riksdagsval

Borde inte Chat Control vara en röd linje?

14 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Chat Control är en av vår tids stora principfrågor. Den borde vara central när en ny regering förhandlas fram.

EU är på väg att skapa ett system för massövervakning av privat kommunikation i en omfattning som saknar motstycke.

Med Chat Control 2 tänker man skapa ett regelverk som öppnar för omfattande granskning av innehållet i människors privata elektroniska meddelanden, även utan brottsmisstanke. Och när den dörren väl är öppen kan syftet och metoden lätt utökas.

I EU:s ministerråd driver den svenska regeringen ett ja till Chat Control 2. Moderaterna (som dock värvade röster på ett nej till Chat Control i EU-valet) och Socialdemokraterna är drivande för förslaget såväl i Europaparlamentet som i riksdagens EU-nämnd.

Men nu pågår regeringsförhandlingar och partierna kan ställa upp krav för att stödja en eller annan statsministerkandidat.

Centerpartiet och Vänsterpartiet har sina respektive motstridiga röda linjer. Men en sak är de överens om: Nej till Chat Control 2.

Vid en eventuell regeringsförhandling med Socialdemokraterna borde de (och förhoppningsvis även Miljöpartiet) kunna kräva att nästa regering röstar nej till förslaget i EU:s ministerråd.

Skulle Centern i stället förhandla högerut kan de ställa upp samma krav mot Moderaterna. Då skulle de även kunna få stöd i sak från Sverigedemokraterna.

Det skulle vara ett konkret och kontrollerbart krav i ett regeringsavtal: Sverige skall motsätta sig generell skanning av privat kommunikation utan konkret brottsmisstanke.

Även SD skulle kunna driva samma krav för att stödja en eventuell borgerlig regering.

Man skall i sammanhanget komma ihåg att både Kristdemokraterna och Liberalerna har partistämmobeslut om att säga nej till Chat Control – även om de försöker tala tyst om saken.

Om partierna menar allvar med sitt motstånd mot Chat Control är regeringsförhandlingarna ett utmärkt tillfälle att visa det.

Här finns en politisk möjlighet. Det är »bara« en fråga om att få in frågan i debatten. För det är den allmänna samhällsdebatten som styr vad som kommer upp på den politiska agendan.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

I väntan på… vadå?

7 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Vad kan vi vänta oss av nästa regering när det gäller nätfrågorna?

Än så länge är det oklart hur nästa regering kommer att vara sammansatt och när den kommer att tillträda. Hur dess internetpolitik kommer att se ut är därför oklart, men det finns ledtrådar såväl i inrikespolitiken som hur partierna röstat i EU.

Om de rödgröna bildar regering:

Socialdemokraternas partiledare vill se en 15-årsgräns för sociala medier och mer reglering av internet. Hon har krävt att det upprättas en »nätpolis« och har uttryckt åsikten att politiken måste ta kontroll över utvecklingen på nätet. S är tydligast för Chat Control bland de svenska partierna.

Centerpartiet vill också se en 15-årsgräns för sociala medier, men med möjlighet till tillgång från 13 år med förälders medgivande. Partiet är samtidigt kritiskt till Chat Control.

Vänsterpartiet vill också ha en åldersgräns och röstar på EU-nivå nej till Chat Control.

Ser man till Miljöpartiet är de öppna för åldersgränser för sociala medier, men vill först analysera konsekvenser, nivå och praktisk utformning. I sitt nya politiska handlingsprogram säger partiet nej till Chat Control och massövervakning på nätet, även om man inte varit konsekventa i frågan. Historiskt har partiet tonat ner sin profil i nätfrågorna när det funnits en chans att sitta i regering med S.

Alla fyra partiernas EU-parlamentariker har röstat för EU:s kontroversiella »Demokratisköld« och resolutionen om att göra hat och hot till »EU-brott«. Det talar för att en rödgrön regering också skulle stödja dessa initiativ i EU:s ministerråd.

Teoretiskt sett skulle C+V+MP kunna ställa krav på att stoppa Chat Control i förhandlingar med S. Men frågan tycks inte vara på bordet. Och S är som sagt bestämt för förslaget.

De tidigare Tidöpartierna:

Moderaterna är för åldersgränser på sociala medier. De har varit pådrivande för förlängningen av Chat Control 1 och driver linjen om obligatorisk skanning av medborgarnas meddelanden i Chat Control 2 i EU:s ministerråd. De är även drivande bakom idén om en europeisk demokratisköld i Europaparlamentet.

