Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

Tillrättalagt om Chat Control med EU-ministern

9 januari 2026 av Henrik Alexandersson

EU-ministern putsar på regeringens anseende i frågan om Chat Control.

EU-minister Jessica Rosencrantz (M) intervjuas i Svenska Dagbladet. Bland annat kommer samtalet in på Chat Control. Ministern säger vad hon förväntas säga, det vill säga så lite som möjligt.

»Det är en komplex fråga där regeringen hela tiden har försökt balansera olika viktiga principer. Det ena är att vi ser fruktansvärda övergrepp mot barn och unga online, som vi såklart vill hitta verktyg för att komma åt. Samtidigt vill vi värna den personliga integriteten och se till att de verktyg som måste användas är väl avvägda.«

I intervjun säger hon sig vara nöjd med ministerrådets position om att det skall vara frivilligt för meddelandetjänster att skanna innehållet i sina användares elektroniska meddeladen. Vilket inte var den linje den svenska regeringen drev i EU:s ministerråd.

Notera även att ministerrådets linje fortfarande är urskiljningslös masskanning av folks meddelanden utan misstanke om brott.

Det är ministerns jobb att få regeringen att se hygglig ut. Men intervjun ger inte en fullständig bild av verkligheten. Och det handlar inte bara om den integritetsaspekt som hon tar upp.

Som den skickliga politiker hon är lyckas EU-ministern ducka hela säkerhetsdebatten kring kryptering – i vilken den svenska regeringen intog en aggressiv och problematisk position.

Den 14 september 2023 presenterades regeringens linje för riksdagens EU-nämnd. »En spårningsorder måste i sista hand kunna verkställas utan hinder av att en tjänst är krypterad, t.ex. genom en maskinscanning innan meddelandet krypteras och skickas.«

Det vill säga client-side-scanning med spionprogram på system- eller applikationsnivå på alla telefoner, plattor och datorer.

Så även om ministern säger sig vara nöjd med ministerrådets beslut, så är det inte den linje den svenska regeringen drev.

For the record.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Nätcensur: Bryr sig EU om användarnas rättigheter?

8 januari 2026 av Henrik Alexandersson

EU tycks vara mer intresserat av att censurera innehåll online än att försvara användarnas yttrandefrihet enligt samma regelverk.

EU-kommissionen jagar som bekant sociala medier för att de påstås ha bristande transparens och förvirrande märkning av verifierade användare, i strid med unionens Digital Services Act (DSA). Med Trusted Flaggers inför man ett slags statligt godkända nätcensorer. Och man vill se åtgärder mot »skadligt men lagligt« innehåll.

Men kommissionen uppvisar mindre eller inget engagemang vad gäller att upprätthålla användarnas rättigheter enligt samma regelverk.

DSA stadgar i artikel 17-21 bland annat följande i de fall ett inlägg som inte är olagligt tagits bort, skuggbannas eller om en användare stängts av:

Steg 1: När en plattform agerar mot innehåll eller konto måste den lämna ett »statement of reasons« till användaren. Det skall bland annat innehålla uppgifter om:
• vilken åtgärd som vidtagits (borttagning, begränsning, nedprioritering, avstängning)
• om beslutet grundas på lag eller på plattformens egna regler
• vilken regel man menar har brutits
• om automatiserade system använts

Så långt gör de flesta plattformar vad de skall, om än med automatiserade meddelanden. Men sedan blir efterlevnaden sämre.

Steg 2: Plattformar måste ha ett internt klagomålssystem som är:
• lättillgängligt
• gratis
• skäligt snabbt
• bemannat av människor
Användaren har alltså rätt att få beslutet omprövat på ett meningsfullt sätt.

Vilket är något som i praktiken inte är tillgängligt i Sverige. Istället görs nya automatiserade bedömningar (om alls) som sedan meddelas av samma automatiserade system. Detta är problematiskt då maskiner kan ha svårt att förstå till exempel kontext, humor och satir. Och frustrerande för användare som upplever att ingen tar deras argument på allvar.

Steg 3: Om man inte är nöjd efter en intern överklagan skall man kunna vända sig till ett certifierat, oberoende tvistelösningsorgan. Något sådant finns inte i Sverige.

