Spionerar dansken och USA på Saab? Fråga FRA.

Danmarks Radio har avslöjat ett omfattande samarbete mellan dansk militär underrättelsetjänst och amerikanska NSA (m.fl.).

Enligt DR:s reporter Niels Fastrup har det handlat om signalspaning och insamling av data till XKeyscore, som är NSA:s »Spion-Google« där allt som är av intresse lagras och är sökbart.

Ingen kan vara förvånad. NSA:s motto är »Collect it all« – och man avlyssnade ju till och med den tyska förbundskanslerns telefon.

Vad som nu väckt uppmärksamhet i media är att man skall ha spionerat på svensk försvarsindustri. Eventuellt även på fler svenska mål.

Hur det är med den saken skulle möjligen möjligen svenska FRA kunna svara på. För enligt de interna NSA-dokument som läcktes av visselblåsaren Edward Snowden – så har även FRA tillgång till XKeyscore, som tack för nära och gott samarbete.

Upprepade gånger har vi ställt frågan om FRA:s tillgång till XKeyscore över huvud taget är laglig – med tanke på att databasen med säkerhet innehåller uppgifter om svenskar och svenska förhållanden.

Det vore olyckligt om det skulle uppstå oklarhet om hos vem FRA:s lojalitet ligger.

Vad som gått förlorat i övervakningsdebatten

»Läggs kontroll till kontroll och registrering till registrering, blir vi själva så småningom slavar i ett kontrollsystem, fångar i ett genomreglerat samhälle, där den enskildes möjligheter att hävda sig gentemot den allt starkare överheten blir allt mindre«, sa Gösta Bohman (M). Skräckbilden är vad vi i dag kallar »algoritmisk reglering«: att få individer att bete sig på det sätt som är kollektivt sett optimalt genom mätning, iterering och datormodeller.

Amelia Andersdotter (Pp) i Liberal debatt

Regerigen har just återuppväckt FRA-demonen – mycket kvar att lyfta fram i ljuset

Dåvarande försvarsministern Mikael Odenberg skriver under ett avtal om underrättelsesamarbete med Michael Chertoff, då minister med ansvar för USA:s Homeland Security, Washington DC,  fredag den 13 april 2007

Förslaget om att Försvarets Radioanstalt även skall få övervaka (innehållet i) svenska telekommunikationer kan komma att bita regering och riksdag i rumpan.

Först tvingade man (2008) igenom FRA-lagen med minsta möjliga majoritet. Nu skulle man få lyssna lagligt på främmande makt i kabel. Den insamlade informationen skulle vara strikt förbehållen FRA (samt militären, regeringskansliet och UD). Sedan började ändamålsglidningen. Snart skulle ett antal svenska myndigheter komma att få tillgång till denna signalspaning. Och nyligen kröntes ändamålsglidningen med förslaget om att FRA även skall få övervaka, skanna och analysera innehållet i svenska telekommunikationer inom riket.

2013 avslöjade Edward Snowden amerikanska NSA:s globala massövervakning. Då framkom även att Sverige (kodnamn: SARDINE) har en mycket aktiv roll som tredjehandspartner i det så kallade Five Eyes-samarbetet (USA, UK, Kanada, Australien och Nya Zeeland). Enligt uppgift mycket mer aktiv än andra tredjepartsländer som Frankrike, Tyskland, Indien och Japan.

Som belöning har svenska FRA fått tillgång till den amerikanska spiondatabasen XKeyscore. Att denna även innehåller information om svenskar och svenska förhållanden är uppenbart. Och fortfarande är det oklart om FRA:s tillgång till denna information över huvud taget är förenlig med svensk lag.

Det svenska underrättelsesamarbetet med USA går tillbaka till ett avtal från 1950-talet och bekräftades åter av dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg under ministären Reinfeldt I.

Europaparlamentet har uppmanat Sverige att se över sitt samarbete med NSA – ur ett människorättsperspektiv. Sverige har å sin sida vägrat att delta i Europaparlamentets utfrågningar om NSA-skandalen. Sverige har även varit med och blockerat en bredare utredning av massövervakningen i EU. Och 2015 stoppade riksdagen med överväldigande majoritet  en utredning av samarbetet mellan FRA och NSA.

Nyligen har det avslöjats hur dansk underrättelsetjänst överskridit sina befogenheter, farit med osanning och spelat under täcket vad gäller sitt samarbete med NSA. Likheterna med Sverige är många och slående.

