Länktips

Vi använder kategorin länktips dels när vi vill tipsa om något intressant, dels när vi publicerar andra poster med många och/eller bra länkar.

Trilogförhandling om Chat Control 2 – vad hände?

30 juni 2026 av Henrik Alexandersson

I måndags höll EU:s ministerråd, Europaparlamentet och EU-kommissionen nya trilogförhandlingar om Chat Control 2. Frågan om skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden utan misstanke om brott är fortfarande låst.

Allt tyder på att EU-institutionernas trilogförhandlingar om Chat Control 2 fortfarande är låsta i den centrala frågan. Europaparlamentet har gjort följande korta uttalande:

»After six months of intensive work during the Cyprus Presidency, the negotiations have advanced significantly, and we managed to reach compromises on almost the entire Regulation, advancing on our shared objective to protect children from sexual abuse online. The substantive progress made today allows us to focus on finding balanced solutions on the remaining aspects of the Regulation, in particular on detection, as early as possible.«

Fritt översatt innebär detta ungefär att man är överens om en del men inte allt.

Enligt tidigare läckor är man enig om regler om rapportering av upptäckta övergreppsbilder, regler om borttagning och blockering av material, tillsyn, sanktioner och samarbete mellan medlemsstater, det mesta om »EU Centre«, transparenskrav och datainsamling samt anpassningar till Digital Services Act (DSA).

Den stora kvarvarande konflikten gäller under vilka förutsättningar privata meddelanden över huvud taget skall få skannas. Ministerrådet vill se frivillig skanning (som i CC1). Europaparlamentet vill endast acceptera skanning av innehåll om och där det föreligger en misstanke om brott.

Enligt tidigare läckor vill ministerrådet överge begreppet »misstanke« och istället använda ett bredare kriterium som »risk« för när riktade upptäcktsorder skall kunna utfärdas.

Dessutom verkar det ha uppstått en ny konflikt om huruvida ljudkommunikation, såsom röstmeddelanden och realtidssamtal skall omfattas.

Det ovanstående gäller Chat Control 2 (den permanenta lagstiftning som nu förhandlas fram).

Vad gäller Chat Control 1 (frivillig skanning) – som inte längre gäller efter att Europaparlamentet avvisade en förlängning av den tillfälliga förordningen – är situationen fortfarande rörig.

Europaparlamentets talman har efter påtryckningar från kommissionen och vissa medlemsstater föreslagit att ministerrådet än en gång säger ja till en förlängning av CC1 – och att detta sedan skall läggas fram igen – en tredje gång – för parlamentet.

Detta har stöd bland medlemsstaternas ständiga representanter i ministerrådets COREPER II men möter motstånd från parlamentets förhandlare.

Nu lämnar det utgående cypriotiska ordförandeskapet i ministerrådet över frågan om Chat Control 1 & 2 till det tillträdande irländska. Vilket innebär ytterligare ett omtag i frågan.

Det ovanstående bygger på ett begränsat antal offentliga uppgifter och läckta dokument. Fler detaljer väntas under de närmaste dagarna.

Fortsättning följer.

• Europaparlamentet: Statement by the EP negotiating team on the regulation on combatting child sexual abuse online »

• Ministerrådets senaste positionspapper »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

EU vill centralisera polisdata till Europol

29 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Europol skall få samla in och bearbeta mer data, även om icke misstänkta. Vilket kommer med uppenbara risker vad gäller integritet och rättssäkerhet.

Europol föreslås för tredje gången på sex år få utökat mandat och större budget.

Nationella polismyndigheter skall nu i större utsträckning automatiskt dela information med Europol. Tanken är att Europol skall bli ett centralt nav för brottsdata i EU.

Man skall även få en ny analysplattform som gör det möjligt för medlemsstater att arbeta tillsammans i utredningar, dela material, använda analysverktyg och kommunicera i samma miljö.

Detta innebär att Europol får möjlighet att behandla betydligt mer persondata, även om personer som inte är misstänkta för brott.

Vilket bör ses i sammanhanget att myndigheten redan tidigare kritiserats för att lagra stora mängder persondata i strid mot lagen.

Allt tyder på en förskjutning mot mer centraliserad databehandling och ett större beroende av automatiserad analys. Vilket kommer med uppenbara risker vad gäller integritet och rättssäkerhet.

Det skall påpekas att Europol vid en tidigare utökning av dess mandat gavs rätt att även inhämta information ur privata aktörers datasystem. Alla kablar leder till Haag.

