Spaning

Vi skådar in i framtiden.

EU:s åldersapp strider mot EU:s egna regler

15 maj 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s egna regler om konkurrens och den inre marknaden kan sätta stopp för den app för åldersverifiering som nu lanseras. Den kan även strida mot unionens Digital Markets Act.

På veckans internationella konferens om säkerhet för minderåriga online upprepade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sitt budskap från när hon lanserade unionens nya app för ålderskontroll…

»Finally, any age restriction model depends on reliable age verification. And here, we have good news: We have developed an age verification app that will soon be available, and it ticks all the boxes the highest privacy standards in the world, it works on any device, it is easy to use and it is fully open source. Here in Denmark, it will be rolled out by summer. It is built on the success of our European COVID App; you might recall that one.«

Det där är helt enkelt inte sant. EU:s nuvarande lösning för åldersverifikation (»mini-wallet«) fungerar i praktiken bara på Apples iOS och de distributioner av Android som finns inom Googles ekosystem. Det innebär att alternativa Android-distributioner som LineageOS, GrapheneOS och /e/OS riskerar att exkluderas i den nuvarande designen.

Att vissa OS stängs ute kan vara ett brott mot EU:s egna regler om den inre marknaden. Det kan bli väldigt intressant om någon driver saken i domstol. Bland annat har EU långtgående regler för teknikneutralitet.

Om vissa produkter eller operativsystem i praktiken inte kan använda centrala samhällsfunktioner eller får sämre tillgång till nätplattformar, då kan man argumentera för att marknaden snedvrids. Särskilt om dessa är lagliga i EU.

Konkurrensrätten kan därmed bli relevant, om en dominerande aktör gynnas genom att EU‑lösningen knyts till dess infrastruktur, speciellt om det tränger undan alternativa system.

Samtidigt som man nu lägger kontrollen över åldersverifieringen i Apples och Googles händer, vill EU:s Digital Markets Act motverka att stora IT-företag agerar grindvakter. Syftet är att stärka interoperabiliteten, stimulera öppna ekosystem och minska beroendet av Apple och Google. Hur detta är tänkt att gå ihop med den nya EU-appen är oklart.

Någon lösning för stationära datorer och laptops finns inte. Där kommer du förmodligen att få upp en QR-kod som du sedan måste skanna med appen i mobiltelefonen. Vilket alltså kräver att du har en kompatibel mobiltelefon för att kunna använda sociala medier med mera på din dator.

Här riskerar EU-kommissionen att snärja in sig i sina egna regelverk. Det är som att den ena handen inte vet vad den andra gör.

Sammanfattningsvis: Om lösningen i praktiken utestänger vissa operativsystem, ökar beroendet av två amerikanska gatekeepers, kräver vissa typer av mobiltelefon, försvårar anonymitet och påverkar öppen interoperabilitet – då kan proportionalitetsfrågan bli väldigt relevant.

Min bedömning är att EU:s modell för åldersverifiering — i sin nuvarande form — kommer att falla om den prövas av EU-domstolen.

Relaterat:
• EU lägger förslag om åldersgränser online i sommar »

CC0

Var ett fritt och öppet internet bara en parentes?

11 maj 2026 av Henrik Alexandersson

Vi tar stora kliv mot ett mer reglerat och kontrollerat internet. Men varför just nu?

Låt mig börja med att säga att samma lagar och regler skall gälla på internet som i samhället i övrigt. Naturligtvis.

Men utifrån det borde vi väl inte behöva några särskilda lagar för internet över huvud taget?

Vad vi ser är specialregler. EU:s Digital Services Act, Digital Markets Act, Audiovisual Media Directive, Chat Control, åldersgränser med ID-krav och så vidare.

Vi skrev redan när DSA antogs att det var tillfället då politiken tog makten över internet. Samt att nästa mandatperiod i EU – det vill säga nu – är tidpunkten då politiken börjar utöva denna makt.

Eftersom allt för få brydde sig, har politikens planer rullat på. Och nu är vi där vi är.

Det är kanske orättvist att jämföra EU med länder som Kina och Ryssland, men delar av den tekniska infrastrukturen är i praktiken densamma: system för att kontrollera informationsflöden, identifiera användare och kartlägga kommunikation.

