Femte juli

Nätet till folket!

Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

Svenska folket säger ja till »censur« av media och enskilda

av

82% av svenska folket anser att myndigheterna i fredstid skall kunna »korrigera« uppgifter i svensk media. 58% anser att myndigheterna även skall kunna göra det mot enskilda svenska användare på en blogg eller i sociala medier.

Detta enligt en undersökning från Försvarets Forskningsinstitut (FOI).

Siffrorna är inte helt färska, men har inte funnits sammanställda förrän nu. Mätningarna genomfördes 2020 respektive 2022. Det finns en tydlig ökning av stödet för statlig korrigering av information under perioden.

Huruvida detta handlar om censur eller ej är en definitionsfråga. Censur handlar traditionellt om förhandsgranskning och förbud mot att publicera något. I detta fall handlar det snarare om att korrigera felaktiga uppgifter i efterhand, det vill säga tillföra information. FOI använder dock själva ordet censur.

Men resultatet är problematiskt nog, beroende på var man drar gränsen. Att svenska myndigheter bemöter direkta påverkansförsök från främmande makt må vara en sak. Men allt är inte så uppenbart, vilket vi bland annat fick se prov på under pandemin.

I slutändan blir det ett politiskt beslut. Skall till exempel ett »klimatnödläge« öppna för att myndigheterna tillrättavisar enskilda som ifrågasätter politiska beslut och insatser?

Som vanligt kokar frågan ner till att det måste finnas någon som bestämmer vad som är rätt och fel, sant och falskt. Vilket öppnar dörren för politisk styrning, myndighetsaktivism och åsiktsdrev. I grunden finns den större frågan om fri åsiktsbildning.

Dessutom bör siffrorna betraktas mot bakgrund av EU:s ambitioner att censurera information online. Se länkar längst ner i denna bloggpost.

Undersökningens fråga:

»Tycker du att myndigheter i fredstid bör arbeta med att korrigera [”bemöta” i 2022 års undersökning] ”falska” nyheter och desinformation publicerade av …
…svenska medieföretag?
…utländska medieföretag?
…enskilda svenska användare på blogg eller sociala medier?
…enskilda utländska användare på blogg eller sociala medier?«

Resultatet är intressant oavsett om det handlar om att »korrigera« eller »bemöta«:

Länkar:
• FOI: Accepterar befolkningen censur? »
• FOI: Teknisk beskrivning av enkätundersökning om krisberedskap och totalförsvar genomförd år 2022 »

Relaterat:
• EU:s nya censur-byråkrati »
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »
• EU vill jämställa ”näthat” med terrorism »
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »

Övervakningsstaten i de kriminellas händer?

av

Vilka blir konsekvenserna när kriminella nätverk infiltrerar de myndigheter som har tillgång till hemliga tvångsmedel för övervakning och känslig persondata?

Polis, åklagare, våra domstolar och kriminalvården är exempel på rättsvårdande myndigheter som infiltrerats av kriminella nätverk. De är myndigheter som har tillgång till en mängd verktyg för övervakning och till känslig persondata.

Samma problem finns i andra, civila myndigheter som hanterar känslig information om medborgarna. Detta speciellt som man nu monterar ner många av de sekretesshinder som tidigare satts upp för att skydda individens rätt till privatliv.

Vi brukar varna för att övervakningsstatens verktyg kan komma att missbrukas av framtida makthavare med auktoritära ambitioner. Eller på grund av missriktad välvilja, överdriven nit eller inkompetens.

Till detta måste vi idag lägga kriminella nätverk som bevisligen har infiltrerat våra myndigheter, såväl rättsvårdande som andra.

Några exempel: En anställd vid Attunda tingsrätt misstänktes 2023 för att ha varnat ett kriminellt nätverk om förestående avlyssning. En åklagare har visat sig ha nära släktband till och kontakter med ledaren för ett välkänt kriminellt nätverk. Mellan 2018 och 2023 gjordes 514 anmälningar om misstänkta informationsläckor inom Polismyndigheten. Antalet misstänkta infiltrationsfall inom Kriminalvården ökade från 50 till 144 mellan 2020 och 2023. I till exempel Södertälje kommun har organiserad brottslighet påverkat kommunens verksamheter och därmed också kunnat få tillgång till känslig persondata (som kan användas för till exempel välfärdsbrottslighet).

Problemet har två sidor. Dels kan personer som är misstänkta för brott få kännedom om att och hur de övervakas och utreds. Dels kan insamlad information och persondata komma att användas av kriminella för att till exempel kartlägga offer och tysta vittnen.

