Femte juli

Nätet till folket!

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

Europol jagar åsikter online

av

Den europeiska polismyndigheten Europol höll nyligen en »Referral Action Day against right-wing terrorist online propaganda«. Den gick ut på att man surfade runt på nätet och anmälde innehåll som kan tänkas bryta mot plattformarnas användarvillkor.

Statewatch:

»The ”Action Day” followed recommendations made by the Council of the EU and was part of a growing move towards EU and national bodies removing ”violent extremist” material from the internet.

However, as ”violent extremism” is a term for which – unlike terrorism – there is no legal definition, it has an expansive scope that puts much in the eye of the beholder.«

Här blir det lite konstigt, när den europeiska polismyndigheten jagar material som inte är definierat juridiskt. Polisen är till för att upprätthålla lagen. Att då lägga dess resurser på att anmäla innehåll som kanske eller kanske inte är olagligt är inte rättssäkert. Det blir också lite märkligt om polisen jobbar gentemot sociala medias abuse-avdelningar istället för rättsväsendet.

Om en EU-myndighet alls skall syssla med sådant här – är det då verkligen polisens uppgift?

Liknande insatser sägs vara planerade vad gäller vänsterradikal propaganda, jihadism och systemkritiska »Covid 19-förnekare«.

Detta kan möjligen ge en fingervisning om vad som kan komma att omfattas av EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) – som är uppenbart vag i sin definition av vad som är att betrakta som terrorism.

Det känns tryggare om man håller fast vid vad EU-kommissionen föreslagit i sin Digital Services Act (DSA) – det vill säga att endast olagligt material skall avlägsnas från nätet. (Vilket bland andra Frankrike vill utöka till att även omfatta »hat«.)

Statewatch: EU: Growing online censorship of presumed ”violent extremism” of all ideological varieties »

Digital Services Act diskuteras

EU: Ministrar vill censurera icke olagliga yttranden på nätet

av

Vid måndagens möte med EU:s justitie- och inrikesministrar diskuterades bland annat EU:s nya Digital Services Act (DSA).

En central punkt i DSA är att olagligt material skall plockas ner från nätet. Men det räcker tydligen inte. Frankrike och flera andra länder vill att även till exempel hat skall avlägsnas. Det vill säga att innehåll som är oönskat och obehagligt – men inte nödvändigtvis olagligt – skall censureras.

För det första kan man fundera över de formella grunderna om en medlemsstat vill förbjuda sådant som inte är olagligt.

Man kan också undra vem som i så fall skall fatta detta beslut och på vilka grunder. Kommer det att bli som i förordningen om terror-relaterat innehåll online, TERREG – där en enskild tjänsteman i en medlemsstat kan beordra nedtagning av material i vilket annat EU-land som helst, utan föregående rättslig prövning?

Vidare öppnar detta för subjektiva bedömningar, vilket inte är rättssäkert.

Det fria ordet är centralt för ett demokratiskt samhälle. Tidigare generationer har kämpat i århundraden för yttrandefriheten. Människor har offrat sin frihet och i vissa fall sina liv för rätten att uttrycka åsikter som inte delas av makthavarna. Därför bör inskränkningar endast kunna ske genom lag och tillhörande rättslig prövning.

Räkna med att detta kommer att bli en stridsfråga.

• Sveriges Radio: Delade meningar i EU om vad man får säga på nätet »

Sista försvarslinjen mot massövervakning i Europa

av

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna gav ju Sverige och Storbritannien smisk på fingrarna förra veckan:

• Europadomstolen: FRA-lagen måste skrivas om »

• Även den brittiska massövervakningen får bakläxa av Europadomstolen »

The Guardian har fördjupat sig i ämnet och funnit en del intressanta detaljer. De är intressanta även om texten utgår från det brittiska fallet (som behandlades tillsammans med det svenska).

»The chamber, the ultimate court of the ECHR, also concluded that GCHQ’s regime for sharing sensitive digital intelligence with foreign governments was not illegal.« (…)

Vilket man händelsevis kommer fram till veckan innan den dansk-svensk-norsk-tysk-amerikanska övervakningsskandalen bubblar upp i media.

»One of the partially dissenting judges, Paulo Pinto de Albuquerque said the ruling had opened the gates for an electronic “Big Brother” in Europe. Four other judges also partially dissented from the majority opinion, disagreeing with the finding that the regime for sharing sensitive digital intelligence with foreign governments was not illegal. Three of the dissenting judges quoted from George Orwell’s Nineteen Eighty-Four: “There was of course no way of knowing whether you were being watched at any given moment.”«

Europadomstolen var alltså oenig. Vi får försöka reda ut mer om det. Men redan den information vi har är intressant. En splittrad domstol, där domarna i minoritet citerar Orwell. Sådant ser man inte varje dag.