EU:s ambition att i ökande grad styra och kontrollera det offentliga samtalet online kan knappast ha undgått någon. Med datalagring öppnas möjligheten att skapa sociogram som kartlägger våra nätverk. Chat Control är i grunden en idé om att införa AI-stödd analys av innehållet i alla våra elektroniska meddelanden. Med EU:s digitala plånbok får vi ett samhälle där vi får blippa oss fram.

Verktygen är i stort sett desamma som de som används i skurkstater. Även om syftet hos oss för tillfället är ett annat. Vem som styr och vad som gäller i morgon kan vi inte veta.

Politiken lider av en oemotståndlig frestelse att reglera allt man kommer över. Det är det som är politikens grej. Man behöver motivera sin existens. Man får en möjlighet att ändra på samhället i linje med sina politiska visioner. Man får bestämma över andra.

Att detta tycks ske överallt samtidigt är oroväckande men inte speciellt konstigt. Politiken är ett internationellt nätverk där man åker på samma konferenser, lyssnar på samma talare, exponeras för samma idéer och utbyter erfarenheter. Samma ämnen trendar. Just nu är det politiska modet att försöka tämja internet.

Att internet har hamnat i politikens kikarsikte beror också på att nätet utmanar makten. Folk har fått en låda att tala ifrån. Besvärliga medborgare faktakollar, ifrågasätter och lägger sig i. Det narrativ man odlar utmanas. Motstånd mot dåliga förslag kan idag organiseras mer effektivt än tidigare.

Det är en ständig dragkamp. Vi måste fortsätta försvara yttrandefriheten, rätten till privatliv och ett fritt och öppet internet. Men vi behöver också en plan B: att granska, begränsa och kontrollera de kontrollsystem som nu byggs upp. För när sådana verktyg väl existerar tenderar de förr eller senare att missbrukas.

CC0

Sociala medier är barnens sista fria rum

10 maj 2026 av Henrik Alexandersson

Tänk om det är barn och ungas minskade frihet som tynger dem — inte sociala medier. Och ifall en åldersgräns för sociala medier bara gör saken värre.

Tänk dig att du är tolv år gammal. Du är mobbad och har svårt att få vänner. Men i sociala medier har du hittat några jämnåriga som du kan diskutera och dela dina tankar med. Och du har upptäckt en grupp som handlar om det som fascinerar dig mest: astronomi.

Men en dag införs åldersgränser för sociala medier. Plötsligt är du ensam och övergiven igen. För att våra politiker inte förstår vad de sysslar med och vilka konsekvenserna blir.

Det finns otaliga fler exempel på hur unga människor skapar sin egen trygghet, mening och gemenskap på sociala medier.

Ensamma barn behöver internet mer än vad politikerna förstår. För vissa är internet den enda plats där de får vara fria. Att stänga dem ute är i många fall direkt hjärtlöst.

De utåtriktade och populära kommer säkert att klara sig ändå. Men andra kommer att drabbas hårt.

Sedan kan man undra vad våra politiker har tänkt sig att ungarna skall göra istället. Undersökningar pekar på att 62% av amerikanska barn i åldern 8–12 år aldrig har gått eller cyklat någonstans utan en vuxens sällskap. För många av oss som växte upp på 60- och 70-talen framstår det som absurt.

Kombinationen av att stänga ute unga från sociala medier samtidigt som deras sociala autonomi begränsats i den fysiska världen kan komma att driva både barn och föräldrar till vansinne.

Tidskriften Psyche har en intressant artikel: Children have lost the freedom to explore and play independently. They now seek out autonomy in digital landscapes.

Ett par nedslag i texten:

»In fact, for some children, the internet may be one of the last remaining spaces where they can grow up doing what children everywhere have evolved to do: independently play and explore with their peers.« (…)

»In physical spaces, we restrict the movement of children and refuse to let them play and explore without us. But that doesn’t mean they won’t look for ways to escape. In the past two decades, children have found a new place to roam: the endless jungle of the internet.« (…)

»When we look carefully at how kids engage with the digital landscape, the desire for independent exploration becomes impossible to miss. Children play online games and use social media not simply because of addictive algorithms. Instead, as research from the social scientists Emily Weinstein and Carrie James suggests, platforms and applications for connection can help young people stay in near-constant contact with each other.«

Men nu tänker politiken alltså dra ur sladden. På grund av missriktad välvilja. Eller möjligen för att ett fritt och okontrollerat informationsflöde uppfattas som politiskt besvärligt.

