EU-nämndens vice ordförande Tomas Tobé (M) bekräftar att frågan om EU:s nya upphovsrättsdirektiv kommer att komma upp i nämnden nu på fredag, den 12 april.
Frågan om en eventuell blockerande minoritet i EU:s ministerråd avgörs sedan måndag den 15 april.
Läs även:
• Nätaktion: Rädda internet! »
• Hur kan artikel 11 och 13 stoppas i ministerrådet? »
”Samtidigt sker en förskjutning av ansvar som en följd av direktivet. Detta kan ses som ett avsteg från svenska grundläggande principer inom området; de svenska mediegrundlagarna innehåller ett censurförbud vilket innebär att staten inte ska ha rätt att i förväg förhindra yttranden.”
Ingenjörsvetenskapsakademien kritiserar artikel 13/17 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv »
Spänningen stiger inför morgondagens möte i EU-nämnden. Kommer Sverige att rösta nej till EU:s nya direktiv om upphovsrätt (så länge artikel 11 och 13 står kvar) i ministerrådet? Kommer regeringen att vika sig för en riksdagsmajoritet och en bred folklig opinion? Eller kommer den ändå att gå särintressenas och EU-kommissionens ärenden?
För en blockerande minoritet i EU:s ministerråd krävs antingen 13 medlemsstater eller minst fyra medlemsstater som representerar minst 35% av EU:s befolkning.
I EU bor ungefär 512 miljoner människor. 35% av detta är c:a 180 miljoner.
Följande länder kan man hoppas redan säger nej till upphovsrättsdirektivet: Estland (1,3 miljoner), Finland (5,5), Italien (60,5), Luxemburg (0,6), Nederländerna (17) och Polen (38). Detta ger totalt knappt 123 miljoner.
Sverige (10) och Tjeckien (10,5) kan förhoppningsvis förmås att säga nej. Då är vi uppe i drygt 143 miljoner. Om det går att få med Malta (0,5) är siffran 144 miljoner. Sedan kan man fråga sig om inte Ungern (10) också borde gå att få över till nej-sidan. Vilket ger totalt tio länder med 154 miljoner medborgare.
Så hur man än vänder och vrider på saken, så måste även Tyskland (82,5) med på nej-tåget – vilket ger c:a 236 miljoner medborgare. Detta skulle till och med ge viss marginal ifall en del av de ovanstående länderna röstar ja.
Frågan är uppe i tyska Bundestag. Men man skall komma ihåg att Tyskland och Frankrike har kohandlat i frågan. Tyskland röstar ja till upphovsrättsdirektivet om Frankrike ger klartecken för den rysk-tyska gasledningen Nordstream 2. Å andra sidan har Danmark börjat bråka om gasledningen, vilket kan fördröja den med upp till ett år, kanske mer. Vilket i sin tur gör den tysk-franska uppgörelsen mindre brådskande.
Dessutom är oppositionen mot artikel 11 och 13 hård i Bundestag. Hundratusentals tyskar har demonstrerat i protest. Och det finns tecken på att i vart fall CDU är obekväma med att ha frågan hängande över sig i vårens EU-val. Dessutom tycks den tyska justitieministern ogilla direktivet.
Så i stort sett vad som helst kan hända.
Därför gäller det att hålla motståndet uppe. På alla fronter. In i det sista.
Internetoperatören Bahnhof har plockat upp den idé som vi skrev om härom dagen: Använd riksdagens EU-nämnd och nästa ministerrådsmöte för att blockera EU:s nya direktiv om upphovsrätt.
Sprid informationen och delta i kampanjen!
Länk: Bahnhof uppmanar till nätaktion för att rädda internet! »
Jag har jobbat i Europaparlamentet – så jag borde inte vara förvånad över allt fulspel och alla finter kring EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Men lobbykampanjen lämnar ändå en dålig eftersmak.