Konsekvensen blir en förtroendekris. Kan vi lita på att de rättsvårdande myndigheterna och offentlig verksamhet inte låter andra missbruka dess verktyg och information?

Alla system måste utgå från att olika former av korruption och infiltration förekommer. Och skydda sig.

Regeringen bygger ut kontrollstaten

av

Regeringen river nu sekretessen mellan olika myndigheter – och ingen tycks bry sig om riskerna.

Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg debatten om samkörning av dataregister. Man oroades över att staten skulle få veta allt för mycket om den enskilde medborgaren och dennes privata förhållanden.

1975 sa dåvarande moderatledaren Gösta Bohman följande i ett av sina långa, ideologiskt präglade tal:

»|L]äggs kontroll till kontroll, registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar under kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre.«

Det var då. I sak är argumentet fortfarande lika giltigt.

Men förra veckan såg vi landets nuvarande moderat-ledda regering riva sekretesshindren mellan olika myndigheter. Ur regeringens pressmeddelande:

»För att motverka olika former av fusk, överträdelser och brottslig verksamhet är det avgörande att myndigheter kan dela information med varandra på ett effektivt och enkelt sätt. Regeringen har därför beslutat om en lagrådsremiss med förslag som innebär förenklade möjligheter för alla myndigheter att samverka och dela information med varandra.«

Det skäl man anger är alltså den förändrade brottsligheten i landet, som förvisso är ett högst påtagligt problem. Och väljarna är förmodligen med på detta.

Det kusliga är att det sker utan debatt, utan kritisk granskning – och till synes utan en konsekvensanalys av hur detta kan komma att missbrukas på sikt.

Notera att när detta verktyg finns på plats är det inte bara gängkriminella som kan komma att granskas i sömmarna. Det kommer även att användas för att hålla koll på vanligt folk.

Det är som när datalagringen (lagring av metadata om folks telefonsamtal, SMS, e-post, uppkopplingar m.m.) infördes. Politikerna lovade att den bara skulle användas för att bekämpa verkligt allvarlig brottslighet. Men det visade sig snabbt att det huvudsakliga användningsområdet blev att jaga fildelare och för Skatteverket för att snoka i folks privatliv.

(EU:s datalagringsdirektiv upphävdes senare av EU-domstolen, då det strider mot vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.)

Länkar:
• Rivna sekretesshinder för effektivare informationsutbyte mellan myndigheter »
• Presentationsbilder från presskonferensen »
• Lagrådsremiss »

Kryptering: Rikspolischefen kräver det omöjliga

av

Inte heller rikspolischefen förstår riskerna med bakdörrar till end-to-end-krypterad kommunikation.

Rikspolischef Petra Lundh stämmer nu in i kören med regeringen, EU och Europol – och kräver att myndigheterna skall få tillgång till innehållet i totalsträckskrypterade (E2EE) elektroniska meddelanden.

Vi får dock inte veta hur.

Hur har hon tänkt sig att skapa bakdörrar som inte kan utnyttjas av kriminella och främmande makt?

Hur har hon tänkt bereda sig tillgång till E2E-krypterad kommunikation utan att riskera alla användares säkerhet? I hela världen!

Hur har hon tänkt sig lösa situationen för alla meddelande-apparnas användare i skurkstater – vars frihet, säkerhet och liv hänger på säker kommunikation?

Hur har hon tänkt tvinga meddelandetjänster utanför Sverige/EU att bryta sina kunders kryptering?

Polisen har redan tillgång till andra verktyg (hemlig dataavläsning) för att spana på folk som är misstänkta för brott. (Spionprogram på telefonen / datorn som noterar allt som sker.) Detta gäller även om misstanken om brott inte är konkret, i vissa fall.

Men om man bryter den grundläggande mänskliga rätten till privatliv och privat korrespondens, då kan den vara borta för alltid.

I samma inslag (TV4) verkar det dock som att problemet med att kringgå säker kommunikation kan ha sjunkit in hos justitieminister Gunnar Strömmer (M):

»[Krypterade meddelanden] har skapat väldigt stora problem för brottsbekämpningen. Å andra sidan finns det frågor om informationssäkerhet när det gäller den här typen av kanaler som också måste lösas. Vi arbetar med de frågorna nu, jag får återkomma om hur vi ser på vägen framåt, säger Strömmer.«

Det skall bli oerhört intressant att se hur sådana lösningar är tänkta att se ut. Det mesta talar för att detta är ett olösligt problem. Om man inte är beredd att offra säkerheten för användare av totalsträckskrypterade appar i hela världen, vill säga.

