riksdagen

På onsdag (19 februari) röstar riksdagen om hemlig dataavläsning. Det vill säga att polisen (m.fl.) skall kunna installera spionprogram på människors telefoner, surfplattor, datorer, smart-tv-apparater, spelkonsoler, smarta högtalare etc.

Med dessa spionprogram kommer myndigheterna att kunna se all aktivitet på enheten i realtid samt använda kamera och mikrofon för övervakning. Man kommer dessutom att komma åt alla filer, alla bilder, alla filmer, alla kontakter, alla meddelanden, alla appar och allt annat som finns på till exempel en telefon eller dator.

Bortsett från integritetsfrågan och risken för missbruk – så är detta det starkaste argumentet för att säga nej:

• För att kunna installera spionprogram måste polisen använda säkerhetsluckor i vår kommunikationsutrustning.
• Det innebär att dessa säkerhetsluckor – som hotar hela vår IT-säkerhet – kommer att förbli öppna och okända.
• Detta öppnar i sin tur dörren för cyberbrottslighet – som dataintrång, ransomware, virus, bankbedrägerier och spioneri.

Riksdagen är alltså på väg att göra hela vår IT-infrastruktur mindre säker. Och vi vet från andra länder att sådana här verktyg har en tendens att hamna i orätta händer.

Det är inte en fråga om – utan när – detta kommer att bli ett problem för såväl privatpersoner som företag, organisationer och myndigheter.

Därför bör riksdagen rösta nej till lagen om hemlig dataavläsning.

I morgon, torsdag den 6 februari, har riksdagens justitieutskott sammanträde. På dagordningen finns bland annat frågan om hemlig dataavläsning – som är tänkt att klubbas i kammaren den 19 februari.

Att riksdagen inte längre bryr sig om integritet och individens rätt till privatliv är sedan länge uppenbart. Men i detta fall är man även på väg att skapa ett system med allvarliga säkerhetsbrister. Någon diskussion om dessa har i princip inte förekommit. Berörda riksdagsledamöter har inte ens kommenterat saken. Vilket både är arrogant och oroväckande.

Hemlig dataavläsning bygger på att polisen (m.fl.) skall få installera spionprogram på brottsmisstänktas (m.fl.) datorer, smartphones, surfplattor, spelkonsoler, smart-tv-apparater, smarta högtalare m.m.

Här kommer man att kunna bedriva övervakning genom kamera och mikrofon. Polisen kommer även att komma åt alla filer, alla bilder, alla filmer, alla kontakter, alla meddelanden, alla appar och allt annat som finns på till exempel en telefon. Dessutom kommer man att kunna avläsa meddelanden som sänds via krypterade meddelande-appar, genom att i realtid kunna se vad användaren skriver – och även i de aktuella apparna innan meddelanden krypterats eller avkrypterats. (Teoretiskt sett är det även möjligt att plantera eller manipulera bevis på en enhet.)

För att detta skall kunna ske behöver polisen använda sig av existerande säkerhetsluckor i vår IT-infrastruktur.

Det vill säga att säkerhetsbrister som borde anmälas och täppas igen kommer att förbli öppna.

Det innebär att systembrister, bakdörrar, zero-day-exploits, verktyg för dataintrång m.m. kommer att lämnas som de är. Vilket öppnar dörren på vid gavel för till exempel kriminella, black hat hackers och främmande makt.

Detta kommer att utsätta oss alla – privatpersoner, företag, myndigheter, organisationer – för en ökad risk för till exempel dataintrång, cyberbrottslighet, bankbedrägerier, ransomware och spionage.

Lagen om hemlig dataavläsning kommer helt enkelt att göra oss alla mindre säkra och hela vårt samhälles IT-infrastruktur mer sårbar. Och så vill vi verkligen inte ha det!

Riksdagen är just nu på väg att göra ett gigantiskt misstag. Men de politiska partierna kan inte säga att de inte blivit varnade. Det är hos dem ansvaret nu vilar – och det är där ansvar kommer att utkrävas, när den dagen kommer.

Det minsta man kan kräva är att riksdagens beslut skjuts upp genom en minoritetsbordläggning – och att man använder denna tid till att noga analysera den hemliga dataavläsningens säkerhetsproblem.