Kristdemokraterna vill se åldersgränser för sociala medier och delar i stort sett Moderaternas linje om Chat Control och demokratiskölden i Europaparlamentet.

Liberalerna vill också se åldersgränser för sociala medier och har en internetpolitik som närmast kan beskrivas som skärmfobi. Som regeringsparti stöder de Chat Control, men är inte konsekventa i frågan. De stöder även den så kallade demokratiskölden.

L och KD har visserligen partistämmobeslut på att säga nej till Chat Control, men än så länge har det inte gett avtryck i partiernas inrikespolitik.

M+KD+L har också röstat för att göra hat och hot till »EU-brott« i Europaparlamentet.

Sverigedemokraterna sticker ut bland de tidigare Tidöpartierna. Partiet vill se en rekommenderad 15-årsgräns för sociala medier, men säger nej till krav på att plattformarna skall verifiera användarnas ålder. Både vad gäller Chat Control och demokratiskölden har partiets EU-parlamentariker röstat nej. SD är även kritiska till att göra hat och hot till »EU-brott«.

Sammantaget ser det alltså rätt mörkt ut, oavsett vilken regering vi får. C+V+MP+SD har tillsammans 139 mandat och kan alltså inte på egen hand bestämma Sveriges linje om Chat Control. Och viljan till samarbete mellan dessa fyra partier lär vara begränsad.

Avslutningsvis kan man spekulera i hur partierna kommer att positionera sig inför nästa ordinarie val – EU-valet 2029.

Moderaterna har redan bytt åsikt fram och tillbaka om Chat Control i Europaparlamentet. De riskerar dessutom ett internt bakslag för att vara drivande för EU:s »demokratisköld«. Men några taktiska positionsförflyttningar inför EU-valet kommer knappast att ske innan 2028, om alls.

Socialdemokraterna kommer knappast att ändra åsikt. Men när det gäller Chat Control kan småpartierna se en chans att profilera sig med ett nej – om frågan fortfarande är aktuell då.

Slutsatsen är att det yttre trycket för ett fritt och öppet internet måste öka. De politiska partierna kommer inte att ändra ståndpunkt om de inte tror sig kunna vinna röster på det. Än så länge är det främst SD som sett den möjligheten.

CC0

Fråga politikerna om övervakningsstaten

5 september 2026 av Henrik Alexandersson

Med risk för att tjata – använd valrörelsen för att fråga politikerna om massövervakningen. Här är en frågeställning som uppmuntrar till eftertanke:

»Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?«

För inte skall väl de politiker som rullar ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat kunna göra det i tystnad?

Ta chansen att fråga dem nu när de är ute och möter folk. Innan de återvänder till sin bubbla i fyra år till.

CC0

Fråga politikerna om övervakningsstaten

5 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Passa på att fråga politikerna om massövervakningen nu när de för en gångs skull är ute och möter väljarna.

Då är valrörelsen igång och ingen politiker talar frivilligt om problemen med övervakningsstaten och massövervakningen. Så vi får väl fråga dem.

Ta chansen varje gång du ser en politiker på ett torgmöte, i en valstuga eller på en skolpresentation. När valet är över lär vi knappast se dem igen på fyra år.

Med risk för att tjata, här är en fråga som är knepigare att svara på än den först ger intryck av:

Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?

Frågan lär knappast omvända någon politiker som håller sin partibok högst. Men det tvingar dem i vart fall att stanna upp och tänka efter ett ögonblick.

Och varför inte spela in deras svar och lägga ut i sociala medier?

CC0

Vem skall man rösta på?

29 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Spelar det någon roll vilken regering vi får, vad gäller nätfrågor och grundläggande fri- och rättigheter?

Nu är det dags för riksdagsval igen. Vilket inte är någon särskilt munter historia, om man ser till internetfrågorna och våra fri- och rättigheter.

Oavsett om det blir Moderaterna eller Socialdemokraterna som leder landet efter valet får vi mer massövervakning, mindre frihet online och ett lite snävare utrymme för vad som får sägas. Ofta drivet av EU-lagstiftning som Chat Control, förslag om ID-krav online och implementeringen av Digital Services Act.