Organisationer som arbetar med digitala rättigheter varnar för kombinationen av ökad datainsamling, försvagade dataskyddsgarantier och att Europeiska datatillsynsmannens kontroll över Europols behandling av personuppgifter nu försvagas.

• PnS: Proposed reform dangerously erodes privacy, automates surveillance, and sidelines oversight »

Relaterat:
• Europol bryter mot lagen – igen (maj 2026) »
• ‘They protect the law while breaking it’: Inside Europol’s shadow IT system (maj 2026) »

CC0

Chat Control 2: Ny förhandlingsrunda på måndag

25 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Trilogförhandlingarna om Chat Control 2 fortsätter. Här är ministerrådets och Europaparlamentets förhandlingspositioner.

På måndag (29 juni) träffas åter representanter för EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet för förhandlingar om Chat Control 2.

Chat Control 2 är den lagstiftning som skall komma efter Chat Control 1 (frivillig skanning av innehållet i användarnas meddelanden). CC1 gäller inte längre efter att Europaparlamentet inte förlängt den.

Enligt ryktet går förhandlingarna trögt. Men här är de två beslutande institutionernas positioner:

EU:s ministerråd har efter åratal av förhandlingar givit upp om obligatorisk skanning av innehållet i alla användares elektroniska meddelanden – och kan tänka sig en förlängning av grundprincipen i CC1.

Det innebär att de meddelandetjänster som så önskar får fortsätta att frivilligt skanna sina användares okrypterade meddelanden efter känt och nytt övergreppsmaterial, under förutsättning att användarna informeras om detta. Det skall bara gälla visuellt material (bild/video) och länkar.

I positionen slås det uttryckligen fast att ”ingenting i denna förordning ska förstås som att det ålägger leverantörer några spårningsskyldigheter”. Vilket är bra.

Istället föreslås en översynsklausul (Artikel 85) där kommissionen efter tre år skall utvärdera om AI-tekniken blivit tillräckligt tillförlitlig för att man då kan föreslå obligatorisk skanning efter text med otillbörliga försök till kontakter med minderåriga (grooming).

I den nuvarande texten har rådet lagt till förtydliganden om att förordningen inte får förbjuda, försvaga eller kringgå kryptering, inklusive totalsträckskryptering (E2EE). Det innebär i praktiken att tjänster som Signal, som vägrat införa bakdörrar, skyddas.

Trots att skanningen görs frivillig, behåller rådet krav på obligatorisk åldersverifiering för vissa tjänster. Leverantörer av interpersonella kommunikationstjänster (som appar med chattfunktioner) som identifierat en risk för grooming (vilket i princip är alla där användare kan kontakta varandra) skall vidta åtgärder för att identifiera barnanvändare (personer under 17 år). Även app-butiker (som Google och Apple) skall vidta åtgärder för att hindra barn från att ladda ner appar med hög risk för grooming.

Ministerrådets position innebär att tjänster skall kategoriseras i riskklasser (låg, medium eller hög risk). Leverantörer av högrisktjänster kan åläggas att i samarbete med ett nytt »EU-center« utveckla tekniker för att mildra identifierade risker, men utan krav på att skanna innehållet i meddelanden.

Detta är förvisso betydligt bättre än rådets olika tidigare förslag, som client-side-scanning där innehållet i alla meddelanden skulle granskas med spionprogram på din telefon eller dator innan de krypteras och sänds iväg. Inte desto mindre är ministerrådets position problematisk.

Till att börja med innebär den fortfarande att hundratals miljoner européer kommer att få innehållet i sina privata konversationer granskade. Erfarenheten visar att bortåt 80% av de meddelanden som då flaggas och överlämnas till myndigheterna är felaktiga.

Ministerrådets egen rättstjänst (med flera) slår fast att detta utgör en generell övervakning utan misstanke om brott. Vilket bryter mot EU-stadgans och Europakonventionens skydd för individens privatliv och privata kommunikation.

Europaparlamentets position om Chat Control 2 slogs fast redan i november 2023. Den är, kortfattat:

Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.
Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
Garantera rätten till anonym kommunikation, nej till åldersgränser (ID-krav).

Vilket är en betydligt rimligare position.

Enkelt uttryckt: Ministerrådet vill granska innehållet i så många av våra elektroniska meddelanden som möjligt. Europaparlamentet vill att sådan granskning skall inriktas mot misstänkta.

Det har kommit signaler om att EU-kommissionen kan vara mer på parlamentets linje än på rådets. Kanske har man lärt sig av tidigare fall (datalagringen) där EU-domstolen slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Nu får vi se vad som händer på måndag. Men positionerna känns rätt låsta.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control: Europaparlamentets talman sviker parlamentet

24 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Europaparlamentets talman – Roberta Metsola (EPP) – uppmanar EU:s ministerråd att köra över parlamentet om Chat Control.

