Nu inför EU censur av åsikter online – och ingen tycks bry sig.
En video om EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online och problemen med denna.
Nätet till folket!
Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.
Nu inför EU censur av åsikter online – och ingen tycks bry sig.
En video om EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online och problemen med denna.
Under sin session den 26-29 april kommer Europaparlamentet med största sannolikhet att godkänna förordningen om terror-relaterat innehåll online. Detta är ett principiellt viktigt steg, eftersom det innebär att man öppnar dörren för censur av åsikter online.
Av erfarenhet vet vi att denna typ av lagstiftning är ett enkelriktat flöde. Om den väl införts, då kommer den att drabbas av ändamålsglidning och att utökas. Så detta handlar inte bara om terrorister och deras propaganda. Det handlar om att öppna dörren för censur av åsikter online.
Att detta sker så gott som helt utan offentlig debatt eller uppmärksamhet i media är oroande.
Dessutom lider förslaget av allvarliga praktiska brister och problem.
Till exempel föreskrivs att nätplattformar och operatörer skall avlägsna flaggat innehåll inom en timma. Vilket i praktiken gör det omöjligt att bedriva internetbaserad verksamhet i liten skala, utan bemanning dygnet runt.
Någon föregående rättslig prövning kommer inte att ske. Det kommer att räcka med att en myndighet beordrar nedtagning av innehåll för att den måste verkställas. Detta är principiellt problematiskt, då inskränkningar av yttrandefriheten är ett allvarligt avsteg från våra grundläggande fri- och rättigheter.
En myndighet i ett EU-land kan beordra nedtagning av innehåll i en annan medlemsstat – utan att varesig begära rättsbistånd eller informera myndigheterna i det aktuella landet. Vilket innebär att tjänstemän i låt säga Rumänien, Polen eller Frankrike har rätt att censurera innehåll på svenska servrar.
Förordningen föreskriver även att plattformarna / operatörerna skall se till att material som en gång plockats ner inte laddas upp igen. Även om man (efter förhandlingar) noga aktar sig för att använda ordet uppladdningsfilter – så kommer sådana att bli nödvändiga för att detta skall kunna ske. Vill man stoppa något från att laddas upp – då måste man låta maskiner inspektera och analysera allt som alla laddar upp.
Även om det inte finns någon debatt om detta, så finns det i vart fall organisationer som protesterar. EDRi rapporterar:
»On 25 March, 61 human rights and journalist associations sent a joint letter to Members of the European Parliament, urging them to vote against the proposed Regulation on addressing the dissemination of terrorist content online.
The coalition considers that the proposed regulation as it stands now has no place in EU law, as it poses serious threats to freedom of expression and opinion, freedom to access information, the right to privacy, and the rule of law.«
Sprid ordet. Om en dryg vecka är det för sent att göra motstånd.
• EDRi: Coalition of human rights and journalist organisations express concerns for free speech »
• Brevet i fråga (PDF) »
I USA ger HD-domaren Justice Clarence Thomas uttryck för åsikten att sociala plattformar och nätjättar med dominerande ställning (Twitter, Facebook, Google m.fl.) är kollektiva nyttigheter, närmast att jämföra med telekom-infrastruktur. Därmed skall de även vara skyldiga att tillhandahålla sina tjänster till alla.
Bakgrunden är att Högsta Domstolen upphävt en dom i en lägre rätt, som kommit fram till att president Trump handlade i strid med konstitutionen när han blockerade folk på Twitter. Den upphävda domen menar att då kontot @realdonaldtrump tillhörde presidenten, var ett publikt forum och att presidenten därför inte hade rätt att inskränka det fria ordet där. Skälet till att HD upphävde domen var – ironiskt nog – att Twitter stängt av Trump och att han därmed inte kan anses ha full kontroll över kontot.