Även EU-frågorna hänger ihop med det svenska riksdagsvalet, eftersom det är regeringen som för Sveriges talan i EU:s ministerråd.

Moderaterna och MEP Tobé har fått mycket välförtjänt skit för Chat Control. Men jag tycker att sossarna kommer för lätt undan. De har varit entusiastiskt pådrivande för förslaget, även i dess ursprungliga och mest drakoniska form, med den dåvarande EU-kommissionären Ylva Johansson som arkitekt.

Om Moderaterna förstör internet för att de vill visa sig duktiga i EU-bubblan – så gör Socialdemokraterna det med större glöd, för att de ogillar ett fritt och öppet internet som inte går att kontrollera. De har alltid ogillat fri information. Magdalena Andersson säger sig vilja ta kontroll över utvecklingen.

Man får ändå säga att Moderaterna är modiga som bygger upp en aldrig tidigare skådad övervakningsstat och sedan lämnar över nycklarna till jakobinerna.

Liberalerna hatar skärmar. Kristdemokraterna vill ha ID-krav på Facebook. Centern är oftast emot Chat Control, men ibland för. Miljöpartiet är bara för rätten till privatliv när de är i opposition. Vänsterpartiet vet av erfarenhet att det är de som kommer att övervakas. Sverigedemokraterna har insett att det är dem man försöker tysta.

Jag har kommit fram till att det är dött lopp mellan de två lagen vad gäller nät- och rättighetsfrågorna, men av olika skäl och på olika sätt.

Att kontrollera och styra internet är som att valla katter. Det kommer inte att fungera. Men politiken kan ställa till med mycket skada genom att försöka.

CC0

Valår: Pressa politikerna om övervakningsstaten

8 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Här är några frågor om vår ständigt växande övervakningsstat som alla politiska kandidater borde svara på – innan valet.

I höst är det riksdagsval. En viktig fråga som sannolikt inte kommer att diskuteras är den ständigt växande övervakningsstaten. Det är problematiskt.

En första fråga som borde ställas till alla politiker är:

Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?

Det brukar öppna för intressanta diskussioner. Ingen politiker lär mena att en total kontrollstat där alla övervakas överallt, hela tiden är problemfri.

Så hur långt tänker man gå? Hur mycket övervakning skall vi ha? När blir det problematiskt och farligt? Har vi kanske redan gått för långt? Har man tänkt igenom det här?

Ett annat bra test är att fråga hur enskilda politiker ställer sig till EU-domstolens ställningstagande om EU:s upphävda datalagringsdirektiv. Enkelt sammanfattat:

Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Det vill säga att generell och odifferentierad övervakning av hela befolkningen inte är förenlig med de grundläggande rättigheterna.

Detta är också en knepig fråga. Den pekar på skillnaden mellan övervakning av farliga människor och massövervakning av vanligt, hederligt folk utan misstanke om brott. Med förslag som Chat Control passeras den linjen. Hur motiverar man det?

Detta faller i sin tur tillbaka på de grundläggande mänskliga rättigheterna. Till exempel anger Europakonventionen (och EU:s rättighetsstadga) att…

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Hur ställer sig de politiska kandidaterna till detta? Respekterar de de grundläggande mänskliga rättigheterna? Om inte – varför? Och vilka blir konsekvenserna om så inte är fallet?

Detta är bara några av de frågor som våra traditionella medier knappast kommer att ställa. Så då måste någon annan göra det. Det vill säga du och jag.

Innan kandidaterna börjar synas i valstugorna kan Almedalen vara en lämplig plats för att kräva svar.

CC0

Valår: Kräv svar om övervakningsstaten

21 april 2026 av Henrik Alexandersson

Det är valår. Det vill säga en tid då våra politiker är extra ovilliga att diskutera övervakning och medborgarnas rätt till privatliv. De vet att frågan är ett minfält.

Men när det är val måste vi kräva besked om framtiden och utkräva ansvar för det som varit. Vi kan inte rusa vidare in i övervakningsstaten utan diskussion eller eftertanke.

Även om politikerna försöker ducka – så är det ett demokratiskt hygienkrav att kräva svar på frågor som rör våra grundläggande fri- och rättigheter.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna slår fast huvudregeln: Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Och EU-domstolen har dragit gränsen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Här är några relevanta frågor.

• Hur mycket övervakning skall vi ha?

