Tomas Tobé

EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket?

9 september 2026 av Henrik Alexandersson

Blir EU:s nya demokratisköld ett skydd mot yttre krafter som vill skada oss – eller ett verktyg för att kontrollera och styra informationslandskapet?

På tisdag förmiddag nästa vecka (15/9) skall Europaparlamentet debattera slutrapporten från specialutskottet för en europeisk demokratisköld (2025/2069(INI)). Någon tid för votering framgår dock inte av parlamentets dagordning i skrivande stund.

Den europeiska demokratiskölden har den ädla ambitionen att skydda oss mot otillbörliga påverkansförsök från yttre aktörer som vill oss illa – men också mot desinformation och manipulation av informationsmiljön i vidare mening. Och det är den senare delen som väcker frågor.

Den europeiska demokratiskölden är ett märkligt djur. Detta är huvudsakligen ett handlingsprogram, inte ett enskilt lagförslag. Kommissionens egen tracker klassar den uttryckligen som ett »non-legislative initiative« som redan är antaget. En del kan genomföras administrativt, medan sådant som kräver ny lagstiftning senare får gå den vanliga lagstiftningsvägen.

Europaparlamentets rapport är egentligen bara en åsiktsyttring. Men den avslöjar hur man tänker och den kan ge kommissionen dumma idéer. I delar går rapporten längre än vad kommissionen föreslagit. Den är framtagen av ett tillfälligt specialutskott, med den svenske moderaten Tomas Tobé som rapportör.

Så vad är det då som föreslås i parlamentets rapport?

TLDR: EU:s demokratisköld börjar som ett försvar mot främmande makts hemliga påverkansoperationer. Men Europaparlamentets rapport går längre. Den vill bland annat använda EU:s Digital Services Act för att motverka även inhemsk »desinformation«, begränsa vissa rekommendationsalgoritmer, ge större synlighet åt »verifierade källor« och demonetarisera innehåll som klassificeras som desinformation.

Några nedslag:

• Man vill ge det nyinrättade European Centre for Democratic Resilience en bindande rättslig grund, egen budget och en styrningsmodell där medlemsstaterna är representerade.

• European Centre for Democratic Resilience skall integreras i eller knytas samman med bland annat databaser över utländsk påverkan (FIMI), EU:s Rapid Alert System, EUvsDisinfo, European Digital Media Observatory och andra EU-organ. Det innebär i praktiken att olika system för att upptäcka informationspåverkan och för plattformstillsyn knyts närmare varandra.

• Demokratiskölden omfattar också ett europeiskt nätverk av faktagranskare och stöd till European Digital Media Observatory (EDMO). Problem kan uppkomma om EU-finansierade eller EU-erkända bedömningar används för att påverka synlighet, rekommendationer eller modereringsbeslut på privata plattformar.

• Rapporten vill skydda undersökande journalister och fria, oberoende medier samt ge ambitiös finansiering genom EU-programmet AgoraEU. Här uppstår frågor om politisk styrning genom finansiering och principen om armlängds avstånd mellan politik och media.

• Rapporten kopplar demokratisk motståndskraft till ett starkare civilsamhälle och vill även där använda AgoraEU-finansiering. Den öppna frågan är: Vilka organisationer betraktas som demokratistärkande, vem väljer dem och efter vilka kriterier?

• Man vill se skärpta regler och ökad transparens vad gäller politisk annonsering och politisk finansiering.

• Rapporten vill att Digital Services Acts (DSA) riskhantering skall kunna användas för att begränsa engagemangsbaserade rekommendationsalgoritmer och efterlyser samtidigt »due prominence« för oberoende pluralistiska medier och »verified sources«. Man nöjer sig alltså inte med att kräva transparens kring algoritmer, utan öppnar för att påverka hur lagligt innehåll rangordnas och vilka källor som skall ges större synlighet. (Den frågan kommer upp i samband med översynen av Direktivet om audiovisuella medietjänster, AVMSD.)