Det är i sammanhanget upp till varje medlemsstat att sätta upp sådana tvistelösningsorgan som är opartiska och sakkunniga i digital rätt. I Sverige är Post- och telestyrelsen (PTS) som Digital Services Coordinator ansvarig för att så sker.

Men man har, som i de flesta andra medlemsstater, inte prioriterat detta. Länder som idag har eller är på väg att sätta upp sådana funktioner är (vad vi lyckats hitta) Tyskland, Irland, Frankrike och Nederländerna.

Steg 4: DSA slår uttryckligen fast att användare alltid har rätt till rättslig prövning (domstol) av sitt fall. Detta gäller även om innehållet rör »hat«, »desinformation« eller andra politiskt känsliga frågor och även om plattformen hänvisar till sina egna villkor. Detta har så vitt vi vet aldrig skett i Sverige.

Tar man ett steg tillbaka och betraktar helheten tycks det alltså som att EU-kommissionen är mindre intresserad av att upprätthålla användarnas rättigheter – än av att se till att plattformarna uppfyller övriga byråkratiska krav och begränsar yttranden som anses »skadliga« även om de är lagliga.

Det börjar bli läge för någon pigg ledamot i Europaparlamentet att fråga kommissionen varför.

Om inget görs för att etablera tvistlösningsmekanismer enligt ovan i Sverige kan det vara läge att gå till EU-domstolen. (Det skulle i praktiken behöva gå via svenska förvaltningsdomstolar, som kan begära förhandsavgörande från EU-domstolen.) Detta kan i så fall användare som anser sig felaktigt behandlade och förnekade sina rättigheter ovan göra.

Om EU skall reglera sociala medier – då borde användarnas rättigheter stå i främsta rummet.

CC0

Religionskritik och yttrandefrihetens gränser

5 januari 2026 av Henrik Alexandersson

Skall yttrandefriheten villkoras med att det som sägs måste vara sakligt och vederhäftigt?

I en gästledare i Svenska Dagbladet tar Mauricio Rojas upp rättsfallet med koranbrännaren Salwan Momika (nu mördad) och hans sidekick Salwan Najem.

De dömdes för hets mot folkgrupp i Tingsrätten, vilket bekräftades av Hovrätten och ärendet väntar nu på prövningstillstånd i Högsta Domstolen. Ur artikeln:

»Tingsrätten hävdade att Najems uttalanden ”med tydlig marginal överskridit vad som är en saklig och vederhäftig debatt och kritik” av religion. Med andra ord: religionskritik tillåts – men endast om den är ”saklig och vederhäftig”. Detta är en ny princip i svensk rättspraxis och, om den accepteras, skulle den leda till mycket långtgående inskränkningar av yttrandefriheten.

Enligt Svea hovrätts dom är den avgörande frågan ”huruvida det går att uttrycka missaktning mot en religion i stor omfattning utan att samtidigt uttrycka missaktning mot religionsutövarna”. Med denna motivering har blasfemiförbudet de facto återuppstått i Sverige.«

Om yttrandefriheten skall villkoras med att det som sägs är »sakligt och vederhäftigt« har vi ett problem. Det skulle diskvalificera stora delar av dagens samhällsdebatt.

Speciellt i dessa tider när politiken bygger upp en helt ny struktur med Trusted Flaggers, fact checkers och NGO:er för att begränsa det fria ordet online. (Läs mer om EU:s nya demokratisköld här »)

»Om denna tolkning hade gällt tidigare hade både filmen Life of Brian och utställningen Ecce homo i Uppsala domkyrka kunnat betraktas som hets mot folkgrupp – för att inte tala om Lars Vilks rondellhund, Salman Rushdies Satansverserna eller den mördade Theo van Goghs film Underkastelse.«

Även idioter omfattas av yttrandefriheten. Yttrandefrihet är rätten att säga vad andra inte vill höra. Vårt idémässiga kulturarv är att försvara även våra motståndares rätt att tala.

Vad som slår mig är att det är påtagligt svårt att få reda på exakt vad som gjorts eller sagts i det aktuella fallet. Möjligen framgår det av förundersökningen. Men enligt CNN skall Momika ha sagt att religionen i fråga är en cancer som måste bort; att en gris är renare än koranen; att koranen är farligare än kärnvapen.