En Europadomstol för de mänskliga rättigheterna som är oenig… i en fråga (internationellt informationsutbyte) som bara dagar senare briserar med stort buller i media och politik. Man kan inte utesluta att det finns ett samband. Men det kan lika gärna vara en slump.

För övrigt är den här dansk-amerikanska övervakningen av svenska politiker (m.fl.) inte ens en nyhet. Att sådant förekommer vet den som besvärat sig med att titta i Snowdens läckta NSA-dokument. Och det är ändå åtta år gammal information. Hur mycket mission creep har man inte hunnit med sedan dess?

När jag jobbade i Europaparlamentet pågick utskottsutfrågningar om massövervakningen. Även där framkom information som gör att den senaste historien inte alls förvånar. (FRA var för övrigt inbjudet att delta under dessa utfrågningar. Men de valde att avstå.)

Frågan är inte bara vem danskarna och NSA avlyssnade – utan även i vilken omfattning svenska FRA ägnar sig åt samma sak.

Det kan möjligen bli svårt att med trovärdighet vara upprörd över att våra allierade tjuvlyssnar på oss – om vi själva gör det samma.

Men åter till Europadomstolen. Den är alltså oenig om urskiljningslös massövervakning och om i vilken mån det skall vara tillåtet för underrättelsetjänster att ägna sig åt byteshandel med information från denna massövervakning. Men domstolen landar ändå i att – i stort sett – ge grönt ljus.

(Dessutom fick Sverige kritik för hur FRA:s övervakning förhåller sig till juridiska personer, för bristande tillsyn och för bristande persondataskydd vid informationsutbyte.)

Europadomstolen verkar under Europarådet. Sedan har vi EU-domstolen – som på sitt håll kommit fram till att det inte är tillåtet med urskiljningslös insamling av alla människors kommunikationsdata, utan specifik misstanke om brott.

Medlemsstaterna i ministerrådet vill ha så mycket övervakning de bara kan få. EU-kommissionen har ur sitt von oben-perspektiv inget emot att kontrollera vad folket har för sig. Och i Europaparlamentet är det bara vänstern, gröningarna (utom Bah Kuhnke) och en och annan principfast liberal som gör motstånd.

Det förefaller som om EU-domstolen är den sista försvarslinjen mot massövervakningen. Därför vill Frankrike nu ändra EU:s fördrag och rättighetsstadga, så att denna envisa domstol till slut tvingas ge upp sitt motstånd. Sedan är dammluckorna att betrakta som vidöppna.

Svenska regeringen vill också kunna avlyssna utländska ledare åt NSA

av

Uppmärksamheten kring amerikanska NSA:s och danskarnas avlyssning av svenska politiker kommer vid ett olämpligt tillfälle för regeringen – som själv vill att svenska FRA skall få spana åt andra länder, utan att spaningen är av intresse för Sverige.

Låt oss dyka ner i SOU 2020:68. Där föreslås i avdelning 1.2, sid 15, §1:9 att FRA:s signalspaning även skall få användas vid…

»… sådana företeelser som avses i punkterna 1–8, men inte riktas mot Sverige eller rör svenska intressen, om det är nödvändigt för ett samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer som signalspaningsmyndigheten deltar i.«

Vilket (omsatt till danska förhållanden) är precis vad som försatt den danska regeringen i en jobbig situation – nu när det avslöjats att dess underrättelsetjänst avlyssnat bl.a. svenska, norska och tyska politiker för USA:s räkning.

Försvarsminister Hultqvist har alltså uppgiften att vara indignerad över att främmande makt avlyssnat svenska politiker – och samtidigt försvara ett lagförslag som vill göra det möjligt för Sverige att göra samma sak.

Detta sker samtidigt som regeringen och januari-partierna även vill låta FRA spana på svenskar i Sverige. Och samtidigt som FRA-lagen får kritik från Europadomstolen.