Här har artikel 13 i Barnkonventionen (som är svensk lag) en del att säga…

»Barnet har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, muntligen, skriftligen eller i tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

Vilket ligger väldigt nära vad de grundläggande mänskliga rättigheterna garanterar oss alla, inklusive barn och unga. Europakonventionens artikel tio:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Relaterat:
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• Åldersgränser för sociala medier – EU mot verkligheten »

CC0

Kommer EU att förbjuda VPN-tjänster?

4 maj 2026 av Henrik Alexandersson

EU svävar på målet om VPN i relation till ålderskontroller online. Därför kan det vara en god idé att skaffa en stabil och pålitlig VPN-tjänst redan nu.

I samband med att EU-kommissionen bad medlemsstaterna att snabba på med att rulla ut den nya appen för åldersverifiering online kom frågan upp om VPN som ett sätt att kringgå sådan.

EU-kommissionär Henna Virkkunen (med ansvar för tekniksuveränitet, säkerhet och demokrati) gav ett svävande svar på sin presskonferens. Enkelt uttryckt noterade hon att VPN-tjänster kan användas för att kringgå ålderskontroller och att man kommer att titta på vad som kan göras åt saken.

»VPN… must not allow the system to be circumvented.«

Vilket är oroväckande. Det handlar inte bara om att upprätthålla åldersgränser för vissa nätplattformar. VPN-tjänster är även ett hinder för EU:s planer på utökad datalagring.

Några konkreta planer verkar dock inte finnas – ännu. Men ett förslag är åldersgränser (ID-koll) även för VPN. I vissa amerikanska delstater måste man nu mata in användarens födelsedatum i telefonens setup-process. I Frankrike vill man hindra VPN-tjänster från att marknadsföra sig med argumentet att de kan användas för att gå runt åldersgränser.

Samtidigt är EU:s institutioner någorlunda på det klara med att VPN-tjänster är viktiga. För näringslivet och myndigheter är de nödvändiga för säker intern och extern kommunikation. För privatpersoner skyddar en VPN mot tracking från operatörer, Big Data, annonsörer och kriminella. Tjänsterna skyddar känslig kommunikation för bland andra media, advokater och läkare. För oppositionella i skurkstater kan en VPN vara skillnaden mellan liv och död. Och ingen bör koppla upp sig på ett publikt Wi‑Fi-nät utan att skydda sin kommunikation med VPN. Det gäller även för minderåriga.

Vidare är det inte raketforskning att sätta upp en egen VPN om det skulle knipa. Även om en färdig tjänst är betydligt smidigare för de flesta.

Frågan om ett förbud eller en åldersgräns för VPN diskuteras uppenbarligen på EU-nivå. Men några konkreta förslag verkar som sagt inte finnas. Det hindrar dock inte att något mer eller mindre genomtänkt förslag kan dyka upp med kort varsel. (Som vanligt.)

Det enkla rådet är: Skaffa en VPN-tjänst i tid. Så att du har ett abonnemang ifall den digitala järnridån plötsligt sänks ner.

CC0

Ett Europa. En app.

3 maj 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s digitala plånbok kommer att göra livet enklare. Till priset av internets frihet och vår integritet.

På bara någon vecka har EU-kommissionen lanserat sin app för ålderskontroll som vi kommer att behöva för att checka in på sociala medier; fått appen hackad; utfärdat ett påbud om att det nu är hög tid för medlemsstaterna att rulla ut appen; samt fått besked från flera länder om att de hellre använder egna appar. Eller ingen alls.

Till att börja med har det ännu inte sjunkit in i det kollektiva medvetandet att man kommer att behöva en app för att logga in på Facebook. Men eftersom det knappast går att tvinga alla att använda nämnda app kommer det rimligen också att finnas alternativ som att visa sitt ID-kort (uppgifter som sedan kan läcka och användas lite hur som helst).

Det är lätt att göra tankefelet att åldersgränser för sociala medier bara berör minderåriga. Om man skall kontrollera att en användare har åldern inne – då måste man kolla alla.

Där någonstans kommer många äldre att försvinna från Facebook och därmed tappa kontakten med sina nätverk. De kommer helt enkelt att tycka att det har blivit för krångligt. Många andra kommer också att lämna eftersom de inte tycker det är mödan värt eller principiellt acceptabelt med ID-kontroller på nätet.

Men detta är bara en föraning om vad som är på väg.

Appen för åldersverifikation kommer inom kort att gå upp i EU:s nya digitala plånbok, med vilken du kommer att få blippa dig fram genom samhället.