Tidigare i år beslutade Europaparlamentet att inte förlänga Chat Control 1 (en tillfällig lag om frivillig skanning av innehållet i folks elektroniska meddelanden) i väntan på ett resultat i förhandlingarna om ChatControl 2 (den permanenta lagen).

Detta har föranlett den borgerliga EPP-gruppen i parlamentet (där M oh KD ingår) att klaga högljutt. Detta trots att EPP själva röstade nej till en förlängning av Chat Control 1. Vilket de gjorde i protest mot att parlamentet tidigare i samma votering beslutat att meddelandeskanningen inte får omfatta totalsträckskrypterade meddelanden och att man inte skall använda ännu ej existerande AI-teknik för att analysera vad folk skickar.

Nu rapporterar Politico att Europaparlamentets talman – Roberta Metsola (EPP) – uppmanar EU:s ministerråd (medlemsstaterna) att ändå godkänna en förlängning av Chat Control 1.

»European Parliament President Roberta Metsola is trying to push through a controversial law on scanning child abuse content online even though it has been repeatedly slapped down by her own chamber, according to a document seen by POLITICO.

In a step that diplomats deem “without precedent,” the top EU politician has asked member countries in the Council to approve a bill that her own Parliament shot down in a plenary vote in March.«

Vilket till att börja med är djupt osolidariskt med Europaparlamentet, vars högsta företrädare hon är.

Dessutom är detta väldigt konstigt. Eftersom parlamentet redan röstat nej (två gånger) kan ministerrådet säga ja hur mycket det vill utan att något ändras. Skall det tidigare beslutet rivas upp krävs att parlamentet och ministerrådet är överens. Vilket man alltså inte är.

»Ambassadors on Friday will consider an “invitation of the President of the European Parliament [to] proceed with the Council’s first reading position” on the proposal to allow tech companies to choose to scan for CSAM, said a note by the Cyprus presidency of the Council of the EU dated June 22.

In the note, Cyprus asked capitals to “carefully consider” the invitation, “even if this would be without precedent in the present circumstances.”«

Idén skall enligt Politico komma från EPP-gruppen i parlamentet.

Men låt oss säga att vi, Politico, Metsola eller någon annan blandat ihop sakerna och att detta istället handlar om den permanenta lag som parlamentet, ministerrådet och kommissionen nu förhandlar om: Chat Control 2, där det skall hållas en ny förhandlingsrunda på måndag.

Då är Metsolas agerande fortfarande både osolidariskt med parlamentet och ologiskt.

Ministerrådets position om Chat Control 2 är att i princip permanenta Chat Control 1, det vill säga att meddelandetjänster frivilligt kan skanna innehållet i sina användares meddelanden i jakt på visst olagligt innehåll.

Europaparlamentets position om Chat Control 2 slogs fast redan i oktober 2023. Den är, kortfattat:
• Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.
• Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
• Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
• Ingen skanning efter (skriftligt) olagligt innehåll i elektroniska konversationer.

Vilket ligger långt från vad ministerrådet vill.

Så även om detta handlar om Chat Control 2 innebär det att Europaparlamentets talman är illojal med sitt eget parlament och ytterst sviker sitt eget uppdrag.

Oavsett vilket känns detta rätt typiskt. Det finns inga gränser för hur mycket maktpartierna i parlamentet kan krångla, obstruera och fulspela när de inte får som de vill.

• Politico: President vs Parliament: Metsola overrides MEPs in bid to force through child abuse law »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

EU:s Demokratisköld – skydd eller åsiktskontroll?

23 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Nu har ett specialutskott i Europaparlamentet givit grönt ljus för EU:s så kallade demokratisköld – trots varningar om att den kan komma att inskränka det fria ordet.

Under ledning av den svenske moderaten Tomas Tobé har Europaparlamentets specialutskott för en Europeisk Demokratisköld (EUDS) idag presenterat sin rapport om »utländsk informationsmanipulering och otillbörlig påverkan (FIMI), kritisk infrastruktur, digital resiliens och mediekompetens, civilt försvar och beredskap samt andra frågor«.

Rapporten bygger på premissen att Europas demokratier utsätts för desinformation, utländsk påverkan, cyberattacker, hybridkrigföring samt manipulation av val och samhällsdebatt.

Bland annat vill man se hårdare tillämpning av EU:s Digital Services Act (DSA), större insyn i sociala mediers algoritmer och bättre möjligheter för myndigheter och forskare att analysera informationsflöden.

