig dataavläsning handlar om att myndigheterna tillåts installera spionprogram på människors datorer och digitala enheter. För att detta skall vara möjligt krävs att man utnyttjar säkerhetsluckor - som då förblir öppna och även kan användas av till exempel kriminella och andra illasinnade aktörer. Säkerhetsluckor bör istället rapporteras in och åtgärdas, för allas vår säkerhet.

FBI hemlighöll dekrypterings-nyckel för företag som drabbats av ransomware

av Lämna en kommentar

The Washington Post:

»The FBI refrained for almost three weeks from helping to unlock the computers of hundreds of businesses and institutions hobbled by a major ransomware attack this summer, even though the bureau had secretly obtained the digital key needed to do so, according to several current and former U.S. officials. The key was obtained through access to the servers of the Russia-based criminal gang behind the July attack. Deploying it immediately could have helped the victims, including schools and hospitals, avoid what analysts estimate was millions of dollars in recovery costs. But the FBI held on to the key, with the agreement of other agencies, in part because it was planning to carry out an operation to disrupt the hackers, a group known as REvil, and the bureau did not want to tip them off.«

Det hela påminner lite om hur svensk polis hemlighåller nya säkerhetsluckor, för att själv kunna utnyttja dem för hemlig dataavläsning.

Pegasus och annan statlig spyware sågas av FN-kommissionär

av Lämna en kommentar

Europarådet har hållit en utfrågning kring spionprogramvaran Pegasus, som enligt uppgift använts för att övervaka journalister, oppositionella och politiker runt om i världen. Bland annat medverkade FN:s människorättskommissionär Michelle Bachelet. Här är ett par citat ur hennes anförande.

»Without minimal safeguards and control, expensive and highly intrusive technologies will continue to be used to monitor voices regarded as critical or hostile at home and abroad. These technologies, that detect and exploit vulnerabilities of digital communications without leaving any trace will keep being used as weapons to silence dissent and punish independent reporting.«

»First and foremost, the human rights law applicable here is clear: surveillance measures can only be justified in narrowly defined circumstances, based on the law. In addition, such measures must be both necessary and proportionate to a legitimate goal. Government hacking at the scale reported is never going to meet these criteria.«

Det skall tilläggas att även svenska myndigheter använder Pegasus eller snarlik spyware för övervakning, inom ramen för hemlig dataavläsning.

• Statement by United Nations High Commissioner for Human Rights, Michelle Bachelet »

Australien inför nya lagar för att övervaka digitala enheter, kommunikationer och internetkonton

av Lämna en kommentar

Australien inför nya omfattande övervakningslagar. Digital Rights Watch konstaterar uppgivet:

»The Australian government has new laws on the books to hack your computer, your online accounts, and just about any piece of technology and networks you come into contact with. It can happen without a warrant and without you ever knowing. That’s just the start of it.«

Låt oss titta närmare på beståndsdelarna i denna Surveillance Legislation Amendment (Identify and Disrupt) Bill, speciellt då övervakningslagar tenderar att sprida sig till andra länder.

Data Disruption Warrants: Tillåter myndigheterna att lägga till, kopiera, ändra eller radera data på digitala enheter. Ordet ”warrant” är i sammanhanget något missvisande, då någon sådan inte kommer att krävas i brådskande fall. En DDW kan utfärdas även om en individs identitet inte är känd, om enheten kan antas vara kopplad till kriminell verksamhet eller om enhetens data kan tänkas bidra till en utredning.

Detta tycks vara något av en gummiparagraf som kan användas lite hur som helst. Vad gäller att ”lägga till” information kan man anta att det öppnar för användning av spionprogram (motsvarigheten till Tysklands Bundestjojaner och Sveriges hemliga dataavläsning).

Account Takeover Warrant: Detta ger myndigheterna rätt att ta över eller låsa ett konto i upp till 90 dagar.

Network Activity Warrant: Ger tillgång till hela nätverk om det finns misstanke om brott. Vilket innebär att om någon som misstänks för brott använder till exempel WhatsApp – då kan myndigheterna bereda sig tillgång till hela WhatsApp. Ett syfte tycks var att kringgå krypterade meddelandetjänster.

DRW rapporterar vidare:

»As it stands, the Australian government remains uninterested in allowing individuals to defend their rights: there is no one to argue on your behalf, and there is never any notification to the individual (even after the fact) so you will never know if you were subject to any of these powers.«

Läs mer: Australia’s new mass surveillance mandate »

Svensk lagstiftning gör oss mindre säkra mot zero-day-attacker

av Lämna en kommentar

Computer Sweden har en läsvärd artikel om så kallade zero day-attacker – det vill säga IT-sårbarheter där mjuk- eller hårdvarutillverkare ännu inte hunnit utveckla en patch. De är med andra ord sårbarheter som vi i princip ännu inte kan skydda oss emot.

