Spaning

Vi skådar in i framtiden.

I morgon röstar Europaparlamentet om Chat Control 1

10 mars 2026 av Henrik Alexandersson

I morgon (onsdag) röstar Europaparlamentet om Chat Control 1. Det blir förmodligen en förlängning med ett år istället för två.

Chat Control 1 är det undantag från EU:s ePrivacy-direktiv vi redan har – och som tillåter de meddelandetjänster som vill (och som informerar sina användare om saken) att frivilligt skanna innehållet i sina användares meddelanden i jakt på bilder och videor med sexuella övergrepp mot barn.

CC1 är en tillfällig lag som går ut nu i april. Förlängningen sker i väntan på Chat Control 2 – som just nu förhandlas mellan EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet. CC2 är den lag vi kommer att få leva med på sikt.

I morgon, onsdag 11 mars, kommer Europaparlamentet att rösta om att förlänga CC1 (i väntan på CC2).

Även om förslaget om förlängning nyligen föll i det ansvariga utskottet (LIBE) – har borgerliga EPP, socialdemokratiska S&D och »liberala« Renew nu gjort upp om en förlängning – med ett år, till skillnad från kommissionens förslag om två år.

Med reservation för att allt kan hända i plenum ser det ut som att ett år blir beslutet (även om huvudpropositionen är utskottets nej till alltihop).

Eftersom även CC1 är problematisk (skanning av meddelanden utan misstanke om brott) är det bra om förlängningen blir så kort som möjligt. Vilket i sammanhanget är det bästa vi realistiskt kan hoppas på.

Sedan kan vi lägga Chat Control 1 bakom oss och fokusera på det viktiga: Chat Control 2, som är den lag vi kommer att få leva med i ett längre perspektiv.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Politiken struntar i forskarnas varningar – kräver åldersgränser för sociala medier

8 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Låt inte politikerna komma undan med lagstiftning om åldersgränser för sociala medier utan att ta debatten om de problem och risker detta medför.

I veckan krävde även Moderaterna en åldersgräns för sociala medier. Det innebär att S+M+KD+L nu vill ha en sådan gräns. C+MP+V har uttryckt tveksamhet. Och SD verkar vara för, men med vissa reservationer. Det finns alltså en bred majoritet i riksdagen för åldersgränser.

Moderaterna som vill se sig själva som partiet för kompetens och sunt förnuft lyckas göra sitt utspel bara dagar efter att 389 (nu 430+) forskare i skarpa ordalag varnat för att införa en sådan åldersgräns. Detta utan att så mycket som kommentera varningen.

Forskarna menar att det inte finns några tydliga vetenskapliga belägg för att ålderskontroller förbättrar barns säkerhet online. Däremot skapar man en global infrastruktur för åldersverifiering som riskerar att hamna i händerna på aktörer med svaga säkerhetsrutiner eller med intressen som inte sammanfaller med användarnas.

I praktiken innebär ålderskontroll att alla användare måste identifiera sig och att ingen kan vara anonym. Sådana system är dessutom attraktiva mål för missbruk, dataintrång och auktoritär kontroll.

Ålderskontroller hotar internetets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll.

Forskarna varnar också för att en åldersgräns för etablerade sociala medier kan komma att locka unga till internets mörkare och totalt okontrollerade delar. Och så vidare.

Ingen av forskarnas varningar bemöter, kommenterar eller ens noterar de partier som är för en åldersgräns. Någon konsekvensanalys syns inte till – trots att risken för oväntade och oönskade konsekvenser är uppenbar. Regeringspartierna inväntar inte ens den utredning de själva beställt. Detta är lat och slapp politik.

De flesta medier rapporterar om att partierna kräver åldersgränser, men berör inte de risker och problem detta medför. Vilket är lat och slapp journalistik.

Då återstår för väljarna och internets eko-system att ställa politikerna till svars. Läs på. Ta kontakt. Och ta upp frågan varje gång du får syn på en politiker.

Våra makthavare skall helt enkelt inte kunna komma undan med att införa dålig och farlig lagstiftning utan att ens kommentera dess problem och risker.

Relaterad bloggpost:
• 389 forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Politiken tar kontroll över internet

5 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Det är en väldig fart på regleringen av internet just nu. Politiken »tar kontroll över utvecklingen«, som Magdalena Andersson (S) uttrycker saken.

Vilket är en diskutabel position. Politisk styrning och utveckling visar sig ofta vara oförenliga storheter.

