Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

Kassettskatten blir ny minnesskatt

18 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Regeringen föreslår att den så kallade ”kassettskatten” på lagringsmedia förlängs i uppdaterad form.

Vilket innebär att om du köper en USB-sticka, ett minneskort eller en hårddisk för att lagra dina egna filer – då måste du betala en avgift till all slags upphovsrättsinnehavare.

Propositionen (2025/26:184) föreslår inga exakta belopp. Det blir istället en förhandlingsfråga. Vem som i dessa förhandlingar antas företräda konsumenterna är oklart.

Det må vara att folk förr i världen delade musik på kassett eller CD, eftersom det inte fanns något alternativ. Idag när nästan allt man vill ha går att få strömmat direkt är behovet av detta i princip obefintligt.

Detta är helt enkelt en skatt på digitala produkter som går direkt till upphovsrättsindustrin.

• Regeringen: Privatkopieringsersättning Prop. 2025/26:184 »

EU öppnar svenska servrar för utländska åklagare

9 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Utländska myndigheter kan nu få ut användardata från svenska nätoperatörer, plattformar och servrar – även om det rör utredning av sådant som inte är brottsligt i Sverige. Och utan vår kännedom.

Nu införlivas EU:s förordning om eBevis i svensk lag. Våra myndigheter skall kunna begära ut data direkt från operatörer i andra EU-länder.

Och myndigheter (oftast åklagare) i andra EU-länder kommer att kunna begära ut data direkt från svenska nätoperatörer, hostingföretag, plattformar med mera. Även om det rör utredning av sådant som inte är brottsligt i Sverige.

Om ett företag vägrar kan det bötfällas med ett belopp upp till två procent av sin globala omsättning.

Detta sker utan att svenska myndigheter behöver informeras. Vilket gäller abonnentuppgifter och tillgångsdata som IP-adresser.

Handlar det om trafikdata, innehåll eller en person som finns i landet måste begäran gå via åklagare. Detta sker genom en European production order.

Åklagaren kan invända mot eller stoppa en sådan order om den bryter mot till exempel grundläggande rättigheter, inkräktar på eventuell immunitet, rör nationell säkerhet eller yttrandefrihetsbrott som inte är brott i Sverige.

Samtidigt tycks abonnentuppgifter och tillgångsdata kunna lämnas ut ändå, även om det rör de undantag som nämns i stycket ovan. Helt enkelt på grund av att den typen av data nu kommer att lämnas ut direkt, utan svenska myndigheters kännedom.

Detta är uppgifter som i sig kan vara tillräckliga för att klämma åt människor som till exempel kan anses ha brutit mot de tyska förolämpningslagarna, motverkat det maltesiska abortförbudet eller uttalat sig i strid med allehanda nationella hat- och hetslagar.

Just risken för att de nya reglerna kan användas för att jaga människor som framfört oönskade åsikter lyftes fram flera gånger under behandlingen av eBevis-direktivet.

Även tidigare har data kunnat lämnas ut för brottsutredningar, men då med en europeisk utredningsorder (EIO) som alltid gått genom svenska myndigheter. Vilket visserligen inte är lika snabbt och enkelt, men känns mer rättssäkert.

I samband med att eBevis-förordningen antogs sommaren 2023 skrev vi…

»I EU råder ett ömsesidigt erkännande av att man litar på att alla medlemsstater och deras myndigheter fattar rättssäkra beslut som respekterar de mänskliga rättigheterna.

I verkligheten vet vi att de rättsvårdande myndigheterna i vissa länder har problem med korruption, infiltration och politiska påtryckningar. Och nu kan de begära ut data direkt från svenska servrar. Vad kan möjligen gå fel?«

Vilket är en varning som fortfarande är giltig.

• Regeringen: Effektivare gränsöverskridande inhämtning av elektroniska bevis (Prop. 2025/26:147) »

(Notera att detta inte är samma sak som de gränsöverskridande nedtagningsorder som åklagare kan utfärda för information på svenska servrar, även om den inte är olaglig här. Det är en konsekvens av EU:s Digital Services Act, DSA.)