• Vilka risker ser du med en allt för omfattande övervakningsstat?

• Vi får ständigt mer massövervakning. Vid vilken punkt tycker du att det blir problematiskt?

• Har vanligt hederligt folk rätt till privat kommunikation?

Ju enklare, desto bättre. Trassla inte till det. Och om de politiska kandidaterna försöker ducka – upprepa frågan tills du får ett svar. Låt dem inte komma undan.

Naturligtvis är det kul om man kommer åt att fråga partiledare och toppkandidater. Men underskatta inte partiernas fotfolk som står i valstugor, delar ut flygblad och diskuterar politik vid fikabordet.

Jobbiga frågor skickas snabbt uppåt i partiorganisationen och måste i någon mening hanteras. Om det kommer in mer än enstaka rapporter om att en fråga bubblar, måste de politiska partierna förhålla sig till den.

Pårom! Om inte du ställer våra politiker till svars lär ingen annan göra det. Och var alltid saklig och artig, även om det kan vara frustrerande att försöka få dem att svara.

De skall inte komma undan med att urholka våra grundläggande fri- och rättigheter i tysthet.

CC0

Podcast: HAX besöker valstugorna

1 september 2022 av Henrik Alexandersson

HAX besöker valstugorna vid Sergels Torg i Stockholm – för att utreda vad partierna tycker om rätten till privatliv och privat korrespondens off- såväl som online.

Direktlänk Soundcloud »

Direktlänk Youtube »

Valet, politikerna och de mänskliga rättigheterna online

20 augusti 2022 av Henrik Alexandersson

Den som vill rösta för ett fritt internet, för yttrandefrihet off- såväl som online och för rätten till privatliv och privat korrespondens har ett svårt val.

Bryr man sig bara om dessa frågor finns Piratpartiet och kanske Vänsterpartiet. Piratpartiet har ingen chans att komma in i riksdagen. Och Vänsterpartiet är ett ytterkantsparti som de flesta har andra skäl att ogilla.

Vänsterpartiet skall dock ha en eloge för att ha hållit ut längst. De är idag det enda riksdagsparti som motsätter sig övervakningsstaten – efter att Miljöpartiet sålde ut sina principer i utbyte mot makt. Vad gäller yttrandefrihet befinner de sig dock på ett sluttande plan.

I övrigt är mörker. EU:s nya statligt godkända nätgranskare accepteras utan vidare debatt. EU-lagstiftning som leder till att vi får uppladdningsfilter, som skall förhandsgranska allt alla lägger upp på sociala media och andra plattformar är inte något kontroversiellt bland våra politiker.

De driver på vad gäller lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera – utan misstanke om brott. Trots att EU-domstolen förbjudit verksamheten, med hänvisning till de mänskliga rättigheterna.

Svenska politiker ser inget problem med att EU-kommissionen föreslår att all e-post och allas alla meddelanden och andra elektroniska kommunikationer skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas. Av maskiner.

Alla dessa frågor faller tillbaka på de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten att fritt uttrycka sig samt rätten till privatliv och privat korrespondens.

Sverige var för övrigt med och drev fram FN:s »5 juli-resolution« som säger att mänskliga rättigheter offline även skall gälla online. Så vi borde leva upp till vårt ord.

De mänskliga rättigheterna finns för att skydda individen mot staten. Därför är det alarmerande att se hur dessa rättigheter ständigt gröps ur och inskränks av just de politiker som nämnda rättigheter är tänkta att skydda oss emot.

Statligt godkända nätgranskare är en dålig idé. Fast Orban blir nog glad. Uppladdningsfilter är det verktyg som, när det väl finns på plats enkelt kan få utökat syfte. Sådana här lagar drabbas i princip alltid av ändamålsglidning.

Datalagring är en kränkning av rätten till privatliv som EU-domstolen sagt nej till gång på gång. Inte för att medlemsländerna bryr sig. Och förslaget om »#ChatControl« är att avskaffa den digitala brevhemligheten. Det vill säga att avskaffa rätten till privat korrespondens.

Vad är detta, annat än inskränkningar av våra mänskliga rättigheter?

Allt detta sker i stort sett utan offentlig debatt, utan insyn och i stor politisk enighet. (Ingen annan bryr sig heller.)

Så hur röstar man, om man tycker att dessa frågor är viktiga? På riktigt, viktiga.