Utskottet vill även inrätta ett »European Centre for Democratic Resilience«. Detta skall samordna forskning, underrättelser, analys samt motåtgärder mot desinformation och utländsk påverkan. Vill man vara raljant ligger ordet »sanningsministerium« nära till hands.

Rapporten antogs i utskottet med 20 röster för, 9 emot och 2 nedlagda. Nästa steg är behandling i parlamentets plenum senare i år. Därefter följer trilogförhandlingar med EU:s ministerråd och EU-kommissionen.

Visst, det finns illvilliga krafter som vill skada oss, destabilisera vårt samhälle och påverka samhällsdebatten. Inte minst gäller det länder som Ryssland, Belarus, Kina och Iran. Men samtidigt höjs röster som varnar för att EUDS kan komma att drabba helt legitim opinionsbildning som inte faller EU i smaken.

Balansgången mellan att skydda demokratin och att begränsa yttrandefriheten är kärnan i denna kritik. En central fråga är vem som avgör när legitim opinionsbildning övergår i »påverkan« och utifrån vilken måttstock.

Amerikanska Heritage Foundation varnar för att EU-institutioner kan komma att använda regelverket för att isolera sig från legitim politisk kritik. Risken är att obekväma åsikter, politisk opposition eller kritik mot EU:s politik stämplas som »utländsk desinformation« eller »informationsmanipulation«, vilket i förlängningen kan tysta legitima inhemska röster.

Organisationer som Future of Free Speech betonar att när teknikjättar hotas av enorma böter om de inte agerar snabbt, väljer de ofta att »övermoderera«. Det innebär att även helt lagligt och legitimt innehåll plockas bort för säkerhets skull.

Franska Jacques Delors Centre med flera pekar på att initiativet lägger ett oproportionerligt stort fokus på just externa hot och desinformation. Detta riskerar att dölja det faktum att mycket av den politiska polariseringen i Europa har inhemska, strukturella orsaker. Genom att reducera systemkritik till att handla om att medborgare blivit »vilseledda« av yttre makter riskerar man att alienera väljargrupper och öka polariseringen, snarare än att skydda demokratin.

Medan Europaparlamentets specialutskott betonar att skölden skall skydda mediefriheten och rätten att fritt forma åsikter, är juridiska experter oroliga för att verktygen – kontroll av algoritmer, faktagranskningsnätverk och påtryckningar mot plattformar – i praktiken lätt kan slå över och begränsa det fria ordet om de inte omgärdas av extremt starka garantier för rättssäkerhet och yttrandefrihet.

Ett problem i sammanhanget är att begrepp som desinformation, misinformation, informationsmanipulation, FIMI, skadliga narrativ och demokratiska risker saknar skarpa juridiska gränser.

Mycket av det som diskuteras inom Democracy Shield handlar inte om lögner utan snarare om vilka berättelser som sprids, vilka frågor som lyfts, vilka ämnen som förstärks och vilka samhällsproblem som diskuteras. Där blir gränsen mellan påverkan och opinionsbildning oklar. Det kan till exempel gälla kritik mot migrationspolitik, klimatpolitik, vaccinationspolitik, säkerhetspolitik eller EU-kritik.

I sammanhanget kan nämnas att historien visar att staten ibland har fel. Under COVID stämplades länge teorin om ett labb-läckage som desinformation. Diskussioner om vaccinens begränsningar och lockdown modererades hårt. Senare visade sig flera av dessa frågor vara legitima att diskutera. Samma sak gäller till exempel Irakkriget, NSA-avslöjandena och många korruptionsskandaler.

Ett återkommande tema i EU:s dokument om FIMI är fokus på narrativ. Det innebär att man inte bara tittar på enskilda falska påståenden utan även på bredare berättelser. Där uppstår en risk. Om staten börjar identifiera och motverka vissa narrativ hamnar man snabbt nära att bedöma vilka politiska uppfattningar som är önskvärda. Det är känsligt. En liberal demokrati brukar utgå från att staten inte skall avgöra vilka politiska berättelser som är rätt.

Till detta skall läggas risken för ändamålsglidning.

Kärnan i den liberala kritiken är egentligen ganska enkel. Demokratin skyddas inte främst genom att filtrera bort felaktiga idéer. Istället skyddas den genom att människor även får ta del av kontroversiella idéer och själva bedöma dem.

Ur det perspektivet är frågan inte om EU:s Democracy Shield har goda intentioner. Frågan är snarare om de verktyg som byggs för att bekämpa informationspåverkan samtidigt ger institutioner och makthavare makt att påverka eller begränsa den legitima politiska debatten.