Tekniken är i princip klar. EU tar fram en »white label«-app som sedan inom vissa ramar kommer att anpassas till respektive land.

I december börjar polisen utfärda ett nytt ID-kort som i sin tur kommer att kunna användas i relation till den nya digitala plånboken. Vilket möjligen kan bli en flaskhals om alla plötsligt kommer på att de måste ha ett nytt fysiskt ID-kort för att kunna göra saker på nätet.

Med EU-plånboken måste man alltså gå till polisen för att skaffa ett speciellt ID-kort, för att kunna använda en app, för att få lov att använda sociala medier. Har vi blivit alldeles kinesiska?

EU:s digitala plånbok skall inte bara användas för att bekräfta identitet och digital signatur. Körkort, licenser, kundkort, kreditkort, passerkort, flygbiljetter, kreditvärdighet, examensbevis, vaccinationsintyg, europeiskt sjukförsäkringskort, digital valuta… Allt som tänkas kan i en app. Ett Europa, en app.

Folk kommer att älska det. Liksom de kriminella, främmande makt, underrättelseorganen och andra som kan utnyttja systemets svagheter. Bekvämlighet är privatlivets och säkerhetens fiende.

Vad kan möjligen gå fel? Nämnde jag att EU även har planer på ett gemensamt system för sjukjournaler? Som förmodligen också kommer att kopplas till din digitala plånbok.

För oss svenskar som vant oss vid BankID känns det kanske inte så dramatiskt. Men för stora delar av Europa kommer detta att bli en kulturrevolution. Mycket kommer att bli enklare, snabbare och bättre. Men till priset av internets frihet och individens integritet.

Vi ger myndigheterna en möjlighet att kontrollera eller rent av stänga ner oss. Computer says no. Du har slut på klimatkrediter. Du har tyckt något olämpligt. Dina inköpsvanor flaggar din livsstil för Folkhälsomyndigheten. Du har tagit ut för mycket kontanter. Du har dragit på dig någon myndighets vrede. Ditt beteende är inte i linje med flertalets vilja eller kollektivets behov. Alternativt en auktoritär regims godtycke. Kineserna gör det redan.

One App to Rule Them All. A single point of failure. Är vi verkligen säkra på att vi har tänkt igenom det här?

• Relaterat: Epicenter – Five problems the Commission must fix in the EU Wallet (5 mars 2026) »

CC0

Österrike: Så kapar brottslingar folks digitala ID

26 april 2026 av Henrik Alexandersson

I Österrike använder cyberbrottslingar nu landets digitala ID Austria för bedrägeriförsök.

Till skillnad från Sverige är Österrikes digitala ID (ID Austria) statligt, även om driften är utlagd på ett privat företag.

Man skaffar det genom en omständig process som innefattar såväl online-registrering som ett fysiskt besök hos den ansvariga myndigheten. Därefter kan appen aktiveras med en PIN-kod.

Det problem som har uppstått är (bland annat) när ID Austria löper ut ut och skall förlängas. Det sker vart femte år. Vilket i år gäller för ungefär 300.000 medborgare.

Förnyelsen kan ske digitalt och måste genomföras innan certifikatet löper ut. (Annars får man börja om från början.)

Österrikisk polis och media meddelar att bedragare nu sänder ut massor med SMS, mail och meddelanden om att det är dags att förnya sitt ID Austria – för att locka användare att lämna ifrån sig sina personuppgifter på bluffsidor

Eftersom detta är första gången landets digitala ID (i denna form) behöver förnyas är användarna inte bekanta med processen och faller därför lättare för bedragarnas nätfiske. Speciellt som folk ofta klickar snabbare än de tänker.

Det har bland annat lett till kapade konton, ekonomiska bedrägerier och identitetsmissbruk.

Nya system skapar nya attackvinklar.

(Liknande bedrägeriförsök har riktats mot svenska BankID, men inte i samma omfattning som i Österrike. Kanske beroende på att de flesta svenskar är medvetna om att förlängning sker inifrån respektive banks app.)

Behövs EU:s hackade åldersapp?

20 april 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s app för ålderskontroll online har säkerhetsbrister. Och i Australien, där man redan har åldersgränser, har sex av tio ungdomar gått runt systemet.

