Femte juli

Nätet till folket!

Upphovsrätt

Upphovsrätt rör allt från fildelning till uppladdningsfilter - och debatten om hur upphovsrätten kan användas på sätt som den inte var avsedd för, till exempel för att censurera oönskad information.

Inget ändrat i sak när Facebook och Australien gör upp om »länkskatten«

av

Bilden börjar klarna vad gäller konflikten om »länkskatt« mellan Facebook och Australien. Enkelt uttryckt har inget förändrats – utan man har bara köpt sig mer tid.

När Australien var på väg att införa krav på betalning när sociala media länkar till etablerad media – då meddelade Facebook att de helt slutar länka till nyheter från media i landet. Oavsett vad man tycker om Facebook var detta ett klokt beslut, eftersom länkskatt riskerar att göra internet ohanterligt och obrukbart. Sedan kom beskedet om att Facebook och regeringen i Australien gjort en överenskommelse – och Facebook började länka igen.

Nu börjar detaljer läcka ut om denna överenskommelse. Den tycks inte innehålla några konkreta förändringar av den föreslagna lagen. Däremot har man förhandlat fram en två månader lång medlingsperiod.

Detta ändrar inget i sak. Både länkskatten och lagen är orimliga. Vad man kommit fram till är att Big Data, Big Media och Big Government skall försöka hitta en lösning som alla kan acceptera. Användarna har dock ingen röst i denna process. Och om man inte kommer överens, då fastställer en medlingsnämnd enväldigt hur mycket Facebook skall betala till Newscorp och övrig lokal media.

Lagförlaget om länkskatt i Australien är alltså minst lika aktuellt – och ogenomtänkt – som tidigare.

Mike Masnick på Techdirt skriver:

»I honestly don’t know what this actually means for the future of the law, but it still looks like a mess. Having Facebook pay for any links to news articles should be a non-starter. It is fundamentally against the idea of an open web. People who keep insisting that this is not a ”tax” or that it’s somehow about ”competition” are wrong and fundamentally misrepresenting what is happening here. Yes, Facebook and Google are big. Yes, if there were negotiating a deal they would have leverage. But — and here’s the important part — there’s nothing to negotiate over here, because there’s no requirement anywhere to pay for links, because that’s fundamentally stupid and against the idea of an open internet.«

Länk: Facebook Caves To Australia: Will Restore Links After Government Gives It More Time To Negotiate Paying For News Links »

Facebook och Australien sluter fred

av

Efter att först ha stängt ner sin länkning till australisk media – i protest mot landets föreslagna »länkskatt« – tar Facebook nu ett steg tillbaka och släpper fram nyhetslänkarna igen.

William Easton, Managing Director, Facebook Australia & New Zealand skriver på företagets blogg:

»We’re pleased that we’ve been able to reach an agreement with the Australian government and appreciate the constructive discussions we’ve had with Treasurer Frydenberg and Minister Fletcher over the past week. We have consistently supported a framework that would encourage innovation and collaboration between online platforms and publishers. After further discussions, we are satisfied that the Australian government has agreed to a number of changes and guarantees that address our core concerns about allowing commercial deals that recognize the value our platform provides to publishers relative to the value we receive from them. As a result of these changes, we can now work to further our investment in public interest journalism and restore news on Facebook for Australians in the coming days.«

Det verkar som att Facebook fått politikerna att inse det orimliga i att låta Newscorp kräva betalning för att lägga upp länkar till sitt eget material på plattformen. För att markera detta erbjöd sig Facebook alltså att avsäga sig sin roll som mellanhand och inte syssla med nyhetsförmedling alls. Vilket tydligen var vad som krävdes för att sätta bollen i rullning.

Nu återstår att se exakt vad man kommit överens om. Gissningsvis något licensavtal som ger Murdoch en framträdande position i flödet, möjligen på andra medias bekostnad. Och så måste väl lagförslaget skrivas om.

Här är en relaterad artikel, som på ett bra sätt förklarar konflikten och problemet med »länkskatten«: Australian News Sites Shocked & Upset To Learn They Don’t Need To Rely On Facebook For Traffic! »

Länkar: Dagens Media » | Facebook »

Skaparen av WWW: Länkskatt gör internet oanvändbart

av

Skaparen av World Wide Web, Tim Berners-Lee, riktar hård kritik mot Australiens »länkskatt«. Han menar att sådana lagar gör internet oanvändbart (unworkable).

