Femte juli

Nätet till folket!

Automatisk nätcensur i corona-krisens spår

av

Nej, detta handlar inte om vad man får eller inte får säga om Corona / COVID 19 på sociala media – utan om vad pandemin har inneburit vad gäller censur av övrigt innehåll.

EFF har djupdykt i frågan om vad som händer när moderering av innehåll styrs om från människor till maskiner i pandemins spår:

”While human content moderation doesn’t scale and comes with high social costs, it is indispensable. Automated systems are simply not capable of consistently identifying content correctly. Human communication and interactions are complex, and automated tools misunderstand the political, social or interpersonal context of speech all the time. That is why it is crucial that algorithmic content moderation is supervised by human moderators and that users can contest takedowns. As Facebook’s August 2020 transparency report shows, the company’s approach to content moderation during the coronavirus pandemic has been lacking in both human oversight and options for appeals.”

Ingen möjlighet att överklaga:

”When content is removed on either Facebook or Instagram, people typically have the option to contest takedown decisions. Typically, when the appeals process is initiated, the deleted material is reviewed by a human moderator and the takedown decision can get reversed and content reinstated. During the pandemic, however, that option has been seriously limited, with users receiving notification that their appeal may not be considered. According to the transparency report, there were zero appeals on Instagram during the second quarter of 2020 and very few on Facebook.”

Beslut om vad som får skrivas på sociala media fattas nu alltså helt och hållet av maskiner. Vilket är en rätt svindlande tanke.

Det visar sig också att Facebook och dess dotterbolag Instagram tillämpar olika principer för moderering av innehåll.

Nu återstår att se om sociala media kommer att fortsätta låta algoritmer fortsätta moderera innehåll utan egentlig mänsklig kontroll även efter corona-krisen. Maskiner är ju billigare än människor.

Hur som helst måste det till en rimlig och fungerande funktion för att överklaga beslut när innehåll censureras. En funktion där den drabbade tillåts argumentera för sin sak med mer än bara en maskin.

EFF: Facebook’s Most Recent Transparency Report Demonstrates the Pitfalls of Automated Content Moderation »

Kassettskattens sista dödsryckning?

av

Även om den så kallade kassettskatten – privatkopieringsavgiften – är under utredning och förhoppningsvis kommer att avskaffas, har ett nytt avtal träffats mellan elektronikbranschen och Copyswede om att göra datorer, mobiler, spelkonsoler och lagringsmedia dyrare.

Privatkopieringsavgiften infördes för att ge artisterna kompensation för när någon tog en vinylskiva – som han eller hon köpt – och gjorde en kopia på ett kassettband, till exempel för att lyssna på i sin Walkman. Redan detta var obegripligt. Varför skall människor tvingas betala för att lyssna på musik som de ärligen köpt – om lyssningen sker på en annan enhet? Det är ju knappast så att folk lyssnar på flera enheter samtidigt.

Utvecklingen gick vidare. Vi fick CD-skivor och iPods. Vilket gjorde det orimliga med denna avgift än tydligare. Varför skall man inte få lyssna på den musik man redan köpt på andra enheter än ljudanläggningen hemma, utan att betala extra?

Men det är inte bara iPods som kan lagra information, som till exempel musik. Snabbt kom privatkopieringsavgiften att omfatta minnesmedia, hårddiskar, mobiler, plattor, datorer, spelkonsoler m.m. Allt som teoretiskt sett kan användas för att lagra musik skulle avgiftsbeläggas. Detta även om nämnda lagringsmedia aldrig över huvud taget används för att lagra musik i någon form.

Varför skall musikindustrin ha betalt för att du eller jag lagrar våra dokument, foton, meddelanden, program och operativsystem?

Idag är det hela än mer absurt. Nu lyssnar folk mest på strömmande musik – utan att behöva lagra något över huvud taget. Ändå vill musikbranschen ha pengar när du köper ett USB-minne, ett minneskort, en mobil eller en dator.

Och i grunden kvarstår frågan från kassettbands-tiden: Varför skall man behöva betala för att lyssna på musik man själv har köpt, bara för att det sker på en annan enhet?