Bara ett par timmar efter att EU-kommissionen presenterade sin app för åldersverifiering online var den hackad och avslöjade allvarliga säkerhetsbrister. Snabbt hävdade man att det bara var en betaversion, trots att EU-kommissionens ordförande just hade sagt att appen nu är klar att rullas ut.

Det sägs vara enkelt att kringgå appens autentisering, ta bort krypterade PIN-värden, nollställa spärrfunktioner och helt stänga av kravet på biometrisk inloggning. Appen lagrar NFC-data från pass och selfies som okrypterade bildfiler direkt på enheten, vilket gör känslig information tillgänglig för alla med fysisk åtkomst till telefonen. Säkerhetsexperter menar att appen har ett grundläggande designfel där nycklar inte är kryptografiskt bundna till enhetens säkra lagring. (Med reservation för att jag inte kan alla de tekniska detaljerna.)

Vi bör ta tillfället i akt och ifrågasätta om appen alls behövs. Redan genom dagens föräldrakontroller i iOS och Android kan föräldrar göra mycket…

Begränsa barnens skärmtid.
Begränsa tid för enskilda appar.
Blockera vuxeninnehåll.
Kräva godkännande av köp i App Store och Play.
Avisera föräldern om köp i App Store och Play.
Geografisk spårning av barnen.
Låsa appar/sidor som stöder detta till barnläge (som YouTube Kids).
Blockera enskilda webbplatser.
Blockera hela telefonen, till exempel när det är dags att äta, sova eller göra läxor.

…med mera. Vilket känns som ett dynamiskt sätt för föräldrar att kontrollera barnens beteende online – istället för en fyrkantig statlig åldersgräns vars kontroller kommer att förpesta internet för alla.

I Australien – som nu har en 16-årsgräns för sociala medier – har det visat sig att 61% av alla 12–15-åringar som tidigare haft konton på nu ålderbegränsade sociala medier fortfarande har tillgång till ett eller flera sådana konton. Så det finns skäl att anta att lagstiftningen inte fungerar som tänkt.

I kampen mellan politiken och teknikbegåvade ungdomar är politiken i det långa loppet chanslös. Snarare är risken att ålderskontroller invaggar politiker och föräldrar i en falsk känsla av säkerhet.

CC0

Chat Control 2: Nya förhandlingar

14 april 2026 av Henrik Alexandersson

Nu fortsätter förhandlingarna om Chat Control 2. Genom att tidigare ha sagt nej till en förlängning av Chat Control 1 har Europaparlamentet visat att det menar allvar.

Torsdag den 16 april hålls nästa runda i trilogförhandlingarna om Chat Control 2. Det cypriotiska ordförandeskapet i EU:s ministerråd har cirkulerat ett dokument bland medlemsstaterna som ger ledtrådar om vart det hela kan vara på väg.

Ministerrådet vill i princip ha en förlängning av Chat Control 1 (meddelandetjänster får fortsätta att frivilligt granska innehållet i användarnas meddelanden). Europaparlamentet vill att granskning endast skall få ske vad gäller personer eller grupper som misstänks för brott.

På den punkten verkar de två institutionerna fortfarande stå långt från varandra.

Sedan har vi den heta frågan om totalsträckskrypterade meddelanden. Där tycks ministerrådet ha givit upp sin linje om granskning. I vart fall tills vidare, tills en framtida revision av lagen.

» This Regulation shall not prohibit, make impossible, weaken, circumvent or otherwise undermine […] encryption, including end-to-end encryption, implemented by the relevant information society services or by the users [or] create any obligation that would require a provider of hosting services or a provider of interpersonal communications services to decrypt data or create access to end-to-end encrypted data, or that would prevent providers from offering end-to-end encrypted services.«

Förhoppningsvis täcker detta även client-side-scanning på användarnas telefoner och datorer innan ett meddelande krypteras och sänds iväg. (Vilket var ministerrådets tidigare knep för att kringgå totalsträckskryptering samtidigt som man kunde påstå att man respekterade den.)

Vad gäller allmänt tillgängligt innehåll på nätplattformar noterar ordförandeskapet att artikel 8 i EU:s Digital Services Act hindrar generell övervakning. Dock måste webhotell, andra som tillhandahåller tjänster samt sociala medier vidta åtgärder om de får kännedom om olagligt innehåll. I sitt dokument vill man ha in medlemsstaternas åsikter om hur detta skall formuleras.

