EU:s institutioner gör just nu sitt bästa för att avleda kritiken mot det så kallade uppladdningsfiltret, det vill säga artikel 13 i det nya direktivet om upphovsrätt. Det går så där.
Man landar hela tiden i omöjliga och ologiska positioner, som kommer att göra direktivet till ett riktigt uselt exempel på lagstiftning – om det antas.
Allt måste filtreras, men filtrering behöver inte vara obligatorisk – är en av tankevurporna. Techdirt noterar uppgivet…
”This can be summed up as… all infringing content must disappear, but you don’t have to use filters and you must make sure that non-infringing content remains online. This is the ”nerd harder” approach to regulating. It is magic wand regulating: make the bad stuff go away, and magically don’t have any collateral damage.”
Man lever i en låtsasvärld där automatisk filtrering blir praktiskt nödvändig – men inte obligatorisk, ur ett rent semantiskt perspektiv. Filtrering som dessutom antas kunna skilja på i vilken kontext ett visst material presenteras. Vilket är en direkt omöjlighet.
Den uppenbara risken för överfiltrering reduceras till tomma ord, utan koppling till verkliga förhållanden. Techdirt skriver åter träffsäkert…
”First they say you’re liable if you let anything through, and then they say ”but don’t accidentally take down stuff you shouldn’t.” How the hell do you do that? The rules don’t say. Hollywood and Article 13’s supporters don’t care. It’s great if they add a ”redress mechanism” for bogus takedowns, but that only will apply to content that first gets up and then is taken down. It says nothing for content that is blocked from being uploaded in the first place due to overaggressive filters, which are only overaggressive due to the earlier parts of Article 13 that say you’re liable if you let anything ”high value” through.”
Hela idén är samtidigt både överdrivet aggressiv och fylld med logiska luckor. Dessutom tycks EU-kommissionen nu försöka ändra debattens terminologi för att mildra kritiken. Hela processen är på väg åt fel håll, in i det än mer absurda och omöjliga.
Detta är dock inget att förvånas över. EU-apparaten börjar inse att man lagt fram ett förslag som är praktiskt omöjligt, som innehåller logiska luckor och som kommer att få oförutsedda och oönskade konsekvenser. Men tro inte att det innebär att man tänker om. På känt EU-manér försöker man istället blanda bort korten och kasta in brasklappar som befriar de tjänstemän och politiker som fattar tokiga beslut från ansvar.
Det händer allt för ofta att EU:s institutioner kommer undan med att fatta beslut innan man tar reda på fakta eller har en öppen debatt. Man tycker helt enkelt inte om när folk lägger sig i. Sett ur detta perspektiv är eurokratins förhållningssätt i detta fall inte unikt, utan snarare dess vanliga modus operandi – även om det är helt tokigt.
Läs hela Techdirts artikel. Den innehåller massor av exempel på hur artikel 13 är på väg in i ett praktiskt, logiskt och demokratiskt svart hål. » Latest EU Copyright Proposal: Block Everything, Never Make Mistakes, But Don’t Use Upload Filters »
/ HAX