Åldersgränser, anonymitet, övervakning och censur är några aktuella ämnen. Dessutom har vi EU-kommissionens förslag till nytt datalagringsdirektiv, som förväntas komma under mandatperioden.

Om ministerrådet får bestämma skall data om i princip allt du gör online lagras – ner till minsta matbeställning.

I Sverige finns ett tillfälligt stoppat förslag om att operatörerna skall tvingas lämna ut innehållet i elektroniska meddelanden till myndigheterna – i läsbar form.

Vilket betyder av-krypterad information. Vilket i sin tur kräver bakdörrar till krypterad kommunikation. Det är en röd linje, av många goda skäl.

Och när man talar om lämna ut innehållet – då får man förutsätta att även det lagras. Vilket i så fall är ett rätt stort kliv från att »bara« lagra metadata om dina kommunikationer.

Sammantaget framstår det som ett irreversibelt flöde av nya övervaknings- och regleringsförslag.

Ett skäl kan vara att den tekniska utvecklingen nu möjliggör den kontroll av medborgarna som är en oemotståndlig frestelse för makthavare. Och med AI blir massövervakning skalbar.

Ett annat skäl är att internet är ett relativt nytt fenomen – och därmed obruten mark för reglering och byråkrati. Varesig det behövs eller ej. Genom att lägga sig i saker de ofta inte begriper försöker politikerna motivera sin existens.

Ett tredje skäl kan vara att politikerna på riktigt är rädda för folket. Speciellt när tecken tyder på en spricka mellan det officiella politiska projektet och delar av befolkningens åsikter.

Själv är jag övertygad om att politikerna hatar internet. Det ger folk möjlighet att ifrågasätta och lägga sig i, istället för att tiga och lyda. Det möjliggör spridning av andra åsikter än de officiellt påbjudna. Det gör det möjligt för folk att organisera motstånd mot idiotiska förslag.

Fria informationsflöden decentraliserar makt. Därför har makthavare alltid varit emot en sådan utveckling – från boktryckarkonsten och framåt.

Chat Control 1 förlängs. Förmodligen.

4 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Trots att förslaget föll i ansvarigt utskott kan vi förvänta oss att Chat Control 1 kommer att förlängas vid Europaparlamentets session nästa vecka.

Häromdagen landade Europaparlamentets LIBE-utskott oväntat i att rösta ner en rapport om att förlänga Chat Control 1. Se gårdagens bloggpost »

Vilket är principiellt bra, då Chat Control 1 innebär massövervakning utan misstanke om brott. Men samtidigt är det taktiskt dåligt vad gäller att stoppa Chat Control 2, det vill säga den lagstiftning vi kommer att få leva med.

Frågan kommer upp i plenum på Europaparlamentets session i Strasbourg nästa vecka. Allt tyder på att Chat Control 1 då kommer att förlängas, i väntan på Chat Control 2.

Vad hände då i LIBE? Det tycks som att borgerliga EPP ville förlänga Chat Control 1 med två år – samtidigt som rapportören föreslog ett år. När EPP inte fick som de ville röstade de ned hela rapporten, tillsammans med vänstern och de gröna.

För EPP:s del handlade det alltså inte om någon principiell kritik av Chat Control 1. Snarare tvärt om. De må ha röstat ner rapporten, men de vill helt bestämt ha en förlängning av lagen.

Därför kan man vara rätt säker på att Europaparlamentet kommer att förlänga Chat Control 1 nästa vecka. Att inte förlänga lagen vore otänkbart för en majoritet i parlamentet. Frågan blir snarare om den kommer att förlängas med ett eller två år.

Och då kan fokus åter hamna på den centrala striden – om Chat Control 2, som är den lag vi kommer att få leva med.

Men osvuret är bäst. Nu får vi se vad som händer i plenum nästa vecka.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

En kontroll- och övervakningsstat utan ansikte

1 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Faran med en ansiktslös stat som vill kontrollera och styra människors beteende och åsikter.

Våra politiker och myndigheter vill lagra data om vem som kommunicerar med vem. De vill skaffa sig insyn i innehållet i våra meddelanden och samtal. De vill veta vem som skriver vad i sociala medier. Staten vill veta vad vi gör på nätet.

Våra makthavare vill låta massövervaka alla, utan misstanke om brott och utan föregående rättslig prövning. De vill utrusta oss med digitala ID, med vilka vi får blippa oss fram genom samhället. De vill införa statlig digital valuta som ger dem ökad kontroll över våra pengar.