CC0

Politiken struntar i forskarnas varningar – kräver åldersgränser för sociala medier

8 mars 2026 av Henrik Alexandersson

Låt inte politikerna komma undan med lagstiftning om åldersgränser för sociala medier utan att ta debatten om de problem och risker detta medför.

I veckan krävde även Moderaterna en åldersgräns för sociala medier. Det innebär att S+M+KD+L nu vill ha en sådan gräns. C+MP+V har uttryckt tveksamhet. Och SD verkar vara för, men med vissa reservationer. Det finns alltså en bred majoritet i riksdagen för åldersgränser.

Moderaterna som vill se sig själva som partiet för kompetens och sunt förnuft lyckas göra sitt utspel bara dagar efter att 389 (nu 430+) forskare i skarpa ordalag varnat för att införa en sådan åldersgräns. Detta utan att så mycket som kommentera varningen.

Forskarna menar att det inte finns några tydliga vetenskapliga belägg för att ålderskontroller förbättrar barns säkerhet online. Däremot skapar man en global infrastruktur för åldersverifiering som riskerar att hamna i händerna på aktörer med svaga säkerhetsrutiner eller med intressen som inte sammanfaller med användarnas.

I praktiken innebär ålderskontroll att alla användare måste identifiera sig och att ingen kan vara anonym. Sådana system är dessutom attraktiva mål för missbruk, dataintrång och auktoritär kontroll.

Ålderskontroller hotar internetets grundläggande decentraliserade struktur och kan användas för censur, blockering eller selektiv informationskontroll.

Forskarna varnar också för att en åldersgräns för etablerade sociala medier kan komma att locka unga till internets mörkare och totalt okontrollerade delar. Och så vidare.

Ingen av forskarnas varningar bemöter, kommenterar eller ens noterar de partier som är för en åldersgräns. Någon konsekvensanalys syns inte till – trots att risken för oväntade och oönskade konsekvenser är uppenbar. Regeringspartierna inväntar inte ens den utredning de själva beställt. Detta är lat och slapp politik.

De flesta medier rapporterar om att partierna kräver åldersgränser, men berör inte de risker och problem detta medför. Vilket är lat och slapp journalistik.

Då återstår för väljarna och internets eko-system att ställa politikerna till svars. Läs på. Ta kontakt. Och ta upp frågan varje gång du får syn på en politiker.

Våra makthavare skall helt enkelt inte kunna komma undan med att införa dålig och farlig lagstiftning utan att ens kommentera dess problem och risker.

Relaterad bloggpost:
• 389 forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Myndighet vill se fängelse för fulstreaming

2 februari 2026 av Henrik Alexandersson

Åklagarmyndigheten vill låta fängsla folk som tittar på fulstreamad IP-TV. Men förslaget handlar även om att sänka ribban för övervakning.

En utredning (SOU 2025:100) föreslår åtgärder mot olaglig IP-TV (fulstreaming). För konsumenter skall det bli kriminellt att titta och att inneha, köpa eller importera olaglig avkodningsutrustning (piratboxar).

Utredningen föreslår i första hand böter för användare och upp till sex års fängelse för den som organiserar fulstreaming.

Nu har Åklagarmyndigheten yttrat sig över utredningen – och den vill gå hårdare fram. SVT rapporterar:

»Åklagarmyndigheten [går] längre än den tidigare utredningen och föreslår att privatpersoner ska kunna dömas till fängelse. Syftet är att ge polisen rätt att använda tvångsmedel som husrannsakan i vanliga hem.«

Intressant nog specificerar Åklagarmyndigheten inte vilket fängelsestraff man vill kunna ge tittare. Vilket är viktigt i sammanhanget.

Fängelsestraff i straffskalan öppnar för husrannsakan. Misstanke om brott med ett lägsta fängelsestraff på två år öppnar även för hemliga tvångsmedel som avlyssning, övervakning och hemlig dataavläsning. Vilket möjligen kan bli aktuellt för den som misstänks stå bakom fulstreaming.