• Rapporten talar uttryckligen om att »demonetise disinformation«. Ekonomiska incitament kring det som klassificeras som desinformation skall begränsas.

• EU:s »Code of Practice on Disinformation« har integrerats i DSA-systemet och beskrivs som ett relevant riktmärke vid bedömningen av om plattformarna uppfyller DSA. Det som började som en frivillig uppförandekod har därmed blivit betydligt mindre frivillig när den används som måttstock inom ett regelverk där kommissionen kan utdöma mycket stora böter.

• Kommissionens planerade »DSA incidents and crisis protocol« välkomnas. Plattformar skall reagera snabbt med »preventive and corrective measures« vid manipulation eller valpåverkan, och myndigheter skall snabbt ingripa vid bristande efterlevnad. Att reagera på och bemöta otillbörlig påverkan är naturligtvis bra. Men förebyggande ingripanden i informationsflöden kring politiskt känsliga händelser känns som en betydligt knepigare fråga. Vad? Hur?

• Rapporten vill motverka koordinerade falska konton och låta plattformarna kontrollera att en människa finns bakom ett konto. Men den säger samtidigt att anonymitet online skall bevaras för bland annat journalister, aktivister, visselblåsare, dissidenter och politiska motståndare. Även satiriska konton skall få finnas kvar.

• Kommissionen och tillsynsmyndigheterna skall systematiskt undersöka och offentligt exponera dolda desinformationskampanjer som utnyttjar generativ AI. EU:s AI Office skall dessutom bidra med metoder och säkerhetsarbete kring stora språkmodeller.

• Man pekar särskilt ut meddelande-appen Telegram. Rapporten vill undersöka dess roll i bland annat kriminalitet, valpåverkan, spridning av desinformation, extremism och terroristinnehåll samt vill att alla tillämpliga EU-regler om bland annat innehållsmoderering tillämpas.

Och mycket annat. Ömsom vin, ömsom vatten.

Om jag skall plocka ut en sak är det att vi ser konturerna av en EU-politik där frågan inte längre är vilket innehåll som skall tas bort, utan också vilket innehåll och vilka källor som skall ges större synlighet. Det vill säga att vissa – av staten definierade medier eller typer av medieinnehåll – lyfts fram framför annat innehåll.

Redan begreppet »informationsmiljöns integritet« väcker en principiell fråga: Är statens uppgift att skydda människor mot främmande makts manipulation – eller att skydda själva informationsmiljön från information som myndigheterna anser vara felaktig eller obekväm?

Vi har tidigare beskrivit EU:s Demokratisköld som ett försök att bemöta desinformation med byråkrati. Vilket känns som en tveksam idé, då det på riktigt är viktigt att identifiera och bemöta utomstående krafters försök att skada oss, destabilisera vårt samhälle och sprida felaktig information om viktiga saker.

Kommer alla dessa olika, samverkande nya administrativa enheter att kunna sköta uppdraget på ett effektivt sätt – med respekt för grundläggande fri- och rättigheter? Eller kommer det att bli samma ineffektiva byråkrati som vanligt?

Kommer man att kunna motstå frestelsen att kontrollera och styra informationslandskapet för egna syften?

Europaparlamentets rapport om EU:s demokratisköld väcker fler frågor än den besvarar.

• Europaparlamentet: Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield (2025/2069(INI)) »

• Europaparlamentet: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »

Tidigare bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? (november 2025) »
• EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll? (juni 2026) »

CC0

Lurade Moderaterna väljarna om Chat Control?

16 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Var Europaparlamentets nej till Chat Control 2 år 2023 bara ett knep för att få bort frågan ur EU-valrörelsen 2024? Och hur kommer det sig att M, KD, S och C röstar annorlunda nu än då?

Den svenske ledamoten av Europaparlamentet Tomas Tobé (M) var drivande för förlängningen av Chat Control 1 härom veckan. Förslaget baxades igenom trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna röstade emot en förlängning.

