EDRi om den nya EU-kommissionen och de digitala frågorna

Den Brysselbaserade gruppen för digitala rättigheter, EDRi, har sammanfattat Europaparlamentets utfrågning av de nya EU-kommissionärerna.

Om den nya svenska kommissionären Ylva Johansson skriver man så här:

Sweden’s Ylva Johansson, Commissioner-designate for Home affairs, will inherit a portfolio including cybercrime, terrorist content Regulation and issues relating to privacy and surveillance. Whilst her hearing was relatively light on digital questions, it was certainly heavy in evasive answers. Her insistence on fundamental rights was a good start, but her call for compromise between security and privacy fell into the age-old myth of the two rights as mutually exclusive.

Läs hela sammanställningen här »

Alla EU-länder får tillgång till allt som lagras i molntjänster

Det pågår en kapprustning vad gäller tillgång till medborgares, företags och organisationers information som finns lagrad i till exempel molntjänster. I USA finns en så kallad Cloud Act, som ger myndigheterna rätt att begära ut information oavsett i vilket land den finns lagrad. Och som vi har rapporterat tidigare följer EU efter med eEvidence, eller eBevis:

»Polisiära myndigheter i alla EU:s medlemsstater kommer att kunna begära ut uppgifter om användare [edit: samt kommunikationsdata och lagrad information] från till exempel en internetoperatör, social plattform eller app-tjänst i vilket medlemsland som helst. Någon nedre gräns för när detta kan anses vara befogat anges inte.

Vilket är en signal om att dammluckorna nu kan öppnas – och att (…) information skall utlämnas även till EU-länder vars rättsstat, rättssäkerhet och sätt att hantera känslig information kan ifrågasättas.

Denna information skall lämnas ut inom tio dagar, eller i brådskande fall inom sex timmar.«

Detta är en fråga som tyvärr hamnat i medieskugga medan andra EU-förslag som det nya upphovsrättsdirektivet har diskuterats. Därför är det välkommet att fler nu börjar uppmärksamma frågan. I Svenska Dagbladet har tankesmedjan Fores vikarierande programchef för digitala samhällsfrågor Jonas Andersson Schwarz idag en i stort sett korrekt debattartikel om eBevis. Han skriver bland annat:

»Sveriges EU-parlamentariker bör tydligt motsätta sig rådets förslag av en rad principiella skäl. EU:s digitaliseringspolitik bör inte landa i en kapprustning med USA och Kina om vem som snabbast kan underminera medborgerlig integritet och nationell suveränitet. Det finns en rad progressiva saker kommissionen och parlamentet har gjort och bör fortsätta göra för att stärka rättssäkerheten och stävja problemen med vissa it-tjänsteföretags stora dominans. Men att urholka medborgares möjligheter att överklaga datauthämtningsorder från fjärran länder kommer inte att göra mycket åt det problemet, snarare befästa rådande ordning.«

I Sverige har regeringen redan påbörjat arbetet med eBevis i form av en förordning våren 2018.

Länkar:

• Vår tidigare bloggpost om eBevis med länksamling och resurser »

• SvD: Kafkaartat förslag från EU:s ministerråd »

Kommer Frankrike att driva ut Google från den europeiska marknaden?

Anta att du har en web-sida. Anta vidare att du kan stifta en lag som tvingar dem som länkar till din sida att ge dig pengar. Anta slutligen att lagstiftningen även kan tvinga andra att länka till din sida. Det vore kanske lönsamt och praktiskt för dig. Men olämpligt och fel på så många andra plan. Ändå är detta precis vad franska mediehus vill.

Det handlar om artikel 15 (11) i EU:s nya upphovsrättsdirektiv – den så kallade länkskatten. Den föreskriver att den som länkar till tidningar och media med mer än enstaka ord skall betala en licensavgift. Vilket i sig är en märklig och bakvänd idé. Så Google vägrar. Vilket gör fransmännen rasande. Härom veckan krävde de att en ny EU-myndighet inrättas för att tvinga Google att betala länkskatt.