Politikens krypskytte mot krypterad kommunikation har pågått i årtionden. Väldigt lite nytt har tillförts i debatten under den tiden. Positionerna är till synes låsta.

Läs mer:
• Polisen vill få tillgång till kriminellas krypterade chattar
• Så vill EU och regeringen få tillgång till innehållet i dina meddelanden
• Joint Letter on Swedish Data Storage and Access to Electronic Information Legislation »
• ProtectEU – övervakning, datalagring och bakdörrar till krypterade meddelanden »
• Chat Control 2 – en uppdatering »
• Stoppa regeringens bakdörrs-lag! »
• Regeringens kryptoproblem »
• Försvarsmakten värnar rätten till totalsträckskrypterad kommunikation »
• Striden om kryptering tar ny fart »

Du ska inte få åka tåg utan att staten vet

av

Dina flygresor registreras redan. Nu vill regeringen utöka detta till att även gälla dina tåg- och båtresor.

Regeringen meddelar på sin hemsida:

»Regeringen ger en utredare i uppdrag att se över de svenska reglerna om flygpassageraruppgifter och överväga förbättrade möjligheter att inhämta passageraruppgifter från andra trafikslag.«

Sedan tidigare finns en omfattande registrering och rapportering av passagerardata (namn, sträcka, betalningsmetod m.m.) inom flyget som överförs till myndigheterna, PNR (Passenger Name Record Data). Detta gäller såväl resor till/från som inom EU.

2022 inskränkte EU-domstolen det bakomliggande PNR-direktivet, varpå lagstiftningen måste ändras. Den svenska regeringens sätt att göra detta är att utöka lagringen av data:

»En särskild utredare ska därför se över de svenska reglerna om flygpassageraruppgifter och samtidigt överväga förbättrade möjligheter att inhämta passageraruppgifter från andra trafikslag, exempelvis färje- och tågtrafik.«

Ja, hur skulle det se ut om folk tar tåget utan att myndigheterna känner till det?

Vad blir nästa steg? Hyrbilar – eller varför inte PNR för all biltrafik? Hotellövernattningar? Frågan har diskuterats länge i EU.

• Ökad tillgång till passageraruppgifter i brottsbekämpningen »
• Ökad tillgång till passageraruppgifter i brottsbekämpningen, Dir. 2025:36 »

(Samtidigt finns en elefant i rummet. Ovanstående handlar om myndigheternas officiella PNR. I resebyråernas gemensamma system finns betydligt fler uppgifter (som till exempel vilka resenärer som delar hotellrum, kost och speciella arrangemang). Och i princip varenda underrättelsetjänst i världen har en fingerad resebyrå för att komma åt dessa uppgifter. Men det är en annan historia.)

CC0

ProtectEU – övervakning, datalagring och bakdörrar till krypterade meddelanden

av

I ett nytt projekt prioriterar EU övervakning av medborgarnas elektroniska kommunikationer och åtkomst till krypterade meddelanden.

ProtectEU – a European Internal Security Strategy är namnet på EU:s nya säkerhetssatsning. Centrala delar är ny datalagring och åtkomst till totalsträckskrypterade meddelanden. I kringsnacket nämns även att man vill komma till skott med Chat Control 2.

Inre säkerhet har utnämnts till ett av den nya EU-kommissionens prioriterade områden. Vilket är ett gränsområde då nationell säkerhet egentligen inte faller inom EU:s kompetens, utan ligger hos medlemsstaterna.

Bland annat vill man utöka Europols mandat. Detta ovanpå polissamarbetets redan vidgade mandat, som bland annat ger myndigheten direkt tillgång till data hos privata aktörer.

Man vill också se ett nytt regelverk för datalagring – efter att EU-domstolen 2014 upphävde EU:s datalagringsdirektiv, då det stred mot vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Trots domstolens beslut fortsätter många länder sin lagring av metadata om medborgarnas telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner m.m. Däribland Sverige.

Den svenska regeringen vill till och med utöka datalagringen till att gälla alla meddelande-appar. Dessutom vill man att apparnas operatörer skall vara skyldiga att överlämna information om innehållet i användares meddelanden till myndigheterna i läsbar (det vill säga av-krypterad) form.

Vilket för oss till att en central punkt i ProtectEU är »lawful access to data«. Vilket är ett annat sätt att säga att man vill komma åt innehållet i totalsträckskrypterade meddelanden. Detta har redan förberetts inom ramen för EU:s projekt Going Dark [ länk 1 | länk 2 ].