Fulstreaming är förvisso ett brott. Men är det ett så allvarligt brott att staten skall låta spärra in människor? Vi talar trots allt om ett vardagsbrott som begås av cirka 700.000 användare.

Det känns som att det inte handlar om strängare straff i sig – utan snarare om att sänka ribban för användning av husrannsakan och hemliga tvångsmedel.

Mekanismen är välkänd: Straffskalor justeras för att normalisera mer långtgående intrång i privatlivet.

Detta är en oroande utveckling.

CC0

Sverige inför statlig e-legitimation

28 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Sverige skall få ett statligt eID – med kopplingar till EU:s nya eID/digitala plånbok, eIDAS.

I en lagrådsremiss föreslår regeringen att en statligt e-legitimation skall införas från den 1 december. Den är huvudsakligen tänkt för offentliga tjänster men kan även användas mot andra aktörer.

Detta nya eID tänkt att existera vid sidan av dagens alternativ som BankID, Freja och Svenska Pass. Dock kommer det att ha en högre säkerhetsnivå än andra existerande alternativ. Vilket krävs för att kunna bli en del av EU:s nya eID/digitala plånbok – eIDAS.

Vi svenskar är ju redan vana vid eID som används nästan överallt. Skillnaden mot idag är att detta nya eID även blir kopplat till ett fysiskt kort. Det skall utfärds av polisen, på samma sätt som dagens nationella ID-kort och pass.

I den mån detta bidrar till ökad konkurrens kan det möjligen vara bra. Och det blir ett alternativ för den som inte vill eller kan ha ett BankID. Nersidan är att det blir ännu ett register som kan missrukas, hackas och läcka.

Frågetecknen rör mer EU:s eID/digitala plånbok, eIDAS. Med tanke på hur det ser ut i debatten är det inte otroligt att eIDAS kommer att krävas för att identifiera sig mot sociala medier. (En pilotverksamhet med en EU-app för åldersverifiering pågår redan.)

Om eIDAS kommer att kräva att man har den nya svenska e-identifikationen, då blir den senare i princip nödvändig för alla svenskar som vill koppla upp sig mot sociala medier – eller av andra skäl kunna använda eIDAS hemma eller utomlands.

I sammanhanget kan även nämnas att ID-krav för uppkoppling mot internet över hvuvud taget är en dröm för många av EU:s makthavare. Det finns förvisso inget konkret förslag ännu och det är oklart hur det skulle gå till. Men man kan vara rätt säker på att eIDAS i så fall blir en del av lösningen.

Man kan också notera att EU arbetar med att möjliggöra gränsöverskridande tillgång till patientjournaler inom sjukvården (European Health Data Space, EHDS). För att ett sådant system ska fungera krävs sannolikt tillförlitlig identifiering över nationsgränser, vilket i praktiken pekar mot eIDAS – och därmed ökade krav på statligt utfärdade e-legitimationer.

eIDAS som infrastruktur öppnar för ökad centralisering av identitetsdata, vilket i förlängningen kan möjliggöra mer övervakning och kontroll av medborgarna. Det har till exempel redan förts resonemang om system för att mäta och reglera individers klimatavtryck. Tillämpningsområdena är potentiellt mycket omfattande – med eller utan goda föresatser.

Sammanfattningsvis: Sverige inför en statligt e-legitimation, vilket på nationell nivå i huvudsak mest blir en aktör till på marknaden. Riskerna handlar mer om hur ett svenskt eID kan komma att integreras i EU:s eIDAS och hur det senare kommer att användas.

• Regeringen inför en statlig e-legitimation »
• Direkt till lagrådsremissen, PDF 129 sidor »

CC0

Nu har Sverige fått ett hädelseförbud

15 januari 2026 av Henrik Alexandersson

HD prövar inte den fällande domen för koranbränning. Därmed har vi nu fått ett hädelseförbud. Beslutet innebär också att bara yttranden som är sakliga och »vederhäftiga« fullt ut omfattas av yttrandefriheten.