Och nu tar man det hela till nästa steg. AFP/F24 rapporterar:

French media firms said Thursday that they would drag Google before the country’s competition regulator over its refusal to pay for displaying their content in search results, setting up a legal fight over a new EU copyright law.

Du kan även läsa mer hos Emanuel Karlsten: Franska medier slår tillbaka mot Google – går till domstol för att tvinga sökjätten betala »

Först var det Youtube som meddelade att man kan komma att blockera alla användare i EU på grund av upphovsrättsdirektivets krav på uppladdningsfilter (artikel 13/17). Och nu försöker fransmännen driva frågan om länkskatten till en punkt där det enklaste och kanske rimligaste för Google kan vara att helt sluta länka till europeiska media.

EU:s upphovsrättsdirektiv, Frankrike och mediehus med förlegade affärsmodeller riskerar att förvandla EU till ett digitalt ökenlandskap.

Svårt att göra rimlig lagstiftning av EU:s upphovsrättsdirektiv

Arbetet med att göra EU:s nya upphovsrättsdirektiv till lag har börjat, såväl i Sverige som i EU. Man kan ana att de tjänstemän som arbetar med frågan börjar inse direktivets vidare problem och implikationer. Detta inte minst efter att Frankrike bestämt sig för att rusa i förväg med den så kallade länkskatten – vilket har resulterat i att Google helt enkelt har slutat publicera länkar med substans till franska media.

I Sverige har Justitiedepartementet satt upp en referensgrupp för att diskutera genomförandet av direktivet inklusive de kontroversiella delarna »länkskatt« och »uppladdningsfilter«. Det hela verkar rätt avslaget, om man får tro rapporterna. Emanuel Karlsten skriver om gårdagens möte:

»Promemorian innehöll få kontroversiella förslag. Det förefaller också som att de flesta som deltog på mötet inte hade hunnit läsa igenom promemorian innan mötet och därför inte hunnit ha någon kvalificerad åsikt. Promemorian är även denna gång en tjänstemannaprodukt och alltså inte ens regeringens inofficiell åsikt.«

Politikerna försöker gömma sig bakom departementets tjänstemän, som i sin tur gömmer sig bakom tungrodda promemorior. Detta kommer förmodligen inte att leda någonstans alls. Istället kommer frågan att bli en rent politisk strid som avgörs i riksdagen.

I EU bedriver man också en dialog med inblandade parter, för att få fram något slags riktlinjer eller vägledning för hur direktivet skall implementeras i medlemsstaterna. Det verkar inte heller gå överdrivet bra.

Utifrån vad som framkommit från mötet den 15 oktober verkar man mest trampa vatten.

Detta är precis vad man kunde vänta sig. Politikerna röstar igenom en orimlig lagstiftning som är omöjlig att driva igenom utan att offra viktiga värden – vilket de tjänstemän som skall göra lag av besluten inte kan göra något åt. Här finns inbyggda problem, målkonflikter och juridiska återvändsgränder. Men direktivet är klubbat. Resultatet lär bli dålig lagstiftning.

Vilket i sin tur belyser problemet med att politiker har makt över sådant de inte begriper sig på.

Länkar:
• Emanuel Karlsten: Här är justitiedepartementets tolkning av ”länklicensen” »
• EDRi: EU copyright dialogues: The next battleground to prevent upload filters »
Frankrike vill ha en ny EU-myndighet för att tvinga Google att betala ”länkskatt” »

Nu står striden om nästa uppladdningsfilter i EU

Trialogförhandlingar har nu inletts mellan Europaparlamentet, EU-kommissionen och ministerrådet vad gäller förslaget om att hindra spridning av terror-relaterat innehåll på internet. EDRi rapporterar:

»On 17 October 2019, the European Parliament, the Council of the European Union (EU) and the European Commission started closed-door negotiations, trilogues, with a view to reaching an early agreement on the Regulation on preventing the dissemination of terrorist content online.