Länkar:
• Regeringen: Försvarets radioanstalts internationella samarbete – en översyn av regelverket »
• Regeringen: Remiss av betänkandet Försvarets radioanstalts internationella samarbete – en översyn av regelverket (SOU 2020:68) »
• SOU 2020:68: Remiss av betänkandet Försvarets radioanstalts internationella samarbete – en översyn av regelverket (PDF) »

Relaterat:
• NSA-avlyssning av politiker är ingen nyhet »
• Europadomstolen: FRA-lagen måste skrivas om »
• Utredning: Låt FRA spana även för andra länder »
• Spionerar dansken och USA på Saab? Fråga FRA. »
• FRA – det slutliga sveket »
• Regerigen har just återuppväckt FRA-demonen – mycket kvar att lyfta fram i ljuset »

EU-kommissionen vill se mer blockering av annonsinkomster för oönskat innehåll

av

EU-kommissionen har idag publicerat en uppdatering av sin Code of Practice on Disinformation. Det är ett dokument fyllt av vagt EU-lingo. Här är huvudpunkterna, som de beskrivs av kommissionen på dess hemsida:

  • Larger participation with tailored commitments
  • Better demonetising of disinformation
  • Ensuring the integrity of services
  • Improving the empowerment of users
  • Increasing the coverage of fact-checking and providing increased access to data to researchers
  • Creating a more robust monitoring framework

Några tydliga svar på hur man skall avgöra vad som är sanning, vem som skall göra det och vad som skall betraktas desinformation får vi inte.

En punkt som förtjänar extra uppmärksamhet är denna:

»Platforms and players in the online advertising ecosystem must take responsibility and better work together to defund disinformation, notably by exchanging information on disinformation ads refused by one of the signatories, improving transparency and accountability around ad placements and barring participation by actors that systematically post debunked content.«

Dels är det oklart vad som egentligen menas. Man talar om att desinformation lättare skall kunna bli av med sin finansiering. Det vill säga annonser. Sedan går man vidare med att tala om att stoppa annonser som anses sprida desinformation. Men innehåll som finansieras med annonser finansieras normalt inte med annonser som själva bedöms vara desinformation. Detta är rimligen två olika saker.

Dels är det ett problem när till exempel Youtube stoppar annonsinkomster för innehåll man ogillar. Det finns exempel på att detta skett vad gäller material som varken är fel, kränkande eller omstörtande. Dagens formulering från EU-kommissionen kan närmast ses som en välsignelse och en uppmuntran av sådan av-monetarisering. Och plattformarna kommer alltid att gå längre än vad myndigheterna kräver, för säkerhets skull.

• EU-kommissionen: Commission presents guidance to strengthen the Code of Practice on Disinformation »

FRA och Miljöpartiets svek

av

Kommer ni ihåg 2008? FRA-motståndet kokade, riksdagen skakade och dramatiken var stor.

Då stod Miljöpartiet på FRA-motståndarnas sida. Men när partiet hamnade i regeringsställning, då upphörde detta motstånd tvärt. Allt som partiet drivit i EU- och riksdagsval om internets frihet och människors rätt till privatliv var som bortblåst. Man svek sina löften och sina väljare.

Varför skriver jag om detta just nu?

Jo, idag meddelade Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna dom i målet om den svenska FRA-lagen. Den måste skrivas om. Läs mer här… »

Jag noterar speciellt att man pekar på brister i dataskyddet vid FRA:s informationsutbyte med andra länder.

2015 debatterade riksdagen den årliga granskningsrapporten om FRA och därtill hörande motioner. En av dessa föreslog en granskning av FRA:s utbyte med olika samarbetspartners. I debatten deltog bland andra Jakop Dalunde (MP) och Jens Holm (V).

Dalunde vred sig som en mask på en krok när han försökte motivera regeringens linje (nej till granskning) utan att förlora ansiktet. (Debatten finns på Youtube.)

Och idag slår alltså Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna fast att just det utbyte som MP sagt nej till att granska är ett problem.

Utbyte mellan olika länders underrättelseorgan är alltid en knepig fråga. I vart fall om respektive underrättelsetjänst förväntas följa sitt eget lands lagar. Vilket man ibland kommer runt genom att spana åt varandra. Får tyskarna inte spana på tyskar, då kanske de låter fransmännen eller britterna göra det åt dem.

Vi vet från Snowden-läckan att FRA har tillgång till amerikanska NSA:s »spion-google« – XKeyscore. I denna databas kan man med säkerhet hitta mycket smått och gott om svenskar och svenska förhållanden som NSA, GCHQ, BND & Co snappat upp. Man kan även undra vilken information FRA delar med sig, till vem, om vem och under vilka villor.

Därför är det extra glädjande att domstolen lyfter fram denna fråga.

Miljöpartiet har alltså inte bara jamsat med sossarna om övervakningen för att få statsrådsposter. De har även bidragit till att mörka sådant som kontinentens högsta domstol för mänskliga rättigheter idag har förklarat problematiskt.