De vill på olika sätt begränsa yttrandefriheten. EU kräver att sociala medier, onlineplattformar och sökmotorer skall motverka »systemiska risker« – vilket kan betyda lite vad som helst, även helt lagligt innehåll. Det leder till att plattformarna hellre censurerar för mycket än för lite.

Man anlitar externa organisationer som en form av statligt godkända nätpoliser, med direktlina till sociala medier för att rekommendera vilket innehåll som skall tas bort. Politiska ledare runt om i västvärlden vill förbjuda unga människor från att ta del av innehåll på olika nätplattformar.

Detta är farligt även om alla politiker, myndigheter och deras funktionärer vore perfekta och aldrig sätter sina egna intressen främst, aldrig låter sig korrumperas eller infiltreras och aldrig ägnar sig åt aktivism.

Det räcker med inkompetens, missriktad välvilja, överdriven ambition, godtrogenhet, lättja eller en dålig dag på jobbet för att enskilda människor skall komma i kläm. Vilket leder till min tes:

Det behöver inte finnas en uttalad vilja eller ens en medveten ambition att förtrycka människor. Det behöver inte handla om någon kupp, något olyckligt valresultat eller stormtrupper på gatorna. Snarare har vårt system inbyggda funktioner som automatiskt för oss mot ett alltmer auktoritärt samhälle.

I essäboken On violence (1970) skriver Hannah Arendt om skillnaden mellan makt och våld i modern politik och framhåller hur våld ofta uppstår när maktens legitimitet sviktar.

Arendt skiljer mellan makt (power) och våld (violence). Makt uppstår ur kollektivt handlande och gemensamt samtycke, medan våld är instrumentellt och bygger på tvång. När en stat eller rörelse förlorar maktens legitimitet, då tenderar våld och tvång att ersätta den. Vilket är ett tecken på svaghet, inte styrka.

Detta manar till eftertanke i ett samhälle där makten ständigt flyttas längre bort från medborgarna; där utopiska projekt sätts framför allmänintresset och fungerande kärnverksamhet; där människor inte längre känner igen sig. Ett samhälle där alltfler medborgare upplever att det finns en »elit« som inte lyssnar på dem och som inte verkar i deras intresse.

Arendt ägnar i sammanhanget byråkratin särskild uppmärksamhet. I översättning…

»I en fullt utvecklad byråkrati finns det ingen kvar att argumentera med, ingen att framföra klagomål till, ingen som maktens tryck kan riktas mot. Byråkrati är den styrelseform där alla berövas politisk frihet, det vill säga förmågan att handla. ”Ingens styre” är inte frånvaro av styre – och där alla är lika maktlösa får vi en tyranni utan tyrann.«

När makten blir ansiktslös och ansvaret upplöses i systemet blir kontroll och ansvarsutkrävande svårare att utöva.

Denna kultur av ansvarslöshet har även smittat av sig på politiken. »Vi har varit naiva. Vi såg det inte komma.« Vilket är ursäkter vi ofta får höra trots att en konsekvensanalys hade varit lätt att göra – men aldrig genomförts på grund av inkompetens, ideologisk låsning och kognitiv blockering. Eller som har ägt rum men avfärdats av samma skäl.

Detta tillsammans med den ökade kontrollen över medborgarnas digitala liv och yttrandefrihet är en giftig blandning. När en politisk och byråkratisk elit blir alltmer frikopplad från verkliga förhållanden och vanligt folk uppstår en oemotståndlig vilja att styra och kontrollera människor. Så att vi gör och tycker »rätt«.

Friheten och grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till privatliv och privat korrespondens samt yttrandefriheten måste alltid försvaras mot dem som vill begränsa dessa värden av allehanda skäl.

Detta måste ske innan det är för sent. Annars riskerar vi att hamna i ett samhälle där ingen bär ansvaret – men där alla är kontrollerade, övervakade och censurerade.

CC0

Tyskland närmar sig åldersgränser för sociala medier

26 februari 2026 av Henrik Alexandersson

Det mesta tyder på att Tyskland kommer att införa åldersgränser för sociala medier. I så fall lär de flesta EU-länder följa efter.

Tyskland är på väg att införa åldersgränser för sociala medier. Regeringspartierna CDU (borgerliga) och SPD (socialdemokrater) är så pass eniga i frågan att ett förslag är att vänta inom en inte alltför avlägsen framtid. CDU tog beslut om saken på sin partistämma nyligen.