The European Parliament improved the text proposed by the European Commission by addressing its dangerous pitfalls and by reinforcing rights-based and rights-protective measures. The position of the Council of the European Union, however, supported the “proactive measures” the Commission suggested, meaning potential “general monitoring obligations” and in practice, automated detection tools and upload filters to identity and delete “terrorist content”.«

Förhandlingarna har alltså bara just börjat. Och det finns tre saker att vara extra uppmärksam på:

  • Kommissionen och ministerrådet vill att anmält innehåll skall plockas ner inom 24 timmar (utan någon föregående rättslig prövning).
  • Kommissionen och ministerrådet vill ha automatisk filtrering för att hindra att nedplockat material postas igen.
  • Detta står rimligen i strid med eHandelsdirektivets förbud mot generell övervakning av vad användare av olika plattformar laddar upp.

Och än så länge verkar positionerna låsta. Den tyske ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (Pp) som ingår i parlamentets förhandlingsdelegation twittrade härom dagen:

»First #TERREG trilogue completed. Good news: Parliament team set to prevent #uploadfilters and #overblocking. Bad news: Governments and Commission not relenting. #SaveYourInternet«

Fortsättning följer.

• EDRi: Trilogues on terrorist content: Upload or re-upload filters? Eachy peachy. »
• Netzpolitik.org: Uploadfilter gegen Terror: EU-Parlament wehrt sich gegen automatisierte Allheilmittel »
• Tarnkappe.info: EU-Parlament: Startschuss für Verhandlungen wegen Uploadfiltern »

Frankrike vill ha en ny EU-myndighet för att tvinga Google att betala »länkskatt«

Frankrike vill se en ny EU-myndighet för att hålla koll på de stora digitala företagen, som Google. En talesman för den franska regeringen säger:

»A big American company, Google namely, has announced it would not comply with an EU copyright directive … we have to put an end to this illegal behaviour.«

Vad är det då för olagligt beteende den franska regeringen upprörs över?

Det handlar om artikel 11/15 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv, den så kallade länkskatten. Idén är att sökmotorer, digitala plattformar m.fl. skall betala en ersättning till mediehusen om de länkar till nämnda mediehus artiklar. Vilket naturligtvis är helt nipprigt.

Så Google vägrar. Istället för vanliga länkar med rubrik, bild och en kort ingress publicerar man bara en enkel länk. Vilket gjort fransmännen ursinniga.

Enkelt uttryckt: Frankrike/EU vill att den som länkar till en nyhetsartikel skall betala. Google vägrar. Fransmännen tycker att detta är oacceptabelt – och vill kunna tvinga Google att både länka med »rika« länkar som förr och betala för det.

Man vill alltså tvinga Google att utföra en handling som under de nya reglerna är avgiftsbelagd.

Och för att lyckas med detta vill Frankrike nu ha en ny EU-myndighet.

Vilket inte gör den idiotiska idén om »länkskatt« ett dugg bättre.

EUObserver » France: EU ought to create digital regulator »

Ylva Johansson: Inget EU-förbud mot kryptering

Den föreslagna svenska EU-kommissionären Ylva Johansson kommer som bekant att få hantera de så kallade inrikesfrågorna – det vill säga allt från migrationsfrågor till polissamarbete och inre säkerhet. Fokus har legat på migrationsfrågorna. Men Europaparlamentets muntliga utfrågning och skriftliga frågor ger viss ledning även i några av nätfrågorna.

Här är några nedslag i dokumenten. (Skärmdumpar, eftersom Europaparlamentet fortfarande gör PDF:er genom att skanna pappersutskrifter…)

Detta är faktiskt en god nyhet, om det går att lita på Johanssons ord: Inget förbud, ingen begränsning och ingen försvagning av kryptering.

Däremot kan man nog förvänta sig en ökad användning av statliga spionprogram ute i medlemsstaterna – det vill säga det som i Sverige kallas hemlig dataavläsning.