Här är ett utdrag ur åklagare Anna Hankkios pressmeddelande från 28 augusti 2024:

»…haft uttalanden och hanterat en koran på sätt som syftat till att uttrycka missaktning mot muslimer med anledning av deras trosbekännelse. Det är min uppfattning att männens uttalanden och agerande faller in under bestämmelsen om hets mot folkgrupp…«

Det är rätt uppenbart att Momika kränkt religionen som sådan. Vilket säkert kan uppröra en del troende. Men har han med det även kränkt dessa troende som sådana?

Att säga »Islam är en dålig idé« torde vara tillåtet. Därutöver vidtar alltså något slags subjektiv bedömning av form, tonläge, uppsåt, saklighet och vederhäftighet? Det känns inte direkt klart eller rättssäkert.

Religioner har ambitionen att bestämma hur människor skall leva sina liv och hur samhället skall fungera. Därför måste de kunna kritiseras på samma sätt som politiska ideologier.

Skall det vara tillåtet att säga att KD är en cancer? Att en gris är renare än S idéprogram? Att MP är farligare än kärnvapen? Sakligt? Nej. Vederhäftigt? Kanske inte. Men skall det få sägas? Naturligtvis.

Sedan kompliceras bilden av att lagen om hets mot folkgrup – sina goda intentioner till trots – skiljer på folk och folk när den gör vissa grupper extra skyddsvärda. Vilket strider mot den princip som verkligen kan skydda all slags minoriteter: Alla människors lika rättigheter inför staten och likhet inför lagen.

Jag hoppas Högsta Domstolen beviljar prövningstillstånd. Här finns uppenbart en del oklarheter att reda ut. Och en knepig praxis om Hovrättens dom står sig.

2025 – Nätpolitik och övervakning året som gick

2 januari 2026 av Henrik Alexandersson

2025 var ett intensivt år för internet- och övervakningsfrågorna. Här är vår sammanställning över några av de viktigaste händelserna, i ungefärlig kronologisk ordning.

2025 års första stora snackis blev den amerikanske vicepresidenten JD Vances kritik mot den bristande yttrandefriheten i EU. I stora delar är kritiken relevant. Men den framfördes på ett sätt som fick politiker på såväl EU- som nationell nivå att gå i försvarsställning. Sedan dess har frågan eskalerat och nu även blivit en del av förhandlingarna om handelstullar.

I början av året meddelade även Meta att man skall sluta med externa faktagranskare i USA. Istället vill man gå över till »community notes« där användarna står för faktakollen, som på X.

Under året som gick sände regeringen även ut en skiss till en lagrådsremiss om datalagring på allmän remiss. Förslaget är att även meddelandetjänster skall tvingas lagra data som sina användares kommunikationer – samt att innehåll i dessa meddelanden skall kunna överlämnas till myndigheterna i läsbar (icke-krypterad) form.

Tunga remissinstanser, inklusive Försvarsmakten sågade förslaget och meddelande-appen Signal hotade att lämna den svenska marknaden. Kritiken tycks ha fått fäste, då det verkar som att det inte blir något skarpt förslag från regeringen innan valet.

Under våren började EU-kommissionen rulla tillbaka delar av dataskyddsförordningen GDPR och EU:s nya AI Act. Skälet är att man kom fram till att man reglerat för mycket och för hårt. Här finns möjligen också en insikt om att företag i den digitala ekonomin väljer andra delar av världen att etablera sig i, där regleringen är mindre omfattande.

Inom ramen för projektet »Protect EU« krattar EU-kommissionen manegen för ny datalagring. Målet är att kringgå EU-domstolens förbud mot svepande, generell övervakning utan brottsmisstanke. EU:s ministerråd vill datalagra allt, till och med dina Fodora-beställningar.

Under året har riksdagen givit regeringen rätt att ge sig själv makt att utfärda förordningar vid allvarliga fredstida kriser. Vilket kringgår hela principen om maktdelning.

I Storbritannien har den nya Online Safety Act lett till åldersgränser och ID-krav på all slags web-platser i hela världen som kan tänkas innehålla något som är olämpligt för brittiska barn och unga.

Vilket lett till oförutsedda och oönskade konsekvenser, protester och ålderskontroller utförda av tredje part som samlar in och potentiellt kan missbruka aktuell persondata.

