Nätet till folket!
Rubriker:
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Google och Facebook har länge kritiserats för sin omfattande insamling av användarnas persondata. Men i den rådande smitto-krisen har avpersonaliserad data ställts till bland andra myndigheternas och forskningens förfogande.
Jag tänker inte spekulera kring om detta är till nytta för att bekämpa smittspridningen eller ej. Däremot kan man göra en del vidare iakttagelser.
Till exempel är det värt att notera att den tidigare kritiken mot nätjättarnas datainsamling är som bortblåst, i vart fall för tillfället. Vilket lär hänga samman med att Big Government insett att den plötsligt har en del gemensamma intressen med Big Data.
Vilket är ett skäl för att vara ytterst vaksam. Finns det anledning att tro att staten och de sociala plattformarna nu etablerar något slags symbios, där staten värderar tillgång till data om folket högre än individens rätt till privatliv? Ser – och griper – nätjättarna nu tillfället att konsolidera sin datainsamling med myndigheternas tysta medgivande?
Vad händer om data från de sociala plattformarna samkörs med myndigheternas övriga register och eventuellt synkas med massövervakningens verktyg? Eller med de nya corona-appar som man överväger att införa?
Detta kan leda till en mycket omfattande kontroll- och övervakningsstat. Speciellt som verktyg för övervakning som en gång har införts – om än »tillfälligt« – kan visa sig vara mycket svåra att bli av med. Och att historien visat att i princip all övervakning som införs drabbas av ändamålsglidning, där den kommer att användas i nya syften.
Bortsett från vad som kan motiveras eller ej i den rådande situationen: Man bör rent allmänt ha någon form av vattentäta skott mellan statens övervakning och registrering å ena sidan – och de sociala plattformarnas insamling av persondata å den andra.
Nätjättarna samlar data om oss för att tjäna pengar. Staten gör det för att bestämma hur den vill att vi skall leva våra liv, med tvång om så krävs. Om dessa två intressen flyter samman blir resultatet en korporativistisk storebrorsstat – som minskar individens privata sfär, frihet och rätt till självbestämmande.
/ HAX
Även om mycket av den aktuella politiken gått i stå under corona-krisen, så finns det sådant som inte låter sig stoppas.
»France’s competition authority ruled on Thursday that Google must pay French publishing companies and news agencies for re-using their content.
The U.S. tech firm said it would comply with the French competition authority verdict, which followed a complaint by unions representing French press publishers.«
Trots det är hela idén att man skall tvingas betala för att länka och därmed leda trafik till andra siter helt absurd.
En risk är att Google nu kommer att teckna avtal med de stora franska mediehusen – och blockera alla andra, eftersom man inte kan teckna avtal med alla. Vilket de stora mediehusen säkert inte har något emot.
Reuters: France rules Google must pay news firms for content »
BBC:
Justin Schuh, Google’s director of Chrome engineering, said in a blogpost: ”Users are demanding greater privacy – including transparency, choice and control over how their data is used – and it’s clear the web ecosystem needs to evolve to meet these increasing demands.”
Third-party cookies, which follow users from site to site tracing their browsing habits, have also been banned by Apple, Microsoft and Mozilla.
Websites will still be able to use their own first-party cookies to track users.
Wall Street Journal har en intressant artikel med rubriken »How Google Interferes With Its Search Algorithms and Changes Your Results«. Tyvärr ligger den bakom betalvägg, men den ibland kontroversiella siten ZeroHedge sammanfattar det viktigaste.
WSJ:
»THE JOURNAL’S FINDINGS undercut one of Google’s core defenses against global regulators worried about how it wields its immense power – that the company doesn’t exert editorial control over what it shows users. Regulators’ areas of concern include anticompetitive practices, political bias and online misinformation.«
Vad det kokar ner till är alltså frågan om huruvida Google är ett verktyg / en plattform eller en publicist. Som verktyg kan de knappast hållas ansvariga för sökresultat och innehåll. Men som publicist blir det tvärt om. Och för varje gång företaget påverkar sökresultaten får det allt svårare att hävda att det endast är en plattform.