Ansiktsigenkänning är, som Ylva Johansson påpekar, en nationell fråga. Men – som hon snuddar vid – ägnar sig EU åt att finansiera forskningsprojekt där ansiktsigenkänning är en central funktion. (T.ex. Indect.) Så EU har ändå ett klart intresse i frågan.

Ylva Johansson vill alltså påskynda beslutet om avlägsnande av terrorrelaterat innehåll på nätet. Vilket, i sin nuvarande skrivning, kan resa krav på obligatorisk filtrering och analys av allt som alla användare laddar upp.

Sedan blir svaret mindre begripligt. För om man plockar bort innehåll – då kan det bli problematiskt för ordningsmakten, människorättsorganisationer, forskare, internationella juridiska institutioner, media m.fl. att få en bild av vad som verkligen sker. Vilket är en del av den kritik som framförts mot förslaget.

Tyvärr berördes inte datalagringen (vad jag kunnat hitta). Frågan är om det blir Ylva Johansson eller kommissionären för rättsliga frågor – belgaren Didier Reynders – som får i uppgift att ta fram ett eventuellt nytt datalagringsdirektiv. (Eller möjligen båda.)

Detta är bara några nedslag i det digra materialet. Här är länkar för den som är intresserad:

• Pressmeddelande: utfrågning av nominerade svenska EU-kommissionären Ylva Johansson »
• Video från utfrågningen och dokumentbank »
• Utskrift av utfrågningen (PDF) »
• Skriftliga svar (PDF) »
• Kompletterande skriftliga svar (PDF) »

EU-fråga: Accepterar ministerrådet att EU-domstolen säger nej till allmän datalagring?

Patrick Breyer, tysk piratpartistisk ledamot av Europaparlamentet, har ställt en skriftlig fråga till ministerrådet om datalagring. Den är rätt kort, så här är den i sin helhet:

In view of the ‘Conclusions of the Council of the European Union on Retention of Data for the Purpose of Fighting Crime’:

1. Does the Council accept that data retention legislation which ‘applies even to persons for whom there is no evidence capable of suggesting that their conduct might have a link, even an indirect or remote one, with serious criminal offences’ and which ‘does not require there to be any relationship between the data which must be retained and a threat to public security’ violates EU law?

2. Does the Council accept that merely exempting persons whose communications are subject to the obligation of professional secrecy does not, for all other persons whose communications data are to be retained, ensure that there is a ‘relationship between the data which must be retained and a threat to public security’ and therefore does not satisfy the principle of proportionality?

3. Does the Council have any evidence that crime clearance rates in Member States with data retention laws in effect are significantly higher than crime clearance rates in Member States with no data retention laws in effect?

Vad innebär detta och varför är det viktigt?

Bakgrund: Efter att EU-domstolen ogiltigförklarade EU:s datalagringsdirektiv (och även den svenska datalagringen) har frågan gått i långbänk. Ministerrådet vill se ett nytt direktiv. Den avgående EU-kommissionen har duckat frågan. Och nu får den tillträdande kommissionen ta ställning till om ett nytt direktiv skall tas fram – och i så fall hur det skall se ut för att följa EU-domstolens tidigare beslut. Om det alls är möjligt.

Frågan: Breyers frågor är högst relevanta att rikta till den av EU:s institutioner som är mest pådrivande för ett nytt datalagringsdirektiv. Hur ställer sig ministerrådet/rådet till frågan om svepande registrering av alla medborgares data- och telekommunikationer utan att det föreligger misstanke om brott? Hitintills har ministerrådet bara sagt att man vill ha datalagring, men inte svarat på några kritiska frågor.

Accepterar ministerrådet EU-domstolens underkännande av datalagringsdirektivet? Finns det något reellt samband mellan all den data som samlas in och allmän säkerhet? Står intrånget i individens privatliv i proportion till nyttan? Och kan man påvisa att länder med datalagring lyckas lösa fler brott än de utan?

Vi väntar med intresse på svar.