VPN-användningen har skjutit i höjden sedan lagen infördes, vilket fått brittiska politiker att överväga VPN-förbud eller åldersgränser för VPN.

Även i EU diskuteras åldersgränser för sociala media. EU har redan tagit fram en app för ålderskontroll, i väntan på EU:s digitala plånbok. Europaparlamentet har uttalat sig för åldersgränser. Även EU:s ministerråd driver frågan. Det irländska EU-ordförandeskapet (andra halvåret 2026) har sagt sig vilja göra åldersgränser till en prioriterad fråga.

I Sverige är det främst Socialdemokraterna som kräver åldersgränser och ID-krav på sociala media. De vill även se särskilda »nätpoliser«. Samt ID-krav för spelplattformar med chattar – och fler statligt godkända nätcensorer (Trusted Flaggers).

Under hösten har det flammat upp en debatt i Storbritannien om ett statligt digital ID-kort. Motståndet är omfattande och högljutt.

I Sverige finns nu ett skarpt förslag om att svensk polis skall få använda kamerabevakning med AI-stödd automatisk ansiktsigenkänning i realtid. Vilket är att pressa undantagen från förbudet mot sådan övervakning i EU:s AI Act till sitt yttersta.

Slutligen – en viktig delseger: Chat Control 2 har i allt väsentligt fallit. EU:s ministerråd säger nu nej till obligatorisk skanning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden. Detta efter att Tyskland efter viss vånda landade i ett nej.

Istället fortsätter den frivilliga skanning i jakt på övergrepp mot minderåriga som bedrivs redan idag (Chat Control 1). Men även detta är problematisk massövervakning utan misstanke om brott.

Med detta skrotas även ministerrådets förslag på client-side-scanning – det vill säga spionprogram på applikations- eller systemnivå i alla telefoner och datorer som granskar innehållet i alla meddelanden innan de krypteras och sänds.

Nu börjar trilogförhandlingar mellan ministerrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen. De är planerade till 26 februari, 4 maj och 29 juni. Däremellan kommer det att hållas en mängd tekniska möten. Här är en länk till själva förhandlingsdokumentet (PDF 491 sidor).

Man kan även notera att två av tre svenska regeringspartier (KD+L) nu har stämmobeslut på att säga nej till Chat Control 2. Det tredje (M) drev ett nej i EU-valrörelsen. Trots detta har regeringen konsekvent sagt ja till Chat Control 2 i EU:s ministerråd.

Detta var ett axplock av vad som hänt under 2025. Vi återkommer inom kort med en bloggpost om vad som är på gång 2026.

Fel personer övervakas med ny lag

18 december 2025 av Henrik Alexandersson

I takt med att nya former av övervakning införs visar det sig att de missbrukas och används på annat sätt än som var tänkt.

En ny regel infördes 1 oktober 2023 i rättegångsbalken (27 kap.) som tillåter hemlig avlyssning för att kunna identifiera okända gärningsmän i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brott.

Nu visar en granskning att polisen ändå avlyssnat av myndigheten redan identifierade personer, utan skälig misstanke.

Det är allvarligt. I en rättsstat används tvångsmedel för att utreda brott – inte för att se om någon kan misstänkas. Om avlyssning används för att skapa en misstanke har man vänt upp och ner på rättssäkerheten.

När staten börjar avlyssna identifierade personer utan skälig misstanke övergår brottsutredning i personövervakning.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) säger »Att hemlig avlyssning i flera fall använts på ett sätt som lagstiftaren inte avsett och alltså mot personer som inte ska kunna bli föremål för tvångsmedlet är enligt nämnden mycket allvarligt.«

Skyddet för privatlivet skulle enligt lagens förarbeten säkerställas genom snäva villkor. SIN konstaterar att sådana villkor i praktiken inte används och svårligen kan fylla den avsedda funktionen.

I praktiken fungerar detta skydd alltså inte. Resultatet blir avlyssning som även drabbar oskyldiga.

Detta var förutsägbart och kritiserades redan från början.

• Dagens Juridik: ”Nya” tvångsmedlet missbrukas – fel personer avlyssnas av polis »

CC0

Politiken har alltid ogillat fri information

12 december 2025 av Henrik Alexandersson

Dagens debatt om åldersgränser för sociala media och begränsningar av det fria ordet online är egentligen inget nytt. Den politiska makten har alltid ogillat fri information.