Högsta Domstolen beviljar inte prövningstillstånd i rättsfallet med koranbrännaren Salwan Momika (nu mördad) och hans sidekick Salwan Najem. Den fällande domen för hets mot folkgrupp står därmed fast.

Detta innebär dels att Sverige nu har fått ett hädelseförbud.

Det innebär också att Tingsrättens och Hovrättens motivering står fast: Att den religionskritik som vid tillfället utövades inte var »saklig och vederhäftig«.

Det är anmärkningsvärt. Svensk yttrandefrihet villkoras nu alltså med att yttranden skall vara sakliga och vederhäftiga.

Vilket rimligen innebär att den som inte är saklig (humor, satir, memes, lösa åsikter) och faktamässigt korrekt (hur många politiker och medier skall jag räkna upp?) ligger löst till. I vart fall om de anmäls för kritik mot religion eller olika kollektiv. Möjligen även i andra fall.

Med detta har den svenska yttrandefriheten inskränkts. Vilket kommer att få konsekvenser.

Läs vår förra bloggpost om fallet:
• Religionskritik och yttrandefrihetens gränser »

Tillrättalagt om Chat Control med EU-ministern

9 januari 2026 av Henrik Alexandersson

EU-ministern putsar på regeringens anseende i frågan om Chat Control.

EU-minister Jessica Rosencrantz (M) intervjuas i Svenska Dagbladet. Bland annat kommer samtalet in på Chat Control. Ministern säger vad hon förväntas säga, det vill säga så lite som möjligt.

»Det är en komplex fråga där regeringen hela tiden har försökt balansera olika viktiga principer. Det ena är att vi ser fruktansvärda övergrepp mot barn och unga online, som vi såklart vill hitta verktyg för att komma åt. Samtidigt vill vi värna den personliga integriteten och se till att de verktyg som måste användas är väl avvägda.«

I intervjun säger hon sig vara nöjd med ministerrådets position om att det skall vara frivilligt för meddelandetjänster att skanna innehållet i sina användares elektroniska meddeladen. Vilket inte var den linje den svenska regeringen drev i EU:s ministerråd.

Notera även att ministerrådets linje fortfarande är urskiljningslös masskanning av folks meddelanden utan misstanke om brott.

Det är ministerns jobb att få regeringen att se hygglig ut. Men intervjun ger inte en fullständig bild av verkligheten. Och det handlar inte bara om den integritetsaspekt som hon tar upp.

Som den skickliga politiker hon är lyckas EU-ministern ducka hela säkerhetsdebatten kring kryptering – i vilken den svenska regeringen intog en aggressiv och problematisk position.

Den 14 september 2023 presenterades regeringens linje för riksdagens EU-nämnd. »En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, t.ex. genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«

Det vill säga client-side-scanning med spionprogram på system- eller applikationsnivå på alla telefoner, plattor och datorer.

Så även om ministern säger sig vara nöjd med ministerrådets beslut, så är det inte den linje den svenska regeringen drev.

For the record.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Nätcensur: Bryr sig EU om användarnas rättigheter?

8 januari 2026 av Henrik Alexandersson

EU tycks vara mer intresserat av att censurera innehåll online än att försvara användarnas yttrandefrihet enligt samma regelverk.

EU-kommissionen jagar som bekant sociala medier för att de påstås ha bristande transparens och förvirrande märkning av verifierade användare, i strid med unionens Digital Services Act (DSA). Med Trusted Flaggers inför man ett slags statligt godkända nätcensorer. Och man vill se åtgärder mot »skadligt men lagligt« innehåll.

Men kommissionen uppvisar mindre eller inget engagemang vad gäller att upprätthålla användarnas rättigheter enligt samma regelverk.

DSA stadgar i artikel 17-21 bland annat följande i de fall ett inlägg som inte är olagligt tagits bort, skuggbannas eller om en användare stängts av:

Steg 1: När en plattform agerar mot innehåll eller konto måste den lämna ett »statement of reasons« till användaren. Det skall bland annat innehålla uppgifter om:
• vilken åtgärd som vidtagits (borttagning, begränsning, nedprioritering, avstängning)
• om beslutet grundas på lag eller på plattformens egna regler
• vilken regel man menar har brutits
• om automatiserade system använts

Så långt gör de flesta plattformar vad de skall, om än med automatiserade meddelanden. Men sedan blir efterlevnaden sämre.