EU-dokument kräver fler åsiktspoliser på nätet

Det är alltid lite av en utmaning att läsa EU-dokument – som ofta uttrycker sig så vagt att viktiga saker slinker igenom under radarn.

Just nu sitter jag och funderar över Europaparlamentets dokument »MOTION FOR A RESOLUTION to wind up the debate on the statements by the Council and the Commission pursuant to Rule 132(2) of the Rules of Procedure on foreign electoral interference and disinformation in national and European democratic processes (2019/2810(RSP)«.

Det handlar främst om otillbörlig utländsk påverkan på val och av den demokratiska processen.

De flesta är nog överens om att utländsk påverkan av våra val kan vara skadligt och farligt. Samt att Ryssland är en speciellt aktiv aktör vad gäller sådan verksamhet.

Men jag kan inte låta bli att undra över några av resolutionens punkter…

4. Expresses deep concern about the fact that evidence of interference is continuously coming to light, often with indications of foreign influence, in the run-up to all major national and European elections, with much of this interference benefiting anti-EU, extremist and populist candidates and targeting specific minorities and vulnerable groups to serve the wider purpose of undermining the appeal of democratic and equal societies;

Frågan som blir hängande i luften är vad som är »acceptabel« information och vad som är otillbörligt. Det kan ju till exempel finnas helt legitima nyhetsartiklar i andra länders media, vars innehåll i sak gynnar eller missgynnar vissa partier och kandidater – oavsett vilka dessa är eller vad de tycker. Någonstans här måste man nog dra en gräns och sätta upp en definition. Annars är detta en gummiparagraf som kan tolkas lite hur som helst – och lätt missbrukas för att tysta obekväma röster.

13. Calls on all actors involved to continue with their efforts to ensure that the democratic process, as well as elections, are protected from foreign state and non-state interference and manipulation; points in particular to the need to improve media literacy and civic education from an early age in order to allow those targeted by disinformation campaigns to identify the information provided as biased; encourages the Member States, therefore, to include specific courses on media literacy in their school curricula, and to develop information campaigns targeted on the segments of the population that are more vulnerable to disinformation;

Att lära barn att vara källkritiska är en bra sak. Men är det statens uppgift? Genom den europeiska historien är det ju faktiskt stater som stått för de största och mest groteska övergreppen mot individen. Att det då skall vara en fråga för staten/EU att forma ett visst förhållningssätt till information hos ungdomen – det känns tveksamt.

Och att »utforma informationskampanjer riktade mot de segment i befolkningen som är speciellt sårbara för desinformation« är – med en välvillig tolkning – kanske på sin plats även om det är att bekämpa eld med eld. Men då måste vi ju veta att de informationskampanjer som EU vill se verkligen är sakliga och opartiska. Tyvärr kan man inte automatiskt utgå från att så är fallet.

För övrigt ser det lite illa ut att schablonmässigt kalla egna insatser för informationskampanjer och andras för propaganda. Speciellt som EU driver många olika kampanjer för att påverka de egna medborgarnas attityder och beteende.

20. Considers that the EU should work towards practical solutions to support and strengthen democratic, independent and diverse media in the countries of the EU neighbourhood and in the countries in the Western Balkans which are candidates for EU accession;

Resolutionen handlar alltså om att minska utländsk påverkan på våra demokratiska processer. Men den föreslår samtidigt att EU skall verka för att stödja och stärka media i andra länder. Det går förvisso att sympatisera med tanken på att allt vore bättre med mer av fria, oberoende kvalitetsmedia i vår omvärld. Men att kritisera andra länder för informationspåverkan och sedan kräva att vi gör samma sak själva (om än med de bästa intentioner) känns som upplagt för självmål.