Miljöpartiet är uppenbarligen en del av problemet.

Big Media vill ha EU-lag som ger dem rätt till del av Big Social Medias vinst

av

Europeisk gammelmedia, med Springer i spetsen, vill att EU – i sin nya Digital Services Act – skall införa något slags skiljenämnd som skall avgöra hur stor del av Facebooks, Googles, Youtubes, Twitters & Co:s vinst som skall konfiskeras och transfereras till Big Media.

Idén kommer från de många turerna i bråket om »länkskatt« i Australien, som hade ett sådant inslag.

Gammelmedia vill alltså att EU skall stifta lag om att överföra resurser från modern och framgångsrik verksamhet till gammal och utdaterad. Vilket i allt väsentligt är en skatt på utveckling och framåtskridande.

Dock verkar politikerna måttligt intresserade. Många av dem slickar fortfarande såren efter bataljen om upphovsrättsdirektivet – som ju faktiskt gav Big Media rätt att kräva betalt om Big Social Media (med flera) länkar till dem. Vilket fortfarande är en rent absurd tanke. Men gammelmedia vill tydligen ha mer.

Enligt texten som länkas nedan är stämningen i EU att man inte vill komplicera processen kring the Digital Services Act i onödan. Speciellt som processen kring hur man skall implementera delar av upphovsrättsdirektivet verkar ha gått i baklås. Planen var att det skall vara inkorporerat i nationell lagstiftning nu nästa månad. Här i Sverige har vi inte sett antydan till någon proposition. Och det enda EU-land som infört direktivet i sin lagstiftning – Frankrike – har gått all in och över-implementerat enligt traditionen.

Netzpolitik.de:

»Czech MEP Marcel Kolaja from the Pirate Party, who represents the Green group on the file, says that „copying an Australian code-type arbitration system won’t be efficient either and it would rather be an inappropriate legislative intervention on the market.“

The key voice in the parliamentary debate is Andreas Schwab, a legislator for Germany’s centre-right and the Digital Markets Act’s rapporteur in the internal market committee. Asked about the proposal by the publishing industry, he says it was „too vague“ to discuss, but MEPs would consider proposals made by stakeholders in upcoming parliamentary hearings.«

Länk: MEPs pooh-pooh publisher’s call for Australia-style arbitration rights »

Frankrike vill inskränka de mänskliga rättigheterna för att kunna datalagra

av

Precis som Sverige har Frankrike problem med datalagringen, det vill säga lagring om data av alla medborgares alla tele- och datakommunikationer. 2014 upphävdes EU:s datalagringsdirektiv, då EU-domstolen kom fram till att det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv.

Efter att EU-domstolen även underkänt den franska lagen om datalagring vill regeringen nu att landets högsta domstol skall strunta i EU-domstolens dom. Vilket är anmärkningsvärt för att komma från ett land som i andra sammanhang driver frågan om EU:s överstatlighet hårt.

Den franska regeringen vill även ändra EU:s fördrag och stadgan om de mänskliga rättigheterna – för att göra datalagring möjlig.

Man vill alltså inskränka de mänskliga rättigheterna för att kunna expandera övervakningsstaten. Vilket också är anmärkningsvärt, för att komma från ett land som i andra sammanhang anser sig vara de mänskliga rättigheternas vagga – även om landet haft ett något blandat förhållande till nämnda rättigheter.

En sådan inskränkning kommer i så fall inte bara att gälla Frankrike, utan hela EU. Det vill säga att den franska ivern att rulla ut övervakningsstaten även kommer att drabba dig och inskränka dina fri- och rättigheter. Och naturligtvis kommer en sådan inskränkning att få effekter på fler områden än bara det avsedda.

Tyvärr kan man räkna med att det franska förslaget kommer att få brett stöd i EU:s ministerråd, om det läggs fram som ett skarpt förslag. Dock är det bara EU-kommissionen (som förmodas vara fördragens väktare) som kan lägga fram ett sådant förslag. Och förhoppningsvis kommer i så fall Europaparlamentet att bjuda motstånd. Men de franska idéerna bör bemötas tidigt, redan nu, för att det inte skall behöva gå så långt.

Våra grundläggande rättigheter är individens yttersta skydd mot staten – och skall inte kompromissas bort, vattnas ur eller kringgås.