CS noterar helt korrekt att det inte bara är kriminella aktörer som drar nytta av zero-day-sårbarheter:

»Både kinesiska och amerikanska underrättelsetjänster samlar in information om dagnollsårbarheter för att kunna använda den för spioneri eller sabotage. Ett omtalat exempel är den sårbarhet i protokollet SMB (även känt som CIFS) i Microsoft WIndows som upptäcktes av USA:s signalspaningstjänst National security agency, NSA. NSA höll tyst om upptäckten och utvecklade nolldagsverktyget Eternalblue för att kunna utnyttja sårbarheten. Men Eternalblue stals senare av kriminella hackare som använde programmet för att skapa utpressningsprogrammet Wannacry.«

Det borde vara uppenbart att myndigheterna skall rapportera in säkerhetsluckor, så att de kan täppas till – istället för att lämna dem öppna för missbruk.

Detta är ett kärnproblemen med den svenska polisens hemliga dataavläsning. Den utnyttjar zero-day-sårbarheter och skapar ett intresse av att vissa av dem skall fortsätta existera – för att polisen skall ha möjlighet att installera sina spionprogram. Vilket gör oss alla mindre säkra.

Märkligt nog är det i princip helt tyst om detta i den svenska debatten. Inte ens när CS skriver om ämnet nämns den svenska hemliga dataavläsningen.

Zero-day-angrepp är alltså inte bara definitionsmässigt okända hot – utan även hot som förvärras och rent av möjliggörs genom svensk lagstiftning.

Pegasus: Övervakning, ändamålsglidning och dubbelmoral

av Lämna en kommentar

NSO-gruppens spionprogramvara Pegasus har väckt uppmärksamhet i internationell press den senaste tiden. Bland annat tycks den ha använts för politiskt spionage i Mexiko och för att spionera på journalister i Ungern.

Även om ett land skaffar sig möjlighet att övervaka människors telekommunikationer i syfte att bekämpa brottslighet och terrorism – så tenderar sådana verktyg alltid att användas för mindre ädla syften.

Vilket är värt att hålla i minne – då mycket talar för att även svensk polis använder just Pegasus för sin hemliga dataavläsning.

Dessutom finns ett grundläggande problem, som ständigt måste påpekas: För att spionprogram skall kunna användas för till exempel hemlig dataavläsning krävs att säkerhetshål i vår IT-infrastruktur lämnas öppna och oskyddade, för att kunna användas av myndigheterna. På så sätt blir vi alla mindre säkra – när dessa säkerhetsluckor lämnas öppna även för till exempel kriminella och främmande makt.

Runt om i EU vrider politikerna nu på sig. Hur skall de till exempel kunna kritisera Ungerns påstådda spioneri mot media och medborgarrättsaktivister när de själva ofta använder samma spionprogramvara; när de givit Europol i uppdrag att knäcka krypterad kommunikation – och när de givit grönt ljus för meddelandetjänster och e-post-företag att avkryptera och granska sina användares kommunikationer i jakt på olämpligt innehåll?

IT-attacken mot Coop – och polisens hemliga dataavläsning

av Lämna en kommentar

IT-attacken från gruppen rEvil som bland annat tagit ner Coops kassasystem bygger enligt uppgift på en zero-day-exploit – det vill säga en tidigare okänd säkerhetslucka.

Därför är detta ett lämpligt tillfälle att påminna om att myndigheternas användning av hemlig dataavläsning bygger på att det finns säkerhetsluckor – samt att dessa förblir okända och öppna för angrepp. De är en förutsättning för att polisen skall kunna installera sina spionprogram.

Säkerhetsluckor måste uppmärksammas och åtgärdas – om vi inte skall lämna dörren öppen för till exempel ransomware (som i detta fall), nätbedragare och spioner. Men istället lämnas dessa säkerhetsluckor fortsatt öppna, med polisens goda minne. På så sätt blir vi alla mindre säkra.

Nu går det naturligtvis inte att säga om det finns en direkt koppling mellan rEvils angrepp i detta fall och svensk eller utländsk polis användning av trojaner – eftersom det är hemligt vilka verktyg som används. Men det beskriver risken på ett pedagogiskt sätt.

I det aktuella fallet skulle det behövas en haverikommission som inte bara utreder vad som skett – utan även om myndigheterna haft något ansvar för att attacken kunnat äga rum.