Sedan dess har Tobé fått mycket skäll, speciellt i sociala medier. Han försvarar sig med att detta inte är Chat Control, utan bara en förlängning av en redan tidigare existerande lag. Vilket är att vilseleda utan att ljuga.

• 2021 beslutade EU:s institutioner om ett undantag från ePrivacy-direktivet. Detta undantag – Chat Control 1 – gav tjänsteoperatörer möjlighet men inte skyldighet att skanna innehållet i sina användares meddelanden.

Då detta var kontroversiellt och känsligt ur ett integritetsperspektiv tidsbegränsades lagen och har sedan förlängts ett par gånger.

• Hösten 2023 antog Europaparlamentet i ovanligt stor enighet en position om EU-kommissionens förslag till en ny lag – Chat Control 2 – som är tänkt att permanent ersätta Chat Control 1. Man beslutade då, enkelt uttryckt, följande:

– Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.

– Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.

– Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.

– Ingen skanning efter (skriftligt) olagligt innehåll i elektroniska konversationer.

Vilket i allt väsentligt är ett nej till Chat Control i de olika varianter som lagts fram.

Tomas Tobé och hans kollegor i Moderaterna och den borgerliga EPP-gruppen röstade då alltså NEJ till Chat Control tillsammans med resten av parlamentet.

Vilket Moderaterna sedan använde för att värva röster på ett NEJ till Chat Control i EU-valet, försommaren 2024. (Trots att M+KD+L-regeringen samtidigt drev ett JA i EU:s ministerråd.)

• Nu, 2026, har Tobé och EPP gjort allt för att en förlängning av Chat Control 1 inte skall villkoras med något eller några av de krav parlamentet ställde upp 2023. Krav som de då själva röstade för.

Vid den senaste omröstningen drev Tobé och EPP (m.fl.) igenom en tvåårig förlängning (eller snarare en nyintroduktion) av Chat Control 1, trots att en majoritet av parlamentets närvarande ledamöter röstade nej till en sådan.

Dock med skillnaden att EPP tvingades acceptera en absolut parlamentsmajoritets undantag för totalsträckskrypterade meddelanden, för att få igenom sin förlängning.

• Således tycks Tobé och EPP inte längre stå bakom de principer de röstade för 2023.

Det stämmer visserligen att det då handlade om Chat Control 2. Men om parlamentets krav från 2023 var nödvändiga för att skydda medborgerliga rättigheter och rättssäkerheten då – varför är samma krav plötsligt oacceptabla när det gäller en förlängning av Chat Control 1 nu?

Detta får mig att undra om beslutet 2023 bara var ett knep för att vilseleda väljarna i EU-valet 2024 om vad man egentligen tycker om Chat Control.

Det minsta man kan kräva är ett svar på frågan om Tobé, Moderaterna och EPP fortfarande står bakom parlamentets i stort sett enhälliga position om Chat Control 2 från 2023.

Det vore också intressant att få veta varför de intensivt motarbetat exakt samma krav vad gäller en förlängning av Chat Control 1.

Samma frågor kan för övrigt ställas till en stor del av den socialdemokratiska partigruppen, speciellt dess svenska ledamöter. De har klarat sig allt för lätt undan genom att hålla en låg profil, trots att de helt uppenbart är anhängare av Chat Control i dess olika former.

Även KD (EPP) och Centern (Renew) sänder dubbla signaler.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 1: Ett demokratiskt haveri

7 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Europaparlamentet har i dag beslutat att göra ett tredje försök att förlänga Chat Control 1. Omröstning i sakfrågan hålls på torsdag. Hela processen är ett demokratiskt haveri.

På tisdagen beslutade Europaparlamentet att göra ett nytt försök att förlänga Chat Control 1 (meddelandetjänsters frivilliga granskning av innehållet i användarnas elektroniska meddelanden). Detta trots att förslaget redan fallit två gånger.

