Femte juli

Nätet till folket!

Sociala media

Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.

Porrskådespelares och sexarbetares Instagram-konton stängs utan giltiga skäl

av

Instagram raderar porrskådespelares och sexarbetares konton trots att de inte innehåller varesig något naket eller stötande. BBC rapporterar…

»Hundreds of porn stars and sex workers had their Instagram accounts deleted this year, and many say that they’re being held to a different standard than mainstream celebrities.

”I should be able to model my Instagram account on Sharon Stone or any other verified profile, but the reality is that doing that would get me deleted,” says Alana Evans, president of the Adult Performers Actors Guild and one of the leading voices in the battle that adult stars are waging to stay on the platform.

Ms Evans’ group has collected a list of more than 1,300 performers who claim that their accounts have been deleted by Instagram’s content moderators for violations of the site’s community standards, despite not showing any nudity or sex.

”They discriminate against us because they don’t like what we do for a living,” Ms Evans says.«

Möjligen finns det en tråkig förklaring:

»In late 2018, adult performers say, an individual or a number of individuals started a co-ordinated campaign to report accounts to social media platforms, with the clear intent of having them removed.«

Massanmälningar utan grund med enda syfte att få konton stängda, med andra ord.

Vilket är ett ofog som branschen måste försöka komma tillrätta med. Vore jag i Instagrams/Facebooks kläder – då skulle jag införa ett användarvillkor där de som okynnesanmäler konton (som inte bryter mot några regler) riskerar avstängning.

BBC: Why is Instagram deleting the accounts of hundreds of porn stars? »

USA: FBI duckar om övervakning av sociala media

av

Techdirt:

The ACLU is one step closer to obtaining documents detailing the FBI’s use of social media monitoring tools. The FBI replied to the ACLU’s FOIA request with a Glomar and a denial.

First, it neither confirmed nor denied it had responsive records. Then it said even if it did have some, it still wouldn’t release them. According to the FBI, releasing documents about the government’s well-known use of social media monitoring software would somehow allow criminals to take a peek at super-secret law enforcement tools. It made these assertions despite the fact it publicly secured contracts for social media monitoring tools.

Länk: Judge Says The FBI Can’t Keep Refusing To Confirm Or Deny The Existence Of Social Media Monitoring Document »

EU fruktar kryptovalutor – diskuterar förbud

av

Facebooks planer på en egen digital valuta – Libra – har satt ny fart på debatten om kryptovalutor bland EU:s medlemsstater.

Som vanligt gömmer man mycket av kritiken bakom argument som att kryptovalutor kan användas för brottslig verksamhet, terrorfinansiering, penningtvätt m.m. I just Libras fall är det dock att skjuta bredvid målet, eftersom valutan varken gör sändare, mottagare eller betalningshistoriken anonym. Och inte ens Bitcoin-transaktioner är omöjliga att spåra, även om det är betydligt krångligare.

Det sägs att människor har två skäl för vad de säger och tycker. Ett som låter bra – och så det verkliga skälet.

I EU-ländernas fall är den verkliga invändningen att man fruktar att stater och regeringar kan mista kontrollen över penningpolitiken om digitala valutor blir alltför populära.

Man kan förstå oron, då inte ens traditionella valutor har något annat underliggande värde än medborgarnas förtroende. I det perspektivet är vanliga pengar till och med sämre än t.ex. Bitcoin – som ju har en bestämd och förutsägbar tillväxt – medan värdet på statlig valuta snabbt kan försämras genom penningpolitiska åtgärder.

Ur ett konsumentperspektiv är en mer relevant invändning att Facebook redan vet för mycket om sina användare och därmed har farligt stor makt över våra liv. Med en egen valuta skulle företaget öka denna makt.

Vilket dock inte är någon relevant invändning mot andra, decentraliserade kryptovalutor, som Bitcoin.

Nu är frågan om EU tänker förbjuda digitala valutor – och hur det i så fall är tänkt att gå till. Det verkar som att vissa medlemsstater, som Frankrike, driver en förbudslinje. Andra länder och EU-kommissionen är dock mer avvaktande. Frågan kommer att komma upp på nytt på EU-toppmötet i december.