Men det finns hinder på vägen – inte minst då CDU:s bayerska systerparti CSU i stort sett säger nej till åldersgränser och istället vill att föräldrarna skall bestämma. CSU sitter också i regeringen och innehar posten som inrikesminister. Och CDU/CSU+SPD-regeringens majoritet i Bundestag är beroende av CSU:s mandat.

Gissningsvis kommer ett skarpt förslag inte att läggas fram / börja gälla förrän EU:s nya digitala plånbok (ID) har rullats ut. Detta då den kan bekräfta en användares ålder utan att dela annan känslig persondata med allehanda appar och webbsidor. (En EU-app för åldersverifiering prövas redan i vissa länder i väntan på den digitala plånboken, som även skall ha andra funktioner.)

Nedsidan är att det i praktiken kommer att krävas ID för att få yttra sig eller ta del av andras information i sociala medier. Med detta blir verklig anonymitet omöjlig, i vart fall inför staten.

Vilket borde mana till eftertanke i ett land som två gånger i modern tid varit under totalitärt styre med noll plats för oliktänkande och avvikande åsikter.

Dock går man inte så långt som att kräva klarnamenpflicht, det vill säga att alla konton måste vara i den verkliga användarens namn. Pseudonymer och nicknames lär därmed vara tillåtna (även om det inte skyddar användaren mot staten).

Klarnamenpflicht är visserligen något som förbundskansler Merz (CDU) och delar av SPD driver. Men det finns ingen majoritet för något sådant, i dagsläget.

Ett system med åldersgränser och ID-krav lär med stor sannolikhet prövas både i den tyska författningsdomstolen och i EU-domstolen.

I Bundestag är högerradikala AfD mot åldersgränser och ID-krav på sociala medier. De gröna är för en åldersgräns men mot ID-krav. Vänstern – Linke – är vacklande om åldersgränser men säger nej till ID-krav. (Och de hårdaste motståndarna mot statlig kontroll av internet – liberala FDP – klarade inte spärren i förra valet och har således inga mandat.)

Om Tyskland inför åldersgränser och ID-krav för sociala medier får man nog räkna med att de flesta andra EU-länder kommer att följa efter. (Även länder som Frankrike och Spanien är redan inne på samma spår, även om det är lite oklart hur de tänker gå till väga.)

CC0

UK: Åldersgräns för VPN, del 2

20 februari 2026 av Henrik Alexandersson

Den brittiska idén om en åldersgräns för VPN kommer att innebära ID-krav för alla landets VPN-användare. Plus speciella operativsystem för alla mobiltelefoner med Apples och Androids operativsystem i Storbritannien.

I veckan skrev vi om hur Storbritannien är på väg att införa en åldersgräns för VPN – för att hindra minderåriga från att kringgå de nya åldersgränserna för sociala medier och andra webplatser som kan tänkas innehålla något som är olämpligt för barn.

Ju mer man tänker på saken, desto värre blir det. Vilket är relevant även för oss – då det bara är en tidsfråga innan vi får samma debatt i EU.

Till att börja med måste man vara klar över att åldersgränser för minderåriga innebär ID-krav för alla som vill använda VPN. Vilket öppnar nya riskvektorer.

Sedan bör det påpekas att VPN-användning inte främst är ett verktyg för att kringgå brittiska åldersgränser – utan ett verktyg för någorlunda säker kommunikation. Att inte låta brittiska tonåringar skydda sig mot angrepp på öppna nätverk är fullständigt befängt.

I ett arbetsdokument skriver den brittiska regeringen att man gör detta för att undvika att utsätta minderåriga för risker online… Man skriver även att VPN underminerar barns säkerhet online. Det är en problemformulering som förtjänar att ifrågasättas.

Den utmärkta Bli Säker-podden från Nikka Systems (nedan) lyfter en annan intressant aspekt: Både Apple och Google har VPN-klienter inbyggda i sina respektive operativsystem.

Skall man nu tvingas skeppa operativsystemsversioner utan detta skydd, för Apple- och Android-telefoner i Storbritannien? Det skulle ju i så fall göra alla brittiska användare – inklusive företag, myndigheter, journalister med flera – sårbara för illasinnade aktörer.

Har man verkligen tänkt igenom det här?

Se mer i Bli Säker-podden nedan. Vi hoppar direkt till rätt ställe i videon (28:01). Och se även vår förra bloggpost på samma tema: UK: Åldersgräns för VPN »

CC0

Digital Networks Act – mer politisk makt över internet

19 februari 2026 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionen vill ge dagens fungerande internetinfrastruktur en byråkratisk överrock. Vilket bland annat kan leda till nya nätavgifter.