Kopplingen till Chat Control 2 (granskning av innehållet i alla användares meddelanden) är tydlig. Det blir allt mer uppenbart att det förslaget mer handlar om övervakning än om att skydda barn mot övergrepp.

Utöver ny datalagring vill Going Dark-gruppen även se EU-licensiering av meddelande-appar och inflytande över branschens produktprotokoll och tekniska arkitektur. Man önskar sig också client-side-scanning, det vill säga spionprogram på medborgarnas telefoner och datorer. På önskelistan finns även övervakning av uppkopplade bilar. Kraven skall även gälla operatörer utanför EU, hur nu det är tänkt att gå till.

Detta är sådant som kan komma att rymmas inom Europols utökade mandat, i syfte att förvandla polissamarbetet till mer av en operativ myndighet.

Vi följer utvecklingen.

Länkar:
• Commission unveils ProtectEU – a new European Internal Security Strategy »
• ProtectEU: the European Internal Security Strategy »
• Factsheet: ProtectEU – A new European Internal Security Strategy »

Relaterat:
• Stoppa regeringens bakdörrs-lag! »
• Going Dark – så vill EU komma åt dina meddelanden och din data »
• Going dark – EU:s krig mot krypterad kommunikation »

CC0

Politikerna begriper inte vad de sysslar med

av

Våra politiker fattar beslut om saker som de inte begriper, som får orimliga konsekvenser och som är direkt farliga. Och de vägrar ta debatten.

Politikerna begriper inte vad de sysslar med. De lägger ständigt förslag som är tokiga i sak och som får oönskade, orimliga konsekvenser. Inte minst vad gäller internet.

Detta är frustrerande, skrämmande och farligt. Speciellt när nämnda politiker vägrar ta diskussionen i sak, då verklighet och fakta inte går ihop med deras politiska mål och idéer.

Vi har sett det vad gäller EU:s Chat Control 2. Förra EU-kommissionären Ylva Johansson var övertygad om att man kan inspektera innehållet i totalsträckskrypterade meddelanden utan att bryta krypteringen.

»Som en knarkhund« menade hon att det fungerar. I just det fallet lurades hon faktiskt in i en diskussion med någon som begriper frågan. Det gick inte så bra för henne i denna nu klassiska debatt. Se videon nedan.

Ett annat exempel är den svenska regeringens förslag om bakdörrar till meddelandetjänster som Signal. Där verkar politikerna ha lärt sig att hålla sig till sina inövade talepunkter och undvika all form av debatt.

Hur skall de annars kunna stå emot den massiva kritik som framförts mot förslaget från tungviktare som till exempel Försvarsmakten, Netnod och Internetstiftelsen?

Man vill ha igenom sitt förslag om bakdörrar till varje pris. Även om det priset är urholkad säkerhet för användare över hela världen.

Även om det drabbar allt från privatpersoner och företag till myndigheter, media, militären, människorättsaktivister, akademia, finansföretag, rättsväsende och många andra.

Även om det ger skurkstater möjlighet att förtrycka sina folk och förfölja oppositionella. Våra politiker väljer att medvetet blunda för de problem de själva är på väg att skapa.

Idealet vore en sokratisk dialog där man uttömmer alla aspekter innan man går vidare. Men så kommer det knappast att bli. Det har vi inte tid med, som en före detta svensk justitieminister uttryckte saken.

Istället rusar vi in i en övervaknings- och kontrollstat som begränsar internets frihet – utan debatt och konsekvensanalys. Detta är ett påtagligt och allvarligt problem. Men få tycks bry sig.

CC0

Yttrandefriheten under attack

av

De senaste dagarna har yttrandefriheten varit i medias blickfång. Ett par nyheter i flödet fångar vår uppmärksamhet.

• Akademiledamoten och professorn i teoretisk filosofi Åsa Wikforss skriver i DN: Ska vi begränsa yttrandefriheten för att rädda demokratin? »

Hennes tes är att yttrandefriheten på nätet måste modereras för att rädda demokratin. Vilket hon själv medger är en paradox.

Naturligtvis finns det folk som ljuger, förvirrar och vilseleder på nätet. Men som vanligt faller allt tillbaka på frågan: Vem skall avgöra vad som är rätt och fel, sant och falskt?

Det är alltid enklare att kräva censur än att själv ta debatten. Speciellt i ett samhälle som förträngt den västerländska demokratiska rättsstatens grundvärden till förmån för snäva ideologiska, politiska mål och makt.