Plus den nyare frågan: Varför skall musikindustrin ha betalt för lagringsmedia som inte används för att lagra musik?

Länkar:
• Feber: Nya privatkopieringsavgiften spikad (inkl. ny prislista) »
• Nordic Hardware: Nära dubbla datoravgifter när Copyswede skriver avtal (inkl. ny prislista) »

Relaterat:
• Regeringen utreder nya lagar för privatkopiering »

EU-domstolen säger nej till datalagring – igen

av

Idag har EU-domstolen presenterat ännu en dom som säger nej till urskiljningslös datalagring utan misstanke om brott.

Redan 2014 upphävde EU-domstolen EU:s datalagringsdirektiv – med hänvisning till att det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. 2016 kom ytterligare en dom med samma innebörd, efter att Storbritannien och Sverige inte rättat sig efter den tidigare domen.

Dagens dom i EU-domstolen riktar sig mot Frankrike, Belgien och Storbritannien – men får konsekvenser för alla medlemsstater som inte rättat sig efter tidigare domar och fortsatt din lagring av data om alla medborgares tele- och datakommunikationer. Till exempel Sverige.

EU-domstolen säger i korthet följande:

  • EU-lag står över nationell lag, även vad gäller datalagring.
  • Datalagring får bara förekomma om det finns en konkret misstanke om brott eller ett konkret hot mot nationell säkerhet.
  • Datalagring skall vara ett undantag, inte ett normaltillstånd.
  • Beslut om datalagring skall fattas av domstol eller motsvarande myndighet.
  • Svepande, urskiljningslös datalagring utan konkret misstanke om brott är inte tillåten.

Vad innebär detta?

  • Den svenska datalagringen i sin senaste utformning skulle med största säkerhet inte klara en prövning i EU-domstolen.
  • Detta gäller även andra medlemsstater som inte följer tidigare domar i ärendet.
  • Domen komplicerar saken för EU-kommissionär Ylva Johansson, som meddelat att EU-kommissionen planerar att lägga fram ett nytt datalagringsdirektiv.

Kommentarer:

EDRi:

“Today’s judgement is a massive blow to existing laws in France, UK and Belgium and to other current data retention practices by Member States”, said Diego Naranjo, Head of Policy at European Digital Rights (EDRi). “With this judgement, the CJEU essentially rules that, States can only engage in general and indiscriminate data retention when they face a “serious threat to national security” that is present or foreseeable, when subject to a court or administrative body review. The CJEU has put a stop to current illegal practices and disregards practices that are not under a national court’s scrutiny in the name of national security or in the fight against “terrorism””, he added.

Privacy International:

”Today’s judgment reinforces the rule of law in the EU. In these turbulent times, it serves as a reminder that no government should be above the law. Democratic societies must place limits and controls on the surveillance powers of our police and intelligence agencies.

While the Police and intelligence agencies play a very important role in keeping us safe, they must do so in line with certain safeguards to prevent abuses of their very considerable power. They should focus on providing us with effective, targeted surveillance systems that protect both our security and our fundamental rights.”

Datalagring fungerar inte

En rapport från Europaparlamentets utredningstjänst  noterar följande:

• In Austria, as of 2015, there is no more blanket data retention law in effect. Since then, the crime clearance rate has massively increased (from 44% in 2015 to 52.5% in 2018), the number of reported crimes has decreased.
• In the Netherlands, there is no longer any indiscriminate data retention law in effect since 2016. Since then, the crime clearance rate has increased considerably (from 25.5% in 2016 to 28.5% in 2018).
• In Germany, the indiscriminate retention of communications data is no longer in force since 2011. Since then, the crime clearance rate has slightly increased (from 55% in 2011 to 58% in 2018), the number of of recorded crime has decreased (from 6 million in 2011 to 5.6 million in 2018).
• Italy has had blanket data retention in effect for years. The crime clearance rate has remained pretty much the same.
• In Spain, indiscriminate data storage is in effect. The the number of offences is roughly stable, the crime clearance rate has dropped considerably. Also, in the area of cybercrime, the supposed benefits which would be visible in the crime rate significantly increased, however, the clearance rate has declined substantially.
• In Sweden – the country of origin of the European Security Commissioner – indiscriminate data retention is practiced. The crime clearance rate has decreased (from 17% in 2009 to 14% in 2018).