Av Europaparlamentets 720 ledamöter var 646 närvarande och röstade. 331 röstade för att göra ett nytt försök. 304 emot. 11 avstod. Vilket innebär att det blir votering i sakfrågan nu på torsdag.

Bland svenskarna röstade M+KD+S ja till att göra ett nytt försök med Chat Control 1. C+L+SD+MP+V röstade nej.

Tidigare har en förlängning av Chat Control 1 fallit två gånger. En gång föll den för att ministerrådet inte accepterade parlamentets krav på att granskning av meddelanden skulle vara riktad mot personer eller grupper där det finns en konkret misstanke om brott och föregås av beslut av domstol eller motsvarande oberoende myndighet.

Andra gången röstade parlamentet nej till en förlängning efter att även den borgerliga EPP-gruppen (som egentligen är för och som nu drivit fram beslutet om en ny omröstning) röstade nej till en förlängning.

Detta då EPP inte accepterade att parlamentet röstat ja till ett tillägg som begränsar skanning av innehåll till redan känt olagligt material. (AI-granskning som söker efter tidigare okänt olagligt material är en omogen teknik med orimligt hög risk för felaktiga flaggningar.)

EPP gillade inte heller att parlamentet antog ett tillägg som säger att meddelandeskanningen inte får omfatta totalsträckskrypterade meddelanden.

Därför röstade de nej till den förlängning de själva ville ha. Vilket följdes av att de kampanjat för en förlängning av det förslag de just röstat nej till.

Efter allt detta förföll lagen (ett tidsbegränsat undantag från EU:s ePrivacy-direktiv) den 4 april och gäller nu inte längre.

Sedan kom EPP på idén att låta EU:s ministerråd lägga fram förslaget en gång till – nu formellt sett som ett nytt förslag. Och att sedan använda regel 170(6) i parlamentets arbetsordning för att driva fram en brådskande behandling (urgent procedure). En sådan gör det mycket svårare att stoppa förslaget.

Vilket för oss till dagens omröstning, där Europaparlamentet beslutade att genomföra en ny omröstning i sak enligt ovan. Därmed är vi tillbaka vid det ursprungliga förslaget utan tillägg eller ändringar och utan utskottsbehandling – som parlamentet nu skall rösta om på torsdag.

Formellt sett går det att lägga ändringsförslag. Men enligt reglerna för den brådskande behandlingen krävs en majoritet av parlamentets samtliga ledamöter – 361 av 720 – för att göra ändringar eller förkasta förslaget. Däremot kan förslaget antas med vanlig, enkel majoritet av de avgivna rösterna.

Givet dagens röstsiffror är det därför högst troligt att Europaparlamentet kommer att godkänna det nygamla förslaget om förlängning (två år) av Chat Control 1 på torsdag.

Detta är ett ovärdigt trixande med reglerna som sätter hela den gängse demokratiska processen ur spel. Parlamentet tvingas rösta om och om igen – tills det röstar »rätt«. Och i detta fall med ett riggat regelverk som gör det näst intill omöjligt att stoppa förslaget.

Den som försvarade det nygamla förslaget om Chat Control 1 i kammaren i dag var den svenske moderaten Tomas Tobé (EPP-gruppen). Samme Tobé som värvade röster i Europavalet 2024 på att säga nej till Chat Control. Skamlösheten är total.

Än är slaget inte förlorat. Men det krävs närmast ett mirakel för att Europaparlamentet inte skall rösta igenom Chat Control 1 (utan tilläggen ovan) på torsdag.

(Notera att denna bloggpost gäller Chat Control 1 som innebär att meddelandetjänster får lov att frivilligt granska innehållet i sina användares elektroniska meddelanden. Vad gäller Chat Control 2 som rör en permanent lagstiftning är frågan kvar i trilogförhandlingar mellan EU:s ministerråd, Europaparlamentet och EU-kommissionen – som enligt uppgift går trögt.)

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll?