För inte så länge sedan fanns det en blockerande minoritet mot direktivet i EU:s ministerråd. Framförallt var det Tyskland och Frankrike som sa nej till artikel 11 (»länkskatten«) och 13 (»censurmaskinen«). Men det visade sig vara en bricka i ett större spel. Båda länderna sa i slutändan ja till direktivet i sin helhet. Vad det handlade om var att Frankrike säger ja till den kontroversiella rysk-tyska gasledningen Nordstream 2 – under förutsättning att Tyskland säger ja till upphovsrättsdirektivet. (Länk»)
Även Sverige befann sig under en tid i ministerrådets blockerande minoritet. Men regeringen ändrade sig från ett nej till ett ja – utan att ens ta upp saken i riksdagens EU-nämnd, vilket den är skyldig att göra. Hade så skett, då hade Sverige förmodligen stått fast vid sitt nej.
Beslutet i Europaparlamentet föregicks av en sällan skådad lobbykampanj, i vilken så väl piska som morot användes. Speciellt osmakligt var polska medias hot om att negativt särbehandla de politiker som inte stöder artikel 11.
Bland lobbyisterna på nej-sidan fanns naturligtvis Google, Facebook, Twitter & Co. De gjorde sin grej och försökte förklara sin ståndpunkt för Europaparlamentets ledamöter. Direktivets rapportör Axel Voss (CDU, DE) försökte i sin tur spinna detta till att alla organisationer, nätaktivister och vanliga medborgare som kämpade mot direktivet var köpta av dessa nätjättar. Vilket inte bara är fel, utan direkt oförskämt.
På tal om lobbyister skall man komma ihåg vem som skrev förslaget från början. Direktivet kommer från EU-kommissionen. Och där är Maria Martin-Prat ansvarig för upphovsrättsfrågorna. Hennes förra jobb var som »Director of Legal Policy and Regulatory Affairs for the International Federation of the Phonographic Industry (IFPI)« – det vill säga lobbyist för skivbolagsindustrin. Och hon gjorde verkligen inte sin före detta arbetsgivare besviken…
På sluttampen gick även de tre svenska fackliga paraplyorganisationerna LO, TCO och SACO in i debatten och krävde att de svenska ledamöterna skulle rösta för direktivet. Tydligen utan att fråga sina underorganisationer, än mindre sina medlemmar.
Bland lobbyisterna på ja-sidan fanns även de svenska organisationerna Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. Även Bonniers-koncernen tycks ha engagerat sig för att få igenom artikel 11. Vilket möjligen kan vara en förklaring till svenska medias svala intresse för frågan i förväg, medan det fortfarande fanns tid att påverka.
Det är så här det går till i det nya, post-demokratiska samhället. Ingen representerar medborgarna. Ingen företräder allmänintresset. Däremot är hela processen nedlusad med särintressen och marinerad i korporativism.
Läs även Emanuel Karlstens bloggpost om hur Europaparlamentets ledamöter inte lyckades hålla ordning på vad de röstade på. Vad gällde att öppna en votering för att kunna plocka bort artikel 11 & 13 lyckades 13 ledamöter rösta fel på olika sätt. Hade alla röstat rätt – då hade man öppnat en sådan votering, med 12 rösters majoritet. Nu förlorade vi istället med fem röster.
/ HAX
Så här röstade de svenska ledamöterna i Europaparlamentet i dagens omröstning om EU:s nya, kontroversiella upphovsrättsdirektiv. (Med reservation för fel i dokumenten.)
• Votering 1 – Om att tillåta ändringsförslag (som att avslå artikel 11 & 13)
NEJ: Guteland (S), Ludvigsson (S), Lundgren (SD) och Winberg (SD).
Övriga närvarande svenskar röstade JA.
Eftersom nej vann med bara fem rösters marginal (tre ledamöter) kan man säga att det var (S) och (SD) som »räddade« artikel 11 (»länkskatten«) och 13 (uppladdningsfiltret).
• Votering 2 – Direktivet i sin helhet (inklusive artikel 11 & 13)
JA: Guteland (S), Ludvigsson (S) och Ulvskog (S).
Övriga närvarande svenskar röstade nej.
• Således: Sossarna och Sverigedemokraterna dödade internet, som vi känner det.
Uppdatering: Det verkar som om Corazza Bildt (M) och Post (Fi) inte var närvarande.
Uppdatering 2: 13 ledamöter tryckte fel i den avgörande röstningen »
Den 9 april är det EU-toppmöte, General Affairs Council, i Luxemburg.