Steg 2: Plattformar måste ha ett internt klagomålssystem som är:
• lättillgängligt
• gratis
• skäligt snabbt
• bemannat av människor
Användaren har alltså rätt att få beslutet omprövat på ett meningsfullt sätt.

Vilket är något som i praktiken inte är tillgängligt i Sverige. Istället görs nya automatiserade bedömningar (om alls) som sedan meddelas av samma automatiserade system. Detta är problematiskt då maskiner kan ha svårt att förstå till exempel kontext, humor och satir. Och frustrerande för användare som upplever att ingen tar deras argument på allvar.

Steg 3: Om man inte är nöjd efter en intern överklagan skall man kunna vända sig till ett certifierat, oberoende tvistelösningsorgan. Något sådant finns inte i Sverige.

Det är i sammanhanget upp till varje medlemsstat att sätta upp sådana tvistelösningsorgan som är opartiska och sakkunniga i digital rätt. I Sverige är Post- och telestyrelsen (PTS) som Digital Services Coordinator ansvarig för att så sker.

Men man har, som i de flesta andra medlemsstater, inte prioriterat detta. Länder som idag har eller är på väg att sätta upp sådana funktioner är (vad vi lyckats hitta) Tyskland, Irland, Frankrike och Nederländerna.

Steg 4: DSA slår uttryckligen fast att användare alltid har rätt till rättslig prövning (domstol) av sitt fall. Detta gäller även om innehållet rör »hat«, »desinformation« eller andra politiskt känsliga frågor och även om plattformen hänvisar till sina egna villkor. Detta har så vitt vi vet aldrig skett i Sverige.

Tar man ett steg tillbaka och betraktar helheten tycks det alltså som att EU-kommissionen är mindre intresserad av att upprätthålla användarnas rättigheter – än av att se till att plattformarna uppfyller övriga byråkratiska krav och begränsar yttranden som anses »skadliga« även om de är lagliga.

Det börjar bli läge för någon pigg ledamot i Europaparlamentet att fråga kommissionen varför.

Om inget görs för att etablera tvistlösningsmekanismer enligt ovan i Sverige kan det vara läge att gå till EU-domstolen. (Det skulle i praktiken behöva gå via svenska förvaltningsdomstolar, som kan begära förhandsavgörande från EU-domstolen.) Detta kan i så fall användare som anser sig felaktigt behandlade och förnekade sina rättigheter ovan göra.

Om EU skall reglera sociala medier – då borde användarnas rättigheter stå i främsta rummet.

CC0

Religionskritik och yttrandefrihetens gränser

5 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Skall yttrandefriheten villkoras med att det som sägs måste vara sakligt och vederhäftigt?

I en gästledare i Svenska Dagbladet tar Mauricio Rojas upp rättsfallet med koranbrännaren Salwan Momika (nu mördad) och hans sidekick Salwan Najem.

De dömdes för hets mot folkgrupp i Tingsrätten, vilket bekräftades av Hovrätten och ärendet väntar nu på prövningstillstånd i Högsta Domstolen. Ur artikeln:

»Tingsrätten hävdade att Najems uttalanden ”med tydlig marginal överskridit vad som är en saklig och vederhäftig debatt och kritik” av religion. Med andra ord: religionskritik tillåts – men endast om den är ”saklig och vederhäftig”. Detta är en ny princip i svensk rättspraxis och, om den accepteras, skulle den leda till mycket långtgående inskränkningar av yttrandefriheten.

Enligt Svea hovrätts dom är den avgörande frågan ”huruvida det går att uttrycka missaktning mot en religion i stor omfattning utan att samtidigt uttrycka missaktning mot religionsutövarna”. Med denna motivering har blasfemiförbudet de facto återuppstått i Sverige.«

Om yttrandefriheten skall villkoras med att det som sägs är »sakligt och vederhäftigt« har vi ett problem. Det skulle diskvalificera stora delar av dagens samhällsdebatt.