The Independent rapporterar:

»The inventor of the World Wide Web claimed that proposed laws could disrupt the established order of the internet.

“Specifically, I am concerned that that code risks breaching a fundamental principle of the web by requiring payment for linking between certain content online,” Berners-Lee told a Senate committee scrutinizing a bill that would create the New Media Bargaining Code.

If the code is deployed globally, it could “make the web unworkable around the world”, he said.«

Och så är det ju. Att tvinga ett företag att länka till media och sedan tvinga det att betala för att sända trafik till respektive medias siter är orimligt.

Det är som om vi skulle få rätt att tvinga sociala media att länka till denna blogg – och att sedan tvinga dem att betala för det.

I artikeln uttalar sig även Guardian Australias VD Dan Stinton:

“They’re not stealing published content, but I do believe they are using their market power to preference their own businesses to the detriment of publishers and that’s not right,” Stinton said.

Vilket är snubblande nära att säga att man är emot fri konkurrens, speciellt nu när Big Medias affärsmodell blivit otidsenlig.

»Länkskatten« kan få oväntade och oönskade konsekvenser för hela internet. Länksystemet inom WWW är internets nervsystem och en förutsättning för ett fritt utbyte av information och kunskap. Att tvinga (eller förbjuda) någon att länka riskerar – oavsett de ekonomiska aspekterna – att rubba hela nätets dynamik.

Nu väntar vi med spänning på hur regeringen tänker implementera »länkskatten« i svensk lagstiftning. Enligt EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall det vara klart innan sommaren.

Länkar:
• The Independent:Australian law could make internet ‘unworkable’, says World Wide Web inventor Tim Berners-Lee »
• Länkskatt: Facebook bojkottar nyhetsmedia i Australien »

Uppdatering:
• Facebook blockerar australienska nyhetsmedier – här är allt du behöver veta »
• Det här är början på ett krig om makt och pengar »

Länkskatt: Facebook bojkottar nyhetsmedia i Australien

av

Den märkliga idén med »länkskatt« har länge funnits på etablerad medias önskelista. Länkskatten tog klivet in i lagstiftning med EU:s nya upphovsrättsdirektiv – och har sedan spridits till andra länder.

Medias ståndpunkt är kortfattat: Länkar till nyhetsartiklar (rubrik, thumbnail och ett par rader ur ingressen) är att parasitera på media. Därför skall sociala media betala en licensavgift för att länka till nyhets- och mediesiter.

Vilket naturligtvis är helt bakvänt.

Att någon länkar till en sida brukar normalt betraktas som något bra, som en tillgång. Det är något man vill skall ske – då det leder till fler besökare och därmed även ökade reklamintäkter och fler prenumeranter.

Men så ser alltså inte de stora mediehusen på saken. Internet som sådant hotar deras gamla affärsmodeller. Därför söker de nya inkomstkällor. Därav idén att de vill ha del av sociala medias inkomster.

Nu är det ju inte så det fungerar. När länkskatten tidigare prövats i Spanien och Tyskland har det lett till färre besök på traditionella medias webplatser och till minskade inkomster.

Detta har dock inte hindrat etablerad media och de politiker som företräder dess intressen. Länkskatten i EU:s upphovsrättsdirektiv är redan lag i Frankrike – vilket lett till ett infekterat gräl mellan Google och franska mediehus. För tillfället har Google valt att betala, under protest – eftersom lagen tvingar dem. Men striden är långt ifrån över.

Nu kommer nyheter från Australien, som också håller på att lagstifta om länkskatt. Denna gång är det Facebook som tar striden. Istället för att betala väljer man att helt blockera nyheter i landet. Även om detta eventuellt kommer att bli olagligt. ArsTechnica skriver:

»In short, Facebook and Google will be required to pay Australian news sites when they send them traffic—and the Internet titans are not allowed to stop linking to Australian news sites to avoid paying.«

De sociala plattformarna kan alltså bli tvingade att länka till media – och därmed betala länkskatt – även om de inte vill. Vilket är ett mycket märkligt förfarande i en rättsstat.

Att tvinga någon att göra något som medför en avgift som går till en tredje affärspart strider även mot sunt förnuft och marknadsekonomins grundläggande principer.

Men nu har alltså Facebook fått nog. Man stänger ner länkning till media i Australien, oavsett om det är lagligt eller ej.