Ett rationellt förhållningssätt till hat och hot på nätet

av

EU arbetar som bekant med sin nya Digital Services Act – som bland annat kommer att sätta upp regler som rör hot och hat på nätet.

Låt oss hoppas att EU-kommissionen lyssnar till David Kaye –som är »UN Special Rapporteur on the promotion and protection of the right to freedom of opinion and expression«.

I sin senaste rapport ger han uttryck för en oro för att nätföretag och stater kan komma att inskränka grundläggande fri- och rättigheter i sin iver att hantera verkliga och upplevda kränkningar på nätet. EDRi förklarar…

»Firstly under the legality criteria, Kaye uses human rights law to show that any regulation of hate speech online (as offline) must be genuinely unlawful, not just offensive or harmful. It must be regulated in a way that does not give “excessive discretion” to governments or private actors, and gives independent routes of appeal to impacted individuals. Conversely, the current situation gives de facto regulatory power to internet companies by allowing (and even pressuring) them to act as the arbiters of what does and does not constitute free speech. Coupled with error-prone automated filters and short takedown periods incentivising over-removal of content, this is a free speech crisis in motion.«

Länk » Hate speech online: Lessons for protecting free expression »

Nätdebatten är en kamp om makten över ordet, agendan och verklighetsbilden

av

Den som vill diskutera nätfrågor nuförtiden måste ha flera tankar i huvudet samtidigt. Många aktörer driver dubbla agendor. Sådant som ur ett perspektiv kan ses som en rimlig åtgärd eller reglering kan ur ett annat få oväntade och oönskade konsekvenser. De krafter som påstås vara goda visar sig inte vara alltigenom goda – och de onda inte alltigenom onda.

Naturligtvis är det problematiskt när Facebook, Google eller staten samlar på sig allt för mycket information om människor. Naturligtvis är det problematiskt om det sprids falska nyheter som syftar till att påverka allmänna val eller destabilisera vår demokrati. Naturligtvis kan hat och hot på nätet vara ett problem.

Men man skall akta sig för att reagera reflexmässigt. Risken är att man bara ersätter ett problem med ett annat (eller flera), som möjligen är värre. Eller att man offrar ett större värde för att lösa ett mindre problem.

Ändå är det precis vad som sker. Debattörer och politiker kräver ständigt mer reglering. Traditionella media kräver att bli räddade från en ny marknad på vilken deras gamla affärsmodeller inte fungerar. Människor som får mothugg i nätdebatten upplever sig som kränkta och kräver censur.

Ta till exempel frågan om det nya stoppet för politisk annonsering på Twitter. Företaget hävdar att budskap förtjänar att spridas genom sin egen kraft istället för mot betalning. Vilket låter ädelt men är fullständigt naivt. Resultatet blir bara att etablerade partier och kandidater med en upparbetad skara följare kan fortsätta nå en bred publik genom sina vanliga postningar – medan nya och små utmanare hindras från att ge sina budskap större spridning. Inte undra på att Twitters tilltag applåderas av stora delar av etablissemanget.

Här skall man hålla i minnet att varje inskränkning av möjligheten att uttrycka sig innebär att mängden tillgänglig information som krävs för att till exempel göra ett informerat och väl genomtänkt val minskar.

Eller ta kravet på att Facebook skall faktakolla politiska annonser. Hur är det över huvud taget tänkt att gå till? Vem skall avgöra vad som är sant eller falskt? Hur skall man göra när det råder oenighet om verklighetsbilden? Och vad innebär detta för den som vill ifrågasätta »etablerade« uppfattningar, påståenden och förhållanden?

I sammanhanget bör man även ägna debattörerna en del uppmärksamhet. Många krav på reglering kommer från politiken – där man som regel ogillar att internet ger vanligt folk möjlighet att ifrågasätta, lägga sig i och framföra besvärliga åsikter. Andra krav kommer från de media som ogillar den nya konkurrensen på nätet – och som vill försvara sin makt över agendan. (Samma media som f.ö. drivit fram den absurda idén om »länkskatt« i EU.)

Så även om det som sagt finns sådant som är problematiskt med nätkulturen och dess aktörer – så bör man komma ihåg att det mycket handlar om makten över ordet, agendan och verklighetsbilden. Lite som när tryckpressen skakade om sin tids maktstrukturer. Det vill säga att många av det fria ordets gamla grindvakter blir irrelevanta.

