En utredning skall undersöka om myndigheterna kan begränsa människors fri- och rättigheter utan att de dömts för brott – och i vissa fall även vad gäller brott de inte ens känner till.
Regeringen har tillsatt en utredning om »rödflaggning« av personer, företag och andra aktörer som har koppling till kriminella sammanslutningar.
Man vill försvåra för personer som deltar i eller har samröre med en kriminell sammanslutning, oavsett om personerna i fråga är dömda för något brott eller inte.
Rödflaggning kan innebära befogenhet för myndigheter att begränsa vilka personer den flaggade får ha kontakt med, vilka områden personen får röra sig inom, dennes möjlighet att bedriva näringsverksamhet, inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner.
Den som rödflaggas kan även få sina deklarationer särskilt noggrant granskade och begränsad tillgång till ekonomiska förmåner.
Detta gäller inte bara personer som deltar i – eller har samröre med – kriminella sammanslutningar.
Det gäller både fysiska och juridiska personer (företag, organisationer m.m.) samt »anhöriga och andra personer som har koppling till personer som deltar i eller har samröre med kriminella sammanslutningar«.
Rödflaggning kan därför komma att drabba personer (och företag) – som själva aldrig gjort eller känner till något fel. De kan till exempel få problem med F-skatt eller bli av med sitt bankkonto.
Det är lätt att se vad man vill åstadkomma med detta. Det handlar om att bekämpa välfärdsbrottslighet, släktbaserade kriminella nätverk, korruption, infiltration och gängbrottslighet. Det är förvisso vällovliga syften. Men rödflaggning slår bredare.
Med kriminella sammanslutningar tycks man mena all kriminell verksamhet med mer än en inblandad. Vilket är väldigt mycket mer än den brottslighet som är kopplad till en förändrad demografi. Rödflaggning kan komma att användas brett.
Man bör också hålla i minnet att vad som för tillfället är »kriminellt« ytterst bara är en fråga om politiskt mode. Åsiktsbrott tycks för tillfället trenda. EU vill göra hat till ett »EU-brott« och den svenska hetslagstiftningen är redan problematisk ur ett principiellt perspektiv. Det är inte som att det saknas politiska krafter som vill klämma åt dem som tycker fel.
Om man tänker efter uppstår flera nya problem och principiella frågor.
I Dagens Juridik sätter organisationen Företagarnas policychef Patrick Krassén fingret på den ömma punkten…
»Rödflaggningen ska kunna leda till att personernas grundläggande rättigheter begränsas, utan att faktisk brottslighet konstaterats eller lagakraftvunnen dom föreligger.«
Det är den första invändningen. Ingen skall få sina grundläggande fri- och rättigheter begränsade utan att först ha fått saken rättsligt prövad. Människor som inte misstänks för brott skall lämnas ifred.
Vidare har vi varken arvssynd eller kollektiv bestraffning i vår demokratiska rättsstat. Krassén:
»Direktiven nämner också att anhöriga till personer som har samröre med kriminella sammanslutningar – och kriminella personer – kan komma i fråga för rödflaggning. Utredningen ska undersöka om det kan ske även om sådana anhöriga inte är medvetna om att man bidrar till att möjliggöra någon annans brottslighet.« (…)
»En grundläggande princip i en rättsstat är att sanktioner ska riktas mot personer utifrån vad de gör, inte vilka de råkar känna eller vara anhöriga till.«
Notera att den som rödflaggas inte ens behöver känna till den i sammanhanget misstänkta eller förekommande brottsligheten.
Nu är detta än så länge »bara« ett utredningsdirektiv. Det intressanta är vad man kommer att lämna för skarpa förslag. Det skall också bli intressant att se i vilken mån utredaren kommer att värna rättsstatens principer och grundläggande fri- och rättigheter.
I vanlig ordning vill vi även påpeka att detta är ett fantastiskt verktyg för mindre finkänsliga framtida makthavare som vill klämma åt oliktänkande och oppositionella.
• Dagens Juridik: Rödflaggning riskerar leda till godtycke och rättsosäkerhet »
CC0