Facebook förklarar vad man kommer att blockera:

  • Media i Australien kommer inte längre att kunna lägga upp innehåll på sina Facebook-sidor.
  • Länkar till media i andra länder kommer inte att synas i Australien.
  • Användare i Australien kommer alltså varken att kunna se nyheter/nyhetslänkar från media i landet eller i andra länder.
  • Användare i resten av världen kommer inte att kunna se nyheter från Australien.

2020 genererade Facebook 5,1 miljarder besök på mediesiter i Australien, vilket beräknas ha givit mediehusen indirekta inkomster på drygt 2,5 miljarder SEK. Men nu är det alltså slut med det.

Konsekvensen blir att människor i och utanför Australien kommer att bli sämre informerade om nyheter från traditionell media. Mediehusens siter kommer att få färre besök. Och mindre media i Australien – som inte själva kräver någon länkskatt – kommer också att blockeras utan egen förskyllan.

Detta är till skada för ett fritt och öppet internet – och ett hot mot det fria flödet av information. Vilket i sin tur blir ett demokratiskt problem.

Länkar:
• Facebook: Changes to Sharing and Viewing News on Facebook in Australia »
• ArsTechnica: Facebook goes nuclear, banning all news posts in Australia »

Trots löften om motsatsen: Tyskland inför uppladdningsfilter

av

När EU antog sitt nya upphovsrättsdirektiv våren 2019 var vi många som varnade för att artikel 17 (tidigare artikel 13) skulle komma att leda till uppladdningsfilter.

Detta hävdade rapportören, MEP Axel Voss (CDU/EPP, DE) var överdrifter och skräckpropaganda. Även den tyska regeringen har försökt tona ner sådana farhågor.

Nu har vi facit, på temat vad var det vi sa..?

Den tyska regeringen vill se artikel 17 implementerad i sin nationella lagstiftning på detta sätt:

  • Först måste man kontrollera allt innehåll som alla laddar upp. På grund av de stora volymerna måste det med nödvändighet ske med automatiserade uppladdningfilter.
  • Materialet kommer sedan automatiskt att klassas i en av tre grupper.
  • Upphovsrättsskyddat licensierat material, som skall släppas igenom och publiceras.
  • Material som kanske eller kanske inte är upphovsrättsskyddat och som kanske eller kanske inte faller under undantag för parodi, satir, kritik m.m. Släpps detta innehåll igenom meddelas upphovsrättsinnehavaren, som då får möjlighet att överklaga. Stoppas det meddelas den som laddat upp det, som då får möjlighet att överklaga. Överklaganden skall avgöras inom en vecka.
  • Icke igenkänt/registrerat material (som i sig ändå kan vara skyddat av upphovsrätt, se nedan*) som släpps igenom – med reservation för att det dock måste plockas ner om det visar sig vara olagligt.

Hur denna teoretiska modell är tänkt att fungera i praktiken är oklart. En svag punkt gäller överklaganden. Hur hanterar man om tusentals, eller hundratusentals ärenden överklagas varje månad? Detta kommer antingen att kräva en omfattande administrativ apparat – eller så kommer man snabbt att bygga upp en omfattande kö med öppna ärenden. I det senare fallet (som är det troliga) minskar möjligheterna för en rättssäker behandling.

Intressant trivia (*) i sammanhanget är att det bara lär vara sådant som Big Media och Big Entertainment låtit registrera som upphovsrättsskyddat som flaggas i systemet. Men nästan allt annat (utom public domain och creative commons) är också upphovsrättsskyddat. Men dessa upphovsmän får inte samma skydd för sina verk som storföretagen. För att vara exakt, i princip inget skydd alls. Vilket antyder att det hela mer handlar om att skydda Big Business och dess intressen än upphovsrätten som sådan.

Den tyska utvecklingen är intressant inte bara för att man nu bryter löftet om att inga uppladdningsfilter kommer att krävas – utan även för att vi väntar på att den svenska regeringen skall lägga fram sitt förslag till hur upphovsrättsdirektivet skall implementeras i vår lagstiftning. Och den kikar naturligtvis på hur man gör i våra grannländer.

Läs mer på det tyska justitiedepartementets hemsida. »

Upphovsrättsdiektivet i Finland: Uppladdningsfilter men ingen automatisk blockering

av

I sommar skall alla EU-länder ha implementerat EU:s upphovsrättsdirektiv i respektive nationell lagstiftning. Det ser ut att bli en brokig uppsättning lagar, speciellt med tanke på att internet inte känner några gränser.