För inte så länge sedan hade Sverige ett etermediemonopol. Bara statens bolag fick sända radio och tv. Utbudet var sorgligt. Syftet var att skydda medborgarna från oönskade och olämpliga influenser.

På kvällarna försökte unga svenskar ratta in Radio Luxemburg för att höra den senaste musiken. I tv-serien »Fönster mot TV-världen« gavs storögda svenska tittare snuttifierade inblickar i hur tv såg ut i andra länder.

På internationellt vatten låg fartyg och sände piratradiostationerna Radio Nord och Radio Syd. Svenska företag och privatpersoner förbjöds att samarbeta tekniskt eller redaktionellt med dem, med fängelse i straffskalan. De utsattes för de-banking. Artister, tekniker, medverkande och leverantörer tvingades dra sig ur.

Kampen mot utländsk information gick så långt att socialdemokratiska företrädare krävde ett förbud mot parabolantenner – för att hindra svenska folket från att ta in satellitsändningar från andra länder.

När videobandspelare blev tillgängliga för vanligt folk kom nästa moralpanik, med krav på förbud och profetior om samhällets undergång. Samma moralpanik som kom att drabba hårdrock och dataspel.

Fram till 2011 hade Sverige förhandsgranskning och censur av film för vuxna. Innehåll i filmer klipptes bort. Vissa filmer förbjöds helt.

Så inget är nytt under solen. Våra politiska makthavare har en lång tradition av att försöka »skydda« folket från olämpliga influenser, inte minst från utlandet. Eftersom de anser att de vet bäst.

Sett mot denna bakgrund är det inte märkligt att vissa politiska partier idag driver en närmast internetfientlig politik. Det är en naturlig fortsättning på den linje de alltid drivit.

Eller att EU vill censurera även icke-olagligt innehåll på nätet. Under unionens paraply samlas politiker från 27 länder som i många fall har haft ett historiskt problematiskt förhållande till fri information.

Detta är en till synes evig strid. Politiker har alltid velat förbjuda information de ogillar – samtidigt som de varit ovilliga att ta debatten mot nämnda information i sak. Förbud har varit den enkla vägen ut.

Ljuspunkten är, som Jan Stenbeck uttryckte saken, att »Teknik slår politik.«

CC0

Riksdagsbeslut: Regeringen kan ge sig själv makt

4 december 2025 av Henrik Alexandersson

Nu får regeringen rätt att även i fredstid stifta lagar och utlysa undantagstillstånd utan att först fråga riksdagen.

Igår fattade riksdagen det första av de två beslut som krävs för att ändra grundlagen, så att regeringen kan ge sig själv makt att utfärda förordningar utan att behöva fråga riksdagen. Denna fullmaktslag kan användas när regeringen anser att det behövs.

Detta är ett steg bort från den princip om maktdelning som är viktig i en demokrati. Om någon av demokratins institutioner börjar göra helt galna saker skall de andra kunna säga stopp. Det är denna säkerhetsventil som nu pluggas igen.

Vilket är ett anmärkningsvärt steg i fredstid. (I krig har regeringen friare händer.)

»The chief safeguard of freedom is the separation of powers.«
– Friedrich Hayek

Förslaget kommer ursprungligen från en parlamentarisk kommitté och stöds av alla utom MP. Detta är vad som gäller:

Det handlar om att ge regeringen särskilda befogenheter att meddela föreskrifter vid kriser i fredstid, inklusive inskränkningar av våra fri- rättigheter.

De nya befogenheterna får bara aktiveras i allvarliga fredstida krissituationer.
Riksdagen kan aktivera befogenheterna med tre fjärdedels majoritet.
Regeringen kan aktivera befogenheterna på egen hand om riksdagens beslut inte kan avvaktas. Riksdagen ska då godkänna beslutet i efterhand med samma majoritet.
Föreskrifter som regeringen meddelar på egen hand ska framläggas för riksdagen inom en vecka och prövas inom 30 dagar.
Riksdagen kan stoppa befogenheterna eller upphäva föreskrifter.

Regeringen kommer alltså att kunna ge sig själv mycket långtgående befogenheter med så kallade aktiveringsbeslut.