Protocol rapporterar:
»Thomas states that in order for an account like @realdonaldtrump to be truly classified as government controlled, ”the power of a platform to unilaterally remove a government account” would have to be ”reduced.”«
Detta är intressant i sig. Och Justice Thomas stannar inte där:
»Thomas argues that while private companies aren’t subject to the First Amendment, common carriers are unique to other private businesses in that they do not have the ”right to exclude.” Thomas suggests that large tech platforms with substantial market power should be bound by the same restrictions. ”If the analogy between common carriers and digital platforms is correct, then an answer may arise for dissatisfied platform users who would appreciate not being blocked: laws that restrict the platform’s right to exclude,” Thomas writes.
Such a restriction would substantially curb tech giants’ ability to moderate content, a proposal that both tech giants and those on the left who want to see more aggressive content moderation online would almost certainly reject.«
Han ansluter sig alltså till dem som menar att nätjättarnas dominerande ställning gör att de inte kan behandlas som vanliga förtag, som är fria att göra affärer med vem de vill. Snarare gör deras ställning att de inte skall ha rätt att utestänga användare.
»”It changes nothing that these platforms are not the sole means for distributing speech or information. A person always could choose to avoid the toll bridge or train and instead swim the Charles River or hike the Oregon Trail,” Thomas writes. ”But in assessing whether a company exercises substantial market power, what matters is whether the alternatives are comparable. For many of today’s digital platforms, nothing is.”«
Oavsett om man håller med eller inte finns alltså tecken på att USA:s högsta juridiska instans lutar åt att det är möjligt med lagstiftning som hindrar plattformarna från att blockera användare. Vilket är en signal till lagstiftarna.
Frågan blir om det alls skall vara möjligt att stänga av någon. En snarlik diskussion uppstod i samband med behandlingen av EU:s telekompaket 2009. Då ville fransmännen och upphovsättsindustrin kunna stänga av fildelare från internet helt och hållet. Det ledde till att det etablerades en princip om att ingen får stängas av från nätet utan föregående rättslig prövning. Något liknande kan nu kanske bli aktuellt i USA, men med nätjättarna i fokus.
Länk: Justice Thomas argues for making Facebook, Twitter and Google utilities »
2013 avslöjade Edward Snowden den globala massövervakningen. Dessa avslöjanden rörde inte bara USA, utan även samarbetsländer som Tyskland (och Sverige).
Trots all kritik som följde på avslöjandet fortsatte Tyskland sin verksamhet – genom att man antog en ny lag som i stora drag gjorde sådant som var förbjudet och kontroversiellt lagligt. Denna lag underkändes dock av den tyska författningsdomstolen.
Nu har man antagit en ny lag som påminner väldigt mycket om den förra, med närmast kosmetiska förändringar.
Den nya lagen innebär bland annat:
CDU/CSU och SPD röstade för den nya lagen och hela oppositionen (FDP, Grüne, Linke & AfD) emot. Kritik kommer även från Amnesty och Reportrar utan gränser.
Detta kommer med säkerhet – återigen – att bli en fråga för den tyska författningsdomstolen.
Länk: Bundesnachrichtendienst erhält so viele Überwachungsbefugnisse wie noch nie »
Ett 60-tal organisationer har skrivit brev till Europaparlamentets ledamöter och vädjat till dem om att rösta nej till förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO).
Bland undertecknarna finns bland andra Amnesty, Europeiska Medborgarrätsuniuonen, EFF, EDRi, Polska Helsingfors-kommittén, Human Rights Watch, Internationella Juristkommissionen, CCC, La Quadrature Du Net, Reportrar utan gränser, Statewatch, Wikimedia och svenska DFRI.
De praktiska problemen med TERREG är:
Det finns även invändningar mot att detta kan komma att drabba journalistisk verksamhet, forskning, dokumentation och lagföring av övergrepp.
Förslaget är dessutom oroväckande svävande när det gäller att definiera vad som egentligen anses vara terrorism och terror-relaterat.