28. Calls on the Commission to evaluate possible legislative and non-legislative actions which can result in intervention by social media platforms with the aim of systematically labelling content shared by bots, reviewing algorithms in order to make them as unbiased as possible, and closing down accounts of persons engaging in illegal activities aimed at the disruption of democratic processes or at instigating hate speech, while not compromising on freedom of expression;

Här skulle det vara intressant att veta vad man egentligen menar med att störa den demokratiska processen. Att ifrågasätta, säga emot och att försöka förändra opinionen är ju faktiskt att lägga sig i beslutsprocessen på ett för makthavarna icke önskvärt sätt. Och hur menar man att man skall kunna stänga ner människors konton på sociala media och samtidigt »inte kompromissa vad gäller friheten att uttrycka sig«?

29. Calls on the Commission and the Member States to support public institutions, thinktanks, NGOs, and grassroots cyberactivists that are working on issues of propaganda and disinformation, and to make funding and support available for public awareness-raising campaigns aimed at increasing the resilience of EU citizens to disinformation;

Detta kan tolkas som att man vill se fler åsiktspoliser på nätet. Ett av många problem är att detta är en gråzon. Vem skall bestämma vad som anses vara propaganda? Hur skall en objektiv faktagranskning gå till? Exakt vad för slags information är det EU:s medborgare skall göras motståndskraftiga mot? Och hur är dessa verktyg tänkta att fungera om vi olyckligtvis skulle få politiska ledare med lömska ambitioner?

Och så påminner resolutionen oss om att EU redan reserverat 4.175.000.000 euro för att stödja medias frihet, undersökande journalistik och skydd för journalister. Frågan man här måste ställa sig är i vilken grad dessa media är beredda att bita den hand som föder dem…

Jag är kanske onödigt cynisk, misstänksam och negativ. Men det oavanstående är typiskt för politik i allmänhet och för EU i synnerhet. Man beslutar saker som låter bra – utan att fullt ut tänka igenom dem. Man är så övertygad om det egna systemets godhet och rättfärdighet att man inte ens tänker tanken att de verktyg man skapar kan hamna i orätta händer. Och man mäter ogärna sig själva med samma moraliska måttstock som används för andra.

Tack och lov är detta »bara« en resolution – inte lagstiftning.

/ HAX

Öppnade EU-domstolen just dörren för mer automatisk filtrering av innehåll på nätet?

I ett förtalsrelaterat mål har EU-domstolen kommit fram till att Facebook kan föreläggas att hindra att innehåll publiceras, om det är är identiskt med sådant som tidigare förklarats olagligt av domstol. Även om beslutet har en viss logik – så måste man fråga sig: hur? I praktiken lär det vara omöjligt utan automatisk filtrering av allt som alla användare laddar upp.

EDRi skriver:

»The ruling confirms that a hosting provider such as Facebook can be ordered, in the context of an injunction, to seek and identify, among all the content shared by its users, content that is identical to the content characterised as illegal by a court. If the obligation to block future content applies to all users on a large platform like Facebook, the Court has in effect considered it to be in line with the E-Commerce Directive that courts demand automated upload filters and blurred the distinction between general and specific monitoring in its previous case law. EDRi is concerned that automated upload filters for identical content will not be able to distinguish between legal and illegal content, in particular when applied to individual words that could have very different meanings depending on the context and the intent of the user.«

Politico:

“The court’s decision opens the door for serious restrictions on freedom of expression due to the takedown of legitimate speech. Extending removal to the vague concept of “equivalent” content is harmful because the context as well as motivation of users re-sharing content may significantly differ with each re-upload,” said Eliška Pírková, Europe policy analyst at Access Now, a campaigning group.

Speciellt komplicerat blir detta med tanke på att EU:s eHandelsdirektiv förbjuder generell övervakning av vad som laddas upp. (Vilket för övrigt även kolliderar med det uppladdningsfilter som blir konsekvensen av EU:s nya upphovsrättsdirektiv.)

• EDRi: CJEU ruling on fighting defamation online could open the door for upload filters »
• Politico: Facebook can be forced to delete defamatory content worldwide, top EU court rules »

Uppdatering:
• TechCrunch: Zuckerberg says Facebook will sue to stop EU’s global content takedowns »