Det enda regeringen inte skall få göra på egen hand är att »stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen«. Men allt annat.

Som förslaget är skrivet kan en regering förhala riksdagens möjlighet att upphäva ett beslut som den fattat på egen hand.

»Freedom is guaranteed only where the power of government stops.«
– Hannah Arendt

Vad är då en »allvarlig kris i fredstid«? Det får regringen bestämma själv.

Men i förarbetena ges några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor, snöoväder, finankriser, flyktingkriser, tunnelbygget genom Hallandsåsen med mera.

Vilket sett i backspegeln är kriser som vi ändå kunnat hantera utan att kringgå den parlamentariska demokratin.

Det är rätt uppseendeväckande att riksdagens partier är beredda att ge sina värsta fiender oinskränkt makt, om så bara under en kortare tid.

Och det fattas inte kontroversiella ämnen som skulle kunna stämplas som en allvarlig kris av olika regeringar, från klimatet till invandringen. Och galna beslut kan ställa till med stor skada även om de bara gäller en kort tid.

Detta har förbigåtts med tystnad i svensk samhällsdebatt och media.

Det andra och slutliga beslutet för att ändra grundlagen kommer att fattas efter nästa riksdagsval, oavsett vem som då får makten.

Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv.

»It may be too great a temptation to human frailty, apt to grasp at power, for the same persons who have the power of making laws to have also in their hands the power to execute them.«
– John Locke

• Riksdagen: Stärkt konstitutionell beredskap »
• Vårt remissvar (PDF) »
• Timbro: Har nöden ingen lag? »
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen »
• En bugg i fullmaktslagen? »
• Grundlagsändring ger regeringen makt att stifta lagar utan riksdagsbeslut »

CC0

EU, nätcensur och hatlagstiftning

2 december 2025 av Henrik Alexandersson

Vi håller på att få statligt godkända nätcensorer vars opartiskhet kan ifrågasättas. Samtidigt blir »hat« ett EU-brott med gemensam definition och lägsta straff.

Enligt EU:s Digital Services Act (DSA) skall medlemsstaterna utse Trusted Flaggers / »betrodda anmälare«. Dessa skall ha en direkt kanal till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som snabbt bör plockas bort.

En Trusted Flagger kan vara en myndighet, en branschorganisation, expertorganisationer, akademiska organisationer, NGO:er eller liknande. I Sverige kommer de att utses och hanteras av Post & Telestyrelsen (PTS).

Formellt sett skall de bara flagga olagligt innehåll. Men DSA öppnar även för att de skall kunna hjälpa plattformarna att hålla efter vad som föreskrivs i användarvillkoren, vilket i så fall även kan vara icke olagligt innehåll.

Det första problemet är att vi kommer att få ett slags statligt godkända nätcensorer som får rätt att rekommendera att innehåll plockas bort utan föregående rättslig prövning.

Det må vara en sak om en privatperson eller godtycklig organisation påpekar att visst innehåll på sociala media förmodligen är olagligt.

Men det är något helt annat när anmälaren är utsedd och godkänd av staten. Denne kan då i någon mening sägas handla på statens mandat eller med statens goda minne. Och staten, dess funktionärer och ombud bör inte få censurera något utan föregående rättslig prövning.

Speciellt inte icke olagligt innehåll (även om det bryter mot sociala medias användarvillkor).

Ett annat problem är att vissa Trusted Flaggers kan ha och driva en egen agenda.

Än så länge är detta inte något större problem i Sverige, då de enda två Trusted Flaggers som ännu är utsedda är barnrättsorganisationen ECPAT och Svenska Stöldskyddsföreningen. Båda bör vara kvalificerade för att avgöra om innehåll inom deras sakexpertis är lagligt eller ej.

Det blir knepigare om organisationer som utses till Trusted Flaggers har en mer politisk agenda, som kan misstänkas färga deras omdöme. I Tyskland har man utsett ett par kontroversiella organisationer som arbetar mot hat på nätet till Trusted Flaggers. Och vad som är att betrakta som hat öppnar för ett stort mått av subjektivitet.

De svenska socialdemokraterna krävde nyligen att Sverige utser fler Trusted Flaggers. Till Epoch Times har Anders Ygeman (S) sagt att exempel på sådana kan vara Expo och Doku. Vilket är intressant då båda dessa är något av ett rött skynke för var sin sida av det politiska fältet.