Elefanten i rummet – som tyvärr inte berörs i brevet – är att detta även etablerar en censur av åsikter online i EU. Förvisso terroristers åsikter. Men när principen väl är etablerad kan det ändras med ett klubbslag.
Tar man ett steg tillbaka och betraktar den större bilden – då kan man konstatera att samtidigt som TERREG är på väg att bli lag, så är EU-apparaten även på väg att kräva av-kryptering och granskning av nätanvändarnas meddelanden och e-post i namn av att skydda barn mot övergrepp. Sammantaget blir detta en storebrorsstat som granskar, analyserar och i förekommande fall censurerar det mesta som sker online.
Länkar:
• DW: Rights groups slam EU online terrorist content law »
• Liberties: Free Speech Advocates Urge EU Legislators to Vote ’No’ to Automated Censorship Online »
Idag är det åter utskottsförhör med Facebooks Mark Zuckerberg i det amerikanska representanthuset. I ett skrivet uttalande som skall ligga till grund för utfrågningen säger Facebook något intressant och möjligen oroväckande om den omdebatterade sektion 230 i the Communications Decency Act (som ger plattformarna budbärarimmunitet så länge de tillhandahåller en ren tjänst utan att göra egna redaktionella överväganden):
»Instead of being granted immunity, platforms should be required to demonstrate that they have systems in place for identifying unlawful content and removing it.«
»Platforms should not be held liable if a particular piece of content evades its detection — that would be impractical for platforms with billions of posts per day — but they should be required to have adequate systems in place to address unlawful content.«
Vilket naturligtvis är lätt att säga för Facebook, som har stora resurser till sitt förfogande.
Detta riskerar dock att drabba mindre plattformar, startups och nya konkurrenter till de sociala mediejättarna – även om Zuckerberg säger att ett sådant här system bör anpassas efter respektive plattforms storlek. Risken är att detta kommer att leda till en konkurrensbegränsning, till de etablerade jättarnas fördel.
Här skall man också komma ihåg att sektion 230 ursprungligen inte skrevs med tanke på sociala medieplattformar – utan för att skydda webhotell och internetoperatörer från att bli stämda för vad deras kunder har för sig. Vilket är ett problem som kommer att återuppstå om sektion 230 skrotas.
Med den modell Zuckerberg föreslår kan sådana företag komma att bli tvingade att hålla koll på allt som deras användare har för sig. Vilket i praktiken är omöjligt.
Länk: Zuckerberg suggests how to tweak tech’s liability shield »
Facebook har lanserat en policy för mänskliga rättigheter. Den presenteras så här:
»Facebook’s mission is to give people the power to build community and bring the world closer together. We build social technologies to enable the best of what people can do together.
Our principles are: give people a voice; serve everyone; promote economic opportunity; build connection and community; keep people safe and protect privacy.
We recognize all people are equal in dignity and rights. We are all equally entitled to our human rights, without discrimination. Human rights are interrelated, interdependent and indivisible.«
Vilket ju i stort sett låter rimligt. Även om en och annan kanske invänder att det där med »protect privacy« skorrar lite falskt.
Man kan också fundera över formuleringen »serve everyone«.
I övrigt innehåller dokumentet rätt mycket corporate fluff och en del politiskt trendriktiga formuleringar som kanske kan bli svåra att omsätta i praktiken – som det är nu för tiden.
Facebook: Corporate Human Rights Policy (PDF) »
Sociala medias ofta till synes slumpartade censur av inlägg och avstängning av användare är en ständig källa till irritation. Speciellt som det inte går att kontakta de olika plattformarna – och då den som censureras inte får reda på varför. Vilket blir extra problematiskt med tanke på nätjättarnas dominerande ställning i debatten.
Men det kan bli ändring på den saken. I EU:s föreslagna Digital Services Act (DSA) vill man att den som blir censurerad skall få veta varför – och även få en reell möjlighet att överklaga beslutet.