Tyskland utökar användning av »Bundestrojaner«

av Lämna en kommentar

Den tyska förbundsdagen (Bundestag) har beslutat att utöka användningen av hemlig dataavläsning, så kallade Bundestrojaner. Nu görs den tillgänglig för fler polis och underrättelsetjänster i förbundsstaterna. Myndigheterna får även rätt att infiltrera datasystem i utlandet.

I en twist fastnade dock den federala polisens rätt att använda spionprogram i förbundsrådet (Bundesrat). Tanken var att tillåta avlyssning utan konkret misstanke om att den övervakade faktiskt begått något brott. Nu lät den delen av lagstiftningen komma att skjutas upp till efter höstens förbundsdagsval.

Matthias Monroy har en uttömmande beskrivning på sin blogg: Germany – The state hacks along »

Ett grundläggande problem med hemlig dataavläsning är att den lämnar säkerhetsluckor öppna i våra datorer och IT-system, som sedan även kan användas av till exempel kriminella och främmande makt. På så sätt gör man ironiskt nog oss alla mindre säkra.

Moderat krav på mer övervakning är i princip redan verklighet

av Lämna en kommentar

Efter Encrochat vill Moderaterna ha större möjligheter till avlyssning och övervakning. »Nu behöver svensk lagstiftning ta ett ordentligt kliv framåt för att ge vår egen polis samma möjligheter som den franska.« skriver partiets rättspolitiske talesman Johan Forsell. Han menar vidare att det är ett problem att det i Sverige inte är lagligt att »avlyssna en hel meddelandetjänst«. Han vill vidare sänka ribban för användning av hemlig dataavläsning. Och så till hans huvudnummer:

»En verkligt mönsterbrytande åtgärd mot gängbrottsligheten skulle vara att göra det möjligt att använda hemliga tvångsmedel mot aktiva gängmedlemmar även utan konkret brottsmisstanke.«

Konkret vill han sänka ribban för hemlig dataavläsning. Jag vill minnas att vi varnade för ändamålsglidning redan när den lagen infördes.

Advokat Thomas Olsson har skrivit en replik. Låt oss lyfta fram och reflektera över några delar.

»För det andra verkar Johan Forssell inte riktigt förstå innebörden av att hemliga tvångsmedel riktas mot en ”meddelandetjänst”. En sådan åtgärd innebär att alla som använder ”meddelandetjänsten” blir föremål för övervakning, och det alldeles oavsett om de är ”gängkriminella” eller inte.«

Frågan är hur det alls är tänkt. Encrochat finns inte längre. Så det måste handla om vanliga meddelandetjänster. Och där är Forsell inte först på bollen. EU vill redan avkryptera och skanna alla meddelanden och så mycket av e-posttrafiken som möjligt. Fast i namn av kampen mot övergrepp mot barn. Men det kan ju lätt utökas.

Är det något sådant Johan Forsell vill göra om han blir inrikesminister? Eller hade han tänkt sig att FRA skall hacka WhatsApp, G-mail och Telegram? Förslaget lämnar massor av frågetecken.

»För det fjärde är det intressant att Johan Forssell konstaterar att det som fransmännen gjort är olagligt i Sverige. Anledningen till att det är olagligt är att Frankrike saknat tillstånd från en svensk domstol att utföra åtgärden på svenskt territorium. Och, precis som Johan Forssell konstaterar, skulle Frankrike aldrig kunnat få ett sådant tillstånd, eftersom åtgärden inte är tillåten enligt svensk lag.«

Detta pekar på ett större problem. Det är inte ovanligt att länder som inte har rätt att övervaka sina egna medborgare (utan brottsmisstanke) låter andra länder göra det. Vilket är att kringgå lagen.

(För övrigt har FRA tillgång till ”spionernas Google” – databasen XKeyscore. Då den enligt Snowden-läckan innehåller det mesta av smått och gott som USA, UK, Australien, Nya Zeeland och Kanada samlat in i sin globala massövervakning – då innehåller den med säkerhet även information om svenskar och svenska förhållanden.)

Låt mig slutligen kommentera Johan Forsells krav på hemliga tvångsmedel även utan konkret brottsmisstanke.

Någonstans måste det gå en gräns mellan vilka staten får övervaka och vilka den inte får övervaka. Idag går den i stort sett vid att det måste finnas en misstanke om brott. Det är en princip som bland annat väglett EU-domstolen när den upphävde EU:s datalagringsdirektiv. Skall det förekomma övervakning, då måste det finnas något lags misstanke. Vanligt hederligt folk skall inte övervakas. Rätten till privatliv är en grundläggande mänsklig rättighet.