Speciellt i dessa tider när politiken bygger upp en helt ny struktur med Trusted Flaggers, fact checkers och NGO:er för att begränsa det fria ordet online. (Läs mer om EU:s nya demokratisköld här »)

»Om denna tolkning hade gällt tidigare hade både filmen Life of Brian och utställningen Ecce homo i Uppsala domkyrka kunnat betraktas som hets mot folkgrupp – för att inte tala om Lars Vilks rondellhund, Salman Rushdies Satansverserna eller den mördade Theo van Goghs film Underkastelse.«

Även idioter omfattas av yttrandefriheten. Yttrandefrihet är rätten att säga vad andra inte vill höra. Vårt idémässiga kulturarv är att försvara även våra motståndares rätt att tala.

Vad som slår mig är att det är påtagligt svårt att få reda på exakt vad som gjorts eller sagts i det aktuella fallet. Möjligen framgår det av förundersökningen. Men enligt CNN skall Momika ha sagt att religionen i fråga är en cancer som måste bort; att en gris är renare än koranen; att koranen är farligare än kärnvapen.

Här är ett utdrag ur åklagare Anna Hankkios pressmeddelande från 28 augusti 2024:

»…haft uttalanden och hanterat en koran på sätt som syftat till att uttrycka missaktning mot muslimer med anledning av deras trosbekännelse. Det är min uppfattning att männens uttalanden och agerande faller in under bestämmelsen om hets mot folkgrupp…«

Det är rätt uppenbart att Momika kränkt religionen som sådan. Vilket säkert kan uppröra en del troende. Men har han med det även kränkt dessa troende som sådana?

Att säga »Islam är en dålig idé« torde vara tillåtet. Därutöver vidtar alltså något slags subjektiv bedömning av form, tonläge, uppsåt, saklighet och vederhäftighet? Det känns inte direkt klart eller rättssäkert.

Religioner har ambitionen att bestämma hur människor skall leva sina liv och hur samhället skall fungera. Därför måste de kunna kritiseras på samma sätt som politiska ideologier.

Skall det vara tillåtet att säga att KD är en cancer? Att en gris är renare än S idéprogram? Att MP är farligare än kärnvapen? Sakligt? Nej. Vederhäftigt? Kanske inte. Men skall det få sägas? Naturligtvis.

Sedan kompliceras bilden av att lagen om hets mot folkgrup – sina goda intentioner till trots – skiljer på folk och folk när den gör vissa grupper extra skyddsvärda. Vilket strider mot den princip som verkligen kan skydda all slags minoriteter: Alla människors lika rättigheter inför staten och likhet inför lagen.

Jag hoppas Högsta Domstolen beviljar prövningstillstånd. Här finns uppenbart en del oklarheter att reda ut. Och en knepig praxis om Hovrättens dom står sig.

2025 – Nätpolitik och övervakning året som gick

2 januari 2026 av Henrik Alexandersson

2025 var ett intensivt år för internet- och övervakningsfrågorna. Här är vår sammanställning över några av de viktigaste händelserna, i ungefärlig kronologisk ordning.

2025 års första stora snackis blev den amerikanske vicepresidenten JD Vances kritik mot den bristande yttrandefriheten i EU. I stora delar är kritiken relevant. Men den framfördes på ett sätt som fick politiker på såväl EU- som nationell nivå att gå i försvarsställning. Sedan dess har frågan eskalerat och nu även blivit en del av förhandlingarna om handelstullar.

I början av året meddelade även Meta att man skall sluta med externa faktagranskare i USA. Istället vill man gå över till »community notes« där användarna står för faktakollen, som på X.

Under året som gick sände regeringen även ut en skiss till en lagrådsremiss om datalagring på allmän remiss. Förslaget är att även meddelandetjänster skall tvingas lagra data som sina användares kommunikationer – samt att innehåll i dessa meddelanden skall kunna överlämnas till myndigheterna i läsbar (icke-krypterad) form.