Länkar:
• Europaparlamentets pressmeddelande: Special committee adopts proposals to improve the European Democracy Shield »
• Case files 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »
• Ändringsförslag i utskottet »
• EPP: Europe’s democracies must fight back »

Tidigare:
• EU-Kommissionen: European Democracy Shield and EU Strategy for Civil Society pave the way for stronger and more resilient democracies »

Relaterad kritik:
• European Democracy Shield: A Threat to Free Speech and Democratic Accountability »
• Feedback to the European Commission on the “European Democracy Shield” »
• Democracy shield: Defense or distraction? »

Relaterade bloggposter:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati (december 2024) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »
• EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium? »

CC0

Utredning ökar osäkerheten om vad som får sägas online

21 juni 2026 av Henrik Alexandersson

En utredning om nätbrott och våld i nära relationer föreslår åtgärder mot innehåll på internet – utan att tydligt avgränsa vad som faktiskt är brottsligt. Resultatet riskerar att bli svåröverskådligt med negativa konsekvenser för yttrandefriheten.

Utredningen »Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer« SOU 2026:34 är en röra.

Dels handlar den om genomförandet av EU:s direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (direktiv 2024/1385).

Dels bygger den vidare på den struktur som redan finns i EU:s Digital Services Act (DSA) genom att skapa ett nytt nationellt system för att avlägsna visst nätinnehåll.

Dels inför den helt nya begränsningar av yttrandefriheten online.

Vissa saker är rätt okontroversiella, som förbud mot spridning av intima bilder utan samtycke (revenge porn), renodlad nätstalking, olaga identitetsexponering och otillbörlig övervakning (till exempel kopplad till hederskultur). Annat är mer uppseendeväckande och/eller problematiskt.

Till att börja med vill utredningen se en ny lag om avlägsnande av nätbrottsinnehåll. Detta är möjligen en anpassning till DSA:s krav på att olagligt innehåll ska avlägsnas.

En anmärkningsvärd detalj är att systemet inte bygger på att innehållet först konstateras vara olagligt i domstol. Det räcker med att en myndighet bedömer att det »skäligen kan antas« vara brottsligt.

Innehållet skall då plockas bort inom en timme. Om så inte sker kan böter utfärdas på 5.000 till 5 miljoner kronor – eller, vid systematisk/fortgående vägran, upp till fyra procent av den globala årsomsättningen.

Utredningen föreslår att en myndighet ska vara behörig att utfärda förelägganden om att avlägsna olagligt innehåll. Dock säger man inget om huruvida detta skall vara en ny eller existerande myndighet och i så fall vilken.

Sedan har vi ett förbud mot nättrakasserier. Direktivet kräver kriminalisering av vissa former av upprepade digitala trakasserier. Här uppstår intressanta yttrandefrihetsfrågor, eftersom gränsen mellan trakasserier och offensiv opinionsbildning inte alltid är tydlig.

Om definitionerna blir alltför vida kan de träffa fullt legitima kampanjer mot politiker, journalistisk granskning, aktivism och organiserade opinionsyttringar. Här måste gränsen mot politisk kritik och fri opinionsbildning respekteras.

Är #AvgåMinistern en nättrakasseri-kampanj? Är en uppmaning att kontakta en politiker i en sakfråga nättrakasserier? Är tusentals hånfulla memes om en makthavares klavertramp nättrakasserier? Är organiserad aktivism mot en journalist som driver en kontroversiell linje nättrakasserier?

Om brottet även definieras utifrån hur mottagaren upplever kommunikationen kan rättsläget bli än mer osäkert. Då uppstår frågor som: Hur många meddelanden krävs? När blir kritik trakasserier? Spelar avsändarens syfte någon roll? Spelar mottagarens ställning som offentlig person någon roll?

Sedan lanserar utredningen det nya brottet könsbaserat näthat. Den som i ett uttalande eller annat meddelande som sprids med tekniskt hjälpmedel uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker missaktning för en grupp eller en enskild med anspelning på kön ska kunna dömas för könsbaserat näthat.

Begreppet missaktning hämtas från regleringen om hets mot folkgrupp och omfattar enligt utredningen bland annat smädelser, kränkande omdömen och förlöjliganden – även i form av indirekta uttryck.

Samtidigt säger man att saklig kritik skall falla utanför och att regeln ska tolkas restriktivt. Här öppnas ändå för ett stort mått av subjektiv bedömning och gränsdragningsproblem.