23 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Nu har ett specialutskott i Europaparlamentet givit grönt ljus för EU:s så kallade demokratisköld – trots varningar om att den kan komma att inskränka det fria ordet.

Under ledning av den svenske moderaten Tomas Tobé har Europaparlamentets specialutskott för en Europeisk Demokratisköld (EUDS) idag presenterat sin rapport om »utländsk informationsmanipulering och otillbörlig påverkan (FIMI), kritisk infrastruktur, digital resiliens och mediekompetens, civilt försvar och beredskap samt andra frågor«.

Rapporten bygger på premissen att Europas demokratier utsätts för desinformation, utländsk påverkan, cyberattacker, hybridkrigföring samt manipulation av val och samhällsdebatt.

Bland annat vill man se hårdare tillämpning av EU:s Digital Services Act (DSA), större insyn i sociala mediers algoritmer och bättre möjligheter för myndigheter och forskare att analysera informationsflöden.

Utskottet vill även inrätta ett »European Centre for Democratic Resilience«. Detta skall samordna forskning, underrättelser, analys samt motåtgärder mot desinformation och utländsk påverkan. Vill man vara raljant ligger ordet »sanningsministerium« nära till hands.

Rapporten antogs i utskottet med 20 röster för, 9 emot och 2 nedlagda. Nästa steg är behandling i parlamentets plenum senare i år. Därefter följer trilogförhandlingar med EU:s ministerråd och EU-kommissionen.

Visst, det finns illvilliga krafter som vill skada oss, destabilisera vårt samhälle och påverka samhällsdebatten. Inte minst gäller det länder som Ryssland, Belarus, Kina och Iran. Men samtidigt höjs röster som varnar för att EUDS kan komma att drabba helt legitim opinionsbildning som inte faller EU i smaken.

Balansgången mellan att skydda demokratin och att begränsa yttrandefriheten är kärnan i denna kritik. En central fråga är vem som avgör när legitim opinionsbildning övergår i »påverkan« och utifrån vilken måttstock.

Amerikanska Heritage Foundation varnar för att EU-institutioner kan komma att använda regelverket för att isolera sig från legitim politisk kritik. Risken är att obekväma åsikter, politisk opposition eller kritik mot EU:s politik stämplas som »utländsk desinformation« eller »informationsmanipulation«, vilket i förlängningen kan tysta legitima inhemska röster.

Organisationer som Future of Free Speech betonar att när teknikjättar hotas av enorma böter om de inte agerar snabbt, väljer de ofta att »övermoderera«. Det innebär att även helt lagligt och legitimt innehåll plockas bort för säkerhets skull.

Franska Jacques Delors Centre med flera pekar på att initiativet lägger ett oproportionerligt stort fokus på just externa hot och desinformation. Detta riskerar att dölja det faktum att mycket av den politiska polariseringen i Europa har inhemska, strukturella orsaker. Genom att reducera systemkritik till att handla om att medborgare blivit »vilseledda« av yttre makter riskerar man att alienera väljargrupper och öka polariseringen, snarare än att skydda demokratin.

Medan Europaparlamentets specialutskott betonar att skölden skall skydda mediefriheten och rätten att fritt forma åsikter, är juridiska experter oroliga för att verktygen – kontroll av algoritmer, faktagranskningsnätverk och påtryckningar mot plattformar – i praktiken lätt kan slå över och begränsa det fria ordet om de inte omgärdas av extremt starka garantier för rättssäkerhet och yttrandefrihet.

Ett problem i sammanhanget är att begrepp som desinformation, misinformation, informationsmanipulation, FIMI, skadliga narrativ och demokratiska risker saknar skarpa juridiska gränser.

Mycket av det som diskuteras inom Democracy Shield handlar inte om lögner utan snarare om vilka berättelser som sprids, vilka frågor som lyfts, vilka ämnen som förstärks och vilka samhällsproblem som diskuteras. Där blir gränsen mellan påverkan och opinionsbildning oklar. Det kan till exempel gälla kritik mot migrationspolitik, klimatpolitik, vaccinationspolitik, säkerhetspolitik eller EU-kritik.