Läs mer: Frankrike föreslår att skriva om EU:s fördrag om medborgerliga rättigheter för att kunna bygga ut övervakningsstaten »

Patrick Breyer på Twitter

EU: Nätcensur antagen utan votering – före debatten i plenum

av

Europaparlamentets arbetsordning är hopplöst snårig och komplicerad. Dessutom är det inte alltid man följer den, då man inte vill ha en massa stök. Och nu, detta:

Europaparlamentet har just godkänt förordningen om terror-relaterat innehål online utan omröstning i plenum. Debatten i plenum kommer dock, enligt föredragningslistan, att äga rum först i morgon, onsdag kl 20:30. (!)

Den piratpartistiske, tyske ledamoten Patrick Breyer skriver på sin blogg:

»The European Parliament Civil Liberties Committee voted in favour of the regulation. The plenary approved it without vote.«

Vilket är en smula absurt. Åter tycks man handla enligt modellen: Först beslutar man. Sedan debatterar man. Därefter tar man reda på fakta.

Sammanfattningsvis har vi nu fått censur av åsikter online, krav på nedtagning av flaggat innehåll inom en timma, rätt för myndigheter i ett land att beordra nedtagning av material på servrar i andra länder (utan samråd med landet i fråga) och ett krav på att flaggat material inte skall kunna läggas upp igen – vilket i praktiken kommer att kräva uppladdningsfilter, även om man noga undviker att använda det ordet i dokumenten.

Nu återstår att se om det eventuellt blir någon prövning av förordningen i domstol.

Länkar:
• MEP Patrick Breyer (PP, DE) »
• Breyers anförande i LIBE (video) »

Problemen med automatiserad ansiktsigenkänning

av

Man måste hålla isär saker och ting när man talar om automatiserad ansiktsigenkänning.

Det kan handla om verktyg som i efterhand går igenom till exempel övervakningsfilm kopplad till en brottsplats för att utreda om vissa personer befunnit sig där. Detta är i stort sett oproblematiskt, då det handlar om att automatisera något som annars hade utförts ändå, fast av människor. (Även om datorerna inte kan göra samma breda analys av en bild och dess allmänna kontext som en människa, vilket kan leda till att annat som är av intressant i en utredning missas.)

Sedan har vi poliser som på eget bevåg använder Clearview-appen för att identifiera folk med hjälp av aggregerad information från sociala media m.m. Vilket inte är och inte bör vara tillåtet. Skall ansiktsigenkänning alls användas, då skall det ske under ordnade och rättssäkra former med myndighetens egna verktyg.

Vi har också företag som använder ansiktsigenkänning för att kunna identifiera sina kunder och därmed förbättra kundupplevelsen. Och Big Data som vill kunna kartlägga oss och våra vanor, i utbyte mot användbara gratis tjänster som mail, online-dokument, lagring, kommunikation och sociala plattformar. Vilket delvis är en annan och större fråga.

Sedan har vi kameraövervakning i realtid kopplad till automatiserad ansiktsigenkänning. Det vill säga att man inte nödvändigtvis söker efter någon speciell person – utan är mer intresserade av om någon av intresse skulle dyka upp i folkströmmarna. Sådan övervakning kan även användas för att punktbevaka en enskild individ, om det finns tillräckligt mycket kameror (som i t.ex.London). Detta är problematiskt.

För det första innebär det att man övervakar hederliga medborgare, som inte är misstänkta för något brott. Att behandla alla som potentiella brottslingar och att urskiljningslöst övervaka alla som råkar befinna sig på allmän plats hör inte hemma i en demokratisk rättsstat.

Det handlar även om att fritt kunna röra sig i det samhälle man lever i, utan att ständigt behöva känna sig övervakad.

Sedan är detta ett verktyg som lätt kan användas av staten för att förtrycka sin befolkning, kartlägga oppositionella och förfölja oliktänkande. Det behöver inte handla om ondska. Det kan lika gärna vara fråga om överdriven ambition, missriktad välvilja eller inkompetens.

Medborgarrättsaktivister har framfört kritik mot denna utveckling under lång tid. EU har i årtionden finansierat utvecklingsprojekt som INDECT – vars mål har varit just kameraövervakning med automatiserad ansiktsigenkänning i realtid, kopplad till beteendeanalys och myndigheternas olika register. Och nu befinner vi oss vid den punkt där dessa system är klara att rullas ut.

Reclaim your face har en lista över hur automatiserad ansiktsigenkänning används på olika, problematiska sätt runt om i Europa. Där kan man även skriva under ett Europeiskt Medborgarinitiativ som kräver att EU reglerar användningen på ett sätt som respekterar individens rätt till privatliv.