Utredningen föreslår dock inte att de nya brotten skall vara tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. De gäller alltså inte webbplatser med utgivningsbevis, som skyddas av Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

En publicering på en site med utgivningsbevis kan alltså vara skyddad, medan samma yttrande på X, Facebook, Instagram, TikTok, Reddit eller i en chatt kan falla under den nya brottsrubriceringen.

Avslutningsvis känns det märkligt att ha särskild lagstiftning för vissa brott som begås online i stället för i den fysiska världen. Sägs det inte hela tiden att samma regler skall gälla på nätet som i övriga samhället?

Varför skilja på om ett hot framförts via Facebook eller öga mot öga? Varför skilja på trakasserier som sker digitalt respektive direkt?

Om samma handling bedöms olika beroende på kanal, riskerar rättssystemet att bli både inkonsekvent och svårförutsägbart.

• Regeringen: Nya nätbrott och andra åtgärder för genomförandet av direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer »

• SvD/Mårten Schultz: Ett brott att kalla alla män pedofiler? »

CC0

Problemen med Trusted Flaggers (DSA)

17 juni 2026 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionen utformar nu riktlinjer för sina nya statligt godkända nätcensorer, Trusted Flaggers.

Fram till den 26 juni håller EU-kommissionen en konsultation där man vill ha in synpunkter på hur systemet med Trusted Flaggers skall fungera.

Trusted Flaggers är en funktion under EU:s Digital Services Act (DSA), där organisationer, särintressen och till och med myndigheter kan få en direktlinje till sociala medier för att rekommendera vilket innehåll som bör tas bort.

Plattformarna är inte skyldiga att följa en Trusted Flaggers rekommendationer, men deras anmälningar skall behandlas med prioritet och utan onödigt dröjsmål.

Detta skall enligt DSA egentligen bara gälla olagligt innehåll, men en ändamålsglidning tycks vara på väg. Eller rent av inbyggd i ett system som ständigt ger dem nya uppgifter.

Ett grundläggande problem är att det inte sker någon föregående juridisk prövning av om innehållet i fråga verkligen är olagligt.

Eftersom Trusted Flaggers är statligt godkända aktörer blir det märkligt att de kan rekommendera censur utan någon sådan juridisk prövning. (Speciellt om en myndighet är Trusted Flagger.)

För att staten eller dess ombud skall kunna censurera något måste man ju först slå fast huruvida innehållet verkligen är olagligt. Det borde vara grundläggande i en rättsstat.

I Brussels Signal riktar debattören och advokaten Jerzy Kwaśniewski kritik mot systemet som sådant och menar att konsultationen bara är kosmetisk.

Han skriver att de verkliga problemen med Trusted Flaggers inte tas upp. Mycket av det han kritiserar är sådant som vi tidigare har uppmärksammat här på bloggen.

Till exempel är DSA:s skrivningar om att sociala medier måste bekämpa »systemiska risker« så svävande att plattformarna tvingas övermoderera för att inte riskera extremt höga böter.

Plattformarna måste alltså gissa sig fram till vad de förväntas censurera – medan EU-kommissionen fungerar som tillsynsmyndighet, utredare och sanktionsorgan i ett.

DSA i kombination med EU:s Code of Conduct on Disinformation (frivillig, men de sociala medier som ansluter sig måste följa den) skapar en situation där plattformarna även förväntas använda extern faktakontroll.

Många av de faktagranskande organisationer som anlitas är helt eller delvis finansierade av EU, medlemsstater eller andra offentliga organ. Det väcker frågor om hur oberoende de egentligen är.

Kwaśniewski menar också att den kommande European Democracy Shield – i kombination med allt det ovanstående – visar att EU vill styra informationsmiljön och gynna »officiella narrativ«.

Fram till den 26 juni kan du lämna synpunkter till EU-kommissionen. Om du anser att Trusted Flaggers riskerar att hota yttrandefriheten är detta ett tillfälle att göra din röst hörd.

• EU: Targeted consultation: draft guidelines on trusted flaggers under the Digital Services Act (DSA) »

• EU: Draft Commission guidelines on trusted flaggers »

• Brussels Signal: Brussels is finishing its censorship machine: Europe has until June 26 to say No »

CC0

Allt om britternas 16-årsgräns för sociala medier

16 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Den brittiska regeringen föreslår en åldersgräns för sociala medier – med potential för oväntade och oönskade konsekvenser.

På måndagen meddelade den brittiske premiärministern Keir Starmer att man tänker införa en åldersgräns på 16 år för sociala medier. Han säger att man tänker gå längre än något annat land.