I sammanhanget kan nämnas att historien visar att staten ibland har fel. Under COVID stämplades länge teorin om ett labb-läckage som desinformation. Diskussioner om vaccinens begränsningar och lockdown modererades hårt. Senare visade sig flera av dessa frågor vara legitima att diskutera. Samma sak gäller till exempel Irakkriget, NSA-avslöjandena och många korruptionsskandaler.

Ett återkommande tema i EU:s dokument om FIMI är fokus på narrativ. Det innebär att man inte bara tittar på enskilda falska påståenden utan även på bredare berättelser. Där uppstår en risk. Om staten börjar identifiera och motverka vissa narrativ hamnar man snabbt nära att bedöma vilka politiska uppfattningar som är önskvärda. Det är känsligt. En liberal demokrati brukar utgå från att staten inte skall avgöra vilka politiska berättelser som är rätt.

Till detta skall läggas risken för ändamålsglidning.

Kärnan i den liberala kritiken är egentligen ganska enkel. Demokratin skyddas inte främst genom att filtrera bort felaktiga idéer. Istället skyddas den genom att människor även får ta del av kontroversiella idéer och själva bedöma dem.

Ur det perspektivet är frågan inte om EU:s Democracy Shield har goda intentioner. Frågan är snarare om de verktyg som byggs för att bekämpa informationspåverkan samtidigt ger institutioner och makthavare makt att påverka eller begränsa den legitima politiska debatten.

Länkar:
• Europaparlamentets pressmeddelande: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »
• Case files 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »
• Ändringsförslag i utskottet »
• EPP: Europe’s democracies must fight back »

Tidigare:
• EU-Kommissionen: European Democracy Shield and EU Strategy for Civil Society pave the way for stronger and more resilient democracies »

Relaterad kritik:
• European Democracy Shield: A Threat to Free Speech and Democratic Accountability »
• Feedback to the European Commission on the “European Democracy Shield” »
• Democracy shield: Defense or distraction? »

Relaterade bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? »

CC0

EU: Försvara demokratin med byråkrati

4 juni 2025 av Henrik Alexandersson

Med en arsenal av byråkrati vill EU skydda oss mot desinformation. Frågan är dock om någon tänker ta själva sakdebatten mot dem som hotar vår frihet och demokrati.

Vi har tidigare rapporterat om EU:s ambitioner om att sätta upp en »demokratisköld«. Syftet är att skydda oss mot desinformation, påverkansoperationer och hybridangrepp. Än så länge verkar det mest vara en ordsallad.

Felaktig information, otillbörliga påverkansförsök och subversiv propaganda är ett problem. Sådant kan få folk att fatta dåliga beslut utifrån vinklad, ofullständig eller lögnaktig information. Frågan är hur man hanterar detta.

Dålig och falsk information måste identifieras och bemötas med bättre information. Vad som är missledande ligger ofta i betraktarens öga. Hur bemötandet skall ske kräver att man står stabil i sitt försvar av till exempel demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.

Ibland kan man undra i vilken grad våra politiker har förmåga att göra detta. Kanske kan Europaparlamentets senaste papper om saken ge ledtrådar. Ansvarig är den svenske moderaten Tomas Tobé.

I grunden finns EU:s »special committees on foreign interference in all democratic processes in the European Union«. Detta initiativ har lett till bildandet av Europaparlamentets »Special Committee on the European Democracy Shield (EUDS)«.

För koordination vill man förstärka EU:s »Rapid Alert System (RAS)«. Man efterlyser även en ny oberoende EU-struktur för detta syfte. Denna skall bygga på det arbete som utförs av EU:s utrikestjänst, European External Action Service (EEAS) och Europaparlamentet.

En minimistandard för att bekämpa otillbörlig påverkan skall fastslås. Detta i samarbete med EU:s Intelligence and Situation Centre (EU INTCEN).