Och nu vill alltså de svenska maktpartierna utöka FRA:s övervakning av innehåll i våra elektroniska kommunikationer – inom riket – trots att det är tämligen uppenbart att denna information även kan komma att delas med främmande makt.

Länkar:
• Danish military intelligence uses XKEYSCORE to tap cables in cooperation with the NSA »
• DR: Ny afsløring: FE masseindsamler oplysninger om danskere gennem avanceret spionsystem »
• Berelingske: Et pengeskab på Kastellet har i årtier gemt på et dybt fortroligt dokument. Nu er hemmeligheden brudt »
• Wikipedia: XKeyscore »
• Riksdagsdebatt om FRA mellan MP och V inför votering om att riva upp FRA-lagen och utreda samarbetet mellan FRA och NSA (video)»
• Europaparlamenet: on the US NSA surveillance programme, surveillance bodies in various Member States and their impact on EU citizens’ fundamental rights and on transatlantic cooperation in Justice and Home Affairs (2013/2188(INI) »
• FRA – en politisk thriller »

Kassettskattens sista dödsryckning?

Även om den så kallade kassettskatten – privatkopieringsavgiften – är under utredning och förhoppningsvis kommer att avskaffas, har ett nytt avtal träffats mellan elektronikbranschen och Copyswede om att göra datorer, mobiler, spelkonsoler och lagringsmedia dyrare.

Privatkopieringsavgiften infördes för att ge artisterna kompensation för när någon tog en vinylskiva – som han eller hon köpt – och gjorde en kopia på ett kassettband, till exempel för att lyssna på i sin Walkman. Redan detta var obegripligt. Varför skall människor tvingas betala för att lyssna på musik som de ärligen köpt – om lyssningen sker på en annan enhet? Det är ju knappast så att folk lyssnar på flera enheter samtidigt.

Utvecklingen gick vidare. Vi fick CD-skivor och iPods. Vilket gjorde det orimliga med denna avgift än tydligare. Varför skall man inte få lyssna på den musik man redan köpt på andra enheter än ljudanläggningen hemma, utan att betala extra?

Men det är inte bara iPods som kan lagra information, som till exempel musik. Snabbt kom privatkopieringsavgiften att omfatta minnesmedia, hårddiskar, mobiler, plattor, datorer, spelkonsoler m.m. Allt som teoretiskt sett kan användas för att lagra musik skulle avgiftsbeläggas. Detta även om nämnda lagringsmedia aldrig över huvud taget används för att lagra musik i någon form.

Varför skall musikindustrin ha betalt för att du eller jag lagrar våra dokument, foton, meddelanden, program och operativsystem?

Idag är det hela än mer absurt. Nu lyssnar folk mest på strömmande musik – utan att behöva lagra något över huvud taget. Ändå vill musikbranschen ha pengar när du köper ett USB-minne, ett minneskort, en mobil eller en dator.

Och i grunden kvarstår frågan från kassettbands-tiden: Varför skall man behöva betala för att lyssna på musik man själv har köpt, bara för att det sker på en annan enhet?

Plus den nyare frågan: Varför skall musikindustrin ha betalt för lagringsmedia som inte används för att lagra musik?

Länkar:
• Feber: Nya privatkopieringsavgiften spikad (inkl. ny prislista) »
• Nordic Hardware: Nära dubbla datoravgifter när Copyswede skriver avtal (inkl. ny prislista) »

Relaterat:
• Regeringen utreder nya lagar för privatkopiering »

EU-domstolen säger nej till datalagring – igen

Idag har EU-domstolen presenterat ännu en dom som säger nej till urskiljningslös datalagring utan misstanke om brott.

Redan 2014 upphävde EU-domstolen EU:s datalagringsdirektiv – med hänvisning till att det strider mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. 2016 kom ytterligare en dom med samma innebörd, efter att Storbritannien och Sverige inte rättat sig efter den tidigare domen.

Dagens dom i EU-domstolen riktar sig mot Frankrike, Belgien och Storbritannien – men får konsekvenser för alla medlemsstater som inte rättat sig efter tidigare domar och fortsatt din lagring av data om alla medborgares tele- och datakommunikationer. Till exempel Sverige.

EU-domstolen säger i korthet följande:

  • EU-lag står över nationell lag, även vad gäller datalagring.
  • Datalagring får bara förekomma om det finns en konkret misstanke om brott eller ett konkret hot mot nationell säkerhet.
  • Datalagring skall vara ett undantag, inte ett normaltillstånd.
  • Beslut om datalagring skall fattas av domstol eller motsvarande myndighet.
  • Svepande, urskiljningslös datalagring utan konkret misstanke om brott är inte tillåten.