Det blir lite förvirrande eftersom man redan tidigare har infört ett krav på åldersverifiering för webbplatser som kan tänkas innehålla något som kan vara olämpligt för minderåriga (Online Safety Act).

Men nu gäller det alltså uttryckligen sociala medier. Detaljerna dröjer dock. Starmer säger att man tänker återkomma med ett konkret förslag i sommar, att beslutet skall fattas innan jul och att reglerna börjar gälla våren 2027.

Så vilka plattformar handlar det om? Den brittiska regeringen pekar ut alla plattformar vars huvudsyfte är social interaktion, där användare kan publicera eget material och som styrs av algoritmer. Regeringen nämner bland annat Snapchat, TikTok, YouTube, Instagram, Facebook och X.

Vilket har väckt reaktioner av politisk natur. Till exempel att den yttrandefrihetsmaximalistiska plattformen X omfattas men inte den mer välkammade Bluesky.

Detta är möjligen en förhastad slutsats, då de uppräknade plattformarna snarare kan ses som exempel. Men närmare besked får vi inte förrän det konkreta förslaget läggs fram i juli.

Rena meddelandetjänster som WhatsApp och Signal omfattas inte. Regeringen kommer även att skapa en lista över undantag för utbildningstjänster, e-handel och musikstreaming.

Vad gäller gaming- och spelsiter förbjuds barn under 16 år att sända live. Funktioner på gamingsajter där okända användare kan kontakta minderåriga kommer att blockeras. (Det senare gäller även 16- och 17-åringar.)

Man utreder också ett nattligt utegångsförbud (»curfew«) på nätet och avbrott för scrollande nattetid för alla under 18 år.

AI-chatbottar som fungerar som »romantiska följeslagare« – utformade för att simulera sexuella relationer eller rollspel – får en 18-årsgräns. Liknande funktioner skall begränsas för personer under 18 år på AI-chattbotar i allmänhet.

På presskonferensen nämnde premiärminister Starmer att man kan tänka sig att upprätthålla åldersgränserna på enhetsnivå (»on-device«). Det vill säga att Google (Android), Apple (iPhone/iPad/Mac) och Microsoft (Windows) åläggs att fastställa användarnas födelseår när respektive telefon, platta eller dator konfigureras för första gången. Detta för att hindra att åldersgränserna kringgås med hjälp av VPN. (Hur man tänkt hantera Linux är än så länge oklart.)

Kritiken mot förslaget är omfattande. Och det är lätt att förutse oönskade (och för politikerna oväntade) konsekvenser. Inte minst då man ägnar sig åt politiskt styrd micromanagement av funktioner som kan få globala konsekvenser och som beslutsfattarna saknar tillräcklig kunskap om. Men mer om det framöver.

• Brittiska regeringen: Social media to be banned for under-16s in landmark government move to give kids their childhood back »
• BBC:s live-feed i ämnet »
• The Telegraph: Starmer’s social media ban branded ‘a rush job’ »

CC0

Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier

15 juni 2026 av Henrik Alexandersson

Det statliga tyska etikrådet säger nej till generella åldersgränser för sociala medier. Och dess ord väger tungt.

Den närmast totala politiska uppslutningen kring åldersgränser för sociala medier börjar vackla i takt med att fakta och sakliga argument tillförs debatten.

För ett par veckor sedan kritiserade Tysklands inrikesminister Alexander Dobrindt (CSU) idén om åldersgränser för sociala medier. Han menade att det är upp till föräldrarna att bestämma, inte staten.

Nu har det statliga tyska etikrådet (Deutscher Ethikrat) officiellt avvisat idén om en generell åldersgräns för sociala medier.

Man anser att digitala tjänster idag är en viktig del av grundläggande rättigheter som informationsfrihet, yttrandefrihet och samhälleligt deltagande. Istället efterlyser man andra lösningar för att skydda unga online.

Detta ligger nära den kritik som forskare och rättighetsorganisationer har framfört mot åldersgränser. Det är även i linje med vad Barnkonventionen säger om ungas rätt till yttrandefrihet och rätt att ta emot och sprida information.

• Till att börja med anser etikrådet att en åldersgräns missar andra digitala hot och kan hindra att man ser helhetsbilden.

• Rådet menar även att en åldersgräns begränsar ungas rätt till delaktighet. Förbud och åldersgränser skapar problem med digital exkludering och ungas rätt till digitalt självbestämmande.

• Etikrådet påpekar vidare att den tyska grundlagen garanterar föräldrars rätt att själva fostra sina barn. Rådet menar att man bör ge föräldrar bättre tekniska kontrollverktyg och oberoende information istället för drakoniska lagar.