En intressant fråga är hur man ser på det »EU Center« som finns i EU-kommissionens ursprungliga förslag. Tanken är att sätta upp en gemensam funktion i anslutning till Europol som tar emot och bedömer alla rapporter om innehåll som misstänks innehålla sexuella övergrepp mot minderåriga. På så sätt kan en första bedömning göras där – och de nationella polismyndigheterna slipper dränkas av anmälningar och tips som i de flesta fall är felaktiga eller dubletter. Vilket i sig kan vara en bra idé som frigör polisens resurser till verkligt utredningsarbete.

Men frågan är om detta »EU Center« även skall ägna sig åt att på egen hand skanna allmänt tillgängligt innehåll i jakt på olagligt innehåll. Det är en verksamhet vars syfte lätt kan utökas när den väl finns på plats. Risken är att det kan komma att leda till att vi får en EU-institution som granskar i princip allt som publiceras online, som sedan kan kopplas till DSA och annan lagstiftning. Eller till medlemsstaternas begränsningar av yttrandefriheten.

Torsdagens trilogförhandling sker bakom stängda dörrar. Men information om vad som skett lär börja läcka ut nästa vecka.

Om man vill spekulera kan Europaparlamentets nej till en förlängning av Chat Control 1 visa att parlamentet menar allvar – och därmed sätta press på ministerrådet.

• Ministerrådets arbetsdokument »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Sociala mediers användare är fortfarande rättslösa

13 april 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s Digital Services Act föreskriver att användare inte skall kunna bli censurerade på eller avstängda från sociala medier utan möjlighet att överklaga. Men inget händer.

Så har det hänt igen. Någon skriver något som retar upp andra. Vilket resulterar i massanmälningar på Facebook. Inte för att några regler brutits, utan bara för att anmälarna inte håller med den som postade sin text.

Även om det handlar om okynnesanmälningar, triggar massanmälningar ofta en automatiserad avstängning. I det aktuella fallet permanent.

Man kan tycka att sådant beteende borde kunna identifieras av algoritmerna och upphöjas till mänsklig granskning. Men tydligen inte.

För den enskilde är det som regel svårt att få veta exakt vad det är som påstås vara fel att publicera eller varför. Dessutom är det vanligtvis omöjligt att få kontakt med någon mänsklig handläggare.

Högprofilerade samhällsdebattörer som blir avstängda kan i vart fall bullra, klaga i media och genom yttre tryck tvinga det sociala mediet i fråga att ta en titt på ärendet. Vilket vanligtvis inte är fallet för andra användare.

Den som blir avstängd kan bli avskuren från hela sitt sociala nätverk och i förekommande fall få hela sin affärs- eller ideella verksamhet lamslagen. Konsekvenserna kan bli fullständigt orimliga.

I teorin finns det faktiskt något att göra åt saken. Men eftersom både den svenska regeringen som EU-kommissionen drar benen efter sig händer inget.

EU:s Digital Services Act (DSA) innehåller även bra saker. Till exempel att användare skall få censurerade poster eller avstängningar prövade.

Plattformen måste ge dig klara och specifika skäl till varför ditt innehåll tagits bort eller varför du blivit avstängd. Detta skall inkludera vilken regel som använts, hur beslutet togs och om det var automatiskt eller manuellt.

Du skall ges tillgång till en process för att hantera klagomål där du kan bestrida moderations- eller avstängningsbeslutet inifrån plattformen. Plattformen måste pröva ditt klagomål »skyndsamt« och återkomma med ett nytt beslut.

DSA möjliggör även att medlemsstaterna certifierar oberoende organ för klagomål som kan pröva konflikter mellan dig och plattformen.

Reglerna gör skillnad mellan innehåll som är olagligt enligt EU- / nationell lag och innehåll som strider mot plattformens egna regler. Plattformen måste därför förklara vilken väg den har gått – vilket är viktigt eftersom dina rättigheter och möjligheter att överklaga kan skilja sig åt beroende på typ av beslut.

Processen skall vara snabb, ekonomiskt överkomlig och oberoende. Plattformen måste samarbeta – den kan inte bara ignorera ärendet.

Någon sådan möjlighet existerar inte i Sverige. Varken regeringen eller den nationella tillsynsmyndigheten för DSA – Post- & Telestyrelsen (PTS) – tycks ha tagit något initiativ på området.

Det ser lika illa ut i de flesta medlemsstater. Inte heller EU-kommissionen agerar – utan tycks vara mer intresserad av att begränsa det fria ordet än av att upprätthålla användarnas rättigheter.