Tunga remissinstanser, inklusive Försvarsmakten sågade förslaget och meddelande-appen Signal hotade att lämna den svenska marknaden. Kritiken tycks ha fått fäste, då det verkar som att det inte blir något skarpt förslag från regeringen innan valet.

Under våren började EU-kommissionen rulla tillbaka delar av dataskyddsförordningen GDPR och EU:s nya AI Act. Skälet är att man kom fram till att man reglerat för mycket och för hårt. Här finns möjligen också en insikt om att företag i den digitala ekonomin väljer andra delar av världen att etablera sig i, där regleringen är mindre omfattande.

Inom ramen för projektet »Protect EU« krattar EU-kommissionen manegen för ny datalagring. Målet är att kringgå EU-domstolens förbud mot svepande, generell övervakning utan brottsmisstanke. EU:s ministerråd vill datalagra allt, till och med dina Fodora-beställningar.

Under året har riksdagen givit regeringen rätt att ge sig själv makt att utfärda förordningar vid allvarliga fredstida kriser. Vilket kringgår hela principen om maktdelning.

I Storbritannien har den nya Online Safety Act lett till åldersgränser och ID-krav på all slags web-platser i hela världen som kan tänkas innehålla något som är olämpligt för brittiska barn och unga.

Vilket lett till oförutsedda och oönskade konsekvenser, protester och ålderskontroller utförda av tredje part som samlar in och potentiellt kan missbruka aktuell persondata.

VPN-användningen har skjutit i höjden sedan lagen infördes, vilket fått brittiska politiker att överväga VPN-förbud eller åldersgränser för VPN.

Även i EU diskuteras åldersgränser för sociala media. EU har redan tagit fram en app för ålderskontroll, i väntan på EU:s digitala plånbok. Europaparlamentet har uttalat sig för åldersgränser. Även EU:s ministerråd driver frågan. Det irländska EU-ordförandeskapet (andra halvåret 2026) har sagt sig vilja göra åldersgränser till en prioriterad fråga.

I Sverige är det främst Socialdemokraterna som kräver åldersgränser och ID-krav på sociala media. De vill även se särskilda »nätpoliser«. Samt ID-krav för spelplattformar med chattar – och fler statligt godkända nätcensorer (Trusted Flaggers).

Under hösten har det flammat upp en debatt i Storbritannien om ett statligt digital ID-kort. Motståndet är omfattande och högljutt.

I Sverige finns nu ett skarpt förslag om att svensk polis skall få använda kamerabevakning med AI-stödd automatisk ansiktsigenkänning i realtid. Vilket är att pressa undantagen från förbudet mot sådan övervakning i EU:s AI Act till sitt yttersta.

Slutligen – en viktig delseger: Chat Control 2 har i allt väsentligt fallit. EU:s ministerråd säger nu nej till obligatorisk skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden. Detta efter att Tyskland efter viss vånda landade i ett nej.

Istället fortsätter den frivilliga skanning i jakt på övergrepp mot minderåriga som bedrivs redan idag (Chat Control 1). Men även detta är problematisk massövervakning utan misstanke om brott.

Med detta skrotas även ministerrådets förslag på client-side-scanning – det vill säga spionprogram på applikations- eller systemnivå i alla telefoner och datorer som granskar innehållet i alla meddelanden innan de krypteras och sänds.

Nu börjar trilogförhandlingar mellan ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen. De är planerade till 26 februari, 4 maj och 29 juni. Däremellan kommer det att hållas en mängd tekniska möten. Här är en länk till själva förhandlingsdokumentet (PDF 491 sidor).

Man kan även notera att två av tre svenska regeringspartier (KD+L) nu har stämmobeslut på att säga nej till Chat Control 2. Det tredje (M) drev ett nej i EU-valrörelsen. Trots detta har regeringen konsekvent sagt ja till Chat Control 2 i EU:s ministerråd.

Detta var ett axplock av vad som hänt under 2025. Vi återkommer inom kort med en bloggpost om vad som är på gång 2026.