A similar US data retention program has also been found to have produced new leads in only two cases.

Lagring av data om alla medborgares alla tele- och datakommunikationer tycks alltså leda till sämre uppklarningsprocent.

Länkar:

• EU-domstolens pressmeddelande (PDF)»
• EDRi: The data retention regimes of France, United Kingdom and Belgium are illegal says CJEU »
• Privacy International: Ruling by EU’s highest court finds that UK, French and Belgian mass surveillance regimes must respect privacy, even in the context of national security »
• MEP Patrick Breyer, Pp DE »
• Europaparlamentets studie om datalagringens effektivitet »
• Joint NGO letter: No data retention in the EU!  (PDF)»

Länkskatt: Google betalar en miljard USD

av

Google kommer att betala en miljard USD till de stora mediehusen de närmaste tre åren. I samband med detta lanserar man Google News Showcase – som kommer att ge Big Media en gräddfil till användarna.

Idén om »länkskatt« – det vill säga att nätplattformar skall tvingas betala för att länka till de stora nyhetssiterna är inte bara en stridsfråga i Europa. I bland annat Australien pågår just nu en dragkamp, där lagstiftarna vill att plattformarna skall betala en del av sina annonsinkomster till Big Media.

Reuters om Google News Showcase:

»The product, which allows publishers to pick and present their stories, will launch on Google News on Android devices and eventually on Apple devices.«

Att Google delvis kapitulerar innebär inte att länkskatt är en bra idé. Den är lika absurd och feltänkt som från början.

Man kan snabbt se ett antal problem:

  1. Uppgörelser av denna typ kan bara ingås av stora och kapitalstarka nätplattformar. Vilket kommer att göra det ännu svårare för eventuella utmanare, startupps och mindre konkurrenter.
  2. När Big Data gör upp med Big Media – då ställs alla mindre och alternativa media utanför.
  3. Användarna kommer att få ett mer styrt och kontrollerat nyhetsutbud.

Här ser vi åter igen oväntade och oönskade konsekvenser av politiska beslut. Big Data kan kanske bära nya och stora kostnader. Men man stänger samtidigt dörren för alla utmanare. Vilket kan vara en förklaring till att vi inte har några europeiska nätjättar.

Reuters: Google to pay publishers $1 billion over three years for their news »

EU och internet: Ständigt dessa uppladdningsfilter

av

Plötsligt tycks all internet-relaterad politik i EU innehålla uppladdningfilter. Hur gick det till och vad betyder det?

De mest kontroversiella delarna i EU:s upphovsrättsdirektiv röstades igenom i Europaparlamentet med minimal majoritet. Hade det inte varit för att några enskilda ledamöter röstade fel – så hade vi förmodligen sluppit både uppladdningsfilter och »länkskatt«.

En viktig punkt i upphovsrättsdirektivet (artikel 13/17) var att sociala media och andra nätplattformar kan hållas ansvariga ifall dess användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. (Vilket för övrigt strider mot eHandelsdirektivets regel om budbärarimmunitet.)

Vi kritiker varnade för att detta kommer att leda till uppladdningsfilter. Dumheter, skrämselpropaganda och hjärnspöken – svarade direktivets anhängare.

Vi kritiker varnade även för ändamålsglidning – att uppladdningsfilter kan komma att användas på fler områden än bara upphovsrätt. Svartmålning, trams och konspirationsteorier – svarade direktivets supporters.

Innan upphovsrättsdirektivet ens hunnit implementeras i medlemsstaterna dök förordningen om terror-relaterat innehåll online upp. Och gissa vad? Om ministerrådet får som det vill, då kommer den att föreskriva uppladdningsfilter.