Etikrådets utlåtande har stor politisk tyngd i Tyskland. Den tyska regeringen, som tidigare visat intresse för åldersgränser, har börjat vackla i frågan.

Möjligen kan detta bli ett »kejsaren är naken«-ögonblick i en debatt där politiker från hela det politiska fältet i EU kräver åldersgränser för sociala medier och vägrar lyssna de forskare som varnar för att det är en dålig idé.

Speciellt kan Tyskland nu hamna på kollisionskurs med den franska regeringen, som är pådrivande för åldersgränser.

• Deutscher Etikrat: Schutz, Teilhabe und Befähigung von Kindern und Jugendlichen in der digitalen Welt »

• Netzpolitik: Deutscher Ethikrat sagt „Nein“ zu Social-Media-Verbot »

Relaterat:
• 389 (438) forskare kräver stopp för ålderskontroller online »
• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Tysk oenighet om åldersgränser online »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »

CC0

EU:s DMA stoppar Apples nya Siri AI

10 juni 2026 av Henrik Alexandersson

iPhone- och iPad-användare i EU kommer tills vidare inte att få tillgång till Apples nya Siri AI, som stoppas av unionens Digital Markets Act.

Apple har givit röstassistenten Siri ett lyft och integrerat externa AI-modeller från bland annat OpenAI och Google i sitt ekosystem för att synka uppgifter mellan olika enheter och göra livet lättare för sina användare.

Kärnan i systemet bygger på lokal bearbetning på enheten och på företagets krypterade Private Cloud Compute där inte ens Apple själva har tillgång till informationen.

Men EU (och Kina) kommer – tills vidare – inte att få tillgång till dessa nya AI-funktioner.

EU:s Digital Markets Act (DMA) kräver nämligen att dominerande aktörer måste öppna dörren för sina konkurrenter.

I detta fall skulle det innebära att Apple tvingas ge andra AI-assistenter tillgång till känslig användardata och möjlighet att utföra självständiga åtgärder i operativsystemet. Det gäller även assistenter som är utvecklade av aktörer som Apple inte kan kontrollera eller säkerhetsgranska.

Det hotar uppenbart användarnas personliga integritet och säkerhet. Vilket Apple inte tänker gå med på.

Därför har man erbjudit sig att sätta upp en »Trusted System Agent« som mellanhand, som tillåter konkurrerande virtuella assistenter att – på ett säkert sätt – få tillgång till samma funktioner som deras egen Siri AI.

Detta förslag har (enligt Apple) EU inte givit någon feedback på, trots att det har gått mer än sex månader sedan det lades fram.

Istället har kommissionen gjort klart att DMA måste följas och att överträdelser kan leda till mycket stora böter.

Så Apple väljer tills vidare att leverera ett operativsystem utan dessa funktioner till sina kunder i EU. Ur deras pressmeddelande…

»Siri AI är byggd för att vara privat och djupt integrerat i alla Apples plattformar med bearbetning lokalt på enheten och Privat molnbehandling. På så sätt utvidgas integritetsskyddet och säkerheten hos iPhone till molnet. EU:s tillsynsmyndigheters extrema tolkning av förordningen om digitala marknader skulle dock innebära att Apple behövde ge alla virtuella assistenter direkt åtkomst till användarnas privata data – och möjligheten att direktstyra andra installerade appar – så fort Siri AI blir tillgängligt i EU, utan de nödvändiga skyddsmekanismerna som håller användare och deras data skyddade.«

»Enligt EU:s tillsynsmyndigheter kräver förordningen om digitala marknader att Apple ger alla AI-system näst intill obegränsad åtkomst till användarens enheter samt möjlighet att agera helt självständigt utifrån denna åtkomst utan att användaren har överblick eller kontroll över det. Det betyder att de kan läsa och skicka meddelanden, genomföra köp, komma åt filer och göra saker i alla appar.«

EU-kommissionen lägger å sin sida allt ansvar på Apple och meddelar att DMA inte är förhandlingsbar.

Enligt EU:s talesperson Thomas Regnier finns det inget i DMA som förbjuder Apple att släppa nya produkter. Han menar att Apple helt enkelt har misslyckats med att bygga en laglig produkt som tillåter sund konkurrens.

• Apple: Lanseringen av Siri AI för iOS 27 och iPadOS 27 försenas i EU på grund av förordningen om digitala marknader »
• Computer Sweden: Apple blockerar Siri AI i EU – hänvisar till DMA-lagen »
• Omni: EU slår tillbaka: Bara Apples fel att Siri inte släpps »

CC0