Försvara brevhemligheten

Rätten till privatliv – däribland privat korrespondens – är en mänsklig rättighet.

Länge har man på olika sätt gjort avsteg från denna princip när det gäller korrespondens online. Vilket är problematiskt. Samma regler bör gälla på internet som i övriga samhället.

Nu »harmoniseras« detta – på ett dåligt sätt, genom att regeringen vill utreda om den grundlagsskyddade brevhemligheten kan upphävas.

Digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) förnekar inte att detta är problematiskt. Till SVT säger han:

– Det handlar om den knepiga avvägningen mellan den grundlagsfästa brevhemligheten och värdet av att kunna bekämpa den här brottsligheten, säger han.

Ständigt dessa »avvägningar« mellan grundläggande fri- och rättigheter och det ena eller andra. Varje gång en sådan avvägning eller kompromiss görs innebär det – med nödvändighet – att våra fri- och rättigheter inskränks.

Våra fri- och rättigheter är ytterst medborgarnas garanti mot övergrepp från överheten och mot maktmissbruk. Därför skall de inte begränsas över huvud taget.

EU, Sverige och friheten på nätet

Friheten – och då inte minst yttrandefriheten på internet är under attack – från den politiska makten.

I EU har man nu ett nytt upphovsrättsdirektiv som öppnat upp för automatisk filtrering av sådant som användare laddar upp på sociala media. Det vill säga automatiserad förhandscensur.

I det EU-direktiv mot terrorrealaterat innehåll på nätet som just nu är under beredning vill medlemsstaterna att oönskat material skall plockas bort inom en timma – inte bara från sociala plattformar utan även från enskilda individers molntjänster, som Dropbox. Vilket förutsätter att även privat information måste övervakas, analyseras och filtreras. Man säger rakt ut att man vill se uppladdningsfilter. Och medlemsstaterna ser i sammanhanget inte något skäl att göra undantag för utbildning, konst, journalistik eller forskning.

Just nu pågår även arbetet med att ta fram en Digital Services Act – som bland annat är tänkt att innehålla gemensamma EU-regler mot hat och hot på nätet – istället för den nationella lagstiftning där bland andra Frankrike och Tyskland är pådrivande. Det finns skäl att tro att genensam EU-lagstiftning på området kommer att utgå från just de länder som har den strängaste lagstiftningen på området.

Även Sveriges »digitaliseringsminister«, Anders Ygeman (S), har varit ute i media och flaggat för att göra plattformarna ansvariga för vad deras användare laddar upp på nätet.

I sammanhanget kan det vara bra att komma ihåg även andra förslag som bollats i EU-apparaten – som ID-krav vid uppkoppling och ett EU-operativsystem.

I den EU-finansierade forskningen finns bland annat projekt som syftar till ökad övervakning av vad folk tycker och säger online. Till exempel PREVISION (A predictive platform running analytics through data obtained from ”online social networks, the open web, the Darknet, CCTV and video surveillance systems, traffic and financial data sources, and many more”.) Och CONNEXION (A predictive policing tool relying on social media, ’dark web’, and IoT data.) Allt kopplat till automatiserad övervakning, beteendeanalys och en uppsjö olika register.

Om man lägger samman alla de olika delarna får man en förfärande helhetsbild. En lång rad olika förslag som vart för sig är problematiska ger tillsammans ett system för övervakning och censur som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat.

Politikerna, de vill bara ha mer av samma. Så kommer det alltid att vara. Om vi inte vill leva i en outhärdlig Storebrors-stat måste motståndet därför komma underifrån, från folket. Och det börjar bli ont om tid.

Datalagring även för meddelandeappar och sociala media?

Säkerhetspolisen och regeringskansliet har idag haft en smått förvirrad kommunikation om datalagring, genom media.

Först ut var Säpo-chefen Klas Friberg, i DN:

»Ett nytt EU-direktiv ger medlems­staterna möjlighet att låta brottsbekämpande myndigheter få tillgång till information från meddelandetjänster i appar och sociala medier. Men ett förslag som bereds i Regeringskansliet innebär att Sverige nu avstår från den möjligheten. Konsekvensen blir att svenska brottsbekämpande myndigheter kommer att sakna viktiga och moderna verktyg för att hantera terroristbrott, spioneri och annan allvarlig brottslighet. Regeringen måste nu skyndsamt utreda frågan.«

Sedan var det dags för digitaliseringsminister Anders Ygeman i SR:

»– Jag delar i grunden säkerhetspolisens bedömning att kommunikationstjänster som liknar sms och andra, ska omfattas av dagens reglering, säger han.« (…)

»– Jag tror att det finns ett missförstånd, mellan regeringskansliet och säkerhetspolisen i vilken lagstiftning du kan reglera den här möjligheten, där Säkerhetspolisen menar att det här bör gå att reglera inom ramen för EU-kodexen, och där regeringskansliets uppfattning är att det här inte räcker, utan att du också måste ändra inhämtningslagen, och då får vi sätta oss ner mellan regeringskansliets och säkerhetspolisens jurister, för att se hur vi bäst kan lösa det.«

Enkelt uttryckt: Både Säpo och regeringen är överens om att datalagringen även bör omfatta meddelandeappar och sociala media.

Hur det skall gå till är dock oklart. Plattformar som Facebook lagrar förvisso radan allt användarna gör. Men hur det skall gå till att få alla olika meddelandeappar med i datalagringen framgår inte.

Sedan är frågan om det alls behövs. Vi har redan den vanliga datalagringen – som lagrar data om alla svenskars alla telekommunikationer, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar, mobilpositioner med mera. Snart får vi även hemlig dataavläsning. Vilket innebär att myndigheterna kan bereda sig tillgång till misstänkta personers (m.fl.) smartphones, plattor, datorer m.m. – där de dels kan undersöka allt innehåll (filer, bilder, videos, ljud, kontakter, meddelanden etc.); dels använda kamera och mikrofon för övervakning; dels se allt som görs på enheten i realtid; dels  dels läsa meddelanden som sänds via appar innan de krypterats eller efter att de avkrypterats.

Myndigheterna har alltså redan mycket omfattande tillgång till både icke-misstänktas och misstänktas kommunikationer. Nu vill man utvidga detta till att gälla alla svenskars alla meddelanden via appar. Man tänker uppenbarligen inte ge sig förrän man har kontroll över alla folkets kommunikationer.

Vilket är ett uttryck för att våra politiker betraktar hela svenska folket som potentiella skurkar och terrorister – som ständigt måste övervakas och kontrolleras. Vilket står i kontrast till Europakonventionen om skydd för de de mänskliga rättigheterna – som slår fast att den som inte är misstänkt för brott har rätt till privatliv och privat korrespondens. Och i kontrast mot EU-domstolens principbeslut om att staten inte får bedriva urskiljningslös övervakning av hela folkets telekommunikationer utan misstanke om brott.

Länkar:
• DN Debatt: ”Regeringsnej till EU-direktiv gör Säpos arbete svårare” »
• SR: Säpochefen kritiserar regeringsförslag »
• SR: Ygeman – det råder ett missförstånd »

Uppdatering: Efter att ha ägnat en stor del av dagen till att rota i EU-dokument och att försöka förstå Säpo-chefens utspel – så får jag nog hålla med digitaliseringsminister Ygeman om att Säpo tycks ha missuppfattat saken. Eller så är det ett märkligt PR-utspel med oklart syfte. Men någon egentlig substans bakom Klas Fribergs uttalanden är svåra att finna.