Även om detta är detaljreglering av hur privata företag skall bedriva in verksamhet – så kommer många användare säkert att välkomna att de nu kommer att få något som ger viss ”rättsäkerhet”. (Även om begreppet rättssäkerhet snarare handlar om förhållandet mellan individen och staten / rättsväsendet.)
Problemet med DSA är att förordningen vill införa ett nytt censurinstrument – så kallade ”trusted flaggers” som enligt förslaget skall representera ”kollektiva intressen” och som skall få en egen gräddfil till respektive sociala medieplattforms abuse-avdelning.
Det skall förvisso vara offentligt vilka dessa ”trusted flaggers” är. Och om de missköter si skall de kunna mista sitt uppdrag. Men det ligger fortfarande något obehagligt över att införa statligt godkända nätgranskare. Speciellt om dessa skall företräda ”kollektiva intressen” – vilket förmodligen kommer att öppna dörren för olika särintressen och identitetspolitiska överväganden. Vilket kan bli en soppa.
Generellt sett bör gränserna för det fria ordet sättas av lagstiftaren och sedan upprätthållas av ett oväldigt rättsväsende. Att sätta icke-statliga aktörer som officiellt godkända censorer kommer garanterat att skapa helt nya konflikter.
Nu gäller det att se till att DSA behåller ”rättssäkerheten” för sociala medias användare – samtidigt som ”trusted flaggers” inte ytterligare bidrar till polariseringen av samhällsdebatten.
Relaterat:
• At a glance: Does the EU Digital Services Act protect freedom of expression? »
• Nätjättarnas makt är ett frihetligt dilemma »
En ögonblicksbild från EU:s beslutsapparat:
Detta är en soppa av motstridiga förslag och beslut.
Gissningsvis är upplägget så här: The European Electronic Communications Code gick längre vad gäller att skydda nätanvändarnas rätt till privatliv än myndigheterna hade tänkt sig. Med förslaget om »chat control« vill man nu införa en tillfällig lag för att kunna fortsätta den övervakning av innehållet i användarnas kommunikationer som bl.a. Facebook och Google redan ägnar sig åt. I ett tredje steg vill man att den nya ePrivacy-förordningen skall permanenta detta undantag. Så att man kan fortsätta övervaka folk.
Det ändrar dock inte det faktum att the Digital Services Act ser ut att innehålla ett fortsatt förbud mot generell övervakning. Det ändrar inte heller det faktum att EU-domstolen har förbjudit svepande övervakning av alla utan misstanke om brott.
Det är också värt att notera att EU med ena handen vill skydda användarnas data och metadata från Facebook och Google – samtidigt som man kräver att Facebook, Google & Co skall öppna och granska innehållet i sina användares privata meddelanden. Motsvarande resonemang gäller uppladdningsfilter i dess olika reinkarnationer.
Hur man tänkt få ihop allt detta är högst oklart. Lägg därtill att EU-kommissionen flaggat för ett nytt datalagringsdirektiv – och oredan blir ännu värre.
Här är en del aktuella länkar, för den som vill försöka förstå:
• PP: ePrivacy-förordningen närmar sig trilogförhandlingar »
• MEP Patrick Breyer (PP, DE): Attack on digital privacy – Council position on ePivacy does not deserve its name! »
• Netzpolitik: EU-Staaten verwässern digitales Briefgeheimnis »
• Lukasz Olejnik: Analysing the Council of the EU ePrivacy Regulation – is it obsolete? »
• EU öppnar för automatisk granskning och analys av alla dina meddelanden och all din e-post »
• EU allt närmare kontroll av innehållet i alla nätanvändares alla meddelanden »
• Aktuella EU-planer som kan inskränka friheten online »
Till sommaren skall den så kallade länkskatten vara verklighet även i Sverige. Här beskriver vi några av dess problem och konsekvenser.