Finland väljer en egen lösning: Uppladdningsfilter skall identifiera sådant upphovsrättsskyddat material som finns i en databas som tillhandahålls av upphovsrättsindustrin. Sedan är det upp till upphovsrättsinnehavarna att bestämma om flaggade uppladdningar skall blockeras. Användare skall sedan kunna invända mot / överklaga en sådan blockering.

Att upphovsrättsinnehavarna själva får bestämma om de skall begära att innehåll skall tas bort kommer att innebära merarbete, men inte mer så än vad som är rätt åt dem. Vill man censurera användare, då är det minsta man kan kräva att det sker efter individuella beslut istället för med automatiska filter.

Här lämnar man även de respektive plattformarna ur loopen vad gäller vilket material som slutligen skall blockeras, även om det fortfarande är plattformarna som förväntas verkställa sådana blockeringar.

Hur detta skall gå till i praktiken är dock höljt i dunkel. Manuella processer tar tid. Och någon garanti för att man kommer att släppa igenom uppladdningar enligt principen »fair use« (parodi, satir, kritik, memes, samhällsdebatt m.m.) tycks inte finnas.

Hur Sverige tänker göra är än så länge oklart.

Läs mer:
• Piratpartiet »
• Communia »

Kommer de sociala mediejättarna att kunna fortsätta verka i Europa?

av

Just nu skakas sociala media av efterskalv till det amerikanska presidentvalet. Människor stängs av och det debatteras inte bara vem som sagt vad utan även hur andra människor kan tänkas tolka det som sägs. Det är en soppa.

Men detta är inte sociala medias enda problem. Britterna diskuterar lagstiftning för att hindra vad man kallar godtycklig censur och avstängning av användare på grund av att de uttrycker kontroversiella, snarare än skadliga eller felaktiga åsikter. Även Polen är på gång med något liknande.

I EU har vi dels det nya upphovsrättsdiretivet som kommer att kräva någon form av uppladdningsfilter – vilket fått bland andra Youtube att fundera högt om huruvida de över huvud taget kan verka i medlemsstaterna.

Med förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG) kommer kravet på censur av vissa åsikter – samtidigt som den förbjuder medlemsstaterna att kräva uppladdningsfilter. Förordningen ställer dock samtidigt sådana krav att plattformarna ändå, i praktiken kommer att tvingas använda sig av just automatiserade uppladdningsfilter.

EU:s Digital Services Act (DSA) är tänkt att ge användarna rätt att få veta varför ett inlägg censureras eller en användare stängs av, samt en möjlighet att överklaga sådana beslut. Detta är naturligtvis utmärkt för oss användare. Men hur det skall gå till i praktiken är högst oklart. På grund av de enorma mängder innehåll som publiceras på sociala media skulle detta kräva en hel armé av mänskliga granskare, vilket plattformarna menar är en omöjlighet. Därtill ställer DSA andra, speciella och långtgående krav på just nätjättarna.

Någonstans når man en punkt där det blir för krångligt för plattformarna att verka på EU:s marknad. Vi är kanske inte där ännu, men vi rör oss åt det hållet. EU är naturligtvis en viktig marknad för Facebook, Twitter och Youtube – men vi skall inte bli förvånade om någon eller flera aktörer kommer till slutsatsen att den allt mer långtgående (och ibland befogade) lagstiftningen gör det för dyrt, krångligt och juridiskt riskabelt för de sociala mediejättarna att verka här.

Time will tell.

Kommer EU:s uppladdningsfilter att stoppas i domstol?

av

Äntligen har vi hittat en någorlunda matnyttig sammanställning över läget i EU-domstolen – vad gäller att Polen överklagat det indirekta kravet på uppladdningsfilter i EU:s nya upphovsrättsdirektiv (DSM).

The Kluwer Copyright Blog – CJEU hearing in the Polish challenge to Article 17: Not even the supporters of the provision agree on how it should work »

»According to Poland, the key problem with the directive is the move away from active participation of rightholders (as initiators of removal requests in the context of notice and takedown procedures) and instead handing the responsibility of removing infringing uploads over to platforms who will have to develop private enforcement systems to avoid liability for copyright infringement. Because they are not facing any comparable risk when they limit user rights by blocking access to legal content, this creates strong incentives for over-blocking. This in turn will result in censorship and violation of the fundamental rights to freedom of expression and information under the Charter. Consequently, the problematic parts of Article 17 should be annulled by the Court.