I detta fall handlar det om individer i (och kring?) kriminella nätverk. Man kan tycka att om ett gäng är att betrakta som kriminellt, då bör det rimligen också finnas något slags misstankar om kriminalitet. Frågan är hur konkreta dessa misstankar behöver vara. Om ett brott är förestående är svaret rätt enkelt. Men om det inte finns misstanke om att någon tänker göra något kriminellt? Var har Forsell i så fall tänkt dra gränsen?

Det känns tryggare om vi inriktar övervakningen och polisens resurser mot människor som faktiskt är misstänkta för brottslig verksamhet – och lämnar alla andra ifred.

Moderaternas utspel känns lite krystat, som att de säger något bara för att de måste. Och hemlig dataavläsning får faktiskt redan användas i brottsmisstänktas fysiska och sociala närmiljö, även om det kan drabba oskyldiga. Så det känns lite som om man sparkar in en öppen dörr. Vi är redan där. Tyvärr.

• Johan Forsell, M: Ge svensk polis samma möjligheter som i Frankrike »
• Thomas Olsson: Moderaternas förslag slår mot allas integritet »

Frågetecken kring polisens hemliga dataavläsning

av Lämna en kommentar

Ett år har gått sedan polisen fick möjlighet till hemlig dataavläsning. Den innebär att myndigheterna kan installera spionprogram hos personer som är misstänkta för brott (och i deras omgivning) som ger tillgång till allt som görs och allt som finns lagrat i en dator eller på en surfplatta eller mobiltelefon.

Sveriges Radio meddelar:

»I den statliga utredningen som låg till grund för lagförslaget bedömde man att den här sortens övervakning skulle användas i liknande omfattning som hemlig rumsavlyssning, alltså buggning, vilket godkänns omkring 100 gånger per år.

På knappt ett år har svenska domstolar fattat beslut i nära 500 ansökningar om hemlig dataavläsning, enligt siffror från Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som Ekot tagit del av.

Nämnden vill inte svara på hur många som godkänts, men i regel brukar den här sortens ansökningar beviljas, säger nämndens ordförande Gunnel Lindberg.«

Det vore värdefullt att få reda på varför denna övervakning är fem gånger vanligare än man tänkt sig. Framförallt vore det intressant att få veta vilka typer av brott den hemliga dataavläsningen använts för att utreda. Här finns starka skäl att misstänka något slags ändamålsglidning – där verktyget använts mer generöst än bara mot de mycket allvarliga brott som var tänkt från början. Som det brukar bli med övervakningslagar.

Dessutom är grundproblemet detsamma som tidigare: För att kunna använda hemlig dataavläsning måste myndigheterna använda sig av säkerhetsbrister i våra IT-system. Dessa brister förblir då utan åtgärd, istället för att täppas till. Vilket gör hela vår IT-infrastruktur mer sårbar vad gäller till exempel kriminell verksamhet, spioneri och dataintrång.

Och det blir värre:

»Det är Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden som ska granska hur den hemliga dataavläsningen används, och ordförande Gunnel Lindberg säger att det är svårt att få resurserna att räcka till för en effektiv tillsyn.«

SR: Polisen använder spionprogram mer än väntat »

EU:s kamp mot krypterade meddelanden är ogenomtänkt

av 1 kommentar

Det är svårt att förstå hur EU:s ministerråd tänker sig att dess krav på bakdörrar till krypterade meddelande-appar är tänkt att fungera.

Anta att man beslutar att endast de appar som ger myndigheterna en bakdörr tillåts säljas i Googles och Apples app-stores i EU. Tänker man då förbjuda användning av tredjeparts-appar (som visserligen kan kräva lite tekniskt handlag för att installera)? Och hur har man tänkt kontrollera att inga otillåtna appar används? Måste man då inte kontrollera alla medborgares datatrafik? Kommer människor som envisas med att använda sådan kryptering som staten inte kan forcera att straffas? Det finns massor av frågor och oklarheter.

Hur kommer man att göra med end-to-end-kryptering när det inte är själva kommunikations-appen, utan en separat app som krypterar / av-krypterar texten? Då är ju till och med vanliga SMS i princip omöjliga att forcera. Kommer man då att sänka tröskeln för användning av hemlig dataavläsning / statliga spionprogram?

Sedan har vi frågan om auktoritära regimer runt om i världen kommer att få tillgång till samma bakdörrar. Det gäller dels inom dessa länder – men även i EU. Hur tänker man sig att förföljda oppositionella från till exempel Kina eller Iran som bor i exil i Europa skall kunna skydda sin kommunikation?

Antingen har man kryptering och i princip säker kommunikation – eller så har man det inte.

Känslan man får är att EU:s inrikes- och justitieministrar inte riktigt begriper vad de själva sysslar med.