Ett verktyg i sammanhanget är EU:s Digital Services Act (DSA) och unionens Regulation on the Transparency and Targeting of Political Advertising. Man aviserar även en kommande Digital Fairness Act och ett nytt större digitalt lagstifttningspaket.

Rapporten pekar även på EU:s European Media Freedom Act (EMFA) och dess Audiovisual Media Services Directive (AVMSD).

Man vill lyfta fram civilsamhällets olika organisationer för faktagranskning som European Fact-Checking Standards Network (EFCSN) och EU:s eget European Digital Media Observatory (EDMO). Rapporten vill ge dessa större resurser.

Man aviserar även ett nytt European Network of Fact-Checkers samt en European Civil Society Strategy. Rapporten lyfter fram unionens European Internal Security Strategy och European Union Agency for Cybersecurity (ENISA).

Man välkomnar EU:s »ambitious binding ICT supply chain security legislation« och »stronger regulatory framework to the FDI Screening Regulation« kopplad till dess Cyber Resilience Act och Foreign Direct Investment (FDI) screening regulation.

Det reviderade NIS2-direktivet ställer bindande krav på cybersäkerhet för samhällsviktig och digital infrastruktur. Man uppmanar medlemsstaterna att följa det bättre, liksom EU:s Cyber Resilience Act och Cyber Solidarity Act inom ramen för dess ProtectEU Strategi.

Europol ges en viktig roll och man vill utöka dess mandat (igen). Även European Union Agency for Criminal Justice Cooperation (Eurojust) ses som en viktig aktör. European Border and Coast Guard Agency (Frontex) och European Union Agency for Asylum (EUAA) likaså.

Även G7, NATO, FN, Europarådet och OECD nämns som viktiga aktörer. Man anser att EU:s ständigt utvidgade regler mot penningtvätt kan komma till nytta i sammanhanget.

Rapporten överväger dessutom att klassificera vissa former av otillbörlig påverkan som »EU-brott« – med gemensamma definitioner och straffskalor.

Och så vidare. Man kan konstatera att Europaparlamentet verkligen går all in för att försvara demokratin – med byråkrati.

Däremot får vi aldrig något tydligt svar på vem som skall avgöra vad som anses vara sant respektive falskt – eller hur.

På något sätt får jag en känsla av att EU och Europaparlamentet verkar sätta sin tilltro till mer byråkrati snarare än till sak- och idédebatt mot de krafter som hotar vår frihet och demokrati.

Vill man vara raljant skulle man kunna tro att EU:s ledare och politiker saknar viljan eller förmågan att ta debatten. I så fall är det inte bara beklämmande – utan direkt farligt.

Att tysta istället för att bemöta riskerar att bli kontraproduktivt.

• Europaparlamentet: Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield (PDF) »

Tidigare bloggpost i ämnet:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »

CC0

Uppladdningsfilter – M sviker vallöfte

25 september 2020 av Henrik Alexandersson

Inför EU-valet var Moderaterna tydliga i sitt motstånd mot de mest orimliga delarna av EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Speciellt gällde detta frågan om näplattformars ansvar om användare laddar upp upphovsrättsskyddat material – vilket kommer att kräva uppladdningsfilter.

Nu, ett drygt år senare – när man inte längre behöver locka väljare – låter det annorlunda. Moderaternas toppkandidat, Tomas Tobé, sitter nu i Europaparlamentets utskott för medborgerliga rättigheter, rättvisa och inrikesfrågor, LIBE. Där har han just röstat för uppladdningsfilter.

Här kan du se ett av hans tweets från EU-valrörelsen.

Det är även värt att notera att den tyske piratpartisten i utskottet inte heller röstade emot, men lade ner sin röst. Enligt uppgift för att det i övrigt ansågs vara en acceptabel kompromiss. Det må så vara, men det betyder att inte ens Pp gjort sitt yttersta för att stoppa uppladdningsfilter.

Läs mer hos Piratpartiet »