Det är inte helt uppenbart att dagens makthavare alltid står upp för grundläggande mänskliga rättigheter. Speciellt inte online.

Det fria ordets väktare har blivit lata, bekväma, konflikträdda, principlösa och tysta.

Samtidigt som Wikforss vädrar idén om att begränsa yttrandefriheten skriver hon att »det är högst osannolikt att demokratin kan skyddas på detta sätt«.

Därför vill hon stärka kunskapen hos folket. Vilket naturligtvis är en bra sak. Men det kräver rimligen mer information, inte mindre.

Det närmaste vi kommit detta är »community notes« på X – där användare kan flagga upp felaktiga påståenden och tillföra relevant information. Men Wigforss tycks mena att den uppgiften främst bör ligga hos staten (och EU).

• Hos Sveriges Radio läser vi: Svenskar allt mer toleranta mot censur »

»Femtioåtta procent av de tillfrågade tycker att det vore ok om myndigheter ingrep mot inlägg från enskilda individer, och 83 procent om myndigheter korrigerade svenska medieföretag som anses komma med skadlig eller felaktig information.«

Detta verkar dock inte vara någon aktuell studie. På Totalförsvarets Forskningsinstituts (FOI) hemsida finns i vart fall inget på aktualitetssidorna och enligt radioinslaget är siffrorna från FOI flera år gamla.

Vi har sänt en fråga till FOI och återkommer om vi får något svar i substans. Möjligen är detta ett uppkok av gammalt material som lyfts igen. Att kritisera yttrandefriheten online är ju populärt för tillfället.

• I Smålandsposten skriver Emma Jaenson: Med kvinnor, mot yttrandefrihet? »

Denna text är mer positiv till yttrandefriheten och skriver med hänvisning till SR-inslaget ovan:

»Att en majoritet av alla svenskar tar så lätt på en så fundamental rättighet som att få tala och uttrycka sig fritt, är skrämmande. Vad är det som säger att de som vill förbjuda vissa ord inte själva kommer att stå i skottgluggen nästa gång?«

En av författarens poänger är att samtidigt som det påstås att hotet mot demokratin kommer från män till höger – så är det det främst är kvinnor tll vänster som vill inskränka yttrandefriheten.

»Men man bör också tänka på att demokratier sällan nedmonteras av enskilda onda aktörer som roffar åt sig makten, utan snarare av en majoritet som anser att det är rimligt att tumma på grundläggande principer för den goda sakens skull – kanske för att just deras sakfråga är så viktig.«

CC0

Och nu: Automatiserad ansiktsigenkänning i realtid

av

Regeringen föreslår att den utökade kameraövervakningen skall kopplas till AI-stödd automatiserad ansiktsigenkänning i realtid.

I en promemoria som nu går på remiss föreslår regeringen att polisen skall få möjlighet att använda AI-system för ansiktsigenkänning i realtid för att bekämpa brott.

I sitt pressmeddelande anger regeringen ett antal exempel på när detta skulle kunna komma till nytta. Och visst kan det vara så.

Problemet är att allt kan motiveras. Kameraövervakning av alla rum i alla bostäder skulle lösa och förhindra många brott.

Enligt EU:s AI Act är automatiserad ansiktsigenkänning på allmän plats förbjuden. Med undantag för de rättsvårdande myndigheterna. Och då med begränsningar.

I sin promemoria maxar regeringen hur långt den får gå för EU. Vilket ger en rätt omfattande katalog över tillåtna användningsområden.

Samtidigt har regeringen givit grönt ljus till en kraftig utbyggnad av antalet övervakningskameror i vårt samhälle. Vilka kommer att användas för nämnda ansiktsigenkänning.

Ett problem med automatiserad ansiktsigenkänning med kameraövervakning i realtid är att alla granskas och får sina ansikten matchade mot aktuell sökdata – därmed utsätts alla för en form av integritetskränkning.

En mindre filosofisk invändning är att man skapar ett system som riskerar att växa till att en dag kunna kontrollera var alla medborgare befinner sig. Vilket är frestande lätt att missbruka.

Övervakningslagar utökas alltid med tiden, vad gäller syfte och omfattning.

Och det finns många andra problem med automatiserad ansiktsigenkänning. Systemet flaggar till exempel ofta fel personer, speciellt vad gäller icke-europeisk etnicitet. Även falska flaggningar kan få påtagliga negativa konsekvenser för den enskilde.

Detta är ännu ett steg mot den totala övervakningsstaten.

• Regeringen: AI för ansiktsigenkänning i realtid – ett nytt effektivt verktyg för polisen »

CC0