Om de strikt ägnar sig åt att rapportera in sådant som är uppenbart olagligt är det kanske en sak. Men om de även skall börja tolka sådant som regleras i respektive plattforms användarvillkor finns en uppenbar risk för politiskt färgade beslut och kontroverser.

I DSA kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall medverka vid analys av systemrisker; att de skall ha ett utökat samarbete med sociala media; att de skall medverka vid utbildning för sociala plattformar samt att de skall bidra till utformning av uppförandekoder. Vilket är att gå långt bortom att bara påpeka vad som är direkt olagligt.

Den risk vi måste vara observanta på är om vi får Trusted Flaggers som låter en egen agenda styra sina handlingar. Och den risken är tyvärr uppenbar.

Det tredje problemet är vad som för tillfället är olagligt.

I till exempel Tyskland är förolämpningar olagliga, speciellt online – på ett sätt som begränsar yttrandefriheten, fri debatt och fri åsiktsbildning. I kombination med att man utsett Trusted Flaggers vars opartiskhet ifrågasatts kan det bli problematiskt.

I sammanhanget vill vi påminna om att EU är på väg att göra »hat och hot« till ett »EU-brott« med gemensam definition och ett gemensamt minsta straff.

Hot må vara en sak, det är en handling som kränker någon annans säkerhet. Men hat är en känsla. Vad som upplevs som hat är subjektivt. Och här svävar man på målet.

En resolution från Europaparlamentet säger att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter oroväckande. Man efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«.

Detta är gummiparagrafer som kan öppna för i stort sett vad som helst.

Om vi nu tar ett steg tillbaka och ser till helheten, då får vi följande:

Statligt godkända nätcensorer som kan rekommendera att (bland annat) olagligt innehåll plockas bort från sociala media utan föregående rättslig prövning.
Man kan ifrågasätta vissa presumtiva Trusted Flaggers opartiskhet och agenda.
Vi är på väg att få en EU-lagstiftning som gör »hat« till ett brott, utan att närmare slå fast exakt vad som menas med termen eller vad det är som skall bli olagligt att uttrycka.

Vad kan möjligen gå fel?

CC0

Och nu: Face Control

28 november 2025 av Henrik Alexandersson

Från 1:a maj skall svensk polis få använda kamerabevakning med AI-stödd automatisk ansiktsigenkänning i realtid. Så att man kan hålla koll på var folk befinner sig.

Som vi tidigare rapporterat är regeringen i färd med att införa kameraövervakning med automatiserad, AI-baserad ansiktsigenkänning. Idag har regeringen presenterat en skarp lagrådsremiss.

Som väntat maxar regeringen ut så mycket den kan ur undantagen i EU:s AI Act. Vilken i sitt grundläge förbjuder automatiserad ansiktsigenkänning i realtid på allmän plats för brottsbekämpning. Men som sagt med undantag – ifall man tycker att man verkligen måste.

AI-system i kombination med det kraftigt ökade antalet övervakningskameror skall få användas för att:

Hitta offer för bland annat människorov och människohandel.
Förhindra allvarliga brott mot människors liv eller säkerhet som exempelvis mord, grov
misshandel och allmänfarlig ödeläggelse.
Utreda och lagföra allvarliga brott som exempelvis mord, våldtäkt och grova vapen- och
narkotikabrott.
Verkställa straffrättsliga påföljder för sådana brott.

Detta med följande begränsningar:

AI-system för ansiktsigenkänning eller annan biometrisk fjärridentifiering i realtid får endast användas om det är absolut nödvändigt för att lokalisera eller identifiera en utpekad person.
Det krävs tillstånd från åklagare eller domstol för att använda tekniken.
I brådskande fall får användningen påbörjas utan tillstånd – då måste en ansökan om tillstånd göras inom 24 timmar.
Användningen måste vara proportionerlig.
Användningen ska anmälas till Integritetsskyddsmyndigheten.

Vi skrev redan tidigare i processen:

Ett problem med automatiserad ansiktsigenkänning med kameraövervakning i realtid är att alla granskas och får sina ansikten matchade mot aktuell sökdata – därmed utsätts alla för en form av integritetskränkning.