Nu skall man visserligen hålla ett par saker i minne. Dels att alla sökresultat är individuella, vilket kan göra det svårt att kontrollera olika teser om hur sökmotorn fungerar. Dels att det pågår en ständig dragkamp där traditionell media vill ha tillbaka de annonsörer som gått till Google. Och dels att det pågår en politisk strid, där vissa amerikanska och europeiska politiker vill dela upp bolaget.
Detta sagt är det ändå mycket uppseendeväckande som rapporteras. Intressant nog är det inte bara konservativa, utan nu även vänstersiter som påstår sig ha blivit missgynnade eller svartlistade av Google. Det påstås också att Google gynnar stora annonsörer framför små och att siter med kontroversiella ämnen får färre annonser.
ZeroHedge skriver:
To sum it all up: Thomas Ferguson notes in an email “the last third of the WSJ article basically describes ‘electronic corporatism’ in which big private tech concerns look out for each other. Everyone else can’t even get an answer.”
Där någonstans är det möjligt att en stor del av problemet ligger – att Google inte är transparenta med hur de arbetar. Vilket gör det svårt för företaget att förklara vad som är relevanta ändringar (som att förhindra spam) och vad som kan vara till exempel politiskt missgynnande eller gynnande. Å andra sidan måste de hålla sina algoritmer hemliga för att inte kunna manipuleras av yttre aktörer.
Länkar:
• WSJ: How Google Interferes With Its Search Algorithms and Changes Your Results »
• ZeroHedge: How Google Interferes With Its Search Algorithms And Changes Your Results, Bombshell WSJ Report »
New York Times har samlat instruktioner om hur du nu kan radera sökdata och andra data på Google, Google Maps och Youtube.
»I’m recommending that we all try Google’s new privacy tools. In May, the company introduced an option that lets us automatically delete data related to our Google searches, requests made with its virtual assistant and our location history.
On Wednesday, Google followed up by expanding the auto-delete ability to YouTube. In the coming weeks, it will begin rolling out a new private mode for when you’re navigating to a destination with its Google Maps app, which could come in handy if you’re going somewhere you want to keep secret, like a therapist’s office.«
EU:s nya upphovsrättsdirektiv innehåller bland annat den så kallade länkskatten – det vill säga att sökmotorer, plattformar m.fl. förväntas betala en avgift om de länkar till tidningars och mediehus artiklar. Vilket är lika besynnerligt som det låter. Först ut med att göra nationell lag av detta är Frankrike – som genast hamnat på kollisionskurs med Google.
Google vägrar och har istället för »rika länkar« gått över till att endast länka till franska media med artikelns rubrik och URL. Den franska regeringen rasar och vill tvinga Google att visa mer utförliga länkar och då också betala för detta. Läs mer: 1 » | 2 » | 3 » | 4 »
Nu meddelar även Facebook att de vägrar. Men reaktionen från Frankrike har inte blivit den man kan vänta sig. Politico förklarar:
Facebook’s refusal to pay for news in France under new legislation on the neighboring right for publishers does not have the same consequences as Google’s refusal, French Junior Digital Minister Cédric O said Monday.
”Facebook doesn’t raise the same issues [as Google]. Facebook doesn’t generate the same traffic, it’s not a search engine,” he told French radio France Inter.
Ministern medger i vart fall att Google är en sökmotor. Vilket rimligen innebär att de inte är en publicist. Vilket däremot Facebook möjligen är. Här någonstans bryter logiken samman. Om någon över huvud taget skall betala »länkskatt« – då är det väl den som publicerar länkar på sin plattform, snarare än den som hjälper människor att hitta web-sidor värda att besöka?
”In their news tab, [Facebook] decided to reference some quality media and to provide remuneration, which is closer to the spirit of the directive on neighboring rights,” said Cédric O, adding that the news tab raised other types of questions such as the social media giant’s potential role as ”censor.”
Detta kan vara en viktig ledtråd. Facebook skriver avtal med ett fåtal större media, vars innehåll de sedan lyfter fram på siten. Det innebär att alla andra media, mindre publikationer och alternativa media missgynnas. Vilket minister O tydligen också inser – men inte drar några rimliga slutsatser av.
Bortsett från att det hela luktar välkänd fransk elitism, så är den franska regeringens position inte helt lätt att förstå.
Politico: French junior digital minister: Facebook different from Google on copyright »
Piratpartisten Henrik Brändén på Facebook:
Fransk nationalekonomiskt tänkande?
– Om ni länkar till oss måste ni betala!
– Då länkar vi inte till er.
– Oacceptabelt!
Läs Emanuel Karlsten: Frankrikes kulturminister om att Google vägrar betala medier för länkar: ”Inte acceptabelt” »
Uppdatering: Experter skeptiska till Frankrikes Google-hot: ”Svårt att se det bära” »
Från Politico:
Google will not pay press publishers in France to display their content and will instead change the way articles appear in search results, a senior executive said on Wednesday.
The announcement pours cold water on publishers’ hopes of obtaining more money from the tech giant for displaying their content under the European Union’s new copyright regime, which France was the first to transpose into national law.
”When the French law comes into force, we will not show preview content in France for a European news publication unless the publisher has taken steps to tell us that’s what they want,” the tech giant said in a separate blog post.
Resultatet blir att användarna kommer att få mindre information om vad en länkad tidningsartikel innehåller. Vilket var precis vad vi kritiker till EU:s länkskatt varnade för.
Att ta betalt för att andra länkar till en websida är helt enkelt absurt.
• Politico: Google refuses to pay publishers in France »
• Google: How Google invests in news »
Uppdatering – Emanuel Karlsten: Frankrikes kulturminister om att Google vägrar betala medier för länkar: ”Inte acceptabelt” »
Uppdatering 2 – Emanuel Karlsten: Experter skeptiska till Frankrikes Google-hot: ”Svårt att se det bära” »
Facebook, Twitter, Pinterest och Google/Youtube har anklagats för och/eller blivit avslöjade med att vara politiskt partiska. Vilket nu är på väg att slå tillbaka mot dem själva.
Det handlar om privata företag, så de är naturligtvis fria att välja sin egen väg. Men plattformarnas dominerande ställning har samtidigt medfört en omfattande kritik, speciellt i USA.
Kärnfrågan är om de är att betrakta som plattformar eller publicister.
Om de är plattformar, då har de fördelen av budbärarimmunitet (safe harbour/mere conduit) – som innebär att de inte kan hållas ansvariga för vad deras användare gör.
Men om de är att betrakta som publicister, då faller ansvaret för vad som publiceras på dem själva.
Om de modererar sitt innehåll genom att missgynna vissa politiska åsikter och gynna andra – då kommer de att betraktas som publicister. Det innebär att de kan komma att förlora sin budbärarimmunitet. Vilket redan är en konkret politisk fråga i USA.
Men frågan är om politisk reglering är ett dugg bättre.
Med risk för att vara tjatig: Den enda hållbara strategin för de sociala plattformarna är att bara censurera sådant som är direkt olagligt. Och att vara fullständigt öppna och transparenta med hur de hanterar detta.
Men det verkar inte vara den väg de sociala plattformarna väljer att gå. Facebook har själva efterlyst mer politisk styrning. Och Google har avslöjats med att driva en dold politisk agenda.
Saken blir knappast bättre av att Google censurerar avslöjande reportage som exponerar företagets politiska subjektivitet. (Om du vill se det senaste exemplet på alternativmedias granskning – som censurerats av Google-ägda Youtube – då finns reportaget på andra videositer, som Bitchute.)