På detta möte skall EU:s medlemsstater ge ett sista OK till EU:s nya upphovsrättsdirektiv, som klubbades av Europaparlamentet i dag – med »länkskatt«, uppladdningfilter och allt.
Men i Sveriges riksdag finns en majoritet mot direktivet (speciellt artikel 11 & 13). Man har till och med KU-anmält regeringen för att den inte förankrade att ändra Sveriges nej i ministerrådet till ett ja.
Innan EU-toppmötet måste regeringen förankra sin position om upphovsrättsdirektivet i riksdagen.
Om riksdagen instruerar regeringen att rösta nej – och om samma sak sker i tillräckligt många andra länder – då finns det en liten strimma hopp om att stoppa direktivet, eller att i vart fall försöka rycka ut artikel 11 & 13.
Det är i vart fall värt ett försök.
Uppdatering: Det finns vaga tecken på att Tyskland och Polen skulle kunna komma att ändra sig till ett nej i rådet.
Europaparlamentet har beslutat att anta EU:s nya upphovsrättsdirektiv – inklusive artikel 11 (»länkskatten«) och artikel 13 (uppladdningsfiltret).
Med fem rösters majoritet beslutade parlamentet att inte ta upp ändringsförslag (som att ta bort artikel 11 & 13). Det vill säga att det hängde på tre ledamöters röster. Sedan antogs direktivet i sin helhet.
Nu skall direktivet implementeras i de 28 (27) medlemsstaternas lagstiftning inom två år. Det betyder att vi kommer att få många olika varianter av dessa regler. Men eftersom internet inte känner några gränser, så måste nätplattformarna anpassa sig till de hårdaste reglerna bland EU:s medlemsstater.
Att artikel 11 (»länkskatten«) gick igenom är bara dumt. Men det kommer att påskynda gammelmedias död. Och Big Media har kampanjat för förslaget. Så de får i stort sett skylla sig själva.
Vad gäller artikel 13 har man just fattat ett beslut som man inte vet hur det skall hanteras. Hur skall till exempel automatiska filter kunna skilja på din semesterbild av en solnedgång över Capri – och en som är skyddad av någon annans upphovsrätt? Hur skall nätplattformarna kunna skilja på en bild av Stefan Löfven som är satir – och i princip samma bild som är plockad från, låt säga Aftonbladet?
I normal västerländsk rättstradition straffar man inte människor förrän ett brott har begåtts. Vi har inte heller förhandscensur. Med artikel 13 ändras detta. När nätplattformarna nu blir ansvariga för vad användarna laddar upp – istället för användarna själva – måste de stoppa allt som kan tänkas inkräkta på någons upphovsrätt. Det är lite som om Postnord skulle hållas ansvariga för att hot, förtal och olagliga produkter skickas med posten.
Nu finns en sista stimma hopp: Än kan EU:s ministerråd ändra sig och säga nej. Men att det kommer att ske är inte speciellt troligt.
Fortsättning följer…
Europaparlamentets debatt om EU:s nya direktiv om upphovsrätt är nu över. Som så ofta i dessa sammanhang blev det en blodtryckshöjare.
Framförallt misslyckades anhängarna till artikel 13 med att försäkra lyssnarna om att det inte blir några uppladdningsfilter. Att bara säga att det inte blir så, det duger inte. Det handlar om astronomiska mängder material som laddas upp hos Facebook, Youtube, Instagram, Snapchat och andra nätplattformar. Om dessa plattformar nu skall hållas ansvariga för allt som laddas upp – då måste de också kontrollera vad som laddas upp – och enda sättet att göra detta är med automatisk filtrering, där algoritmer bestämmer vad som får laddas upp eller ej. Det går inte att komma runt.
Frågan om att artikel 13 flyttar makten över det fria ordet från lagstiftarna och rättsväsendet till nätplattformarnas användarvillkor – den viftades undan så gott som helt.
Ett »starkt« argument för artikel 11 & 13 tycks vara att man nu har jobbat med detta direktiv i fem år – och att det därför vore synd att inte rösta ja. Även om det kanske blir fel. Vilket är politik när den är som sämst.
C:a kl 12:30 hålls voteringen. Det kan gå snabbt – eller bli en långdragen och komplicerad historia. Pirate MEP Julia Reda förklarar proceduren här. »