En mindre filosofisk invändning är att man skapar ett system som riskerar att växa till att en dag kunna kontrollera var alla medborgare befinner sig. Vilket är frestande lätt att missbruka.

Övervakningslagar utökas alltid med tiden, vad gäller syfte och omfattning.

Och det finns många andra problem med automatiserad ansiktsigenkänning. Systemet flaggar till exempel ofta fel personer, speciellt vad gäller icke-europeisk etnicitet. Även falska flaggningar kan få påtagliga negativa konsekvenser för den enskilde.

Detta är ännu ett steg mot den totala övervakningsstaten.

Problemet är att allt går att motivera – inklusive kamerabevakning i alla hem 24/7. Vilket garanterat skulle minska brottsligheten och öka uppklarningsprocenten. Speciellt om detta samkörs med olika register och sociala media. Men till vilket pris?

• Pressmeddelande: Regeringen vill ge polisen rätt att använda AI för ansiktsigenkänning i realtid »
• Presentationsbilder från presskonferensen »
• Lagrådsremissen »

CC0

Två av tre regeringspartier säger nu nej till Chat Control 2

23 november 2025 av Henrik Alexandersson

Det är så dags nu, men efter sina stämmor är både Liberalerna och Kristdemokraterna emot Chat Control 2.

Förra veckan sa Kristdemokraternas riksting nej till Chat Control 2. TT/SvD:

»Partistyrelsen ville att motionen om att säga nej till ”chat control” skulle avslås. Bakom motionen stod KD:s EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe och partistyrelseledamoten Nike Örbrink. De varnade för att ”chat control” skulle innebära den största övervakningen av invånarna inom EU någonsin.

Partistyrelsen ansåg att övervakningsmetoden visserligen inte är perfekt, men att EU-kommissionens förslag ändå en väl avvägd struktur för att effektivt bekämpa sexuella övergrepp mot barn.

Partistyrelsens linje förlorade klart.«

Och nu gör Emanuel Karlsten oss uppmärksamma på att det även händer saker inom Liberalerna:

»I helgen har Liberalerna anslutit, efter att enskilda partimedlemmar motionerat om att ”inför en digital brevhemlighet och stoppa bakdörrarna i krypterade tjänster” (motion G58). Partistyrelsen argumenterade mot motionen, men landsmötet valde att bifalla motionen i sin helhet.«

Och inte bara en bifallen motion, utan två:

»Inte minst den efterföljande, G59, som uttryckligen tar sikte på det utkast till lagrådsremiss som regeringen i våras publicerade. I det föreslås att krypteringen ska brytas, eller bakdörrar byggas in, för att komma åt svåra brott. Ett förslag som, om det skulle bli verklighet, skulle omöjliggöra krypterade tjänster som Whatsapp och Signal i Sverige.

Motionen förslog att lagförslaget ”omarbetas för att bevara och stärka den personliga integriteten” och krypterade tjänster ”inte tvingas bryta kryptering eller bygger in bakdörrar utan att misstanke om brott föreligger”. Dessutom att partiet ska verka för att ”legitima totalsträckskrypterade tjänster inte tvingas bryta kryptering eller bygga in bakdörrar”.

Trots patistyrelsens invändningar biföll landsmötet även denna motion i sin helhet.«

Liberalerna intar en liberal ståndpunkt. Man tackar.

Nu skall man inte utgå från att det som beslutas på en partistämma automatiskt får genomslag i riksdag eller regering. Men både KD och L har nu fått en knäpp på näsan av sina aktiva medlemmar.

Och även om båda partierna skulle ansluta till den övervakningskritiska linjen i riksdagen är både M och S positiva till mer övervakning. Och de är i majoritet, om än på håret.

Det skall bli intressant att se hur KD och L kommer att hantera det här. Om alls. Om de ens blir kvar i riksdagen.

Dessutom har Chat Control 2 redan kört i diket. Om varken Europaparlamentet eller EU:s ministerråd vill ha obligatorisk skanning av innehållet i folks elektroniska meddelanden, då blir det (nog) inget.

• SvD/TT: KD säger nej till omtvistat EU-förslag »

• Emanuel Karlsten: Liberalerna omformar sin politik: Ska arbeta mot Chat control och försvara krypterade tjänster »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0