All other parties intervening in the case objected to this line of argument and stated that in their view Article 17 does not violate any fundamental rights. However, they presented strikingly contradictory interpretations of what Article 17 actually requires of platforms. There are two distinct lines of argument: The Commission, the Council and the European Parliament argued that that Article 17 contains enough internal safeguards to prevent users’ fundamental rights from being unduly limited. On the other hand, France and Spain argued that some limitations of fundamental freedoms are justified by the objective that Article 17 seeks to achieve.«

Man kan alltså något förenklat säga att det finns tre linjer: Polens nej till uppladdningsfilter, EU-institutionerna som anser att det finns tillräckliga garantier i artikel 17 för att eventuella uppladdningsfilter inte kommer att missbrukas eller överfiltrera – samt Frankrike och Spanien som anser att eventuella inskränkningar i medborgarnas fri- och rättigheter är ett pris som är värt att betala.

Allt kompliceras av att upphovsrättsdirektivet är just ett direktiv och inte en förordning. Det innebär att det skall tolkas och vävas in i medlemsstaternas lagstiftning – istället för att vara en uppsättning regler som rakt av gäller lika överallt.

Därför ser vi redan hur olika medlemsstater börjat implementera direktivet på olika sätt. Vilket i sin tur kommer att leda till att vi får 27 olika lagar i lika många olika länder, med olika upplägg och skrivningar.

Det innebär att även om domstolen skulle ge grönt ljus för artikel 17 som sådan – så innebär det inte att all nationell lagstiftning på området automatiskt får klartecken. Varje enskild medlemsstats tolkning och skrivning kan också komma att prövas rättsligt.

Dom väntas till sommaren 2021, vilket är en tidpunkt då upphovsrättsdirektivet redan skall vara införlivat i medlemsstaternas lagstiftning. Man kan tycka att det vore bättre att först invänta domstolens beslut. Men det är inte så det fungerar.

Filmindustrin till attack mot Tor och VPN

av

Är du ”pirat” om du tittar på en streamingtjänst som du själv betalt för? Enligt filmindustrin är svaret ja, i vart fall ibland.

TorrentFreak rapporterar:

”The Motion Picture Association says that circumvention services such as VPNs, DNS masks and Tor networks can pose a direct threat to legitimate streaming services.” (…)

”While many of the concerns and complaints are not new, there are a few that stand out, starting with the MPA’s concern about ‘circumvention services’ such as VPNs and the Tor Network, which can be used by ‘geolocation pirates’.”

En ”geolocation pirate” kan till exempel vara någon som ser på sin vanliga – betalda – stremingtjänst från ett annat land under resa eller semester. Eller den som flyttat till ett visst land, men som av språkliga (dubbning, textning) skäl vill ha tillgång till t.ex. sitt ursprungslands Netflix.

Sedan används ibland VPN för att titta på stremingtjänster som visar material som bara är tillgängligt i ett annat land. Men är det verkligen ett jättelikt problem – om den som tittar faktiskt betalar för det?

Är ”geolocation piracy” över huvud taget ett stort problem? Och är det i så fall ett tillräckligt stort problem för att stoppa Tor och VPN-tjänster som används för säker kommunikation, för att kringgå censur, för att oppositionella i vissa länder skall kunna uttrycka sig anonymt, för att ge kineser och andra förtryckta folk tillgång till nyheter från omvärlden – eller för att ta del av innehåll på nätet som ingen annan har något med att göra?

Som vanligt är nöjesindustrin villig att offra ett fritt och öppet internet på upphovsrättens altare.

TorrentFreak – Movie Industry: VPNs and Tor Pose a Threat to Legitimate Streaming Platforms »

Uppladdningsfilter prövas av EU-domstolen

av

Den 10 november kommer EU-domstolen att hålla huvudförhandling om artikel 17 i EU:s nya upphovsrättdirektiv – där digitala plattformar hålls ansvariga ifall deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material, vilket i sin tur kommer att leda till uppladdningsfilter.

Frågan har aktualiserats sedan Polen anmält EU:s ministerråd och Europaparlamentet för att ha fattat ett fördragsvidrigt beslut.

Länk: Case files ECJ »