/ HAX

Tips: På måndag den 11 november kl 18:30 drabbar Publicistklubben samman i en debatt med de svenska Facebook-cheferna. Den livesänds på PK:s hemsida och på dess Facebook-sida.

Live kl 15: Hearing i Europaparlamentet om hat, hot, fake news och yttrandefrihet

av

Idag kl 15 kåller utskottet för medborgerliga fri och rättigheter m.m. (LIBE) en hearing om hat, hot, fake news och yttrandefrihet – såväl online som i den fysiska världen.

»Measures to fight hate speech and disinformation, without putting at risk media freedom, will be the focus of a public hearing in the Civil Liberties Committee.«

»MEPs will then discuss how to deal with hate speech, both online and offline, and the spreading of false information with representatives of non-governmental organizations (NGOs) and think tanks working to address the issue.«

Livestram här, från kl 15 (kan även ses i efterhand) »

Program, deltagarlista m.m. »

Pressmeddelande: Combatting hate speech whilst ensuring media freedom and freedom of expression »

Tyskland stiftar pre-crime-lag mot hat och hot på nätet, EU väntas följa efter

av

Tyskland är på väg att skärpa sina redan hårda lagar mot hot och hat på nätet. Politico rapporterar…

In proposals published Wednesday, Angela Merkel’s government announced new measures to force social media platforms to proactively report illegal content such as death threats or incitement of hatred on their platforms to law enforcement. That follows complaints that it takes too long to follow up on harmful content because police must wait until people file official charges.

Berlin will also create a new federal police unit to handle the submissions, and companies will be required to hand over the IP address, or online identifier, of those publishing hateful material.

Frågan är hur detta skall gå till rent praktiskt. Under den gällande NetzDG-lagen skall anmält olagligt material plockas ner inom 1-7 dygn. Men om plattformarna måste agera proaktivt – då kräver detta rimligen automatisk granskning av allt som laddas upp. Och problemen med automatisk, algoritmdriven filtrering är redan väl kända.

Den nya tyska lagstiftningen kan för övrigt komma att bli vägledande för hela EU:

Within the European Commission, officials are considering similar efforts as part of the so-called Digital Services Act that is expected to overhaul the level of responsibilities that digital players must hold for what is circulated online. That comes as Brussels is pushing for greater efforts to clamp down on terrorist content, as well as greater efforts by social media companies to stop the spread of misinformation online.

Politico: Germany lays down marker for online hate speech laws »

 

Facebook, Twitter, politiken och sanningen

av

Från alla håll – inklusive inifrån företaget – kommer krav på att Facebook skall faktakolla politiska annonser. Vilket Mark Zuckerberg är tveksam till.

Diskussionen väcker frågor. Vad är egentligen sanning? Vem skall bedöma det?

Till synes motstridiga påståenden kan ibland båda vara korrekta. Och inte sällan är det långt från glasklart vad som är korrekt och vad som är fel – om inte annat för att data är ofullständiga eller för att man kan använda olika modeller för att bedöma samma sak. Att sätta sig till doms över vad som är sant och falskt i politisk marknadsföring är helt enkelt en övermänsklig, förmodligen omöjlig uppgift.

Twitter har å sin sida just meddelat att man från och med 22 november säger nej till politisk annonsering.

Det kan naturligtvis vara ett sätt att komma runt tolkningsproblemen ovan. Men det reser genast helt nya frågor.

Vad är en politisk annons? Om den kommer från ett politiskt parti eller en politisk kandidat är svaret rätt uppenbart. Men hur bedömer man frågan om till exempel Greenpeace eller ett företag annonserar om något som i grunden är en politisk fråga – och som kan komma att påverka hur människor röstar?

Och vad är politik? Hur skall man till exempel bedöma en annons från Amnesty som kritiserar bristen på mänskliga rättigheter i Kina?

Slutligen kan man förutse en del oklarheter som kommer att uppstå om politiska annonser blir förbjudna, men inte politiska postningar. Det lär resultera i högkonjunktur i trollfabriken.