Systemet som idag kopplar ihop internet beskrivs som en framgång. Det är en struktur med frivilliga överenskommelser om utbyte av trafik direkt mellan nätverk.

Det bygger på affärsmässiga förhandlingar, teknisk samordning och ömsesidig nytta – utan behov av någon central myndighet.

Men med sin Digital Networks Act (DNA) vill EU nu reglera verksamheten. Vilket bland annat verkar vara ett sätt att smyga på oss de nätverksavgifter som redan avvisats flera gånger.

Förutom att mottagaren betalar för sin nättrafik och avsändaren (sociala medier, streamingtjänster m.m.) betalar för sin utgående trafik – så vill de stora nätoperatörerna ha extra betalt för att distribuera trafiken i sina nät.

Vilket i slutändan måste betalas av oss konsumenter. Det väcker även frågor om nätneutralitet (likabehandling av trafik).

Frågan har drivits av den tidigare EU-kommissionären Thierry Breton, som har en bakgrund som VD för France Télécom (numera Orange).

EU-kommissionen beskriver DNA som ett nytt, moderniserat regelverk för digitala nätverk, som ska förenkla och harmonisera telekomreglerna i medlemsländerna. Centralt i förslaget är inrättandet av ett Office for Digital Networks (ODN).

Kritikerna menar att DNA är en onödig ny reglering som kommer att leda till byråkrati och ökade kostnader för nätoperatörerna. Dessutom riskerar mindre aktörer att missgynnas. Nätfrihetsorganisationen Article19 säger:

»The internet’s interconnection system works because it is flexible and decentralised. The DNA’s proposals might sound reasonable, but they misunderstand how traffic exchange actually operates, and risk replacing a proven system with bureaucratic oversight that favours incumbent players.«
Dr. Corinne Cath, Head of Digital at ARTICLE 19

Sammanfattningsvis: Internet fungerar genom ett decentraliserat system av frivilliga samtrafikavtal mellan nätoperatörer. EU-kommissionens Digital Networks Act innebär att denna struktur i ökad utsträckning kan bli föremål för regulatorisk inblandning och tvistlösning på EU-nivå. Kritiker varnar för att detta i praktiken kan öppna för nätavgifter och försvaga nätneutralitetens princip om likabehandling av trafik.

Don’t try to fix what’s not broken.

• EU-Kommissionen: The Digital Networks Act »
• EU-Kommissionen: Proposal for a Regulation for the Digital Networks Act (DNA) »
• Kommissionens faktablad om DNA (PDF) »

• Article19: Digital Networks Act: Manufactured crisis that could break Europe’s internet »
• Internet Society: “Fair Share” and the Digital Networks Act (DNA): Three Concerns »
• CCIA: Digital Networks Act: Commission Introduces Backdoor to Resurrect Network Fees »
• Epicenter: The EU Commission Is Gutting Net Neutrality »
• VBZ: Digital Networks Act: Neue Regulierung gefährdet funktionierenden Markt »

CC0

Till X försvar

17 februari 2026 av Henrik Alexandersson

Problemet med X är inte att folk tycker »fel«, utan att de som tycker »rätt« hellre tystar andra än tar debatten. Vilket är kontraproduktivt.

X är fantastiskt.

Under folkupproret och den efterföljande massakern kunde jag följa vad som skedde i Iran med maximalt ett par timmars fördröjning. Med en dipp när regimen stängde ner nätet. Men nu strömmar det in rapporter igen.

Vi talar om ett av de blodigaste massmorden av civila demonstranter i modern tid. Information som i stora delar lyser med sin frånvaro i traditionella medier.

Vad gäller Ukraina är jag up to date med läget rätt mycket i detalj på ett sätt som varit omöjligt om jag inte hade haft tillgång till X. Och även sådant som vanlig media rapporterar om vet jag tidigare, ibland flera dygn tidigare, via X.

X är också en plattform där det går att få ut information snabbt till folk som är intresserade. Till exempel i striden om Chat Control. En vältimad tweet som träffar rätt kan nå tiotusentals läsare och få många hundra retweets på ett par timmar. Det gäller intressant nog även längre texter.

Systemet med Community Notes är bättre än att använda traditionell faktakoll via olika NGOer. Användarbasen är så oändligt mycket större, kunnigare och åsiktsmässigt bredare än vad någon självutnämnd expertgrupp kan vara.