Notera att här gick uppladdningsfilter från att hantera formellt sett olagligt material (upphovsrätt) till att användas för att blockera vissa åsikter.

I nästa ögonblick förklarade EU-kommissionär Ylva Johansson att uppladdningsfilter kan vara ett lämpligt verktyg för att bekämpa övergrepp mot barn på nätet. Och vem vågar väl säga emot – och riskera att framstå som någon som är för nämnda övergrepp?

EU förbereder ett större lagstiftnings- och regleringspaket för internet – the Digital Services Act. Just nu håller Europaparlamentet på att skriva en förberedande rapport i ämnet. Och gissa vad? Där föreslår man uppladdningsfilter som ett lämpligt verktyg för att kontrollera internet.

I Europaparlamentets utskott för medborgerliga rättigheter, rättvisa och inrikesfrågor (LIBE) har till och med den svenska ledamot som i EU-valrörelsen profilerade sig som den mest högljudde motståndaren till uppladdningsfilter – moderaternas Tomas Tobé – röstat för uppladdningsfilter i ovan nämnda rapport.

Ständigt, dessa uppladdningsfilter. Ständigt denna ändamålsglidning.

Betänk följande: Om uppladdningsfilter skall fungera för ett eller annat ändamål – då måste man granska och analysera allt som alla laddar upp. Rubbet. Vilket för övrigt borde bryta mot förbudet om generell övervakning. Men det bryr man sig uppenbarligen inte om.

Uppladdningsfilter är ett hot mot ett fritt och öppet internet. De är ett hot mot fri information och yttrandefrihet. De kommer att leda till automatiserad nätcensur utan förmåga att bedöma kontext. De har smugits in i systemet – tvärs emot vad politikerna dyrt och heligt lovade under striden om upphovsrättsdirektivet. Och de har redan drabbats av en tydlig ändamålsglidning.

Uppladdningsfilter måste därför bli en av de stora stridfrågorna när EU nu utformar sin nya Digital Services Act.

Video: Aktuella nätnyheter

av

Kommenterade nätnyheter:

• Uppladdningsfilter för åsikter
• M sviker om uppladdningsfilter
• EU vill avkryptera alla meddelanden
• Digital Services Act

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

Fri information – i teori och praktik

av

Idag är det »The International Day for Universal Access to Information« – proklamerad av UNESCO.

Låt oss då kika på hur det ser ut vad gäller universell tillgång till information.

Man kan notera att offentlighetsprincipen blir allt mer kringskuren, inte sällan som en anpassning till EU:s mer slutna kultur.

EU vill inte bara se uppladdningsfilter för att stoppa upphovsrättsskyddat material – utan även åsikter (TERREG).

EU:s upphovsrättsdirektiv gav oss även den absurda länkskatten – som kommer att försvåra länkande till viktig och intressant information.

Det har aviserats att EU:s nya Digital Services Act kommer att etablera EU-gemensamma regler för vad som får publiceras på nätet. (Och i en rapport i ämnet till Europaparlamentet föreslås en europeisk digital järnridå, ungefär som the Great Firewall of China.)

Detta för att inte nämna de sociala plattformarnas (Facebook, Twitter, Youtube) spretiga regler för att moderera innehåll.

Vad gäller den vällovliga ambitionen att förbättra allmän tillgång till information – så är politiken och verkligheten på väg i rakt motsatt riktning.

Uppladdningsfilter – M sviker vallöfte

av

Inför EU-valet var Moderaterna tydliga i sitt motstånd mot de mest orimliga delarna av EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Speciellt gällde detta frågan om näplattformars ansvar om användare laddar upp upphovsrättsskyddat material – vilket kommer att kräva uppladdningsfilter.

Nu, ett drygt år senare – när man inte längre behöver locka väljare – låter det annorlunda. Moderaternas toppkandidat, Tomas Tobé, sitter nu i Europaparlamentets utskott för medborgerliga rättigheter, rättvisa och inrikesfrågor, LIBE. Där har han just röstat för uppladdningsfilter.

Här kan du se ett av hans tweets från EU-valrörelsen.