Så vad gör man om man blir censurerad eller avstängd utan förklaring eller giltiga skäl?

Om det finns någon öppen kommunikationskanal till den aktuella plattformen bör man ange att man vill få sitt ärende överprövat i enlighet med DSA.

Om någon sådan kanal inte finns eller om plattformen inte bryr sig bör man vända sig till den nationella tillsynsmyndigheten – i Sverige till PTS. Hänvisa till DSA och kräv tillgång till en sådan mekanism för tvistelösning som föreskrivs där.

Skulle PTS (som än så länge verkar passiva i frågan) inte göra något, bör man klaga till EU-kommissionen. Klagomålet kan då omfatta både PTS (som inte sköter sitt tillsynsuppdrag enligt DSA) och Sverige (vars regering inte ser till att berörd myndighet sköter sitt uppdrag).

I sista hand bör man även kunna hävda sin rätt i domstol med hänvisning till DSA. Om alla svenska rättsmedel är uttömda skall man kunna gå vidare till EU-domstolen.

Det är hög tid att vi användare börjar utmana politikens, myndigheternas och EU-kommissionens passivitet vad gäller våra rättigheter i sociala medier.

CC0

Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter

8 april 2026 av Henrik Alexandersson

Att införa åldersgränser för sociala medier strider mot både de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen.

Plötsligt vill alla införa åldersgränser för sociala medier. I EU finns den rättsliga grunden klar. GDPR tillåter medlemsstater att införa åldersgränser på 13–16 år. Men det är frivilligt.

För mig framstår det som fullständigt orimligt att begränsa unga människors tillgång till internet i just den ålder där de på allvar börjar utforska livet och världen.

Med en åldersgräns på Facebook kommer de inte längre att kunna ha en modern, naturlig och snabb kanal för kommunikation med släkt, vänner, skolklassen, fotbollsklubben, kören och vad det nu kan vara fråga om. Unga människor skall bygga nätverk, inte isoleras.

En åldersgräns för YouTube skulle förvägra våra ungdomar tillgång till en skattkista fylld med till exempel kurser i matematik, ekonomi och programmering, vloggar, videoessäer, historiska dokumentärer, teknikutveckling, konst, språk, teknik, föreläsningar…

Vi talar om innehåll som ger förståelse för världen. Som tränar analys och nyfikenhet. Som hjälper unga att förstå komplexa system. Som erbjuder konkret kompetens och som stimulerar skapande. Att avskärma våra unga från detta ymnighetshorn av kunskap är helt orimligt.

Tycker man att doomscrollande på TikTok och Instagram är ett problem – gör då något åt den saken istället för att utestänga våra tonåringar från samhällets fria informationsflöde.

Unga människor är också människor. Och alla människor har grundläggande fri- och rättigheter. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger bland annat:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Staten har helt enkelt ingen rätt att hindra unga från att ta emot och sprida uppgifter och tankar. De undantag konventionen meddelar är knappast tillämpbara här.

Barnkonventionen – som är svensk lag – är tydlig. Barn har en självständig rätt till information. Staten får inte godtyckligt begränsa tillgången till information. Artikel 13.1:

»Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet; denna rätt innefattar frihet att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, oberoende av gränser, antingen muntligen, skriftligen eller i tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

Vilket uppenbart står i konflikt med åldersgränser för sociala medier. Det gäller alltså barns rätt att ta emot såväl som att sprida information.

Åldersgränser ger inte önskat resultat. Som vi tidigare rapporterat skrev 438 forskare nyligen ett öppet brev som varnade för att det inte finns några tydliga bevis för att ålderskontroll skyddar unga online.

Tvärtom kan de då istället drivas till internets mörkare, mer insynsskyddade och totalt okontrollerade domäner. Ålderskontroller hotar internets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll. Säger forskarna.

Just nu har det gått mode i att kräva åldersgränser. Och på en politisk fluga biter nästan inga argument. Den politiska enigheten är bred. Även om det går att förutse oönskade, kontraproduktiva konsekvenser.

Till exempel att ständigt nya generationer kommer att se politikerna och staten som ett hot mot deras fri- och rättigheter och tillgång till fri information.

Att detta sammanfaller i tiden med att EU:s nya »digitala plånbok« rullas ut får mig att misstänka att åldersgränser till viss del kan ses som att man på politisk väg försöker skapa ett »behov« av densamma.

• Relaterat: Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »