Jakten på nätpirater tar sig allt mer absurda uttryck

Jakten på fildelare och strömningspirater tar sig ofta extrema uttryck.

Spanska fotbollens La Liga låter sin app avlyssna användare, i jakten på fulstreamad sport.

La Liga has been fined 250,000 euros after secretly listening through the microphones of users of its mobile app, according to Spain’s data protection agency.

The Spanish football league allegedly accessed people’s location data and the phones’ microphones in order to find bars that were illegally broadcasting games.

Länk: La Liga ’secretly listened through people’s microphones’ to catch out pirates illegally streaming games »

En ny, decentraliserad och Blockchain-baserad molntjänst?

Söker du en säker molnlösning för att lagra dina filer – som är decentraliserad, krypterad och baserad på Blockchain-teknik? Nästa år kan det bli verklighet:

»BitTorrent Inc., the owner of the popular uTorrent client, says it will launch a decentralized file-storage system across its network. Based on the open source InterPlanetary File System (IPFS), BitTorrent’s BTFS has begun testing and is expected to launch in 2020.« (…)

»While the existing BitTorrent system is already a kind of decentralized storage system, BTFS will be different. Based on the existing InterPlanetary File System (IPFS) protocol, BTFS seems destined to offer a way to store files online without the use of centralized hosting.«

Räkna med att det kommer att bli strid om saken. Politiker och myndigheter är inte roade av tanken på att människor kan göra information oåtkomlig för dem.

TorrentFreak: BitTorrent to Fork IPFS to Create Decentralized File-Storage System »

Underhållningsindustrin blomstrar – tack vare det internet den själv vill döda

Musikindustrin tjänar mer pengar – tack vare internet. Nöjesindustrin tjänar mer pengar än någonsin på tv-serier – tack vare internet. Inkomsterna från digital hemvideo via olika strömningstjänster ökar – tack vare internet. Dessutom skjuter såväl inkomsterna från biograffilm som bokbranschen i höjden.

Detta enligt rapporten »The Sky is Rising« från The Copia Institute och CCIA.

Allt tyder på att detta är en stabil utveckling över sikt. De enda som under en tid haft en försäljningssvacka är skivbolagsbranschen. Men det var medan den fortfarande vägrade anpassa sig till en digital ekonomi och försökte tvinga sina konsumenter att fortsätta köpa fysiska skivor. Sedan man övergav den dödsdömda taktiken skjuter inkomsterna i höjden igen, inte minst tack vare strömningstjänsterna.

Detta är värt att komma ihåg när upphovsrättsindustrin ständigt kommer med nya förslag om att inskränka internets frihet: Big Entertainment tjänar mer pengar än någonsin tidigare. Och det är internets förtjänst.

En intressant detalj är att fler unga upptäcker ny musik (som de sedan köper digitalt / strömmande) via Youtube än via radio. Youtube är alltså en framgångsrik kanal för musikbranschen för att skaffa nya kunder. Vilket kolliderar helt med EU:s nya upphovsrättsdirektiv (som drivits fram av samma musikbransch) som ju kommer att rensa bort allt upphovsträttsskyddat material från Youtube. Mycket talar för att branschen här har bundit ris åt egen rygg.

• Techdirt: The Sky Is Rising: The Entertainment Industry Is Thriving, Almost Entirely Because Of The Internet »
• Direkt till rapporten (PDF) »

Samtidigt kommer uppgifter om att allt för många olika strömningstjänster för film riskerar att driva konsumenterna tillbaka till piratkopiering. Konsumenterna vill kunna se allt – men vill inte betala för mer än en eller ett par olika strömningstjänster.

• Techdirt: Ironically, Too Many Video Streaming Choices May Drive Users Back To Piracy »

Tänker kulturministern fortsätta jakten på fildelare?

Förra mandatperioden drev kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) en linje i fildelnings- och upphovsrättsfrågor som gick stick i stäv med sitt partis linje att »kopiering och fildelning för privat bruk ska inte vara straffbart«.

Nu har vi en ny miljöpartistisk kulturminister, Amanda Lind. Frågan är vad hon tycker, vilken linje hon tänker driva. Kommer jakten på fildelare att fortsätta? Kommer politiken att hänga sig fast vid en omodern och kontraproduktiv upphovsrätt? Eller är Lind reformist?

Och om hon är reformist – tänker hon i så fall stå upp mot Socialdemokraterna och Morgan Johansson?

Frågan är högst aktuell hu när EU är på väg att ta fram ett nytt direktiv om upphovsrätt. Kommer Amanda Lind att hålla fast vid det krav på en ny, reformerad upphovsrätt (PDF) som hennes parti ställt sig bakom i Europaparlamentet?

Regeringens position i upphovsrättsfrågan är inte minst viktig eftersom den får direkta konsekvenser vad gäller övervakning och internets frihet.

/ HAX

Jakten på fildelare ökar lavinartat

Antalet fall där Patent- och Marknadsdomstolen beslutat att begära ut IP-adresser i samband med misstänkt fildelning har ökat lavinartat. Från 5.673 år 2016 till 52.341 under 2018.

Flest uppgifter lämnar Telia ut (37.035), följda av Comhem (7.889), Telenor (6.761). Samtidigt har Bahnhof inte lämnat ut en enda IP-adress, helt enkelt för att de inte lagrar sådana uppgifter.

Läs mer – Utpressningsåret 2018: Antal drabbade tio gånger fler i Sverige än i USA »

Dags att sätta stopp för kassettskatten

Privatkopieringsavgiften – populärt kallad kassettskatten – är en utdragen historia i svenska domstolar. Högsta Domstolen har redan beslutat att denna avgift skall betalas för smartphones (iPhone). Nu handlar det om hur mycket. I ett mål mellan Telia (som sålt telefoner) och Copyswede (som vill ha pengar) har Södertörns tingsrätt har rätten kommit fram till att avgiften skall vara 3 kr/GB. Det innebär att en ny värstingtelefon blir 1.500 kr dyrare.

Privatkopieringsavgiften är en märklig konstruktion. Den är i grunden tänkt som ersättning till upphovsrättsindustrin, när den som köpt till exempel musik kopierar över denna till någon annan enhet. Att folk skall tvingas betala extra för musik de redan köpt – bara för att de vill kunna lyssna på den på andra platser än hemma vid grammofonen / datorn är inget annat än girighet.

Än märkligare blir det med tanke på att de flesta nu för tiden lyssnar på musik genom strömmande tjänster, som Spotify. Minnet i mobilen används främst till annat – som appar, egna foton, egna videofilmer och diverse egna filer. Ändå menar Högsta Domstolen att smartphones är »särskilt ägnade« för privatkopiering. Vilket helt enkelt inte stämmer.

Man kan säga att privatkopieringsavgiften leder till att Copyswedes medlemmar skor sig ekonomiskt på enskilda individers egna, egenhändigt producerade bilder, filmer och filer. Eller i vart fall på att vi lagrar dem. Med vilken moralisk eller principiell juridisk rätt detta sker är oklart.

Nu är det dags att sätta stopp för kassettskatten. Riksdagens näringsutskott har redan bett regeringen utreda avgiften. Vilket innebär att frågan kommer att öppnas. (I vart fall om regeringen gör vad riksdagen ber den göra, vilket inte alltid är fallet.)

Det är som med allt annat: Frågan måste upp i samhällsdebatten. Folk måste protestera. Juridisk aktivism kan vara på sin plats. Det behövs buller.

Om en fråga blir tillräckligt het, då reagerar politikerna. Men vanligtvis först då.

Länkar: Ny Teknik » | Computer Sweden » | Surfa.se »

/ HAX

Slutet för MP:s kamp för ett fritt internet i EU?

I vår blir det vaktombyte i Europaparlamentet. Nya ledamöter skall väljas, vilket kommer att påverka den politik som förs.

Hitintills har Miljöpartiet haft en stark röst i Bryssel för internets frihet – Max Andersson. Men inför vårens val petas han ner till en femte plats på MP-listan, vilket i princip är en icke valbar plats.

Istället toppar MP sin lista med den avgående kulturministern Alice Bah Kuhnke. Det är värt att notera att hon vid upprepade tillfällen ställt sig på upphovsrättsindustrins sida i nätfrågorna. Det vill säga den sida som står för uppladdningsfilter och inskränkt frihet på nätet.

Vilket bör uppmärksammas i den kommande EU-valrörelsen.

Här kan du lyssna till vad hon själv har att säga i dessa frågor: Kulturministern om piratkopiering och fildelning »

Ur arkiven: Alice Bah Kuhnke går emot sitt eget parti »

Fortsatt rättsröta i jakten på fildelare

Jäv, missriktad lagstiftning och uppenbara misstag av domstolen… Absurditeterna i jakten på fildelare bara fortsätter. Internetoperatören Bahnhof berättar om det senaste:

Copyright Management Service (CMS) är en upphovsrättsfirma ledd av VD Patrick Achache som etablerat sig i Sverige i samarbete med advokatfirman Njord Law Firm och står bakom mer än hälften av alla ”fildelarbrev” som skickats till svenska hushåll. Samma Patrick Achache driver även bolaget MaverickEye som har utvecklat övervakningssystemet MaverickMonitor som påstås identifiera fildelning och används som domstolsbevis av CMS själva. Att CMS och MaverickEye har samma ägare framgår inte i domstolsansökningarna – tvärtom framställs MaverickEye som ett oberoende företag.

Vilket i praktiken innebär att domstolen accepterar målsägandes egna påståenden som bevis. Så får det naturligtvis inte gå till i en rättsstat.

Totalt handlar det om utpressningsbrev till påstådda fildelare på minst 100 miljoner kronor.

Bahnhof: Utpressningsbreven – Samma person bakom både breven och bevisen »

Utpressningskollen »

Streamalagligt.se – fy fan

Det här är Anders och Karin. De har just köpt sin första bostadsrätt. Det blev Johanneshov. Visst hade det varit kul att bo på Söder, men det kanske blir om några år. Bostadsmarknaden är ju så skakig nu i alla fall, vem vet vad som händer?

Anders och Karin gillar Game of Thrones. Anders har försökt få in Karin på gamla Seinfeldavsnitt, men hon är inte så intresserad av sån gammal nördig retroskit. Nej, då kollar hon hellre porr, gärna när Anders är på gymmet. Fan vad svårt det kan vara att sluta ibland.

När Anders och Karin streamar använder de sin toppmoderna 12-tums Apple Powerbook G4, som de maxat med hela 640 MB arbetsminne. De hade läst på Netflix att det skulle räcka med 512. Men då hade de inte koll på processorn. G4:an i deras dator var tydligen inte en Intelprocessor. Typiskt.

Anders och Karin streamar alltså olagligt. Det gör ju alla. Det kan väl inte vara så farligt?

Jag föreställer mig att det var ungefär den bilden som Patent- och registreringsverket (PRV) ville måla upp när de valde byråbild till sin kampanj Streamalagligt.se. En bild som målgruppen kan känna igen sig i, för ärligt talat, blev den där filmen vi gjorde så lyckad? Blev den inte … lite töntig? Lite ”you wouldn’t steal a car”? Säger någon på mötet. Jo, kanske det. Men Gunnar gillar den. Tycker den är ”cool”, rentav ”fett bra”. Jo, men sen när vet Gunnar vad som går hem hos den unga målgruppen som ser ut som Anders och Karin? Ja men nu har vi lagt hela budgeten på att låta en trendig produktionsbyrå göra den där jävla filmen. Vem är projektledare här egentligen? undrar en nytillkommen praktikant och nämner nåt om ”beställarkompetens”. Vem har det övergripande ansvaret för kampanjen? Gunnar. Jaha. Det är ju han som är speakerrösten också, hörde du inte det, nä vi har kompressat den rätt hårt förstås.

Där har vi den fiktiva bakgrunden till att PRV på regeringens uppdrag ska ”öka allmänhetens kunskap om upphovsrätt och bidra till att ändra attityderna kring streaming och illegal nedladdning”.

PRV beskriver filmerna:

I filmen och klippen får vi följa en påhittad yrkeskriminell, som ger oss en rundtur i sin flotta villa. Han visar stolt upp sin multikriminella verksamhet, vilken möjliggjorts med hjälp av annonspengar från hans illegala streamingtjänster. Filmen avslutas med att han tackar alla som genom illegal streaming bidrar till hans livsstil.

Oj oj oj, nu kommer ju INGEN ung människa nånsin streama igen. Herregud asså. Vilket slag i magen, PRV:

Klicka här för att visa innehåll från Vimeo

Fascinerande, är mitt samlade omdöme. Fascinerande hur ”you wouldn’t steal a car”-estetiken hänger sig kvar, år efter år, när vuxna ska lära ungdomar att leva moraliskt. Fascinerande hur man kan göra ett så kackigt jobb med så mycket pengar.

Jag har själv sålt digitalt innehåll på nätet, främst tecknade serier. Potentiellt pirateri är en del av den ekvationen, något som alla producenter och försäljare av digitalt innehåll måste förhålla sig till. Jag blir inte överlycklig när en osnuten amerikansk tonåring (snarare än PRVs ”påhittade yrkeskriminelle”) köper hela katalogen, begär en refund på rubbet för att det ”inte var vad jag förväntade mig” och sedan sprider innehållet gratis på diverse forum. Men det är en risk och en verklighet. Som utgivare satte jag denna erfarenhet på minuskontot när det var dags att fundera på om jag skulle ge ut en ny omgång serier. På pluskontot fanns alla betalande kunder. Om minuskontot skulle överstiga pluskontot skulle jag helt enkelt sluta ge ut serierna och satsa på något annat. ”That will teach them!” kanske jag skulle säga, något bittert. Men sanningen är att det verkligen skulle lära dem något. Den som inser sambandet mellan att betala för en serie man gillar och denna series fortlevnad betalar mer än gärna. Ibland rentav med extra donationer. Tänk crowdfunding. Nu talar jag förstås om det lilla enmansprojektet, och jag bortser medvetet från pirateri som marknadsföringsmetod i detta exempel. Men principen gäller: Den konstnär som börjar tjäna pengar på saker som folk gillar fortsätter att producera – och tvärtom.

Så varför inte låta en DIY-konstnär, en fanzinemakare eller serietidningsutgivare, berätta om detta i ett intimt samtal med syfte att ”öka allmänhetens kunskap om upphovsrätt” etc? Varför går regeringen alltid Hollywoods ärenden? Det fattar väl vem som helst att ingen kan ta en sådan kampanj på allvar, när en serie som Game of Thrones uppskattas dra in EN MILJARD DOLLAR i ren vinst varje år? Hollywood mår utmärkt. Om PRV och deras motsvarigheter i andra länder hade varit smarta skulle de ta den lilla utgivarens parti och låtsats bry sig om små konstnärer, för att sedan extrapolera attitydförändringen till att gälla Hollywood också. För det är ju därifrån pengarna kommer. Det är enbart pga pengarna från denna industri och lobbygrupp som dessa kampanjer uppstår. Extra skämmigt blir det i PRVs och den svenska regeringens fall eftersom dessa instanser inte är upphovsrättsorganisationer – de är bara i händerna på sådana, uppenbarligen.

En annan sak som är fascinerande är alla dessa reklam- och kommunikationsbyråer som lever på statliga bidrag, som får betalt för att vara maktens megafon. Som Svullo sa: Fy fan.