Det är även värt att notera att den tyske piratpartisten i utskottet inte heller röstade emot, men lade ner sin röst. Enligt uppgift för att det i övrigt ansågs vara en acceptabel kompromiss. Det må så vara, men det betyder att inte ens Pp gjort sitt yttersta för att stoppa uppladdningsfilter.

Läs mer hos Piratpartiet »

Politiska rättegångar – i Sverige?

av

I går hölls huvudförhandling i Stockholms tingsrätt i målet staten / Beredskapsmuseet mot satirikern Aron Flam – för upphovsrättsintrång i samband med publicering av boken Detta är en svensk tiger.

Målet rör bilden på framsidan, en satiriserad variant av den klassiska bilden En svensk tiger – som Beredskapsmuseet äger rättigheterna till.

Den enda publikation som utförligt följt och livebloggat från förhandlingarna är Nyheter idag – vars sammanfattning du hittar här.

Ett citat från målsägandebiträdet Marie Andrée sticker ut:

»Aron Flam är drogliberal och kritisk mot bland annat socialism och feminism, fortsätter Marie Andrée under sin sakframställning.«

Man kan fråga sig vad detta över huvud taget har med saken att göra.

Svaret är enkelt och billigt: Tingsrättens nämndemän är utsedda av de politiska partierna. Därmed har man alienerat Flam från dessa nämndemän i allmänhet (drogfrågan) – och de rödgröna i synnerhet (socialism/feminism).

Artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna stadgar följande:

»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.«

Det är denna princip  Andrée försöker underminera genom att lyfta fram ovidkommande uppgifter om Flam – som kan antas göra rättens ledamöter fientligt inställda till honom.

I grunden är hela systemet med politiskt utsedda nämndemän och domare problematiskt. I en demokratisk rättsstat skiljer man mellan den lagstiftande och den dömande makten.

Det är för övrigt inte ovanligt att sådant här sker. Jag har personlig erfarenhet av hur åklagare använder den åtalades politiska hemvist för att vända nämndemännen mot denne.

Dessutom tycks målsägande ha fått för sig att Flam – som är av judisk börd och som i sin bok granskar Sveriges spel under täcket med Nazityskland under andra världskriget – skulle vara något slags nynazist. Vilket är ungefär så långt från verkligheten man kan komma.

Det hela är mycket olustigt och oroväckande.

Dom meddelas fredag den 9 oktober klockan 11.00.

Uppladdningsfilter för åsikter – EU:s förhandlingar återupptas

av

Under torsdagen (24 september) kommer förhandlingarna om EU:s förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) att. återupptas efter sommaren. I trilogen ingår EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet.

Här är de viktigaste punkterna:

  • Ministerrådet vill att oönskat material avlägsnas från nätets plattformar inom en timma. Parlamentet vill istället att detta skall ske så snart det är praktiskt möjligt.
  • Ministerrådet vill ha uppladdningsfilter, främst för att hindra att material som en gång plockats ner från att laddas upp igen. Detta kräver granskning av allt som alla laddar upp. Parlamentet säger helt nej till uppladdningsfilter.
  • Ministerrådet vill att en myndighet i ett land även skall kunna beordra nedtagning av material som finns på plattformar i andra länder. Parlamentet säger nej.
  • Parlamentet vill ha ett undantag från nedtagning vad gäller journalistik, forskning, konst m.m.

Positionerna kan ha justerats under sommaren – men det får vi reda på först när förhandlingarna har återupptagits.

En viktig principiell fråga är att TERREG utvidgar användning av uppladdningsfilter för upphovsrätt (upphovsrättsdirektivet) till att även omfatta åsikter. Risken är uppenbar att regelverket kommer att drabbas av ändamålsglidning och i framtiden även användas för att censurera annat material / andra åsikter. Detta gäller speciellt som EU:s nya Digital Services Act sägs komma att sätta upp gemensamma regler för vad som får publiceras på nätet i EU.

Fortsättning följer.

Uppdatering: Läs mer hos Piratpartiet »