Vad innebär detta?

  • Den svenska datalagringen i sin senaste utformning skulle med största säkerhet inte klara en prövning i EU-domstolen.
  • Detta gäller även andra medlemsstater som inte följer tidigare domar i ärendet.
  • Domen komplicerar saken för EU-kommissionär Ylva Johansson, som meddelat att EU-kommissionen planerar att lägga fram ett nytt datalagringsdirektiv.

Kommentarer:

EDRi:

“Today’s judgement is a massive blow to existing laws in France, UK and Belgium and to other current data retention practices by Member States”, said Diego Naranjo, Head of Policy at European Digital Rights (EDRi). “With this judgement, the CJEU essentially rules that, States can only engage in general and indiscriminate data retention when they face a “serious threat to national security” that is present or foreseeable, when subject to a court or administrative body review. The CJEU has put a stop to current illegal practices and disregards practices that are not under a national court’s scrutiny in the name of national security or in the fight against “terrorism””, he added.

Privacy International:

”Today’s judgment reinforces the rule of law in the EU. In these turbulent times, it serves as a reminder that no government should be above the law. Democratic societies must place limits and controls on the surveillance powers of our police and intelligence agencies.

While the Police and intelligence agencies play a very important role in keeping us safe, they must do so in line with certain safeguards to prevent abuses of their very considerable power. They should focus on providing us with effective, targeted surveillance systems that protect both our security and our fundamental rights.”

Datalagring fungerar inte

En rapport från Europaparlamentets utredningstjänst  noterar följande:

• In Austria, as of 2015, there is no more blanket data retention law in effect. Since then, the crime clearance rate has massively increased (from 44% in 2015 to 52.5% in 2018), the number of reported crimes has decreased.
• In the Netherlands, there is no longer any indiscriminate data retention law in effect since 2016. Since then, the crime clearance rate has increased considerably (from 25.5% in 2016 to 28.5% in 2018).
• In Germany, the indiscriminate retention of communications data is no longer in force since 2011. Since then, the crime clearance rate has slightly increased (from 55% in 2011 to 58% in 2018), the number of of recorded crime has decreased (from 6 million in 2011 to 5.6 million in 2018).
Italy has had blanket data retention in effect for years. The crime clearance rate has remained pretty much the same.
• In Spain, indiscriminate data storage is in effect. The the number of offences is roughly stable, the crime clearance rate has dropped considerably. Also, in the area of cybercrime, the supposed benefits which would be visible in the crime rate significantly increased, however, the clearance rate has declined substantially.
• In Sweden – the country of origin of the European Security Commissioner – indiscriminate data retention is practiced. The crime clearance rate has decreased (from 17% in 2009 to 14% in 2018).

A similar US data retention program has also been found to have produced new leads in only two cases.

Lagring av data om alla medborgares alla tele- och datakommunikationer tycks alltså leda till sämre uppklarningsprocent.

Länkar:

• EU-domstolens pressmeddelande (PDF)»
• EDRi: The data retention regimes of France, United Kingdom and Belgium are illegal says CJEU »
• Privacy International: Ruling by EU’s highest court finds that UK, French and Belgian mass surveillance regimes must respect privacy, even in the context of national security »
• MEP Patrick Breyer, Pp DE »
• Europaparlamentets studie om datalagringens effektivitet »
• Joint NGO letter: No data retention in the EU!  (PDF)»

Politiska rättegångar – i Sverige?

I går hölls huvudförhandling i Stockholms tingsrätt i målet staten / Beredskapsmuseet mot satirikern Aron Flam – för upphovsrättsintrång i samband med publicering av boken Detta är en svensk tiger.

Målet rör bilden på framsidan, en satiriserad variant av den klassiska bilden En svensk tiger – som Beredskapsmuseet äger rättigheterna till.

Den enda publikation som utförligt följt och livebloggat från förhandlingarna är Nyheter idag – vars sammanfattning du hittar här.

Ett citat från målsägandebiträdet Marie Andrée sticker ut:

»Aron Flam är drogliberal och kritisk mot bland annat socialism och feminism, fortsätter Marie Andrée under sin sakframställning.«

Man kan fråga sig vad detta över huvud taget har med saken att göra.

Svaret är enkelt och billigt: Tingsrättens nämndemän är utsedda av de politiska partierna. Därmed har man alienerat Flam från dessa nämndemän i allmänhet (drogfrågan) – och de rödgröna i synnerhet (socialism/feminism).

Artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna stadgar följande:

»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.«

Det är denna princip  Andrée försöker underminera genom att lyfta fram ovidkommande uppgifter om Flam – som kan antas göra rättens ledamöter fientligt inställda till honom.

I grunden är hela systemet med politiskt utsedda nämndemän och domare problematiskt. I en demokratisk rättsstat skiljer man mellan den lagstiftande och den dömande makten.

Det är för övrigt inte ovanligt att sådant här sker. Jag har personlig erfarenhet av hur åklagare använder den åtalades politiska hemvist för att vända nämndemännen mot denne.

Dessutom tycks målsägande ha fått för sig att Flam – som är av judisk börd och som i sin bok granskar Sveriges spel under täcket med Nazityskland under andra världskriget – skulle vara något slags nynazist. Vilket är ungefär så långt från verkligheten man kan komma.

Det hela är mycket olustigt och oroväckande.

Dom meddelas fredag den 9 oktober klockan 11.00.

Fildelning: VPN-operatör vinner över filmbolagen

Vi har tidigare rapporterat hur filmbolagen och Rättighetsalliansen givit sig på VPN-operatören OVPN – i jakten på olaglig fildelning genom The Pirate Bay:

• Den ständiga jakten på The Pirate Bay – filmbolag ger sig på VPN-tjänst »
• Delseger för OVPN i The Pirate Bay-mål »
• Jakten på TPB – filmbolagen fortsätter bråka med OVPN »

Och nu kommer nyheten som förhoppningsvis sätter punkt för denna process: OVPN vinner informationsföreläggande »

»För att sammanfatta beslutet, har Rättighetsalliansen och deras säkerhetsexperter inte kunnat bevisa några sårbarheter i OVPN:s system som skulle kunna medföra att loggar sparas. OVPN vinner därmed informationsföreläggandet då våra uttalanden och bevis gällande vår loggningspolicy inte har kunnat motbevisas. Filmbolagen behöver också ersätta OVPN:s rättegångskostnader, vilket landar på 108 000 SEK exkl moms.«

Fast Big Entertainments jakt på TPB lär fortsätta.

Skall polisen få avlyssna utan misstanke?

»Polisen vill nu avlyssna personer som ännu inte är misstänkta« utropar Sveriges Radio med viss berättigad förskräckelse.

Rimligen menar inte biträdande rikspolischefen att man skall kunna avlyssna vem som helst hur som helst. Och då måste avlyssningen rimligen inriktas. Mot element som polisen befarar kommer att begå brott. Vilket känns snubblande nära just en misstanke.

Och det är precis vad biträdande rikspolischef Mats Löfving säger:

– I ett underrättelsesyfte, precis! Människor som ännu inte ingår i nån brottsutredning. Utan människor som på ett tydligt sätt kan kopplas till gängkriminalitet.

Så att vi vet vad det handlar om. Men det är vanskligt nog.

Ett problem är att man med nödvändighet kommer att kränka en hel del hederliga medborgares integritet. Bekanta, flickvänner, affärskompanjoner och innebandylaget kommer alla att sugas in i sociogrammet över vilka som kan komma att avlyssnas runt en misstänkt kriminell. Det är ett betydande ingrepp i människors rätt till privatliv.

Vad har vi för garantier för att mandatet för denna övervakningsmaskin inte kommer att utökas? Om vi tycker att det är OK att man avlyssnar människor som inte är misstänkta för brott – då är ändå frågan varför detta sker inte huggen i sten. Då kommer den till synes obligatoriska ändamålsglidningen.

För att inte tala om hur detta skulle kunna missbrukas av en ond regering, en galen justitieminister, någon illvillig person i systemet eller bara bli ett offer för den svenska slumpen.

Som verktyg för en stat med ambitionen att kontrollera allt eller förtrycka alla är detta den heliga graal: Möjligheten att kunna avlyssna i princip vem som helst utan någon konkret misstanke om brott. Som i DDR.

Nu vet jag att större delen av svenska folket inte håller med mig. Och jag förstår varför. Kriminaliteten i landet har ändrat karaktär, till den punkt där den inte längre går att bekämpa med traditionella metoder.

Det är illavarslande. På så många sätt.

Men man måste ändå vara medveten om riskerna med att lämna den demokratiska rättsstatens grundläggande värden. Även om det senare av någon anledning ändå skulle anses nödvändigt.

Grundregeln måste vara att medborgare som inte stör någon annan skall lämnas ifred.