En viktig poäng i sammanhanget är att X inte censurerar innehåll (utöver grundläggande moderation), utan istället flaggar att innehållet i fråga är omtvistat genom att tillföra mer information.

Nu ägs X av Elon Musk som är avskydd för att han är lierad med Trump, låter folk som tycker annorlunda komma till tals och släpper fram kritiska röster. (Själv störs jag mest av hans avoga hållning till Ukraina.)

Så kan ju folk få tycka om de vill. Men det ändrar inte det faktum att X är en plattform som kan ge vanliga människor en unik megafon i samhällsdebatten.

Det talas mycket om hat och hot. Jag har varit på Twitter/X sedan 2007. Naturligtvis får man ibland kommentarer som är grottmannamässiga. Jaha, så intressant. Om folk är idioter online eller i den fysiska världen är det deras problem och jag vägrar att göra det till mitt.

Något direkt hat ser jag inte i mitt flöde. Däremot ser jag människor som ifrågasätter, käftar emot, lägger sig i och utkräver ansvar. Inte alltid med stilistisk elegans. Vilket kanske kan kännas en smula hatiskt om man är i den mottagande ändan. Speciellt om man börjar få ont om argument.

Skulle man inte tåla andras åsikter, då kan man istället välja att bara se inlägg från dem man själv valt att följa. Så var det problemet löst.

Nu går det politiska drevet mot X. Viss kritik kan säkert vara befogad. Men min känsla är att det mer är fråga om makthavare som reagerar som makthavare brukar reagera när de blir ifrågasatta och känner sin ställning hotad.

EU kan inte förbjuda X. Enskilda länder kan visserligen försöka. Men inte utan en strid som det nog kan vara klokt för politiken att undvika.

Vi får helt enkelt lära oss att leva med att folk har olika åsikter.

CC0

Opinionsundersökning: 47% vill förbjuda X

13 februari 2026 av Henrik Alexandersson

Enligt en opinionsmätning kan 47% av de tillfrågade tänka sig att förbjuda X i EU. Men är det ens möjligt?

Enligt en YouGov-undersökning som genomförts i Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien och Polen anser 47% av de tillfrågade att den sociala medieplattformen X bör förbjudas i EU, om den fortsätter bryta mot EU:s regler. 70% stöder någon form av sanktioner.

Undersökningen tycks vara beställd av den agendadrivna organisationen »People vs. Big Tech« som säger sig ha som mål att slå sönder Big Techs affärsmodell och »förändra internet för alltid«. Man är tydligt för EU:s Digital Services Act och vill att den skall upprätthållas mer strikt.

Paraplyorganisationen består av 149 olika NGO:er, varav flera förespråkar en mer långtgående kontroll och begränsning av innehåll än vad nuvarande lagstiftning kräver.

Med opinionsundersökningar kan man »bevisa« vad som helst beroende på hur frågorna ställs och vilken sakkunskap de tillfrågade har. Men det intressanta är inte siffran i sig, utan att idén om att förbjuda en global kommunikationsplattform inte längre uppfattas som otänkbar.

I sitt standardverk om den totalitära statens rötter framhåller Hannah Arendt att man inte skall vänta sig att förtryck kommer att komma i samma skepnad som vid tidigare tillfällen. Omsatt till denna fråga skulle man kunna säga att inskränkningar av yttrandefriheten inte behöver komma via dekret uppifrån utan istället skulle kunna införas på allmän begäran.

Kan då EU förbjuda X? Det korta svaret är ja i teorin men i praktiken nej.

Det längre svaret är att EU kan utfärda astronomiska böter. Man kan i teorin begränsa distributionen av X app via Google Play och Apple App Store – även om X.com då fortfarande kan nås med en vanlig webläsare.

Om inte det hjälper kan EU-kommissionen be den medlemsstat där bolaget har sin hemvist inom EU – i detta fall Irland – att inleda en rättslig process.

Om ett beslut om avstängning då fattas, tvingas internetleverantörer inom EU att blockera åtkomsten till plattformen. (Vilket enkelt kan kringgås med VPN.) Som i Ryssland och Kina.

Men om det skulle bli fråga om en avstängning kan en sådan i princip bara gälla fyra veckor i taget. Ett totalförbud ses som juridiskt mycket svårt att upprätthålla under en längre tid.

Men framförallt skulle ett förbud orsaka en kraftig motreaktion – både i Europa och USA. Vilket EU-kommissionen nog vill undvika.

CC0