Man kan förstå att både Facebook och Twitter sitter i en rävsax. Så det skall bli intressant att se hur detta utvecklar sig. Men vad gäller att kontrollera fakta, så verkar man ha glömt bort att det finns en aktör till – nämligen användarna. Om en politiker ljuger på nätet (oavsett om det är i en annons eller en vanlig postning) så kommer det omedelbart att uppmärksammas och påpekas av användare som är av en annan uppfattning. Därför kommer lögner alltid att slå tillbaka.

Och i ett vidare perspektiv är naturligtvis alla inskränkningar av det fria ordet beklagliga – även om både Facebook och Twitter är privata företag som får göra som de vill inom ramen för sina avtal med användarna.

Nu står striden om nästa uppladdningsfilter i EU

av

Trialogförhandlingar har nu inletts mellan Europaparlamentet, EU-kommissionen och ministerrådet vad gäller förslaget om att hindra spridning av terror-relaterat innehåll på internet. EDRi rapporterar:

»On 17 October 2019, the European Parliament, the Council of the European Union (EU) and the European Commission started closed-door negotiations, trilogues, with a view to reaching an early agreement on the Regulation on preventing the dissemination of terrorist content online.

The European Parliament improved the text proposed by the European Commission by addressing its dangerous pitfalls and by reinforcing rights-based and rights-protective measures. The position of the Council of the European Union, however, supported the “proactive measures” the Commission suggested, meaning potential “general monitoring obligations” and in practice, automated detection tools and upload filters to identity and delete “terrorist content”.«

Förhandlingarna har alltså bara just börjat. Och det finns tre saker att vara extra uppmärksam på:

  • Kommissionen och ministerrådet vill att anmält innehåll skall plockas ner inom 24 timmar (utan någon föregående rättslig prövning).
  • Kommissionen och ministerrådet vill ha automatisk filtrering för att hindra att nedplockat material postas igen.
  • Detta står rimligen i strid med eHandelsdirektivets förbud mot generell övervakning av vad användare av olika plattformar laddar upp.

Och än så länge verkar positionerna låsta. Den tyske ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (Pp) som ingår i parlamentets förhandlingsdelegation twittrade härom dagen:

»First #TERREG trilogue completed. Good news: Parliament team set to prevent #uploadfilters and #overblocking. Bad news: Governments and Commission not relenting. #SaveYourInternet«

Fortsättning följer.

• EDRi: Trilogues on terrorist content: Upload or re-upload filters? Eachy peachy. »
• Netzpolitik.org: Uploadfilter gegen Terror: EU-Parlament wehrt sich gegen automatisierte Allheilmittel »
• Tarnkappe.info: EU-Parlament: Startschuss für Verhandlungen wegen Uploadfiltern »

Frankrike vill ha en ny EU-myndighet för att tvinga Google att betala »länkskatt«

av

Frankrike vill se en ny EU-myndighet för att hålla koll på de stora digitala företagen, som Google. En talesman för den franska regeringen säger:

»A big American company, Google namely, has announced it would not comply with an EU copyright directive … we have to put an end to this illegal behaviour.«

Vad är det då för olagligt beteende den franska regeringen upprörs över?

Det handlar om artikel 11/15 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv, den så kallade länkskatten. Idén är att sökmotorer, digitala plattformar m.fl. skall betala en ersättning till mediehusen om de länkar till nämnda mediehus artiklar. Vilket naturligtvis är helt nipprigt.

Så Google vägrar. Istället för vanliga länkar med rubrik, bild och en kort ingress publicerar man bara en enkel länk. Vilket gjort fransmännen ursinniga.

Enkelt uttryckt: Frankrike/EU vill att den som länkar till en nyhetsartikel skall betala. Google vägrar. Fransmännen tycker att detta är oacceptabelt – och vill kunna tvinga Google att både länka med »rika« länkar som förr och betala för det.

Man vill alltså tvinga Google att utföra en handling som under de nya reglerna är avgiftsbelagd.

Och för att lyckas med detta vill Frankrike nu ha en ny EU-myndighet.

Vilket inte gör den idiotiska idén om »länkskatt« ett dugg bättre.

EUObserver » France: EU ought to create digital regulator »